Oslo – Att se, äta, dricka och göra – Stadsdel för stadsdel

-

8

Året 2019 börjar gå mot sin slut. Och vad gör man då som resebloggare? Jo, man summerar året. Hur många resor blev det och vart gick de? Och blev det några nya länder att lägga till listan?

Januari

Som sig hör och bör började 2019 utomlands. Som jag ifs nästan alltid gör. Förra årets nyårsresa gick till Oman med fem vänner och det var en fantastisk resa. Skulle göra om varje sekund av den när som helst.

Några veckor senare åkte jag till fina Söderköping och hotellet Söderköpings brunn. Vill definitivt komma tillbaka till både stad och hotell när det är sommar.

Februari

I februari månad var det fokus på hotell- och SPA-upplevelser. I början av månaden åkte jag på workation till Thorskogs slott utanför Göteborg med mina parters in crime från Alaska; Jeanette, Katarina och Sofia.

Sen åkte Maxime, min syster Christiane, min mamma och jag till Farris bad utanför Oslo, vilket är Petter Stordalens SPA-satsning i Norge. Magiskt i februari men vill åka tillbaka dit också under sommaren.

Mars

Mars månad och jag fyllde år! Passade på att ge mig själv bästa presenten; en resa till Mexiko och åkte på själva födelsedagen. Älskade Isla Holbox.

April

I april åkte Maxime och jag en helg till Krakow. Åt god mat och upptäckte staden till fots.

Maj

Äntligen fick jag åka till Oxford! Eller fick och fick; det var ju bara att bestämma och boka. Men äntligen hände det i alla fall. Passade på att avsluta med två dagar i London också.

Juni

Äntligen vill jag också säga om juni månads resa till Slovenien. Det var elva år sen en kort dagstur och jag har velat åka tillbaka lika länge. Upplevde både huvudstad, alperna, sjön Bled, droppstensgrottor och kuststaden Piran. Ett land med små avstånd och mycket att se.

Juli

Juli var en riktig resemånad. Det började med Cornwall i England, som jag också länge har önskat åka till. Dock varit lite feg beroende på risken för dåligt väder men vi hade sol hela tiden.

Sen bar det av till Gotland på roadtrip med Maxime, Christiane och min mamma. Bodde bland annat på Fårösunds fästning; ett hotell jag älskade.

Mot slutat av månaden åkte jag och två väninnor på the svorska tågtripp, där vi började i Göteborg på hotell Bellora, fortsatte till Oslo och de avslutade i Sunne.

Augusti

Augusti kommer och min vana trogen åkte jag på en sista sommarresa sent i augusti. Resan gick till Moldavien, som jag vågar påstå är Europas mest okända land. Bodde på vingård och åkte på utflykt till utbrytarrepubliken Transnistrien, vars högsta önskemål är att Sovjetunionen återuppstår.

September

September och hösten börjar visa sig men det gör inget. För jag har tio dagar att se fram emot vid Victoriafallen, Botswana och Namibia. En fantastisk solosemester och jag njöt av både kultur, natur och djur. Mer safari åt folket!

Vad som var årets sista riktigt varma dag var Maxime och jag på hotell Havsbaden i Grisslehamn. Ett hotell vi båda gillade och jag har dessutom fått upp ögonen för Roslagen.

Oktober

Inga resor utöver Oslo och Stockholm, men det är ju sen gammalt att jag delar min tid mellan de två städerna. Men passade på att bo en helg på Hotell Christiania Teater i Oslo när Maxime fyllde år och var i Oslo, tyckte detta var en bra present att ge.

norge oslo hotell christiania teater restaurang teatro

November

Inga resor i november heller. Passade i stället på att spendera all min tid och alla mina pengar på nya möbler, lampor och kuddar till min Stockholmslägenhet. Är så nöjd över hotellkänslan jag har skapat hemma.

December

I år har jag firat julafton med hos min mamma i Oslo. Viktigt att göra sina föräldrar glada. Men jag är som vanligt bortrest över nyår. Arla morgon i går satte jag mig på planet till Malaga med två väninnor. Vi stannar en vecka och har hyrt en lägenhet mitt i stan med krypavtånd till alla vinbarer vid katedralen. Hoppas på ballerina- och linneväder och har stora planer för att utforska Andalusien by car.

Statistik för 2019

Antal utlandsresor under under året: 8 (1 till Afrika, 6 till Europa och 1 till Nordamerika)
Antal Sverige- och Norgeresor under under året: 5 (SPA- och hotellupplevelser)
Antal nya länder under året: 5 (Moldavien, Botswana, Namibia, Zambia och Zimbabwe)
Antalet världsdelar under året: 4 (Afrika, Asien, Europa och Nordamerika)
Antal besökta länder totalt: 80 (11 afrikanska, 21 asiatiska, 40 europeiska, 5 nordamerikanska och 3 sydamerikanska)

Om jag får säga det själv så hade jag en bra spridning på mina resor och upplevelser under året. Öken, svenska SPA-hotell, safari, vingård, vita stränder och turkost hav, kryddor, viktoriansk arkitektur och världens största vattenfall. Lite mer smått och gott blev det också.

Här finns tidigare års årssammanställningar: 2018, 2017, 2016, 2015, 2014, 2013 och 2012.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Fotobuffé, selfluencer och suitcaser – Nyord inom resor som jag älskar

Av

-

6

Under senaste året har några resebloggkollegor antingen uppfunnit eller presenterat nyord inom reseområdet. Jag älskar bra nyord och jag älskar att resa. Så här kommer en hyllning till årets rese-nyord 2019.

Fotobuffé

Jag läste ordet fotobuffé första gång på bloggen Resfredag. Staden Annika skriver om när hon använder ordet är Lissabon som var ”en enda stor buffé av motiv att föreviga genom kameralinsen”. ❤Fotobuffé❤ En buffé av vackra/drömmiga/genuina motiv som bara väntar på att fångas med kameran. Finaste ordet och bästa beskrivningen jag har hört på länge.

Om jag ska vara helt ärlig tror jag lite av det roliga är att ordet fotobuffé får mig att tänka på att då jag bodde i Norge för 15 år sen. Mina väninnor och jag brukade omtala många hunkar på ett och samma ställe som ett frukfat snygga killar. Lite samma grej; många snygga killar på ett och samma ställe eller dito motiv för kameran.

Selfluencer

Underbara begreppet selfluencer är det Sofia med resebloggen Fantasiresor som har kommit på. Med en blogg är man en influencer, dvs en som influerar och inspirerar andra. Men sen har vi oss (om du läser Sofias inlägg så fattar du vad jag menar med oss) som influerar oss själva lika mycket som vi influerar andra.

Dvs att vi sitter och gräver i våra egna bildarkiv och artiklar och tänker Åååååh, där var det ju fint. Jag vill åka tillbaka. Som Sofia skriver om att hon gjorde med Italien och som jag då och då går tillbaka och gör med öknen både i Oman och Marocko. Älskar bruna vågiga ökenlandskap.

Selfluencer är ett underbart skapat nyord jag vill skåla för och stor igenkänning då jag också är en selfluencer i mig själv.

Suitcaser

Ordet suitcaser är det igen Annika som har fört in i mitt liv, men till skillnad från fotobuffé så har hon inte själv hittat på suitcaser. När jag först läste ordet fattade jag inte helt men ju flera gånger jag läser Resfredags definition, ju mer genialisk tycker jag att den är.

Våra vänner menade de suitcasade sig fram tre veckor genom Kambodja. Det vill säga, kläder etc var prydligt packat i resväskor på hjul och alla boenden/utflykter var bokade i förväg.

Precis tvärtemot allt en backpacker står för och hur denna genomför sin semester med allt på ryggen och inget planerat. Men båda grupper förflyttar sig från ställe till ställe på semestern.

Och jag har varit en suitcaser hela mitt liv, hundra år innan begreppet ens hittades på. Jag vet inte hur många resor runt i Asien jag har gjort med resväska men jag minns första gång jag var i Thailand hade jag fortfarande en resväska som inte var rullväska. Flera öluffningar i Grekland har jag också gjort med resväska och nu pratar vi när jag var runt 20 år.

Har du flera reserelaterade nyord att berika min dag med? Hit me in the kommentarsfält.

Bilderna är från St Ives och Oxford i England.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Ljubljana – Våra 5 bästa tips för en helg i Sloveniens huvudstad

Av

-

3

Ljubljana är en ganska liten stad för att vara huvudstad. Men för sin storlek har staden förvånansvärt många barer och restauranger. Lägg till färgglada hus, torn och en borg med utsikt över staden och vips; den perfekta helgdestinationen.

Detta är vad du inte får missa rörande sevärdheter, restauranger, barer i Ljubljana samt utflykter till övriga Slovenien.

1. Gamla stan

Gamla stan är Ljubljanas mest besökta stadsdel och den är vacker. Väldigt vacker. Mao ett bra val att börja här. Floden Ljublianica rinner rakt genom stan. Gamla stan breder ut sig på båda sidorna floden, men lite mer på den högra där också borgen ligger på en höjd.

Längs floden Ljubljanica

På båda sidor floden ligger gågator och ganska så många trevliga serveringar. Vi hann med att testa många under våra tre dagar i stan. De flesta ligger på östra sidan mellan pelarbron och Triple Bridge samt på västra sidan mellan Triple Bridge och Drakbron. Våra favoriter blev baren Slovenska hisa på östra sidan och glasstället Cacao på västra sidan.

Presernov Trg, Triple Bridge och rosa kyrkan

Mitt i gamla stan ligger torget Presernov Trg, med inte bara en utan tre broar bredvid varandra. På engelska Triple bridge och på slovenska Tromostovje. Här finns också den rosa (!) franciskaner-kyrkan. Kyrkan är både stor och imponerande och gör sig bäst från valfri närliggande bro.

Mestni trg, rådhuset och fontänen Robbov samt katedralen St Nikolas

Öster om floden sträcker sig en trevlig gågata parallellt med floden. Men egentligen är det ett gäng långsmala torg som utgör gatan. Vid rådhuset ligger Mestni trg med fontänen Robbov. Precis bredvid rådhuset hittade vi en riktigt trevlig vinbar. En liten bit länger öst på gatan ligger katedralen St Nikolas med torn och kupoler. Väldigt fotovänligt för den som gillar sådant. Dvs jag.

Stari trg och Gornji trg

Om du följer gågatan/torgen söderut kommer du till de två torgen Stari trg och Gornji trg. Här är gatan smalare och innehåller mer affärer än barer och restauranger. Detta är den äldsta delen av Ljubljana och et är här vårt utmärkta hotell Allegro ligger. Rekommenderar hotellet.

Broarna Cevljarski most, Mesarski most och Zmajski most

Det går ett antal broar över floden. Många är smala gångbroar men några är större och har egna namn. Av de som gör sig bemärkta ligger i söder Cevljarski most eller Cobbelers´ Bridge, med pelare. Sen kommer Triple Bridge, som du kan läsa om ovan, och efter det Mesarski most eller Butchers´ Bridge. Till skillnad från de andra är denna nybyggd i plexiglas och med en moderna flygande staty på. Denna är också stadens hänglås-på-bro. Alla städer med repekt för sig själva måste visst ha en låsbro. Eller inte.

Längst öster ligger Zmajski most eller Dragon´s Bridge. Detta är Ljubljanas mest kända bro och med rätta, för den är speciell. Som namnet säger har den drakar på sig och de är fyra till antalet.

Borgen Ljubljanski grad

Ljubljanas borg ligger på en höjd över gamla stan. Det går att åka en bana upp, från marknadstorget bredvid katedralen. Vilket vi gjorde, sen gick vi ner. Borgen i sig var trevlig, men ganska så nyrenoverad med flera museer. Vi skippade alla dessa. Utsikten är tyvärr inte fantastisk, då de gamla och finare byggnaderna mest ligger längs floden och det man ser är merst den nya stadsdelen.

Inne på borggården ligger gourmetrestaurangen Gostlina na Gradu. Vi hade bokat bord här samma kväll som vi dagtid var i borgen, men på plats tyckte vi inte den kändes så lockande att vi tyckte det var värt att åka upp igen.

3. Äta god mat i Ljubljana

I stället åt vi på Julija på Stari trg och det var en superhit. Italienskt med väldigt trevlig uteservering, där vi tyvärr inte fick plats då det var ett spontanbesök. Men det var väldigt trevligt inomhus också. Allt vi åt var gott, från förrättscarpaccion till vongolepastan. Och vinet. Vinet!

Vi åt också väldigt god asiatisk mat på Shambala, som Marie hade fått rekommenderat från sin AirBnB-värd. Inomhus lokal och inte så somrig, men väldigt fint. Och gott, sa jag det?

Restaurang Ribca ligger helt nere vid floden, bakom valven en trappa ner under Plecnik-kolonnaden. Här serveras huvudsakligen fisk och skaldjur och menyn är flera kilometer lång. Lokal känsla med mindre turister och det finns en rad utomhusbord längst ut. Öppet endast till klockan 16, så detta är ett lunchställe.

Läs mer: Lake Bled, Vintgar Gorge och Vrsic-passet – En dagsutflykt från Ljubljana

4. Shopping i Ljubljana

Shopping gör man med fördel på gatorna Copova ulica och Slovenska cesta, i nya stadsdelen. Här ligger Zara, H&M och ett gäng andra affärer. På Slovenska cesta ligger också byggnaden Skyscraper, som ska ha en fantastisk terrass för kaffe och drinkar. Öppet 09 till 03. Tyvärr han vi inte till Neboticnik, som stället heter.

5. Metelkovo mesto

Metelkovo mesto är ett tidigare militärområde cirka 15 minuters promenad nordväst för gamla stan, nära tågstationen. Under 1990-talet ockuperades byggnaderna och utropades till en fristad; inspirerad av Christiania i Köpenhamn. I dag huserar området en mängd nattklubbar och preformance scener. Klubbar är bland annat Gala Hala, Klub Channel Zero, Galerija Mizzart, Klub Gromka, Menza pri Koritu samt Klub Monokel för män som gillar män och Klub Monokel för lesbiska.

Du hör ju utbudet av nöjesställen! Området vaknar upp runt midnatt; alla dagar under sommarhalvåret och fredagar och lördagar annars. Tyvärr hann vi inte till Metelkovo mesto, vilket jag fortfarande ångrar.

Zairon [CC BY-SA 4.0] **Creative Commons**

Läs mer: Badorten Piran – Kärlek vid första blick

Tips för Ljubljana och hur åka dit

Det går i dagsläget tyvärr inga direktflyg från Stockholm till Ljubljana. Hej Norwegian; tips till ny toppendestination. Vi mellanlandade i Köpenhamn, men det finns massor av andra alternativ som t ex Tyskland och Polen. Med god framförhållning kostar biljetten cirka 2000 kr.
Ljubljana är en liten stad. Vi stannade tre dagar, varav vi gjorde en utflykt till sjön Bled och upp i bergen ena dagen. Det är fullt möjligt att hinna hela Ljubljana på en dag men varför skulle du vilja missa drinkar vid floden kvällstid? Stanna en natt så du har minst två dagar.
Slovenien är ett land som är lätt att gilla, och med korta avstånd. Kör 90 minuter norr om Ljubljana och du är i alperna och kör 90 minuter söderut och du är vid Medelhavet. Jag lovar; när du först är i Slovenien vill du se mer av landet.
Vi avslutade vår resa med två dagar sol och bad i sockersöta och Italien-inspirerade byn Piran. Om du planerar göra det samma kan det vara värt att flyga hem från Trieste i Italien, som bara ligger 45 minuter med bil från Piran.

Detta var min allra sista bild på ”kamerarullen” från Ljubban, så tyckte den passade bra som avslutsbild.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Oslo – Hotel Christiania Teater och restaurang Teatro

Av

-

Sen ett tag tillbaka är Teatro min favorit pizzarestaurang i Oslo. Så när Maxime berättade att hon en helg i september ska till Oslo för att fira födelsedagen, och jag samtidigt får ett trevligt erbjudande i mailkorgen från hotellet i samma byggnad, slår jag till. Min present till henne blir en helg för oss båda på Hotel Christiania Teater.

Vi börjar först med ett förtydligande, eftersom jag tror detta behövs i Sverige. Oslo het Christiania fram till år 1925, så man fick för sig att byta namn på staden. Dumt nog, då jag tycker Christiania var ett mycket trevligare namn. Har således inget med Christiania i Köpenhamn att göra.

Hotel Christiania Teater, och restaurang Teatro, ligger i den lokal som tidigare rymde min favoritbiograf Filmteateret. Där det igen låg en teater innan det blev bio.

Hotel Christiania Teater

Hotellet har tillsammans 102 rum, fördelade på sju våningar och två byggnadskropper från 1918. På varje våningsplan finns en loungegrupp med fin konst på väggarna och bokhyllor med böcker att låna. Trevligt. Vid receptionen finns en större lounge och en trappa ner ligger baren, där jag såg ett DJ-bås och det var ganska stimmigt kvällstid.

Både loungen och baren är väldigt fina och lockande, men på något sätt blev det i alla fall så att vi spenderade mest tid på Teatros mezzanin samt i vår fina svit. Jag får helt enkelt återkomma till baren.

Rummet

Ett fantastiskt rum; båda Maxime och jag fullkomligt älskar det. Vår minisvit har inte bara en stor och skön dubbelsäng utan också ett skrivbord samt soffa och två fåtöljer. Känns verkligen som ett hem. Perfekt när min väninna kommer förbi innan vår middag på Teatro och när vår mamma/mormor och syster/moster hängde med för ett glas efter födelsedagsmiddagen på lördagen. Stora fönster släpper in en massa ljus också.

Vår minisvit ligger ut mot en bakgata, men det finns rum som vänder ut mot platsen Spikersuppa och Karl Johans gate.

Restaurang Teatro

Restaurang Teatro är inte del av hotellet, utan ingår i en av Oslos profilerade restauranggrupper. Lokalen är uppdelad i två plan; en trappa upp från hotell-loungen ligger mezzaninen. Detta är min favorit; här går inredningen i pampig röd sammet och fjäder och med finfin utsikt över loungen. Jag störtgillar att sitta här. Även toaletten är fantastisk.

Ytterligare en trappa upp finns stora restaurangen, som går i elegant blått. Givetvis sammet här också och med fågelburar lite här och var.

Maten är uteslutande pizza. Kombinationerna är udda och djärva. Och absolut lyckade. Jag har tidigare ätit både kycklingpizzan med kokos, chili, jordnötter och mango samt tryffelpizzan. Denna gång faller valet på cheddar och chili; en vit pizza med sååå mycket smak.

Till efterrätt är det blott glass som gäller. Bra med ställen som inte ger för många val.

Frukosten på Hotel Christiania Teater

Mitt generellt bästa tips till frukosten är att vara på plats innan klockan nio, då det ofta är en stor rusning just vid det klockslaget. När jag kommer ner någon kvart innan finns det många bord att välja på och jag tar ett trevligt hörnbord längst in i lokalen. Maxime har haft en tidig morgon och hängde på låset för snabbfrukost när de öppnade, mao ensamfrukost för båda. Frukosten serveras som sagt i Teatros lokaler och jag älskar interiören. Och i dagsljus och med färre gäster kommer den ännu bättre till sin rätt.

Mina vana trogen går jag för en macka, ost och marmelad, samt yoghurt med nötter, granola och bär. Den här gången lyxade jag till det både med lite lax och bacon. Stort plus för maskinen som pressar färsk apelsinjuice med en knapptryckning och det stora utbudet av ägg på olika sätt.

Take-away i soffan och söndagen

Jag sitter kvar i gott över en timme innan jag beger mig ut för att stänga min kolonistuga för vintern. Efter avslutat vinterstängning köper jag med McDonalds take-away som jag äter i soffan och Donken har aldrig smakat så gott. Sen kommer också Maxime ”hem” och hon hänger i sängen och jag i soffan och vi kollar båda TV-serier. Jag passade även på att sova en liten stund på soffan.

På kvällen firar vi Maximes födelsedag med hela storfamiljen på restaurang Dinner; vi firar alltid alla födelsedagar här. En kinesisk lyxigare klassiker i Oslos restaurangvärld. Att det tar två minuter att gå från hotellet till restaurangen är ett stort plus.

Söndag är det likande procedur med frukosten, sen visar Oslo sig från sin bästa sida i strålande sol och det blir en promenad på Aker brygge och Tjuvholmen. Vi har en mycket sen utcheckning och hinner med pyttelite mer häng på rummet innan Maxime känner att hon också måste ha en pizza på Teatro innan vi lämnar Oslo. Efter en snabb pizza beger vi oss till Flytoget och Nationaltheatret station, fem minuter bort.

En riktig bra Oslohelg, där vi både för en gångs skuld är samtidigt i Norge.

Tips för Hotel Christiania Teater och restaurangerna Teatro och Dinner

Hotel Christiania Teater ingår i gruppen Nordic Hotels, som igen är en del av Nordic Choice Hotels och ägs av Petter Stordalen. Andra hotell vi har bott på i samma grupp är At Six och Copperhill i Sverige och Farris bad i Norge.
Jag tipsar igen om att gå med hotellkedjornas lojalitetsprogram och bocka för att motta nyhetsbrev med deras kampanjer. Jag bokade två nätter på Hotel Christiania Teater för tillsammans 1300 kronor vid en kampanj. Fråga när du checkar in efter en uppgradering; har hotellet möjlighet att ge detta är det ofta medlemmar av lojalitetsprogrammet som får njuta av denna lyx.
Vi gillade båda Hotel Christiania Teater och kommer definitivt att boka flera staycations här.
Boka för all del bord på Teatro i tid om du önskar gå dit kvällstid under helgen. Det går att välja mellan mezzaninen och riktiga restaurangen i bokningen.
Skulle du får för dig att testa restaurang Dinner så behöver det också här bokas i tid. Jag brukar alltid be om att få ett bord på övervåningen.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Från en svunnen epok vid Victoriafallen

Av

-

Jag älskar sen tidigare kolonialarkitektur generellt. Ofta färgglatt men med ganska enkelt och stramt formspråk. De brittiska kolonialstäderna är kanske lite mindre färgglada än de spanska, men jag gillar båda sorter.

Victoria Falls Hotel

Men det är något särskilt med just kolonialtidens hotell. Victoria Falls Hotel är helt underbart, med varje detalj bevarad från när det uppfördes. Receptionen har bruna trädetaljer med guldiga bokstäver. Efter att ha spenderat överdriven lång tid där går jag ner den vackra trappen till innergården. Här finns en damm med näckrosor och palmer som speglar sig i vattnet.

Läs mer: Våra favorit kolonialstäder

I salongen spelar pianisten och i andra ändan av rummet rullas drinkvagnen in för beställningar. I ena hörnet står en byst-staty i form av en vit grekisk gud och i andra hörnet en byst av en svart man. Vid mitt andra besöka på hotellet (av tre!) är jag där med ett par från Zimbabwes huvudstad Herare, som jag lärde känna på en båttur samma dag. Det är killen som visar mig bysterna och säger att de är hans favoriter, så jag får utgå från att de inte anses rasistiska.

Jag fortsätter in i Stanley´s Room och undrar vem Stanley var. Uppstoppade djurhuvuden på väggen och djupa soffor framför den öppna spisen. På terrassen mot trädgården finns en restaurang, som är populär både för middag och afternoon tea. Jag väljer i stället att äta min middag, tillsammans med paret från Herare, på restaurangen Jungle Junction, som ligger en kort promenad genom trädgården.

Läs mer: Victoriafallen från både Zambia och Zimbabwe

Trädgården är ett kapitel i sig. Här finns fantastisk utsikt mot Victoria Falls Bridge och aporna leker i träden, springer på muren och klättrar i lamporna. Jag sitter och ser på dem i evighet den kvällen jag är där själv. Men plötsligt dyker flockledaren upp från ingenstans och tar sig ut genom en öppning i staketet. Inom några minuter har alla följt efter.

Hotellet uppfördes av britterna under 1904, som ett boende för arbetarna som jobbade med den planerade Cape-to-Cairotåglinjen, som skulle förbinda norra och södra Afrika. Fram till 1970-talet drevs hotellet i järnvägens regi, innan det hyrdes ut. Under 1990-talet påbörjades renoveringen till ett femstjärnigt lyxhotell, som fortfarande ägs 50/50 mellan National Railways of Zimbabwe och en ledande hotellmagnat i landet.

Självklart kollade jag upp Victoria Falls Hotell innan jag åkte men då billigaste dubbelrummet går loss på $400 per natt tyckte jag att det blev lite dyrt. Hade det kostat hälften hade jag nog checkat in.

Bushtracks Express

Det tar en minut att gå från Victoria Falls Hotel till tågstationen. Två dagar i veckan avgår ångtåget Bushtracks Express. Då rullas röda mattan ut mellan hotellet och stationen och resenärerna välkomnas på perrongen med en drink.

Tågsättet består av en restaurangvagn och en observation car med panoramautsikt bakåt och ett ånglokomotiv. Allt original från 1930, och med tidtypiska detaljer.

Bushtracks Express avgår tisdagar och fredagar, klockan 17:00 under vinterhalvåret och en halvtimme senare under sommaren. Tåget gör en sväng genom bushen innan det åker ut på Victoria Falls Bridge och stannar där för solnergången, samtidigt som en trerätters middag serveras. Tre timmar senare rullar det in igen på Victoria Falls station. I Zambia heter tåget Royal Livingstone Express och avgår måndagar, onsdagar och lördagar. Upplägget är detsamma för båda länder och kostar ca 1500 kr per person.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Resebloggarna som oftast inspirerar mig att trycka på boka-knappen

Av

-

5

Jag läser resebloggar av en mängd olika orsaker; inspiration till nya resmål och upplevelser, att inhämta information om ett resmål jag redan har bestämt mig för samt vackra och drömmiga foton. Jag skrev en lista för några år sen, med mina favoritbloggar listade efter olika kriterier.

På några år kan mycket ha förändrats; som min smak, bloggarnas innehåll och riktning, samt att några har försvunnit och andra tillkommit.

Läs mer: Mina favoritbloggar

Tada! Det är därför dags för en ny lista med mina absolut topp resebloggar jag brukar söka mig till när jag behöver inspiration inför nya destinationer.

4000 mil

4000 mil är en av de resebloggar jag har läst längst och jag upptäckte den av en tillfällighet långt innan de kom med i de svenska resebloggsnätverk som finns. Gunilla och Christofer har mycket samma smak som Maxime och jag, med undantag av att vi gillar mer sola och bada och de gillar mer att vandra. Detta är vi sen länge överens om. Jag vet att jag alltid kan lita på destinationerna och aktiviteterna de rekommenderar. Jag har också multum gångar hittat inspiration till nya resmål från 4000 mil.

Mina favoritdestinationer:

Meteora i Grekland och Kappadokien i Trukiet (same-same, but different)
Burma
Hela Afrika

Johnnybajdzjan

Johnny är, precis som jag, från Norge men bor i Stockholm. Johnnybajdzjan åker till alla de där roliga länderna på vår planet och är generellt en stor inspiratör för att hitta nya och udda resmål. Jag tror han är den enda jag känner som har varit i mer än 100 land och har varit i samtliga europeiska länder. Viktigt också att Johnny bor i världens coolaste lägenhet.

Mina favoritdestinationer:

Pakistan
Forna Sovjetstater och i synnerligen de jag inte har varit i än
Nordkorea
Anekdoter från sitt jobb som reseledare på gruppresor till de roliga destinationerna

Och med Johnny får jag en snygg övergång till de två sista, som båda är norska.

Renates reiser

Renates reiser är också en blogg jag har läst länge, även om den har haft lite olika namn och skepnad tidigare. Varje gång jag ser det har publicerats ett inlägg vet jag att jag kommer vilja åka dit; utan undantag. Detta är en kvinna med extremt bra näsa för att hitta guldkornen och de mer udda sevärdheterna. Här snackar vi grundlig research. Renate drar sig inte för långa vandringar i berget med tältet på ryggen, vilket visar sig i de finaste foton från de vackraste ställen. Men tyvärr är inte tält och flerdagsvandringar något för mig, tråkigt nog.

Mina favoritdestinationer:

Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan
Alla ställen jag inte har varit i Iran
Pakistan

Glimt av verden

Glimt av verden ägs av Marianne och jag älskade den från första sekund när jag hittade den för ca fem år sen. Jag älskar alla Mariannes destinationer och vad hon gör på sina resor. Och hon är en fena på att kombinera många länder under samma resa. Igen är det så att jag vet jag kommer älska allt jag läser när jag klickar mig in på ett inlägg. Enda nackdelen är att många av resorna här också görs med övernattning i tält. Det är på riktigt sant att norrmännen generellt är extra hurtiga och friluftiga. Själv föddes jag inte med det genet, fast jag ju är en äkta norska

Mina favoritdestinationer:

Kombinationen Costa Rica, Nicaragua, El Salvador, Honduras och Guatemala
Kombinationen Ghana, Togo och Benin
Kombinationen Sydafrika, Eswatini, Mocambique ock Lesotho

Läs mer: Hur jag planerar mina resor

Självklart är inte detta de enda resebloggar jag läser, men nu pratar jag om de som inspirerar mig mest att trycka på boka-knappen. De som visar mig allt detta fantastiska som finns att se världen runt. För andra kategorier har jag andra favoritresebloggar.

Berätta gärna om du har egna favoriter eller om det finns några andra du tror jag skulle gilla. Jag kan omöjligt få för många resebloggar i mitt liv.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

McCarthy – Midsommar, softboll och en by in the middle of nowhere – Dag 9 och 10 av #4WomenInAlaska roadtrip

Av

-

McCarthy, Alaska! Visst sparar man det bästa till sist? Så är det i alla fall med mig och gamla kopparbyn långt ut i ödemarken. Här hittade vi alla fyra stället vi älskade; med lite westernstil i kallaste Alaska. En gammal nöjes- och förlustelsesby med underbar westernmiljö, tre restauranger; varav en rekommenderad i Guide Michelin, och fantastiska naturkulisser.

Äntligen; ett och ett halvt år senare kommer historien från då Jeanette, Katarina, Sofia och jag var i ett av de coolaste ställen jag varit.

Vi lämnar Fairbanks och kör och kör och kör

Vi lämnar Alaskas näst största stad Fairbanks tidigt på morgonen; vi ska spendera åtta timmar i bilen, varav två på en grusväg. Eller Warning – Unpaved Road som vår GPS blinkar på grusvägen.

Läs mer: Fairbanks – Jul hela året, guldgrävare och mikrobryggerier al mas

Efter sex timmar kommer vi fram till Copper Center. Nu ska vi lämna motorvägen och bege oss ut på grusvägen som absolut alla vi har pratat med i Alaska varnar oss för och säger tar fyra timmer att köra och är i fruktansvärt dåligt skick. Vi passar både på att tanka och fylla bilen med snacks och öl. Inte vill man få slut på bensinen in the middle of nowhere. Och om vi skulle göra så vill vi i alla fall ha snacks och öl i bilen.

Det visar sig vara en jämn och bred grusväg utan för många gropar, alla kaniner som rusar ut på vägen är ett större problem. Men landskapet vi passerar är fantastiskt. Plötsligt ser vi en älg som står i vattnet och åter någon växt. Alla fyras kameror åker fram inom loppet av en sekund.

Hotellet Ma Johnson´s / Lancaster’s Inn i McCarthy

Det går inte att köra hela vägen fram till McCarthy. Vi får parkera på andra sidan floden och dra bagaget på en rostig vagn över gångbron. Det visar sig att vi har missat sista bussen. Jag ringer hotellet som säger att vi då får gå, vilket vi inte vill så de skickar mot kostnad en bil. Och tur är det, för det är långt och vägen påminner mer om ett vattendrag än en väg.

Vi checkar vi in på hotellet Lancaster’s Inn, som är budgetvarianten och lillasystern till kända Ma Johnson´s. Jag får ett pyttelitet rum på bottenvåningen som bara rymmer sängen och en stol och de tre andra delar ett rum med våningssängar på övervåningen. Stilen är gullig bondromantik i museumskontext.

Sen beger vi oss till en av byns tre restauranger; Potato. Vi sitter utomhus och det finns nästan flera fyrhjulingar än vad det finns gäster. Överallt omges vi av olika sorters original.McCarthy är inte för de utan en historia i bagaget. Vi avslutar kvällen med en sväng till saloonen, som också är byns andra restaurang. Här pågår open mic och de lokala countrysjungande talangerna är många.

Om McCarthy

Då det år 1900 hittades en kopparåra i nationalparken och Kennicott gruvstad restes var Kennicott ett ställe arbetarna jobbade och bodde. Livet här var strikt reglerat för att hålla fokus på arbetet samt ordning och reda. Vin, kvinnor och sång var strängt förbjudet.

Men lite roligt måste en hårt jobbande gruvarbetare ha, så vad gör man då? Jo, man bygger nöjes- och förlustelsesbyn McCarty et stenkast eller sju kilometer ner i dalen. Här låg barerna och saloonerna rygg mot rygg och det som var den lokala bordellen är nu del av vårt hotell Ma Johnson´s.

Läs mer: Övergivna kopparstaden Kennicott

Mot Kennikott

Nästa morgon äter vi en god frukost. Ma Johnson´s / Lancaster Inn har inte egen frukostmatsal, så denna serveras i byns tredje restaurang McCarthy Lodge Bistro. Sen beger vi oss mot Kennicott.

Midsommar, Guide Michelinmiddag och softball

Det är midsommar och vi har bestämt oss att fira denna på McCarthy Lodge Bistro, vi vill testa hur en Michelin-rekommenderad restaurang smakar in the middle of nowhere i Alaska. Vi tar alla rödbetspasta till förrätt och denna är väldigt god. Vi är tyvärr inte jätteimponerade över de olika fiskrätterna respektive risotton vi får till huvudrätt.

Lite besvikna betalar vi och beger oss ut, vi har nämligen hört att varje torsdag är det softballmatch och detta vill vi se. Perfekt midsommaraktivitet. Vi sätter oss på ett nerfallet träd på marken och öppnar varsin öl. På plan pågår något som vi tycker verkar fullständigt planlöst och bitvis är det flera hundar än spelare som rusar efter bollen.

Vi stannar länge men när det blir för myggigt och kallt beger vi oss till saloonen. Här är andra halvan av byn invånare och efter ett kort tag ser vi att de från softbollsmatchen också dyker upp. Stämningen är hög och vi fyra skålar både en och fyra gångar för midsommar. Vi spelar dart; det måste man ju göra när man är i Amerikat, som Katarina gillar att kalla landet. Självklart förlorar jag; det gör jag alltid. Sämsta vinnarskallen i världen.

Vi ett tillfälle vänder jag mig mot baren och ser Sofia och Katarina dricka tequila. Jag fattar samtidigt att detta med att åka tidigt dagen efter utgår.

Mer McCarthy

Och ja, tidig avresa utgår på alla sätt. Efter att ha ätit frukost länge går vi en sista runda i borstadskvarteren i McCarthy. Ett unikt ställe med massor av personlighet både i byn och hos fastboende. Ingen av oss vill lämna men det är fullt på alla boenden i McCarthy samt det ena i Kennicott.

Jeanette kör, jag sitter bredvid och Katarina och Sofia sover i baksätet. Hej då McCathy. Jag kommer gärna tillbaka.

Tips till McCarthy

Det finns endast ett fåtal boenden i McCarthy. Du måste förhandsboka innan, annars är risken extremt hög att du blir utan boende. Och det vill du inte mitt i skogen.
Boende är ganska dyrt i McCarthy, ett dubbelrum på Ma Johnson´s kostar $250 och ett dubbelrum på Lancaster Inn kostar $150. Det finns som sagt ett eller två hotell utöver detta men för den mer äventyrliga såg vi skyltar till en campingplats i skogen. Det finns också ett hotell i Kennicott.
Vi pratar med flera säsongarbetare från olika delar av USA på puben på kvällarna; McCarthy har en stark attraktionskraft på många. Hade jag varit någon annanstans i livet där jag tyckte det var OK att bo fyra stycken i ett rum och ha badrummet två hus bort så hade jag funderat på detta själv.
När vi precis har lämnat McCarthy blir Sofia tipsad på Instagram om TV-serien Edge of Alaska från McCarty. Serien har fyra år på nacken men vi känner vi igen flera av figurerna från softbollmatchen.
Se till att din hyrbilsfirma tillåter att du kör bilen på McCarthty Road. Vi hyrde från Midnight Sun, de stora bolagen som Hertz etc brukar inte tillåta detta. Vi var nöjda med vår bil med roliga registreringsskyltarna Hering.
Efter att jag hade skrivit mitt inlägg läste jag igen mina tre parters in crimes inlägg från McCarthy. Jag blev både alldeles lyrisk och alldeles nostalgisk; vilken upplevelse vi hade och det är så magiskt fint i Alaska. Rekommenderar att läsa också dessa artiklar; Fanatsiresor, Jeanette Seflin och Äntligen vilse. Och alla tre har såååå fina bilder som verkligen fångar stämningen i byn och alla original.
Vårt enda misstag i McCarthy var att vi inte stannade ytterligare en dag. Kanske två nätter i McCarthy och en i Kennicott vore optimalt.
Här finns en sammanfattande artikel med resan dag för dag och vår rutt i Alaska.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Brunch i Stockholm – Berns asiatiska

Av

-

sverige stockholm brunch berns asiatiska

Nu kommer vi till en av mina definitivt favoritbruncher i Stockholm; Berns asiatiska på Berns hotell vid Berzelii Park. Jag fullkomligt älskar lokalen och det är en fröjd att gå hit. Detta i kombination med asiatisk mat i ett enormt utbud är något som passar både mina ögon och min gom.

Uppdatering 2020-01-26: Berns asiatiska har stängts permanent.
I samma lokaler finns nu Isaan, som också erbjuder asiatisk brunch.

Berns har serverat asiatisk mat sen 1944 och var Sveriges första restaurang att göra så.

Lokalen

Jag kan inte beskriva matsalen på Berns asiatiska på annat sätt än att den är klassisk, anrik och en institution i Stockholm. De enorma kristallkronorna är från 1886 och väger 300 kilo per styck. I övrigt är det röda sammetssoffor och mycket mörkt trä. Har redan sagt att jag älskar lokalen, men bra grejer kan inte sägas för ofta.

Maten på Berns asiatiska

Det är buffé som gäller och maten är uppdelad på fyra stationer. Det är sushi, varmrätter, kalla sallader och röror samt efterrätter. Varje station är i olika delar av matsalen, passar mig utmärkt då jag kan ta någon extra runda eller två och spana in kristallkronorna.

Utbudet är stort på alla fyra stationerna; här finns det att välja mellan för alla. På varmrättsbordet finns flera sorters vårrullar och dumplings, nudlar, fish cakes och asiatiska kycklingvingar. Jag gillar att de byter ut rätterna lite då och då men blir lite deppig när favoriter försvinner. Salladerna är många och smarriga och jag gillar att väga upp de tyngre varmrätterna med lättare sallader. Älskar sallader med asiatisk touch.

Sist; dessertbordet. Det är enormt och det gäller på riktigt att spara plats. Här är utbudet också brett med mycket att välja mellan, jag älskar detta med att smaka lite av alla efterrätter.

Pris och service

Brunchen på Berns kostar 395 kronor. Dricka kommer vid sidan om. Även om jag tycker maten är fantastisk så anser jag nästan 400 kronor vara i överkant för en brunch. Detta är enda orsaken till att jag inte ger Berns brunch betyget fem.

Personalen på Berns kan verkligen sitt yrke; de vet hur man ger service. När vi har deras uppmärksamhet är allt perfekt. Men det är många gäster och tidvis fär vi sitta i flera minuter på alerten för att få kontakt med vår servitör för att beställa mer dricka.

Sittningar och bokning för Berns brunch

Det serveras brunch både lördag och söndag. Det är två sittningar, om jag inte minns fel kl 11:30 och 14:00. Man köar då ut på gatan och alla släpps in samtidigt. Vilket ger totalt kaos och kö vid samtliga matstationer. Man rekommenderas alltid att börja med sushin och kön ringlar sig lååååång, alltså vi pratar om att vänta upp till tio minuter. Jag brukar därför alltid börja med en kombination av varmrätterna och salladerna, för att så ta sushi som andra turen.

Bokning behövs, men ena gången jag och en väninna gick dit utan bokning och chansade fick vi bord. Så det är möjligt med drop-in men kanske en fördel att bara vara två.

Betyg: ⭐⭐⭐⭐

Område: City/Norrmalm ?-stationer Östermalmstorg, T-Centralen eller Kungsträdgården

Samtliga foton är tagna av Nina Nesset.
Tur jag har fotograferande vänner när jag för en gångs skuld bestämmer mig för att njuta av maten utan att fota. Och ångrar mig sen…

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Safari i Botswana – Bildkavalkad

Av

-

16

Efter min fyra dagars safari i Chobe nationalpark i Botswana kom jag hem med drygt 2000 bilder på minneskortet. Många hade jag tagit i sekvens där jag tog fem till sex bilder på samma motiv; här var det enkelt att välja den ena bilden som var den rätta och radera de andra.

Men i slutändan satt jag i alla fall kvar med väldigt många fina bilder; både närbilder på utvalda djur men också stämningsbilder från savannen. Och inte att glömma från mitt underbara hotell Chobe Marina Lodge.

Jag har redan publicerat ett inlägg med vad tycker blev de 25 finaste bilderna. Men i rockärmen har jag ytterligare lika många som jag också tycker förtjänar att visas upp. Från 2000 bilder ner till 50, fördelade på två artiklar, tycker jag inte är så dåligt sållat.

Läs mer: Safari i Chobe nationalpark

Ungefär halvvägs in i safarin stannade vi tre av gångarna till vid samma rastplats. Här fick vi lite mer kaffe eller vatten och det fanns möjlighet att kissa bakom något träd. Sistnämnda var en ganska så populär aktivitet.

Typiskt exempel på att jag tog en massa bilder i sekvens för att få den perfekta bilden när flodhästen gapade som högst.

Jag har på riktigt blivit intresserad av att fota fåglar! Dock måste de vara färgglada eller roliga på annat sätt för att intressera mig. Och stora. En liten svart-vit sak skulle jag aldrig lyfta kameran för.

Safari från båt var nytt för mig och jag gillade verkligen. De olika lodgerna hade väldigt olika båtar, några var större i två våningar medan andra bara hade plats för sju till åta personer. Vår hade plats för ca 30 personer och var i en våning.

Jag måste erkänna att jag inte tycker antilopsläktet inte tillhör de roligaste djuren. Detta är en kudu, som har fått sitt namn eftersom deras hovar låter ku-du-ku-du-ku-du när de går. Men vackra i ansiktet.

Ena baren på Chobe Marina Lodge; här jag brukade sitta och njuta av solnergången.

Bilden är självklart tagen med teleobjektiv, men lejonet ligger bara fem meter från bilen. När jag såg genom kameran var jag så fokuserad och det blev på något sätt distans till lejonet. Men så fort jag la ner kameran så kände jag på riktigt hur nära jag var ett djur som skulle kunna döda mig på sekunder. Och det var ju en ganska obehaglig känsla….

*Honorna är dräktiga i ungefär två år och en nyfödd elefantunge väger ca 80 kilo.* Det lärde jag mig precis nu, eftersom jag googlade.

Den här apan lekte i trädet precis ovanför min solsäng på lodgen.

Giraffer är ovanligt söta. Vill skaffa en trappstege och gosa med den.

Det roligaste var nästan att alla våra guider också *hängde ut av bilarna* och fotade djuren, precis som vi gjorde. Fast de kör sina rundor två till tre gångar per dag. Skulle tro de inte blev lika till sig över att se en elefant som oss andra, men tydligen.

Mitt badrum, som var ca 15 kvm stort. Hann tyvärr aldrig bada under noshörningen och flodhästen.

Livet på savannen! Älskar när solen går ner och alla djuren kommer fram och hänger tillsammans.

Det är alltså en fågel som står på en flodhäst. Helt-helt stilla var de båda under flera minuter; rörde inte en fena någon av dem.

Sista morgonen tog vi en annan runda, i en helt ny del av parken, än vad vi hade gjort de andra dagarna. Alla safaris är självklart annorlunda med olika upplevelser men vi stannade oftast till vid samma picknick-ställe, men nu var vi långt bort. Och guiden var så ivrig att det inte blev någon rast alls.

Det finns ganska många döda träd i Chobe. Enligt ena guiden efter att man under 1980-talet släppte insektsmedel från plan.

Fick aldrig med mig namnet på dessa fåglar, som finns överallt. Men tycker de ser roliga ut.

Dessa två girafferna var supersöta och stod och svängde sina långa halsar synkroniserade från sida till sida och gned sig mot varandra…

… Vår guide sa att det var två unga killar och tydligen är det vanligt att de håller på så. Ångrar sååå mycket att jag inte filmade i stället för att fota, för det var en helt fantastisk föreställning.

Marockanskt kakel har ju varit populärt länge. Jag vill med detta slå ett slag för botswanskt porslin, tycker detta handfatet är så fint.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Att bo som på ett hotell

Av

-

14

Jag antar att ingen har missat att jag älskar bo på hotell. Ungefär 30 artiklar från olika svenska hotell säger sitt. Jag älskar den lyxiga inredningen, de fluffiga sängarna och att hänga i loungen med en bok eller datorn. Jag och skulle inte ha något emot att bo permanent på hotell. Men det går ju självklart inte.

Så vad gör jag då? Självklart gör jag om min egen lägenhet till att likna ett hotell. Vad annars?

Läs mer: Svenska hotell jag har besökt

Inga höstresor – Mycket tid och pengar att lägga på hemmet

De senaste tre åren så har jag heller inte haft några resor i oktober och november. Så också i år. Jag åker gärna någonstans i september, i år var jag i södra Afrika, och brukar också ha en långresa att se fram emot över jul och nyår. Men perioden mellan är jag mer än nöjd med att vara hemma.

Läs mer: Fyra afrikanska länder på nio dagar

Och i år har jag lagt dessa månader på att fixa till Stockholmslägenheten. Som att bo på ett hotell har varit stilen jag har strävat efter.

Sovrummet

Sovrummet tjuvstartade jag faktiskt med under förra året. Efter att ha varit på Steam hotell så var jag bara tvungen att göra om sovrummet med turkosa väggar och mörkbrunt trä. Jag tycker generellt att tapet ger ett lyxigare intryck än målade väggar, så jag valde enfärgad lite skimrande tapet ifrån Boråstapeter. För övrigt i samma serie som tapeterna jag redan hade i vardagsrum, matrum, hall och lilla sovrummet.

Läs mer: Steam hotell vid Mälaren

Till nya sovrummet i turkost och mörkbrunt matchade jag med ny beige säng med den perfekta gaveln. Mycket viktigt att sängen var beige och inte grå. Jag passade också på att byta plats på sängen och garderobsväggen, så att sängen är synlig från vardagsrummet. Gillar när sängen ses rakt framifrån och inte från sidan. Har alltid dörren öppen från matrummet till sovrummet.

En resebloggare har givetvis Atlas Obscura på sängbordet

När jag renoverade behöll jag byrå och spegel eftersom det var mörkbrunt och passade färgmässigt. Men det gav inte helt den känsla jag önskade. När jag i år letade gardiner hos Jotex såg jag den perfekta byrån, som jag matchande med sängbord från samma serie. Blev ännu finare än vad jag hade tänkt.

Vardagsrummet och matrummet

Mitt vardagsrum och matrum är tillsammans 30 kvm, med öppning i hela matrummets brädd mellan rummen. Här tapetserade jag för sex-sju år sen men jag älskar fortfarande mina tapeter och behöll dessa. I vardagsrummet har jag ränder och i matrummet en organisk mönstrad tapet, båda i kombinationen vitt och gyllene.

Ledorden i dessa två rum har här varit färgerna buteljgrönt, bordellrött och guld/mässing, temat djuriskt och materialet har varit sammet. Jag är ganska perfektionistisk och har lagt evigheter på att hitta precis rätt nyans på de gröna sammetsgardinerna. Och när jag äntligen hittade färgen fanns inte rätt längd, så det första jag fick göra var att lämna in de hos sömmerskan i huset för tio centimeters förlängning.

Jag hade på det mesta åtta olika gröna kuddar hemma och provade i soffan, och levererade tillbaka sex av dem. För att hitta två perfekta lampskärmar testade jag tillsammans sex olika.

I soffan har jag uppdaterat alla kuddar, förutom de i skinn. Och lyckats kombinera mycket bra både färgerna grönt, rött och guld med materialet sammet och det djuriska. Dvs ledorden. Soffan är från sen jag flyttade in. Jag funderade först på att köpa ny sammetssoffa men visste det skulle ta mig månader att hitta den perfekta och orkade inte vänta. Det bruna ylletyget får hänga med ytterligare ett tag.

Hele uppiffningen började med att jag följde med en väninna för att hitta barpallar till hennes nya lägenhet. Då hittade jag en guldig lejonlampa med borellröd veckad sammetsskärm. Jag hade ganska nyligen kommit hem från safari i Botswana och var kanske lite präglad av denna… Med lampan var standarden satt för både tema, färg och material; dvs djuriskt, bordellrött och sammet.

Lampan fick flytta in på TV-bänken, där i övrigt allt annat är sen tidigare. Jag har en imponerande samling Voluspa doftljus hemma; och har alltid ett eller flera framme. I går återvände jag förresten till samma butik som där jag köpte lejonlampan och köpte spontant hem metallbordet bredvid blommiga fåtöljen, formad som ett blad.

Läs mer: Safari i Chobe nationalpark i Botswana

I övrigt har jag köpt ny och luftigare bokhylla, lyxigare soffbord i mässing med glasskiva, snygg men enkel vardagsrumsmatta och blommig läsfåtölj med pall. I fönsterbrädan, bredvid ena buteljgröna gardinlängden, står en ny mässingslampa med ljusare grön sammetsskärm med fransar. Så snyggt ihop med de två gröna nyanserna. Matsalsbordet och stolarna behöll jag sen tidigare, men på matsalsbordet står två nya påfågelljusstakar i mässing. Jag har också börjat att oftare använda kristallglasen jag har ärvd efter min farmor; passar perfekt till min nya lyxiga hotellstil.

Gästrummet

Jag har inte ändrat något i mitt pyttelilla gästrum. Men eftersom jag gillar hur där ser ut får rummet vara med på ett hörn. Är det någon som undrar över om jag gillar kuddar eller inte?

Läs mer: Och så här bor jag på sommaren i Oslo

Och vad kvarstår?

Ska jag byta ut matrumsbordet och stolarna eller inte? Först tänkte jag att jag skulle göra det eftersom jag tänkte att stilen inte skulle passa. Fantiserade om nytt bord i mörkt helträ. Men när alla nya grejer kom på plats tycker jag faktiskt att det passar ganska bra. Jag kommer nog i stället att satsa på nya bordtabletter och lite annat att ställa på bordet.

Nya bokhyllan kunde varit högre men detta var där närmast perfekt jag hittade och behövde akut köpa ny då jag höll på att kräkas på den gamla. Jag tänker att jag får kompensera hyllans ringa höjd genom att skaffa en stor blomma att ha på översta hyllan. Ser för mig en grön växt i monsterastorlek i mässingkruka, viktigt att växten är både hög och bred. Kanske det helt enkelt blir en monstera men får kolla lite mer.

Vad jag också måste köpa är ny byrå i hallen. Den befintliga är både ful och ena lådan har gått sönder. Jag har länge tänkt att jag ska köpa en antik lagom svulstig rokokovariant med marmorskiva. Skulle passa perfekt till den tapet jag har i hallen; som den i vardagsrummet men smalare ränder.

Eftersom nya byrån i sovrummet är smalare än gamla så blev det ett hörn över i sovrummet. Behöver fyllas med något. Möjligtvis en fåtölj, men kan bli lite trångt. Får fundera vidare. Kanske en golvlampa?

Och ja; alla (killar) som är hemma hos mig säger att jag måste byta ut min TV. Tyvärr har detta lägre prioritet än både resor och inredning generellt. Med heltidsjobb, en blogg att sköta och halva min tid i Oslo är tiden jag spenderar framför TV:n i alla fall minimal.

Det lustiga med denna artikel är att jag hade bestämt mig att skriva den men inte påbörjat. Plötsligt ser jag med några dagars mellanrum att min ena resebloggkollega Towe skriver om hur hon har piffat upp hemma och andra kollegan Lisa skriver detaljerad och intressant om hur de renover ade köket. Är kombinationen rese- och interiörbloggar det nya?

Läs mer: Mina finaste resesouvenirer

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Orheiul Vechi – Klosterkomplexet i Moldavien

Av

-

Orheiul Vechi är ett klosterkomplex från 1200-talet och Moldaviens mest kända sevärdhet. Klostret ligger under jorden i en klippa och bebos av en ensam munk. En perfekt bonus är byn klostret ligger i; med färgglada porter och gemensam brunn vid gatan.

Grottklostret i Orheiul Vechi

Det som har gjort Orheiul Vechi berömt är dels att det ligger under jorden och inuti en klippa, dels att det fortfarande bor en munk här.

Min chaufför och guide pratar inte engelska alls och jag är faktiskt osäker på om vi ens är vid Orheiul Vechi när han parkerar och schasar mig ut ur bilen. För min nål på Google Maps visar att klostret ska ligga en bit norr om där vi nu är. Han har redan visat mig två kyrkor i andra byar och jag är sur och avig över att han ska visa mig ännu en kyrka som inte är Orheiul Vechi. Så när han mer eller mindre får trycka mig in genom dörren under den vita klockstapeln suckar jag högt och irriterad.

Men efter en kort korridor möts jag av en grotta med tända stearinljus och ikoner och jag fattar att jag är på rätt ställe. Mina mungipor dras genast upp en meter. I de två små rummen finns altare överallt. Och ikonerna! Jag tror inte ni vet, men jag älskar ryska religiösa ikoner och har en hemma som jag köpte i Tallinn för många år sen. Ju fler ikoner på ett och samma ställe; ju bättre!

Läs mer: Visum, valuta, “är det tryggt” och allt annat praktiskt om Moldavien

Bakom en pulpet står munken och han skriver något till någon. Tyvärr är han väldigt upptagen med detta under lång tid och kön är lång. Jag som vill ta en ordentlig bild på honom ger upp och orkar inte vänta mer. Jag går förbi det kala rum som tidigare var sovceller för många munkar, men där endast en person sover nu. Sen går jag ut på andra sidan och utsikten över dalen nedanför är magnifik.

Kyrkan

En kort promenad från grottklostret, fortfarande uppe på klippkanten, ligger en 1900-talskyrka. Min chaufför säger med teckenspråk att han behöver gå tillbaka till den olagligt parkerade bilen, vilket passar oss båda bra. Då kan jag gå omkring själv och han kan röka och snacka skit med sina kompisar. Ja, det är fortfarande samma chaufför som dagen innan körde mig runt och som röker i bilen.

Kyrkan är imponerande, med en liten trädgård innanför muren och vackra räcken och gångbroar över till vad jag antar är prästbostaden. Jag går flera varv kring kyrkan och gladast blir jag när busslasten med andra turister åker och jag är nästan själv.

Läs mer: Våra bästa tips för huvudstaden Chisunau

Byn Butuceni

Orheiul Vechi ligger i byn Butuceni; en äkta by på moldaviska landsbygden. Jag tror nästan östeuropeiska byar är mina favoritområden i Europa. Min chaufför parkerar genom att bara stannar bilen på den smala vägen utanför det lilla blåa etnografiska museet, och tvingar med detta alla andra bilar att på riktigt köra med halva bilen i diket för att passera. Sen går vi en trappa upp till Orheiul Vechi.

Läs mer: Transnistrien – En livs levande Sovjetstat

På vägen ner igen hittar jag en perfekt fin kyrkogård med blåmålade monument. En tredje grej jag tycker mycket om är ortodoxa kyrkogårdar, så Orheiul Vechi blir som ett Kinderägg för mig med tre överrakningar i ett! Både landsbygd, ikoner och ortodox kyrkogård. När jag kommer hela vägen ner igen har etnografiska museet öppnat och jag går in en snabb sväng.

Butucenis huvudgata går från där byn startar till etnografiska museet och jag väljer att gå på vägen tillbaka. Chauffören och bilen kör bredvid mig i krypfart. Här finns gemensamma brunnar som skvallrar om att husen inte har indraget vatten och här finns färgglada hus och portar. Men bäst är gumman med schal som sitter i skuggan vid en brunn och poserar så fint. Verkar uppriktigt glad när jag frågar om jag får fota henne och poserar lite extra.

Läs mer: Vingården Chateau Vartely i Moldavien

Sen är mitt besök över och det är dags att bege sig till Chisinau.

Tips för att besök till Orheiul Vechi

Jag kombinerade mitt besök till Orheiul Vechi med vingården Chateau Vartely. De två ligger bara någon halvtimme bilresa från varandra.
Jag hyrde som sagt chaufför för min resa men det går att åka buss från Chisinau. Dock går denna bara två till tre gångar per dag, så kolla upp på busstationen innan när den går. Från vad jag har läst andra ställen verkar det gå en buss efter frukost, en efter lunch och en runt middagstid. Ett tips är att ha en lapp med Orheiul Vechi samt datum och ca klockslag du önskar åka skrivet på ryska att visa i biljettluckan. Funkade utmärkt för mig då jag reste runt med lokalbuss i Vitryssland. Resan tar cirka en timme med buss och lite kortare tid med bil.
Om organiserad utflykt i grupp är din kopp te kan detta bokas t ex via Viator för ca 1200 kr per person.
Jag bokade min chaufför via mitt hotell och de flesta hotell erbjuder rysktalande chaufför eller engelsktalande chaufför och guide.
Jag läser i Lonely Planet att inträdet är 15 lei, vilket är ca 30 kronor, men jag kan inte minnas att jag betalade något. Kanske trappan upp från museet var bakingången…
Klosterkomplexet är öppet klockan 9 till 18 men stängt måndagar.
Orheiul Vechi finns med på UNESCO:s tentativa världsarvslista.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Brunch i Stockholm – Hotell Kung Karls bakficka

Av

-

Brunch är enligt mig bästa sättet att spendera en helgeftermiddag. Jag vill att min brunch ska vara buffé; är det á la carte är det bara som en vanlig lunch. Jag vill att känslan ska vara lyxig och maten ska vara påkostad.

Ingen stökig slafs-brunch där man äter så mycket att man rullar hem. Inte så mycket mat som möjligt slängt fram. Utbudet ska vara lagom stort och viktigast; maten ska smaka gott.

Jag äter brunch ganska ofta och har från och med nu bestämt mig att också börja dela med mig från mina upplevelser i Stockholm. De bästa som de sämre. Först ut är Hotell Kung Karls bakficka.

Lokalen

Brunchlokalen hos Kung Karls bakficka är delad i två. Dels till matsalen, som för tankarna till Frankrike, dels till ljusgården där loungen också ligger. Viveca och jag sitter i matsalen och är nöjda med valet. Miljön är trevlig och lugn.

Maten på Kung Karls bakficka

Kung Karls brunch serveras som buffé och är uppdelad i kalla rätter, varma rätter och dessert.

De kalla rätterna är flest till antalet och här finns många sallader, röror, såser och oliver. Det finns en sorts lax samt skagenröra, en stor bräda kallskuret samt en underbar Brietårta med frukt och nötter i.

Bland de varma rätterna finns bland annat minihamburgare som man monterar själv, falafel, vegetarisk pizza, äggröra och revbensspjäll. Här är hamburgaren största stjärnan och för mig som inte äter rött kött är det tråkigt att det inte finns alternativ med kyckling, halloumi eller likande. Revbensspjällen utgår av samma orsak och jag tycker inte om ägg. Det blir helt enkelt tyvärr inte mycket kvar på varmrättsbufféen för mig att äta, utöver pizzan som jag förser mig rejält från. Ja, det är dagen efter och allt jag vill ha är hamburgare och pizza.

Till efterrätt gillar jag huvudsakligen choklad och tyvärr var det inte mycket som innehöll choklad på dessertbordet. Det mest intressanta för mig blev en maräng swiss som jag hade enorma mängder chokladsås på.

Läs mer: Afternoon Tea hos Svenskt tenn

För den som gillar våfflor finns det en våffelstation där man gräddar egna franska våfflor. För egen del är jag glad över att sitta långt från denna då jag inte gillar våffelstekos.

Här finns länk till rätterna i Kung Karls brunchbuffe.

Pris och service

Brunchen kostar 325 kronor för vuxna och 150 kronor för barn. Servisen är helt ok, men inget extra. Vi får beställa dricka när vi kommer och betala när vi vill gå. Men inte så mycket mer utöver detta.

Utbudet varmrätter och desserter föll mig inte helt på läppen och smakerna var generellt ganska mediokra. Det enda som verkligen stack ut var Brietårtan och den har de inte gjort från grunden. Jag tycker tyvärr inte brunchen var värt de 325 kronor jag betalade.

Sittningar och bokning

Brunch på Kung Karl serveras lördagar mellan klockan 11.30 och 16.00 samt söndagar klockan 11.30 till 14.30. Jag var här en lördag från klockan 12:00. Vi var bland de första men det fylldes upp under de två timmarna vi var här. När jag nu kollar finns det många tider att boka samma vecka.

Besöksdatum: september 2019

Pris: 235 kronor

Betyg: ⭐⭐⭐

Område: Stureplan ?-station Östermalmstorg

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Grand Mosque – Muskats största sevärdhet

Av

-

Grand Mosque är Muskats största sevärdhet, både till storlek och enligt mig nummer ett på topplistan. Men det finns en massa att passa på för att få komma in i moskén och här har vi samlat våra bästa tips för att göra ditt besök enkelt.

Sultan Qaboos Grand Mosque ligger halvvägs mot flygplatsen och när vi passerade den från flygplatsen mitt i natten var den väldigt fint belyst. Moskén var en present år 2001 från sultan Qaboos för att fira hans 30-årsjubileum vid makten.

När besöka Grand Mosque

Den är endast öppen klockan 08 till 11 för icke-muslimer och dessa tidpunkter är absoluta, du slängs ut klockan 11 prick. Fredagar har icke-muslimer inte tillträde alls.

Och så här ska du klä dig

Det är långa kjolar/byxor och långärmat som gäller både för män och kvinnor. Har du slits i den ankellånga klänningen så är det byxor under som gäller. Kläderna får inte vara för åtsittande och kvinnor och tjejer över sju år måste täcka håret. Vakter kollar klädseln noggrant och du släpps inte in om du är opassande klädd.

Det går att hyra en abaya eller schal att dölja dig med till en kostnad av ca 75 kronor, men se till att någon i sällskapet har ett pass eller ID-kort att lägga igen som deposition.

Vad att se

Det går att följa en guidad tur men detta hade inte vi tid med. Här ska allt ske i vårt tempo. Både området och moskébyggnaderna är enorma och magnifikt vackra. Bländande vit sandsten för byggnaderna och marmor så blankpolerad att moskén spelar sig i den på marken. Det måste ha gått med en biljon ton sten och marmor.

Mest imponerande är självklart männens bönerum men missa inte heller utomhusytorna. Kvinnornas bönerum är lite mer anonymt; som alltid i moskéer. Takhöjden upp i kupolen är 50 meter och vi hörde en guide säga att på golvet ligger världens största handknutna matta.

Läs mer: Blå Moskén i Istanbul

Sultan Qaboos Grand Mosque rymmer på sitt mesta det imponerande antalet 20 000 personer. Men när jag googlar sen jag att världens största moské Al-Masjid al-Haram, som givetvis ligger i Mekka, rymmer fyra miljoner människor. Oj sann.

Fler artiklar från Oman

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Att åka på konferensresor utomlands

Av

-