Flåmsbanan går från stationen Myrdal på Bergensbanan till Flåm vid Aulandsfjorden. Den är ca två mil lång, tar ca en timme att åka och har en fallhöjd på 864 meter, vilket gör den till en av järnvägarna i världen med störst fallhöjd.
Det är inte möjligt att boka platsbiljett på Flåmsbanan, så när Bergensbanan kommer in till Flåm gäller det att vara snabbt över på nästa tåg och kapa bra sittplatser. Det ges guidad information över högtalarläggningen på tre språk, och finns också TV-skärmar för att följa med vart man är.
Läs mer: Otroligt vackra Bergensbanan i Norge
I vår vagn hörde vi ingen annan som pratade norska! Dock så vi ett par med en svensk flagga, i övrigt var det en mix av asiater, fransmän, italienare, engelsmän etc.
Christiane med näsan mot rutan
Fallhöjden gör att banan går i zig-zag och ca en fjärdedel går i tunnlar i berget. Det är elva stationer, med Myrdal och Flåm, och inte mindre än 20 tunnlar och en bro. Konstigt nog får man ingen känsla av att åka neröver eller zig-zag på väg ner, det kändes som att åka rakt fram hela tiden. Eller så var jag så upptagen av utsikten att vi inte märkte svängar och lutningar. Kan vara så.
Första stationen Vatnahalsen
Bild tagen nere från Flåmsdalen. Man ser två ”våningar” med räls; en tydlig längre och en kortare mitt mellan den längre och toppen, lite till väster i bilden. Plus den man kör på; lika med tre våningar räls.
Kjosfossen station – Vattenfall och dansande troll
Tredje stationen är Kjosfossen. Här får man kliva av tåget några minuter för att skåda vattenfallet. Precis när man har tröttnat på att skåda och fota den (för det är egentligen inget särskilt imponerande vattenfall) så hör man musik och Huldra börjar dansa. Maxime fick senare veta att det är en gammal väninna från hennes låg- och mellanstadieskola som dansar Huldra.
Kjosfossen var ganska blöt och jag fick en del vatten på kameralinsen när jag filmade. Men det går att se ganska bra.
Mamma/mormor Brit, Maxime och syster/moster Christiane
Utsikten över Flåmsdalen från tåget var helt fantastisk och vi satt alla fyra med näsan mot rutan hela tiden. Tåget kör ganska sakta så det finns gott om tid för att fota.
Nere i Flåm, vid järnvägsstationen och hamnen, var det dock inget märkvärdigt att se. 50- och 60-talsvillor i närheten och sen lite turist-kommers precis i hamnen. Men det var mycket folk där och vi hann inte med att kolla så mycket för nu var det att springa över till båten som skulle ta oss ut på Näröyfjorden som gällde. Och om Flåmsbanan var vacker så var båtturen resans absoluta höjdpunkt!
