Jag är en riktigt innerstadsbo; det är inte mycket som får mig att åka utanför Stockholms tullar. Då och då händer det något spännande som lockar mig att göra detta; när restaurangen Solen öppnade i Slakthusområdet så seglade denna rakt upp på min lista över värt att resa en bit för.
I mellandagarna var det äntligen dags för ett besök, det är min väninna Mija och jag som setter oss på tunnelbanans gröna linje och åker söderut.
Såhär midvinters och iskallt visar nog inte Slakthusområdet sig från sin bästa sida, men å andra sidan så är det fint julpyntat med ljusslingor i träden och hjärtan på gatubelysningen.
Baren på Solen
Vi är medvetna någon halvtimme tidlig, vi vill ta en drink i baren innan middag. Solens bar ligger precis när vi har kommit in i lokalen, innan man kommer in i matsalen. Det finns sittplatser både i baren och bord längst in i lokalen, vi väljer baren och beställer in varsin solgula drink. Kul att matcha temat.
Maten på Solen
Solen beskriver sig själv på hemsidan med orden From sun drenched food meccas we create our own prism. Tel Aviv sunsets filtered through afternoon shade in Naples, the glow of Oaxaca and vibrant heat of Santa Fe. Menyn är uppdelat i förrätter, pizza, taco, huvudrätter, tillbehör och desserter.
Här finns mao lite av varje och från olika kök. Något som i vanliga fall brukar vara en varning; jag brukar verkligen skygga undan restauranger som marknadsför sig som italienska och kinesiska. Men bakom Solen står välkända duon Adam & Albin, vilket brukar garantera att maten är genomtänkt och välsmakande.
Vi har blivit rekommenderade både pizzan och hummusen innan men det är också mycket annat som lockar på menyn. Till slut faller valet på tre förrätter och en pizza.
Vi beställer tostadas med avokado, boquerones, Veracruzana salsa, koriander och lime (120 kr) att dela på. Mija tar också fläsk- och foie grasrillette med tomatillosalsa, membrillo och jalapeño på rågbröd (165 kr) och i sista sekund hör jag mig själv skippa hummusen och tar i stället baba ganoush med burrata, guindillas och oregano i pitabröd (155 kr).
Pizzan vi väljer är med fior di latte, San Marzano tomater, stracciatella, basilikum och skinka (195 kr). Till detta en mycket prisvärd flaska cava (450 kr).
Baba ganouchen med burrata är god men jag har smakat godare många andra ställen. Det tillhörande pitabrödet är varmt, nybakat, och fluffigt. Riletten är blev enligt Mija lite märklig med tomatillosalsan till, den tog lite överhand. Tostadan är helt fantastisk. Syrlig salsa, fräsch avokado och de godaste bouquerones jag har smakat i hela mitt liv, på krispiga tostadas. Här har Adam & Albin verkligen lyckats. Jag tycker ofta att det blir for kompakt fisksmak på dessa små fiskfiléer, men på Solen serverades dem perfekta.
Pizzan serveras på ett högt fat på bordet, vilket jag gillar mycket och som gör pizza till en festligare rätt. En röd pizza med prosciutto cotto är en trygg och klassisk pizza och det är precis vad vi får. Väldigt god och en pizza jag uppskattar mycket, men som inte sticker ut på något sätt.
Lokalerna på restaurang Solen
Restaurang Solens lokaler är ljusa, stilrena och moderna. Mitt i finns en stor öppen spis, och vi sitter i cirkeln av småbord närmast denna. I övrigt i lokalen finns större runda bord och vid det öppna köket sitter ett större sällskap på barstolar och höga bord satt ihop till långbord. Uppe på mezzaninen finns också några bord, för den som önskar sitta mer privat och lite lugnare.
Klientelet är blandat både åldersmässigt och i förhållande till par, vänner och större sällskap. Mellan jul och nyår finns inga affärsgäster vad jag kan se, men jag antar att Solen också är ett populärt ställe för affärsmiddagar.
Vi hade egentligen planerat för dessert, men det blev det tyvärr inte plats för. Glada och nöjda betalar vi och går ut i den iskalla vinterkvällen. Utomhus spelas det musik och det verkar vara en stor uteservering här sommartid, vi bestämmer på stående fot att komma tillbaka då.
På väg till tunnelbanan passerar vi Grafitti Sthlms fina hus, Slakthusområdet bjuder verkligen på en unik miljö.
MJ´s har det perfekta läget i Malmö; ett stenkast från Lille torg och en kort promenad från centralstationen. Men hotellets största behållning är definitivt interiören, känslan och miljön. Här säljs det överdådighet och maximalism, allt med en stilfull och elegant touch.
MJ´s lobby och bar
Jag går in MJ´s dörr från gatan och möts av en stor bar och bredvid den hittar jag hotellets incheckningsdesk. Till väster om denna finns en öppen spis dekorerad med flamingos, speglar och stearinljus. Ut mot gatan står en grupp färgglada och brokiga soffor med en uppsjö av mönstrade kuddar. Överallt finns blommor i olika nyanser av rosa och lampskärmar med fransar, sammet och ännu fler flamingos.
Behöver jag säga att jag känner mig hemma direkt?
Rummet på MJ´s
Jag har sett foton på MJ´s rum med finaste rosa fjädertapeten och för att var säker på att få ett av dessa så mailar jag innan. Detta var tydligen smart gjort, då jag vid incheckningen får veta att det är inte alls många rum som har denna tapet. Mitt rum ligger på tredje våningen och jag åker upp. Precis utanför hissen möts jag av en öppen loggia med utsikt över restaurangen på bottenvåningen. Jag passar också på att kära ner mig i mattan, som är den perfekta kombinationen av cool och elegant.
Jag har bokat mediumstorlek på rummet hos MJ´s och får ett hörnrum med separata rum för sängen och sittgruppen. Precis som en liten svit. Sovrummet rymmer precis sängen med sängbord och bäst av allt; tapeten med matchande sänggavel och kuddar.
Lyxig känsla med sittgrupp i rummet, så jag stannar på rummet för några möten innan arbetsdagen är slut. När dessa är över flyttar jag mig till sängen och kikar lite på TV, för visst ska man hänga i hotellsängar med mjuka kuddar. Det är ju sedan gammalt.
Vid 18 går jag ner till baren för en drink. Nu är det ganska fullt här och livlig stämning, jag sätter mig vid det stora runda delade barbordet.
Restaurang Lillie´s
Middagen väljer jag att äta på östasiatiska restaurangen Lillie´s som ligger runt hörnet, framför huvudrestaurangen som ligger inne i MJ`s. Klok av skada efter tidigare besök på systerhotellen har jag någon tes om att satsa på hotellens mindre konceptrestauranger framför deras stora huvudrestauranger.
Jag har läst att stämningen kan vara ganska hög på Lillie´s, så eftersom jag ska äta själv så bokar jag bord strax innan kl 19. Fast det är onsdag så vet man ju inte. Jag hatar att känna mig själv på restauranger, så bättre att vara före var.
Lillie´s ligger vägg i vägg med MJ´s men med egen ingång. Jag går in genom en smal och mörk passage, det är bara de röda neonskyltarna som berättar för mig att jag är på rätt ställe. Också här möts jag av en stor bar när jag kommer in, några trappsteg ner ligger matsalen. Jag känner igen den fina mattan från hotellet och inredningen går i liknande färger och stil; sammet, mönster, fransar och tofsar. I taket klättrar gröna konstgjorda växter och ned hänger enorma runda fjäderbollar och röda kinesiska lyktor.
Maten som serveras på Lillie´s är asiatisk fusion, som inredningen vittnar om. Det är smårätter som gäller, vilket är en stor favorit hos mig så jag kan smaka flera rätter. Jag minns jag som tonåring hade ett horoskop hängande på väggen, där det stod att som stjärntecknet fisk kan en få sammanbrott över att väja mellan äppelkakan och chokladtårtan. Jag tror inte riktigt på detta med astrologi, men just svårigheten med att välja maträtt stämmer mycket bra på mig.
Menyn består av runt 15 rätter, plus tillbehör och desserter. Jag går lika bra för två av signaturrätterna på menyn. Den första är Lillie´s okonomiyaki; en japansk pannkaka serverad med bacon, salladslök, majonnäs, tonkatsusås, forellrom och kryddblandningen furikake. Den andra är en lo bak go; en kinesisk dim sum-rätt bestående av stekt rovakaka serverad med salladslök och konserverad rädisa. Utöver detta beställer jag också en sidorätt i form av en papaya- och melonsallad. Jag dricker et glas prosecco till, serverat i ett tunt glas med spetsmönster. Mycket elegant.
Båda signaturrätterna är väldigt goda men om jag måste rekommendera bara en får det bli den umamiga japanska pannkakan. Papaya- och melonsalladen blir ett lätt och fräscht komplement till de två kryddiga rätterna.
Kände jag mig själv då? Nej inte alls. När jag visades till mitt bord fanns endast två andra sällskap på plats i lokalen, men när jag går vid 20.30 så är det fullt. Visst var det livligt i lokalen men inte feststämning. Lokalen är inte heller jättestor, utan precis lagom. Precis framför mig satt en familj med en mycket väluppfostrad liten tjej i finklänningen på en kudde i stolen, i övrigt var det blandat med par och grupper med vänner. Flera av gästerna känner jag igen vid frukosten nästa dag.
Frukost på MJ´s
Frukosten serveras i hotellets ljusgård, med marockanska kaklade bord och smidesjärnstolar, ljusa väggar, pelare och mycket växter. Med glastaket fyra våningar upp blir känslan öppen och luftig, och det har skapats en mycket lyckad känsla av att vara utomhus.
MJ´s frukostutbud är normalstort och det som erbjuds känns fräscht. Allt är gott och jag är nöjd när jag är där. Dock är det så att jag bara veckan efter är i Göteborg och bor på Jacy´z och JQ; det helt nyöppnade dubbla systerhotellet och ESS Groups flaggskepp. Jag äter där två olika frukostar, som ifs båda är bland de bästa jag har ätit, och tyvärr bleknar upplevelsen på MJ`s när jag nu i backspegeln jämför.
Jag vet det är orättvist att jämföra mellan två olika hotell, även om de har samma ägare, men de två frukostarna på Jacy´z och JQ erbjöd verkligen extra allt på flera områden. Så är det inte på MJ´s, men det är absolut ingen dålig frukost som serveras. Den är en mer vanlig variant.
Jag har äntligen ätit middag på restaurang Främmat vid Odenplan i Stockholm. Jag har varit nära flera gånger tidigare, men antingen har jag fått förhinder, sällskapet ställt in eller att vi har varit för sent ute med bokningen och det var redan fullt.
Men nu så! Det hela hände en måndag innan jul och det var fem trevliga grannar och jag. Några dagar innan fick jag ett mail om att det skulle vara livejazz denna måndag; vad är väl bättre än detta en helt vanlig måndag? Äkta guldkant på vardagen.
Främmar har både en fast meny, som levereras tryckt på bordet, samt en tillfällig meny som finns på giffeltavlan. Det är mellanrätter att dela på som gäller, vilket är precis vad jag gillar mest av allt, då får man ju smaka så mycket mer.
Vi är sex personer och plockar alla rätter som vi tycker verkar goda, så anpassar servitrisen efter hur stora rätterna är så att alla får smaka allt. Det blir tillsammans tio varmrätter, från syrlig ceviche via knaprig bläckfiskpasta till fyllig anklever.
Allt som serveras är så gott, så gott; detta tycker vi alla sex. Dock har alla olika favoriter, mina tre godaste blir brysselkålen med avokado, tahini och sjökorall, som kanske låter lite tråkig men som är otrolig smakrik, pastan med otrolig knaprig bläckfisk samt pumpan med fetaost, hallon och harissa, som också är kvällens vackraste rätt. Sistnämnda kom vi nästan inte igång med att äta, för alla ville fota den.
En annan har torsken i baccalaform med kikärtspinnar som favorit, medan en tredje tycker anklevern med macadamianötter och citrusfrukten comquat är godast.
Jag tycker det är roligast om vi är ett gäng som äter på ställen med mellanrätter, då får man möjlighet att ta in mer från menyn. På Främmat får vi in elva tillsammans rätter, inkluderat efterrätterna, vilket är nästan alla rätter; älskar när det blir så.
Coco de Paimpol med pesto, fänkål och sardeller
Vi är sugna på att dricka lite olika till maten, så vi tar in glas. Bordsgrannen och jag tar varsin öl, tre tar husets röda vin och den sista husets vita. Det är ju måndag och ingen av oss känner att det blir någon helkväll.
Jazztrion spelar lättsmält jazz i omgångar under hela kvällen, mycket trevligt och stämningshöjande.
Rostad hokkaidopumpa med harissa, fetaost, zaatar och hallon
Halva sällskapet tar in dessert, vi väljer alla chokladmoussen med kokt päron och vaniljvisp. Chokladmoussen, som är helt täckt under vaniljvispen vid servering, är inte så mörk i färgen och jag blir lite orolig att smaken ska vara för mjäkig. Jag behöver inte oroa mig, för den är god och fyllig med mörka chokladbitar i, och perfekt lite fastare konsistens mot den mjukare vaniljvispen. Till detta en knusktorr äppelcider, vilket jag tycker fungerar perfekt till efterrätt.
Chokladmousse med ingefärsinkokta päron och vaniljvisp
Allt i allt är jag supernöjd med besöket på Främmat. Maten, stämningen och servicen var fantastisk och precis som jag gillar det. Jag kommer definitivt att återvända.
Året 2023 går mot sitt slut, för Ladies Abroad betyder detta att det görs en summering av de resor och upplevelser som vi har gjort under året. Vi kör på som vanligt; varför ändra ett vinnande koncept?
Nej, tänkte väl det.
Januari
Första dagen på nya året vaknade jag upp i Poznan i Polen. Typisk polsk gammal stadsdel med färgglada hus med pråliga gavlar belägna vid stora torg. Ett litet minus att det pågick grävarbeten i hela gamla stan, men så blir det ibland.
Senare i januari åkte jag till Malmö och bodde på hotell MJ´s i Malmö. Mycket fint hotell.
PoznanHotell MJ´s
Februari
I mitten av februari begav jag mig till Göteborg, där jag träffade fyra norska väninnor. Vi skulle bo på hajpade hotellet Jacy´z, med utsikt, pool club, cocktails och asiatisk frukost. Om det var värt ryktet och hajpen? Oh yes.
Jacy´z loungeJacy´z pool club
Jag åt också söndagsmiddag på Emilio och Åsa Ingrossos då senaste tillskott Omnio. Jag har ätit på flera av deras restauranger och om de är värda hajpen? Nej, det tycker jag tyvärr inte.
En superrosa brunch intogs på The Pink Company i Stockholm, ett ställe jag gillade så mycket att jag blev tvungen att gå tillbaka bara någon månad senare. Fick inte pannkakorna ut av huvudet.
The Pink CompanyOmnio
Mars
Jag fyllde år, och Maxime och jag skålade för detta och åt smårätter på Riche Fenix på Götgatsbacken i Sthlm. Bara några dagar senare fyllde min väninna Lotta år, vilket vi firade på Villa Dagmar; ett av våra fasta tillhåll i stan. Senare i månaden åt jag middag med mina grannar på anrika restaurang Tranan i Vasastan.
Villa DagmarTranan
Sista veckan i mars åkte jag på en veckas rundresa i fina Jordanien, där vi bland annat stannade till i den underbara rosa världsarvsstaden Petra. Så många fina upplevelser och ställen under veckan, som jag kommer skriva mer om när det känns lite lugnare i området.
Öknen Wadi RumPetra
April
Det var äntligen dags att checka in på hotellet AdAstra i Södertälje, ett ställe jag hade velat testa sedan jag först läste att det skulle öppna. Dock fick jag lite blandade känslor för stället, det var fint renoverat, men de hade inte gått hela vägen och fått till exakt den hotellstämningen jag söker. SPA:et var väldigt fint och maten välkomponerad och god.
AdAstras loungeVana SPA på AdAstra
Maj
Jag hade köpt ett nytt sommarställe i Roslagen, där en tillbyggnad pågick för fullt. Jag höll också på att förbereda för att sälja kolonistugan i Oslo, det hände mao massor i mitt liv. Jag bestämde redan i början av året, när jag visste vad som skulle hända under våren och sommaren, att hålla fullt fokus på nytt och gammalt sommarställe och att det inte skulle bli några resor varken under våren eller sommaren. Klokt val, kan jag säga såhär i backspegeln.
ByggetNästan klart kök
Juni
Juni var månaden då sommaren 2023 visade sig från sin bästa sida. Jag åkte som en jojo mellan stan och landet, och blev tjänis och bästis med alla busschaufförer mellan Norrtälje och Grisslehamn. Som tur var tog jag också ut flera lediga dagar och njöt av sommarvärmen, så länge den varade.
I stan åt jag supergod ankrilette på restaurang Chez Jolie, och hittade till takbaren Freyja, som blev sommarens tillhålsställe när jag behövde fart och fläkt, dvs avbrott från livet på landet.
I Stockholm fortsatte jag att hänga i Roslagen och övervaka bygget samt fixa i trädgården, kombinerat med favoriten Freyja och middag på närliggande restauranger på Söder.
Frognerparken i OsloRestaurang Casa del Cava
Augusti
Augustis fokus var också sommarstället, det hände inte mycket annat.
September
I september åt jag middag först på roliga restaurangen Voodoo Room på Söder, med en inredning som bjuder på extra allt. Senare i månaden var jag på palestinska restaurangen Mazra´a, som också ligger på Söder men på Skånegatan. Det är väldigt god mat, men lite små portioner i förhållande till priset.
Mazra´aVoodoo Room
Oktober
Min väninna Mija och jag har de senaste åren skapat en tradition av att göra en höstresa i oktober, 2023 gick den till Sicilien. Vi hyrde ett hus i fina barockstaden Noto, åt mycket god mat (i synnerhet pasta Norma för min del) och gjorde en utflykt till Syrakusa.
NotoPasta Norma
November
Trista november kom, och min vana trogen var jag bara hemma denna månad. Lite motsägelsefullt att jag inte passar på att åka någonstans när jag tycker detta är en tråkig period, men sedan så länge jag kan minnas så är jag oftast hemma då.
Pat´s PlaceMellqvist matbar
Dock gjorde jag ett återbesök på restaurangen Pat´s Place, som var precis lika gott som i fjol. Jag åt också middag på Mellqvist matbar på Rörstrandsgatan, ett ställe jag har varit på många gånger tidigare men som jag inte hade ätit på på många år. Utöver detta blev det en brunch på Miss Clara och ostrononsdag på Riche på Birger Jarlsgatan. Inga resor under november, men desto flera restaurangbesök.
I december gick resan återigen till Steam Hotel i Västerås, ett hotell jag besökte för tredje gången sedan de öppnade. Nytt denna gång var att jag bodde i ett superfint loftrum i etage och åt på asiatiska fusionrestaurangen Locavore på 18 våningen.
Voltage Louge Loftrummet på Steam
Jag åt också julmiddag i Oslo på restaurang Katla med och på restaurang Främmat i Stockholm med mina goda grannar.
KatlaFrämmat
Resestatistik för 2023
Kort sagt kan jag säga att 2023 inte går till historien som ett av mina bästa reseår. Mer som det sämsta sedan jag startade Ladies Abroad. Jag tror på att inte fokusera på för många ting i taget, så det var rätt beslut att dra ned på resorna och koncentrera mig på tillbyggnaden på landet.
Antal utlandsresor under året: 2 (Jordanien och Sicilien)
Antal Sverigeresor under året: 2 (Malmö och Göteborg)
Antal staycations i Stockholm: 0
Antal nya länder och självstyrande territorier under året: 0
Antal besökta världsdelar under året: 1 (Europa)
Antal besökta länder totalt: 85 (12 afrikanska, 23 asiatiska, 41 europeiska, 6 nordamerikanska och 3 sydamerikanska)
Antal nya sommerställen köpta: 1 (Roslagen)
Antal gamla sommarställen sålda: 1 (Oslo)
Antal rum tillbyggda på nya sommarstället: 2
Antal gånger badat på stranden vid nya sommarstället: 0 (ska bli riktigt kokhett om jag badar i Skandinavien)
Antal dokumenterade restaurangbesök i Stockholm: 14
Petra i Jordanien
Årets bästa och sämsta
Årets bästa resa: Av de två resor som gjordes under året så var de väldigt olika och svåra att jämföra. Rundresan i Jordanien var fantastisk för att vi upplevde så mycket och såg så fina grejer. Jag älskar rundresor bland historiska sevärdheter.
Sicilien var perfekt på ett helt annat sätt. Vi bodde i ett superfint hus med pool, här var det mest sola, slappa och äta mat som gällde. Vi såg på att åka till stranden som en aktivitet, säger väl lite om nivån på semestern, och gjorde egentligen bara en utflykt.
Årets sämsta resa: Ingen-Nada-None! Var inte så många att välja mellan…
Årets bästa hotell: Det blir Jacy´z/JQ i Göteborg. Älskade allt vid detta ställe, utom kanske middagen på restaurangen Archie´s. Rummet, känslan, lobbyn, pool club var fantastiskt.
Årets bästa upplevelse: Petra i Jordanien. Jag har varit här tidigare och tyckte det var en fantastisk upplevelse, så förväntningarna vid återbesöket var skyhöga. Jag blev inte besviken.
Jag har gjort mitt tredje besök på Steam Hotel. Detta fina hotell, i ett gammal ångkraftverk, beläget vid Mälaren. När Steam Hotel öppnade 2017 så var det något helt nytt i hotellväg i Sverige; ett destsinationshotel dit man åkte för hotellets skuld.
Steam citerar en gäst på sin hemsida om man kan bli kär i ett hotell kanske jag blivit det i Steam Hotel, vilket skulle kunna vara jag som har skrivit. Steam Hotel ägs av ESS, som sedan 2017 har öppnat flera hotell i samma anda. Jag har besökt både Ellery Brach Club i Stockholm, Fyri Resort i Hemsedal i Norge och Jacy´z i Göteborg. Jag älskar alla dessa också, men Steam var det första och kommer alltid att vara speciellt.
Lite kul är att alla mina tre besök på hotellet har varit i december månad. Nu kör vi den utlovade bildbomben!
11.40 – Hej-hej.11.42 – Vilket julmottagande11.54 – Tyvärr är restaurang Chamberlins köks kapacitet maxad med alla konferensgäster, så jag kan äta först klockan 13. Attans. Note to self; boka bord nästa gång. 12.02 – Jag tar en runda och super in den superfina inredningen och trevliga stämningen. En trappa upp finns ett helt våningsplan med biljardbord, shuffle boards, schack, kasta boll i korgen, flipperspel m.m.12.03 – Schackbräda med industrikänsla och nyckelknippa hängande i baren.12.04 – Ett till biljardbord. Jag tröttnar aldrig på att ta detaljbilder av biljardbollar, jag har tagit likande bild ett dussintals gånger tidigare12.06 – Utsikt ned i restaurang Chamberlin, våningen med alla spelen är som en mezzanin ovanför denna. Kristallkronorna är i verkligheten gigantiska, fast den inte ser så stor ut på denna bild.12.10 – Medan jag väntar in min lunchtid sätter jag mig vid brasan i lobbyn och jobbar. Det är jag inte ensam om att göra.12.52 – Precis när min bokade tid för lunch närmar sig, så kommer jag på att jag ska åka snabbt upp till restaurang Locavore på 18 våningen och ta några bilder av utsikten innan det blir för mörkt. I baren är det ganska tomt nu, men efter middag blir det knökfullt här.12.53 – Restaurang Locavore, där man antingen sitter vid höga bord eller i soffor.12.55 – Hissarna på Steam Hotel har helt fantastiska detaljer, i glas och metall. Mycket svårt att fånga på bild pga litet utrymme och svårt att hitta bra vinkel. 13.02 – Lunch i restaurang Chamberlins vintertädgård. Mycket trevligt rum med utsikt över Mälaren och med fina sammetssoffor. Jag gillar egentligen inte att äta i soffor men här är det högre bord, så man inte behöver hänga över bordet för att nå maten. Då blir allt bra.13.11 – Kycklingschnitzel med ruccola, picklad lök, parmesam, tryffelmajonäs och pommes frites. Jag är en sucker för både parmesan och tryffel, så denna rätt fick det bli. Mycket hungrig var jag också, så det passade bra. 13.56 – Förra gången jag var på Steam Hotel fick jag en guidning i de då nya rummen som utgör den delen av hotellet som heter Turbine. Några av rummen här är loftrum och jag har inte kunnat glömma dessa rum. Så när jag nu skulle tillbaka så passade jag givetvis på att boka ett av dessa.13.58 – Uppe på loftet finns en 160 cm dubbelsäng och en fåtölj där jag satt och kikade ned på loungedelen av rummet.14.00 – Jag älskar verkligen detta rum, det är som en minisvit. Jag växlade mellan att ligga och läsa ovanpå sängen och i soffan. Flög upp och ned trappan som en jojo.14.08 – Kunde självklart inte låta bli att fota denna fina jordglob.14.10 – Jag tillhör dem som tycker att vit carreramarmor är lite tråkigt. Turbinerummen har både golv, väggar och socklar i marmor men olikt utförande, vilket gör det spännande och inte tråkigt alls. Väldigt elegant. 15.20 – Turbine har en egen bar, som ligger tre trappor upp med egen hiss, som jag fick lära mig att är en ginbar.15.21 – I baren finns givetvis ett biljardbord, det finns ett antal på hotellet, men också en biograf och ett kareokerum. 17.02 – Klockan 17 börjar den utmätta tiden i Steams SPA-avdelning Voltage Lounge. Nu har också min väninna Viveca ankommit och vi börjar utomhus i den varma poolen.17.14 – Den utmätta tiden är två och en halv timme, vi njuter varje sekund och badar, bastar och vilar i vinterträdgården, i eldrummet samt i nya delen med utsikt över Mälaren.20.34 – Klockan 20 har vi bord i restaurang Locavore på 18 våningen. Nu har vår väninna Anne, som bor ett stenkast från The Steam, anslutit också.20.40 – Lovacore serverar asian fusion, och vi beställer allt som är gott på menyn. Här Sihature Snack Box med rispapper, nori, regnbågskaviar och färskost, samt fuskkaviar och avocadoröra till mig. Till detta husets cava, som jag hade provat i SPA:et och gillade.20.33 – Prawn Taco med räkor, äpple, regnbågskaviar, dill och friterad gyoza 20.51 – Jag gillar att dricka syrliga drinkar till asiatisk mat, så detta fick det bli.20.53 – Locavore Signature Steam Bun med ångat bröd, fläsksida, teriyaki, gurka, ingefära, rostad lök och koriander. 20.54 – Stor älsk på brandingen på bunen20.56 – Korean Spicy Chicken, med gochujang, chilimajonnäs, sesam och mynta. Fantastisk god, denna borde vi tagit dubbel portion av.21.28 – Och så var det dags för ny drink, innan resterande del av rätterna kom. 21.30 – Arctic Char, dvs ångad röding, kokos, grön curry och örter. Perfekt tillagad fisk och mycket smakrik.21.43 – Chicken Ling, ett kycklinglår med pumpapuré, cashew, tamarind och svartpeppar. Till detta en liten skål med inlagt gurka, ingefära och jalapeños.21.59 – Nu är vi goda och mätta men efterrätt måste man ju ha, så vi delar alla tre på en skopa chokladglass, salt fudge och karamellpopcorn. Precis lagom mängd. 08.58 – Jag vaknar 07.30 i min sköna säng i mitt fina rum, efter exakt åtta timmars skönhetssömn. Ligger en timme i sängen och njuter av rummet och livet. Jag börjar alltid frukosten med att gå en runda och spana in vad som erbjuds, finast denna gång var dessertbordet.09.16 – Jag gillar att hämta alla mat jag avser äta innan jag börjar, så det tar sin lilla tid att göra detta. Nu undrar du kanske varför jag äter frukost själv, men jag är morgonpigg och hungrig och Viveca morgonopigg, så hon kom ned till frukost strax innan jag hade ätit klart. 12.11 – Efter lite mer häng på rummet och en timmes häng vid brasan i lobbyn så är det dags att bege oss till Västerås centralstation för hemfärd. Hej då och tack för denna gång, Steam.
När jag promenerar in till stan så går jag ofta förbi hotellet Miss Clara på Sveavägen. Jag brukar kika in genom förnstren och tänka att det ser väldigt trevligt ut, sen har det blivit med tanken.
När Lotta och jag skulle enas om brunchställe för några veckor sedan så var det hon som föreslog Miss Clara, jag var inte sen om att skicka tumme upp tillbaka.
Jag bokar till klockan 14 en lördag, Lotta och jag tilldelas ett mycket bra bord vid ett av de stora fönstren. Konstigt nog är det ganska glest vid borden, det fylls upp något under tiden vi sitter här men det blir inte fullt.
Jag börjar med en strawberry bellini (165 kr) och Lotta tar ett glas chardonnay. Bara några dagar tidigare har jag druckit en rasberry bellini, tydligen var bellini veckans drink för mig.
Lotta beställer en avocado toast med pocherad ägg (219 kr), och jag tar en club sandwich (285). Som tillbehör tar Lotta en tomatsallad (95 kr) och jag tar hemgjorda fries med chilimajo (95 kr).
Miss Claras version av club sandwich består av kycklingbröst från Knäred, bacon, sallad, tomat och rikligt med majonnäs, och kommer in i segt och fluffigt surdegsbröd; perfekt grillat. Bra förhållande mellan mängden bröd, fyllning och majonnäs, detta är en mycket god variant på den klassiska rätten. Portionen är väl tilltagen och jag hade mycket väl klarat mig på endast denna.
Pommes fritesen är underliga. Det är inte svårt att se att de är handskurna, i ganska tjocka bitar. De är pyttelitet krispiga på ytan men inuti är de mjuka, men på ett bra sätt. De påminner mer om bakad potatis, fast inte riktigt lika mjuka, eller grekiska klyftpotatisar som har stekts länge på låg värme i ugnen. Jag fascineras lite mot min vilja; det är inte det att de inte är goda, för det är de, men jag tycker inte att detta är pommes frites.
Lottas smashed avokado toast kommer med hela två pocherade ägg, örtmarinerad tomat och rucola, också den på grillat surdegsbröd. Enligt Lotta är den god men hon tycker avokadon smakar fryst. Tomatsalladen är gjorda på knallröda små tomater och det ingår också lök, persilja och balsamvinäger.
Maten på Miss Clara är snyggt serverat och smakar gott, men är prisat ganska högt. Miljön är modern elegant och lokalerna fina; stora fönster mot gatan ger ger en särskild känsla.
Vi är dock överens om att vi inte riktigt tyckte upplevelsen var värt kostnaden. Servicen är det absolut inget att anmärka på, vi fick snabbt kontakt när vi önskade beställa eller behövde fråga något. När jag äter helgbrunch så vill jag också gärna ha lite festlig stämning, detta är svårt att få till när det bara är halvfullt i lokalen.
Syrakusa ligger på Siciliens östkust, ca 12 mil och en timme och 20 minuter med bil söder om Taormina och Naxos. Staden grundades 734 f. Kr., på den ön som i dag kallas Ortygia och som utgör Syrakusas gamla stadsdel. Under 200-talet f. Kr. var Syrakusa Siciliens största och viktigaste stad, men kom senaste att få stå tillbaka för Palermo.
Inom grekisk mytologi sägs Ortygia vara födelseort för Apollo och Artemis. Uppfinnaren och matematikern Arkimedes dödades i Syrakusa när romarna anföll staden år 212 f. Kr. och helgonet Lucia led martyrdöden här tidigt 300-tal f. Kr.
Syrakusas gamla stadsdel Ortygia
Den gamla stadsdelen Ortygia, också kallad Ortigia, ligger på en ö, skilt från fastlandet med en smal vattenkanal. Här finns stadens äldsta byggnader, daterade tillbaka till 500-talet f. Kr. och det är också denna del som är upptagen på UNESCO:s världsarvslista.
Vi ankommer Syrakusa runt lunch, på dagsutflykt från Noto. Vi parkerar på fastlandet och går över den mycket korta bron som tar oss till Ortygia. Det första vi ser är en byggnad som påminner mycket om Venedig och jag känner spontant att detta gillar jag.
Vi börjar med att gå motsols runt ön; längsmed vattnet. På den västra sidan möts vi först av strandpromenad med caféer och båthamn, med vackra hus flera tiotals meter ovanför en brant klippvägg. Efter en cappucino och en gelato på ett av alla caféer tar vi oss upp till bebyggelsen och fortsätter vår runda där. Vi passerar en liten strand och Fonte Aretusa, en enorm fontän nedsänk under gatunivån, som påminner mest om en liten sjö fylld med fiskar och med palmer på öar. Idylliskt och med torgkänsla, fast fylld med vatten, omgiven av vackra byggnader.
Fonte Aretusa i Syrakusa
Längst ut på Ortygia spets ligger Castello Maniakes, ett fort från 1200-talet och som under 1500-talet fungerade som fängelse. Vi nöjer oss med att njuta av fortet utvändigt och havsutsikten, innan vi fortsätter norrut på öns andra sida.
Castello Maniakes
På höger sida har vi det öppna havet och på vänster sida har vi kyrkor och bostadshus i varmgula färger, med blomprydda restauranger på bottenvåningen. Vi kommer till badplatsen Spiaggia Diana nel Forte, som jag har sett foton på tidigare, och som delvis ligger på ett gammalt fort och delvis på plattformar uppbyggda ovanför vattnet.
En restaurang som vi spanade in för middag, men som förlorade mot pizzaSpiaggia Diana nel Forte
Ortygias gränder
Efter ett tag känner vi att det är dags att bege sig in i Ortygia inre kärna. Pa en sekund är vi omgiven av de smala gränderna. Det är blomkrukor, tvättlinor mellan husen med kläder, balkonger, valv och vespor. Känns mycket italienskt.
Piazza del Duomo
Efter en kort promenad har vi nådd stora torget Piazza del Duomo, där katedralen med det imponerande namnet Cattedrale metropolitana della Natività di Maria Santissima är blickfånget. Dock är de kringliggande palatsen inte mindre imponerande, hela området osar ståt och prakt.
Katedralen är inte bara en mäktig barockkyrka utan är delvis byggd på det som kvarstår av Athenatemplet från 700-talet f. Kr. I dag är fortfarande templets doriska kolonner synliga, både exteriört och inne i kyrkan.
I oktober är det ganska tomt på turister i Syrakusa och det är både behagligt och trevligt på Piazza del Duomo. Vi står länge och bara kikar oss runt och njuter av stämningen.
Athenatemplet till vänster, med Il Duomos fasad mot torgetCattedrale metropolitana della Natività di Maria Santissima, i dagligtal kallad det mycket enklare Il DuomoPå Piazza del Duomo; Palazzo Bonanno Toscano till vänster och Palazzo della Soprintendenza ai Beni Culturali till höger
Piazza del duomo
Aperitivo och middag
Vi fortsätter utforska Ortygias bredare och raka huvudgator och smala krokiga gränder. Jag gillar verkligen denna lilla stadsdel; precis min stil med en blandning av bostäder med tvättlinor och vespor parkerade i gatorna, kombinerat med restauranger och barer längsmed de större gatorna.
Vi åt endast varsin glass till lunch och vi börjar bli hungriga. I väntan på att restaurangerna ska öppna för middag så tar vi en aperitivo och oliver på en bar. Strax innan restaurangerna öppnar 18.30 rör vi oss mot gågatan via Cavour; vi har bestämt oss för att det är pizza som gäller som middag, och har span på två ställen. Utanför det ena stället är det redan en liten kö och vi fattar att det är här vi ska äta, en kvart efter det öppnade är det helt fullt.
Vi beställer var sin Margeritha, sen rör jag jag mig mot tvärgränden Via Gemmellaro för att fota denna. Vi gick här tidigare under dagen men då var det motljus och gick inte att fota, någon timme senare hade det redan blivit för mörkt. Så kan det gå.
Via Gemmellaro
Pizzorna smakar ljuvligt, och detta blir också blir resans enda pizza. Sedan går vi mot bilen och åker hem till vårt fina hus i Noto.
Mellqvist matbar ligger på krogtäta Rörstrandsgatan i Vasastan i Stockholm. Jag har varit här ett flertal gånger, men endast tagit ett glas eller två. Så var också planen förra fredagen; Viveca och jag träffades innan vi skulle äta middag på en mexikaner i närheten.
När vi placeras i baren precis framför matstationen och ser maten tillagas för öppen ridå framför oss så ändrar vi oss snabbt. Självklart ska vi äta middag här i baren på Mellqvists matbar.
Vi beställer helt enkelt allt som låter gott på menyn, både från snacksmenyn, förrättsmenyn och en huvudrätt, och ber om att allt serveras samtidigt. Det blir smör och bröd, oliver, ankrilette, ostbricka, parmakinka och oxkind med potatismos och vitkål.
Ankriletten serveras med grillat bröd, cornichons och senapssås och är väldigt god, dock inte helt i klass med den hos Chez Jolie. Jag tycker också att senapssåsen tar över ankan lite, även om jag tar minimalt av den. Ostbrickan består av tre sorters ost, hårt bröd och marmelad, inte så stora biter men knakande goda. Parmaskinkan är mjuk och len, och smälter i munnen. Oxkinden smakade jag inte på, men enligt Viveca var den underbar.
Min vana trogen dricker jag genomgående bubbel, Mellqvist har en mycket god cremant som jag har druckit ett flertal gånger tidigare. Viveca börjar också med samma, men tar ett glas rött, där valet faller på en nebbiolo, till oxkinden.
Allt i allt var det en mycket lyckad måltid på Mellqvist matbar, med väldigt goda smakupplevelser. Jag kommer definitivt att beställa in mat här flera gånger, inte bara ta in något i glaset. Stämningen är opretentiös, servicen mycket trevlig och uppmärksam, mao generellt trevlig stämning.
Vi satt som sagt i baren där maten tillagades, vilket vi tyckte var toppen och det blir så lätt att välja då. Vi hade också möjlighet att att få förstahands rekommendationer från kockarna. Här finns endast ett fåtal platser, de flesta gäster sitter vid låga bord i restaurangen. Restaurangen är i två våningar; bokar man bord så hamnar man en halvtrappa ned längs inne i lokalen. I den övre delen finns vanliga baren och baren vi satt i, samt några andra bord, hela denna del är reserverad för drop-in.
Mellqvist matbar är väldig populär och det säkraste är att beställa ett bord. Jag tycker det är roligare att sitta i den övre delen än den nedre, om jag har bokat så brukar jag på plats fråga om det går att få sitta däruppe.
Under Hösten 2021 tog jag ett beslut om att sälja min fina kolonistuga i Oslo och i stället köpa ett sommarställe i Stockholmstrakten. Jag började tycka det var stressigt att flänga mellan Oslo och Stockholm och önskade satsa på en bas i Stockholm.
Som sagt så gjort.
Jag köper ett sommarställe
Jag bestämde mig snabbt för att det var i Roslagen jag ville köpa mitt nya sommarställe. Faktiskt slog jag lika bra till på det första jag var på visning på! Magkänslan var rätt och det tickade ja på mina tre kriterier om att det ska finnas buss hela vägen fram, riktigt badrum med vattentoa och att tomten inte skulle vara arrenderat.
28 kvm, söder om Grisslehamn och med fem minuter att gå till stranden. Två lika stora rum, där det ena användes som sovrum och det andra som vardagsrum. Köket består av en ho, en spis och kylskåp och detta ligger i hallen, någon hall finns egentligen inte.
Mitt hus är del av en bostadsrättsförening med från början 19 likadana hus, byggd 1985 som arbetarbostader för den närliggande gården. Totalrenoverat 2019, ifs inte i min smak, men i bra teknisk skick. Förutom badrummet då, där har inte mycket skett sen huset byggdes.
Från mäklarens visningsprospekt: Utöver 28 kvm hus; ca 40 kvm altan i söderläge. En viktig orsak till köpet. En lagom stor trädgård med odlingslådor, som jag håller på att fylla med blommor. Från mäklarens visningsprospekt: Hallen/köket och vardagsrummet med matbord. Från mäklarens visningsprospekt: Vardagsrummet och sovrummet.Från mäklarens visningsprospekt: Sovrummet från andra hållet. Det absolut första jag gjorde när jag kom in dörren efter tillträdet var att ställa sängen längsmed andra väggen och flytta matbordet in i sovrummet, samt att sätta upp en vikvägg mellan de två.
Renovering och tillbyggnad
Varje hus har möjlighet att bygga till 20 kvm, så att det blir totalt 48 kvm. Jag visste från början att detta var något jag ville göra, jag behövde fyra grejer:
Ett extra sovrum så att jag kan ta emot gäster
Ett riktigt kök med bänkyta och diskmaskin
En riktig hall värt namnet
Större vardagsrum
Jag skissade på flera olika förslag, tillsammans med styrelsen i föreningen landade jag till slut i en förlängning på längden. Ett gästrum längst ut i den nya delen, endast 160 cm på bredden så det precis ryms en dubbelsäng men med tre fönster! Så ett vardagsrum som blev så stort som det kunde bli, beroende på vad som var kvar av de tillåtna 20 kvm.
Den befintliga delen i brunt och blått, tillbyggnaden i vitt. I verkligheten ska hela huset få samma bruna golv.
Sovrummet flyttades till det tidigare vardagsrummet och det tidigare sovrummet blev ett kök. Det tidigare köket i hallen blev till endast en hall.
För att bygga ut i denna riktningen behövde jag riva 1/4 av min fina altan. Detta var verkligen inget jag gjorde med glädje, men jag fick välja mellan altan och tillbyggnad.
Efter idogt letande hittade jag en lokal byggfirma som både verkade kompetenta och hade ett bra pris. Planen var att börja i slutet av mars, men då fick ju vintern för sig att komma…. I mitten av april hade tjälen försvunnit igen och de kunde äntligen börja.
21 april, första gången jag kommer ut och ser att arbetet har påbörjats3 maj, skelettet är på plats5 maj, bara två dagar senare är jag tillbaka igen, och takplanken har lagts12 maj, väggarna börjar anas och det känns som ett hus19 maj, jag har nymålade plank över absolut hela trädgården och isoleringen har kommit på plats. Nu har det också öppnats in till den gamla delen.27 maj, Maximes sambo Jonas och baby Ludde är med för att lägga golv. Maxime själv är på möhippa… Jag har i månader haft valets kval över vilken färgsättning jag ska välja på tapeten, ändrar mig hela tiden. Vad som inte syns är att det nya köket inklusive vitvaror har levererats också, och det är grejer precis överallt i sovrummet och gästrummet, dvs där det inte läggs golv.10 juni, dörrar och fönster är på plats. Yes!16 juni och ytterpanelen har kommit upp! Nu börjar det likna något. På altanen trängs byggnadsställningar, platta IKEA-paket under en presenning, ett inplastat kylskåp och isolation. 27 juni, jag har sålt kolonistugan i Norge och tagit hit alla möbler. Ännu mer grejer överallt! Maxime, Jonas och Ludde är på besök och hjälper till med att spackla gipsskivorna.5 juli, takpannorna är på plats9 juli och jag har flygit hit min syrra från Oslo för att tapetsera, eftersom hon är en jäkel på detta.10 och 11 juni, tapet in da making. Det är 200 grader både utomhus och inomhus, och att tapetsera iförd annat än bikini finns inte på kartan.o14-20 augusti är Maxime, Jonas och Ludde på besök en vecka, jag får full valuta för gästrummet. Det fixas och donas oavbrutet; fasaden målas klart, lister sätts inomhus, kökssåp monteras ihop och upp på väggen samt lampor hängs upp.28 september, efter att ha väntat en evighet på att rörmokaren skulle koppla in vattnet i det nya köket så kunde det gamla rivas
Såhär ser det ut nu i november
Hantverkarna är klara med arbetet, både inomhus och utomhus, med undantag av ventilation och annat småpyssel. Plus badrummet, för att inte vara utan badrum under sommaren så sköts detta på till vintern. Planen är att starta på badrummet efter nyår, när det dessutom är ny ROT-möjlighet.
Inomhus gör vi alla ytor själv, dvs lägga golv, sätta lister, tapetsera och måla. Det går framåt, men eftersom jag är beroende av hjälp så tar det lite tid. Men det blir superfint och precis som jag såg för mig!
För att få en helhet valde jag samma skåp i hallen som i köket. Här är högskåpet på plats, det samma är också låga skåp för mössor och vantar, med klädstång i mässing från Sekelskifte under. Skohyllan är klassiska Nostalgia, från Nordiska galleriet.
Taklister saknas fortfarande både i kök och hall, och dörrlister ska målas.
Köket är från IKEA, i utförandet Axtorp med rejäl blandare i mässing från Tapwell. Öppna hyllor för mer luftighet och för att visa upp det fina porslinet. Integrerad tvättmaskin till höger om ugnen, än så länge utan handtag. Vin-/brickhyllor ska också byggas mellan kyl/frys och ugn. Stänkskydd som matchar bänkskivan ska också upp.
Taket har jag behållit vitt, medan väggpanelen i alla rum har fått en ljus varmbeige färg och listerna i hela huset har en mellanbeige nyans; färgen Nevada från Jotun. Som norska har jag alltid använt Jotun målarfärg, detta har sedan jag var liten varit det ledande märket i Norge, och kul att det numera är så populärt i Sverige också.
Färgen Nevada var det min mamma som först hittade, hon har använt den i två av sina lägenheter och jag i min lägenhet i Oslo, kolonistugan i Oslo och nu på nya lantstället. Nevada runs in the family!
Det syns inte på bilderna men de mörkgråa luckorna tillsammans med den ljusbeiga väggen blev sååååå fint.
Jag önskade skapa en tydlig visuell skillnad mellan den gamla och nya delen. Den gamla delen har originalpanel på väggarna och sänkt tak medan den nya delen har tapet och full takhöjd. Golvet kommer dock bli samma i hela huset, för att binda ihop och skapa en helhet.
Tapeten i vardagsrummet är Willam Morris mönster Fruit, där jag till slut landade på färgsättningen beige/gold/coral. Mycket nöjd med valet, jag tycker det blev superfint och precis så somrigt och fint som jag hade sett för mig. Jag behöver bara bestämma vad som ska få komma upp på väggarna, man vill ju inte borra i dem heller…
För sovrummet så önskade jag en tapet som matchade den i vardagsrummet, samtidigt diskret så de två tapeterna inte skulle störa varandra. Valet föll igen på William Morris, i utförandet Chrysanthemum och i färgerna vitt, och beige.
Sovrummet är inte stort, men rymmer precis en dubbelsäng och en byrå. Litet fast knakande gott och jag trivs verkligen här inne. Väldigt luftigt med de två stora fönstren. Det lilla fönstret är för att senare kunna bygga en loftsäng, och få ljus och luft också till den.
Den observanta ser att det inte är några bilder från det större sovrummet, detta är helt enkelt för att vi inte har påbörjat renoveringen av detta än. Jag återkommer med slutresultatet när badrum, sovrum och alla detaljer är klara. Då lovar jag också lite finare bilder, nu hade jag bara mobilkamera och det är väldigt svårt med ljuset i november. Jag valde också att fota av mäklarbilderna i visningsprospektet, då jag inte vill använda foton som jag inte äger själv.
Jag visste att byggprojektet skulle kräva mycket tid och energi från mig, det finns alltid massa frågor som de olika hantverkarna behöver avklara, och i ärlighetens namn har detta inte heller varit gratis. Jag bestämde mig därför redan i början av året att det fick bli minimalt med resande under våren och sommaren, något jag också skrev i artikeln om mina reseplaner för 2023. Dock var jag fortfarande lite hemlig då, eftersom jag inte hade berättat än för mina grannar i kolonistugan i Oslo att jag skulle sälja denna.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Årets vinternyhet på Skansen är Winter Lights; en ljus- och ljudinstallation i exploderande färger ljudsatt med fägnande musik. En perfekt upplevelse såhär under vintern när det är mörkt och trist utomhus.
Längsmed hela rutten är träden upplysta i olika färger, ofta med växlande nyanser och kulörer. Det finns också en hängande matta som ett tak över stigen, där det spelas musik, en fjäril med vingar i olika färger, Motjärnsgruvan är ljussatt med levande eld och blommor på höga stjälkar vid Skånegården.
Den slinga som går mellan vatten och över broar vid Motjärn har återskapats som en förtrollad skog och blir min favorit; här är färgerna extra vackra och himlen magisk orange. Arrangörerna har på ett mycket imponerande sätt lyckats återskapa en mystisk stämning.
HällestadsstapelnDen förtrollade skogen
Vid nästa del fattar vi först inget. Vi ser att det är delar av en elefant; vi känner igen snabeln, bakbenen och betarna; placerade på olika avstånd från stigen. Det är först när jag tar en bild som vi ser att om man hittar rätt perspektiv så bildar de olika delarna två elefanter. Detta tycker jag är superkul; här fastnar jag när de andra tröttnar efter ett tag och går vidare. Jag lyckas få till det ganska bra för den första elefanten, den andra blir inte lika bra.
Vi går därefter genom pärleporten, som leder till Winter Lights grand finale; Hällestadsstapeln. Årets tappning av denna anrika träkyrka är en mycket imponerande show, där kyrkan har ljussatts i olika färger i takt med kända låtar som The Final Countdown av Europe, ett potpurri innehållande bland annat Mamma Mia av ABBA och Lovefool av Cardigans. Mycket imponerande och jag har svårt att slita mig, men de andra är kalla och vill gå.
Den förtrollade skogenDen förtrollade skogen i blått
Slingan som utgör Winter Lights är 1,5 kilometer lång och börjar inne på Skansen, vid Skogaholms herrgård. Det tar cirka fem minuter att gå från Skansens ingång och upp till Winter Lights början. Besökande släpps in varje 20 minut, så man inte går i kö, och det finns begränsat antal biljetter till varje tidpunkt. Köper man en biljett till kl 18.00 så får man gå in från 18.00 till 18.19.
Vid Skansens huvudingång visas biljetten, för att senare skannas när man går in till Winter Lights. Tänk på att tidpunkten biljetten köps för gäller för Winter Lights, så lägg till den extra tiden det tar att ta sig dit från huvudingången.
Motjärnsgruvan med levande eldDen hängande mattan, där det också spelas musikDen förtrollade skogen
Det tar oss exakt 90 minuter från vi träffas utanför Skansens huvudingång till vi är tillbaka på samma ställe. Då har vi gått i ett lagom tempo, och stannat för att köpa fika. Varm choklad med grädde och marshmallows har aldrig smakat så gott som här. Korv, kanelbullar, varm choklad och annan fika säljs vid två olika ställen.
Biljettkostaden för Winter Lights är 290 kronor för vuxna, 185 för barn 11 till 15 år och gratis för barn under 11. Under Skansens öppettider går det att köpa en kombinationsbiljett som ger tillträde till båda, där priset för vuxna är 375 kronor. Winter Lights pågår på Skansen till 28 januari.
Första tidpunkt att köpa biljett till är klockan 15.40 och sista är klockan 20.40, och klockan 22 stänger hela härligheten. Vi träffades klockan 16 och det var tillräckligt mörkt redan då; bra för detta syfte men mörkt så tidigt är inte någon stor personlig favorit. Ett annat plus är att det var nästan inga andra besökare så tidigt en onsdag.
Noto brukar omtalas som Siciliens vackraste stad, detta är något jag absolut håller med om. När min väninna och jag skulle hyra en villa på Sicilien och AirBnB presenterade ett praktexemplar precis utanför staden; då var det bara att slå till.
Tre sovrum, stort kök och ett vardagsrum med öppen spis, pool, stort uteområde fem-sex sittgrupper samt valnötsträd, olivträd, citronträd och ett bananträd med både blommor och gröna bananer. Precis min stil.
Kyrkan Chiesa di San Domenico i den nedre delen av NotoGågatan Corso Vittorio Emanuele
Noto Antica
Det första Noto, kallad Noto Antica, låg på ett berg en knapp mil norr om dagens Noto. Staden var känt redan under antiken, under namnet Netum. Under 800- och 900-talen var Noto erövrad av araberna, som ett av deras högsäten på Sicilien. Under 1500- och 1600-talen var staden hem för många framstående italienska personer och staden växte långt bortom sina medeltida gränser.
Hela gamla Noto totalförstördes i en jordbävning år 1693 och stadens flyttades till sin nuvarande plats.
Utsikt från Notos övre delKarta över de delar av Noto som är UNESCO världsarvKyrkan San Carlo al Corso Borromeo, där vi var uppe på taket, sett från Palazzo Nicolai
Notos påkostade nedre del
Planerna för Notos nyuppbyggnad var storslagna; det skulle byggas ett mästerverk av en siciliansk barockstad med det allra mest moderna; bredare gator en kvadratisk rutnätsplan.
Stadens huvudgata är gågatan Corso Vittorio Emanuele, som kantas av kyrkor, palats, torg och imponerande fasader. Den ena byggnaden vackrare än den andra, både min kamera och jag har the time of our lives. Många av dem är uppförda i tuffsten, som är en vulkanisk bergart i ljus och varm kulör och som blir vackert gul i solljuset. Effektfullt mot den blåa himmeln.
Gågatan Corso Vittorio EmanueleTriumfbågen Porta Reale / Skylt precis vid vår villaGatubild från Notos övre del
På Corso Vittorio Emanuele ligger Notos mest fotade byggnad, katedralen San Nicolò di Mira, med en enorm och monumental trappa. Perfekt för att sitta och äta glass på. Vid gatan ligger också den smala kyrkan San Carlo al Corso Borromeo, som har två stora fördelar enligt mitt tycke. För det första påminner den om min favoritkyrka i Rom, San Carlo alle Quattro Fontane, för det andra går det för €2 att ta sig upp på taket; varifrån utsikten är fantastisk.
Utsikt från taket på kyrkan kyrkan San Carlo al Corso BorromeoGula respektive blåa rummet på Palazzo Nicolaci
Andra byggnader värt att nämna på Corso Vittorio Emanuele är Palazzo Ducezio, kyrkan San Domenico med park och statyer framför, portalen Porta Reale och utsikten precis utanför denna.
Parallellt med Corso Vittorio Emanuelle, uppför branta sidogator, ligger gatan som går under namnet via dei palazzi nobiliari, dvs gatan med de adliga palatsen. Här uppförde Notos rikaste adliga familjer sina palats, och flertalet kvarter upptas av en enda fasad.
Palazzo Ducezio på Corso Vittorio EmanueleTerrass i Notos övre del, nära gatan Via Simone Impellizzeri / Ståtlig barockbyggnad i nedre delenNoto på håll, fotat nära vårt hus
Här ligger också Palazzo Nicolaci, som vi besökte, och som byggdes av stadens rikaste familj. Eftersom familjen inte var adlig så fick de inte ha ingången från adelsgatan. Detta löste de genom att lägga palatsets ingång från sidogatan, där de uppförde stadens största och mesta portal. Sidogatan fick lika bra namnet Via Corrado Nicolaci, så det är väl ganska tydligt vem som fick sista ordet i diskussionen.
Gågatan Corso Vittorio Emanuele
Utsikt från taket av San Carlo al Corso Borromeo
Kyrkan San Carlo al Corso Borromeo
Vi äter på flera restauranger längsmed huvudgatan och i den nya delen, så här i oktober känns inget turistigt alls. Gatan Via Rocco Pirri omtalar sig själv som vingatan; här ligger bland annat Viva il Bistrot, som är en av Notos restauranger med en stjärna i guide Michelin, som vi äter middag på en kväll. I övrigt äter vi genomgående god mat, för min del med fokus på pasta.
Katedralen San Nicolò di Mira, belägen på Corso Vittorio EmanueleKyrkan Chiesa di Montevergine på adelsgatan / Utsikt från Notos övre del
Notos vanliga del på höjden
Om höjdskillnaden mellan de två huvudgatorna är påtaglig i den nedre delen, så är den ännu tydligare norr om adelsgatan. Flertalet gator övergår i trappor utsmyckade med gamla filmaffischer på stegen, eller branta backor. Här uppe är husen mindre, både i storlek och anseende, och gatorna smalare. Ett och annat ödehus ser vi också, bland annat en hel sjukhusbyggnad.
Guiden på turisttåget vi tar en tur med förklarar att i den nedre delen går de breda gatorna i östvästlig riktning, på höjden går de smala gatorna i nordsydlig riktning. Jag ser dock inte helt logiken i detta, för i en rutnätsplan korsar ju gatorna varandra.
Gatubild från Notos övre delRosa rummet samt festsalen på Palazzo NicolaciKyrkan Chiesa di Sant’Agata, som nu har gjorts om till en butik som säljer kläder
Här uppe, dit det är betydligt mer jobbigt att ta sig, bodde det vanliga folket i normalstora hus och lägenheter. Även i dag märks tydligt skillnaden, både i känslan och underhållet av husen, samt givetvis storleken på husen och kvarteren. Dock hindrar inte det att en annan av stadens Michelinrestauranger har etablerat sig här uppe. Området är garanterat up and coming.
Bostadshus i övre delenUtsikt nära gatan Via Simone Impellizzer i övre delen / En av många filmaffischer på Corso Vittorio Emanuele, från filmer som har spelats in i NotoTaket på kyrkan San Carlo al Corso Borromeo
Utsikten är fantastisk; det är hustak med pipor, svindlande vyer över landskapet, kupoler och klockstaplar. En av dessa gator är Via Simone Impellizzeri, där vandrarhemmet Il Castello ligger och som ska ha en underbar terrass, men när vi var på väg att ta en kaffe på deras café stoppades vi av hur sjabbig entrén såg ut. Nu när jag ser på bilder på utsikten från caféet så kan jag inte säga annat än att vi skulle ryckt upp oss och gått in.
En paninieria på gågatan, där vi köpte våra frukostbröd
Yes, vi tog en runda med turisttåget. Dessa damer gjorde det verkligen värt det hela. På med ljudet!
Ett av de mer blygsamma husen på adelsgatan via dei palazzi nobiliari
Ett övergivet sjukhus i Notos övre del
Vi bodde en vecka i Noto och jag tyckte väldigt mycket om staden. Huset vi hyrde var också väldigt fint och jag älskade att ha privat pool. Det enda tråkiga var att det inte var så kul att gå in till stan pga trafikerad väg utan trottoar, även om det bara tog tio minuter att gå från huset till gågatan.
Hostellet Ostello di Noto, med den fantastiske utsikten från terassen på gatan Via Simone Impellizzeri, men där vi inte gick in. Med alla dessa utmärkelser borde vi ju fattat bättre än att nobba…Universitetsbyggnaden Accademia delle Belle Arti i Notos övre delEn av alla utsmyckade trappor från nedre till övre delen av Noto
Noto är med på UNESCO:s världsarvlista. Andra närliggande städer i dalen Val di Noto som också är UNESCO-listade är Caltagirone, Militello Val di Catania, Catania, Modica, Palazzolo, Ragusa och Scicli. Vi hade planer om att besöka flera av dessa, men tyckte det var alldeles för skönt med egen pool och kom inte iväg som vi hade tänkt.
Fin dörr mitt i en av nämnda trapporKatedralen San Nicolò di MiraBalkong på Palazzo Nicolaci
Noto ligger en liten bit in från vattnet, närmaste strand är Lido di Noto. Vi var aldrig där, utan hittade en av de första dagarna Lido San Lorenzo, som vi gillade och åkte till ett flertal gånger. Det ska dock sägas att många stränder hade redan stängt i oktober, så vi hade inte så mycket att välja mellan.
När jag skrivet detta så ser jag på Google Maps att det verkar att ta sig upp också i flera andra kyrkor och se staden ovanifrån, bland annat i Chiesa di Montevergine och Chiesa di San Salvatore.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
För nästan ett år sedan var jag på restaurang Pat´s Place på Söder i Stockholm med min väninna Viveca. När vi lyckades med konststycket att bara två dagar innan knipa ett ledigt bord en fredagskväll, så kände jag direkt att ett återbesök får det bli.
Stort tack till den som säkert sekunderna innan hade avbokat sitt bord. Den stora frågan var självklart; skulle det vara lika gott igen?
Bohemian Rapsody i glaset
Jag är först på plats och visas till ett tvåmannabord precis bredvid dörren. Samtidigt plockar jag fram mobilen och ser att Viveca är några minuter sen, så jag passar på att beställa en drink samma sekund som servitören kommer med menyerna.
Jag minns fortfarande Bohemian Rapsody, med en gigantisk lila isbit gjord på Butterfly Peablommor som smälter tillsammans med gin och limejuice, som Viveca drack förra gången. Denna får det bli, utan att kika i menyn.
Några beprövade och några nya rätter
Vid förra besöket var de två favoriterna Donald Duck och Bading Duck, båda gjorde på anka men väldigt olika. Donald består av stekt anka med thailändska kryddor och Bading av grillad anka i curry med tropiska frukter.
Precis som förra gången är den stekta ankan umamig och smakrik, med en viss hetta. Den grillade ankköttet är mört och gott med krispigt skinn och curryn med ananas och vad som känns som lychee är en ypperlig kombination. Jag säger det igen; jag älskar frukt i mat. Dock, bananer besvära sig inte.
Bading Duck till vänster och Donald Duck till höger
Vi passar också på att testa tre nya rätter. Valet faller på ET Go Home, Kungsträdgården och Hulken.
ET Go Home beskrivs som krispig jätteräka med mangosallad. Jag faller som en övermogen frukt för kombinationen räka och mango, jfr frukt i mat. Inn kommer två panerade räkor på en bädd av mango, morötter, lök och jordnötter. Såsen över salladen är mycket god men jag tycker att mangosmaken inte framkommer tydligt. Panerad mat är inte heller min favorit och jag borde frågat om räkorna var panerade eller tempurafriterade. Sistnämnda gillar jag nämligen mycket.
ET Go Home
Både Kungsträdgården och Hulken är vegetariska. Kungsträdgården består av bananblomma i rostad chilisås med kryddor och tofu. Mycket spännande och jag minns inte att jag har ätit bananblomma tidigare. Rätten är god men jag kan inte urskilja vad som är bananblommorna, varken utseendemässigt eller smakmässigt. Mest framträdande är kokosflingorna och den goda såsen.
Kungsträdgården
Hulken beskrivs i menyn som avokadoröra med thailändsk twist, serverad med rispapper. In kommer en rejäl skål med mycket god blandning på vad vi identifierar som avokado, hackad lök och rejält med cashewnötter, koriander och fisksås. Absolut godast av de nya rätterna vi provar.
Hulken
Var det lika gott på Pat´s Place denna gång?
Det korta och ändra riktiga svaret är ett stort rungande JA. Båda ankrätterna var precis som vi mindes dem, dvs lika goda. Avokadoröran seglade också upp som en ny favorit. Bananblomman gillade jag också, det var roligt att prova en helt ny ingrediens. Minst tyckte jag om räkan med mangosallad, men det beror på mig och att jag inte är så förtjust i varken panering eller omogen mango.
Jag bortser inte från att det kommer att bli ännu fler besök på Pat´s Place för mig.
Jag har precis kommit hem från en vecka på Sicilien, där vi hyrde en villa i staden Noto. Utöver att sola, bada och se fina grejer så hade jag fyra mål med resan.
Äta en pastarätt varje dag (helst med tomatsås)
Äta en glass varje dag (gärna kombon pistacchio e cioccolato)
Dricka minst en spritz-drink varje dag (varva mellan aperol spritz och lemoncello spritz)
Äta parmaskinka och mozzarella minst en gång varje dag (ju mer och oftare, ju bättre)
Oh yes, jag lyckades med alla fyra! Utan ansträngning.
Häng med på min matvecka i bilder.
Dag 1 kl. 09.57 – Frukost hemmaDag 1 kl. 13.44 – Öl serverad i frostat glasDag 1 kl. 13.56 – Lunch på stranden San LorenzoDag 1 kl. 20.03 – Middag i NotoDag 1 kl. 20.27 – Middag i NotoDag 1 kl. 21.23 och kl. 21.25 – Glass i NotoDag 2 kl. 09.18 – Frukost hemmaDag 2 kl. 12.28 – Drink hemmaDag 2 kl. 13.46 – Stödmacka hemmaDag 2 kl. 15.15 – Lunch i NotoDag 2 kl. 19.51 – Middag hemmaDag 3 kl. 08.43 – Frukost hemmaDag 3 kl. 14.51 – Lunch på stranden San LorenzoDag 3 kl. 20.09 – Middag i NotoDag 3 kl 20.25 och kl. 20 56 – Middag i NotoDag 4 kl. 09.15 – Frukost hemmaDag 4 kl. 13.36 – Lunch hemmaDag 4 kl. 15.36 – Glass i NotoDag 4 kl. 18.39 – Drink hemmaDag 4 kl. 20.16 – Middag hemmaDag 5 kl. 08.54 – Frukost hemmaDag 5 kl. 17.20 – Drink i SyrakusaDag 5 kl. 17.44 – Oliver till drinken i SyrakusaDag 5 kl. 18.47 – Restaurang i Syrakusa fullsatt fem minuter efter den öppnade, som vi hittade av en tillfällighetDag 5 kl. 18.54 – Middag i SyrakusaDag 6 kl. 13.01 – Lunch hemmaDag 6 kl. 18.26 – Glass i NotoDag 6 kl. 19.32 – Middag i NotoDag 6 kl. 20.02 – Middag i NotoDag 7 kl. 08.38 – Frukost hemmaDag 7 kl. 14.25 – Lunch på stranden San LorenzoDag 7 kl. 20.36 – Middag på Catanias flygplats
Palma i all ära, men Mallorca erbjuder många utmärkta ställen utöver denna fina stad. Vi hyr därför en liten röd bil i två dagar och beger oss ut på upptäcktsfärd. Från hamnbyar via svindlande utsikt, vidare till charmiga bergsbyar och slutligen en nationalpark.
Vi har ingen mer detaljerad plan än att vi första dagen vill åka väster om Palma och andra dagen ta oss till Formentor på öns norra udde, och kombinera detta med en strand.
Dag 1
Vår första utflyktsdag lämnar vi Palma och börjar vi med att åka mot öns sydvästra udde, och vet att vi ska förbi Deia innan dagen är slut. Allt annat är öppet.
Port d’Andratx
Vi susar i väg på motorvägen, förbi Magaluf och Palma Nova. När vi kommer till staden Andtrax tycker vi att det är dags för kaffe, så vi svänger av ner dennas hamn Port d´Andtrax; en kort resa på åtta minuter.
Här blir det kaffe och goda croissanter på en av serveringarna helt nere vid vattnet. Port d´Andtrax är en trevlig liten by i sig, jag gillade särskilt restaurangerna på pontoner och bryggor uti vattnet. Värt omvägen.
Mirador bland bergen
Vi beger oss in på ön igen och väljer väg Ma-10 som följer den västra kusten, men som går en bit in bland bergen. Utsikten är bedårande absolut hela tiden. Vi stannar vid en utsiktspunkt som helt enkelt heter Mirador på Google Maps och njuter av mjuka berg och gröna dalar, kryddad med hårnålskurviga vägar och havet som fond.
Ajaj, så vackert att jag får ont i ögonen.
Mirador d’en Ricardo Roca
Nästa stop är också en mirador, alltså en utsiktspunkt, vid namnet Mirador d’en Ricardo Roca. Utsiktspunkten ligger bredvid en mycket kort, men inte mindre effektfull, tunnel. Vi tar oss uppför den långa trappan och står på toppen av klippan. Långt nedanför oss ser vi vattnet. Mycket dramatiskt och absolut värt att stanna för.
För den hungriga ligger också restaurang här, med stora fönster och panoramautsikt. Långt bort ser vi lite här och var små stränder med turkost vatten mellan klippor, så för den badsugna är det bara att svänga av huvudvägen. Alla stränder är nog lika fina.
Banyalbufar
Vårt nästa stopp är i bergsbyn Banyalbufar, här stannar vi till för att jag ser en skylt om att den är med på UNESCO:s världsarvlista. Byn har finfin utsikt över vattnet, ett pyttelitet centrum med några restauranger och caféer och är omgiven av odlingsterrasser, där det ursprungligen växte vinrankor. Nedanför byn ligger Cala de Banyalbufar, en liten vik med kristallklart vatten.
Deia
Deia är troligtvis Mallorcas mest kända bergsby, ett ställe som besökes av många turister året om, men som fortfarande har behållit sin charm och småskalighet. Jag kärar när mig, igen. Gamla stenar och berg, mmmm.
Slingriga vägen Ma-10 passerar genom Soller. Denna större by är mest känt för att vara slutstation för det gulliga lilla tåget i trä från Palma, och man byter till spårvagnen mot Port de Soller. Soller har ett gulligt torg med serveringar, där spårvagnen kör rakt genom torget.
Port de Soller
Port de Soller är, som namnet säger, Sollers hamnstad. En kvarts resa med en öppen spårvagn byggd i trä är man framme vid havet, och här finns en strandpromenad med flertal hotell och restauranger. I Port de Soller ligger ett av mina absoluta favorithotell alla kategorier; Bikini Island & Mountain Hotel.
Utflyktsdag två bär det av mot norra Mallorca. Eftersom vi åkte 519 hårnålskurvor dagen innan så börjar vi dagen på motorväg Ma-13, för att snabbare komma fram till målet.
Far de Formentor
Far de Formentor är en fyr längst ut på udden som utgör Mallorcas norra spets, och del av nationalparken Formentor. Sista biten av vägen ut är makalös, den smala och slingriga vägen går sig delvis på västra sidan av udden och delvis på östra. Gemensamt för båda är de branta stupen rakt ner i havet och vi passerar små vikar med turkost vatten långt under oss, och mellan gröna träd och buskar.
Dock en liten missberäkning av vägen från vår sida, för chauffören lider av allvarlig höjdskräck och är nära att svimma ungefär hela vägen. Om jag inte minns fel så är det några utkikspunkter att stanna till vid, men detta finns inte på kartan för oss att göra.
Väl framme vid fyren är det ca 20 parkeringsplatser och ca 200 bilar i kö för att komma upp. Jag hoppar ur bilen för att fota fyren och utsikten, och kikar in på det trevliga caféet. En halvtimme senare har Mija och Alice i bilen rört sig 20 meter framåt, men har nu en möjlighet att vända i en kurva, vilket de gör och vi börjar på tillbakaturen.
Mirador al Far de Formentor
Chauffören biter ihop och lyckas ta oss tillbaka till Mirador al Far de Formentor, dvs utkikspunkten innan fyren. Här är det en stor parkeringsplats och också fina vyer. Vi köper var sin glass och går en runda och super in havsutsikten.
Platja de Cala Barques och restaurant Cala Barques
Det är dags för sol och bad. Det finns massor av små stränder i området, vi kör mot Platja de Cala Barques. Här har Mija och Alice varit tidigare och det finns en restaurang med en svingod men svindyr fisk. På plats väljer vi att börja med maten och är dagens första lunchgäster, fast klockan är 13.30.
Vi tar alla tre dagens fisk och den är tydligen lika god som senast den inmundigades av mina väninnor. Jag håller med om utomordentlig god och kulisserna gör inte upplevelsen sämre. Under tiden vi äter blir det fullt på terrassen. Efter det blir det sol och bad några timmar, jag älskar små stränder som detta.
Sen är det dags att bege sig tillbaka till Palma och lämna bilen, vi har nämligen en middagsbokning att passa på El Camino.
Vem gillar inte fantastisk utsikt från sitt hotell? Alla, skulle jag svara på den frågan. Hur kan man inte gilla vackra vyer? Nej, precis. Här har jag samlat fem hotell där jag gillade utsikten extra mycket. Som godis för mina ögon.
Barcelona i Spanien – Motel One
Hotel Motel One ligger precis norr om parken Parc de la Ciutadella och på hotellets tak finns det en stor takterrass med utsikt över parken åt ena hållet och ståtliga kupoler åt andra hållet.
Borden är många och fåtöljerna och sofforna bekväma, det finns också några cabanas att sola i. Tyvärr ingen pool, så det är nog ganska outhärdligt här mitt i sommaren men i september var det perfekt.
Varför hotellet har ordet motel i namnet fattar jag inte, för detta är ett helt vanligt hotell och inget motell.
Alma Domus bokar jag enkom för utsikten. Hotellet i sig får blandade recessioner och det hela börjar med att jag får gå världens tråkigaste korridor och så en trappa ned. Rummen är mycket enkla och frukosten horribel, men utsikten från rummet är halleluja. Fantastisk både vid soluppgång, solnedgång och gassande sol mitt på dagen.
Jag åkte på en rundtur i Italien under corona hösten 2020, på samma resa som Siena, där jag avslutade i Rom. Hotellet Le Suite del Barone har bara sex rum och nu är jag enda gästen. Hotellet ligger på översta våningen och alla rummen har kungsbalkong. Utsikten över hustaken är fantastisk och precis under ligger restauranger och pulserande nöjesliv, utan att störa nattsömnen en sekund.
La belle vue är franska för ”den vackra utsikten” och redan där fattar man ju självklarheten i att inkluderas i denna artikel. Detta svenskägda boutiquehotell med fem rum ligger i lilla byn Neffies, som har två restauranger som turas om att ha öppet, och en liten butik som har öppet på förmiddagen. La Belle Vue har både en terrass, där frukosten serveras, och en pool under denna, båda med hissande utsikt. Från rummen, som alla är olika och har kvinnonamn, ser man ut över vinrankor och byns hustak.
Port de Soller på Mallorca – Bikini Island & Mountain Hotel
På Bikini är det klara färger samt lyxig och bohemisk känsla som gäller. Lägg till vällagad och innovativ mat, extremt goda drinkar, oklanderlig service och givetvis fantastisk utsikt. Detta är ett underbart hotell som har allt. Faktiskt har jag precis bokat en resa tillbaka under våren nästa år och jag längtar redan.