Erg Chegaga är en av två större sanddyneöknar i Sahara. I nord-sydlig riktning är Erg Chegaga 40 kilometer lång medan den i öst-västlig riktning är 15 kilometer bred.
Området som öknen ligger i heter Souss-Massa-Drâa och ligger precis invid gränsen mot Algeriet, alltså i södra Marocko. Närmsta stad är M´Hamid fem mil bort och man måste ha jeep eller kamel för att ta sig till Erg Chegaga.
För oss tog det ca två timmar med jeep över sanddynerna. Ingen väg, ingen GPS, inga andra hållpunkter än att våra chaufförer Naim och Hassan kör samma strecka flera gångar per vecka. Och som tur var så hade de mottagning på sina telefoner där ute, fast ingen av oss andra hade detta. I fall något skulle hända. Men det gjorde det ju självklart inte.
Kameltur och solnergång över sanddynorna
Väl framme på vår luxery desert camp checkade vi snabbt in i tältet innan det bar iväg på kameltur för att skåda solnergången. Jag hade turen att bli placerad på ledkamelen, dvs den som gick först i ledet, så jag hade den ultimata utsikten åt alla håll.
Hela gänget på kamelryggarna, dvs jag, Monica, Johanna, Helena, Katja, Towe, Janicke och Peter.
Fotat av vår guide med Johannas kamera
Efter någon halvtimme på den skumpiga kamelryggen var stannade vi. Nu skulle vi upp på en av sanddynekammarna. För den som inte vet det så är det hur jobbigt som helst att gå i sand men det var bara att bita ihop. För upp skulle jag. Och väl där uppe fick jag verkligen min belöning, vilken känsla att gå där uppe! Jag gillar ju vakar natur i allmänhet med Erg Chegagas öken måste vara bland det vackraste i hela värden.
Läs mer: Souken i Marrakesh
Äkta glamping mitt i öknen
Tillbaka i campen så åt vi middag och hängde lite under stjärnorna. Sen var vi alla trötta och gick och la oss i våra fantastiska tält med tjocka madrasser, duntäcken och rinnande vatten i badrummet. Jag sov som en drottning. Älskar glamping, som är sammansatt av orden glam och camping, dvs lyxig camping.
Intorkad insjö och fossiler i sanden
Nästa morgon gav vi oss iväg med bilarna, givetvis efter frukost. Vi åkte via den gamla vägen för loppet Paris-Dakar och och stannade vid Iriqui, som stora delar av året är intorkad. Här fanns det också fossiler i sanden, vilket var fantastiskt att se. Första och enda gången jag har sätt fossiler i sitt naturliga element.
Öknen är också annorlunda i sin karaktär här; ljusare sand och plattare, utan de majestätiska sanddynorna.
Det är också här Johanna plötsligt skriker Stop! rakt ut i bilen. Chauffören tvärnitat och undrar orolig vad som hände. Jag såg precis det perfekta akacieträdet och jag måste få ta en bild, är svaret. Vilket självklart resulterar i att alla fotar Johannas perfekta träd. Vem vill liksom missa det perfekta akacieträdet på bild när man först är i Sahara? Inte jag i alla fall.
Efter bara några minuter ser vi vilda kameler som festar loss på ett annat akacieträd och ökenutflykten känns 100% komplett. Efter ytterligare någon halvtimme når vi den asfalterade vägen och vårt ökenäventyr är slut för denna gång.
Resan gjordes i samarbete med Sahara Experience och Visit Morocco. Ord, bild och synpunkter är som alltid mina egna. Utflykten vi gjorde är en del av Sahara Experiences standardprogram och vi följde ungefär den tredagars utflykten.
Bilden med kameler i solnergång ägs av Monica Johansen.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Nice post, Good job. thanks for such a great sharing, keep up the good work!
Åh, skulle verkligen vilja göra en sådan resa och glamping är definitivt något för mig.
Håller med; glamping är grejen. Jag vill också igen; tur jag ska till Oman över nyår
Dette ser helt herlig ut og en tur jeg veldig gjerne kunne tenkt meg. Mange flotte bilder og inspirerende lesing. Takk for tips 🙂
Takk så mye. Det er helt magiskt ut der. Må tilbake selv!
Åh, precis detta var vi ute efter när vi var i Marocko för några år sedan. Tyvärr bröt sonen axeln innan avresa, så någon ökentur blev det aldrig den gången. Tog revansch förra veckan i Wadi Rum, men det var långt ifrån någon glamping. Fem tält, ingen el och kolsvart ute kl 19. Tror alla i gänget somnade strax därefter, fanns inget mer att göra eller se när den fantastiska stjärnhimlen studerats klart (men soluppgången morgonen efter kommer jag leva länge på). Tror jag måste tillbaka till Marocko och ”glampa”!
Men om du skal till Marocko igen så vet du vilken ökencamp du ska välja! Då jag var i Jordanien så hoppade vi Wadi Rum till fördel för Petra och Jerusalem, men ångrar fortfarande. Nästan så att jag måste åka tillbaka….
Älskar gamling och en sådan i öknen är nu på bucketlistan. Underbara bilder.
glamping :))
Tack så mycket! Är återuppfört på min bucket list också. Viiiiiill tillbaka.
Åh vad roligt att läsa om denna resa igen! 🙂
Det var det jag också tyckte. Och tycker också både upplevelsen och bilderna fortfarande håller kvalitet.