Franska boutiquehotellet La Belle Vue

Av

-

Det är några dagar in i 2018 och jag ligger på stranden på Jamaica när jag får ett mail från Lotta. Hon har bokat en vecka på ”ett fantastisk franskt boutiquehotell” i juli och frågar om jag och några till vill hänga på.

Jag fattar direkt vilket hotell det är, fast jag inte minns namnet. För Lotta har pratat om stället i två år och visat mig otaliga bilder på Instagram. Jag vet också direkt att jag vill hänga på. Eftersom Norwegians nyårsrea pågår så kan jag köpa flygbiljetter till Montpelier för 1200 kronor tur och retur.

Taget! Direkt från solsängen i Karibien; på riktigt.

Jag har för första gången valt en resa efter hotellet och inte efter destinationen! Men det ska vara en första gång för allting; det vet ju alla.

Ett halvår senare och det är dags att åka

Tidigt en fredag i mitten av juli åker Lotta, hennes 16-åriga dotter My och jag. Flyget avgår 07:20 och landar 10:30. Snacka om att kunna utnyttja dagen, jag ser då glatt bort ifrån att vi gick upp klockan fyra. Efter en timme i hyrbilen, först på snabba motorvägar och senare med vinrankorna utanför bilfönstren och genom trädtunnlar, är vi framme den lilla byn Neffies.

När Google Maps på min mobil säger vi är framme så vet vi att det stämmer, för den vackra järnporten har vi sett bild på tidigare.

La Belle Vue B&B Charmant

Vi plingar på porten och ägarinnan Yvonne öppnar. Visst är det konstigt när man träffar någon i verkligheten som man har läst och sett så mycket om?

I alla fall; La Belle Vue ägs av svenska Yvonne och hennes man Micke. Och lilla vovven Sixten. De öppnade 2014, efter att ha fallit för byn Neffies och letat med ljus och lykta efter det perfekta huset för att förverkliga sin franska dröm.

Läs mer: Urgulliga minibyn Neffies

Hotellet har sex rum, en matsal och ett vardagsrum samt ett kök för värdparet. Från vardagsrummet finns en stor terrass, där frukosten också serveras, och två våningar ner en brant spiraltrappa ligger poolen. Alla rum är olikt inredda och med både kärlek och ett tränad öga. Jag läser nu på hemsidan att Yvonne har ett förflutet som ägare av en inredningsbutik i Stockholm; varför blir jag inte förvånad?

Lotta och Mysans rum, som heter just Yvonne, ligger på bottenvåningen med ett enormt badrum, samt badkar i rummet. Och utgång till terrassen. Skandalöst nog testar vi aldrig badkaret under mina fyra dagar.

Mitt rum, Cloette, ligger på övervåningen och har fantastisk utsikt över takåsar och franskt landskap. På riktigt är utsiktsbilden nedan, med halvöppna dörrar, tagen med iPhonen från toaletten. Alltså sittande på locket.

Poolen och utsikten. Utsiiiiiiiikten!

Eftersom vi är tidiga första dagen så är inte rummen städade. Vi drar fram bikinin från väskan och går ner trappan till poolen. Vi lägger oss på var sin järnsäng och jag kan inte bestämma mig om jag ska ha näsan mot den underbara poolen och loungen eller utsikten. Vilket gör att jag vänder solsängen flera gångar. Alla andra gäster är på utflykt och vi har poolen för oss själva.

När jag efter fyra dagar åker hem med sent kvällsflyg är jag såååå avis på Lotta och My som ska stanna en vecka. För, precis som jag har sagt till Yvonne och Micke minst en gång per dag, så vill jag flytta in och bo på La Belle Vue.

Läs mer: Utflykter från La Belle Vue – Marseillan vid havet, stranden med alla snäckorna och borgen Carcassonne

Bra att veta:

La Belle Vue ligger i byn Neffies. Det går att flyga direkt från Arlanda till Montpellier med Norwegian, sen är det cirka en timme att köra. RyanAir flyger direkt från Skavsta till Bezier, därifrån är det cirka en halvtimme att köra.
Hyrbil är ett must. Även om hotellet är fantastiskt så önskar du se lite av omgivningarna också.
Ett dubbelrum kostar $150 per natt. Du fattar själv att med bara sex rum gäller det att vara tidigt ute med bokningen.
Målgruppen gäster är svenska och hotellet har öppet cirka april till november.
La Belle Vue erbjuder yoga på plats vissa morgnar, med extern lärare
Varje måndag är båda restaurangerna i Neffies stängda och det går då att få middag serverad på hotellet.
Neffies är en underbar miniby och det finns många fina utflyktsmål i närheten. Jag återkommer till detta i senare artiklar.
Mitt bästa tips; åk, bara åk! Du kommer inte ångar en sekund.
La Belle Vues hemsida.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Grönland från 10 000 moh och en äkta fotoentusiast väljer alltid fönsterplats – Dag 1 och 13 av #4WomenInAlaska roadtrip

Av

Lena Löfblad

-

4

Att se vacker natur från luften är något jag aldrig tröttnar på. Då jag i juni flög till och från Alaska så hade jag tur med vädret och utsikten båda hållen. Men min placering i planet var det inget turligt med; detta var noggrant planerat.

Plötsligt har jag magiska Grönland 10 000 meter under mig

Jag flyger själv mellan Island och Alaska och underhåller mig själv med att se en film. Plötsligt slänger jag ett getöga ut genom fönstret och jag tappar andan. Under mig har jag det mest fantastiska vinterlandskapet jag har sett på ett bra tag. Snabbt fram med mobilen, som låg i stolsfickan, och fota genom rutan. Imponerande nog lyckades jag vara närvarande nog att kolla på GPS:en var vi befann oss också.

In för landning och Anchorage flygplats

Jag vet ju att det inte är snö i Alaska i juni men lite orolig blev jag i alla fall efter att ha sett så mycket snö under resans gång. Men när vi går ner för landning på Anchorages flygplats finns ingen snö. Jag ser min väska åka ut planet, vilket känns betryggande. Och när jag närmar mig flygplatsens utgång möts jag av an alaskisk välkomsthälsning.

En äkta fotoentusiast och erfaren resenär väljer alltid fönsterplats

När vi ska hem från Alaska åker Jeanette, Katarina, Sofia och jag med samma flyg. Vi har valt var sin fönsterplats, efter varandra. Jag sitter på 32F och har Sofia bakom mig och Katarina och Jeanette framför mig. Varför? Först och främst för att vi har en nattflygning och alla fyra önskar sova men också för att kunna fota ut genom fönstret.

Jeanette, Katarina och Sofia gjorde det samma från Seattle till Anchorage. På något sätt hade en kille och hans flickvän inte fått platser tillsammans. När killen bredvid Katarina upptäcker att hans flickvän sitter bredvid Jeanette så är han snabb med att föreslå att Katarina och hans flickvän ska byta plats så att Katarina kan sitta bredvid sin kompis. Inte riktigt vad tre tjejer som skulle fota inflygningen till Alaska hade planerat, så pojkvän och flickvän fick snällt sitta på var sin stolsrad medan alla tre satt klistrade mot rutan.

Lär känna mina resekompisar bättre

Av

Lena Löfblad

-

6

Jag reser ju ganska mycket, det kan nog ingen bestrida. 2017 blev det 18 resor till 16 länder. Jag föredrar att resa med sällskap, jag tycker det är tråkigt att resa själv. För att inte slita ut mina vänner helt och hållet så brukar jag varva lite vem som får följa med på mina resor.

Eller får och får… Vem som vill. Vem jag lyckas övertala. Nu ska ni få känna mina vanligaste resekompisar lite närmre. Vad roligt! Maxime är en given etta (på alla sätt), sen kommer övriga vänner alfabetiskt.

Läs mer: Mina tankar kring att soloresa

Maxime

Underbara, fantastiska Maxime! Min dotter och medägare av Ladies Abroad. Vi har gjort en massa resor tillsammans och jag är så glad att hon alltid har velat följa med mig på resor. Här fanns inget tonårstrots eller föredrog annat sällskap. Då hon som 12-åring en dag klämmer ur sig jag vill se pyramiderna i Egypten blir jag så glad att vi åker redan två veckor senare. Vilket underbar önskan att ha, tyckte jag.

Roligast tror jag vi hade de två åren Maxime bodde i New York och jag hade en ursäkt att åka till New York tre gångar per år. Att besöka någon i som som bor i en stad är något helt annat än semester.

osterrike-bad-gastein-austria — Maxime i Bad Gastein år 2017

Brit

Brit är min mamma! Som jag har skrivit om tidigare så gillar båda mina föräldrar också att resa. Vi har inom familjen en tradition med att ge min mamma resor i kombinerad julklapp och födelsedagspresent; hon fyller år i februari. 2015 gav jag henne en resa för oss två till Edinburgh, 2016 fick hon en resa till Svalbard tillsammans med oss alla tre. Senast var det en resa till Färöarna som låg under granen och i april var vi där.

Min mamma vadar i Döda havet i Israel år 2012

Christiane

Min lillasyster! Tre år yngre än jag och ett perfekt resesällskap eftersom vi har samma bakgrund och gillar det samma. Till trots för att vi utseendemässigt är något olika! I vuxen ålder har vi varit i London, i Wien, på Sri Lanka, i Malaysia och Thailand och nu senast i Argentina och Uruguay tillsammans. Christiane har precis flyttat till Oslo från Berlin och i Oslo äger hon en piercingstudio med fem anställda.

Hanne

Jag lärde känna Hanne då jag under åren 2003 till 2006 jobbade med IT på norska Näringsdepartementet. Hanne jobbade, och jobbar fortfarande, med IT inom regeringskansliet i Oslo. Hanne och jag var 2016 i Iran och 2017 i Georgien och Armenien. Var går årets resa till lite ovanligare destinationer?

The Herings

I juni i år var jag på en tvåveckors bucket list-resa i Alaska med resebloggkollegorna Jeanette/Jeanette Seflin, Katarina/Äntligen vilse och Sofia/Fantasiresor. Verkligen en underbar resa på alla sätt; ingen sura miner när maten skulle fotas först och det skulle poseras stup i kvarten och alla skulle fota varandra med varandras kameror. Otroligt samkörda och med gemensamma intressen. Vi både upptäckte vacker natur, drack alldeles för mycket öl, gjorde billiga amerikanska ansiktsmasker och skrattade så det ekade hela hotellet och lyssnade på Dolly i bilen till öronen blev svettiga. En konstellation som tål att upprepas.

Irene

Irene blev min väninna genom Tone då jag var 16 år. Irene jobbar som psykolog i Oslo och vi har gjort många resor tillsammans. Vi har röjt på grekiska öar, vi har besökt hennes pappas familj i Kalamata i Grekland, vi var i Thailand år 2002, Indien år 2004, Italienska rivieran och Korsika 2002 samt London och Madrid år 2015. Då Irene var utbytesstudent i Sydafrika år 2000 var jag inte sen om att boka en resa dit, tillsammans med Marie-Helen och Tone.

Lotta

Lotta jobbar som konsult inom IT och var en period inhyrd på Länsförsäkringar, där jag är anställd. Vi började prata då jag hyrde in en ofattbart snygg konsult och placerade honom bredvid Lotta. Hon såg sig tvungen att höra av sig till mig och tacka för detta ögongodis.

Det ene ledde till det andra och plötsligt var vi på semester tillsammans i Camparien i Italien; jag behövde som vanligt en chaufför och kunde locka med gratis boende via HemByte. Bara några månader senare åkte vi till Rom, Viveca var också med. Sommaren 2016 var vi på bilsemester på Balkan, tillsammans med Viveca och Lottas dotter My och i år var jag igen på sommarsemester med Lotta och My i Frankrike.

Marie-Helen

Denna snygga kvinnan lärde jag också känna via Tone. Marie-Helen jobbar också inom IT; efter att i många år ha konsultat så tog hon för något år sen anställning som gruppchef på en av Oslos största banker. Marie-Helen och jag har varit otaliga gångar i London i mitt tidigare liv, i Thailand år 2001 med Irene och nu senast i London igen år 2015. 2016 var de norska väninnorna i Palma, utan att jag kunde följa med. Hur kunde det bli så?

Mija

Mija är en nuvarande kollega och väninna, det vill säga att hon jobbar med IT på Länsförsäkringar. Hon är också en del av Strapetsfinnegänget. Utöver strapetsfinneresorna så var vi vid Gardasjön i fjol, där Mija var chaufför och jag var trevlig och tacksam. Och kartläsare, självklart. Igen kunde jag också erbjuda gratis boende via HemByte, bra sätt att locka med en chaufför på resan. Mija är och hennes bil kommer också och hälsar på i Oslo varje sommar.

Strapetsfinnegänget

Strapetsfinnen är min träningsklubb med nio nuvarande och tidigare kollegor. Namnet fick vi efter att Petra, som är känt för både felstavningar (där den mest legendariska är det är viktigt att vi går korrekta sängvägen i stället för korrekta sändvägen i mail då hon var ny som chef) lyckades säga strapetsfinnen i stället för stafettpinnen vid ett tidigt tillfälle i klubbens historia. Fråga inte, men vi var snara med att döpa oss själva till Träningsklubben Strapetsfinnen. Vi har varit både i Tallinn och Amsterdam. Dags att ta tag i att boka ny resa, känner jag.

Tone

Tone lärde jag, lämpligt nog för detta temat, känna då vi var på samma skidresa till Chamonix då vi var 16 år. Detta var under sportlovet och redan under påsklovet åkte vi tillbaka. Sommaren kom, vi beslutade oss att tågluffa och åkte igen förbi Chamonix. Året efter tågluffade vi igen och sen flyttade jag till Stockholm.

Tone flyttade till Chamonix där hon åkte skidor, sen ett halvår till Israel där hon jobbade på kibbutz. Så blev det en bachelorgrad i London, några år i Oslo innan det blev en masteruppsats och ett bröllop på Cuba! Men vi har också hunnit med Grekland tillsammans med Irene, Sydafrika år 2000, flera Londonresor (nu senaste med Marie-Helen och Irene år 2015) och Madrid. Senaste tillskottet på resefronten var Colombia i januari i fjol.

Viveca

Viveca och jag är också kollegor men Länsförsäkringar är ett stort företag och jag lärde känna henne via en gemensam kompis utanför jobbet. Sen råkade vi vara kollegor. Vi hittade varann genast via intresset för att resa, samt att testa restauranger i Stockholm.

Jag tror första resan var Sicilien år 2012, sen kom Vietnam och Kambodja över jul och nyår 2014/2015, Rom 2015, Balkan roadtrip 2016, nyår 2016 i Kiev, Cuba och Jamaica senaste jul och nyår. Viveca och jag har också sammanfallande intressen och tempo på semestern, det som skiljer är sovmönstret. Viveca är vaken länge och gillar sovmorgnar medan jag somnar som en stock och vaknar ganska tidigt. Oftast löser vi det genom att jag går till stranden tidigare eller gör en extra runda och kollar in de mer okända palatsen som bara en inbiten konstvetare har intresse av.

ystad-skane-osterlen-sverige — Smygbild på Viveca i Ystad sommaren 2017. Viveca är lika fotoskygg som jag, så att ta en bild på henne är inte lätt.

Vilken rolig artikel att skriva! Hoppas ni uppskattar lika mycket att få lära känna mina resekompisar bättre som jag tyckte om att skriva detta.

Carilo – En argentinsk sandig badort

Av

Lena Löfblad

-

0

Då vi var i Buenos Aires ville vi sola och bada, utöver att se staden Buenos Aires. Även om vi gillade Buenos Aires så behövde vi lite strandhäng också, det var faktiskt februari med kallt och ruggigt hemma.

Vi planerade först att lägga stranddelen av semestern till Uruguay. Sen fick vi veta att floden Rio de Plata, som rinner ut mellan Argentina och Uruguay, gör vattnet grumligt och brunt. Nej tack. Uruguays fina stränder ligger nära Brasilien, vilket blev alldeles för långt bort.

Förstaklassens buss

Vi fick tänka om och valet föll på det som brukar omtalas som Atlanterhavskusten och den lilla orten Carilo. Visserligen nästan fem timmar med buss söder om Buenos Aires men bussarna går ofta och är bekväma. Faktiskt går säten att fälla ner helt lodrätt som en säng, eller som i business class på planet. Jag la ner min säng och däckade direkt, fast det var förmiddag och jag egentligen var utvilad. När vi närmade oss Pinamar och min syster Christiane väckte mig försiktigt så svarade jag Redan? med förvåning i rösten. Blicken Christiane skickade mig tyder på att hon inte hade sovit lika väl och att tiden inte hade gått lika snabbt för henne.

Läs mer: Colona i Uruguay

Stranden i Carilo

Efter 15 minuters taxiresa från Pinamar är vi framme i Carilo. Vi checkar in på vårt hotell, som ligger på stranden, och hyr direkt solsängar från hotellet. Eftersom klockan bara är 15 så hinner vi med några timmar sol.

Stranden är både lång och bred och påminner lite om stränderna runt Östersjön, med finkornig sand och stråväxter i sanden. Det är mest andra argentinare på stranden och inte så många andra turister. Argentinarna verkar inte vilja ligga nära vattnet, för alla våra tre dagar fanns det plats på första parkett solsängar och var upptaget längre bak. Konstigt, jag fattade aldrig logiken här.

Det fläktade ganska mycket på stranden, vilket var bra för då behövde jag inte bada. Jag ogillar nämligen att bli blöt… Vinden gjorde också att det var ganska stora vågor, så då jag sista dagen fick för mig att jag skulle bada i alla fall slutade det med att jag togs av en våg och sköljdes upp på land och trosan hade åkt ner. Som en barrumpad säl på land. Inte roligt alls.

Men som ni ser var stranden vacker och vi gillade den lokala känslan jättemycket.

Läs mer: Evitas grav på Recoleta kyrkogård

Carilio by

Byn Carilo var verkligen konstig. Färgglada minislott i olika färger med gågator mellan. Både Christiane och jag tyckte det påminde mest om att vara på Gröna lund. Vi åt god mat här alla tre kvällar, men inte alls lika gott som i Buenos Aires. Jag försökte fota miljön i byn men lyckades tyvärr inte, så ni får föreställa er denna.

När vi åkte hem igen, efter tre nätter, så hade vi finaste solnedgången från bussfönstret. Här gällde det att fota snabbt, sen däckade jag igen. Väldigt bra bussar i Argentina men de avgår lite när de själv önskar, fast tidtabell finns. Efter Carilo hade vi ytterligare två dagar i Buenos Aires, nu ska vi bo i stadsdelen San Telmo.

Whittier – Byn där alla bor i samma höghus och som man når via en schemalagd tunnel – Dag 4 av #4WomenInAlaska roadtrip

Av

Lena Löfblad

-

4

Whittier ligger där halvön Kenai slutar och där vi precis har spenderat två dagar. Två blöta och regnfyllda dagar. Dag fyra ska vi ta oss från Kenai stad till nationalparken Denali. Vi har många stopp att göra på vägen, så vi ger oss av tidigt, och dagens första stopp är Whittier.

Jag har länge kollat på en kryssning till Alaska och då är Whittier ofta kryssningarnas slutdestination. Du finns med andra ord ofta kryssningsskepp i Whittier, så också när vi var där. Sjövägen är ena sättet att ta sig till Whittier. Det andra är absolut mer spännande och det är det vi väljer.

Genom en schemalagd enfilig tunnel, som också delas med tåget

Det finns nämligen en enfilig tunnel till Whittier, där bilarna delar plats med det kända tåget Alaska Railway som går från Seward, strax söder om Whittier, till Fairbanks. Whittier är an avstickare som förbinder tåget, via båtfärja, med Seattle och de övriga delstater som vi ska få lära oss att kallas Lower 48.

Enfilig betyder givetvis att passagen genom tunneln är schemalagd, annars blir det stockning och krock. Man kör till Whittier varje halva timme och från Whittier varje hela timme. När tåget kör vet jag inte då det tyvärr inte åkte då vi var där, men det gällde att hålla bilen utanför tågrälsen när vi körde annars blev det bumpigt, halt och konstigt i bilen.

Vi har fått tipset innan vi åkte Tanka alltid när du ser en mack om mätaren börjar krypa neråt mot halva. Det kan vara lååångt mellan bensinmackarna. På väg till Whittier ser vi inte en enda mack och mätaren går både förbi halva och sen kvarta tanken. Vi har inget annat val än att fortsätta på den ödsliga skogsvägen vi kör på och hoppas det ska finnas en mack i Whittier. Annars får vi vända och hitta en mack längre fram på motorvägen, men vi kommer också att få vänta en timme på nästa gång tunneln öppnar för trafik åt vårt håll. När vi kommer fram till besökscentret där man kör in i tunneln håller de precis på att öppna för dagen och flaggorna är på väg uppför flaggstängerna.

Till vår lättad ska det finnas en mack i Whittier, men bensinen ska vara svindyr. Vi får tipset att fylla bara så mycket vi behöver. Vi går sen tillbaka till bilen och kör in i kön som väntar på att tunneln ska öppna. Fast klockan bara är 10 så är det fyra timmar sen frukost och när vi kommer på att vi tog med resterna från gårdagens pizza så är lyckan total i vår bil vid namn Hering.

Framme i Whittier

Orsaken till att vi har Whittier med på vår lista över ställen att besöka är att det finns ett övergivet spökhus som alla byns invånare tidigare bodde i, samt ett modernt höghus där alla nuvarande invånare nu bor. Snacka om att ha tagit detta med gemenskap till sin maxgräns. Detta måste givetvis utforskas.

Vi kommer ur tunneln och det regnar; precis som det har gjort hela morgonen och dagen innan. Det regnar mycket och dimman ligger lågt. Perfekt miljö för ett övergivet spökhus men regn betyder också att både jag och kameran måste kläs i regnkläder. Vilket inte är så kul.

Spökhuset The Buckner Building

Efter att ha tankat, där Katarina blev så ivrig att tanken blev full i alla fall, så beger vi oss till spökhuset The Buckner Building. Under kalla kriget uppstod ett behovet att stärka Alaskas försvar och Whittier utpekades som en sårbar hamn. Det planerades en massiv byggnad som skulle husera 1000 soldater under samma tak och som fick namnet efter generalen som ledde trupperna i Alaska under andra världskriget. Byggnaden, som påbörjades 1949 och var klar 1954, omfattade förutom bostäder, ett fängelse, ett sjukhus, en teatersal för 350 personer, en bowlinghall, bageri, TV- och radiostation, kyrka, frisör etc. Det skulle inte vara nödvändigt att lämna Buckner Building. Bygganden övergavs redan efter 12 år, när Whittier hamn övertogs av USA:s centrala hamnadministration.

Alltså, vilken byggnad. Fast det regnar åt alla håll så går vi fascinerade omkring med våra kameror inslagna i plastpåsar och med hårsnoddar för att hålla påsarna på plats. En i gult, en i rött, en i ljusrosa regnjacka och jag i ceriserosa. Det fotas och fotas och vi vill egentligen ta oss in i byggnaden men tänker det är lika bra att låta bli. Uncle Sam och sånt där.

Dagens bostadshus och kaffe

Vi har en tid att passa för att ta oss ut tunneln, så vi förflyttar oss till det moderna bostadshuset i pastellfärger. Eftersom Sofia har regnjacka som matchar så får hon agera allas modell.

Läs mer: Jag i Alaska; genom Äntligen vilses kameralins

Sen tar vi en snabb kaffe framför bensinmacken innan det är dags att köa för att få lämna den ovanliga lilla byn. Vi har både många stopp och många kilometer framför oss denna dag, där målet är Denali nationalpark.

Läs mer: Denali nationalpark och vadningar så ögonen blir stora och våta

Min topplista över sommaren 2018

Av

Lena Löfblad

-

8

Det är i skrivande stund söndag och jag är i Oslo. Klockan är nästan 18 och solen har precis gått i moln. Jag har haft på mig bikini och solskydd (alltid spf 50 i ansiktet!) i hela dag men det känns som att detta kan ha varit sommarens sista dag i bikini.

Jag passar därför på att göra en topp tre-lista över sommarens bästa upplevelser.

1. Kolonistugelivet i Oslo

Jag har gjort en fantastisk utlandsresaresa i sommar. En riktig drömresa med bästa sällskapet, som jag har drömt om att göra i flera år. Men det är i alla fall mitt vardagsliv i kolonistugan i Oslo som kvalar in på plats.

När andra har flåsat och stönat över att det har varit för varmt så har jag njutit till fullo. Jag älskar sol och värme och jag har en kropp med bra temeraturreglerare. Eller vad man nu kallar det. Jag har spenderat så mycket tid som möjligt i hängmattan med att läsa 12 böcker denna sommar (har räknat). Jag har slappnat av så mycket att det går inte att beskriva. Ätit pinsamt många glass har jag också i hängmattan. Inte en glass till förrän maj 2019 nu.

Läs mer: Vår kolonistuga i Oslo

Jag har också badat i Skandinavien för första gång på cirka fem år. Vilket var ganska lustigt då i Oslo är vattnet salt, så för att komma i fick jag ha flipflops beroende på tång och musslor samt gå väldigt försiktigt beroende på klippor, alger och halt. När jag kom ut till lårdjupt simmade jag i stället vidare. Sen fick jag under några sekunder värsta paniken över att vattnet var grumligt så jag inte kunde se mina ben, trodde jag skulle dras ner i vattnet av ett monster eller något. Tydligen bortskämd med att bada i Maldivernas kristallklara vatten och liknade.

Och självklart är det synd om som har lidit i värmen och att ”halva Sverige” har brunnit. Och alla lantbrukare som har fått akutslakta sina djur. Men för mig har sommaren, solen och värmen gjort att jag har haft the summer of my life. Att min gräsmatta såg ut som sibirisk stäpp och att jag fick vattna krukväxterna två gångar per dag är sådant man får ta. Som tur, vilket jag på riktigt har varit så glad över, så hade jag bara två långhelgers resor inbokade i juli och augusti.

Jag tror aldrig jag har varit så utvilad efter en sommar som jag var i år; tack hängmattan.

2. Roadtrip i Alaska

På något sätt är ju Alaskaresan jag gjorde med Jeanette, Katarina och Sofia århundradets resa. Alltså vilka upplevelser vi hade. Och naturen var fantastisk, jag tror aldrig jag har haft så mycket öppen mun tidigare.

Läs mer: Alla mina artiklar från Alaska

Men denna resa varade endast tolv fantastiska dagar medan the summer of my life varade från 17 maj (i Oslo var det i alla fall på självaste nationaldagen det sammanhängande fina vädret kom) till mitten av augusti. Tre månader. Så tyvärr Alaska; det blir andra plats.

3. Hotellet La Belle Vue i Frankrike

Frankrike var en av mina två resor under riktiga sommaren. Jag var fyra dagar i mitten av juli på underbara svenskägda boutiquehotellet La Belle Vue i byn Neffies. Hotellet var underbart; jag vill flytta in permanent där och jag älskade också byn Neffies med 1000 invånare.

Men tyvärr är det igen detta med att resan var fyra dagar och sommaren i hängmattan var evigt lång.

Ett inlägg delat av Ladies Abroad travel magazine (@ladiesabroad) 15 Jul 2018 kl. 1:22 PDT

3. Santorini i Grekland

Nu lurade jag er bra; det är nämligen delad tredje plats. På Santorini var jag fyra dagar i början av augusti. Jag åkte själv och bodde två dagar i Pyrgos; liten by mitt på ön med tonvis av charm och fastboende greker, som jag älskade. Sen bodde jag två dagar i Oia som hade tonvis av turister och lika tunga solnergångar.

Maten var god, det var skönt att bada i klart vatten och Grekland var precis lika pittoreskt vackert som jag mindes. Men det räckte tyvärr bara till delad tredje plats.

Ett inlägg delat av Ladies Abroad travel magazine (@ladiesabroad) 7 Aug 2018 kl. 12:41 PDT

Nu tycker kanske en och annan person är det är lustigt hur en resebloggare ger förstaplatsen till sitt vanliga vardagsliv. Det får du gärna tycka. Själv är jag bara nöjd över att jag uppskattar mitt vardagsliv mer än mina resor. Borde anses hälsosamt, antar jag.

En halvtimme senare, och färdigskriven text, är det verkligen kyligt nu och jag har både långärmat och långbyxor på. Sommaren är definitivt över. Eftersom jag redan har publicerat en artikel i dag, söndag, så tidsinställer jag denna till publicering om några dagar. Jag vill ju inte övergöda er heller.

Aktiv semester i Alperna – Vattensporterna canyoning och tubing

Av

Maxime Löfblad

-

1

När vi fick möjligheten till en actionfylld dag i älven som går rakt igenom Mayrhofen i Zillertal så var vi inte sena med att tacka ja. Mountain Sports såg till att vi hade en extraordinär dag med grymt professionella guider som hade nära till skratt och riktigt bra utrustning.

Zillerälven som vi hängde i under dagen är ungefär 55 km lång, upp till 20 meter bred och endast några meter djup.

Häng med! Här kommer våra bästa tips för en aktiv semester och en actionfylld dag i de österrikiska alperna. Alperna är inte bara kul på vintern, jag lovar.

Canyoning tour

Innan denna resa visste jag inte vad canyoning var och blev glatt överraskad över hur coolt det var. Canyoning innebär en vandring i bergiga vattendrag, där det går ut på att följa vattnets riktning ner för berget och ta sig genom naturliga hinder på vägen. Vi klättrar, hoppar, glider och rappellerar oss ner för stora och små fallhöjder.

Läs mer: En vandring på höjden över Salzburg

Vi är sju personer plus en guide i vår grupp, vilket betyder Jonas och jag tillsammans med en familj med tre tonåringar. Vår canyoning nedför Zemmschlucht tar ungefär tre timmar, inklusive en noggrann genomgång av säkerheten. De enorma stenarna är alldeles lena och rundade i kanterna och vattnet är turkost, kristallklart och ungefär 8-10 grader. Tur vi har våtdräkt som tar bort kylan!

Fallhöjderna är allt ifrån en till tio meter. Det finns alltid möjlighet att bli rappellerad ner av guiden men känslan att hoppa sju meter ner i det turkosa vattnet var något av det häftigaste jag gjort. Obeskrivligt! Lite beroende av vattennivåerna och vilken rutt man väljer att ta så finns det även möjlighet att besöka en blå lagun.

Denna canyoningtur kostar ungefär €55 och här finns länk till hemsidan.

Wild water tubing

Föreställ dig själv liggandes i ett innerhjul på ett traktordäck, i en medelstor älv med strömmar och mindre forsar. Läskigt eller hur?

Läs mer: Bad Gastein – Snölandskap och spökhus

Vi åker iväg på en två timmars tur, tillsammans med två guider och en far med sin son. Vattennivån är riktigt låg, så det gäller att hålla koll på att rumpan som stack ner i traktorhjulet inte slår i stenarna när vi glider ner för forsarna. Där vattnet är lite lugnare och strömmen för oss neråt, passar vi på att titta upp på det enorma bergen som omringar älven. Alltså magiskt vackert! Guiderna har hela tiden koll på oss och vi stannar ofta upp längs älven för att prata ihop oss om hur nästa parti ser ut.

Som forsränning, fast i ett traktordäck.

Tubingen kostar $50 och du bokar på hemsidan.

Aktiviteterna genomfördes i samarbete med Zillertals turistorganisation och Mountain Sports. Tyvärr var det inte tillåtet med egen kamera på aktiviteterna, så det är guiderna som har fotat med sina kameror.

Att alltid vara en resebloggare på topp – Behind the scenes i Fantasiresors värld

Av

Lena Löfblad

-

0

Det är inte lätt att alltid få till det som resebloggare. Att fånga den perfekta drömmiga och inspirerande bilden kommer inte av sig själv. Bilderna nedan togs i Denali nationalpark i Alaska i somras.

Vi är vid högsta punkten för dagens fyratimmars hajk och det blåser. DET BLÅSER MYCKET! Men det blåser varmt och vi har vindtäta kläder, så vi passar lika bra på att ta en paus och äta lite.

Läs mer: Våra vandringar i Denali nationalpark

Jag minns inte om det är Sofia själv som önskar fotas eller om det är jag som tvingar henne att ställa upp som modell. Men att få till bilden var kanske inte det lättaste. Jag tar alltid massor av bilder som går direkt i soptunnan. Men denna bildserien är helt enkelt för rolig för att möta radera-ödet.

Välkommen till Behind the scenes i Fantasiresors värld. Kör!

alaska-sofia-denali — Alltså, Sofia det blåser jättemycket. Ditt hår är överallt. Kanske du ska ta på huvan?

Eller, jag vet inte om det hjälpte så mycket.

Om du knyter håret under hakan så testar vi i stället en klassisk Sofia-pose bakifrån. Perfekt; detta blev mycket bättre. Lite mycket vind i jackan, bara.

Vad tycks? Kan du leva in dig i en resebloggares glamorösa liv och jakten på den optimala bilden?

Buenos Aires bästa parillas – Äkta argentinska steakhouses

Av

Lena Löfblad

-

0

Innan jag åkte till Argentina så trodde jag att absolut allt kött de serverar på alla restauranger är topp notch och av bästa kvalitet. Ni vet; kött så mört att det smälter i munnen, oavsett om du säljer den lokala syltan eller finkrogen.

Men så är det absolut inte. Ofta är köttet både dyrt och dåligt i Argentina, så det gäller att kolla upp noggrant innan du väljer din parilla. För det är den perfekta steken du vill ha och vi hjälper dig här med våra bästa tips för de godaste köttrestaurangerna i Buenos Aires.

Restaurangerna presenteras kronologiskt i den ordningen vi besökte dem.

La Cabrera i Palermo

La Cabrera får vi tips om från Maxime och hennes väninna Francesca, som har bott ett år i Buenos Aires. Det är inte möjligt att boka bord, så det är att köa utanför som gäller. Men köandet, med ett glas bubbel i handen är halva nöjet; se bara till att inte vara vrålhungrig.

Interiören och stämningen är verkligen trevlig och maten serveras med så många små tillbehörsskålar att de nästan inte fick plats på bordet.

Hemsida

Don Julio i Palermo

När Francesca tipsar oss så finns Don Julio köttrestaurang på de tre översta platserna på listan. Vi checkar in i vår AirBnB-lägenhet och värdinnan säger att et finns en mycket populär parilla på hörnet där vi bor. Vi tackar halvintresserade, för vi vet ju att vi ska gå på Don Julio i stället. Gissa om vi blir glada när det är just Don Julio som ligger på vårt hörn.

Läs mer: Gatukonst i Buenos Aires

Vi passerar varje kväll och kön är lika lång alla dagar. Vi bokar ett bord till klockan tio en kväll men får i alla fall köa på gatan, så ett tips är att dyka upp innan ni har bord. Plus för glaset med bubblor hovmästaren bjuder på.

Enligt Christiane så är detta godaste köttbiten hon åt i hela Argentina och min kyckling är också hästlängder över allt annat jag fick serverad. Vi äter båda till vi håller på att spricka; tur vi bara har 50 meter hem och hiss upp till lägenheten.

Hemsida

Gran Parilla del Plata i San Telmo

Denna utmärkta och stämningsfulla parilla fick jag rekommenderad av Johnny, som var i Buenos Aires året innan jag. Igen traditionell atmosfär och ska vara en av de bästa i stadsdelen San Telmo. Vi gick hit semesterns sista kväll, eftersom vi bodde i San Telmo de sista dagarna. Här är portionerna bara stora, och inte enorma, så vi lyckades faktiskt få plats för också en efterrätt. Gran Parilla del Plata ligger på gatan Chile, som också har en mängd andra trevliga barer, frukostställen och restauranger, så spana också in gatan i övrigt.

Hemsida

Den som har hängt med ett tag på bloggen vet att jag inte äter rött kött. Hur kan jag då skriva en hel artikel där jag rekommenderar argentinska steakhouses? Well; det är sådant man har en köttälskande syster som resesällskap för. Christiane är också en köttälskare av den kräsna sorten, så ribban sitter högt.

Läs mer: En dagsutflykt till Uruguay

För den som äter fågel så finns det alltid på menyn; fisk var lite svårare. Men det finns en massa olika sortera potatis, sallader, bönor och såser att beställa, så även den som äter vegetariskt kan bli mätt på en parilla.

Nu blir det Capri i september

Av

Lena Löfblad

-

8

Maxime och Jonas kom för någon vecka sen hem från Amalfikusten och Capri. Bilderna de publicerade på Instagram och skickade till mig var fantastiska. Jag vill också!

Och eftersom jag har dålig impulskontroll rörande resor så ska jag nu åka till Capri i september. Sen jag senast var på både Capri och vid Amalfikusten har RyanAir börjat flyga direkt till Neapel; förra gången var vi tvungna att mellanlanda. Plötsligt hade jag hittat billiga biljetter ner en fredag och hem måndag. När det visade sig att det går båt direkt från Neapel till Capri var bokningen ett faktum.

Läs mer: Andra fantastiska ställen jag gärna återvänder till

Det finns ett fåtal ställen jag redan har besökt som jag drömmer om att återvända till och både Capri och Amalfikusten är med på listan. Nu blir Capri en realitet och förhoppningsvis är det lite mindre andra turister i september än vad det var i juli för några år sen.

Jag är såååååå exalterad! September, kom snabbt.

Att bo i en rund jurta och att träffa tomten i North Pole – Dag 7 och 8 av #4WomenInAlaska roadtrip

Av

Lena Löfblad

-

6

När vi ska boka boende i Fairbanks så står det mellan en rund jurta och i en ombyggd järnvägsvagn. Vi är hemma hos mig för planering; Katarina mailar järnvägsvagnen och jag skickar en förfrågan via AirBnB till jurtan. Vi vill ju egentligen bo i båda. Men när järnvägsvagnen aldrig svarar på tilltal så är det jurtan som får vår bokning.

Fairbanks botaniska trädgård och bryggeriet HooDoo

En jurta är en boendeform som uppstod på den sibiriska stäppen för flera tusen år sen. Vår alaskiska version ligger mitt i skogen, upp en grusväg, så en till grusväg och till slut ännu en. Värdinnan Colleens instruktion säger vi är framme när vi ser tomtens släde hänga på ett träd… Vi kommer fram under sen eftermiddag, solen skiner och livet leker. Vi beslutar oss för att utforska bryggeriet HooDoo, som Katarina har fått rekommenderat. In i ett industriområde, vi tror först vi är fel fast GPS:en säger vi är rätt, sen hittar vi.

Här är det truck och keps som gäller och vilket trevligt ställe! Vi köper var sin öl och sätter oss utomhus. Enda nackdelen är att de stänger klockan 20, vilket är ungefär alldeles för tidigt.

När vi kommer hem sitter vi i solen på jurtans terrass men efter ett tag kommer skuggan och vi går in. Plötsligt skrikviskar Jeanette Kom hit från glasdörren till terrassen. Bara meter från oss passerar en älgko med sin kalv.

Till jultomten i North Pole

Nästa morgon är det staden North Pole som gäller. Här är det julafton året om; gatubelysningen är polkagrisrandig och det samma är McDonalds skylt. Självklart vill vi se julafton i juni! Här finns enorma ladan som erbjuder allt vad den julpyntstokiga kan begära. Vi tar en bandbild med tomten till vårt band Hering (jag återkommer i annan artikel till den historien) och träffar renen Rudolf. Men skippar julpyntet, det känns helt enkelt inte så inspirerande.

Vi tröttnar snart på julprylar och blir sugen på glass i solen. Tyvärr är inte North Pole mycket utöver tomteverkstan och vi hittar ingen glasskiosk. Det blir drive through på McDonalds där Katarina vant beställer fyra McFlurry genom det öppna fönstret och sen langar in dem till oss andra i bilen. Vi har redan sett ut en liten gräsplätt vid en liten insjö och åker dit och äter våra glass i solen.

Steese Highway till de gamla guldgrävarområden

Om jag inte minns fel så är det Jeanette som först nämner Steese Highway. Fairbank var ett riktigt guldgrävarområde när det begav sig och det var området kring Steese Highway som var händelsernas centrum.

Målet är en saloon och ett bryggeri men när vi från bilen ser vad som ser ut som en bilskrot så måste vi stanna och fota. Efter cirka 30 sekunder kommer en pickup rullande med en barbröstad kille; skrotbilarnas ägare givetvis. I Alaska har man koll på sin egendom. Katarina, som för dagen ser ut som en filmstjärna från 50-talet, lutar sig kokett fram mot hans öppna fönster och charmar honom.

Inte bara får vi fota Josef, som han visar sig heta, utan vi får också en snabbversion av Alaskas lokalhistoria och en längre version av hur han tävlar, och givetvis vinner, rally med bilarna vi ser.

Efter ett tag tackar vi för oss och beger oss till Howling Dog Saloon. Fast de precis har öppnat så finns redan stammisarna på plats. Det är en av dem som pekar på alla BH:ar som hänger i taket och frågar om vi inte ska fota dem. Öööh jo, men vad är historien? Bartändaren berättar att den som hoppar upp på baren och tar av sig BH:n och hänger upp den kan byta sin BH i en T-shirt. Nja, kanske inget för mig. Men jag gissar detta är ett livat ställe kvällstid.

Läs mer: Dag 5 och 6 – Oj, vilken vadring i Denali nationalpark

Mitt emot saloonen ligger bryggeriet Silver Gulch. Absolut mycket mer städat än baren mitt emot och här serveras också ordentlig mat. Vi tar en öl, sen längtar vi tillbaka till andra bryggeriet HooDoo i centrala Fairbanks. Vi kastar oss in i bilen och hinner fram klockan 19:30; en halvtimme innan de stänger.

Nästa dag ska vi igen maratonköra från Fairbanks klockan 07, så det passar ganska bra att inte bli för sena.

Bandbilden med jultomten samt när vi äter glass i North Pole ägs av Katarina Wohlfart.

Stora guiden om Oslofjordens inre skärgårdsöar och finaste stränder

Av

Lena Löfblad

-

6

Med det fina vädret som har varit denna sommaren så har jag givetvis badat mycket. I Oslo har jag blivit nykär i vad som Osloborna bara brukar omtalas som ”öarna” och det är här stadens finaste stränder ligger.

Oslo ligger vid en smal fjord som går in i landet, vilket gör att skärgården skiljer sig ganska mycket från den svenska. Dels finns det bara en handfull öar och till ön längst bort tar det 21 minuter med båt. Känns inte detta enkelt och effektivt?

Följ med till mig guide till Oslos öar som ger dig de bästa ställen att bada i Oslo. Enligt mig, självklart.

Hovedöya

Hovedöya är både den mest kända och den mest tillgängliga ön. Hit tar båten sex minuter och hade det inte varit för all båttrafik på vattnet hade det gått att simma. Hovedöya ingår i det normala rutnätet för skärgårdsbåtarna men på sommaren går det extrabåtar i skytteltrafik mellan Hovedöya och stan.

Ön är bergig men med två sandstränder, vilka är populära bland barnfamiljerna, och sandstränderna nås genom att gå rakt fram när du kommer från båten och följa alla andra. Om du vill undvika sand i badbyxorna och barnskrik så är det klipporna som gäller. Jag brukar alltid gå direkt höger från båten. Det är absolut möjligt att hitta sin egen del på klipporna, det hela beror på hur långt du orkar gå. Från vattnet ser man solbadare över mer eller mindre hela ön.

Det finna en trevlig restaurang och kiosk mitt på ön, du passerar den på väg till sandstränderna. Röd med vita knutar, jag du hör ju hur idylliskt. Här kan du få varm mat och mackor, samt givetvis glass och dricka.

Mitt på ön, vid restaurangen, finns ruiner från cistercienserklostret från 1100-talet och på öns högsta punkt står gamla kanoner från då ön var en viktig del av Oslos försvar. Ruinerna passerar man lite hela tiden men då och då brukar jag också ta en sväng upp till kanonerna. I stora tegelbyggnaden vid bryggan finns sen några år en konsthall. Inte besökt än men gillar initiativet.

Revierhavnen har en restaurang med fantastisk fisksoppa, men det är endast åtkomst med egen båt till båthamnen. Kanske lifta med någon från Aker Brygge om du inte har egen båt?

Gressholmen

Det är lika bra att erkänna på en gång; Gressholmen är min absoluta favorit bland Oslos öar. Här finns finaste vattnet, vackraste naturen och trevligaste restaurangen. Så häng på till mina hemliga strandtips.

Gressholmen består egentligen av tre öar som har växt ihop men alla säger bara Gressholmen om alla tre. I nordöst ligger Gressholmen, i nordväst halvön Heggholmen och i söder halvön Rambergöya. Det er Rambergöya du vill åt för att bada och här kommer en lång och detaljerad beskrivning för att hitta. Båten från stan lägger till längst norr på halvön Gressholmen. Följ alla andra och skylten mot Gressholmen kro. Gå rakt igenom restaurangen, mellan byggnaden och uteserveringen. När stigen delar sig i flera olika efter några minuter, håll vänster och det står kanske en handgjord skylt med Badestrand på att följa. Eller kanske inte, den såg inte direkt så permanent ut. I öns mitt, ungefär där de tre öarna har växt ihop, finns en båtklubb med industrikänsla (fantastisk miljö, stanna till om du har tid) och om du har gått rätt ska du nu ha denna på din högra sida och bukten mellan Gressholmen och Rambergöya på din vänstra sida.

Paus och några foton nu, sen fortsättning nedan.

Fortsätt på stigen ut på Rambergöya och pejla in dig på min blåa plupp på kartan ovan. Du vill antingen göra som jag gjorde förra veckan och ligga två meter från vattnet på de lägre klipporna precis där pluppen är eller så siktar du in dig på den utskjutande delen (som är nästan dolt i blå pluppens ”strålkastarljus”) som är högre klippor. Jag älskar båda ställen. Dock varning för att det badas naket här, så gillar du inte att andra är nakna så är inte detta stället för dig. Jag skulle gissa på cirka 25% naket men städat beteende. Jag har alltid bikini och det är inga sura miner. Det är inte en formell nakenstrand men det har varit OK att näcka där så länge jag minns. Enligt mig är vattnet klarast och finast här i hela Oslofjorden. Jag antar att det tar mellan 15 och 20 minuter att gå från färjan till stranden.

Läs mer: Ett roligt budgethotell i centrala Oslo

Om du inte vill gå så långt finns det massor av andra ställen också på ön, bland annat en fin liten klippig halvö/bukt nedanför restaurangen, se bild ovan. Restaurangen nyöppnade i ny regi förra året och är Oslos senaste snackis. Jag har inte testat den men alla säger den är bra. Och att miljön är trevlig ser man ju.

Gressholmen var under hela min barndom känd för att vara kaninernas ö. Det fanns naturligt vildkaniner där men också de som inte längre kunde eller ville sköta om sin kanin tog med den dit och släppte loss den. Men hela ön är ett naturreservat och kaniner förökar sig ju som kaniner, och de förstörde floran på ön. Så 2007 utrotades alla kaniner på ön och tydligen är det inte tillräckligt många som har släppt loss sina kaniner för att de ska ha kommit tillbaka.

Läs mer: Holmenkollen och Frognerseteren med världens utsikt

Gressholmen är också en väldigt trevlig ö för en promenad, då den är ganska stor och det finns stigar på hela ön. Det är spännande med båtklubben och det finns också några bostäder och stugor på ön. På Heggholmen låg Lilleborg tvålfabrik och fortfarande finns rälsen kvar som tvålen transporterades på. Norges första flygplats, öppnad 1927, låg på Gressholmen, med flyg till Norges största städer samt till Stockholm och Berlin. Du hör ju själv hur mycket det finns att se på ön.

Ön är inte lämplig för barnfamiljer då den är svårframkomlig med barnvagn och det finns inga större sandstränder.

Langöyene

Som namnet säger så består Langöyene av två öar; Nordre langöya och Södre langöya. Runt förra sekelskiftet hade Oslo, som då het Christiania, stora problem med sophanteringen och någon kom på att skapa en soptipp i det grunda sundet mellan de två öarna. Fram till 1948 var detta stadens soptipp och vad som i dag är en lång sandstrand ligger alltså ovan på 50 års ihopsamlade sopor. Dock inga miljöfarliga sopor.

Den långa sandstranden gör att Langöyene är populär bland barnfamiljer. Det går också att ligga på klipporna men de är mer svårtillgängliga än på till exempel Hovedöya. Jag brukar inte välja Langöyene i vanliga fall men när jag skulle göra research för detta reportaget vek av till vänster vid sandstranden och la mig på klipporna nära stranden.

Det är tillåtet att tälta på Nordre langöya, vilket är populärt att göra. Ser du noggrant på fotot ovan med basketbollnätet så ser du de färgglada tälten bakom. Det finns en kiosk som mest har glass och läsk men också varmkorv med pommes och toast. Förvänta ingen gourmetmåltid.

Läs mer: Stranden Huk på Bygdöy – Men vintertid

Jag läser nu att Oslo kommun har vikt 300 miljoner kronor för förbättring av Langöyene och ön kommer att stängas från 2019 till 2021. Tydligen börjar de gamla soporna bitvis att tränga fram genom sand och gräs… Jag kan bara hoppas att det kommer en riktig restaurang också när ön öppnar igen, det vore en förbättring. Langöyene tillhör formellt Nesoddens kommun och Akershus län, men hyrs av Oslo kommun och nås med samma biljett som övriga öar.

De bebodde öarna Bleiköya, Lindöya och Nakholmen

Det finns ytterligare tre öar i inre Oslofjord, som nås med samma båtlinjer som öarna ovan. Alla de tre öarna är mer eller mindre täckta av privata stugor kombinerad med naturreservat. Bryggorna och stränderna är av privat karaktär, även om öarna är tillgängliga för alla och det är tillåtet att använda badplatserna.

Alla stigar på öarna är också offentliga och tillåtna att använda. Bleiköya, Lindöya och Nakholmen är alla mycket trevliga öar att besöka men de passar bättre för promenad än för att bada, enligt mig.

För detta reportaget hoppade jag av en timme på Bleiköya innan jag äkte vidare till nästa ö. Bredvid bryggan ligger den gamla och ståtliga disponentvillan, som i dag är lanthandel och restaurang. På ön finns cirka 70 stugor, medan det på Lindöya finns knappt 300 stugor och på Nakholmen cirka 180 stugor.

Jaha, detta blev en jättelång avhandling. Men det är ett trevligt ämne och sex trevliga öar så jag kunde tydligen inte stoppa. Som du ser på bilden nedan med rutten så går det med lite planerande att öhoppa under en dag. Tänk bara på att linjerna B1, B2 och B3 bara går i en riktning.

Bra att veta:

Båtarna går från Aker brygge, precis framför Rådhuset.
Kön är uppdelat efter öarna och inte efter de olika linjerna. Ställ dig i kön för ön du vill till så öppnar de flera köer om båten går till flera öar.
Här hittar du båtarnas körschema; ruter.no
Det är samma biljett för båtarna som för tunnelbana, buss och spårvagn i Oslo.
Oslofjorden består av saltvatten så förvänta botten med hala stenar, krossade snäckor, tång etc. Jag brukar alltid bada med flipflops, så ta gärna på vattentåliga skor. Det går att bada utan skor men jag är både bekväm och feg.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Våra 8 bästa tips för Beirut och Libanon

Av

Lena Löfblad

-

6

Välkommen till våra bästa tips för en långhelg i Libanons huvudstad Beirut. Här hittar du de bästa restaurangerna, de bästa sevärdheterna, hippaste stadsdelarna. Allt du inte får missa i Beirut, samlad i vår guide.

Stadsdelen Hamra

Stadsdelen Hamra ligger väster i Beirut och det är ofta här turisterna väljer att bo. Så också vi. I Hamra finns många hotell, barer och restauranger samt också några affärer. Vi spenderade tre av fyra kvällar i Hamra och det var otroligt skönt att bara ha två minuter att gå hem på kvällen.

Läs mer: Restauranger och barer i Hamra

Stadsdelen Mar Mikhael

Mar Mikhael, i östra Beirut, är just nu det absolut hippaste området att gå ut i. På gatan Armenia ligger barerna rygg mot rygg. Vi var här en söndag kväll och det var bitvis så fullt på alle uteserveringar på trottoaren att det var svårt att komma fram.

Läs mer: Hippa stadsdelen Mar Mikhael

Dagsutflykt

Vi valde att göra en dagsutflykt med inhyrd chaufför, jag brukar tycka om att se något mer än bara staden. Turen gick till vingården Chateau Musar, droppstensgrottorna i Jeitta, kloster i naturvackra dalen Qadisha samt den antika staden Byblos.

Läs mer: En dagsutflykt från Beirut

Mat

Den libanesiska maten var absolut ett viktigt bidrag vid valet av resmål. Viveca och jag åt underbara grillade kötträtter, grillade grönsaker och olika röror både till lunch och middag varje dag. Maten var precis så god som jag hade hoppats den skulle vara.

Corniche

Corniche är strandpromenaden västra Beirut. Enligt vad vi läste ska den vara otroligt populär; med flanerande människor och en mängd utomhus caféer och strandklubber. Eftersom vi var i Beirut under påsk så var det dels utanför sommarsäsongen, så strandkanterna hade inte öppnat, dels började det regna och blåste genom märg och ben.

Läs mer: Säkerhet i Beirut och Libanon

Det går förresten inte att bada i denna delen av medelhavet, beroende på att soporna dumpas i vattnet. Så alla beach clubs erbjuder endast en pool att bada i.

Hotell med pool i Beirut

Vi var i Beirut under påsk, i månadsskiftet mars och april, vilket fortfarande är under vårperioden. Beachklubbarna var som sagt inte öppna än men det var cirka 25 grader, vilket anses som en sommar för oss.

Viveca och jag passade därför på att boka ett hotell med solmöjligheter och pool på taket. Valet föll på Golden Tulip Serenada i Hamra, som har en minipool på taket och några solsängar. Vilket inte gjorde något, då vi var de enda gästerna som solade. Vi ville först bo på på systerhotellet Golden Tulip Midtown, som ligger 200 meter längre bort, för att de hade finare pool men poolen var under renovering då vi var där.

Place de Martyrs i stadsdelen Downtown

Downtown är en ganska tråkig stadsdel, belägen i centrala Beirut. Det mest intressanta sevärdhetsmässigt är Martyrtorget, Place des Martyres, med nybyggda moskén Mohammed al-Amin, den nästan 1000 år gamla moskén Al-Omari och katolska katedralen bredvid.

Place d´Etoile i stadsdelen Downtown

Ett stenkast från Martyrtorget ligger platsen Place d´Etoile, som är en gigantisk rondell med en Rolexklocka och åtta breda gator ut från rondellen. Vi var där en lördagskväll så det var helt bilfritt, vid rondellen ligger med trevliga fik och utsikt över de religiösa byggnaderna. I gatorna lekte barnen och föräldrarna fikade eller njöt av en vattenpipa.

Vad tycker du? Lockar en långhelg i Beirut?

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Vår kolonistuga i Oslo

Av

Lena Löfblad

-

8

Jag brukar då och då nämna vår kolonistuga i Oslo i mina texter. Så jag tänkte nu att det är dags att ni får lära känna denne lite bättre. Vårt sommarparadis mitt i centrala Oslo.

Jag spenderar nästan hela sommarhalvåret i allmänhet i kolonistugan och i synnerhet i hängmattan. Om man verkligen vill så fungerar det alldeles utmärkt att jobba på datorn både liggande och i solen.

Huset och annexet

En norsk kolonistuga skiljer sig lite från en svensk då husen är större och att bo där hela sommaren ger i en stjärna i marginalen, jämfört med de svenska där det inte är tillåtet att sova över. I stugan kommer man in i en kombinerad hall och matplats, sen kommer vardagsrummet med stor bokhylla och järnsäng som soffa. Bakom vardagsrummet ligger lilla köket, med diskmaskin och utgång till terrassen, och sen kommer Maximes sovrum med loftsäng och Marimekkolakan. Med ingång från sovrummet ligger badrummet, som är helkaklat och med förbränningsta.

Mitt sovrum ligger i ett gulligt annex på baksidan av stora stugan, med dubbelsäng och blommiga lakan. Tillsammans har vi 30 kvadratmeter stuga och sex kvadratmeter annex, vilket är lika med maxstorlek för byggnader inom vår förening.

Tomten och trädgården

Tomten är fyrkantig och cirka 250 kvadratmeter. Det första jag gjorde när jag flyttade in var att köpa häckväxter på alla sidor; jag gillar att ha det ganska privat. Jag är inte så mycket för att odla, så jag satsar mer på prydnadsväxter. Men två äppelträd och ett päronträd har jag; praktiskt att hänga hängmattan i.

Jag har försökt färgmatcha rabatterna så att alla blommor går i lila, vitt, gult och orange samt att planetera så att det alltid är någon växt som blommar. Sen köper jag alltid en massa färgglada sommarblommor också för att göra den ännu finare.

Finbesök av bloggkollegorna

För några veckor sen fick jag också finbesök av bloggkollegan Daniel och sambon Maria. De är hurtiga som få och hade precis bestigit både Norges högsta fjäll Galdhöpiggen, 2469 meter över havet, samt dagen efter den 12 kilometer långa och 1700 meter höga bergskammen Besseggen. Funderar på att börja omtala den som fjällgeten I och II.

Jag är sååå imponerad och här kan du läsa Daniels vykort från Norge och Marias inlägg från Galdhöpiggen, båda med fantastiska foton. Vill genast till Besseggen. Gå in och kika och du kommer också vilja åka dit.

En aning suddiga mobilfoton, men det var kameran som fanns tillhands.
Sista bilden ägs av Daniel Rydén

Månadens staycation – Scandic Continental

Av

Lena Löfblad

-

2

Jag frågar snällt om det är möjligt att få en uppgradering då jag checkar in på Scandic Continental i Stockholm en söndag i början av juni. Gärna något fotovänligt, lägger jag till.

Tjejen i receptionen, som jag på namnbrickan ser att heter Camila, dyker ner i datorn. Efter någon minut ser hon upp igen och frågar; Jag har en juniorsvit på elfte våningen; blir det bra?

Om det blir bra? Absolut! Bara att få bo på elfte våningen gör mig lycklig och en juniorsvit gör mig ännu lyckligare.

Rummet på Scandic Continental

Det finns en juniorsvit på varje våning, med andra ord så är alla likadana, och omfattar 34 kvadratmeter. Det finns givetvis en säng, som är höj- och sänkbar i ryggen, samt en liten sittgrupp. Fönstren går från golv till tak och bara ett tjugotals meter utanför fönstret finns Klara kyrkas klocktorn.

Läs mer: Staycation på The Winery i Stockholm

Men det överlägset bästa med rummet är det smala utrymmet, som en tarm bakom den intilliggande trappan, som ger rummet ytterligare två fönster. Panoramautsikt över Hötorgskraporna (ja, jag gillar dem) och Sergels torg. Längst in i tarmen står en fåtölj med läslampa, som jag återkommer till.

Verkligen lyckad utformning av ett hotellrum!

Solterassen

Jag har checkat in tidigt, solen skiner och jag tar mig upp till det som kallas solterrassen. Inte sol som i bikini och solsängar, utan mer som i att behålla kläderna på och trämöbler. Men vilken utsikt! Rakt fram Gamla stan och fyra kyrktorn och mot höger Riddarfjärden och Stadshuset.

Läs mer: The Steam vid Mälaren

Jag tycker sonika det är både så fin dag och så fint hotell att jag hör av mig till ett gäng väninnor och frågor om de vill komma och joina mig på solterrassen. Viveca är precis på väg ut för att promenera, så hon styr om promenaden till Scandic Continental och en dryg halvtimme senare har jag sällis.

The Capital takbar

Efter ett tag är det dags att dra sig ner tre våningar till takbaren; vätskepåfyllning behövdes. Mitt i vår Aperol Spritz öppnar sig himlen och det kommer mer vätska än vad som uppskattas. Vi diskuterar sen länge om vi skulle gå någonstans för att äta middag men eftersom det fortfarande regnar så beställer vi in var sin hamburgare på plats. Det slutar regna efter en stund, så vi går ut igen och ser solen gå ner.

Läs mer: Staycation på Downtown Camper by Scandic

Men sen vill jag upp till mitt rum. Nu ska jag njuta av utsikten och sätta mig i fåtöljen framför panormafönstret och läsa min bok, med Klara kyrka som kuliss. Precis som då jag bodde med utsikt i Fredhäll så blir jag stående halva kvällen och natten och spana ut genom fönstren.

Läs mer: Utsikt från en balkong i Fredhäll

Frukosten i The Market

På första våningen ligger restaurangen The Market, där frukosten också serveras. Maxime kommer och håller mig med sällskap under frukosten och vi träffas klockan 07:30, eftersom vi båda ska jobba senare.

Restaurangen är trevligt inredd, i den populära stilen med stora glaskrukor med inlagda grönsaker, slevar och köksattiraljer på hyllorna. Det är mer eller mindre fullt vid alla bord; här verkar borden vara alldeles för få för antalet gäster. Och den värsta frukostrusningen har gissningsvis inte ens börjat. Eftersom vi inte vill riskera att vara utan bord så får den ena sitta kvar och vakta bordet när den andra hämtar mat, sen byter vi. Inte helt optimalt att det går en kvart av frukosten innan vi båda sitter ner tillsammans.

Det finns inget att utsätta på maten; här erbjuds allt man förväntar sig av frukosten på ett fyrstjärnigt hotell. Men eftersom borden står så nära som de gör och stämningen känns lite kaotiskt med så många personer i rörelse så infinner inte den lugna och lyxiga hotellfrukoststämningen vi uppskattar.

För en gångs skuld har vi inte problemet med att vi motsträvigt måste lämna för att hinna med morgonens jobbmöten; när vi har ätit upp förflyttar vi oss upp till rummet. Dels vill Maxime se rummet som jag är så euforisk över, dels har jag en present till henne som väntar där. Samma helg har Maxime fått veta att hon har blivit antagen till Polishögskolan, på första försök, vilket givetvis är orsak för att fira.

Bra att veta

En juniorsvit kostar cirka 2400 kr och om jag inte skulle bo väldigt många dagar på Scandic Continental så skulle jag definitivt kosta på mig den. Både rummets utformning och utsikten år något utöver det vanliga. Be om att få bo högt upp!
Missa absolut inte solterrassen på elfte våningen; enligt mig så är utsikten finare där än från takbaren på åttonde våningen.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; gå med i hotellkedjornas lojalitetsprogram. Du får både bra erbjudanden och större möjlighet för uppgradering. Fråga snällt är ett bra tips för att få en uppgradering; du kan bara få ett nej. Denna natten kostade 600 kr för ett dubbelrum med frukost, köpt via en kampanj.

Ett halvår senare och det är dags att åka

La Belle Vue B&B Charmant

Poolen och utsikten. Utsiiiiiiiikten!

Bra att veta:

Plötsligt har jag magiska Grönland 10 000 meter under mig

In för landning och Anchorage flygplats

En äkta fotoentusiast och erfaren resenär väljer alltid fönsterplats

Maxime

Brit

Christiane

Hanne

The Herings

Irene

Lotta

Marie-Helen

Mija

Strapetsfinnegänget

Tone

Viveca

Förstaklassens buss

Stranden i Carilo

Carilio by

Genom en schemalagd enfilig tunnel, som också delas med tåget

Framme i Whittier

Spökhuset The Buckner Building

Dagens bostadshus och kaffe

1. Kolonistugelivet i Oslo

2. Roadtrip i Alaska

3. Hotellet La Belle Vue i Frankrike

3. Santorini i Grekland

Canyoning tour

Wild water tubing

Vad tycks? Kan du leva in dig i en resebloggares glamorösa liv och jakten på den optimala bilden?

La Cabrera i Palermo

Don Julio i Palermo

Gran Parilla del Plata i San Telmo

Fairbanks botaniska trädgård och bryggeriet HooDoo

Till jultomten i North Pole

Steese Highway till de gamla guldgrävarområden

Hovedöya

Gressholmen

Langöyene

De bebodde öarna Bleiköya, Lindöya och Nakholmen

Bra att veta:

Stadsdelen Hamra

Stadsdelen Mar Mikhael

Dagsutflykt

Mat

Corniche

Hotell med pool i Beirut

Place de Martyrs i stadsdelen Downtown

Place d´Etoile i stadsdelen Downtown

Huset och annexet

Tomten och trädgården

Finbesök av bloggkollegorna

Rummet på Scandic Continental

Solterassen

The Capital takbar

Frukosten i The Market

Bra att veta

FÖLJ LADIES ABROAD

SENASTE ARTIKLARNA