Hem Blogg Sida 30

En magisk och sandig helg på Gotska sandön

Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad

I helgen som var bestämde sambon Jonas och jag oss för att styra skutan, närmare bestämt en Smuggler 245S med en maxhastighet på 60 knop, till Gotska Sandön. Resan är väderberoende då den mestadels sker på öppet hav och just denna helg gav oss 27 grader med strålande sol.

Med på resan var två andra vänner och utgångspunkten var från Ekhagen i Stockholm, sen fortsatte vi genom Skurusundet med fartbegränsning, där frukost intogs. Vidare till Dalarö för att fylla full tank och därifrån ut på öppet hav för att sedan lägga till på Gotska sandön.

Läs mer: Visby 2017 – En favorit i repris
Läs mer: Tofta bad på Gotland

Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad

Hälften av oss sov i båten förtöjd med ankare på svaj medan andra hälften bokade en tältplats för 30 kronor per person på lägerplatsen på norra delen av ön. Tält finns även att hyra. På lägerplatsen finns möjlighet att hyra rum i delat hus med tillhörande pentry samt ett gemensamt kök där all köksutrustning kan lånas. Campingkänslan var total och trots att vi hellre hade sovit på södra sidan av ön utan andra båtar i sikte så trivdes vi även här.

Man ska vara beredd på att promenera i sand till och från stranden, en ryggsäck är därför bra att ha. Stranden bjöd på långgrunt och kristallklart vatten med sandbotten och vit sand som var fin som en påse mjöl. Perfekt resmål för den som har segelbåt eller motorbåt, även turbåtar stannar på ön för att släppa av passagerare.

Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad Sverige Gotska Sandön Maxime Löfblad

Once in a lifetime och detta kommer inte att hända igen – 19 foton på mig genom Äntligen vilses kamera

Jag är mer än normalt kameraskygg och det finns inte många foton jag publicerar på mig själv. Jag brukar faktiskt inte ens tillåta att någon fotar mig. Men just nu är du med om ett konstnärligt experiment från vår Alaskaresa, för här är jag onekligen på bild. Och inte bara en gång…

Katarina har från sina Alaskafoton valt ut 19 stycken där jag är i fokus och redigerat dessa. Sofia har gjort det samma med foton på Katarina och jag med foton på Sofia, sen har vi skickat de till varandra för publicering på varandras bloggar. Ett sorts avancerat gästbloggande, men där ägaren av bloggen skriver texten och har en gästfotograf.

Jag ger er bilderna i kronologisk ordning, från vi landade i Anchorage till vi lämnade Alaska igen från samma stad 12 dagar senare.

Här hittar du Katarinas inlägg med Sofias bilder
Här hittar du Sofias inlägg med mina bilder

Klicka dig in på båda de andra inläggen. Även om jag inte går i taket över att publicera foton på mig själv så är de tre artiklarna tillsammans en väldigt kul helhet och en bra historieberättelse från hela semestern.

Första morgonen, Jeanette och jag utanför boendet i Anchorage. Vi är på väg för frukost, sen ska vi hämta hyrbilen. Det är när Katarina tar denna bilden hon kallar den en bandbild och det är då vi kommer på att vi ska starta ett band vid namn Hering; samma som registreringsplåten på vår hyrbil. Sen följer bandtänket oss hela resan.
Sofia och jag på väg in till frukostdinern i Anchorage.
Första amerikanska frukosten. Det går inte att se men jag ska strax äta världens snyggaste våffla med färska bär. De andre tre kör omelett.
Vårt första egentliga stopp är Kenai, vi hyr ett underbart AirBnB-hus vid namn Magic House. På kvällen skiner solen och vi beställer hemlevererad pizza till vår terrass.
Jag vet inte om bilden är från andra dagen i Kenai, då vi skulle fota örnar, eller från den mystiska staden Whittier. Det är svårt att utläsa från kronologin på bilderna och det regnade spik båda ställen. Visst ser jag ganska olycklig ut? Jag blir lätt det när det regnar.
Vi har nu kommit till nationalparken Denali och vi sitter på parkens buss som ska ta oss till utgångspunkten för vår hajk.
Någonstans tidigt under hajken. Jag antar att vi båda fotar/njuter utsikten. Och det ser ut som jag pratar och gestikulerar.
Också hajken i Denali. Sofia och jag tar av lite kläder; de åkte verkligen av och på hela tiden. Jag gick bitvis i t-shirt för att sen behöva ta på den vindtäta fleecejackan.
Jag fotar fjällen och dricker vatten samtidigt, och Katarina fotar mig. Vilken metagrej.
Ungefär vid högsta punkten under vår Denalihajk. Genom snö i juni och det blåser så det knappast går att prata. Fast på bilden ser det idylliskt och lugnt ut.
Tillbaka på lodgen efter hajken och vi köper thaimat till middag, som vi äter på balkongen.
Senare samma kväll, vi fotar alla tre solnergången över fjällen i Denali nationalpark. Ser du att alla har Alaska t-shirt på?
I Fairbanks; Alaskas näst största stad. Jag tyckte inte så mycket om varken den eller Anchorage; man åker nog inte till Alaska för städernas skuld.
I botaniska trädgården i Fairbanks. Jeanette och jag pratar om Oslo, om jag inte tar fel, eftersom hon har bott flera år i Oslo.
I Fairbanks, på terrassen som tillhör den runda jurtan som vi bodde i. Samma kväll kom en älgko med sin kalv gående förbi bara två meter från terrassen.
Här tror jag att jag är på väg över bron från parkeringen på ena sidan bron till andra sidan bron där kopparstaden McCarthy ligger. Vi har precis spenderat tio timmar i bilen, varav de två senaste på en grusväg.
Vi försöker gå de sju kilometerna mellan McCarthy och gruvorten Kennicott. Jag har på mig sneakers och flipflops i väskan (älskar mina 12 par flipflops) och här har mina sneakers precis blivit dygnsura. Det hjälpte inte att gå i diket. Bara några hundra meter senare vände vi och gick ut på stora vägen där vi fick lift med en hotellminibuss på väg till Kennikott. Även de med vandringskängor fick ge upp för allt vattnet; det var både för mycket och för djupt.
Midsommarafton 2018 spenderas med att kolla på alla säsongarbetare i McCarthy som spelar baseboll. Och deras hundar. Självklart kärade alla hundar ner sig i mig och ville leka kasta pinne; jag som är en kattmänniska.
Sista bilden i serien och vi är nu på resan sista stopp Eureka. Vi har redan avtalat denna bloggserien med varandras bilder och fast vi inte har avtalat vem som ska förse vem med foton så påpekas det att det behövs bilder på mig. Detta är med andra ord den enda av dessa 19 bilder som jag poserar för.

Samtliga foton och redigering: Katarina Wohlfart/Äntligen vilse

Bildbomb från Kotorfjorden i Montenegro

Kotor - Montenegro - UNESCO

Sommaren för två år sen var både Maxime och jag vid Kotorfjorden. Jag i juni och Maxime i augusti. Kotorfjorden appellerade verkligen till mig och jag har önskat åka tillbaka sen jag var där.

Naturen påminner ganska mycket om Norges fjordar på Västlandet; med branta berg som stupar ner i den smala fjorden. Jag älskade när vi åkte runt på de smala vägarna med berget på ena sidan, fjorden på andra och bakom fjorden berget igen.

Här kommer ett lite tillbakablick i form av en bildbomb, lika mycket för min egen skulle som för er skuld. Om du funderar på att åka till Montenegro i år men inte har bestämt dig än; åk bara åk. Eller om du fortfarande inte har bestämt dig för vart du ska åka i år; också åk bara åk.

Läs mer: Vår tidigare artikel om Kotorfjorden

Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCOKotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO Kotor - Montenegro - UNESCO

Läs hos Flying Dryden: Vanding till St Johnklostret
Läs hos Flying Dryden: Ön Our Lady of the Rocks
Läs hos Resfredag: Att göra i Kotor
Läs hos Fantasiresor: Pärlemorshimmel och sidenhav i Kotor
Läs hos Resa medvetet: Sköna dagar i Dobrota vid Kotorfjorden

Denali nationalpark i Alaska – Vi hajkar och svimmar nästan av utsikten – Dag 5 och 6 av #4WomenInAlaska roadtrip

Vi ankommer vårt boende i Denali nationalpark strax innan det stänger klockan 21 på kvällen. Vi har varit på vägarna i drygt 13 timmar; fotostopp, toastopp och lunchstopp inkluderat. En aningen mosiga, med andra ord.

I Denali nationalpark ligger fjället Denali; Nordamerikas högsta med imponerande 6190 meter över havet. När Jeanette, Katarina, Sofia och jag börjar planera rutten i Alaska så är nationalparken i Denali det första stället vi bestämmer som del av rutten.

Savage Alpine Trail

Detta är ingen semester där vi jagar att stå upp i ottan. Vi kör rejäla sovmorgnar; som senast till klockan 10:30 men oftast vaknar vi vid 08 eller 09. Vår andra dag i Denali vaknar vi av att solen gassar. Innan vi lämnar Grizzly Bear så förhör Katarina killen i butiken på hotellet (söt för att vara från Alaska!) och han rekommenderar hajken Savage Alpine Trail. Vi kör in i parken och till till visitor´s center och spanar in de olika hajkerna, och bestämmer oss för rekommendationen. 4,5 miles, lika med 7,2 kilometer, och 500 meter höjdskillnad.

Vi börjar jobba oss uppöver; stigningen är jämn och jobbig men absolut överkomlig. Utsikten över fjällkedjan som Denali tillhör är hisnade och vi stannar till hela tiden. Vi har picknick framför bergen och fyller på vattenflaskorna med vatten från bäcken. Vi fortsätter och närmar oss högsta punkten. Det blåser nu genom märg och ben och vi får också gå igenom snö, vilket fungerar alldeles utmärkt också med mina sneakers.

I samband med att vi tar oss över högsta punkten så beslutar vi oss för att pausa igen. Vi ser två jordekorrar som jagar varandra men plötsligt tappar den ena intresset och kommer fram till oss i stället. Den poserar som den aldrig har gjort annat i hela sitt liv och våra kameror klickar sig varma. Sofia döper den gulliga varelsen till Chippy och vi vill alla ta med honom hem.

Sen är det dags att börja den branta nedstigningen; det känns som att vi i sex kilometer har gått uppför backen för att gå ner den på en kilometer. När vi är nästan nere möte vi två killar som vant klättrar upp på ett stort klippblock och kör selfies där uppe som de aldrig har gjort annat.

Grizzly Bear Resort

Tillbaka på boendet Grizzly Bear Resort kollapsar vi alla på sängen. Sen tar vi oss ner till thai-trucken och hämtar phad thai och vårrullar till middag, som vi sköljer ned med öl på balkongen. Efter det gör vi alla ansiktsmasker som vi köpte på Walmart i Anchorage och ser ut som rymdvarelser. Katarina ser roligast ut och Sofia har en med det underbara namnet unicorn mask och vi skrattar hur mycket som helst och publicerar stories på Instagram. Min ansiktsmask är en charcoal, med andra ord träkol, och är som namnet säger helsvart.

Hängbron och Three Lakes Trail

Nästa dag har vi beslutat oss för att satsa på mindre hajker och utan större höjdskillnader. Eftersom gårdagen var så lyckad så går vi igen för killen i affärens tips; början av Three Lakes Trail, som ska ta oss till en vacker hängbro samt ge oss fin utsikt över en järnvägsbro.

Efter en lätt promenad på 45 minuter på grusväg genom skogen når vi järnvägsbron och fem minuter senare hängbron. Vi går över bron en efter en och fotar varandra med den andras kamera. Sen vänder vi tillbaka till visitor´s center för en fika innan det är dags för nästa hajk. Men precis samtidigt som kaffet serveras så kommer också regnet. Även om vi har regnskygg både på våra kameror och oss själva så känns det tröstlöst, så vi åker i stället i väg för lunch på en äkta amerikansk diner.

Hemma igen så gör jag en till ansiktsmask och när det slutar regna så går vi en promenad till systerresorten på andra sidan vägen. Nästa morgon ska vi förflytta oss till Alaskas näst största stad Fairbanks och vi vill inte komma iväg för sent. Men först passar vi på att njuta av solnergången från balkongen.

Tips och info för Denali

  • När vi skulle boka boende tre månader innan avresa så var redan mycket uppbokat, så boka boende i Denali så fort du har bestämt dig för att resa. Det är dyrt att bo i området, även med Alaskamått. Det finns också AirBnB men vårt val föll i alla fall i slutändan på hotell.
  • Obama ändrade namn på berget från McKinley, efter USA:s 25 president, till inuiternas ursprungsnamn Denali. Detta gordes i samband med hans besök till Alaska år 2015.
  • Vi gick Savage Alpine Trail från söder till Savage Point norr, vi åkte och lämnade bilen vid Savage Point innan vi tog nationalparksbussen söderut och påbörjade hajken. Fördelen med denna riktningen är att vi undvek att börja med att gå upp 500 höjdmeter på en kilometer, nackdelen är att vi hade vackraste utsikten bakom oss stora delar av hajken.

Att studera utomlands

Sponsrad artikel

Rörande att åka på språkkurs och studera utomlands så är utan tvivel EF det mest kända alternativet. Jag minns företaget från när jag själv gick i högstadiet och många av mina kompisar åkte några veckor till England för att förbättra engelskan.

Min ivrigaste väninna var Tone, som i och för sig genomförde språkresorna (observera plural) innan vi lärde känna varandra, men hon var faktiskt på tre språkresor innan hon fyllde 18 år. Samtliga till England, om man ville studera språk utomlands då, så var det till England man åkte. Jag undrar faktiskt om Tone kan inneha något sorts rekord över antal genomförda språkresor från Oslo under 80-talet?

Att studera utomlands på gymnasienivå

Jag minns också när jag gick i gymnasiet så var det många som åkte till USA för att studera ett år utomlands. Vilket jag tyckte också lät kul men kruxet med att man inte kunde räkna in detta som ett av gymnasieåren gjorde att jag aldrig riktigt fastnade för detta. Att ta studenten ett år efter alla sina kompisar? Inget för mig.

Att läsa en kandidat, master eller MBA utomlands

Något som i alla fall appellerade till Maxime var att läsa delar av sin kandidat utomlands. Jag tog med henne en vecka till New York år 2011, i samband med en jobbresa till Las Vegas. Maxime visste direkt att hon ville bo i New York och jag var tydlig med att då var det studier som gällde. Till USA är det ingen vits i att flytta innan man är 21, då man knappast ens får besöka en restaurang. Två månader efter att Maxime hade fyllt 21, och en onsdag i mellandagarna år 2012, åkte hon till Manhattan med två knökfulla resväskor. Det blev tillsamman två års studier inom områden ekonomi med marknadsföring.

usa-new-york-brooklyn-bridge

Det blev också tre resor per år till New York för mig; har man en dotter som bor i världens häftigaste stad så vill man ju passa på både att besöka henne och staden.

Eller kanske bara en språkresa i vuxen ålder

Jag inledde artikeln med att skriva om språkresor för tonåringar, vilket givetvis är populärt, men EF har också språkresor för vuxna. Jag ser på hemsidan är längden är mellan två och 24 veckor och att man delas in i grupper efter ålder; 10-16 år, 16-18 år, 18-25 år och 25+. Vilket känns lämpligt att göra; olika åldrar har både olika kunskaper och intressen. Det finns också länder som Italien (mums pasta), Kina (mums dumplings) och Japan (mums sushi).

Jag har faktiskt funderat på att gå en språkkurs. Dock är det nog en påbyggnadskurs i engelska som är mest aktuellt, eftersom mitt jobbspråk är engelska. Även om jag landmässigt skulle föredra en språkkurs med Toscanas böljande kullar i bakgrunden.

Samtliga foton är från New York

Bildbomb från Färöarna

faroarna-bildbomb

När jag hade skrivit klart alla artiklar från Färöarna så hade jag en hel radda foton kvar som inte hade fått plats. Fina foton. Det var bara för många foton i förhållande till texten jag önskade skriva. 

Så då gör jag helt enkelt som jag brukar göra när det finns foton kvar men ingen mer text att skriva. Jag slipper en bildbomb. Så var så goda mina vänner; här kommer världens trevligaste Färöarna bildbomb.

Väg 50 över fjället, från Torshavn mot allt annat.

Vi stannade till i Kollafjørdur, mest för att vi såg en fin kyrka men av en händelse parkerade vi på mataffärens p-plats. Vi köpte på oss frukt och nötter och tur var det, för lunchen blev först klockan 16 i Gjogv.

Sen fortsatte vi mot Saksun, på en enfilig väg. Ja tack till mötesplatser titt som tätt. Fint var det också. I Saksun blåste det ganska så friskt; bilden nedan på Maxime är den ända där halsduken inte är framför ansiktet.

Nästa stopp var Tjørnuvik, ett fem kilometer långt stenkast bort, eller tre mil runt fjället med bil.

Läs mer: Saksun, Tjörnuvik och Gjogv under en dag

Vi lämnade ön Streymøy och tog oss över till nästa ö Eysterøy. Till Gjogv väljer vi igen vägen över fjället och utsikten är makalös.

Nästa dag beger vi oss till ön Vagar och den lilla byn Gasadalur med 16 invånare.

Läs mer: Mot Gasadalur och vattenfallet Mulafossur

På väg hem träffar vi på vi landets häftigaste får i en rondell i byn Midvagur. Det känns som den har levt sitt liv i rondellen ett tag, för när den lämnade rondellens mumsiga gräs så väntade den snällt vid övergångsstället innan den gick över vägen.

Sevan och Sevanavank – Kyrkan på udden

amenien-sevan

Då Hanne och jag planerar resan till Armenien och Georgien så beslutar vi att lägga in ett dygn vid insjön Sevan. Resan mellan Armeniens huvudstad Jerevan och Georgiens huvudstad Tbilisi tar drygt fem timmar och Sevan ligger på vägen. Vi ska i alla fall stanna till for att se kyrkan Sevanavank, så vi beslutar oss att satsa på lite sol samtidigt.

Vi lämnar hotellet i Jerevan efter frukost och det är vår fasta chaufför från hotellet som kör. Efter en dryg timme stannar vi till vid Best Western Hotel Sevan.

Best Western Hotel Sevan

Staden Sevan ligger sex kilometer från sjön Sevan och kyrkan Sevanavank. Vi önskar bo nära kyrka och vatten och bokar det dyraste hotellet som går att hitta, tillhörande en känd kedja. Sevan är en populär semesterort för armenier, grejen är bara att flertalet av hotellrummen ligger i containrar ombyggda till stugor. Japp, du läser rätt.

Läs mer: Klostret Khor Virap och kyrkan Noravank

Nu är inte vårt Best Westernhotell något som utmärker sig. Dyraste hotellet i staden betyder också cirka en femhundralapp för ett dubbelrum. Rummet är rent men en aning enkelt och gammalmodigt. Sommarsäsongen har precis börjat samma vecka och utanför våra rum håller personalen på att fylla upp poolen. Vid vattnet finns en pir med underbar utsikt till kyrkan samt gräsmatta med solsängar.

amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan

Längs stranden mot Sevanavank

Vi beslutar att först ta oss till kyrkan. Det är cirka en kilometer att gå och när vi frågar i receptionen så säger de att det är längs stranden vi ska gå. OK, så gör vi detta så. Redan när vi går genom grannfastigheten möter vi containerstugorna. Känslan är en kombination av campingplats med fastmonterade bord och stolar, samt vad som verkar vara plats för tält och givetvis uppställda containrar.

Läs mer: Templet Garni och klostret Geghard

Vi fortsätter och kommer till flera containrar och igen containrar. Vi träffar på en familj som gräver i sanden som vill att vi ska fotografera dem. Vi passerar en grävmaskin som gräver i vattnet och vi förstår inte syftet. En bit längre fram ligger de äldsta och rostigaste trampbåtar jag har sett i hela mitt liv. Dock är jag helt övertygad att de inte är kasserade; om några veckor kommer glada armenier att betala per timme för att använda dessa.

amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan

Kyrkan Sevanavank

De två kyrkorna som utgör Sevanavank ligger otroligt vacker på vad som i dag är en halvö men som var en ö då den uppfördes. Vi njuter av utsikten och miljön innan vi går längst ut på udden för att kolla in en ruin som är lagom intressant. Det börjar nu bli varmt och när vi är nöjda skyndar vi på tillbaka till hotellet.

Läs mer: Planera din egen rundresa i Armenien och Georgien

amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevanamenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan amenien-sevanamenien-sevan amenien-sevan amenien-sevan

Mot Sevan stad

Efter några timmar i bikini och med var sin bok så börjar det bli dags för middag. Staden Sevan, med sina 16 000 invånare, ska inte vara mycket att ropa hurra för. Men vi har hittat ett café, stadens enda faktiskt, i guideboken och vi beslutar att ta oss dit för middag.

När vi går till receptionen för att få den rödhåriga kvinnan där, som faktiskt pratar bra engelska, att ringa efter en taxi så blir hon helt förfärad över att vi ska till Sevan och säger att det finns inget där att se. Vi måste absolut äta middag på hotellet i stället, tycker hon. Måhända det, svarar vi, men nu vill vi kolla in Sevan först.

Bilen hon fixar, utan taxiskyltar, släpper av oss i vid stadens början. Vi hittar en mataffär och köper lite vatten och fortsätter längs stadens ena gata. Ganska så trist; det finns en och annan affär som säljer de mest gammalmodiga kläder jag har sett på länge och alla sorters köksmanicker.

Läs mer: Grannlandet Georgien

Vi hittar gatan där restaurangen ska ligga, men huvudgatan har nu övergått i bostadsområde. Något är skumt, vi letar och letar men här finns ingen restaurang. Vi börjar nu bli rejält hungriga och börjar gå tillbaka och spana in de ställen vi har passerat som kan se ut att vara restauranger. Självklart visar alla sig att vara något annat… Tillbaka på torget ser vi något som är en sorts minirestaurang där fyra män står med var sin papperstallrik. På något sätt lyckas vi få fram att vi är hungriga men det visar sig att det enda de har att erbjuda är fish BBQ; gjort på vad som mest såg ut som det som var kvar och skulle slängas efter att fisken redan var rensad.

amenien-sevan

Vi ringer vår taxi och tar oss tillbaka till vårt Best Westernhotell där vi äter var sin faktiskt ganska goda kycklingrätt. Självklart säger kvinnan i receptionen I told you, när vi kommer halvvägs inspringande klockan halv tio och frågar om det fortfarande går att få middag.

Våra bästa tips för Sevanavank

  • Sevanavank är en väldigt vacker kyrka där den ligger vid vattnet. Absolut värt resan.
  • Insjön Sevan som ett alternativ till strandsemester är jag lite osäker på. För armenier, som har långt till havet, duger nog detta mycket bra. Men för en skandinav är det inte överdrivet imponerande.
  • Om du önskar stanna natten över så rekommenderas det att boka ett ordentligt hotell och så nära Sevanavank som möjligt. Att bo i en container kan låta exotiskt men jag lovar, utifrån vad vi såg, att det inte är en standard du önskar testa.
  • Staden Sevan gjorde oss tyvärr helt matta. Vi hade trott att det skulle kännas exotiskt med en Sovjetstad på landsbygden men den var tyvärr väldigt intetsägande. Vi var också väldigt hungriga då vi kom dit, så det kan ha spelat in. Både Hanne och jag kom helt av oss med fotandet, den enda bilden jag tog var på en kasserad minibuss i ett dike.
  • Var det värt att stanna en natt i Sevan? Både ja och nej. Det var skönt att vila en dag i solen men det var inte så fint eller annorlunda kommunistiskt eller exotiskt som jag hade hoppats på. Vi skulle kanske bokat ett hotell med pool i Jerevan i stället och sen stannat till för att besöka kyrkorna Sevanavank och Haghpat på vägen mellan Jerevan och Tbilisi. Eller kanske inte, för det var fint att ligga och kolla utöver vattnet…

Evitas grav på Recoletas kyrkogård i Buenos Aires

argentina-buenos-aires-recoleta-evita

Jag har alltid vetat att jag ska besöka kyrkogården Recoleta där Evita ligger begraven om jag ska till Argentina. Jag helt enkelt älskar historiska, maximalistiska och pompösa gravar.

Christiane och jag besöker Cementerio de la Recoleta ungefär mitt i semestern i Buenos Aires. Vi beslutar oss för att gå ut direkt efter frukost och tar en runda där vi först besöker den botaniska trädgården (inte mycket att hänga i julgranen), den japanska trädgården (värt en plats långt ner på granen) och slutligen Recoleta.

Så; välkommen till våra bästa tips för ditt besök på en av Buenos Aires mest kända sevärdheter.

argentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evita

Cementerio de la Recoleta

Det anges i Lonely Planet att det är ett inträde till kyrkogården. Vi såg en biljettlucka, ovisst om den var bemannad, men ingen som kontrollerade biljetter så vi gick rakt in i härligheten.

Läs mer: Gatukonst i Buenos Aires

Den ena graven är mer påkostad och magnifik än den andra. I vissa kan man gå in och där finns synliga kistor. Den något unkna lukten vittnar om att det på riktigt ligger döda människor i kistorna. De flesta gravar har några år på nacken men det finns också relativt nyuppförda. Standarden är varierande men de flesta är ganska välbehållna.

argentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evita argentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evita argentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evita

Vi ankommer strax innan klockan 14; solen står högt på himmeln och det är varmt. Det är helt fantastiskt fint där men efter ett tag så blir det lite same-same but different. Vi beslutar oss därför att hitta Evitas grav innan vi tar oss därifrån.

Läs mer: En dagsutflykt till Colonia i Uruguay

Evitas grav

Vi hör någon annan fråga en vaktmästare på kyrkogården och vi går också i riktningen han pekar. Efter ett tag ser vi en stor grupp amerikanska turister med guide och vi fattar att vi är på rätt väg. Evitas grav ligger ganska bortgömd inne i en smalare passage och inte vid någon av de breda gatorna. Det blir ganska trångt när hela den amerikanska gruppen ska fotas framför graven men det går också snabbt. Vi väntar in dem och har tur för när gruppen lämnar så är vi nästan själva.

argentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evitaargentina-buenos-aires-recoleta-evita

Glada och nöjda lämnar vi Recoleta kyrkogård och köper varsin Cola från en försäljare utanför. Sen gör vi precis som många andra; hittar en plats på gräset under ett träd och tar av oss skorna och lägger oss ner en stund.

Evitas fulla namn var Eva Duarte de Peron och familjegraven är under namnet Duarte.

Bergen – En av Norges finaste städer

Som en grande finale på vår Norge i ett nötskal-resa så stannade min mamma och jag två dagar i Bergen. I den otroligt vackra staden, där det på riktigt regnar 300 dagar per år, så hade vi ganska så tur med vädret. 

Första heldagen regnade det spik på morgonen men vi höll oss till planen. Som tur var så blev det uppehåll och sol efter två timmar. Vi gjorde en heldagsutflykt till imponerande Lysöen med snickarglädje och otroliga kupoler, sen till Fantoft stavkyrka och sista stoppet var komponisten Edvard Griegs bostad Trollhaugen.

Lysöen - Bergen - Norge
Lysöen
Bryggen i Bergen

Andra dagen njöt vi av Bergen stad på den UNESCO-listde bryggan med tillhörande bebyggelse från 1600-talet, fiskmarknaden, berget Flöyen med utsikt över hela stan samt idylliska Nordnes.

Läs våra tidigare artiklar från Bergen:

En inflygning till Färöarna som heter duga

faroarna-landning

Då vi i mitten av april i år skulle landa på Färöarnas flygplats så var vi med om en riktig häftig inflygning. Jag tänkte inte riktigt på det innan, så jag var inte alls förberedd. Men det var tur att jag råkade ha fönsterplatsen, att vi satt på rätt sida av planet och att jag hade kameran tillgänglig i handväskan.

Vi kom givetvis in från öster, eftersom Köpenhamn ligger öster om Färöarna. Sen flög vi längs hela den södra delen av ögruppen, där vi först passerade insjön Leitisvatn och tydligt såg hur den ”hänger” utöver havet och sen ön Mykines med alla lunnefåglar, innan vi gick in för landning på ön Vagar.

Bitvis flög vi i höjd med de häftiga bergstopparna och det kändes som de var precis utanför fönstret.

Alltså; vilken bonus och perfekt första möte med Färöarna!

Läs mer: Första dagen på Färöarna och vi besöker Saksun, Tjörnuvik och Gjogv
Läs mer: Byn Gasadalur och dens 16 invånare samt vattenfallet Mulafossur
Läs mer: Våra bästa tips för huvudstaden Torshavn

En dagsutflykt från Beirut – Droppstensgrottor, vingård, natur och en biblisk stad

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Vårt val av dagsutflykt från Beirut faller på droppstensgrottorna i Jeita, vingården Chateau Musar, dalen med det engelska namnet Qadisha Valley och staden Byblos. Vi åkte strax efter kl 08 på morgonen, för att hänga på låset när Jeita Grotto öppnade.

Droppstensgrottorna i Jeita

Droppstensgrottorna i Jeita består av en övre och en nedre del. I den övre är det att gå på uppbyggda gångvägar som gäller, i den nedre delen är färdmedlet båt. Enligt rekommendation vi fick från biljettförsäljaren börjar vi med den övre delen och vi tar kabinbanan upp.

Det är väldigt vackert och jag svär över att det är förbjudet att fota och att vi fick låsa in både kamera och mobil innan vi släpptes in. Vi går till vägen slutar i en utsiktsplatå 78 trappsteg upp, sen vänder vi och går ut igen.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Det ingår en buss mellan övre och nedre grottorna i biljetten men när vi får veta att bussen avgår om tio minuter och det tar två minuter att gå ner så blir valet lätt.

Vi lägger vant in kamerorna och mobilerna i de låsbara skåpen men blir tillsagda att detta inte är nödvändigt. OK, vi går också sätter oss längst fram i en båt. Det är inte många här än och vi hoppas på att få åka själv men icke; vi väntar in en liten familj som sätter sig bakom oss i båten. Sen åker vi och vi verkar vara helt själva där inne. Plötsligt hör jag bekanta kameraljud bakom mig och mamman i familjen fotar taket med monsterobjektiv. Kaptenen pekar på kameran och gör OK-tecken och sen tysttecken framför munnen. Det är julaftonkänsla på självaste påskafton för mig och kameran är uppe ur väskan på en sekund.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

När vi på tillbakavägen möter andra båtar på väg in så tecknar han snabbt åt oss att gömma kamerorna. Med världens största leende om läpparna sticker jag till honom motsvarande en hundralapp när jag lämnar båten. Mycket väl investerade pengar!

Vingården Chateau Musar

Dagen innan har jag postat en bild på Instagram och min väninna Hanne, som just då sitter i Oslo och dricker en flaska vitt från Chateau Musar, frågar om vi ska dit. Inte egentligen, svarar jag, men ska se vad vi kan få till.

Chateau Musar är nästan på vägen och vår chaufför lovar att stanna till. Vi ankommer mitt i en guidad runda men hinner precis vara med och smaka vinerna. Tyvärr drar det ut på tiden att kunna köpa så Viveca och jag behöver lämna utan att få med några flaskor.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Den natursköna dalen Qadisha

Vår chaufför har rekommenderat dalen Bekaa för oss, men eftersom UD avråder från icke-nödvändiga resor ditt så utgår det. Qadisha visar sig bli en mycket bra ersättning.

Vi lämnar Chateau Musar i strålande sol men när vi kommer upp i höjden så kommer också dimman i Qadisha. Vi är som max 1500 meter över havet och dimman omsluter bitvis bilen helt och hållet. Vilket tyvärr inte gör att vi får de fantastiska utsiktsfoton vi hade planerat, men det är ju inte så mycket att göra med vädret.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musarlibanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musarlibanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Det går upp och nerför bergtoppar och dalar och det hela är olidligt vackert. Det vi ser för dimman, får vi tillägga… Målet i Qadisha är Dair Mar Elisha, ett 1800-talskloster delvis insprängt i berget.  De ligger längst ner i en dal och höjdpunkten är ikonen från 700-talet som förställer just Elisha.

Läs mer: Säkerhet i Beirut och Libanon

Från Dair Mar Elisha kan man hajka två timmar till klostret Deir Qannobin, som fortfarande används, eller hyra en fyrhjuling med chaufför. Tyvärr var vi lite utanför säsong och det fanns inga fyrhjulingar på plats. Att hajka utgick beroende på tiden. När man är i området så besöker många också The Cedars, där de enorma cederträden som finns med på Libanons flagga växer. Detta utgick också för oss, beroende på dimma och igen tid.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musarlibanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musarlibanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Den bibliska staden Byblos

Vårt sista stopp för dagen är Byblos; känt från bibeln under namnet Gebal. Byn beboddes troligtvis för mer än 7000 år sen; fatta hur gammalt! Byblos har alltid varit viktig för handeln på Medelhavet, både när grekerna styrde, när romerna satt vid rodret och när staden var under islamsk makt från 600-talet till korsfararna tog över tidigt 1100-tal.

Utöver de mysiga gatorna är Byblos största behållning borgen som korsfararna reste. Vi ankom borgen cirka klockan 17 och solen gick ner cirka klockan 19. På hemsidan står det att sista inträde är en halvtimme innan solnergång, så vi trodde verkligen vi var innanför. Vilket vi inte var, killen i biljettluckan totalvägrade verkligen släppa in oss. Vi går därifrån och ser att par som släpps in av en annan kille genom en sidodörr han låser upp. Jag bönar och ber och han släpper in oss om vi lovar att stanna endast tio minuter. Självklart! Inte bara kom vi in överhuvudtaget men också gratis!

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Biljettkillen ser oss och skäller ut sin kollega så det ekar över hel Byblos. Vi fattar detta kan sluta med att vi blir utslängda i alla fall, så vi skyndar oss in för att njuta av våra tio minuter.

Läs mer: Våra bästa tips för mat och dricka i stadsdelen Hamra

Efter borgen går vi en runda i de trevliga gatorna och tar ett glas rosé på en servering. Sen är det dags att gå och möte upp vår chaufför och påbörja färden tillbaka till Beirut.

libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar libanon-beirut-jeita-qadisha-byblos-musar

Tips för rundresa i Libanon:

  • Vi hittade vår chaufför Pierre via TripAdvisors forum. Han nås på pierre-farah@hotmail.com och pratar bra engelska. Vår heldag kostade $150.
  • Det är inte helt lätt med lunch i Qadisha Valley, i alla fall inte då vi var där utanför säsong. Tur vi hade bunkrat med nötter och torkad frukt, för vi fick lunch först klockan 16 i Byblos. Qadisha är Beirutbornas sommartillflyktsort och mycket är stängt utanför sommarsäsongen.
  • Vi vågade inte åka till Bekaadalen och Tripoli, beroende på att UD avråder från icke-nödvändiga resor dit. I backspegeln skulle vi kanske ha vågat detta, då alla andra vi pratade med hade åkt dit.

Våra bästa tips för ön Praslin på Seychellerna

I februari 2015 var Maxime och jag en dryg vecka på paradisdestinationen Seychellerna. Vi flög med Ethiopien Airlines, med bara en mellanlandning i Etiopien,  och betalde cirka 6000 kronor för flygbiljetterna.

Första halvan av semestern spenderades på ön Praslin; som är en av de tre mest kända öarna för turister. Utöver att besöka fantastiska stränder så hann vi också med att göra en utflykt till en ö med jätteskäldpaddor samt till en UNESCO-listat nationalpark.

Våra bästa tips för Praslin:

Stranden Anse Volbert/Cote D´or där vi bodde
Mango Lodge; vårt underbara och exotiska boende
Nationalparken Vallée del Mai på Praslin
En dagsutflykt från Praslin; jättesköldpaddor på Curieuse Island
Anze Lazio; en av världens finaste stränder

Vad du inte får missa på Seychellerna:

Seychellerna behöver inte kosta skjortan
Hur ska du välja; Maldiverna eller Seychellerna?
Vilken ö är finast på Seychellerna?
Vilken strand är finast på Seychellerna?

Vi tippar resultatet i fotbolls-VM

Nu är jag inte särskilt fotbollsintresserad. Alls. Men när min avdelning på jobbet skulle tippa resultatet i fotbolls-VM i (nu fick jag googla…) Ryssland så kunde jag inte låta bli att vara med.

Vi tävlar bara om ära och beröm, så jag kunde tillåta mig att delta på mitt sätt. Med andra ord; kanske inte sådär strikt vetenskapligt.

Har jag tippat två mål så är det lika med att jag har varit i landet, noll mål är lika med jag har inte än varit där. Ingen dålig metod, eller vad?

Enligt metoden gav det 0-0 i nedan matchar, jag har med andra ord ett och annat land kvar att besöka. Med eller utan den runda bollen.

  • Brasilien vs Costa Rica
  • Sydkorea vs Mexikio
  • Australien vs Peru

Tror någon det finns möjlighet att jag vinner tävlingen???

Nu är det alldeles strax Alaskadags

faroarna-bildbomb

”God natt och sov gott. Vi ses i Alaska!” Klockan var 21 i går kväll då jag skrev detta i vår Messenger-tråd Women in 4 goes Alaska. Jeanette, Katarina och Sofia åkte i morse klockan 06 till Seattle och på onsdag träffas vi i Alaskas huvudstad Anchorage.

De hade alla tre planer om att somna klockan 21 eftersom taxin skulle hämta dem kl 04 i morse. Jag misstänker de inte helt lyckades med att få de planerade sju timmarnas sömn… Samtidigt som Jeanette och Katarina skulle gå och lägga sig så höll Sofia på att packa. Hon hade varit i tvådagars bröllop under helgen. Bråda dagar för en influenser inom resesegmentet.

Inget Seattle för mig, i stället direkt till Alaska

När vi planerade resan så pratade vi om olika städer i USA att lägga in en mellanlandning och Seattle var mitt förslag. Nu blir det så att de två andra åker till Seattle utan mig, vi valde att stanna längre i Alaska än vad jag först hade tänkt och jag måste hushålla med mina semesterdagar.

Läs mer: Sommarens stora resa är bokad

faroarna-bildbomb

Jag flyger i ställer med Iceland Air med bara en kort mellanlandning i Reykjavik, innan jag når Anchorage. Planet avgår 14:40 från Arlanda och bara två timmar senare, klockan 16:20, landar jag i Alaska. Tänk om det hade varit så enkelt; tyvärr är det ju tio timmars tidskalan. Vilket just nu får mig att inse att jag aldrig tidigare har varit någonstans med så stor tidsskillnad.

Lite körigt de senaste dagarna

Vi gör en rundresa i Alaska och hyrde bil för en evighet sen. Vi ska bland annat besöka spökstaden Kennicott och vägarna dit är kända för att vara….. intressanta. I torsdags fick Jeanette och Sofia snilleblixten att kolla om vi får ta vår bokade Avisbil dit. Absolut inte blev svaret. Oj sann….

Vi hittar en ny bilfirma som låter oss ta bilen till Kennicott, men de erbjuder inte försäkring. Inte konstigt man får ta bilen dit när den inte kan försäkras och risken är stor att vi kommer förstöra något på den. Efter åtta hundra mail åt andra biluthyrare, försäkringsbolag i Sverige och boendet på plats löser det sig; när det visade sig att vi inte är från USA så kan de erbjuda försäkring.

Jeanette; du får bli lite sämre på engelska så de fattar att du inte är amerikan!

faroarna-bildbomb

Mot Alaska samt Seattle, Island och Bordeaux för vissa

De tre andra valde som sagt att börja med två dagar i Seattle. På väg hem flyger vi alla Iceland Air via Reykjavik och Jeanette och Katarina väljer att hoppa av där och stanna på Island i fem dagar. Priset går dock till Jeanette, som kommer att fortsätta direkt från Island till Bordeaux i Frankrike där hon ska möta upp sin sambo.  Imponerande fyra destinationer i lika många länder/delstater under en och samma resa.

Nu gäller det bara för mig att göra min sista sprint fram till onsdag. Packa allt och köpa det sista.

Läs hos Jeanette Seflin: I natt åker jag på årets största äventyr
Läs mer hos Äntligen vilse: Nu börjar en sommar med roadtrips och girls crushes

Foton är från Färöarna i april i år

Torshavn – Huvudstaden på Färöarna

faroarna-torshavn

Dag två på Färöarna börjar vi med att utforska Torshavn. Vi är ju egentligen på ögruppen för naturen och utflykterna men önskar i alla fall spana in huvudstaden.

Var så goda; här kommer våra bästa tips för en kort sightseeingrunda i centrala Torshavn. Samt några rekommendationer för restauranger och caféer, självklart.

Hamnen och Tinganes

Vi parkerar bilen i hamnen och går planlöst i riktning mot de gulliga husen nära restaurangen Katrina Christiansen, där vi åt middag kvällen innan, men väljer parallellgatan. Tanken är att senare ta oss till Tinganes, men först strosar vi lite. Plötsligt är vi inne i ett område med små gulliga hus med gräs på taket. Känns bekant…. Jag plockar upp mobilen och kollar; visst har vi tagit oss i närheten av Tinganes av en tillfällighet.

Läs mer: Första dagen på Färöarna och vi besöker Saksun, Tjörnuvik och Gjogv

Tinganes, som husar den färöiska statsförvaltningen, ligger längst ut på en udde och innanför ligger ett bostadsområde. Det är i bostadsområdet vi är nu.

Vi fortsätter längre ut och kommer till de röda träbyggnaderna som utgör Tinganes. Här skulle jag lätt hitta inspirationen att jobba inom statsförvaltningen. Nemas problemas.

Stickbutiken Gudrun & Gudrun

Beroende på dimma och blåst lägger vi ner planerna om att besöka fyren Skansin. Vi tar oss i stället till huvudgatan och butiken Gudrun & Gudrun; ett mecka för den som gillar stickning. Vi hittar mycket fint men köper inget. Vi känner oss efter detta klara med Torshavn men en fika behövs innan vi sätter oss i bilen. När jag tänker efter så behövs alltid en fika.

Caféet Paname

Valet faller på fiket Paname, trevligt samlokaliserat med en gammaldags bokhandel som också säljer leksaker. Vi kollade in också två andra fik på TripAdvisors topplista, där vi vände i dörren på båda. Så gå direkt till Paname, vet jag.

Vi är lite tidiga för lunch och är själva i lokalen vid ankomst men när vi lämnar så är det fullt av lunchande gäster. Sen är det in i bilen och mot Gasadalur som gäller för oss.

Läs mer: Byn Gasadalur och dens 16 invånare samt vattenfallet Mulafossur

Restaurang Katrina Christiansen

Vår första kväll äter vi på Katrina Christiansen, som serverar tapas i färöisk klädsel. Så här lite utanför säsong så är endast bottenvåningen öppen men det finns också två övervåningar och en källare. Fastigheten var tidigare lanthandel och många av detaljerna är kvar från den gamla tiden.

Restaurang Etika

Etika serverar sushi och har ett imponerande antal rätter på menyn. Vi tog in lite av varje, jag gillar att smaka halva menyn. Maten var god, med färsk och fräsch fisk jag vill tro är fångad samma morgon. Miljön är trevlig men jag måste såga att på serviceområdet finns mer att önska. Då vi var där så jobbade fyra servitriser, samtliga i 20-årsåldern, som var ganska ouppmärksamma och i bland mer intresserade av att prata med varandra bakom kassan.

För att vara en så pass liten stad så har Torshavn ett imponerande utbud restauranger. Bland de vi inte hann besöka, och hade fått rekommenderade, är Aarstova, Barbara, Hafnia hotell samt Guide Michelinrestaurangen KOKS.

Läs mer: Våra tolv bästa tips för Svalbard

Efter middagen på Etika kör vi mot den höga byggnaden med kyrkoprägel som vi har sett från överallt i stan. Och mycket riktigt visade detta sig vara Vesturkyrkan, uppförd 1975. En riktigt imponerande byggnad som också får avsluta denna artikel.

FÖLJ LADIES ABROAD

953FansGilla
5,428FöljareFölj
118FöljareFölj

SENASTE ARTIKLARNA