Hem Blogg Sida 34

Våra reseplaner 2018 Q1-Q2

istanbul-topkapi
Marmorterassen och poolen

Tidig kväll i dag är det dags igen! Via London går färden till Buenos Aires i Argentina. Det är min syster Christiane och jag som åker och vi ska testa Norwegians sprillans nya rutt. Imponerande 13 timmar och 45 minuter kommer flygningen från London till Buenos Aires att ta. 

Maxime är också på resande fot just nu. Hon är med sin pojkvän och 14 vänner i Bulgarien och åker skidor! Vad? Bulgarien? Skidor? Tänker du självklart nu. Ja, man kan åka skidor i Bulgarien. Bansko heter stället och utifrån de foton jag har fått så ser det riktigt fint ut.

Jonas och Maxime i Bansko

Inledningen var med andra ord kort om våra resor just nu. Men vi har många andra spännande resor planerade under 2018:s första halva utöver dessa två. Häng på!

Beirut

Jag ska fira påsk i Beirut! Jag har länge önskat åka både till Beirut och Damaskus men det har ju varit lite stökigt båda ställen under de senare åren. Sen ett tag är det lugnt i Beirut och UD avråder endast att vistas en mil från syriska gränsen. När jag under hösten i fjol fick veta att SAS kommer börja flyga till Beirut denna sommaren var jag inte sen om att boka min resa. Åker SAS till en destination så är den säker, tänker jag. Jag lyckades övertalade min väninna Viveca med den argumenten.

Vi har bokat trevligt hotell med infinitypool och vi stannar fyra hela dagar. Dagarna kommer att fyllas med en blandning av Beiruts stadsmiljö, ljuvliga libanesiska röror och utflykter till andra delar av landet.

istanbul-beyoglu
Denna matiga bild från Istanbul tycker jag att visar känslan jag hoppas hitta i Beirut

Färöarna

I mitten av april är det redan dags för nästa resa. I julklapp fick vår mamma och mormor en resa till Färöarna, där också vår syster/moster Christiane är med. Vi åker en torsdag och kommer hem en söndag och kommer att bo i huvudstaden Torshavn. Vi har bokat hyrbil hela perioden men har inte detaljplanerat vad vi ska göra och se än.

Alaska

Nästa planerade resa går av stapeln i mitten av juni och nu är det Alaska med Jeanette, Katarina och Sofia som gäller! Det är igen rundresa med bil som gäller och vi är borta 12 dagar. Vi ska uppleva och göra så mycket roligt och jag är såååå pepp.

Läs mer: Women i 4 goes Alaska

Bilden är från Island men får i denna artikel symbolisera både Färöarna och Alaska

Montpellier

Min väninna Lotta har under något år pratat om det här fantastiska lilla svenskägda stället La Belle Vue nära Montpellier i Frankrike. Då jag låg på stranden på Jamaica för någon månad sen så kom det ett gruppmail från Lotta om att hon hade bokat en vecka i juli för sig och dottern My.

Jag blev så ivrig att jag bokade där och då; från stranden. Norwegian hade ju rea! Jag stannar bara från fredag till måndag men jag vet att det kommer att bli fyra magiska dagar med bästa sällskapet. Kolla bara in stället! De har bara sex rum och alla är unikt inredda med personlig och lyxig känsla.

Den lilla byn Acquavena i Italien, där jag också var med Lotta

Finns det mer?

Ja, det kan lätt dyka upp mer. I maj har jag ännu inget bokat men har minst en plan som jag hoppas blir av. Maxime har inte än bestämt sig för sommaren. Hon vill vara spontan, säger hon. Dumheter, säger jag. Planera allt evigheter innan så vet du vad som ska hända.

Sju av Havannas bästa restauranger

cuba-havanna-restauranger

Innan jag åkte till Cuba både läste och hörde jag från andra Man åker inte till Cuba för matens skuld. Och detta stämmer faktiskt; landet är ingen kulinarisk höjdare.

Som en väninna till Viveca, som precis hade varit på Cuba, sa till oss innan vi åkte Det verkar som de inte använder kryddor alls. Och det kan vi bitvis hålla med om. För en nation med eldigt temperament, högljudd sång och eggande danssteg så är cubanerna väldigt anonyma i matvägen. Visserligen finns det massor av skaldjur på menyerna och deras humrar är enorma, men…

cuba-havanna-restauranger

De privatägda restaurangerna paladar

En av Raul Castros ekonomiska reformer var avskaffa det statliga monopolet kring att äga restauranger. Under de senaste fem åren har det blivit tillåtet för privatpersoner att öppna restauranger, så kallade paladares. De kan vara allt från anspråkslösa små hål i väggen till eleganta moderna restauranger. Detta har självklart vidgat speciellt Havannas restaurangscen och har höjd både antalet restauranger och kvaliteten. Nu vet jag inte om det också har höjd priserna men vi betalade oftast mellan 220 och 250 kronor för en lunch eller middag med två varmrätter, två öl eller mojitos och vatten. Vilket jag tyckte var helt OK.

Läs mer: Cuba och Jamaica – En ganska så perfekt kombination

För många är det viktigt att äta på paladares, men i ärlighetens namn så var det svårt att märka skillnaden på privatägda paladares och statliga restauranger vi besökte.

Våra sju favoritrestauranger i Havanna

Eftersom Havanna är känt för att inte ha världens godaste mat så la vi mycket tid på att hitta stadens bästa restauranger. Vi gick efter en kombination av TripAdvisor, FourSquare, Lonely Planet och tips från vår värd Norberto och kollade ofta samma ställe i flera kanaler. Här kommer våra rekommendationer.

La Guarida

Vår absolut dyraste restaurangbesök under hela resan; nästan 500 kronor. Vi tog in två förrätter och två varmrätter och delade på alla fira. Maten smälte i munnen, och var riktigt välsmakande. Mest imponerade papayalasagnen, där pastaplattorna var utbytt mot tunt skivad papaya. La Guarida inryms i fem små rum i översta våningen av vad som har varit ett privatpalats, med roliga detaljer och kristallkronor. Trapphuset är nästan det mest imponerande. Om du skulle föredra sol, frisk luft och utsikt framför ombonad inomhuskänsla och kristallkronor så har de också en takterrass. Vi gjorde en kompromiss och tog kaffet utomhus. Bordreservation är ett must och var tidigt ute. När vi skulle boka två veckor innan så var det redan fullt för middag hela veckan.

Adress: Concordia 418 i Centro. Hemsida.

cuba-havanna-restaurangercuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restaurangercuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger

Paladar Dona Eutimia

Dona Eutimia var den första restaurangen som öppnade i den lilla gränden Callejon del Chorro, in från torget Plaza de la Catedral. I dag är Callejon del Chorro omtalad som en turistfälla, inklusive restaurangerna med undantag av Dona Eutimia, men jag tyckte stämningen i gränden är faktiskt trevligt för en kväll. Det gäller bara att se förbi inkastarna till de andra restaurangerna… Dona Eutimia har bara ett fåtal bord inomhus och ännu färre utomhus. Maten var god, men inte stadens godaste. Bordreseravation är ett must och om du vill sitta utomhus så ange detta tydligt när du bokar. Jag vill säga att miljön vägde tyngre än maten.

Adress: Callejon del Chorro 60, vid Plaza de la Catedral i Habana Vieja. Hemsida.

cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger

Trattoria 5esquinas

Trattoria 5esquinas ligger, som namnet säger, där fem gator möts. Den ena gatan heter Habana och det var här vi bodde. Trattorian har en mycket bra frukostbuffé för fem CUC och när vi kom från Varadero sent på kvällen delade vi också en pasta och en pizza här för middag. Tillsammans med grannrestaurangerna fyller Trattoria 5esquinas gatan helt och hållet med bord, vilket ger en trevlig men aningen turistig stämning. Inga andra ställen i hela Havanna hörde vi skandinaviska utöver vid frukostarna här. Vi hade ingen bordsreservation.

Adress: Calle Habana 104 i Habana Vieja. Hemsida.

Los Nardos

Som Lonely Planet säger Los Nardos ingång är lite anonym men kolla efter kön på gatan så vet du att du är rätt. Och ja; här är det alltid kö. I fastigheten ligger tillsammans fyra restauranger men det är Los Nordos alla vill åt. Cubaner väl som turister köar sida vid sida på trottoaren. Vi satsade på lunch; kom dit cirka klockan 13 och fick köa i ungefär 45 minuter. Miljön påminner mest om ett Türol på Gröna Lund pyntat för julbord. Vi delade på flamberade räkor och en hummer och det var helt OK gott. Vinutbudet är enormt; de har en hel övervåning med vinflaskor. Bordreservation inte möjligt, vill du ha middag rekommenderas det är vara på plats och börja köa strax efter klockan 18. De tre andra restaurangerna i fastigheten är det inte kö till, så det är bara att ställa sig i den kö som finns.

Adress: Paseo de Marti 563 i Centro. Hemsida.

cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger

Paladar Habana 61

Den casa particular, det vill säga privat lägenhet, som vi hyr ligger på adressen Habana 61. Det gör också en av Havannas högst rankade restauranger, som heter just Paladar Habana 61. Vår värd Norbert hjälper oss att boka ett bord här för nyårsafton. Ambitionerna är höga och maten är utsökt. Till förrätt tar jag parmaskinka med ananassalsa; och oh-lala vilken smakskombination. Maten är Cubas godaste, enligt oss. Jag förstår att de interiörmässigt önskar att sticka ut med skandinavisk minimalism men för mig blir det tråkigt. Bordtabletterna är precis samma som jag har hemma. Är jag på Cuba så vill jag ha det färgglatt, brokigt och exotiskt. Är maten viktigast; missa absolut inte Habana 61. Är miljön viktigast så välj något annat.

Adress: Calle Habana 61 i Habana Vieja. Hemsida.

cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger

El Chanchullero

Den dagen vi åt lunch på Los Nordos fick vi tydligen inte nog av att köa för till middag bestämde vi oss för att gå till El Chanchullero, som är vår värd Norberts favoritrestaurang. Vi köade igen cirka 45 minuter och fick plats på bottenvåningen; nära baren. Restaurangen har tre små våningar, där den översta är en terrass, och servitörerna måste ha Havannas snyggaste bakdelar eftersom de alla springer uppför trapporna två steg i taget. Hela tiden…. Maten är mexikanskinspirerad men lite svårt att beställa eftersom menyn endast är på spanska. Vi får hjälp av vår servitör att välja en kyckling- respektive fiskrätt och tummen upp för maten. Drinkarna är också goda och vi tar en mojito till maten och en pina colada som dessert.

Adress: Calle Brasil (också kallad Teniente Ray), mellan Calle Bernaza och Calle Christo, i Habana Vieja. Hemsida.

cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restaurangercuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restaurangercuba-havanna-restauranger

El Dandy

El Dandy ligger granne med El Chanchullero och vi tog en drink där efter maten. Det finns två rum med några bord och en bar i ena rummet. Vi testade inte maten men vi pratade med någon i baren som hade gjort det och var nöjda. El Dandy rankar högt både hos TripAdvisor och FourSquare.

Adress: Calle Brasil (också känt som Teniente Ray) 401, korsningen Calle Villegas, i Habana Vieja. Hemsida.

cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger cuba-havanna-restauranger

Jag tror vårt bästa tips för maten på Cuba är; förvänta dig inte för mycket. Vi hade förväntningar i marknivå, så då blev vi i stället positivt överraskade. Cuba är känt för billiga skaldjur men för mig hjälper den inte när hummern är smaklös.

”Cuba med C? Vet du inte att det på svenska stavas med K?”
Nu är det så att det gör ont i hela min kropp att skriva Cuba med K.
Min blogg och mitt sätt att stava. Jag skyller också på att Cuba skrivs med C på norska.

Kan det vara så att jag är en äkta resnörd?

Resebloggen 4000 mil har i dag publicerat en underbart rolig artikel med rubriken Du vet att du är en äkta resnörd när du… Kan det vara så att jag är ett tvättäkta exemplar av arten? En som lever och andas resor och bryr sig föga om annat i världen eller livet. Eller är jag bara en wannabe?

Men jag har i alla fall kommenterat de 25 påståenden i listan nedan. Så kanske jag kan få det hela bevisat. Eller en diagnos. Avgör själv.

Läs 4000 mils artikel: Du vet att du är en äkta resnörd när du…

1. Alltid får frågan “Var ligger det?” när du berättar om ditt nästa resmål.
✅ Händer ofta. Minst lika ofta får jag frågan ”Oj, kan man resa dit?” eller kommentaren ”Lena, du åker verkligen till länder ingen annan åker till”.

2. Kan ditt passnummer utantill.
✅ Givetvis, inklusive utgångsdatum och all annan väsentlig information. Jag kan också mitt kreditkortsnummer utantill; kan delvis bero på alla resor jag köper online.

3. En vanlig dag på jobbet alltid har minst ett plagg som är köpt på resa.
✅ Kan lätt bli så. Här finns beviset.

4. Kan säga hej på burmesiska, kinesiska och japanska.
⛔️ Tyvärr inte. Måste erkänna att jag inte är så engagerad i att lära mig att hälsa på det lokala språket. Jag förväntar inte att en japan i Sverige tilltalar mig med ”Hej” heller. 

5. Kan somna varsomhelst och närsomhelst.
✅ Japp, men jag har alltid haft lätt för att somna överallt.

6. Tycker att 6 timmar är en kort flygresa.
✅ Alltid! ”Att flyga så långt för endast tre dagar” är inget som stoppar mig. Hellre en kort semester än ingen resa.

7. Alltid när du överväger ett inköp ställer kostnaden mot en resa. (Nytt kylskåp, är du tokig, för det priset får man ju en vecka i Karpaterna!)
⚠️ Nja. Jag vill säga att jag väger allt jag köper mot en resa men jag har blivit bättre på att prioritera annat också. Jag har till exempel i veckan beställt en ny säng som kostade det dubbla av vad min resa till Cuba och Jamaica kostade.

8. Alltid äter när det serveras mat “eftersom man aldrig vet när man får mat nästa gång”.
✅ Absolut, utan tvekan. Jag vet ju inte när det nästa gång serveras mat och jag hatar att vara hungrig.

9. Inser att alla dina profilbilder på sociala medier är tagna utomlands.
✅ Ja, alla mina profilbilder är tagna utomlands men jag är inte med på dem… På Facebook har jag till exempel en strandbild från Thailand som profilbild och en bild från Dubai som omslagsbild. Ja, jag är medieskygg.

10. Inte längre ställer resefrågor på forum. Du svarar på dem.
⚠️ Nja. Jag ställer inför nästan varje resa någon fråga i ett reseforum; antingen i en Facebookgrupp eller i ett traditionellt reseforum. Jag svarar i Facebookgrupper men aldrig i traditionella reseforum, det har jag tyvärr inte tid med.

11. Kan le igenkännande åt bortemot 10 scams som du själv blivit utsatt för.
⚠️ Ja, troligtvis utan att jag kan lista några här och inte tänker så mycket över detta.

12. Tycker att wai känns mer naturlig än ett handslag.
⛔️ Hmmmm, vad sa du? Wai???

13. Har slutat titta på dina egna packlistor – och därmed glömmer hälften.
✅ Ja, absolut och tyvärr. Största missen var nog då jag var på pressresa med SPA-tema till Serbien och glömde bikinin. Båda SPA:n låg i på landsbygden utan affärer i närheten och ingen av dem hade badkläder till salu. 

14. Tycker att ovanstående faktiskt inte är hela världen.
✅ Nej, det är det ju inte. Så länge passet är med (jag har norskt pass och kan inte få nödpass på Arlanda) och visum är fixat, så löser det sig. Den gången i Italien jag glömde hela stapeln med klänningar ovanpå byrån hemma när jag packade så löste det sig också. Och i Serbien hade jag som tur var en enkel svart BH utan spets och ett par bakdelstäckande trosor med mig. Det är inte alltid jag har sistnämnda…

15. I sällskap med andra alltid är den som reser med minst och lättast väska.
✅ Utan tvekan. Jag vet inte hur många gångar jag har packat ner grejerna i den normalstora väskan och insett att jag fyller bara hälften. Fram med kabinväskan och ner med allt där.

16. I ovanstående situation inte kan motstå att fråga om de övriga “har kaffebryggaren med sig”.
✅ Jag har inte riktigt ställt den frågan men fattar inte vad andra ibland har med sig. Till exempel då Viveca hade med två par högklackade skor till Jamaica och inte använde de en enda gång. Vem tar med högklackat när man ska till ett ställe där 90% av all förflyttning till fots görs på stranden?

17. Ständigt har gula-febern kortet in-gemat i passet. Du anser inte att det är lönt att ta bort det mellan Afrikaresorna.
⛔️ Tyvärr inte. Fick köa en evighet för att komma in i Jamaica när jag flög dit och hade mellanlandat i Panama. Panama är ett gula febernland och alla som kom med flyget därifrån och inte hade vaccinationsintyg fick samtala med en sjuksköterska. Jag är faktiskt inte ofta i Afrika heller. Men har nu fotat vaccinationsintyget med mobilen.

18. Närhelst du tömmer en ryggsäck hemma alltid hittar turist-diaré-tabletter i något fack.
⛔️ Nej på flera områden. Jag äger ingen ryggsäck och har alltid mina mediciner i den egna medicinnecessären under resan. När jag kommer hem så packar jag upp necessären och lägger tillbaka i medicinkorgen i badrummet. Pedantisk? En aning.

19. Betydelsen av bokstavskombinationerna LAX, BKK och CDG, är lika självklara som att borsta tänderna för dig. Du har dessutom hunnit skaffa dig en favoritbar på flygplatserna i både Istanbul och Addis Abeba.
✅ Ja till båda.

20. Ändå äter glass, buffé och skaldjur i Afrika och är ute och lullar själv efter mörkrets inbrott i Brasilien. För de där nybörjar-reglerna gäller ju inte dig längre.
✅ Japp. Gud vilka tråkiga semestrar jag skulle ha om jag skulle ta hänsyn till allt som rekommenderas i charterkatalogerna.

21. Medvetet reser hem i lite skitiga outdoor-kläder, för att alla på flyget ska se att du varit ute ett tag.
⛔️ Nope, jag har för det första sällan med mig särskilda outdoorplagg på semestern; om jag till exempel ska vandra så tar jag bara ett linne och en byxa som börjar bli halvskitiga. Och lägger de sen i smutstvättpåsen, jag lider av överdriven hygien.

22. När någon frågar efter restips är du noga med att aldrig nämna ett resmål med chartertrafik.
⚠️ Jag har insett att de flesta som frågar mig inte har samma lust att besöka ovanliga resmål som jag har. Jag brukar rekommendera både Kap Verde, Sri Lanka och Thailand. Älskar Thailand!

23. Alltid frågar andra hur många länder de varit i, bara för att sedan kunna briljera med dina +50.
⛔️ Nej, jag tror faktiskt inte jag någon gång har frågat någon innan de har frågat mig.

24. Börjar varannan mening eller mer med “När jag var i…”.
⚠️ Kan tyvärr lätt bli så eftersom mycket av det jag pratar om är reserelaterat. Men jag försöker ta mig själv i det. Hatar själv andra som jämt pratar om ”Då jag bodde i Paris…” eller ”I mitt förra äktenskap då vi hade så gott om pengar och vi gjorde så många lyxiga resor”. 

25. Tycker att den här listan är rolig.
✅ 
Fantastisk ofattbart rolig. Varför skulle jag annars bry mig om att svara?

Resultatet! Eller var det domen?

✅ 14
⚠️ 5
⛔️ 6

Det blev bara 14 av 25 gröna… Över hälften men faktiskt ganska långt från alla rätt. Eller fel; det beror på hur man ser det. Måste erkänna att jag trodde det skulle bli flera gröna när jag först läste genom alla påståenden.

Vet inte om jag ska skämmas eller tänka att det finns hopp för mig eftersom jag har ett balanserat liv.

Andra som har fyllt i samma lista

Pernilla på Ut och spring, som också fick 14 
Lisa på Livet från den ljusa sidan
Daniel på Flying Dryden, som fick 10 

Montreux – Utflykt till slottet Chillion och Laveux vingårdar

montreux-laveux

Jag hann inte med så mycket av själva staden Montreux; detta för att jag valde att fokusera på att besöka de vackra Laveux vingårdarna samt slottet Chillion. Helt rätt val, enligt mig.

Laveux vingårdar

Laveux vingårdar ligger cirka 20 minuter med tåg väster om Montreux, längs Genevesjön. Vingårdarna är så pass unika att de har lyckats kvalificera sig för en plats på UNESCO:s världsarvslista.

Läs mer: UNESCO:s världsarvslista

montreux-laveux

St Saphorin

Området som omfattar vingårdarna är stort och det finns flera tågstationer att välja mellan. Jag väljer att åka till St Saphorin, som ska vara den mest idylliska byn i området, och ger mig av strax efter frukost. Och detta med idyll är något jag kan bekräfta. Längs de smala och krokiga gatorna ligger bostadshus, valv och en kyrka. Det tar inte många minuterna innan jag har passerat genom byn och har börjat vandringen upp bland vinstockarna.

montreux-laveux montreux-laveux montreux-laveux montreux-laveux

Upp-upp-upp mellan vinstockarna

När vägen delar sig väljer jag den som går uppåt, med brantaste uppförsbacken. Min plan är att ta mig till närliggande byn Corseaux för lunch. Jag går uppåt och igen uppåt. Några ställen är grindarna öppna in till vinodlingarna och jag tar mig uppför smala trappor märkta av tidens tand. Trappstegens ena sida vilar in mot terrassväggen och på andra sidan inget annat än tiotals meter ner till terrassen under. Utan räcke.

När jag kommer längst upp inser jag att trapporna inte leder någonstans och jag får ta samma väg tillbaka. Men vad gör det när jag får ta fantastiska närbilder på vindruvorna och utsikten. En vinodlare med häcksaxen i högsta hugg nära trappans topp pekar på min kamera och ropar på franska att jag ska fota honom. Vilket jag självklart gör.

montreux-laveux montreux-laveuxmontreux-laveux montreux-laveux montreux-laveux

När jag närmar mig Corseaux så börjar det att regna. Jag tappar lunchpeppen och tar mig kortaste vägen ner till tågstationen Rivaz, för att ta mig till hotellet och sen vidare mot Zermatt. Lunchen blir en macka på tåget.

Läs mer: Sju dagars rundresa med tåg i Schweiz

montreux-laveux montreux-laveux montreux-laveux montreux-laveux

Slottet Chillon

Dagen innan har jag lämnat ett ack så vackert-vackert Luzern, där det tyvärr regnade oavbrutet hela dagen. När jag kommer till Montreux checkar jag in på mitt hotell Suisse Majestic och njuter av utsikten över Genevesjön från balkongen på översta våningen. Efter ett tag bestämmer jag mig dock för att ta mig till slottet Chillion och väljer promenadvägen längs sjön dit.

Läs mer: Lyxiga hotell Chedi i Andermatt

montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillionmontreux-chillion

Slottet uppfördes under 1200-talet, vilket är synligt på de runda hörntornen. Dock gjordes interiört stora ändringar under 1400- och 1500-talen. Chillion består av cirka 25 olika rum och många är renoverade tillbaka till forntida prakt, medan några innehåller moderna utställningar. Jag är som vanligt mest intresserad av slottet som helhet, med alla gångar och utomhus borggårdar.

Det finns flera torn att klättra upp i och utsikten är formidabel. Visst skulle det kunna varit ett av tornen Rapunzel bodde i?

montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion montreux-chillion

Jag uppskattar att jag spenderar en timme inne på slottet innan jag tar bussen tillbaka till hotellet för lite mer häng på balkongen innan middag.

Mina 2017 Ladies Abroad favoritartiklar

cartagena-colombia

Nu när januari har blivit februari så tänkte jag blicka tillbaka på 2017. Jag har dykt ner i är bloggarkivet, där jag vill ge er mina egna favoritinlägg från året som var.

Inte de inläggen som lästes mest, googlades mest eller kommenterades mest. Utan helt enkelt de som blev mina egna favoriter och som jag läste med ett leende på läpparna inför research för denna artikel. Kraven för att kvala in på listan är olika; det kan vara att jag tycker jag lyckades med förmedlingen av historien jag vill berätta, att foton blev extra fina eller att upplevelsen berörda mig på ett särskilt sätt.

Listans ordning är villkorlig efterhand som jag bläddrade i arkivet.

Mdina på Malta

Mdina var Maltas första huvudstad och ligger mitt på ön. Omgiven av en medeltida mur och mycket välbevarad och homogen arkitektur, miljö och stämning. Mdina är en liten stad och vi spenderade bara någon dryg timme där, men jag älskade lugnet och känslan. Artikeln är med på listan för att jag tycker foton lyckas förmedla precis varför jag tycker så mycket  om staden.

Läs mer: Vackra och befästa Mdina på Malta

Hur jag hamnade i ett colombianskt bröllop – I en stad jag inte hade hört talas om inte kände varken bruden eller brudgummen

Denna artikel berättar hur det kom sig att jag åkte till Cartagena i Colombia och var gäst i en väninnas väninnas väninnas bröllop. Artikeln är med på listan både för att jag extremt nöjd med den långa och beskrivande titeln, som bryter alla Googles riktlinjer för hur man bäst namnger en bloggartikel, och texten som berättar en historia som sträcker sig över tre decennier.

Läs mer: Hur jag hamnade i ett colombianskt bröllop – I en stad jag inte hade hört talas om inte kände varken bruden eller brudgummen

cartagena-colombia

Ödehus i Bad Gastein

När jag åkte till Bad Gastein i Österrike så hade jag ingen aning om att byn har ett litet kluster av övergivna hotell. De övergavs någon gång under 1960-talet när hotellen började anses utdaterade och står där den dag i dag precis som de gjorde när det begav sig. Stämningen är helt speciell och jag tycker jag lyckades fånga mystiken i mina foton. Det är också roligt med snöiga artiklar här på Ladies Abroad; det är helt klart en övervikt på somriga och soliga destinationer.

Läs mer: Skidor och ödehus i Bad Gastein

osterrike-bad-gastein-austria

Minsk i Vitryssland

Artikeln med mina bästa tips för Minsk är med helt enkelt för att staden överraskade mig så stort och jag tyckte så mycket om den. Restaurangerna var bättre än vad jag trodde, invånarna var trevligare än vad jag hade förväntat mig och staden i sig själv var precis lagom stor och promenadvänlig. Livet lekte hela tiden och jag var så glad då jag var där. Helt enkelt den perfekta workation, med andra ord blandning av semester och jobb, i fyra dagar.

Läs mer: Våra bästa tips för Minsk

minsk-vitryssland

Ales stenar, Kåseberga by och Olof Victors gårdsbutik på Österlen

Jag har länge önskar att semestra på Österlen och äntligen fick vi till det under förra sommaren. Hela veckan var underbar, fast solen gömde sig mest hela tiden. Första dagsutflykten gick till närområdet, det vill säja Ales stenar med Kåseberga by, Sandhammarens fyr och Olof Victors gårdsbutik. Mina egna minnen från dagen i kombination med att jag tycker foton blev så fina är orsaken till att du läser denna text nu.

Läs mer: Ales stenar, Kåseberga by och Olof Victors gårdsbutik på Österlen

skane-osterlen-olof-victors

Gardasjön – Riva del Garda, Limone och Monte Baldo

Gardasjön är också ett ställe jag länge har önskar att besöka. 2017 var året önskemålet realiserades och det var särskilt de norra delarna av sjön som både min väninna Mija och jag föll för. De dramatiska bergen som stupar ner i vattnet, de gulliga och pittoreska små byarna och den underbara italienska maten. Jag tyckte så mycket om området och tycker jag lyckades visa det både i text och bilder.

Läs mer: Gardasjön – Riva del Garda, Limone och Monte Baldo

Kazbegi – Kaukasusbergskedjan i norra Georgien

Mina två resor under 2017 där jag har varit mest avslappnad och bara njutit var Minsk och då jag besäkte Kazbegi i norra Georgien. Kazbegi bjöd på ett riktigt fint hotell med en utsikt och känsla som het duga. Vi älskade att sitta i solen på den stora terrassen och läsa, görs inget alls och supa in av utsikten. Men vi gjorde också utflykter, bland annat till den lilla byn Juta, med gröna dalar så ögat blev stort och vått. Det var så fint runt Kazbegi och varje gång jag klickar mig in på egna artikeln vill jag åka tillbaka.

Läs mer: Kazbegi eller Stepantsminda – Ministaden i Kaukasusbergen

Svalbard

Svalbard var vackert! Ögruppen golvade mig totalt. Det är inte alltid jag tycker jag lyckas fånga känslan med kameran men på Svalbard blev det lika vackert genom kameran som i verkligheten.

Läs mer: Välkommen till Longyearbyen

Körsbärsblomning i Japan

Jag visste att körsbärsblomningen i Japan skulle vara något annat än den i Kungsträdgården. Men jag hade inte fattat att den skulle vara vacker och imponerande som den var. Jag hade så roligt när jag gick omkring i parken Shinjaku-goyen och fotograferade och blev så nöjd med resultatet. Jag tycker att jag lyckades fånga både själva blomningen och hur japanarna själva är i extas och tar selfies, groupies och fotar varandra. Här tas sakura, det vill säga körsbärsblomningen, på fullaste allvar!

Läs mer: Körsbärsblomning i Tokyo och Kyoto

japan-körsbärsblomning-tokyo-kyoto-sakura

Detta var listan över min a personliga favoritartiklar för 2017. Minns du någon särskild artikel vi publicerade och som inte är med på lisan ovan? Har du någon annan personlig favorit?

The Well i Oslo – Nordens största SPA

Under förra året öppnade SPA:et The Well i Oslo. Reklamaffischerna finns över hela Oslo och jag har länge önskat åka dit. Min mamma prickade precis rätt med årets julklapp; ett The Well presentkort!

Med tre våningar, 10 000 kvadratmeter och tillsammans elva saunas, fem pooler och fem duschupplevelser samt en restaurang är The Well en imponerande upplevelse. Miljön och känslan är lugn och exklusiv och ger precis den rätta SPA-känslan. Det finns ett schema för varje dag med olika aktiviteter att vara med på, som skrubb i saunan, basturitualer etc. Följ med till vår underbara SPA-dag.

Läs mer: The Wells hemsida

Loungen vid stora wellnesspoolen
Art deco-duschen

The Well våning för våning

På bottenvåningen finns wellnesspoolen med flera olika bubbelbadsfunktioner samt två klassiska varmare jacuzzis och en lounge. Här finns också avdelningen med saunas och äventyrsduscharna. På första våningen ligger behandlingsrummen och hamamet. På översta våningen ligger restaurangen, den japanska avdelningen, yogarummet, utomhuspoolen och skogssaunan.

Läs mer: Gellert SPA i Budapest

Yoga, stora wellnesspoolen och lunch

Min syster Christiane och jag är på plats klockan 11:00. Vi checkar in, får utdelad morgonrock, två handdukar och tofflor. Christiane har varit där tidigare och har redan en bikini medan jag investerar i en baddräkt.

Vi börjar med yoga klockan 11:30 till 12:30. Sen har vi en halvtimme i stora poolen på bottenvåningen. När vi kliver i stora poolen känns vattnet i kallaste laget med det ger sig snabbt. Vi ligger på undervattenssängen och njuter av bubblorna och vi testar de olika båsen där vi kan massera vader, lår eller midjan med jetstrålar.

Läs mer: Exklusiva The Chedi SPA i Schweiz

Stora wellnesspoolen

Klockan 13 har vi bord i restaurangen för lunch. Vi äter båda salladen med salmalax, granatäpple, mango och koriander. Riktig god är den och proseccon sitter precis som den ska.

Klangbad, aufguss och ansiktsbehandling

Vi ser plötsligt att det är dags att avsluta lunchen, vi vill nämligen vara med på klangbad i den värma källan i saunaområdet. Vi får färgglada flytkorvar under nacke och svank och värdinnan går omkring i poolen och skapar klangljud under vattnet med en metallskål. Riktigt avslappnande och häftigt.

Vi testar sen de olika saunorna, där favoriten blir den aromdoftande kristallbastun och TV-bastun, som är lite svalare, där de givetvis visar norrmän som går på skidor.

Aufguss-ritual i skogssaunan

Klockan 15 är vi med på aufguss i skogssunan. Som namnet säger är den vackert belägen med skogsutsikt: i eget hus på andra sidan utomhuspoolen. Aufguss är ett tyskt ritual där värdinnan häller på vatten och is med eteriska oljor på ugnen. Phil Collins spelas och första omgång vatten och snöboll är doftsatt med lavendel. Värdinnan rör sig runt ungen i takt med musiken med en gigantisk solfjäder och för den varma luften mot oss. Behandlingen består av tre låtar och tre olika oljor.

Jag håller på att kokas levande mot slutet och när behandlingen är över är det att slänga sig i snön som gäller. Jag trodde aldrig att jag skulle slänga mig rakt ner i snön men nu har jag testat det också. Någon isbadere blir jag dock aldrig.

Den tropiska saunan
Art deco-poolen

Vi är fortfarande varma och spenderar tiden fram till ansiktsbehandlingen jag har bokat klockan 16 i utomhusbadet onsen i den japanska avdelningen. Vi ligger på botten i den låga poolen och skådar ut. Det är dimmig dag i Oslo; molnen hänger mystiskt ner över träden.

Min ansiktsbehandling är allt vad jag kan önska; 50 minuter senare kommer jag ut som en ny människa.

Saltskrubb, ännu en aufguss, middag och japanska avdelningen

Efter en timme i japansk avdelningen är klockan 18 och vi är med på saltskrubb i kristallbastun. Jag blir len som en barnrumpa över hela kroppen. Vi tyckte mycket om aufgussen tidigare och går igen för surprise aufguss i japanska bastun klockan 18:30. Det är igen extremt varmt men det roligaste är när värdinnan kommer i flygvärdinneutstyrsel. Max rolighetspoäng och verkligen surprise.

Den japanska meditationssaunan

Det känns som vi precis har ätit, men när vi kollat på klockan är det nästan sex timmar sen. Och pizzorna såg väldigt goda ut…. Klockan 19 äter jag en vit pizza med svamp och tryffel som är underbar, Christiane äter en röd med torkad skinka och ruccola. Till detta Cola; vi är alldeles för varma och uttorkade för alkohol.

Min svamp- och tryffelpizza

Avslutningsvis blir det en timme i stora wellnesspoolen och olika bastun innan vi duschar och åker hem med 21-bussen.

En fantastisk SPA-dag jag skulle göra om när som helst

Jag visste att vi skulle stanna ett bra tag men inte att vi skulle stanna i tio timmar! Jag älskade anläggningens utbud och mat. Det jag ärligt talat inte uppskattar är det nakna.

Art Deco Caldarium saunan

Jag förstår inte varför man ska ha möjligheten att vara naken i poolen etc, jag ser verkligen inte vad det tillför. Turligt nog är var det bara uppskattningsvis 10% av gästerna som körde helnaket då vi var där. Jag förstår inte heller varför det är tvungen nakenhet i samtliga bastun. Det kan knappast vara en hygiengrej…. De mest populära dagarna att besöka The Well är givetvis lördagar och söndagar, därefter kommer tisdagar då det är badkläder som gäller. Ta hinten, är mitt råd.

Inträdet är ganska dyrt men när man tänker på det i förhållande till utbudet och antal timmar vi spenderade där så fick vi mycket för pengarna. Och ja, jag kommer absolut att åka dit igen. Då kommer jag kanske inte vara lika ivrig på att testa alla ritualer i de olika saunas och kan ta det lite lugnare.

Japanska badet onsen

Praktisk information

  • Inträdet på The Well är 595 norska kronor. Det finns olika paket och vi köpte ett bestående av inträde samt lunch och efterrätt för 745 kronor.
  • En varmrätt i restaurangen kostar cirka 170 kronor, ett glas prosecco cirka 90 kronor. Maten är genomgående god.
  • Jag betalade tillsammans 2300 kronor för inträde, badkläder, två måltider, yoga och en ansiktsbehandling.
  • Det är valfritt naket i hela SPA:et alla dagar med undantag av tisdagar när det är kläder på. Den som önskar ha på badkläder måste köpa The Wells egna. I samtliga saunas är det naket som gäller och samtliga är unisex.
  • En trekantsbikini kostar 99 kronor, en baddräkt 149 kronor och en bygelbikini 249 kronor. De är alla snygga och kan användas också vid kommande besök.
  • Det går att köpa en sarong för 49 kronor att ha på i saunorna för den som inte vill vara naken.
  • Med The Wells egen buss, som går ungefär varannan timme och kostar 50 kronor, tar resan 20 minuter. Med den offentliga bussen kostar det 53 kronor utan månadskort och 20 kronor med, den tar 40 minuter och går två gångar i timmen.
  • Beroende på att det är naket så är det mobilförbud på hela anläggningen.
  • Vissa aktiviteter kostar extra; yoga 100 kronor och marockanska ritualen 195 kronor.
  • Antalet besökare är lägst till antalet måndagar, onsdagar och fredagar.
Biosunan

Beroende på fotoförbudet på The Well så är samtliga foton i inlägget pressfoton.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Negril och stranden Seven Mile Beach – Jamaica

jamaica-negril-seven-mile-beach

Även om stranden Seven Mile Beach inte riktigt höll den kvalitén vi hoppades så var Negril en destination som vi lärde oss att tycka mycket om. Fast Seven Mile Beach är både en charterdestination och populär bland amerikanare så hittade vi massor av lokal känsla och småskalig charm.

När Viveca och jag bokar kombinationen Cuba och Jamaica så gör vi det egentligen utan att undersöka ordentligt kring Jamaica. Självklart känner vi till Bob Marley och reggae och vi vet att stränderna är vackra. Dessutom kärade vi båda ner oss i rätten jerk chicken den sommaren stranden i Tantolunden öppnade och food trucken Back a Yard fanns där varje dag. Jamaica it is, tänkte vi och det var inte mer med det.

Läs mer: Verkligen? – Tre flygresor från Cuba till Jamaica

jamaica-negril-seven-mile-beach

Hur vi hamnade i Negril

När vi skulle välja ställen att satsa på så var det en självklarhet att hålla oss undan charterdestinationerna Negril, Montego Bay samt Ocho Rios. Charterdestinationer är bra för andra men absolut inget för oss.

Dock har jag två krav på badsemestern; jag vill ha kritvit sand och jag vill ha kristallklart turkost vatten. Riktig äkta paradiskänsla, ingen halvdant. Ja, för mig är det är stor skillnad på brun och vit sand och kristallklart vatten och grumligare vatten. Utöver detta vill jag ha färgglad lokal stämning med småskalighet och strandbarer. Karibien helt enkelt.

Läs mer: Cuba och Jamaica – En ganska så perfekt kombination

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

Jag läser på om Jamaica. Treasure Beach låter perfekt miljömässigt, men jag ser på foton att stranden är brun. Utgår. San Antonio och östkusten utgår beroende på svårt att ta sig dit och vi flyger hem från Montego Bay på västkusten. Utgår också.

Jag postar en fråga i en Facebookgrupp jag är med i; var hittar jag Jamaicas vitaste strand med små färgglada strandbarer? Svaret är unisont; det är faktiskt på Seven Mile Beach i Negril.

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

Aldrig tråkigt på södra Seven Mile Beach

Jag får också veta att den södra delen av Seven Mile Beach ska erbjuda alt jag efterfrågar rörande lokal känsla. Det är i den norra delen de femstjärniga resorterna ligger och hit flertalet charterresorna går och amerikanarna söker sig. Det är också jestskies, bananbåter och allt annat trams finns.

OK, då blir det i alla fall Negril. På rekommendation från samma Facebookgrupp bokar jag hotellet Legends. Hotellet, som är helt ok, har ett fantastiskt läge mitt i händelserna centrum. Enligt mig är det precis lagom många människor på vår del av stranden för att jag ska trivas. Det är aldrig fullt på någon restaurang eller bar men inte tomt heller. Det är en salig blandning av turister från Europa, Kanada och några från USA samt jamaicaner. Många jamaicaner. Och känslan är absolut karibisk.

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

På kvällarna finns ett veckoschema som anger vilka strandbarer man ska besöka vilken dag. Vissa ställen har en scen där det spelas livemusik, andra ställen är det bara bar. Någon ställen är det inträde om fem dollar, flertalet ställen är det gratis. Musiken som spelas överallt är reggae och detta görs inte för turisterna. Vi pratade inte med en enda jamaican som inte gungade i takt med musiken och sjöng med samt menade reggae var ända musikstilen värt att kallas musik.

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

Strandsäljare som säljer både det ena och det ….. andra

Strandsäljare, musiker och generellt flanörer finns det verkligen tillräckligt med på stranden. Det säljs frukt, CD:er (år 2018???), smycken och rökbara substanser. Sen 2015 arresterar inte längre polisen den person som innehar mindre än cirka 60 gram marijuana. Och det säljs verkligen helt öppet överallt, samt röks dito. De går omkring med sina kvistar och när jag tackade nej frågade de om jag kanske var intresserad av den enklare lösningen en färdigrullad joint. Slutligen brukade erbjudandet om en brownie komma, alltså med marijuana i. Den som är intresserad av att röka på har kommit till precis rätt ställe!

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

Vem passar södra Seven Mile Beach för?

  • Känslan och miljön på vår del av stranden är absolut inte olik hur jag upplevde Thailand första gång jag var där. Eller Sri Lanka för den del. Men det är ett mer vuxet klientel på den södra delen av Seven Mile Beach. Visst finns det barn men de är äldre och jag kan inte missas att jag såg någon barnvagn.
  • Den partysugna hittar enkelt kvällens scen att hänga vid och den ej partysugna borde inte störas då antalet kvällsställen är begränsat.
  • Den som söker lokal småskalig känsla och reggaefeeling har kommit helt sätt ställe. Den som efterfrågar fläckfri vitmålad resortkänsla rekommenderas att hålla sig till den norra delen av stranden. Jag vet inte om strandsäljarna tillåtes röra sig på resorternas stränder.
  • Stranden är väldigt fin men inte så bred; solsängarna står ganska tätt. Om det är en tvättäkta paradisstrand du är ute efter så är nog inte Jamaica landet för dig överhuvudtaget.

jamaica-negril-seven-mile-beachjamaica-negril-seven-mile-beach

Kvällens place to be

Detta är Lonely Planets lista över vilka ställen som gäller de olika dagarna. Vi såg denna först när vi kom hem men de olika barerna sammanfaller med vad vi upplevde under våra fem kvällar i Negril.

  • Måndag: Bourbon Beach (bilderna ovan med scenbakgrund målad i rastafärger)
  • Tisdag: Alfred´s Ocean Place (färgglada bord på stranden ovan; också vårt frukostställe)
  • Onsdag: Roots Bamboo (nattbild ovan med blått ljus på scenen)
  • Torsdag: Bourbon Beach
  • Fredag: Alfred´s Ocean Place
  • Lördag: Bourbon Beach
  • Söndag: Alfred´s Ocean Place samt Roots Bamboo

Världens sämsta julklapp – Att missa flyget till Cuba på julafton

cuba-havanna-santa-maria

Jag skrev så glatt precis innan jul att jag hade fått ut min ersättning från flygbolaget efter försenat flyg hem från Zagreb. Jag hoppades att detta skulle bli sista gången jag drabbades av försenat flyg.

På julafton, vilket var samma dag som jag påbörjade resan till Cuba, så önskade jag ännu mera glatt god jul och berättade om mina planer för mellanlandningen i Toronto.

Well, jag fick tyvärr äta upp båda mina glättiga inlägg. På väg till Cuba kom jag inte längre än till första mellanlandning i Köpenhamn innan jag missade planet till Toronto.

cuba-havanna

Sämsta sättet att vakna en julafton

Min resa ska påbörjas från Arlanda klockan 10 och jag ställer klockan på 06 för att hinna med sista packningen. När jag stänger av larmet på mobilen ser jag notifieringen från SAS-appen. Mitt plan till Köpenhamn kommer bli en timme sen, vilket ger mig endast 20 minuter transit i Köpenhamn. Jag gör packningen på en minut och duschar lika snabbt; här gäller det att ta sig ut till Arlanda och SAS-desken så fort som möjligt. Förhoppningsvis kan jag bokas om till ett tidigare plan.

cuba-havanna

Jag och mina 32 medresenärer missar anslutningsplanet vidare

På plats på Arlanda får jag veta att nästa plan i min rutt, som körs av Star Alliancepartnern Air Canada, kommer att vänta in mig eftersom att det är ytterligare 32 personer som ska med samma plan till Toronto. Jag får också veta att det, föga förvånande, knappast går plan på julafton och att det inte finns några plan att boka om mig till.

Vi landar enligt nya tidplanen i Köpenhamn. SAS-personalen springer med oss i små grupper efterhand som vi kommer ut och har sett till att öppnas en särskilt lucka i passkontrollen för oss 33. Att ta sig från en gate till en annan tar under fem minuter och vi kommer fram till Toronto-gaten exakt 20 minuter innan planet ska avgå. Bara för att hitta gaten stängd. Air Canadas personal nekar oss att gå ombord på planet, detta till trots för att de sista personerna precis håller på att få sina boardingcards blippade och går ombord. Max frustrerande, kan jag lova. Att står och se andra passagerare gå ombord och inte få gå ombord själv.

SAS-personalen försöker prata med Air Canada-personalen men de nekar oss fortfarande att gå ombord. De menar att de har blivit informerade att vi inte kommer att hinna (fast från vem? Den frågan svarar de aldrig på) och att de har stoppad ombordlastningen av bagage. Som att vi inte alla 33 skulle gett vad som helst för att få komma fram utan bagage.

cuba-havanna-santa-maria

SAS Kastrup; skärp er kring service och information

SAS gjorde visserligen allt de kunde för att få oss ombord på planet men där slutar jag också att vara imponerad av deras service. Jag väljer att ta en bild på SAS-personen som står och informerar oss 33 om att vi inte får komma med planet vi kan se 30 meter framför oss. Hans kollega förlorar fullständigt humöret och tvingar mig högljudd och hotfullt att radera mina foton eftersom det är otillåtet och en fara för arbetsmiljön att fota SAS-anställda. Sen när är et olagligt att ta en bild på någon flygplatsanställd? Senare berättar personen jag fotade för andra resenärer att de tvingade radera mina bilder för att han ”inte önskade hamna på Facebook”.

cuba-havanna

Fadäserna fortsätter med att när jag ska ombokas så lyckas SAS-personalen omboka mig till Cancun i Mexiko i stället för Cuba. Det var bara tur att jag dubbelkollade biljetten efter att tjejen hade förklarat mig resrutten på danska. Jag lovar; Cancun och Cuba låter ganska likt på danska…. Tänka sig till hur svårt detta hade varit att ändra om jag hade märkt det först i Madrid.

Sen skickade tjejen mig vidare till ny kö och ny lucka i bagageutlämningshallen för att få hotell för natten. Utan att berätta för mig att jag behövde hämta ut mitt bagage! Nej, jag fattade inte detta av mig själv. I liknande situationer tidigare har alltid flygbolaget märkt om min bagage och skickat den rätt. Då har jag också fått ombokning och hotell på en och samma gång.

cuba-havanna

Jag hade köpt till fönsterplats på Air Canada och går förbi KLM-desken, som i stället ska flyga mig till Cuba nästa dag, för att fråga efter fönsterplats på deras flygningar. Det är KLM-tjejen som berättar för mig att jag måste hämta ut mitt bagage. Efter ytterligare en timme så har jag fått ut bagaget, det är inte så enkelt som att jag själv kan gå in igen och hämta ut det. Jag vet verkligen inte vad jag skulle gjort om jag inte hade gått förbi KLM och hade kommit fram till Cuba utan bagage. Cuba är ett land där bara att köpa tandkräm är svårt och att ersätta en hel resväska hade varit omöjligt.

cuba-havanna

Julafton på Radisson Blu Scandinavia i Köpenhamn

Beroende på radera-fotoincidenten på Kastrup så är jag inom en kvart bästis med alla mina 32 medresenärer. Alla kommer fram och säger att jag blev orättvist behandlat och att SAS beteende inte var OK. Vi äter god julmiddag på vårt Radissonhotell och jag hjälper alla med information om alla om hur de ska söka om ersättning för försenat flyg. Det finns inte så mycket att göra i Köpenhamn en julafton, men jag tar en sväng till Tivoli och fotar magiska julbilder innan jag netflixar på rummet och går sen ner för middag. Värst är förseningen för alla kanadensare som har planerat så de ska komma hem till Christmas Day för att fira jul.

Dock blir det en tidig kväll eftersom jag redan klockan 06 nästa dag ska flyga till Amsterdam, för att fortsätta till Madrid innan Havanna. Det var ganska så demotiverande att 24 timmar efter att jag lämnade Arlanda fortfarande bara ha kommit till Amsterdam…

cuba-havanna

Ersättningen från flygbolaget

Eftersom jag numera är ganska erfaren kring ersättning från flygbolag så valde jag att försöka få ut ersättning direkt från SAS, utan mellanhand. Den 4 januari i år skickade jag in min ansökan om ersättning och den 18 januari får jag svar om att pengarna är på väg till mitt konto. Eftersom den planerade sträckan var över 3500 kilometer samt utanför EU och jag blev mer än fyra timmar sen till destinationen, så var ersättningen jag fick ut $600 plus 350 kronor för fönsterplatserna jag hade köpt med Air Canada.

Läs mer om dina rättigheter vid försenat flyg: Konsument Europas hemsida

Jag lärde också att jag kan göra krav på Eurobonuspoängen jag skulle fått om jag hade hunnit med Air Canadaplanen, vilket jag inte kände till sen tidigare. Vilket jag givetvis ska göra då detta var en av orsakerna till att jag bokade just denna rutten.

cuba-havanna

Ersättning från försäkringsbolaget

Från mitt försäkringsbolag har jag fått utbetalat en schablonsumma om ett tusen kronor. Jag skickade också in ersättningskrav för hotellet jag hade bokat i Toronto och visum till Kanada, men det valde de att inte ersätta.

Summan av kardemumman

Jag landade bara åtta timmar efter planerat tid i Havanna, men eftersom det blev klockan 19 i stället för klockan 11 så utgjorde det stora delar av en dag. SAS betedde sig exemplariskt på området försöka få oss ombord på nästa plan på Kastrup samt när det gällde utbetalning av ersättning. När det kom till service, information och logistik kring ombokning och hotell så var det mesta under varje kritik. Dock igen ett stort plus för att vi faktiskt placerades på ett trevligt hotell med ordentlig mat i centrala Köpenhamn. Senast det samma hände mig i Wien så hamnade jag på ett äckligt hostel evigt långt från både från flygplats och centrum och maten som serverades var under varje kritik.

cuba-havanna

Och ja; den ekonomiska ersättningen om $600 gör mig faktiskt mindre sur och irriterad. Jag har det senaste halvåret fått 16 000 kronor i ersättning för försenade flyg men jag hade alla gångar kommit fram i tid i stället för att få pengar.

Andra artiklar i serien om ersättningar för försenade flyg:

Ryanair: Om flygbolaget inte vill betala ut pengarna – Ta hjälp av en expert
AirHelp: Utvärdering av firman som hjälpe mig med ersättning från RyanAir
Austrian Airlines: När jag missade anslutningen i Wien och ersättningen jag fick

”Cuba med C? Vet du inte att det på svenska stavas med K?”
Nu är det så att det gör ont i hela min kropp att skriva Cuba med K.
Min blogg och mitt sätt att stava. Jag skyller också på att Cuba skrivs med C på norska.

Bildkavalkad från helgpromenad på Bygdöy i Oslo

oslo-bygdoy-norge

Bygdöy i Oslo är precis som Djurgården i Stockholm. Här finns ett kluster museer, med bland annat friluftsmuseet Fokemuseet (Skansens syrra) Vikingeskipsmuseet (Vasaskeppens brorsa).

Både Bygdöy och Djurgården är lummiga halvöar och båda hyser ett av vardera städers mest förnäma bostadsområden. Likheterna är många, men viktigast för just denna artikel är, att precis som Djurgården är i Stockholm, så är Bygdöy the place för helgpromenaden i Oslo.

Jag kom för några timmar sen hem från dagens promenad med väninnan Lene och hennes mammas hund Brutus, som jag jämnt envisas med att kalla Rufus. Jag är omöjlig både med hundar och namn. Solen försvann precis samma sekund som vi klev ur bilen och kom tillbaka när vi hade kört en minut av vägen hem. Men det var dimmigt vackert och solen lyste lite under molnen. Utöver att se till att inte bryta lårbenshalsen på isen så hann vi med att lösa våra världsproblem på många olika nivåer.

oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norgeoslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge oslo-bygdoy-norge

Bilden på Brutus och mig på badbryggan; Lene Pettersen.

Aktiviteter på Svalbard – Hundspann och isgrottan inuti glaciären

svalbard-hundspann

Aktiviteterna är många och tempot bitvis högt under våra dagar på Svalbard. Men utöver utomhusaktiviteterna så finns egentligen inte mycket annat att göra än att sitta hemma i lägenheten eller fika på någon av stadens, för antalet invånare, många caféer. Så vi är mycket nöjda med vårt schema.

Dag ett är vi på snöskoterutflykt och dag tre på rundtur i en gammal kolgruva. Vår andra dag har vi bokat två aktiviteter; besök i en isgrotta inuti en glaciär under förmiddagen samt att åka hundspann under eftermiddagen.

Läs mer: Snöskoter och rundtur i kolgruvan

Utöver Maxime och jag så består gruppen av vår syster/moster Christiane och hennes man Florian, samt vår mamma/mormor Brit. Resan är allas julklapp till vår mamma/mormor/svärmor.

svalbard-isgrotta

Isgrottan inuti glaciären

Klockan nio på morgonen står vi klara för upphämtning utanför Mary-Anns polarrigg. Det börjar bli en vana nu och det är grupper till många olika aktiviteter som plockas upp i olika minibussar. Men inte vi… Vi spanar och spanar efter vår minibuss; gissa om vi blir häpna när det i stället kommer en enorm snövessla och hämtar upp oss i stället!

Läs mer: Våra 12 bästa tips för Svalbard

Vi sitter varmt och skönt i vesslan medan vi kör bland bilarna på huvudvägen genom Longyearbyen för att ta oss opp till berget. Vi stannar, kliver ut och guiden pekar på en lucka mitt i en snöhög och säger Vi skal ned i hobbit-hulen der! Alla skrattar och tänker kul skämt, sen lyfter guiden på luckan och delar ut hjälmar. Jaha, bara att kliva ner.

svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta

Vi är alltså på väg rakt in i en flera tusen år gammal glaciär! Grottan har bildats naturlig och just den vi besöker har använts under många är för guidningar. Den stängs under sommarhalvåret och varje vinter guiderna kommer tillbaka så har den ändrats; där det i fjol var möjligt att ta sig från en del till en annan del har det nu blivit för smalt. Någon annanstans har en helt ny utbuktning bildats.

Vi går nerför en brant trappa uthuggen i isen, jag halkar redan på andra steget och kanar nerför på rumpan. Som tur var så håller jag mig i repet som hänger bredvid stegen, vilket drar ner farten. Inne i glaciären är det nollgradigt och vi färdas i långa gångar. Här och var ser isen ut som marmor och det blänker när vi sveper förbi med lamporna på våra hjälmar. Vackert och mäktigt, och jag imponeras igen över vad naturen kan skapa.

svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta

Efter någon timme är det dags att ta sig upp till ytan och solen igen. Guiderna serverar varm vinbärstoddy och vi njuter av utsikten över Longyearbyen.

Hundspann till Boltredalen

Efter en lunch, bestående av renskavspizza med lingon och aioli och lite vila hemma i soffan, är det dags för nästa aktivitet. Vi beger oss igen mot Mary-Anns polarrigg och denna gång är det en minibuss som plockar upp oss.

Läs mer: Välkommen till Longyearbyen

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Vi åker ut mot Boltredalen, till farmen där alla polarhundarna håller till. Vi är två på varje släde, en som kör och en som sitter på, och Maxime och jag delar släde. Varje släde dras av åtta hundar, och vi får hjälpa till att hämta dem från sina hundhus och spänna fast dem. Den hundskräck jag har är bara att bita i sig. Varje släde har hundar som går bra överens och inte ska börja slåss ut i spåret. Ja tack, säger jag till detta arrangemang.

Maxime kör först och jag sitter på. Vi börjar med en brant nerförsbacke och Maxime står på bromsen med hela sin kroppstyngd. Sen blir det flackare men det går ganska snabbt i alla fall. De små hundbenen rör sig som trumstickor.

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Jag njuter av att sitta på och kunna fotografera och se på hundarna och funderar på att tacka nej till att byta halvvägs. Jag bestämmer mig i alla fall för att testa och tur är det; för att styra hundspannet är riktigt kul. Alldeles för snabbt kommer den branta uppförsbacken som markerar slutet och jag förundras över hur åtta ganska små hundar klarar att dra två personer och en släde upp. Men jag inser att de hundar som används under riktiga expeditioner drar bra mycket tyngre än vad våra hundar gör.

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Klockan 19 släpps vi av vid vår lägenhet och vi hinner med att vila en halvtimme innan middagen.

Aktiviteterna var sponsrade av Hurtigruten Svalbard.
Text, bilder och synpunkter är som alltid våra egna.

Salzburg – Bästa hotell och restauranger

osterrike-austria-salzburg-radisson-altstadt

Salzburg är en wunderschön stad i de österrikiska alperna som både Maxime och jag älskade från första sekund. Precis lagom stor och mycket att upptäcka för en långhelg.

Hotell Altstadt Radisson

Location-location-location. Vi bor perfekt; mitt i den gamla stadsdelen och där huvudgatan Getreidegasse började. Eller slutade… Hotellet i Salzburg heter Altstadt Radisson och är ett femstjärnigt hotell med tonvis av personlighet. Jag måste säga att här överraskade Radisonkedjan oss rejält. Nyfikna som vi är så kollade vi båda in i alla öppna rum vi passerade och på brandritningen över rummen och samtliga rum verkade vara olika. Det finns ett flertal trappor i hotellet med halvtrappor och länga korridorer. Med mitt dåliga lokalsinne går jag vilse varje gång jag lämnar rummet.

Vi tilldelas en svit på andra våningen: lyxig men också här med en personlig prägel. Förvaringen är ett stort mörkbrunt antikt skåp. Sängarna är riktigt sköna med perfekt både studs och kuddar.

Frukosten inger också den lyxiga och avslappnade känslan man önskar. Matsalen är ganska liten, vilket bidrar till den intima miljön som finns på Altstadt Radisson. Utbudet är precis som man vill ha det och vi njöt länge av frukosten alla tre dagar.

Restaurang Carpe Diem

Vi hade sett ut restaurang Carpe Diem redan innan vi åkte. Övervåningen har serverar klassisk fine dining men det var smårätterna på nedervåningen vi var ute efter. Fast det bara var tidig maj så var det varmt utomhus och vi passade på att ta ett bord på uteserveringen.

Läs mer: En vandring över Salzburgs höjder

Carpe Diem är känt för att många av smårätterna serveras i strutar, vilket vi självklart passade på att ta in. Vi hade sett flugsvamptårtan på Instagram och passade på att ha plats till efterrätt också. Maten var genomgående god, några av rätterna var helt underbara medan några andra var lite tråkigare smakmässigt. Men samtliga rätter var en fröjd för ögat och Carpe Diem över verkligen upp till epitetet World´s finest fingerfood.

Italienska restaurangen L´Osteria

Efter att vi på lördagen hade varit i Hallstsatt under eftermiddagen så tog Maxime och jag en runda norr om älven i Salzburg. Vi söp in miljön och stämningen och passerade då en uteserveringen som såg ut att ha fantastiska pizzor. Tillbaka på hotellet visade det sig att vi båda drömde om pizza, så vi bokade av kvällens restaurang och begav oss till L´Osteria. Det började bli sent och det var extremt lång kö till utomhusborden, så vi tackade ja till ett bord inomhus. Pizzorna var precis så goda som vi hade tänkt och miljön var hektisk stimmig en lördagskväll.

Läs mer: Hallstatt – En dagsutflykt från Salzburg

Faktiskt tyckte vi så mycket om L´Osteria att när det var mors dag på söndag och jag fick välja restaurang, och Maxime bjöd, så valde vi att gå tillbaka. Jag vet; tråkigt men vi visste att det var bra. Vi fick nu ett soligt bord på uteserveringen och var långt ifrån ensamma om att fira mors dag med italiensk mat. Gulligast var den tioåriga killen och mamman vid grannbordet där tioåringen frågade efter notan och bjöd sin mamma.

Sen visade det sig att mors dag absolut inte är tidigt i maj i Sverige, utan två veckor senare, så jag blev firad två gångar. Vilken var helt OK för min del…

Resan gjordes i samarbete med Österrikes turistbyrå och VisitSalzburg.
Ord, foton och synpunkter är som alltid våra egna.

Mina finaste resesouvenirer

souvenir-reseminne

För att tycka så mycket om att resa så mycket som jag gör så är det få souvenirer som får följa med hem från resorna. Jag gillar det avskalat och enkelt hemma, utan mycket färger och etniska uttryck.

Men ett och annat undantag finns också i mitt liv. Följ med hem till mig och mina få, men fina, reseminnen.

souvenir-reseminne
Påfågelfjädrarna och bordstabletten ser ni. Elefanten står i fönsterbrädan och bilden hänger på väggen mitt emot TV:en.

Den långsmala träfigurbilden från Sydafrika

Åren 1999 och 2000 spenderade min väninna Irene utanför Johannesburg i Sydafrika, där hon var utbytesstudent under sin psykologiutbildning. Under påsk åkte Hege, Tone och jag och hälsade på; först i Johannesburg, sen Durban och avslutningsvis Kapstaden.

Läs mer: Sydafrika år 2000

Jag minns vi var i Kapstaden, men inte var, och att vi alla fyra köpte var sin tavla från samma konstnär. Det fanns olika afrikanska motiv men vi valde alla fyra långsmala afrikanska figurer. Irene, Hege och Tone valde mer afrikanskinspirerade ramar medan jag tog den stilrena med gulddetalj.

Enkelheten är troligtvis är orsaken till att jag fortfarande älskar tavlan och att den har hängt i mitt vardagsrum i 17 år, först i Oslolägenheten och de senaste åren i Stockholm.

souvenir-reseminne

Den lilla bruna elefanten med gulddetaljer från Indien

Då jag var i Indien på affärsresa år 2015 var det första gång i Indien för flertalet av mina kollegor. Vi spenderade sååååå mycket tid i souvenirbutiker. De köpte och köpte olika grejer medan jag mest stannade ute på gatan och fotade.

Sista dagen innan vi ska åka till flygplatsen följer jag med till shoppingmallen, som är del av det femstjärniga hotellet som vi bor på. Ja, ni hör ju själv att detta är det dyraste stället man kan köpa något på i hela Indien. I alla fall spontanköper jag en liten elefant som jag tyckte är finare än alla andra vi har sett. Och troligtvis betalade jag en halv förmögenhet för den; jag minns faktiskt inte ens om det gick att pruta.

Läs mer: Testånd i Bangalore

Elefanten slogs omsorgsfullt in i sidenpapper och när jag kom hem hittade jag ett litet minipaket i det stora, med två vita betar. Tyvärr passade betarna dåligt ihop med elefanten och den ena lossnade och försvann nästan på en gång. När jag inför fotandet lyfter på den så ser jag att också den andra är borta.

Min söta lilla beteslösa elefant!

souvenir-reseminne

Den utsirade bordstabletten från Kambodja

Eftersom jag inte är mycket för etniska souvenirer så är jag, naturligt nog, inte heller så mycket för att handla på marknader. Nattmarknaden i Siem Reap i Kambodja var dock ett undantag; här hade de ordentliga produkter med kvalitet och tillverkarens namn på förpackningen. Jag minns jag både var intresserad av en väska och doftpinnar samt tvål. Men det som fick följa med hem i resväskan var ett utsirat mörkbrunt träormament med organiskt mönster.

Läs mer: Staden Siem Reap i Kambodja

Jag köpte utsmyckningen med tanke på att hänga det på väggen men la den tillfälligt på mitt vita vardagsrumsbord, i påväntan av att hitta den perfekta platsen på den perfekta väggen. För två år sedan. Och där har den blivit min permanenta bordsprydnad.

Då jag bodde i min tillfälliga bostad i Fredhäll under vattenskadan förra året så var detta en av ett fåtal personliga tillhörigheter som fick följa med på utflykten.

souvenir-reseminne

De fem påfågelfjädrarna från Indien

Under min första affärsresa till Bangalore år 2013 så åkte jag och mina kollegor till indiernas shoppinggata Commercial Street. Första dagen i Indien och rakt in i den intensiva kommersen. Också denna gång var medresenärerna förstagångsresande till Indien men de anpassade sig snabbt. Men när vi såg en ko som åt sopor mitt på huvudgatan blev också jag förvånad.

Läs mer: Commercial Street i Bangalore

Jag observerade alla säljare av påfågelfjädrar men där och då önskade jag mig inga fjädrar. Det var först något år senare jag kom på hur bra fjädrarna skulle passa hemma hos mig. När jag fick möjligheten att åka tillbaka två år senare så var detta det första jag köpte på Commercial Street. Jag minns jag betalde nästan ingenting för fem fjädrar, så detta vägde nog upp för elefanten jag köpte på samma resa.

Jag hypnotiseras fortfarande i bland av hur vackra fjädrarna är. Eftersom de står bredvid TV:n så tar jag mig då och då att fastna i de oljiga färgerna i stället för det som händer på skärmen.

souvenir-reseminne

Vet ni det roligaste? Jag har trängt ihop alla fyra souvenirer i ett och samma hörn i lägenhet. På några kvadratmeter i finrummet glänser de; mina underbara reseminnen. Och ja; jag ser den gemensamma nämnaren i att tre av dem är i brunt trä.

Cuba och Jamaica – En ganska så perfekt kombination

Detta är vad jag kallar ett färgglatt gäng bilar från 1950-talet.
Detta är vad jag kallar ett färgglatt gäng bilar från 1950-talet.

Det är nu över en vecka sen jag kom hem från Cuba och Jamaica. Med mig hem hade jag också en förkylning; vilket jag tycker är orättvist eftersom jag under hela oktober och november led av en förkylning som utvecklade sig till bronkit, sen lunginflammation och till sist bihåleinflammation och öronkatarr.

Men är du inte glad för att du var frisk på semestern? frågar alla när jag nästan utan röst klagar. Självklart är jag det, men jag är generellt trött på att ligga däckad på soffan varje dag efter jobbat och foodera hem mat. Inte har jag haft ork att ta tag i att sortera mina semesterfoton heller. Men nu sitter jag här framför datorn; dags att rycka upp sig. Så ett kortare reportage kring semesterintrycken följer här.

Havanna!
Havanna!

Havanna och Varadero på Cuba

Mina planer för mellanlandningen i Canada blev inte av; redan vid första stopp i Köpenhamn missar jag min anslutning vidare. Jag får spendera julafton på hotell i Köpenhamn tillsamman med 32 medresenärer. Åtta timmar efter tidplan landar jag i Havanna; inte så farligt ändå.

Salsaorkester i Havanna.
Salsaband i Havanna.

Framme i Havanna har jag en och en halv dag själv för att utforska staden. Jag går runt och super in miljön hela dagen men aktar mig för att inte göra hela staden. Jag vill ju inte behöva göra om allt när Viveca kommer. Dag tre tar jag första buss till Varadero för att möta Viveca; som landar där. Eftersom sol, strand och avslappning är syftet med semestern så stannar vi två dagar och en natt i Varadero. Stranden i Varadero är fin men tyvärr har vi dag två både moln och ganska blåsigt. Klockan 18 nästa dag lämnar vi Vardero för Havanna med Viazulbussen.

Detta är vad jag kallar ett färgglatt gäng bilar från 1950-talet.
Detta är vad jag kallar ett färgglatt gäng bilar från 1950-talet.

Tillbaka i Havanna har vi tre heldagar, vilket utgör dag fem, sex och sju av semestern. Den första går vi runt och runt överallt i Havanna Vejia och Centro, äter en fantastisk lunch, går promenaden Malecon och avslutar med en drink på anrika hotellet National. Nästa dag går vi ännu mer; köar på gatan för att äta lunch på en populär restaurang, åker en timme runt i en rosa Chevrolet från 1954, dricker ett antal mojitos och pina coladas (det gör vi förresten varje dag) och köar igen på gatan för middag.

Sista dagen tar vi direkt efter frukost buss T3 till stranden Santa Maria, en halvtimme öster om Havanna, som visar sig vara semesterns finaste strand. Detta är också nyårsafton och vi har bokat bord på den kända restaurangen på bottenvåningen i byggnad där vi bor. Tyvärr har vi taxi till flygplatsen klockan 05 dagen efter så firandet begränsas något av detta.

Che samt cigarrkvinnan, Havanna.
Che samt cigarrkvinnan, Havanna.

Montego Bay och Negril på Jamaica

Efter att ha varit på resande for i över tio timmar så ankommer vi hotellet i Montego Bay cirka klockan 19 på kvällen. Vi går till stadens mest populära jerkställe för middag, som också råkar ligga bredvid vårt hotell. Fantastisk stämning! Vi har två heldagar i Montego Bay; som vi båda spenderar på strandklubben Doctor´s Cave. Överallt omtalas Doctor´s Cave som något helt fantastiskt men vi blev tyvärr inte så imponerande. Ligga som packade sillar, gul sand och fint vatten men inte fantastiskt. Orsaken till att vi gick hit båda dagarna är att det är enda egentliga stranden i Montego Bay.

Den lokala jerk chicken-syltan i Montego Bay, Jamaica.
Den lokala jerk chicken-syltan i Montego Bay, Jamaica.

Andra dagen åker vi på kvällsutflykt till staden Falmouth och Glistering Waters, där resan är ett äventyr i sig. I Glistering Waters finns det plankton i vattnet som gör att när man rör sig så lyser det upp klarblått. Häftigt som bara den; men svårt att fota….. Vi har sen fått nog av Montego Bay och beger oss till Negril med första buss nästa morgon.

Seven Mile Beach, Negril på Jamaica
Seven Mile Beach, Negril på Jamaica

Vi var väldigt skeptiska till Negril innan, eftersom det går charterresor hit och Jamaica är populärt bland amerikanare. Efter att ha gjort lite undersökningar visar det sig att det är den norra delen av den fyra mil långa stranden där charterturisterna och amerikanarna håller till. Vi bokar givetvis ett hotell på den södra delen.

Läs mer: Negril och Seven Mile Beach

Stranden är inte riktigt som vi hade trodd; den är väldigt smal, men vattnet är lockande turkost. Det vill säga när det inte är molnigt, regnar eller blåser så mycket att havet är endast vågor. Tyvärr har vi lyckats pricka in en riktigt ovädersperiod; i Florida 100 mil norr om oss är det snöstorm… Fast inte själva stranden var som vi hade tänkt så tyckte vi mycket om Negril i alla fall. Den lokala känslan fanns kvar och Seven Mile Beachs södra del var småskalig och färgglad.

På Jamaica, självklart! Seven Mile Beach.
På Jamaica, självklart! Seven Mile Beach.

Negril är en charmig strand; med strandbarer, restauranger och en stor andel lokalbefolkning. Byggnaderna är låga; vi får lära att inget i Negril (eller är det hela Jamaica?) får vara högre än en palms höjd, vilket brukar motsvara maximum tre våningar. Försäljningen på stranden är intensiv och underhållande, av både legala substanser som mat och dricka och illegala substanser att röka och alla pratar med alla. Jag har inte tråkigt en sekund.

Jerked fish, vilket betyder grillad stärkt kryddad fisk med jesksaus. I Montego Bay.
Jerk fish, vilket betyder grillad stärkt kryddad fisk med jesksaus. I Montego Bay.

Om jag hade gjort om resan:

Cuba och Jamaica var en mycket bra kombination; länderna är väldigt olika både gällande kostnadsläge, lokalbefolkning, känsla. Ja allt… Cuba är gammalmodigt, nerslitet, har tonvis med charm och de pratar eldigt spanska och dansar till eggande salsa. Jamaica är ganska välpolerad men har ändå charm och lokal känsla, allt är dyrt, de har engelska som modersmål och det de kallar att dansa är att stampa på stället och svänga med armarna till slö reggae.

Utmaningen var att ta sig mellan länderna. På flygplatsen i Havanna såg vi att flygbolaget Aerogaviota flyger från Havanna, via Santiago de Cuba till Kingston på Jamaica. Vi hittade aldrig detta flygbolaget då vi sökte hemifrån.

Seven Mile Beach, Negril på Jamaica
Seven Mile Beachs minsta och coolaste bar

Cuba. Vi ville som sagt sola och bada mycket under semestern, men jag borde ha skippat Varadero och tvingat Viveca att ta sig direkt från Varaderos flygplats till Havanna med direktbuss. Hade jag gjort om veckan på Cuba så hade jag stannat i Havanna hela veckan; lagt badutflykterna till stranden Santa Maria och besökt inlandsområdet Vinales över två dagar och en natt.

Jamaica. Med facit i hand hade jag också hoppat över Montego Bay. Vi valde i och för sig att bo i centrum, nära Doctor´s Cave och inte i charterområdet, men vad som i Lonely Planet låter som många stränder att välja mellan är i verkligheten smala strandremsor där lokalbefolkningen mest spelar fotboll; utan restauranger och andra faciliteter. Den enda stranden är Doctor´s Cave. Restaurangutbudet är också ganska begränsad och ligger längs en trafikerad gata. Hade jag gjort om det hela så hade jag funderat på att åka från Kingston till Negril antingen via den nordöstra kusten, och stannat till runt San Antonio eller via den sydvästra kusten och stannat till i Treasure Beach. Utflykter och taxi är ofattbart dyra på Jamaica, medan bilhyra är ganska billigt, så en hyrbil hade nog varit grejen.

Plaza Vieja, Havanna.
Plaza Vieja, Havanna.

Ett kort och lättsamt inlägg, sa du?

Well, så blev det inte när jag började skriva. Men jag återkommer i alla fall lite mer fram med mer fördjupade artiklar om både Cuba och Jamaica.

”Cuba med C? Vet du inte att det på svenska stavas med K?”
Nu är det så att det gör ont i hela min kropp att skriva Cuba med K.
Min blogg och mitt sätt att stava. Jag skyller också på att Cuba skrivs med C på norska.

En dagsutflykt från Minsk till Mir och Nesvizh

minsk-mir

Jag minns inte exakt när eller hur jag första gången hörde talas om Mir i Vitryssland; allt jag vet är att det är länge sen. Jag har alltid vetat att om jag någon gång ska besöka Vitryssland, så är Mir en given destination.

När jag börjar kolla upp detaljerna inför resan så visar det sig att Mir ligger en dryg timme från Minsk. Jag lyckas också läsa mig fram till att Nesvizh , som också är värt att besöka, ligger i närheten av Mir.

Läs mer: Våra bästa tips för Minsk

Mir – Ett UNESCO-listat slott och färgglada bostadshus

Min guidebok berättar för mig att det bara bor 2500 personer i Mir. Huvudattraktionen är renässansslottet, påbörjat sent 1400-tal av familjen Radizwill, som ägde det till 1895.

Jag börjar med en runda runt slottet och det är mycket imponerande. Det är inte möjligt att komma in i slottet; vad vi besökare kan göra är att ta sig upp på loftgångarna för bättre utsikt samt gå ner i den gamla fängelsehålan.

Läs mer: Mir slott – UNESCO:S världsarvslista

minsk-mir

Slottet har en restaurang i källaren, som såg trevlig ut. Utifrån dukningen så gissar jag att många på bussutflykt äter här. Slottet omfattar också ett hotell där jag tyvärr inte fick komma in och se, men som utifrån bilderna verkar vara en upplevelse.

Läs mer: Mir Castle Hotel

Mir by är trevlig att gå en runda i, om något nergången. Men det är ju ofta halva charmen och jag och kameran stortrivdes.

Nesvizh – Ett storslaget slott

Slottet är också Nesvizhs huvudattraktion, men eftersom den romersk-katolska kyrkan och rådhuset ligger mellan busstationen och slottet så bestämmer jag mig för att gå förbi på vägen. Jag blir tyvärr föga imponerad. Det positive är att jag då går längs vattnet och får se slottet på håll.

Nesvizh slott uppfördes som, igen, familjen Radizwills residens under 1500-talet. Det ligger spektakulärt till på en ö innanför vallgravarna och där jag får gå över en lång bro. Dagens slott är resultatet av en utbyggnad under 1700-talet, då fasaden fick sin barocka prägel. Det går att besöka slottets insida också; där stora delar har återställts till forna tiders prakt.

Läs mer: Nezvizh slott – UNESCO:s världsarvslista

Att ta sig till Mir och Nesvizh

  • Det enklaste sättet är att följa med en bussresa till båda ställen, exempelvis med Viapol.
  • Jag gillar dock att styra min tid själv och valde att åka med lokalbuss. Det är inte helt lätt men inte omöjligt heller.
  • Bussen från Minsk till Mir tar cirka 75 minuter. Jag valde att köpa biljett på busstationen dagen innan men det går att köpa samma dag också. Var förberedd på att ingen på busstationen pratar engelska. Förbered dig genom att ha namnet Mir skrevet på en lapp på ryska, tillsammans med datumet du vill åka och cirka klockslag. Funkade utmärkt att kommunicera på detta sätt. Jag åkte med bussen som gick 08:50 och var i Mir cirka 10:10. Dock gav detta mig mer tid än vad jag behövde i Mir; ett alternativ är att åka med bussen som går cirka klockan 10 och är framme cirka 11:15. Bussarna går med en dryg timmes mellanrum hela dagen.
  • Det är svårt att ta sig mellan Mir och Nesvizh, men på fredagar och söndagar går det en buss klockan 13:52 och en buss klockan 17:13. Köp biljetten till nästa resa på en gång du kommer till Mir. Ingen pratar engelska här heller. Bussen heter ”Slonim – Nesvizh” och har nummer 1077.
  • Utöver restaurangen på slottet i Mir så finns en restaurang vid torget, nära busshållplatsen. Jag skulle inte vilja äta där. Det finns också en minilivs där du kan köpa kex, bröd eller frukt. Jag såg inga taxin i Mir, så om du önskar göra utflykten andra dagar än fredag eller söndag kan det bli svårt att hitta taxi.
  • Bussen mellan Mir och Nesvizh tar cirka 40 minuter.
  • Köp en biljett till bussen tillbaka till Minsk på en gång. Behöver jag säga att du ska upprepa tricket med Minsk på ryska samt datum och klockslag på en lapp? Jag åkte hem med bussen som går 18:10; jag minns inte nu om detta är sista eller näst sista bussen för dagen.
  • Busshållplatsen i Nesvizh ligger en bit från slottet och andra sevärdheter. Ett tips är att märka ut dessa i Google Maps innan du åker så du kan gå efter kartan. Roaming är inte gratis i Vitryssland. Nesvizh stad, rådhuset och den romersk-katolska kyrkan imponerade inte jättemycket på mig, men de ligger (nästan) på väg till slottet.
  • Jag åt lunch på Café Barbara, som ligger precis mittemot slottet i Nesvizh. Till trots för varierande recensioner hos TripAdvisor så är detta den restaurangen som passar en skandinavisk gom bäst. Ettan, tvåan och trean hos TripAdvisor påminde alla mest om de hemskaste skolbespisningar med buffé bestående av korv, obestämbart skivat kött och olika rotmos.
  • Jag var tillbaka i Minsk strax innan klockan 20.
  • Det ska gå en buss dagligen klockan 14:30 mellan Nesvizh och Mir. Den heter ”Saligorsk-Grodna” och har nummer 887. Nesvizh är en större stad, och du borde inte ha problem att hitta en taxi som kan ta dig till Mir. Jag såg flera taxin vid den romersk-katolska kyrkan och rådhuset.
  • Om du inte får till det med både med Mir och Nesvizh, så tycker jag att Mir är den byn du ska välja. Här finns finaste slottet och det är intressant att ta en runda bland bostadshusen i byn.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Andras resor under 2017 som jag har varit ohälsosamt avundsjuk på

osterrike-bad-gastein-austria

Då jag var på Jamaica under förra veckan så läste jag ett fantastiskt reportage hos resebloggen 4000 mil med titeln Resor vi har varit avundsjuka på under 2017.

Jag är inte en bättre människa än att jag både en och tjugo gångar har känt samma när jag under året har lästa andras resebloggar eller kollat Instagramflöden.

Läs mer hos 4000 mil: Resor vi varit avundsjuka på under 2017

sverige-skane-osterlen-glimminghus
Från min egen underbara Österlensemester under 2017

Jag visste självklart vilka resor jag har läst om under året och som jag har suktat extra efter. Resetokig som jag är så är det så att jag ofta låter mig inspireras av andra. Men några reportage hos andra får mig att regelrätt dregla. Och snabbt uppdatera min bucket list.

Där och då, på stranden i Negril, började jag i mobilen spalta ner vilka bloggar och destinationer det rörde sig om. Konstigt nog så blev inte listan så lång som jag trodde den skulle bli, men jag ser det som ett bra tecken att jag kan tygla min avundsjuka. Något.

Johnnybajdzjan – Lahore i Pakistan

Johnny var första gången i Pakistan under 2016 och redan då rann snålvattnet till hos mig. Han tyckte tydligen om landet, för redan i höstas reste han tillbaka igen. Jag vill också åka till Lahore och göra allt Johnny har gjort. Fast magsjukan kan jag skippa.

Läs mer hos Johnnybajdzjan: Eid milad un nabi

Foto: Johnny Friskilä

Glimt av verden – Öknen i Oman

Norska Marianne besöker alla resmål jag önskar besöka. Under 2017 var hon i Oman, som redan står högt på min lista. Allt hon gjorde såg fantastiskt ut, men öknen såg fantastigast ut av det mest fantastiska.

Läs mer hos Glimt av verden: Ørkeneventyr i Oman

Foto: Marianne – Glimt av verden

4000 mil – Meteora i Grekland

Självklart har bloggen som inspirerade till denna artikel också besökt ett av mina fantasiresmål. Det rör sig om Meteora, beläget ungefär mitt i fastlandsgrekland, och som består av flera tempel belägna uppe på branta sandstensklippor. Jag vill-vill-vill.

Läs mer hos 400 mil: Meteora – En av de där platserna på det här jordklotet som vi har längtat så länge till

Foto: Gunilla Yourstone

Maria’s Adventure – Caye Caulker i Belize

Centralamerika är ett område som verkligen har börjat locka. Mycket beroende på att flera resebloggare jag förljer har varit där under se senare åren. En av dessa är Maria Meland som har spenderat flera månader i regionen. Både Nicaragua, Panama, Guatemala och Costa Rica lockar, men just paradisön Caye Caulker i Belize gjorde mig extra sugen. Alltså; vilken dröm.

Läs mer hos Maria’s Adventure: The paradise island Caye Caulker on a budget

Foto: Maria Meland

Resfredag – Madagaskar

Sist, men absolut inte minst; Madagaskar och Annika på bloggen Resfredag. När min  syster Christiane och jag träffades i höstas för att boka resa för februari i år så var vi innan överens om destinationen Buenos Aires. Men bara dagen innan kommer Madagaskar till mig som en blixt, från ingenstans. När vi träffas så är jag så lyrisk kring allt djurliv på Madagaskar att Christiane låter sig övertala att byta destination. Vi hittar bra biljetter och ska precis till att trycka Köp när vi ser att det är regntid på Madagaskar i februari. Besvikelsen är total, men inte större än att vi i stället faktiskt bokar Buenos Aires någon dag senare. Men nästa år; då ska Christiane och jag till Madagaskar. Så är det bara.

Läs mer hos Resfredag: Madagaskar – Min resa dag för dag

Foto: Annika Myhre

Så farligt lång blev väl inte listan? Visst har jag blivit en modest och behärskad person?

FÖLJ LADIES ABROAD

953FansGilla
5,428FöljareFölj
118FöljareFölj

SENASTE ARTIKLARNA