I förrgår kom jag hem från tio dagar i Singapore och Indonesien och i dag vaknade jag upp till snö på marken. Nästan som jag sa innan jag åkte; att min värsta mardröm skulle vara att landa till snö på Arlanda. I min värld var våren redan här och jag har börjat planera vad jag ska plantera i trädgården i Oslo.
Nu kom jag lite bort från temat jag skulle skriva om, men innan jag återgår måste jag flika in att jag vaknade kl 03 i går morse och klockan 04 i dag. För att resa så mycket som jag gör hanterar jag jetlag fruktansvärt dåligt. Men jag har väldigt ordnade garderober i hallen sen några timmar tillbaka…
I alla fall; 2020 verkar bli ett år i Asiens tecken för mig. Utöver resan jag precis kom hem från har jag ytterligare två resor bokade.
Kazakstan och Kirgizistan under påsk
Under påsk kommer jag att åka tio dagar till Kazakstan och Kirgizistan med min norska väninna Hanne. Vi har redan varit i Iran, Oman samt Georgien och Armenien tillsammans.
Vi kommer flyga in till Almaty i Kazakstan och därifrån göra en rundresa runt sjön Issyk-Kul med chaufför och åka hem från Bishkek i Kirgizistan. Äntligen; detta har jag önskat göra så länge.
Kyrkokomplexet Noravank i Armenien
Burma och Laos under jul och nyår
Jag har också redan bokat årets jul- och nyårsresa! Jag har under flera år kollat på Burma/Myanmar och hittat bra priser när jag sökt tidigt under året. Men mitt planerade resesällskap har inte kunnat ta ställning till resan så tidigt och när vi har kollat senare har alltid priset varit skyhögt. Så nu bokade jag bara och hoppas någon hänger på!
Jag kommer flyga in till Luang Prabang i Laos och ser framför mig några dagar på Mekongfloden. Planen är vidare att stanna till i Chiang Rai i Thailand, jag har inte varit i norra Thailand tidigare, innan jag fortsätter till Burma. Jag är borta hela tre veckor och hoppas kunna möta upp med någon vän under resans gång.
Mekongdeltat i Vietnam
Och det bästa med min Asienbonanza? Utöver att jag är über-exalterad och det är fyra fantastiska destinationer jag ska till, och två jag redan har varit i, så blir det sex nya länder att bocka av på min lista också. Och det passar bra för en som jag.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
The Steam Hotel i Västerås ligger med på min topp tre-lista över hotell- och SPA-upplevelser i Sverige. Jag föll för hotellet på alla områden då Maxime och jag var där för två år sedan, når hotellet fortfarande var relativt nyöppnat. Men hur ser det ut nu; två år senare? Dags för ett återbesök.
The Steam Hotel 2017
Förra gången var vi där en fredag till lördag och hotellet var fullbelagt av glada förjulsfirare. Vi hade ett paket med tidig tillgång till SPA:et The Voltage Lounge på ankomstdagen och sen trerätters middag i Chamberlin Grill på bottenvåningen kl 20. På avresedagen hade vi också tillgång till SPA:et, där vi också valde att göra varsin behandling, och åt frukost på 18 våningen i restaurnag Locavore restaurangs lokaler. Vårt superiorrum på 13 våningen har finfin utsikt över Mälaren.
Jag blir så förtjust i det turkosa rummet att det är en
viktig inspirationskälla när jag renoverar mitt eget sovrum.
Denna gång åker är det också december men jag åker själv.
Det är söndag och absolut lugnare. Jag har endast bokat ett rum, mao inget
paket, och jag tilldelas ett rosa standardrum men utsikt mot staden på sjunde
våningen.
Jag ankommer tidigt, redan vid lunch. Tänker nämligen
maximera upplevelsen. Rummet är inte klart, vilket jag inte heller förväntade, så
jag tar en runda och kollar in allt. Är det lika fint som jag mindes? Blir jag
lika imponerad?
Det är inte många gäster utöver mig själv, och jag njuter av känslan av att ha hotellet nästan för mig själv. Jag hittar orangeriet på bottenvåningen, där man får gå genom restaurnag Chamberlin Grill, som vi missade senast. Jag sätter mig och njuter närkontakten med Mälaren ett tag. Sen går jag en runda upp på mezzaninen, med alla spel och soffor, innan jag sätter mig vid brasan och redigerar några foton. Inspirerande miljö att jobba i.
När klockan blir 15 checkar jag in och hänger någon timme på
rummet; innan jag känner mig lite ensam och går ner till en soffa på mezzaninen
med en bok. Nu börjar det fyllas upp och flera av biljardborden används.
Middag och frukost i Chamberlin Grill
Tyvärr är det fullt i The Voltage Lounge av gäster med SPA-paket, så min plan om att njuta av SPA innan middagen går om intet. Men på något sätt lyckas jag få de åtta timmarna mellan ankomst och middag att gå hur snabbt som helst i alla fall. Som gäst utan paket där mat och SPA ingår får man först boka bord i restaurangen fyra dagar innan; dvs paketgästerna har företräde.
Min bordsbokning är klockan 20 och eftersom jag äter själv så väljer jag en haloumiburgare framför trerätters. Även om jag har blivit bättre på att vara själv på restaurang tycker jag fortfarande det känns konstigt att äta flera rätter. Blir liksom lite länge att sitta själv.
Nästa morgon äter jag frukost i Chamberlin Grill och precis
som jag misstänkte då jag förra gången åt i Locavore på 18 våningen så är
utbudet större på bottenvåningen. Maten är fräsch och känslan lyxig; det blir
en lång frukost.
SPA i The Voltage Lounge
Strax efter att SPA:et öppnar klockan 9 betalar jag mina 295 kronor och släpps in. Jag är nästan själv och börjar med att kliva ner i inomhuspoolen. Förflyttar mig sen till bastun för att torka innan jag förflyttar mig till favoritrummet; varma loungen med brasan. Sen utomhuspoolen och loungen med utsikt, för att igen upprepa allt flera gånger.
Klockan 13 lämnar jag The Voltage Lounge, jag har nämligen
en till grej jag vill hinna med innan jag lämnar hotellet.
Turbine Hotel
Samme vecka som jag är på The Steam har nämligen nya Turbine Hotel öppnat. Ett hotell-i-hotellet. Samma ingång men en egen hiss upp några våningar.
Här finns 40 rum, två karaokerum och en biograf. Jag ser mig
runt i trevliga lobbyn, där a la carte-frukosten också serveras. Lobbyn dubblerar
också som bar och kvällstid serveras enklare rätter.
Jag frågar snällt om att få se ett rum och det får jag.
Superiorrummen har högt i tak och en trappa upp till sängen. Jag gillar
omedelbart; det är något särskilt med sängen på en mezzanin. I övrigt är
känslan och designen mycket samma på Turbine som på The Steam.
Och hur var The Steam två år senare?
Kort sagt tyckte jag det var precis lika bra som första gången. Det känns fortfarande nytt och fräscht och jag uppskattar den rå och industriella känslan lika mycket som vid första besöket. Allt var precis lika bra som senast, men jag ska inte komma hit igen utan att ha bokat något paket. Jag vill veta säkert att jag får plats både i restaurangen och i SPA:et. Ja, jag kommer gärna tillbaka. Och om det går att kombinera att förhandsboka restaurang och SPA med Turbine så bor jag gärna här nästa gång.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Land´s End är Storbritanniens västligaste punkt, med idel vacker och dramatisk natur. Den är branta klippor, skummande hav och vackra vilda blommor. Sen fortsatte vi vidare med bussen till utomhusteatern Minack Theatre och vackra turkosa stranden Porthcurno Beach.
En alldeles utmärkt dagsutflykt från St Ives.
Buss till Land´s End
Mellan St Ives och Land´s End går busslinje A3. Första bussen rullar ut från St Ives klockan 09:15 och Viveca och jag sitter på den övre våningen med öppet tak. Som en hop-on hop-off-buss och vinden leker i håret. Bussen är stor och färgglad; vägarna i Cornwall är smala och kurviga. Mer än en gång förvånas vi över hur bussen klarar kurvorna utan att riva med sig några av de stenhus som ligger helt ute vid vägen.
Resan i sig är en fröjd och bara den värt att göra
utflykten. En timme och en kvart senare är vi framme och jag har njutit varje
sekund.
Land´s End
Land´s End er verkligen ett ställe med två olika identiteter
och ett kronexempel på hur malplacerad något kan bli. Mitt i den vackraste
natur med klippor och blommor byggdes för några år sen ett fruktansvärt
köpcentrum i amerikansk outletstil. Vi använder toaletter och köper en påse
mindre god fudge, sen lyckas vi resterande tid överse eländet.
Det finns gångvägar längs klipporna vid vattnet och överallt finns vildblommor i olika färgskalor. Klipporna är både magnifika och maffiga och vädret visar sig från sin bästa sida. Vi njuter av härligheten i cirka en timme, sen har vi en tid att passa för att ta oss vidare till nästa ställe. Bussen går nämligen bara en gång i timmen, så här gäller det att planera innan och hålla kolla på klockan.
Efter en kvarts resa stigar vi av buss A1 vid Minack Theatre. Under samma kvart har vi googlat och ser till vår förfäran att just i dag stänger utomhusteatern samtidigt som vi sitter på bussen! Det är nämligen eftermiddagsförställning denna dag.
Minack Theatre är en utomhus amfiteater; vackert belägen över vattnet och längst ut på klipporna. Och som ni redan har fattat används den fortfarande både för förställningar och teater någon gång per vecka. Vi är långt ifrån de enda som har missat att teatern är stängd. Som tur är finns en utkikspunkt till höger om ingången som är öppen och vi får fin utsikt över teatern därifrån. Inte optimalt, men det löste sig ganska bra i alla fall.
Porthcurno Beach
Till vänster om teatern börjar gångstigen ner till Porthcurno Beach, som är en av Cornwalls absolut vackraste stränder. Omgiven av klippor och med turkosaste vatten och vitaste sand. Vägen ner består mestadels av uthuggna trappor och det tar knappt tio minuter att gå ner. Lite mer för Viveca och mig eftersom vi har köpt med thai takeaway från en food truck precis utanför Minack Theatre. Men maten var urgod och värt balanserandet nerför trapporna.
Vi förtjänar nu att vila lite och solar några timmar innan
det är dags att bege sig vidare. Tyvärr för kallt i vattnet för att bada.
Penzance
Penzance är en av Cornwalls större städer och enligt Lonely Planet ska det finnas ett trevligt kvarter bakom hamnen. Vi hoppar på buss A1 igen och kliver av i centrala Penzance. Där hittar vi en trevlig gågata, sen tar vi oss mot det som ska vara genuina området bakom hamnen. Men vi hittar inget genuint alls och inte heller något annat bra med Penzance och längtar hem till St Ives, så vi letar upp tågstationen.
Tåg från Penzance till St Ives
Fast vi har dagskort på bussen vill vi åka tåg hem, för vi har läst att tågresan ska vara oerhört vackert. Efter byte i St Erth kliver vi på lilla tåget som ska ta oss till St Ives. Och ja; sträckan är vacker men inte så att jag kiknar. Det är ganska mycket buskar och sly mellan tåget och vattnet, vilket förstör lite av upplevelsen. Men ju närmre St Ives vi kommer; ju finare blir det.
När vi är framme i St Ives är det lågvatten. Vi går ner och ut på Porthminster Beach och går hela vägen till hamnen, på det som nu är bar sand men som fylls med vatten vid högvatten. Roligt!
Tips för utflykt till Land´s End och Minack Theatre
Denna utflykt går alldeles utmärkt att kombinera med den vi gjorde till St Michael´s Mount. Mellan Penzance och Marzion åker du då buss A2 eller U4, som tar en kvart. Tänk bara på att sista buss från Marzion till St Ives går klockan 17:17.
En hyrbil ger självklart mer frihet men det är bra bussförbindelser i Cornwall och lätt att åka. Flera av bussarna vi åkte var dubbeldäckare så utsikten är tom finare från bussen än från bilen. Kolla tidtabellen innan; många går bara en gång i timmen och slutar gå ganska tidigt.
Köp ett dagskort på bussen, jag har för mig att det kostar £15 per person. Det går att betala med kort på bussen, men bara att blippa.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Min väninna Elins plan från London till Oslo är försenat. På Heathrow nyttjar hon extra väntetiden att köpa ett par loafers från Gucci som hon länge har sneglat på. När senare hon går genom tullen i Oslo blir hon stoppad; Hej du kvinnan med stora och exklusiva shoppingkassen, kom med mig.
Hon får snabbt veta att om man utomlands har shoppat för mer
än 6000 NOK så ska varorna förtullas. Det är snällt att öppna både Gucci-kassen
och resväskan för inspektion som gäller.
Alla vet ju att det finns restriktioner för hur mycket alkohol
och cigaretter privatpersoner får föra in i landet, men att det gäller också
allt annat var en överrakning. Nyfiken som jag är bestämde jag mig för att ta
reda på hur reglerna ser ut i Sverige.
Tullverket talar
Handla i annat land heter rubriken på Tullverkets hemsida. Jag läser och ser att ankommer man från land utanför EU så är gränsen för tullfria varor 4300 kr om man kommer in i Sverige med flyg och 3000 kr på annat inresesätt. Det nämns inte vilka varor det gäller så jag tolkar det som att det gäller allt som förs in. För att vara säker på att jag har förstått rätt och få mer information väljer att också skicka en fråga till Tullverket. Redan dagen efter dimper det ner ett svar i min inkorg; imponerande.
Frågan: Jag ser att ni skriver att om man handlar varor på semestern för mer än 4300/3000 kr utanför EU så ska de förtullas. Gäller detta också kläder, skor, smink etc? Beräknas i så fall värdet utifrån det pris man faktiskt har betalat på eventuell rea (och som står på kvittot) eller från det ursprungliga fulla priset som varan var värt?
Svaret: Värdet för varor du får ha med dig från länder utanför EU utan att betala avgifter för dem gäller för alla varor du köper förutom ransonen av alkohol och tobak som du kan ha med dig. Om du handlar varor för mer än 4300 kr och du kommer med flyg från ett land utanför EU är det bra om du har med dig kvitton på de varor du köpt annars tar vi reda på vad en liknande vara kostar i Sverige och tar ut avgifter efter det. Handlar du t ex enbart en enda vara som låt säga är värd 5000 kr så kan du inte dra av 4300 kr och sedan betala avgifter på det överskridande beloppet utan då betalar du avgifter på hela.
Men om du har ett antal varor med dig som tillsammans är värda 5000 kr så kommer avgifterna räknas på 700 kr, men inte om du enbart har en enda vara värd t ex 5000 kr.
OK, då vet jag regelverket.
Och straffet om man smugglar en 5000 kr-klänning då?
Glad över det snabba svaret så inser jag att jag glömde fråga vad straffet var om man åker fast för att smuggla kläder, skor, smink etc från USA. Jag minns hur Elin berättade att norska tulltjänstekvinnan informerade henne, samtidigt som hon rotade genom väskan, att om hennes inköp i London var värt mer än 6000 NOK så skulle hon både få böta och bli fråntagen allt hon hade köpt. Aj.
Så jag skickar ett nytt mail. Denna gång tar det nästan en vecka innan jag får svar och jag får tyvärr inte svar på min fråga, utan i stället ett moraliserande svar om att om man har varor att förtulla så ska man alltid gå på rött. Det visste jag redan.
Så då ringer jag lika bra Tullverket och ställer samma fråga. Trevliga kvinnan i luren kan inte svara helt hundra på min fråga men säger att hon antar att om man stoppas på grönt med en 5000-kronorsklänning så får man bara betala momsen. Inte böta och inte att bli fråntagen varorna i Sverige, mao.
Jag tolkar det vaga svaret på telefon som att det inte är så vanligt att stoppa resenärer i Svenska tullen för att ha shoppat kläder och skor. Men detta är också första gången jag har hört om någon som har stoppats i norska tullen, så man vet aldrig när praxis ändras. Så kanske värt att packa smart på vägen hem, om man är flera som har semestrat tillsammans och någon har handlat bananas och den andra inte. Precis som man gjorde innan EU med alkoholen.
Saken var ju att Elin hade inte bara köpt loafersen, lite annat smått och gott hade hon också hittat i London. Tulltjänstekvinnan var mycket ihärdig; allt som hade kvar prislappen från affären åkte i en egen hög och hon matade ivrigt in i kalkylatorn. Hon gick också genom plånboken och hittade bland annat kvitto på ett linne för £8 som hade akutinförskaffats och tagits på direkt då solen gassade. In i kalkylatorn med linnet också.
Som tur var köpte Elin loafersen för att de var på halva priset och slutsumman blev 5879 NOK. Hon fick mao behålla sina inköp och behövde inte böta. Men nära ögat var det.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Vår första heldag i Malaga styrde vi bilen västerut i Andalusien. Målet var de två städerna Setenil och Ronda. Förstnämnda känt för att vara byggd under klipporna och den andra för att ha en vacker bro över en enorm ravin.
Här kommer våra bästa tips för vad att se och göra i Setenil och Ronda, en perfekt dagstur från Costa del Sol, eller på svenska; Solkusten.
Setenil de las Bodegas och staden under klipporna
Setenil de las Bodegas, oftast kallad endast Setenil, är en klassisk vit andalusisk stad. En vacker sådan, delvis belägen i en dal och delvis på klipporna ovan dalen. Men den utmärker sig på ett särskilt sätt; i dalen är husen på flera av gatorna byggda under och in i klipporna.
Det är två gator du vill lägga på minnet. Den ena är Calle Cuevas de la Sombra, som ligger söder om floden Rio Trejo. Det är här husen ligger helt och hållet under en djup klippa. På Calle Cuevas de la Sombra ligger också en uppsjö av serveringar, den ena mer överfylld än den andra.
Den andra gatan ligger norr om floden och heter Calle Cuevas del Sol. Detta är gatan där det hänger ett klippblock rakt ned i gatan, mellan två hus. Denna gata är lugnare och inte lika hysterisk som Calle Cuevas de la Sombra, så missa inte. På denna sida ligger också en trevlig servering mellan gatan och Rio Trejo, som jag alla gånger skulle rekommendera framför de vid Calle Cuevas de la Sombra. Tog tyvärr inte namnet på denna; använd ögonen.
Ronda och bron över ravinen
Ronda är en ganska stor stad men den har inte jättemycket att erbjuda utöver sin bro Puente Nuevo och ravinen. Å andra sidan är bron och ravinen magnifika, så de är lätt värt resan.
OK, det finns en gågata med massa butiker men vi tyckte inte den var så trevlig, samt ett torg vid gågatan med några vackra byggnader. Men that was it.
Längst ner i den 120 meter djupa ravinen rinner Rio Guadalevín. Den ”nya bron”, Puente Nuevo, är från sent 1700-tal och både bron och ravinen gör mig mållös. Både mäktigt och vackert och jag växelvis fotar maniskt och njuter av synen också utan kameran. På båda sidor ravinen ligger små vita hus; ja vi är i ännu en av Andalusiens vita städer.
Puente Nuevo är, utan tvivel, huvudattraktionen i Ronda men det finns faktiskt ytterligare två broar över floden. Den första är en romersk som är mer än 2000 år gammal, den andra byggde morerna under 1600-talet och givetvis heter denna ”gamla bron”, Puente Viejo. Jag såg Puente Viejo i ögonvrån från Puente Nuevo, tyvärr är denna mycket lägre och kortare. Inte alls lika imponerande.
Det finns en stig att gå ner i ravinen som jag gärna hade gått ner. Vi hann vi inte med detta, men antar det hade varit imponerande att se bron nerifrån ravinen.
Våra bästa tips för Setenil och Ronda
Från Malaga tar det 90 minuter att köra till Setenil. Mellan Setenil och Ronda tar det 30 minuter att köra och från Ronda tillbaka till Malaga tar det också 90 minuter. Från Estepona tar det en timme att köra till Ronda.
Från Malaga körde vi först väg A-357 och sen A-367. Längs båda var utsikten helt fantastisk och det var svårt att hålla ögonen på trafiken.
I Setenil parkerade vi drygt fem minuters promenad från centrum. Vi följde en P-skylt vi såg längs vägen innan precis innan vi kom fram till stadskärnan.
I Ronda hade vi svårt att hitta både gatuparkering och P-hus nära bron. Vi parkerade till slut vid tågstationen och promenerade ca 15 minuter, bland annat längs gågatan Calle Vicente Espinel.
Har du inte egen bil finns det en uppsjö av organiserade utflykter från både Malaga, Sevilla, Granada etc. till de två städerna. En utflykt kostar ca 500 kr per person.
Ja, det är många turister både i Setenil och Ronda. Som tur var lyckades jag blunda för andra besökande båda ställen och i stället njuta av det vi var där för att se. Och jag tyckte både bebyggelsen under klipporna och ravinen gjorde utflykten så värt.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Rival har länge varit en av mina favoritbarer i Stockholm. Jag har lika länge önskat testat brunchen men det har av olika anledningar inte blivit av. Men äntligen fick jag till det och jag kan säga att jag blev inte besviken.
Lokalen
Hotell Rival ligger i en fantastisk art decobyggnad vid Mariatorget. Interiören är varsamt renoverad i ursprunglig stil och lokalen är i fyra halvvåningar. På gatuplan och i källarvåningen ligger Watson´s bar, på mellanvåningen ligger cocktailbaren och på översta våningen ligger bistron med tillhörande bar.
Jag älskar Rival för den underbara miljön och de goda drinkarna. Och nu var det äntligen dags att testa brunchen.
Maten på Rival
På Rival serveras brunchen som buffé. Utbudet är lagom stort, så att allt man önskar finns där men det inte känns frosseriaktigt och äckligt. Buffén är uppdelad i tre stationer; varmt, kallt och dessert.
Exempel på varm mat; äggröra, bacon, revbensspjäll, kycklingvingar, lasagne, grillade grönsaker och amerikanska pannkakor.
Exempel på kall mat; tomat- och fetaostsallad, grillade morötter, quinoasallad med grönsaker, potatissallad, gör din egen caesarsallad med skivad kyckling, räkor, flera sorts lax med såser, italienska skinkor och salami, rostbiff, pickels och oliver. Det finns flera sorters bröd men jag fokuserade på surdegsbrödet och croissanterna. Minns tyvärr inte de andra.
Dessert; portionsstorlekar panne cotta med hallon, kladdkaka med bär, chokladboll, frukt, äppelpaj med vaniljsås, passionsfrukt-cheesecake, morotskaka, hallonmuffins, ost och kex. Samt smågodisskål. Mums.
Jag börjar med en tallrik kallt för att sen ta en tallrik
varmt och avsluta med dessert. Maten håller hög kvalitet, allt jag äter har
mycket smaker och känns välgjort. Mina favoriter blir croissanten, surdegsbrödet,
kycklingvingarna, varmrökta laxen med aioli, gravade laxen med hovmästarsåsen
och passionsfrukts-cheesecaken. Croissanten är godaste jag har smakat; godare
än alla i Frankrike, och cheesecaken är perfekt.
Jag dricker inte kaffe själv, men sällskapet hälsar att det
var OK.
Pris och service
Brunchen på Rival kostar 325 kronor, halva priset för barn. Dricka kommer vid sidan av. Dyrt; ja. Men absolut prisvärt när man väger in kvaliteten på maten. Jag går gärna hit igen.
På Rival är servitörerna klassiskt skolade. Korrekta, artiga och missar inget. Tallriken är alltid borta från bordet när jag kommer tillbaka efter ny runda och vill jag någon behöver jag bara sträcka på ryggen så är någon på plats. Jag känner mig väl omhändertagen.
Sittningar och bokning
Lördagar är det två sittningar; klockan 13:00 och 13:30. Söndagar
är det sittningar klockan 13:00 och 15:30. Bokning är ett must för att få plats
i bistron. När jag kollar nu är det fullbokat två veckor fram.
Men det är också möjligt att få drop-inbord i Watson´s bar eller
Coctailbaren, dvs sitta vid barbord på någon av de andra våningarna. Nackdelen är
då att du får gå upp i bistron och hämta mat men det är säkert bra både för apatiten
och hjärtat att gå i lite trappor när det intas buffé. I baren brukar det inte vara
problem att få bord enligt hovmästaren.
Vi hade ingen bokning och var beredda att sitta vid barbord, men lyckades få ett avbokat bord i bistron genom att vara på plats några minuter innan brunchen började.
Klockan 15:00 töms bistron för att förbereda för á la carte som börjar klockan 16:00. Vi vill inte lämna Rival och vår servitör tipsar om att ta med kaffe och efterrätt ner till någon av barerna och detta är precis vad vi gör. Vi har redan ätit oss mer än mätta men jag tar med ännu en bit cheesecake och några skivor ananas. Och efter en dryg halvtimmes babbel har jag visst plats för detta också.
Besöksdatum: januari 2020
Pris: 325 kronor
Betyg: ⭐⭐⭐⭐⭐
Område: Söder, tunnelbana Mariatorget
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Victoriafallen ligger på gränsen mellan de två afrikanska länderna Zambia och Zimbabwe. Jag bodde i Zimbabwe och skulle se fallen också från zambiska sidan. Men jag ville också se lite mer av Zambia. En noshörningssafari till fots på zambiska sidan lockade och när jag först var där ville jag se staden Livingstone också.
Noshörningssafari till fots
Det finns både black rhinos och white rhinos, dvs svarta och vita noshörningar. Namnet har dock inget med färgen att göra, förklarade min guide mig, utan den vita arten har en bredare mun än den svarta och fick på afrikaans/nederländska namnet wijd renoster. Som i bred (mun) noshörning. Wijd renoster översattes felaktigt till white rhino, sen fick den andra arten heta black rhino för att skilja dem. Haha.
I alla fall; den vita noshörningen finns bara i södra Afrika och i dagsläget finns ca 17 500 djur kvar. Av dessa håller nästan 95% till i Sydafrika och de övriga håller till i Mocambique, Botswana, Zambia och Zimbabwe. Men det är inte så många djur utanför Sydafrika som lever i det vilda; t ex i Botswana, där jag var på safari efter att har varit vid Victoria Falls, lever noshörningar bara inom avgränsade områden och inte alls i Chobe nationalpark där jag var.
Men i Zambia lever det tio vilda vita noshörningar, i nationalparken Mosi-oa-Tunya som ligger ett stenkast från Victoriafallen. Djuren ses bäst på en walking safari, dvs safari till fots, och eftersom jag aldrig har varit på safari till fots tidigare tyckte jag detta lät kul.
Jag träffar min guide och chauffören klockan 07:30 på den zambiska sidan gränsen. Vi kör först till nationalparkens registreringskontor, sen kör vi för att hämta vakten. Det är ingen andra med på safarin denna dag, vilket är helt OK för mig.
Vi går rakt ut i bushen för att spåra noshörningarna och vi har tur; för bara efter fem minuter går fem av djuren framför oss. Vi går närmare och jag tycker det är oerhört roligt och spännande att vara så nära enorma vilda djur, dessutom till fots. Det er mycket vegetation mellan oss men kameran får jobba hårt och jag tar flera hundra foton inom loppet av fem minuter.
Dock släpper vi iväg de fem djuren och går vidare. Vi ser ett gäng zabror och jag känner mig glad över att se några djur alls. För det finns ingen garanti att göra så.
Efter ett tag kommer vi fram till vad som är noshörningarnas favoritplats under dagen; med skuggiga träd i den varma solen. Här ser vi först ett gäng med sex stycken och nu går vi riktigt nära. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite utsatt där jag står; jag önskar inte sluta mitt liv hängande på ett noshörningshorn i Zambia. Dock läser både vakten och guiden av noshörningarna hela tiden. Så fort någon av dem vänder sig mot oss och börjar visa minsta intresse backar vi.
Vi rör oss ytterligare en liten bit bort och där hittar vi de sista fyra djuren, inklusive Louis som är född i år. Louis diar sin mamma en stund, när han är klar lägger båda han och mannan sig ner på marken inom en sekund och ligger som döda. Jag är väldigt fascinerad av noshörningar men har också enorm respekt för dem. När jag känner mig nöjd med upplevelsen drar vi oss tillbaka och sätter oss på några stenbumlingar och guiden bjuder på kex och iskall juice.
Sen plockar chaffören upp oss igen och vi åker tillbaka till de runda husen och lämnar av vakten. Först då ställer jag frågan som jag hela tiden har undrat över; med bara tio noshörningar kvar Zambia, skulle vakten ha skjutit djuren om de blev hotfulla? Svaret jag får är att djuren anses för värdefulla för att skjutas och att vakten bara har tillstånd att skjuta upp i luften för att skrämma dem. Hoppas den taktiken hade fungerat…
Livingstone
Det tar ca en kvart att köra till Livingstone; den stora staden som ligger på den zambiska sidan av Victoriafallen. Jag passar på att byta från sneakers till flipflops, inga skor med täckt tå i Afrika om jag inte måste. Chauffören släpper av oss vid stadens museum, som är en vacker byggnad men jag nöjer mig med att se den utifrån. Generellt hoppar jag gärna inomhusmuseer.
Vi går en runda i Livingstone som tar cirka en timme och jag ser first post office, first bank, first hotell etc, samtliga uppförda av engelsmännen då de styrde landet och i olika avarter av kolonialstil. Vi strosar runt och jag tar mig själv i att tänka att Livingstone är en ganska trevlig stad. Till skillnad från i byn Victoria Falls, som jag bor i på den zimbabwiska sidan, där allt är uppbyggd för turister och ganska dyrt kostar lunchen vi äter ca 20 kronor i Livingstone. Ifs friterad kyckling och pommes frites, så ingen gourmetmåltid, men stor skillnad från maten där jag bor. Jag lyckas också köpa en pincett, vilket inte alls fanns på apoteket i Victoria Falls.
Jag bokade båda mina utflykter via Savannah Southern Safari. Noshörningssafarin kostar $95 för en person och $80 per person om fler personer. Livingstone stadstur kostar $70 för en person och $60 per person om fler. Jag fick ett paketpris för $155 för båda.
Safarin var väldigt bra men jag kanske var lite exalterad för att det var min första safari på nästan 20 år och min första safari till fots. Jag hade kanske inte tyckt den var lika roligt om jag först hade varit på vanlig safari i Botswana. Men missuppfatta mig inte; jag rekommenderar.
Livingstone stadsturen hade jag egentligen inte så stora förväntningar till; det var som sagt mest för att se lite mer av landet. Om du inte har samma behov av detta så är turen i sig kanske inte att rekommendera. Jag tycker också den var ganska dyr jämfört med upplevelsen.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Gibraltar. Ett litet stycke Storbritannien i Spanien! Formellt ett självstyrande territorium, mest känt för den imponerande klippan The Rock, med et enormt naturreservat och många apor.
Nedan får du veta allt om hur du köper biljetter till The Rock, vad som finns att se och göra i Gibraltar samt vilken pub du borde undvika för att äta fish´n´chips.
Kort om Gibraltar
Gibraltar har en yta på 6.8 kvadratkilometer och här bor drygt 30 000 personer; huvudsakligen brittiska. Formellt är det ett självstyrande territorium med egen konstitution och nationalsång, men tillhör Storbritannien. Valutan är brittiska pund.
Engelsmännen erövrade Gibraltar från Spanien år 1704 och enligt freden i Utrecht 1713 avstods området till Storbritannien ”för alla framtid”. Självklart är detta omtvistat och Spanien önskar inget annat än få tillbaka Gibraltar. De största näringarna är sjöfart, turism och online spelföretag, där sistnämnda får verka inom EU.
Gibraltar stad
Vi parkerar på en av stora parkeringarna i spanska La Linea och följer skyltarna mot Gibraltar. Några minuter senare har vi passerat gränskontrollen och vi är i Storbritannien på riktigt! Det första vi ser är röda tvåvåningsbussar. Men vi går förbi busstoppet där alla som ska till centrala stan väntar. För det finns en speciell grej mellan gränsen och stan vi vill uppleva och det gör man bäst till fots.
Till trots för sin ringa storlek har nämligen Gibraltar en egen flygplats. Vad gör man när man är ett litet område och vill ha plats med en landningsbana? Jo man låter huvudvägen in till stan korsa landningsbanan! Med biltrafik och allt. Precis som vid en tågövergång stängs vägen med bommar när ett plan ska lyfta eller landa. Roligt med skyltarna som uppmanar en att korsa snabbt utan dröjsmål. Vilket fungerar föga; alla turister stannar ju till för att fota.
Efter en kvarts promenad går vi genom tunneln Landport Tunnel och är framme vid torget Grand Casemates Square. Vi slår oss ner i solen och beställer in creamed tea, dvs te och scones. Inte den godaste vi har provat men when in Brittain. Mätta och belåtna beger vi oss uppför shoppinggatan Main Street. Vi möts genast av brittiska klassiker som Debenhams varuhus och överallt finns det tax-free elektronikbutiker och juvelerare. Trängseln är formidabel och vi jobbar oss genom Main Street, mot kabinbanan som ligger en kort sträcka förbi shoppinggatans slut.
Vi vill nämligen upp på The Rock; den enorma klippan som upptar halva udden som utgör Gibraltar. Vi kommer fram och möts av en gigantisk kö och taxichaufförer som halvaggressivt ropar att det är 90 minuters kö. Vi är nära att ge upp hela besöket, för taxi eller minibuss vill vi inte åka upp. Efter att ha köat någon kvart uppenbarar sig plötsligt en kölös lucka med skylten ”Pre-bought tickets”. Snabbt som bara den googlar jag fram online + tickets + rock + gibraltar och två minuter senare har vi köpt online biljetter, passerat genom gräddfilen, fått våra streckkoder på mobilen skannade i luckan och utbytta mot pappersbiljetter. Längst fram i kön för att gå in står vi också, och är snabba med att ta bästa utsiktsplatserna inne i korgen.
Färden upp tar sex minuter; Viveca och jag är exalterade över utsikten och Mija tror hon ska dö av sin höjdskräck och kollar bara ner i golvet. Men upp kommer vi och spenderar en dryg halvtimme med att växelvis studera utsikten och kolla på alla apor. Både Viveca och Mija är skeptiska till aporna men jag älskar dem och detaljstuderar dem i evigheter. OK; de är ganska påträngande och vi såg en kille där apan på två sekunder hoppade upp på hans ryggsäck och vant öppnade dragkedjan och plundrade ryggan för den mat han hade där. Men älsk på att de är smarta varelser som har fattat grejen med dragkedjor.
Hela The Rock är en gigantisk nationalpark och det finns både mycket att se och promenader att gå. Vi, eller kanske mest jag då, hade innan planerat att vi skulle gå till Apes´ Den för att se aporna och ta kabinbanan ner från halvvägsstoppet. Men eftersom de två andra inte riktigt delar min fascination för apor, och jag egentligen var nöjd eftersom det var så många på utkiksplattformen, går vi bara en kort sväng runt plattformen innan vi åker ner igen.
Fisn´n´chips
Jag säger det igen; when in Brittain. Då vill vi också ha fish´n´chips. Det finns pubar lite överallt. Viveca kollar på TripAdvisor, men vi väljer Clipper på gatan Irish Town, som i Lonely Planet anges som mångas lokalas favoritpub. Nja, vi håller inte riktigt med och stället rekommenderas inte. Medelmåttig mat, halvdan service och enorm ljudnivå. Vi äter och börjar längta tillbaka till Spanien. Tapas och cava är livet. Så då börjar vi gå tillbaka; över landningsbanan och vidare mot gränsen där stämplar oss ut av The UK och in i Spanien igen.
Du behöver visa pass. Som resterande UK är inte Gibraltar
med i Schengen och pass krävs. De brukar inte stämpla passet för EU- och
Schengenborgare men jag frågade snällt och fick en stämpel.
Till trots för att Gibraltar är en del av Storbritannien är det högertrafik, detta för att anpassa sig till Spanien.
Det är en dålig deal att ta med bilen in i Gibraltar; tar tid att passera gränsen, du behöver ingen bil och svårt att parkera. Ratta in GPS:en på La Linea i Spanien och parkera på en av deras enorma parkeringar. Kostar ca €15 för en dag.
Det tar en timme och 40 minuter att köra från Malaga till La
Linea. Från Estepona tar det en dryg halvtimme och från Nerja ca två timmar.
För att undvika/minimera kön till kabinbanan till The Rock rekommenderas att förhandsköpa biljetter online. Vi var i Gibraltar en av de första dagarna i januari; under sommaren är kön troligtvis flera gångar så lång. Biljetterna kostar £16 för tur och retur och £29 för kombinationsbiljett med naturreservatet. Även om du på mail får pdf med streckkod måste denna bytes in mot en pappersbiljett i luckan. Sista tur ner går i vanliga fall 19.45.
Det finns en mängd aktiviteter att göra på The Rock och många promenadstiger. De aktiviteter som ingår i kombinationsbiljetten med kabinbanan är St Michael´s Cave, Apes´ Den, Great Siege Tunnels, Moorish Castle och Military Heritage Center. I tillägg finns aktiviteter som WWII Tunnels och O´Hara´s Battery som kostar extra pengar. Vi nöjde oss med utsikten från plattformen och bara biljett till kabinbanan. Här kan du läsa mer om aktiviteterna på The Rock
Mellan november och mars stannar kabinbanan vid mallanstationen. Vår plan var att promenera ner till Apes´ Den, som ligger precis vid denna men vi hoppade detta för att vi redan hade sett många apor. Om man inte har köpt kombinationsbiljetter kostar det £5 att gå in i naturreservatet, kallad Walkers Ticket.
The Rock var absoluta höjdpunkten i Gibraltar och en av de finaste kabinbanautsikter jag har upplevd. Ge inte upp om kön är lång.
Fun fact är att mitt emot Gibraltar, i Afrika, ligger spanska territoriet Ceuta; omslutet av Marocko. Som att området Gibraltar, som Spanien förlorade till Storbritannien, tog de igen genom att erövra området Ceuta exakt mitt emot i Marocko.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Att vi gillar udda och ovanliga resmål antar jag inte längre kommer som en överrakning. Både mindre kända länder och de mindre kända områdena i mer besökta länder appellerar till oss. Men när jag tänker efter kan det lika bra vara en okänd stadsdel i en stad som Paris eller London.
Så när resebloggen 4000 mil listade både världens och Europas minst besökta länder gjorde jag mentala avkryssningar på listan när jag läste. För vem vill inte ha besökt samtliga ”minst besökta” länder? Jag vill i alla fall.
Vilka av världens tio minst besökta länder har jag varit i?
Tyvärr var det så att jag inte har besökt ett enda av världens tio minst besökte länder. I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte ens hade hört talas om Tuvalu, Kiribati och Komorerna innan jag läste 4000 mils lista. Av de tio på listan är det bara Djibouti som jag redan har funderat seriöst på att åka till; detta land har fina stränder och skulle bli en utmärkt kombination tillsammans med Etiopien.
Vilka av Europas åtta minst besökta länder har jag varit i?
Now we are talking; här kan jag faktiskt räkna in sex av de åtta. Och den sjunde är på gång. Mycket bättre.
1. San Marino
OK, listan börjar inte så bra eftersom jag inte har varit i San Marino än. Tänker att jag någon gång får kombinera San Marino med att bila runt i regionerna Emilia-Romagna och Marche. Tror jag skulle gilla.
2. Liechtenstein
Jag var i Liechtenstein 2017, som ett stopp på min fantastiska en veckas rundresa med tåg i Schweiz. Gillade Liechtenstein och åt på en toppenrestaurang samt såg drottningen gå sin dagliga promenad.
3. Moldavien
Jag var i Moldavien sommaren 2019. Utöver huvudstaden Chisinau sov jag över en natt på en vingård och åkte till den pro-Sovjetiska republiken Transnistrien. Av alla länder på denna lista påstår jag att detta är det mest okända.
4. Monaco
Jag har varit två gångar i Monaco. Första gången då jag tågluffade 1989, andra gången sommaren 2002 då jag hyrde villa på Liguriakusten i Italien med åtta väninnor. I april ska jag till Antibes, så kanske måste åka förbi Monaco igen. Viktigt med bildbevis på att jag har varit där.
5. Nordmakedonien
Jag var i Nordmakedonien år 2016, då landet fortfarande het bara Makedonien. Ohrid var staden vi besökte. Detta var del av min Balkan roadtrip, när jag besökte sex länder inom loppet av 18 dagar.
6. Bosnien-Hercegovina
Jag var i Bosnien 2016, under samma resa som när jag var i Nordmakedonien. I Bosnien var jag i Mostar; en liten stad jag gillade mycket fast den är turistig.
7. Luxemburg
Till Luxemburg ska jag i juni! Kommer att kombinera med Belgien och ska bli så kul. Har inte varit i Belgien sen 1990 heller.
8. Serbien
Jag har varit två gånger i Serbien. År 2015 var jag i Belgrad och år 2016 var jag på SPA- och vingårdsresa till södra Serbien.
Det här var mina svar på listan Europas minst besökta länder. Hur sen din lista ut?
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Då jag var i Chisinau hittade jag flera roliga statyer på gatorna. De passar så snyggt in i omgivningarna och motiven är också väldigt roliga. Jag vågar påstå de är av samma konstnär också, men vad vet jag egentligen.
Den första jag såg var killen med blombuketten och den sena tjejen. Kameran åkte fram på en gång. Den nästa såg jag bara några timmar senare; de två barnen på bänken, några kvarter från mitt hotell. Den sista gruppen, piloten och flygvärdinnorna, finns självklart på flygplatsen.
Jag försökte precis googla för att hitta konstnären men fick inga bra träffar. Säg till om du lyckas bättre, jag vill gärna veta.
Uppdatering: Efter googlingshjälp från World by Tina har jag fått veta att gruppen på flygplatsen är skapad av Veaceslav Jiglițchi och i alla fall den sena tjejen och killen med blommorna av Pavel Obreja. Den tredje är jag fortfarande lite osäker på. Nu är den stora frågan; finns det fler liknade skulpturer på Chisinaus gator? När jag bildgooglar Obreja ser jag bild på en staty av en person på skateboard.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Från sommaren 2018 till sommaren 2019 var jag så smart att jag la in tre resor till underbara landet England. Bath, Oxford och Cornwall. Alla tre ställen jag länge har önskar åka till men dragit mig lite för beroende på att vädret är ju mer instabilt på de brittiska öarna än i Italien. Men nu!
Bath
Först ut var Bath förra sommaren, i augusti. Jag gjorde en
kombination av att jobba på distans och semester. Flög sent en onsdag till
London Gatwick (fast borde valt Bristol pga kortare) och jobbade torsdag och
fredag förmiddag för att semestra eftermiddagar, kväller och helger.
Lördagen åkte jag på dagstur till Cardiff i Wales och kunde
med detta bocka av ett nytt land in the UK. Bath var precis så pittoreskt och
vackert som jag hade tänkt det skulle vara. Det enda jag vill klaga över är att
det på söndagen regnade spik hela dagen och jag fick ställa in utflykten till Stonehenge.
Tur jag bara hade avtalat och inte betalat innan. Tur i oturen var att det inte
fanns annat att göra än att shoppa och jag kom hem med ca tolv nya plagg, varav
tre par jeans. Fattar inte hur jag fick ner allt i kabinväskan, men det gick.
Jag hade inte ens kommit hem från Bath innan jag visste att jag omedelbums behövde ta mig till en lika imponerande stad i England. Jag visste också att Oxford var vad jag sökte. Jag åkte först i maj året efter men bokade redan samma höst som Bath.
Jag lyckades lura med Viveca till Oxford, mot att vi avslutade i London. Inte mig emot… Oxford var också precis så mastig och universitetetig som jag hade trott och jag älskade anrika colleges, glada studenter och smarriga scones.
Och London var London. Kan svårt bli fel i den där staden.
Resan till Cornwall bokade jag faktiskt samma dag som Oxfordresan och var en impulshandling. Fast har som sagt funderat seriöst i minst tio år. I sista sekunden bestämde Viveca sig att hänga på också hit och jag blev så glad. Vi flög SAS nya linje till Cornwalls flygplats Newquay och bodde i St Ives. Solen sken hela tiden och vi hann med att sola på flera av stadens stränder. Underbart med en liten stad som har flera riktigt bra stränder. Vi åkte på utflykter med buss och åt oss genom St Ives mycket bra restaurangutbud.
Min nästa plan för England var att åka till Cambridge och flyga med RyanAir till London Stansted, som bara ligger en halvtimme bort. Jag har inte bokat och nu drar ju RyanAir ner antalet flygrutter från Stockholm. Men London är förhoppningsvis ett säkert kort för de linjer de ska behålla. Hoppas i alla fall.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Alhambra är en UNESCO-sevärdhet jag har önskat åka till väldigt länge. Jag minns från när jag var liten och hörde tas om den mytomspunna gamla staden. Så när Malaga först dök upp som möjlig destination för nyårsresan var det första jag sa att i så fall ska vi till Alhambra.
Och så blev det.
Biljettkontoret och huvudingången i gult Justitieingången med röd stjärna Alcazaba längst till vänster i turkost Palatset Carlos V i grönt Nasridpalatset i lila Partal i syren Generallife i orange Gardens till vänster om Medina, längst blåa pilarna De fyra parkeringarna längst till höger i vitt Granada stad väster om gråa muren till vänster i bilden Bild från granadainfo.com
Alcazaba
Alcazaba är Alhambras äldsta område, från 1200-talet. Nasriddynastins grundläggare Mohammed I flyttade sitt hov till Granada och området som i dag utgör Alcazaba var hans verk. I dag är Alcazaba medt ruiner och murar men missa inte att klättra upp i tornet Torre de la Vela, med fantastisk utsikt över staden och Sierra Nevada.
För att besöka Alcazaba behövs biljett men vakterna kollade endast innehållet i handväskan och inte att jag hade biljett. Detta kan dock ha varit för att det var någon national högtidsdag den dagen vi var där, som firades genom att alla kunde ringa i klockan i tornet. Alcazaba ligger till vänster om Puerta de la Justicia och jag uppskattar att vi var en dryg halvtimme inne på området.
Palatset vid namn Carlos V uppfördes under renässansen, av den
kristna befolkningen efter att morerna hade drivits ut. Imponerande fasad och
en fin cirkelformad gård. Byggnaden innehåller i dag två museer, vilka jag inte
besökte.
Det behövs ingen biljett för att besöka Palacio de Carlos V. Området ligger rakt fram in från Puerta de la Justicia. Bredvid palatset ligger en kyrka, som också är gratis att besöka. Vi stannade till då vi gick förbi utsidan och besöket på gården tog två minuter.
Generalife
Generalife omfattar en trädgård och ett sommarpalats och uppfördes av Mohammed III. Här finns symmetriskt klippta häckar, cypresser och stigar, samt ett vackert palats med pelare och typisk morisk utsmyckning. Utsikten över Alcazaba och Granada är formidabel. Kombinationen av trädgård, utsikt och palats gör Generalife till min favorit.
Till Generalife behöver du biljett och området ligger en kort promenad till höger in från huvudingången. Vårt besök tog ca 45 minuter, inklusive att gå dit.
Gardens och Partal
Områden Gardens och Partal ligger mellan Generalife i östra delen och Alcazaba/Palacio de Carlos V/Nasridpalatset i väster. Gardens är den södra vackra stigen med formklippta häckar, Promenade of the Cypress Trees, samt fina lilla kyrkan Monastery of San Francisco. Sistnämnda har en fin och lugn trädgård där vi lapade sol från en parkbänk. Den norra stigen går förbi det mindre palatset Partal med tillhörande trädgård.
Till Gardens och Partal behöver du biljett. Både är områden man går genom mellan olika delar av parken. Vi var lite mätta på intryck mot slutet av dagen och stannade inte ens till vid Partalpalatset.
Palacio Nazaries
Nasridpalatset är Alhambras kronjuvel och brukar av många anses som det finaste exemplet på islamisk arkitektur i Europa. Jag var förberedd på att det skulle vara som i Vatikanen där, dvs att man rör sig i takt som i en tunna packade sillar, men blev positivt överraskad.
Nasridpalatset består av ett flertal mindre salar och
gårdar. De mest kända är:
Lejongården, eller Patio de los Leones, med de tolv lejonen som håller upp en fontän
Myrtengården eller Patio los Arrayanes, med poolen där byggnaderna speglar sig i vattnet
De två systrarnas sal, eller Sala de Sos Hermanes, med mosaik och utsmyckningar
Ambassadörens sal, eller Salon de los Embajadores, med det vackra taket
Den imponerande mosaiken finns lite överallt och de är
exceptionellt vacker. Jag vet inte hur många bilder jag tog på olika plattor.
Ingången är i västra delen; köa där alla andra köar utanför palatset Carlos V:s västra ingång. Besökstiden är egentligen begränsad till en halvtimme men ingen kollar detta. Vi var här inne en ca 45 minuter.
Biljetter
Alhambra är omåttligt populärt att besöka och du måste förhandsköpa biljett. Biljetterna för hela månaden släpps tre månader innan. Det gäller att hänga på låset när det är högsäsong. En biljett till Gardens, Alcazaba, Generalife och Nasridpalatset kostar ca €14 och köps på Alhambras hemsida. Köp den som heter General, annars får du inte tillträde till Nasridpalatset. För sistnämnda palats väljer du tidpunkt för besöket, vilket det är viktigt att inte vara sen till då ingen släpps in utanför sin slottid. Ja, de kollar klockslaget också på biljetten.
Om General-biljetten skulle vara slutsåld för din önskade dag kan det vara värt att testa det alternativet som heter Gardens, Generalife and Alcazaba och kostar €7. Om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag inte att Nasridpalatset var särskilt mycket mer imponerande är Generalife, så deppa inte ihop över detta. Det finns också kvällsbiljetter.
När du ska köpa biljetter börjar du med att välja morgon eller eftermiddag, innan du väljer tid för Nasridpalatset. Men det kvittar om du väljer morgon eller eftermiddag; biljetten är giltig under hela öppettiden angiven dag och du kan också gå ut för att sen återkomma. Men till Nasridpalatset kan du bara gå in en gång. Skriv ut biljetten hemma, så behöver du inte köa vid biljettkontoret utan kan gå in direkt.
Om biljetterna är helt slutsålt så är områden runt Justitieporten och palatset Carlos V gratis, så du kan få en smak av Alhambra i alla fall.
Parkering och Alhambras ingångar
Vi valde att parkera vid huvudingången, på den norra delen.
Parkeringen kostar ca €18 för 24 timmar och vi betalde ca €12 för vårt besök.
Alhambra har två ingångar. Den östra är huvudingången och vid stora parkeringen. Här får du visa biljetten på en gång. Mot Granada centrum ligger Justitieporten, eller Puerta de la Justicia. Detta är en öppen port och biljetten visas först när man kommer in till Gardens eller Alcazaba.
Det tog oss ca tio minuter och gå från Justitieporten till stora torget i centrala Grenada. Då var det en ganska brant nedförsbacke och jag vill inte tänka på hur lång tid det skulle ta att gå upp i värmen. Vi åkte nämligen buss upp igen! Grenada stad har ett trevligt turisttåg som går varje kvart från stan; med glastak och allt. Det var väldigt roligt att få med sig lilla rundan bussen gjorde i Grenada också samt fin utsikt när vi körde upp.
Vi gjorde vårt besök som en dagstur från Malaga. Det tar ca 90 minuter att köra och vi lämnade Malaga 09.30. Vi rattade in GPS:en på Access Pavillion Alhambra och parkerade på en av de fyra parkeringar man kommer till vid huvudingången.
Vi gick in och planen var egentligen att börja med Generalife. Men eftersom det vår besöksdag var en särskild happening i Alcazaba så blev vi rekommenderade att börja där. Vilket vi gjorde. Sen gick vi ut Justitieporten och den branta backen ner mot Granada stad; vi ville se lite av staden också.
När vi kom ner i staden kom vi direkt till torget Plaza Nueva. Vi började nu bli lunchhungriga och gick in i bakgatorna. Efter en kort promenad kom vi fram till katedralen Capilla Real och här hittade vi ett gäng serveringar i solen på Plaza de la Romanilla. Där och då var sol viktigare än kvalitet på maten, men det blev helt OK. Efter lunch tog vi en sväng runt katedralen, innan vi satte oss på lilla turisttåget upp till Alhambras huvudingång igen.
Vi gick först till Generalife, där vi stannade en dryg halvtimme. Gillade det palatset och trädgården mycket. Sen var det dags att bege sig mot Nasridpalatset för att inte bli sen till vår slottid klockan 16.30. Nästan framme märkte vi att vi hade någon kvart extra och slank in i trädgården vid Monastery of San Francisco. Klockan 16:30 gick vi in och njöt av mosaik inomhus och på gårdar, på väggar och golv, samt den mest imponerande moriska arkitektur.
45 minuter senare var vi ute och ytterligare en halvtimme efter det satt vi i bilen på väg tillbaka till Malaga. Vi fick en perfekt dag utan stress på plats från 11 till 18 och vi var nöjda med lunchpaus i mitten. En alldeles ypperlig utflykt och jag störtgillade Alhambra.
Våra bästa tips och att åka till Alhambra
Från Nerja tar det ca en dryg timme att köra.
Lilla turisttåget upp till Alhambra var en riktig höjdare.
Det hade varit jobbigt att gå upp från stan, men ska ta en kvart enligt Google Maps.
Buss C30 samt C32 går från nära statyn Isabel la Católica i centrala Granda.
Vi orkade inte ta oss upp till utkikspunkten Mirador San Nicolas, där man ska ha en fin utsikt över Alcazaba. Vi ville bara hem efter att vara klar med Nasridpalatset. Det går att köra lilla turisttåget från Alhambras huvudingång till Plaza del San Salvador och gå därifrån. Till Mirador San Nicolas tar det också bara en kvart att gå från stora torget Plaza Nueva.
1 april till 14 oktober har Alhambras huvudingång öppet 08.30
till 20.00 och Nasridpalatset har kvällsöppet 22.00 till 23.30. 15 oktober till
31 mars är öppettiden 08.30 till 18.00 och Nasridpalatset har kvällsöppet 20.00
till 21.30. Biljettkontoret öppnar alla dagar 08.00 och det samma gör
Justitieporten. Om du har biljetter till Nasridpalatset kl 08.30 så måste du gå
in Justitieporten, annars kommer du att missa din slottid.
Det ligger också två hotell inne på Alhambra, i området utan biljett. Det ena är Parador de Granada, som ser storslaget ut. Boka i tid står det överallt.
Om du önskar en guidad tur i Alhambra kan du köpa en tretimmars sådan för ca 500 kronor. Kanske också en bra grej i fall ordinarie biljetter är slut?
Det är rullstolaccess till hela området, med undantag av
Alcazaba och Patal. Rullstolar kan lånas vid huvudentrén. Det är inte tillåtet
att ta med barnvagn in i Nasridpalatset, denna kan förvaras nära toaletterna
vid palatset Carlos V där du i stället kan låna en bärsele.
Vi gillade Granada stad, så om du är på roadtrip rekommenderats det en natt här.
Maxime och hennes sambo Jonas firade mellandagarna i Bruksvallarna och nyår i Vemdalen. Min pappas fru May Wenche är från norska Röros och de firade jul och nyår där. Mellan de två orterna är det bara en timme och 20 minuter med bil och Maxime och Jonas åkte självklart på en dagstur till Röros för att hälsa på.
Jag instruerade Maxime att fota mycket och här kommer några av de foton hon tog. Vi har också tagit med lite information om Röros, samt våra bästa tips för hur att åka dit.
Röros är en idyllisk liten stad med en tidigare koppargruva, upptagen på UNESCO:s världsarvslista för sin unika miljö. Gruvan stängdes 1977 och hade då varit operativ i 333 är. Stadens höjdpunkter är, enligt mig, träkyrkan från 1784 och de ca 2000 trähusen i max två våningar. Antingen i glada färger eller med mörkbruna tjärastrukna fasader.
Maxime och jag var och hälsade på sommaren 2003 och vi var då också nere i den tidigare gruvan, vilket var en upplevelse.
Utöver att vara en idyllisk och pittoresk stad är Röros också känt för två andra saker. Staden innehar rekordet som Norges kallaste och 1914 uppmättes temperaturen till -50,4 grader. Min pappa uttrycker om sommartemperaturen att det är inte så jättevarmt då heller. När jag googlar lite nu läser jag att det inte är ovanligt med nattfrost i juli…
Den andra saken staden är känt för är sin årliga marknad varje år i februari; Rørosmartnan. Till denna kommer varje år ca 80 000 besökare, huvudsakligen från Norge men också många från Jämtland.
De flesta svenskar har sett Röros i TV-serien om Pippi. Samtliga utomhusscener, och de är många, i de två avsnitten Pippi i den första snön samt Pippis jul är inspelade i staden.
Att resa till Röros
Staden ligger 1,5 timmar med bil från Bruksvallarna, Ramundberget och Tänndalen. Från Funäsdalen tar det en timme och ca två timmar från Vemdalen.
Från Östersund kan du åka tåg i fyra timmar till Trondheim, för att byta tåg och åka två ytterligare timmar. Med bil tar resan fyra timmar.
SAS har två direktflighter per dag från Stockholm till Trondheim flygplats, därefter tre timmer med tåg eller bil.
Tåg från Oslo tar ca fem timmar och att köra tar ungefär det samma. Det går också direktflyg från Gardermoen, som tar en knapp timme.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
En troligtvis otippad och oväntad sida vid mig är att jag älskar förortsrestauranger! Kanske inte helt vanligt bland mina grannar på Östermalm. Men kontraster gör livet roligare.
Jag har lyckats smitta flera vänner med samma intresse, så då och då lämnar vi Stockholms innerstad och letar efter nya kulinariska förortsupplevelser. Alltid en lördag eller söndag. Antingen tar vi någons bil och går en promenad i aktuell förort, eller så promenerar vi hemifrån till restaurangen för att åka kommunalt hem.
Hör kommer tre tips på bra ställen jag har besökt senaste
tiden.
Babas Burger i Högdalen
Babas Burger ligger mitt i Högdalens centrum och ett stenkast från tunnelbanan.
På menyn finns nio hamburgare samt en kycklingburgare, en haloumiburgare, en vegetarisk och en vegansk variant. Bakom kassan steks burgarna på en öppen häll och vi ser hur ett gäng köttfärsbollar förvandlas till burgare. Burgarna har roliga namn som Moose is Loose (som är med kyckling ???) och Dimegirl och Helt seriöst.
Jag har smakat både kyckling och haloumi, varav jag för halloumiburgaren valde en Dimegirl, som i vanliga fall innehåller kött, men som kunde tillagas med haloumi. Älskar när detta går, för ofta är tillbehöret på de icke-köttiga burgarna lite tråkigare.
Jag har båda gångarna bytt ut pommesen med sötpotatispommes, som kostar lite extra, och druckit chokladmilkshake till. Ska jag äta hamburgare vill jag gå all in.
Lokalen har båda gångar varit så gott som fullsatt men vi
har fått bord på en gång. Interiören går i stilen amerikansk diner. Utöver
Högdalen finns Babas Burger också i Kista, Nacka forum och Heron city.
En hamburgare med pommes kostar mellan 95 och 110 kronor.
?-station Högdalen, gröna linjen. 19 minuters resa från stan.
Palmyra kebab i Årsta
Palmyras kebab ligger mitt i Årsta centrum, nära Folkets hus.
På sin hemsida säger de ”stora portioner och galet gott”. Båda stämmer. Jag äter alltid kycklingtallrik med pommes, men andra storsäljare är självklart vanligt kebabkött, shish kebab och falafel. De har också en populär friterad kyckling som jag flera gångar har bestämt mig för att prova men har alltid fegat ut i sista sekunden.
Det bästa med Palmya är att man själv tar sallad, tomater, lök och peperoni samt olika såser från ett enormt salladsbord. Alla grönsaker är superfräscha och det städas hela tiden så det inte blir geggigt eller äckligt.
Rörande lokalens utformning finns det lite mer att önska men
man kommer till Palmyra för maten och inte för miljön. Och ja; portionerna är enorma
och jag brukar alltid fråga efter en låda och tar med hälften hem.
Jag har åkt bil till Årsta och gått en promenad längs
Årstaviken för att arbeta upp hungern ordentligt; väldigt roligt att se Tanto
etc från andra sidan. Andra gånger har vi utgått från Hornstull och promenerat
över Årstabron för att äta och åka tvärbanan hem igen.
En kebabtallrik kostar ca 120 kronor och en kebab i bröd ca
80 kronor. Stor varning för stängt fredagar.
?-hållplats Valla torg, tvärbanan. Eller ?-hållplats Årsta torg, buss 160. Båda avgår från T-Gullmarsplan eller T-Liljeholmen. 20 minuters resa från stan.
R-Asia i Solna centrum
R-Asia ligger i Solna centrum men med ingång från utsidan och ett fåtal meter från tunnelbanan.
Här serveras helger och vardagskvällar asiatisk och mongolisk buffé. Mija och jag kommer dit en lördag cirka klockan 15 och får vänta tio minuter på bord. Men bara en halvtimme senare är kön lång, så bordbokning rekommenderas.
Det ingår både asiatisk buffé och mongolisk buffé. Jag körde tre turer på asiatiska buffén, gillar lite på tallriken så inte de olika rätterna flyter i varandra, och fick tyvärr inte plats i magen för den mongoliska. Den asiatiska innehåll stort utbud av dumplings, soppor, åtta wokrätter med kött och fisk samt en helstekt lax. Utöver detta finns också friterade jätteräkor, kyckling, fläsk etc. Pekingankan var fantastisk och var med på alla mina tre tallrikar. Till efterrätten smakade jag på glassen och en chokladmuffins men hade mest plats för smågodis.
Ryktet säger att när kinesiska ambassadören har officiella
besök tar han sina gäster till R-Asias chambre separée. Bra betyg! Helgbuffén
kostar 189 kronor, vilket jag tycker är ett kap givet hur gott det är. Nästa
gång tänker jag få plats med mongoliska buffén också.
Vi hittade inte jättemånga promenadmöjligheter i närheten av
Solna centrum, så det blev en runda runt Kungsholmen innan maten.
?-station Solna centrum, blå linjen. Nio minuters resa från stan.
Detta är tre av mina favorit förortsrestauranger i Stockholm. Har jag missat din favorit? Låt mig få veta i kommentarsfältet, vill gärna ha fler utflyktsmål.
Då jag var i södra Afrika i september hann jag med att sätta min fot i fyra länder under nio dagar. Avstånden är korta i området, jag åkte aldrig mer än 90 minuter med bil. Och inte bara hann jag med fyra länder utan jag rörde mig fram och tillbaka över gränserna som en jojo.
Och många gränspasseringar är lika med många stämplar i passet. Och det tycker förstås jag att är roligt. Utfallet blev till slut:
Två visum
Ett inresetillstånd
18 stämplar in och ut
Fem förbrukade sidor i passet
Såhär var semestern uppbyggd
Fyra dagar i Zimbabwe, där jag vid två tillfällen var i Zambia
Fyra dagar i Botswana, där jag vid ett tillfälle var i Namibia
En dag i Zimbabwe, för att ha nära till flygplatsen inför hemresan
Sidan 16: Två gamla röda stämplar från Cuba Inresa till Zambia 10/9 – Se fallen från zambiska sidan Utresa från Zimbabwe 10/9 – Se fallen från zambiska sidan Inresa till Zimbabwe 9/9 – Efter näshornssafari och staden Livingstone
Sidan 17: Uni-visa till Zambia och Zimbabwe Inresa till Zimbabwe 7/9 – Semestern börjar Utresa från Zambia 9/10 – Efter näshornssafari och staden Livingstone Inresa till Zambia 9/9– Mot näshornssafari och staden Livingstone Utresa från Zimbabwe 9/9– Mot näshornssafari och staden LivingstoneSidan 18: Utresa från Botswana 13/9 – Dagstur till Namibia Utresa från Zambia 10/9 – Sett fallen från zambiska sidan Inresa i Botswana 11/9 – In i landet första gång Inresa i Zimbabwe 10/9 – Sett fallen från zambiska sidan Utresa från Zimbabwe 11/9 – Lämnar landet för Botswana Inresa till Botswana 13/9 – Efter dagstur till Namibia
Sidan 19: Inresetillstånd till Namibia Utresa från Botswana 14/9 – Tillbaka till Zimbabwe för hemresa Inresa till Namibia 13/9 – Dagstur till Impalila Island Utresa från Namibia 13/9 – Efter dagstur till Impalila IslandSidan 20: Single entry visa till Zimbabwe efter Botswana Inresa till Zimbabwe 14/9 – Från Botswana Utresa från Zimbabwe 15/9 – Hemresan
