Förra söndagen var tyckte jag det var dags att blåsa liv i afternoon tea-drickandet, som har legat lite i träda senaste tiden. Jag kom på detta bara dagen innan så det var redan fullbokat många ställen. Men på Wienercaféet fick vi ett bord.
Wienercaféet har funnits på Biblioteksgatan så länge jag minns och det anges Anno 1904 som en del av loggan. Dock fick etablissemanget ett rejält ansiktslyft för några år sen då det fick nya ägare för några år sen. I lördags var faktiskt första gången jag besökte Wienercaféet; av någon anledning har det inte blivit av tidigare.
Mitt sällskap och jag testar den klassiska varianten av afternoon tea för 329 kronor. Då ingiår en ganska liten kanna te. Det ätbara presenteras på ett trevåningsfat, som sig hör och bör. Snittarna är många, men flera av dem är tre centimeter små cirklar med bröd. De är goda till smak, där skagenröran blir min favorit, förutom tryffelvarianten som är ganska menlös.
Mellanfatet innehåller två platta och ordinarie scones per person, med sylt, lemoncurd och smör. Eftersom jag har provat så många scones med olika smaksvarianter som tranbär och kanel, så tycker jag detta blir detta lika tråkigt. De är också för hårt gräddade för min smak.
Toppfatet, vikt åt sötsakerna, är där jag vill säga att Wienercaféet lägger krutet. Hela fem små bakverk per person. Ofattligt gulligt och bra att de håller igen på sockret så att vi kan få i oss alla fem.
Jag vet att afternoon tea ska vara elegant och en fröjd också för ögat men jag tycker om att bli mätt nät jag intar något som kostar 329 kronor. Det var inte så att jag var hungrig när jag gick men jag behövde äta igen två timmar senare.
Det finns en vegetarisk variant för 325 kronor, där ungefär hälften av snittarna skiljer sig från den klassiska varianten. För 469 får du deluxe-varianten, där ett glas champagne och en macron ingår.
När jag förra våren var i New Orleans så var vi överens om att besöka en tidigare sockerplantage redan innan vi bokade resan. På plats valde vi Laura Plantation, som är det mest kända och välbevarade exemplet.
När vi kommer fram är det en dryg halvtimme till nästa guidning börjar. Vi spenderar väntetiden i butiken och sittande på porchen. Vi får en riktig bra guide och vår grupp om ungefär 20 personen påbörjar turen.
Plantagen köptes 1804 av Guillaume Duparc, en franska veteran som kämpade under den amerikanska revolutionen, och fick namnet L’habitation Duparc. Inom kort blev plantagen bland de största i området.
Laura var fjärde generationen efter Guillaume Duparc och drev plantagen tillsammans med sin man. Lauras man dog och efterlämnade henne med elva barn, varav de äldsta var nästan vuxna. Laura fortsatte driva plantagen tillsammans med sina barn och dog under 1960-talet, 98 år gammal.
Namnbyte till Laura Planatation
Laura Plantation är precis som jag hade förställt med en sockerplantage i den amerikanska södern. Självklart fattar jag att det som i dag visas upp är tillrättalagt för besökande men känslan och utseendet är precis som jag förväntade mig, och har sett på film och foton. Jag lyckas utan problem se framför mig hur det kan ha sett ut när det det begav sig på plantagen.
Huvudbyggnaderna är i klassiskt sydstatsuppförande och det finns stora balkonger på båda sidor; givetvis med gungstolar. Slavarna bodde i mindre och enklare byggnader, en bit från huvudhuset.
Enligt vår guide var Laura Plantation en av många plantager i området; det som utmärker den är att Laura förde dagbok från hon var ung till hon dog. Hon beskriver detaljerat slaverna och deras villkor men också galenskaper, suputer och kusingifte i sin egen familj. När plantagen öppnade för guidade turer så ändrades namnet till Laura Plantation, för att spegla den prägel hon satte på den.
Tallinn är bådeen av mina favoritstäder och en av de städer jag har besökt flest gångar. Så när jag tidigare i år blev bjuden dit på en pressresa med matfokus så var jag inte sen om att tacka ja.
Jag visste också direkt vem jag skulle bjuda med; nämligen min mamma. Vi åkte med Tallinnkfärjan fredag kväll, hade två dagar och en natt i Tallinn och hem igen med färjan måndag morgon. En alldeles ypperlig helg med moln första dagen och krispig sol andra dagen.
Jag gillar påkostade och storslagna byggnadsverk. Fint för ögat är något jag går igång på. Vilka byggnader kombinerar storslagenhet och oväntade detaljer bättre än slott och plats?
Kungligheter och adel har genom åren haft både tid och råd att uppföra påkostade fastigheter. Och en och annan halvgalning, eller konstnärligt begåvad person, har också funnits genom tiderna, som har stått för de oväntade inslagen.
Jag presenterar här mina europeiska favoritslott och -palats. Om du skulle vara på väg till ditt favoritslott, i Europa eller världen i övrigt, och får problem med försenat flyg kan ni vända er till flightright.se, som hjälper dig att få ersättning vid eventuella flygförseningar.
1. Pena Palace i Sintra, Portugal
Sintra är en underbar liten stad utanför Lissabon med inte mindre än fem borgar, palats och slott. Jag har tidigare utropat palatset Quinta da Regaleira till Sintras häftigaste sevärdhet men inför denna artikeln har jag ändrat mig. Japp; detta är min publication och jag får ändra mig precis så mycket som jag vill.
Förstaplatsen går till Pena Palace med sin färgglada fasad med tinnar och torn. Sa jag många färger? Sa jag många stilar? Sa jag en miljon oväntade detaljer??? Om du inte gillar detta Törnrosaslottet så har du ingen fantasi. Alls.
Nu sjönk inte Quinta da Regaleira så fruktansvärt långt ner på listan. Andraplats bland Europas häftigaste slott och palats är inte heller dåligt.
Alla byggnaderna som utgör Quinta da Regaleira är uppförd i natursten. Samspelet med omgivningarna är magiskt. Om Pena Palace är ett Törnrosaslott så är Quinta da Regaleira ett Rapunselslott. Här finns bland annat höga torn att klättra upp i, ett upp och nervänt torn som går ner i marken och fortsätter i underjordiska tunnlar som kommer ut bakom ett vattenfall där du får hoppa på stenar i vattnet för att komma vidare. Lekfullheten fick verkligen fram barnet i mig. Detaljrikedomen är också här enorm och antalet torn går inte att räkna.
Jag minns fortfarande hur både Maxime och jag tvärnitade på väg från bilen när vi första gången såg Peles slott. Det är asymmetri över hela slottet. Ganska stramt uppfört i vit puts och mörkbruna trädetaljer, men också sååå snyggt. Framför slottet finns skulpturpark, trappor och terrasser som också förtjänar din tid. En mycket hedervärd tredjeplats.
Alltså, jag hade en gul LEGO-borg då jag var liten där borgen i Sirmione måste ha varit förlagan. Jag har aldrig tidigare sett ett så tydligt skolexempel på en borg. Till trots för att vi spenderade flertal kväller i Sirmione så lyckades jag aldrig ta mig in i borgen, den stängde alldeles för tidigt. Jag fick i stället nöja mig med nästan 100 foton från utsidan. Japp; jag räknande när jag kom hem.
Holyrood Castle är den brittiska drottningens residens när hon besöker Skottland. Samspelet mellan slottet i natursten och den stora parken med alla blommor är perfekt. Sammankopplat med slottet ligger ruinen av slottskyrkan Holyrood Abbey. Imponerande och vacker helhet. Me like!
Schwerin är en liten stad i norra Tyskland som jag inte hade hört talas om innan jag åkte dit. Det imponerande slottet ligger majestätiskt på en ö. Baksidan, med orangeriet, torn och broar är mest imponerande.
Alltså, en klassiker. Vad mer finns egentligen att säga om detta storslagna byggverk? Det är rosa marmor, det är bladguld och det är stram barock överallt. Missa absolut inte parken med alla delar i olika utföranden.
Vitryssland är kanske inte vad som föknippas med slott men Mir slott utanför Minsk är värt en omväg. Vackert placerad vid en liten sjö och imponerande arkitektur. Det går bara att besöka en liten del av slottets insida men det gör inget eftersom fasaden är så vacker.
Läs mer: Mir slott utanför Minsk
9. Bran Castle i Transsylvanien, Rumänien
Bran Castle, mer känt som Draculas slott och ett av Europas mest kända, får på min lista se sig slagen med hästlängder av grannslottet Peles. Bran Castle ligger imponerande på en höjd över staden med samma namn, men detaljrikedomen och antalet spännande inslag är för båda låga för att ge en högre placering.
OK, hit me med dina bästa tips för slott och palats jag har kvar att upptäcka! Det enda jag har på min lista just nu är Neuschwanstein i södra Tyskland.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Direkt efter frukost beger vi oss till Villa Magdalena, en bilresa på endast en halvtimme, fortfarande inom området Zagorje. Resan går mellan vinodlingar och majsodlingar; perfekt start på dagen.
Vi checkar in på våra rum på Villa Magdalena, där samtliga rum har en jacuzzi i rummet. Våra rum ligger på översta våningen; bara några trappsteg upp till SPA:et och vi beger oss omedelbart dit.
SPA:et har en större pool och en jacuzzi för åtta personer. Båda med underbar utsikt över det närliggande landskapet. Det finns också två terrasser med utomhus solsängar; tyvärr tillåter inte vädret att vi ligger utomhus.
När det börjar kurra i magen går vi trappstegen ner till våra rum och gör oss i ordning för lunch. Denna serverar en trappa ner, i färgglada restaurangen med en kock som har jobbat flera år i Japan och kan allt om att posera för våra kameror.
Lunchtemat är hälsosamt och detox och vi får in inte mindre än fem drycker i alla färger. Till efterrätt får vi testa fyra olika tårtor och glass och vi får också en extra överraskning i form av choclate art som kocken tillagar direkt på en glasskiva på bordet framför oss.
Vinprovning och middag på Vuglec breg
Efter lunch beger vi oss till vingården Vuglec breg, som är viden känd i hela Kroatien. Landskapet i Zagorje gör att vi häpnar under den korta bilresan.
Vi börjar med att spana in deras boenden, som är fördelat över olika längor och utförande. Favoriten blir den pyttelilla stugan med privat jacuzzi och sauna och underbar utsikt. Behöver jag säga den är populär för nygifta?
Sen blir det en runda för att kolla in vinproduktionen; både röd, vit och rosé. Vin med bubblor är ganska nytt i Kroatien men marknaden växer varje år och är nu Vuglec bregs stora satsningsområde.
Det börjar bli dags att prova vinerna, vilket vi gör med glädje. Efter att ha provat oss genom fyra olika, utan att spotta, är det dags att flytta sig inomhus och inta middagen. Det bjuds, som dig hör och bör på en vingård, på traditionell meny bestående av soppa till förrätt, kalkon med det traditionella pastaliknande tillbehöret och grönsaker samt efterrätten stukli; en sorts gratinerad pannkaka fylld med salt keso och grädde.
Vi lämnar Vuglec breg var det vid 22-tiden. När vi kommer hem passar jag på att testa jacuzzin i rummet, vilken visar sig ha ljus i olika kulörer som färgar vattnet. Oj, vad roligt!
Resan genomfördes i samarbete med Kroatiska turistrådet.
Bild, text och synpunkter är som alltid våra egna.
Att Ystad harfina stränder visste vi innan vi åkte, men vi hade ingen aning om att den lilla staden skulle vara så trevlig! Vi hittade både bra shopping, mysiga miljöer och god mat.
Stora Östergatan och Stortorget
Ystads centrum gillade vi alla tre mycket. Här finns huvudgatan Stora Östergatan med bra butiker, men också trevliga fik. Alla fick med sig fler nya klädesplagg hem. På smågatorna som korsade Stora Östergatan ocg väster om Stortorget hittade vi de färgglada små husen och stockrosorna som vi har sett i Wallander.
Stora Östergatan slutar i Stortorget och här ligger flertalet restauranger. Vi testade middag på Upp eller ner, Thai Corner och Bryggeriet och var riktigt nöjda med alla. Den dagliga glassen intog vi på Glassmakeriet som hade nya lockande smaker varje dag, exempel var lakrits, ingefära, fläder och rabarber. Underbart och stort plus för att de höll öppet så länge det fanns kunder på kvällarna; när vi kom rusande en halvtimme efter stängningsdags var det alltid möjligt att få handla. Och vi var aldrig ensamma där då heller.
Lunch åt vi på Helsa på, som har vegetarisk mat och lummig bakgård. Hos Morten, på andra sidan Stora Östergatan, har liknande bakgård men är i stället känt för räkmackorna. Men vi lyckades aldrig ta oss dit eftersom det vid båda tillfällen vi försökte var abonnerat för Ystad jazzfestival.
Vår stuga och stranden
Stugan vi hyrde låg vid avfart ett till stranden och det tog under fem minuter att gå. Tyvärr tillät inte vädret att vi badade dagtid men på kvällarna brukade vi promenera längst stranden.
Klostret ligger bara ett stenkast norr om Östergatan och Stortorget. Området består av själva klosterbyggnaden, som i dag innehåller museum med butik, samt en mängd olika trädgårdar och en klosterdam.
Jag gillar verkligen när jag hittar något oväntat som jag tycker om, vilket var fallet med gulliga Ystad.
Under förra veckan blev Maxime och jag inbjudna till att bo en natt på nyrenoverade hotellet Scandic Downtown Camper i Stockholm. Det självklara svaret var ja; vem gillar inte krispiga lakan och hotellfrukost?
Nyast och hippast i Stockholm; Brunkebergstorg
Downtown Camper by Scandic ligger på Brunkebergstorg i Stockholm. Nya och heta hotellområdet och bara ett stenkast från Sergels torg. Downtown Camper öppnade tidigare i höstas, men grannhotellen Hobo och At Six, med Peter Stordalen som ägare, öppnade tidigare i år. Takbaren Tak, som ligger ovanpå Hobo, har varit alla stockholmares favorithak hela sommaren.
Downtown Camper är ett tidigare Scandichotell som har varit stängt i två år för renovering och öppnade i helt ny skrud. Vilket vi själv kan intyga; vår pappa/morfar med fru bodde på den tidigare varianten av hotellet för några år sen och det såg ut som en Finlandsfärja på land.
Sviterna och SPA:et på översta våningen är fortfarande under renovering och öppnar vid årsskiftet.
Vi får ett spacious-rum med badkar och det är absolut rymligt. sängen och kuddarna är komfortabla. Mest gillar vi dagbädden framför fönstret. Här ligger vi båda halva kvällen och surfar, läser och kollar film. Dessa finns i samtliga rum.
Det senaste inom hotelltrender är att hotellen inte bara ska attrahera gästerna som bor där, utan också locka boende i staden till att använda de gemensamma lokalerna som sitt vardagsrum. Vi ska välja ett hotell för att jobba från, fika på eller för en AW med kollegorna. Vilket också är vad Downtown Camper by Scandic eftersträvar. Det finns flera grupper att sitta vid i receptionen och det finns en stor restaurang med en bardel.
Frukosten är halva nöjet med att bo på hotell, håller ni inte med? Maxime och jag går ner redan klockan 07:15 för att ha tid att njuta innan det är dags att ta sig till jobb. Vi plockar på oss lite av varje och imponeras speciellt av utbudet av ost och marmelader. Vi blir sittande länge och hinner precis till respektive jobb för våra möten klockan nio.
Tack till Downtown Camper by Scandic för möjligheten att provbo på hotellet. Text, foton och synpunkter är som alltid våra egna.
Armenien låter långt bort, men är du flexibel och har lätt att sova på plan så tar du dig dit enkelt över en kväll och natt. Jag åkte torsdag kväll, mellanlandade i Warszawa, och landade i Jerevan klockan 05 lokal tid fredag morgon. Ytterligare några timmar sömn på hotellet och jag var klar för att utforska landet.
Här kommer våra bästa tips för staden Jerevan.
Monumentet Kaskaden och Alexander Tamanyan Park
Kaskaden är Jerevans enda egentliga sevärdhet, om du inte är intresserad an museer. Ett kommunistmonument för att fira det Armensk-Sovetiska vänskapet. På håll ser monumentet ut som en trappa med ogräs, men det är absolut värt att ta sig upp. Utsikten över berget Ararat är fantastisk och monumentets utförande är….. intressant för sin stil, är nog ordet.
Framför kaskaden ligger Alexander Tamanyan Park, med moderna färgglada skulpturer och fler utomhusserveringar är vad du hinner med att besöka. Vi slank in på den finaste, med stora rosenbuskar, för lunch men har ingen aning i fall de har godaste maten.
Området runt Operatorget
Operan ligger bara ett stenkast söder om Kaskaden och detta är området där alla jerevanbor träffas för att fika och ta ett glas. På Operatorget ligger utomhusserveringarna rygg mot rygg och de fortsätter hela vägen upp till Alexander Tamanyan Park.
Vi hängde på Santa Fe, mellan de två torgen, men loungekänsla och goda, men med armeniska mått dyra, drinkar och mat. Vi fikade också och drack te på mer traditionella ställen vid operatorget.
Republic Square
Republic Square, eller Hanrapetutyan Hraparak, i södra delen av citykärnan är mest ett torg med ståtliga offentliga byggnader och en fontän. Vid torget finns inga serveringar eller annat men det är trevligt att flanera en kortare tidpunkt.
Restaurang Dolmama´s ligger nära Republic Square. Hanne och jag har inte bokat men ankommer cirka klockan åtta, vilket är helt perfekt för att få, enligt oss, bästa bordet på utomhusdelen. Vi sitter i ett eget valv under en trädkrona och får luta oss för att gå under trädstammen. En timme senare är det fullt och nya gäster får sitta inomhus.
Vi beställer från den armeniska delen av menyn, där Hanne tar paradrätten kyckling i valnötsås serveras som i en båt. En restaurang du absolut inte vill missa i Jerevan. Bordreservering rekommenderas och enligt rykten så brukar Armeniens president ofta äta här.
Praktiska tips:
Det är ved Opertaorget allt händer och detta är området där du vill bo
Jerevan i sig har inte jättemånga sevärdheter, behållningen ligger i de närliggande utflyktsmålen, så du hinner fint med att se Jerevan på eftermiddagar och kvällar, efter dagsutflykterna
Citykärnan är liten och det går lätt att förflytta sig till fots
Armenien må vara världens första kristna land, och kanske fortfarande med flest religiösa invånare, men vanlig klädsel gäller och det dricks alkohol precis överallt
Här på Ladies Abroad gillar vi att det ska vara enkelt att ta sig till ett resmål; direktflyg is king. Men vi gillar också resmål utöver det vanliga. Det är ok att varken hitta köttbullar på menyn eller höra svenska.
Vi har gått genom Arlandas lista över destinationer det går att flyga direkt till. Utifrån den har vi har sammanfattat de destinationer vi anser som spännande, udda, ovanliga eller exotiska i listan nedan.
Addis Abeba eller Teheran, någon?
Vad sägs om en långhelg i Etiopiens Huvudstad Addis Abeba? Planet går cirka klockan 22 torsdag kväll och du landar i Etiopien cirka klockan 06 fredag morgon. Planet hem går vid midnatt natten mot måndag och du landar på Arlanda strax innan klockan 07. Med en tidsskillnad på bara två timmar så gäller det bara att sova effektivt på planet.
Eller vad med Irans huvudstad Teheran? Definitivt ett spännande land och jag spenderade en dag i Teheran våren 2016, innan vi fortsatte mot Isfahan och shiraz.
Skolflickor vid poeten Hafez grav i Shiraz, Iran
Eller vad med Kiev eller Minsk?
Nyårsafton 2017 firandes in i Kiev och sommaren 2017 var jag i Minsk. För båda resmålen var det tungtvägande att jag kunde flyga direkt och att biljetterna var billiga. Till Kiev tar det två och en halv timme att flyga från Arlanda, och det går två plan per dag, och till Minsk tar det ynka en och en halv timme att flyga.
Petjerskaklostret i Kiev, Ukraina
Var så god; här är listan
Destinationerna nedan är vad vi uppfattar som mer udda och spännande resmål. Givetvis går det att flyga direkt från Arlanda till bland annat Prag, Warszawa och Krakow, men det är numera så vanligt att åka dit att direktflyg förväntas. Dessa destinationer är därför inte med på vår lista.
Är det bara vi som gillar direktflyg, eller är det avgörande också för dig? Och vad med nattflyg? Sover du bra på plan och kommer fram pigg och utvilad, eller är du ett vrak efter att ha varit vaken hela natten?
Venedig! Jag föll för dina kanaler och slita charmiga fasader vid förra besöket. Jag har sedan då önskat åka tillbaka, men skulle känslan vara den samma?
Den här gången är färdmedlet från Gardasjön till Venedig tåg. Utgången från tågstationen är magnifik; vi går ut genom portarna och står överst på en trappa. Nedanför trappan bräder Canale Grande med sina gondoler, småbåtar och den gula vattenbussen. Precis som jag vill ha det; min känsla för Venedig är den samma nio år senare!
Santa Croce och San Polo med mysiga kanaler och Rialtobron
Vi går den stora bron över Canale Grande och kommer in i stadsdelen Santa Croce. Här är det mindre turister i gränderna och serveringarna på torgen mindre. Eftersom vi har åkt tåg en och en halv timme så börjar vi direkt med en caffe latte och en glass. Tre bord på uteserveringen på det lilla torget och givetvis en kyrka!
Dagens första sevärdhet är den vackra byggnaden Ca d´Oro i stadsdelen Cannaregio, men den skådas best från San Polo-sidan av kanalen. På kanalen är trafiken intensiv och jag fascineras igen. Som en bonus hittar vi bredvid Ca d´Oro ett roligt hus som stöttas upp av två händer.
Längre öst i San Polo ligger stadsdelen Rialto. Vi passerar snabbt genom Rialtomarknaden, det är Rialtobron vi vill se. Jag missade bron vid förra besöket i Venedig, och inser nu att den är mycket större än vad jag trodde. Vi har nu också kommit in i området där turisterna flockas. På trottoaren öster om bron, på trottoaren väster om bron och inte att glömma; på bron. Vi går över bron, och tar några foton. Jag skulle inte vilja kalla Rialtobron för Venedigs höjdpunkt.
San Marco med Markusplatsen, Palazzo Ducale och Suckarnas bro
Vi är nu över på den tungan på kartan vid namn San Marco, som omfattar Markusplatsen med Markyskyrkan, Palazzo Ducale och klockstapeln Torre dell’Orologio. Bakom ligger Suckarnas bro. Markusplatsen är imponerande med den vackra inramningen de ståtliga renässansbyggningarna ger. Till trots för turistvarningen så beslutar vi oss att ta en rosso spritz, som är som en aperol spritz men på campari i stället för aperol, där. Första serveringen vi kollar så kostar drinken hisnade €13 plus €6 i musikkostnad för en orkester! På stället bredvid, utan musik, tar de endast €8 och vi slår till, medvetna om att vi i alla fall blir rånade.
Nästa är Suckarnas bro, en överbyggd bro mellan den gamla domstolen och fängelset. Namnet fick den för att alla fångar som gick genom den suckade och hade sig när de fördes från domstolen till fängelset.
Dorsoduro med mindre turister och en basilika på udden
Vi får snabbt nog av San Marco och går över bron till stadsdelen Dorsoduro. Igen är det endast ett fåtal turister vi träffar i området. Vi går oss vilse mellan kanaler och gränder och tar oss bort till kyrkan Basilica di Santa Maria della Salute.
Vi äter lunch på lilla Enoteca Ai Aristi, som har fyra bord på trottoaren vid kanalen. Stämningen är lugn och maten välsmakande.
Tillbaka till Santa Croce och området Tre Ponti
Efter vår sena lunch så är det dags för ytterligare en aperol spritz och vi beger oss upp mot Santa Croce igen. Vi går medvetet lite vilse men hamnar till slut vid området Tre Ponti, som betyder tre broar. Givetvis möts tre broar här i en korsning och vi slår oss ner på ett riktigt mysigt ställe bredvid korsningen. Här kostar en aperol spritz bara $4, vilket vi inte kan fatta då området är trevligt och bara ett stenkast, eller en kanal, från tågstationen visar det sig när vi har orienterat oss.
Här blir vi sittande till det är dags att bege sig till tågstationen och sista tåget hem cirka klockan 20. Vi köper med var sin macka och en läsk till tåget men när serveringsvagnen på tåget erbjuder ett glas gratis prosecco så är vi inte sena om att addera detta till mackan. SJ, här har ni något att lära!
Våra bästa tips för Venedig
Om du ska göra ett dagsbesök, och har hotell annanstans i Italien, så är tåg ett utmärkt sätt att att ta sig till Venedig på. Tågstationen är mitt i staden, längst väst i stadsdelen Cannaregio.
Markusplatsen är, enligt oss, inte det mest turistifierade området. Vi upplevde området kring Rialtobron hundra gångar värre.
Våra favoritstadsdelar är Santa Croce, Dorsoduro och Castello, dit färre turister hittar.
Gå, gå och gå vilse, bland alla kanaler och gränder. Du kan inte gå fel, då du alltid kommer att stoppas av vattnet.
Var noggrann med var du äter i Venedig; risken är stor att hamna på en dyr och dålig restaurang. Testa till exempel Osteria al Squero (dock ingen uteservering men det går att sitta på kanalkanten) eller Enoteca ai Artisti i stadedelen Dorsoduro eller El Refolo i Castello. Alla dessa är utanför värsta turistområden och utprovade av oss.
Venedig är en helt underbart vacker stad. Kanalerna och de halvslitna husen gör att staden i verkligheten är precis som på foto och film. Kanalerna finns precis överallt; det är inte så att det bara är ett fåtal.
Restaurang Spotykachär en hyllning till den glada (!?!) perioden under Sovjettiden, det vill säga 1960-talet. En glatt kitschig restaurang som garanterat får den mest inbitna Sovjetmotståndare att le.
Spotykach finns omtalat i Lonely Planet, scorar högt på Trip Advisor och var en av favoritrestaurangerna till Charlottas väninna, som har bott i Kiev. Så det fanns ingen tvekan om att denna restaurangen skulle testas.
Ett urval av rätterna vi tog in
Kristall och glitter
Vi hade egentligen bokat restaurangen för middag men när vi dagen innan var i området och var lunchhungriga, och iskalla i januari, så passade vi lika bra på att slinka in. Interiören är precis som jag hade förställt mig den ska vara; Spotykach gör ingen besviken.
Om inte detta är många vodkashots för lunch så vet inte jag
Avdelningen med privata rum
Bilder och julgransglitter över hela stället
Klassikern chicken Kiev
Det vita rummet, också här med en känsla av julafton året om
Två mycket spännande rödbetssoppor
Vad vår triss i rekommendationer alla missade att berätta för oss är att det finns fantastiskt roliga rätter på menyn. Spotykach har massor av rätter som serveras från tub; mitt val faller på rödbetssoppa där jag får en varm metalltub i en soppskål och själv får sticka hål på den och trycka ut i skålen. Dock nöjer jag mig inte med denna; det finns också en till rödbetssoppa på menyn; frusen i form av en isglass med gräddfil på toppen!
Spotykachs huvudrum och det definitivt mest kitschiga rummet
Den frusna rödbetssoppan med gräddfil
Toaletten, givetvis
Våra tre aperitifs
Vi tar också in en variant på klassikern chicken Kiev, ett givet val, och flera andra sovjetiska och ukrainska rätter. ”Signaturrätten” är en bricka med vodkashots, smaksatta med olika smaker och färger, som vi tar in enbart för att jag ville fotografera den. Vi dricker några av glasen, men inser snabbt att vi inte är uppvuxna inom vodkabältet och en shotsbricka till lunch inte är för oss.
En välkomstshot precis innanför dörren finns givetvis också
Smygkikade in i ett av de privata rummen
Snygga på bild men minns inte vad rätten heter
Hitta till Spotykach: Vul Volodymyrska 16, in i bakgården och ned i källaren.
Här kommer enbildkavalkad från då jag besökte Hawaii med min pappa och fru samt mina systrar i februari förra året. Min pappas frus moster flyttade till Hawaii för många år sen, där hon gifte sig och fick en stor familj. Vi umgicks självklart med dem hela tiden, men bodde i en egen villa på nordöstra kusten.
Waikiki Beach
Vi bodde på andra sidan ön men vi passade självklart på att besöka Waikiki Beach vid flera tillfällen. Vi åt på kända restaurangen Duke´s, vi åkte ut med båt och min äldsta syster Julia och och jag tog surflektioner.
Pearl Harbour
I december 1941 attackerade japanerna helt oväntat Pearl Harbour och sänkte fyra slagskepp. Nästa dag utropade USA kring mot japan och med detta trädde USA in i andra världskriget. Pearl Harbour är en historisk plats som det är obligatoriskt att besöka på ön Oahu.
Lanikai Beach
Lanikai Beach brukar ofta vara med på listan när världens vackraste stränder ska koras och brukar anses som vackraste stranden på Hawaii. Och visst var den fin! Detta var också vår närmaste strand och vi var här vid flera tillfällen; både för heldag samt morgondopp och kvällsdopp.
North Shore
En av dagarna gjorde hela stora gänget, alla svenskar och hawaiianer, en utflykt till norra delen av Oahu, kallad North Shore. Här är naturen vildare och mer dramatisk, vågorna slog upp över både strand och vägen vid stranden. Vi stannade till för lunch vid ett lokalt hak vid vägen där vi åt från frigolitlådor sittande på långa bänkar under ett uppspänt tak. Jag älskar mat från billiga hål i väggen. Och ja, räkorna var helt fantastiskt goda.
Hanauma Bay ligger på södra Oahu och är del av en marin nationalpark. Den ligger nästan som inne i en lagun och vattnet är klarblått. Hanauma Bay är den absolut mest populära destinationen på ön Oahu och här är det väldigt populärt att snorkla.
Jag älskar stora familjesemestrar, och extra bra med denna semestern var att vi besökte familjen och blev hembjudna till dem på BBQ hälften av kvällarna. Meet the locals!
Liechtenstein är världens sjätte minste land till ytan och har cirka 38 000 invånare. Jag känner flera som inte räknar in ett land på sin besökta-länder-lista om de inte har spenderat en natt i landet.
För Liechtenstein påstår jag att detta är en helt ointressant diskussion; du hinner med att se landets höjdpunkter inom några timmar.
En Guide Michelinkryddad lunch
Jag ankommer till huvudstaden Vaduz cirka klockan 13, precis i tid för lunch. Valet faller på restaurang Marée, som har en Guide Michelinstjärna och ligger i samma hus som lyxhotellet Parkhotel Sonnenhof.
Vi får ett fönsterbord och utsikten är fantastisk. Efter förrätten kommer chefskocken Hubertus Real förbi vårt bord; han önskar visa fram den nybyggda terrassen vid namn Eagel´s Nest, som nu är stängt för säsongen. Och wow, vilken utsikt! Alltså hela Vaduz och halva Liechtenstein, inklusive det furstliga slottet, från första parkett.
Maten? Klassisk utsökt trerätters med franska influenser. Ljuvligt.
Det furstliga slottet
Nästa aktivitet är att besöka slottet; jag har ju suktat efter det under hela lunchen. Furst Hans Adam och furstinna Marie Aglaë bor i slottet, så det är tyvärr inte öppet för allmänheten. Men det är absolut värt att ta sig upp dit; inga avstånd er länga i Vaduz, för det är vackert rustikt och utsikten är imponerande. Även när det är mulet.
Liechtenstein är ett land där invånarna respekterar sina kungligheter utan att störa dem och de lever ett avslappnat liv utan livvakter och annan pompa och ståt. När Joel från turistkontoret och jag står framför slottet och han berättar om dess historia, ser jag i ögonvrån att han hälsar på en ensam kvinna iförd fritidskläder. Först när vi sitter i bilen berättar han att det var furstinnan på sin dagliga promenad.
Gatan Mitteldorf
Mitteldorf är vad som är kvar av det gamla Vaduz. Här finns små färgglada hus med rosenträdgårdar och statyer. Mest känt är Rote Haus, vackert beläget ovanför vingårderna.
Fursten äger också en av landets största vingårdar och hans vinkällare Hoffkellerei ligger en kort promenad från stadens centrum. Utanför breder vinrankorna sig ut, majestätiskt med slottet i bakgrunden.
Vaduz centrum och Landesmuseums skattkammare
Vaduz centrum är inte mycket mer än en gata, där jag finner kyrkan och vad jag minns som riksdagsbyggnaden mest intressant arkitektoniskt. Här ligger också alla Vaduz museer samlade och de är många för en så liten stad. Jag väljer dock att bara besöka skattkammaren på Liechtenstiniches Landesmuseum; där Joel ser till att jag får specialtillstånd att fotografera kronjuvelerna och Fabergéäggen.
Das war alles i Vaduz!
Hur Liechtenstein blev Liechtenstein
Det hela började med att en österrikisk prins, Johann Adam von Lichtenstein, köpte de två grevskapen Vaduz och Schellenberg under tidigt 1700-tal. Prins Johann slog ihop de båda och gav dem namnet Liechtenstein. Grevskapet Liechtenstein var länge en provins under Tysk-romerska riket, fram till det blev ett självständigt land 1866.
Dock var det först 1938 som landets monark för första gången valde att bosätta sig i Liechtenstein. Furst Franz Josef II och hans fru Gina flydde Österrike när nazisterna tog över landet. Lämpligt nog ägde de redan ett land att bosätta sig i! Franz Josef och Gina kom till ett mycket fattigt jordbruksland men dels genom att investera egna pengar och dels genom effektiv förvaltning av landets resurser, så är Liechtenstein i dag ett mycket förmöget land med hög levnadsstandard och ett skatteparadis.
Både den avlidna Franz Josef och hans son och nuvarande furste, Hans Adam II, är mycket omtyckta för den vändning av landets ekonomi som de har genomfört. Furstefamiljen äger fortfarande privat mycket mark och industri i landet.
Praktisk information
Liechtenstein har ingen egen flygplats. Närmaste flygplats är Zürich i Schweiz, därifrån tar det en timme med direkttåg till Sargens och efter det 20 minuter med buss. Både buss och tåg avgår varje halvtimme.
Valutan är schweiziske franc. Prisnivån är ungefär samma som i Schweiz.
Det finns ett universitet i Vaduz, som givetvis inte kan erbjuda alla möjliga utbildningar. Till exempel juridik studeras lättast i Schweiz eller Österrike, sen går man en halvårig påbyggnad med liechtensteinsk inriktning. På samma sätt utbildas landets poliser i Schweiz och går en påbyggnadskurs i Liechtenstein.
Liechtenstein är med i EU, men eftersom landet är så litet och det inte får bli överbefolkat så har det fått dispens från lagen om fri rörlighet för EU-borgare. Av landets totala antal invånare är det endast ett visst statistiskt antal som får utgöras av icke-liechtensteinare. Om någon önskar flytta permanent till landet så avgörs detta av om någon annan icke-liechtensteinare flyttar ut eller dör.
Furstefamiljen är en av världens rikaste regenter med en förmögenhet motsvarande cirka 80 miljarder svenska kronor.
Liechtenstein är ett land med hög både vinproduktion och vinkonsumtion per capita. Många gör sitt eget vin och det är inte ovanligt med egna vinstockar i trädgården och egen produktion i källaren.
Joel, som är anställd på turistkontoret i Liechtenstein, berättar att skattesatsen som dras från lönen är 13% men då brukar de få tillbaka upp till hälften när skatteuppgörelsen kommer. Detta säger han samtidigt som han kör runt mig i sin privata Mustang, modell svart och nyare.
Resan genomfördes i samarbete med Schweiziska turistbyrån, som också har Liechtenstein inom sitt ansvarsområde. Text, foton och synpunkter är som alltid mina egna.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Minns ni att jag i somras valde ta hjälp av AirHelp för att få ersättning från RyanAir vid flygförsening? Jag skulle flyga från Skavsta till Bergamo och planet var nästan fem timmar försenat.
Enligt EU:s regelverk så har vi resenärer rätt till €400 när planet är mer än tre timmar försenat, både avgångsflygplats och ankomstflygplats är inom EU samt att sträckan är mer än 1500 kilometer.
Jag gör en anmälan till AirHelp, via deras webbformulär den 19 juli. Redan 21 juli får jag ett svar där det står att AirHelp har gjort en snabbedömning av mitt ärende och ”I fall av flygbolag såsom Ryanair skall vi ta en annan inställning på grund av deras motvillighet att samarbeta med oss. Under vanliga omständigheter brukar vi bedöma ett ärende, skicka det till flygbolaget och avvakta deras svar. I fall av Ryanair svarar flygbolaget inte på våra krav. Därför i ditt fall kommer vi att kringgå ärendesinlämningsprocess och vår juristavdelning kommer att ta över ditt ärende utan någon försening.”
OK, bra där AirHelp för att vara lösningsorienterade. Den 31 juli får jag ett nytt mail där jag ska skriva på en fullmakt för att låta Josefin Eriksson representera mig i domstolen. Denna ska skickas till vad som verkar vara Josefins privatadress i Stockholm. Jag anar ugglor i mossen och ringer AirHelp men allt är som det ska vara, så jag skickar in fullmakten. I mailet daterat 21 juli anges det en länk till AirHelps prislista och eftersom jag vet att inget är gratis i denna värld så antar jag att ett ärende där AirHelp representerar mig i domstolen inte heller är detta. Mycket riktigt; att ta ärendet till domstol kostar €100 extra, utöver de €100 som AirHelps redan tar i arvode. Men €200 till mig är bättre än inget, även om AirHelp då får halva min ersättning.
Den 15 augusti får jag ett mail direkt från RyanAir där de skriver att de ska betala ut min ersättning. Bravo och fest i stugan, men konstigt då jag inte har haft någon dialog med RyanAir tidigare. Jag också har skrivit på att inte ha någon direktdialog med flygbolaget då jag hyrde in AirHelp för att representera mig. RyanAir ber om mitt kontonummer och jag anar igen ugglor i mossen. Dagen efter mailar jag AirHelp och frågor om det kan stämma att RyanAir har kontaktat mig direkt. Jag får inget svar, så jag ringer AirHelp den 22 augusti, efter att ha väntat en vecka. AirHelp svarar att allt är som det ska vara och vad bra att RyanAir vill ge mig ersättning. Och nej, de hann inte ta ärendet till domstolen innan RyanAir beslutade betala ut pengarna. Så där sparade jag €100 genom att AirHelp hotade med rättsliga åtgärder. Halleluja.
Jag skickar mitt kontonummer till AirHelp, som ska förmedla till RyanAir. Sen händer inget. Jag mailar igen AirHelp 22 september. 27 september svarar de mig att jag visst ska skicka mina bankdetaljer direkt till RyanAir i stället för via dem. Jag gör detta på momangen, sen händer inget igen. Den 27 oktober, en månad senare, får jag ett mail från AirHelp som undrar om jag har fått mina pengar; de önskar naturligtvis få sitt arvode för den hjälpen de har gett mig. Jag går in och kollar mitt konto vid namn Semester, och där kom det in 3882 kronor den 3 oktober. Utan att RyanAir informerade mig om utbetalningen och jag har inte superkoll på detta konto.
Så där står vi nu, jag har precis mailat AirHelp att jag har fått mina pengar. Varför det blev så mycket strul med att RyanAir insisterade på att utbetala direkt till mig och varför AirHelp inte verkade känna till hur RyanAir (vanligtvis?) jobbar med ersättningar är en fråga jag undrar över. Jag vet deras affärsmodell är att ersättningen från flygbolaget betalas direkt till dem, de drar bort sitt arvode och utbetalar resterande till kunden.
Vad tyckte jag om AirHelps tjänster?
Plus till AirHelp för att de gjorde snabbedömningen av att det inte var värt att försöka göra något ersättningsanspråk hos RyanAir, utan önskade gå direkt till domstol för att spara tid. Jag fick också här mina fördomar bekräftade rörande RyanAir.
Plus också för att allt gick ganska snabbt fram till att utbetalningen skulle göras.
Minus för att de inte riktigt visst hur de skulle hantera ett ärende mot RyanAir rörande utbetalningen. Jag kan knappast vara enda kunden där flygbolaget var RyanAir. Var mitt ärende ett undantag? På utbetalningsområdet verkade det råda total förvirring och utbetalningen dröjde en månad för att jag inte fick tydligt svar från AirHelp.
Minus är att AirHelp inte svarar på mail. Jag förväntar mig att få ett svar inom några dagar; inte att jag får ringa efter en vecka och efterfråga svar. Skärp er!
Men det finns en fortsättning på detta med ersättning vid försenade flyg…
Då jag åkte hem från Zagreb med Austrian Airlines, via en mellanlandning i Wien, så var mitt flyg från Zagreb försenat. Jag missade planet från Wien till Stockholm och fick sova över i Wien. Tio timmars försening, upp klockan 05 och jag missade ett morgonmöte som jag absolut inte fick missa.
Jag valde AirHelp för RyanAir-förseningen både får att jag ville testa en firma som hjälper till samt att jag misstänkte att RyanAir skulle vara svår att vinna mot om jag inte anlitade hjälp. Fördomsfullt eller inte. Austrian Airlines, medlemmar av Star Alliance, anser jag vara ett flygbolag där jag är villig att själv försöka få ut ersättning. Överdrivet positiv eller inte.
Jag skickade in min begäran om €400 direkt till Austrian Airlines från hotellet i Wien den 26 september. Sen hände inget… Det går inte att maila till deras feedback-avdelning, de anger endast en postadress i Österrike. Jag skickade mitt ärende också per post under förr-förra veckan. Ska bli spännande att se om något händer. Måste dock kolla upp hur gammalt ett ärende kan vara innan det är för sent att anlita hjälp.
Samtliga foton i artikeln är från Georgien och har inget med texten att göra
Vi är hos Mandelmann när det öppnar på morgonen. Det är också 1000 andra bilar. Det har regnat under natten, parkeringen är full och vi tar sikta på en gräsmatta som innan det blir vår tur att köra in har blivit ett lerträsk.
Maxime med vänner var i Skåne veckan innan oss och kom inte in till Mandelmanns trädgårdar eftersom de inte hade utan förhandsbokning. Det har inte heller vi, vi är där tidigt augusti och nästa lediga tid finns i mitten av september. Men eftersom vi ändå skulle nära på vår dagsutflykt så beslutar vi oss för att åka förbi och kolla.
Lotta har precis parkerat bilen när hon pekar på en person som rör sig långt bort och halvropar Där är ju Mandelmann! Glada och nöjda över att besöket i alla fall gav något fotar vi personen i träskorna. Vi kliver sen ut och går in i gårdsbutiken och tillbaka längs vägen och ser de kända hönsvagnarna. Jag lämnar Lotta och Viveca och kliver ner i alla diken för att fota hönsen.
När jag efter ett tag hittar dem igen och de berättar dem att Mandelmann står och dirigerar bilarna ett fåtal meter bort så är jag inte sen om att gå dit och fråga om en bild eller fyra. Medievan som han är så ställer han självklart upp på min förfrågan! Alla glada; vi kom inte in i trädgårderna men fick både bild och pratstund med huvudpersonen.
Nästa besök är kända Kiviks musteri. Vi tar först en runda in i museet som visar äppelmustens historia, sen blir det lunch på deras urmysiga och somriga uteservering. Det finns antingen fläskkarré med tre sorters äppelmos, givetvis, eller en vegetarisk pasta med äpplen och ananas i mustig tomatsås. Pastasåsen är riktigt god men pastan har kokat dubbelt så länge som den borde ha gjort.
Innan vi åker vidare så skickar jag iväg Lotta och Viveca till affären för att köpa must. Själv går jag till trädgården för att fota alla olika sorters äppeltråd. Jag ger mig inte innan de ringer och säger att de har väntat en kvart i bilen.
Knäbäckshusen och stranden
Vi beger oss vidare till de gulliga Knäbäckshusen. Husen låg ursprungligen i den lilla byn Knäback, nära norra Haväng, och skulle rivas för att utvidga det närliggande skjutfältet under 1950-talet. Rivningsuppdraget gick till byggmästare Liljedahl och betalningen var att han fick byggnadsmaterialet han rev. Lyckligtvis var Liljedahl långt före sin tid kring kulturmiljövård och valde att återuppförs husen på den nuvarande platsen.
Bara ett fåtal meter efter Knäbäckvägens slut så tar stranden över. Stranden går för att vara bland de vackraste i hela Skåne och har också en viss thaikänsla över sig med växterna bakom sanden. Visst är den vacker men också knökfull och har österläge så att solen försvinner bakom träden.
Simrishamn
Efter att ha solat några timmar så är det dags att bege oss mot Simrishamn. Vi hinner fram innan butikerna stänger och tar en runda och spanar in utbudet. Vi har siktat in oss på pizzamiddag på Gårdens café och vedugn, som har uteservering med marockanska bord i en bakgård, men tyvärr har de stängt måndagar. Vi hamnar i stället i solen på Hickory´s Bistro, där maten var en fröjd för både öga och mun.
Dagens sista stopp blir Glimmingehus, försvarsborgen från 1500-talet. Klockan är nästan nio på kvällen; vi är helt själva här och det är självklart stängt för att gå in. Men området är öppet och vi kan gå hela vägen fram till borgen. Dock fastnar jag mest för helheten med trappstegsgavlarna, åkern och träden men också veteaxen och vallmon. Jag kliver, igen, ner i diken och in i åkern for att fota.
Strax innan klockan 22 är vi hemma. Vi hinner precis med ett glas äppelmust innan solen går ner, sen somnar vi alla tre som små barn.
