Solnergångar från en balkong i Fredhäll

Av

-

Under mellandagarna förra året så jobbade jag hemifrån. Jag sitter framför datorn i matrummet när jag hör oroväckande droppljud från mitt kök. Oroväckande för att jag vet att min kökskran inte droppar.

Jag går ut i köket och mycket riktigt är det från taket det droppar. Vi lyckas stoppa läckan, som orsakades av en (inkompetent) rörmokare som höll på med ett jobb i fastigheten. Eftersom läckan inte var så stor så var jag övertygad om att det skulle självtorka. Det tyckte inte firman som mätte fukten; de tyckte i stället att hela ena väggen samt halva taket och halva golvet i mitt kök skulle rivas och torkas.

Att få fram en ersättningslägenhet var inte helt enkelt för försäkringsbolaget, jag ville gärna bo kvar på Östermalm eller i Vasastan. Till slut beslutade jag mig, under stor tvivel, att kolla på en lägenhet i Fredhäll på Kungsholmen. På andra sidan stan och inte gångavstånd till varken till stan eller jobbet…

WOW, vilken utsikt och vilka solnergångar

Lägenheten i sig var i ärligheten namn ganska så risig; den rutiga bäddsoffan måste på riktigt varit från 1985 och köket såg ut som det jag växte upp i under samma decennium. Det jag föll för var att lägenheten låg på femte våningen, i en fastighet som redan låg på en kulle, och utsikten var fantastisk.

Precis nedanför hade jag Fredhällsbadet och till höger hade jag de mest fantastiska solnergångarna över Bromma. Snett till vänster hade jag Essingeleden med billjusen och bakom leden höghus som gav mig en vidunderlig storstadskänsla, men som gissningsvis var Högdalen eller Rågsved eller liknande. Längst till vänster hade jag Globen i olika färger varje kväll och nedanför mig hade jag i början av mars en istäckt Riddarfjärd som sedan smälte dag för dag och var helt snöfri när jag flyttade ut igen två månader senare.

Jag kunde stå still i flera minuter flera gångar per dygn med näsan och pannan mot fönstren och bara njuta av utsikten. Varje kväll jag kom hem lät jag bli att tända och gick i stället till rutan för att spana in alla nattens ljus. När jag inte hängde vid fönstret så gick jag soliga vårpromenader runt Kungsholmen.

Men allting har ett slut och när det började bli dags att flytta hem så längtade jag verkligen efter min egen fina lägenhet. Där utsikten från balkongen är trafikerade Valhallavägen, men där soffan är snygg och komfortabel, jag har diskmaskin och nyrenoverat trapphus.

Garni och Geghard – Utflykt till armeniska tempel och kloster

Av

Lena Löfblad

-

4

Vår tredje dag i Armenien viker vi också åt utflykt, denna gång åker vi öster om huvudstaden Jerevan. Båda sevärdheterna vi ska besöka ligger nära. Klockan nio står vi redo för nya upplevelser utanför hotellet och strax efter svänger vår chaufför in och plockar upp oss.

Garni tempel

Dagens första stopp är templet Garni, cirka 45 minuters bilfärd från Jerevan. Templet restes under kung Trdat under första århundradet efter Kristus, och inspirerades av den grekiska arkitekturen. Templet i sig själv är vackert, och det finns också ruiner efter en kunglig residens och ett badhus, men det som är mest imponerande är det omgivande landskapet.

Böljande gröna berg och dalar samt stupande förkastningsbranter. Hanne och jag kan inte se oss mätta på utsikten och tar flera varv runt området.

Läs mer: Planera din egen rundresa i Armenien och Georgien

Garni Gorge

Garni Gorge är ett område under templet med en enorm vägg med basaltkolumner. Kolumnerna är enormt höga, imponerande och maffiga. Vilken naturupplevelse!

Vägen ner till Garni Gorge är långt ifrån den bästa, så du behöver hyra en fyrhjulsdriven bil med chaufför. Du ser dessa på parkeringen framför templet, så det är bara att börja förhandla pris.

Läs mer: Grannlandet Georgien

Geghard kloster

Efter att beskådat naturens underverk är det dags för lite kloster igen. Vi setter oss i bilen och kör ytterligare 15 minuter till klostret Geghard. Också här är det hur många besökande som helst, vilket jag gissar beror på att det är söndag och det genomförs någon mässa i kyrkan.

Geghard ligger naturskönt till, halvvägs insprängd i bergssidan, längst in i en vacker dal. Det finns absolut inget att utsätta på läget. Klostret grundades under 300-talet, men de nuvarande byggnaderna restes under 1200-talet. Den ordinarie kyrkan, där mässan pågick då vi var där, ligger på marknivå. För att nå den andra kyrkan fick vi gå uppför en utomhus trappa till en plattform en våning upp där kyrkan är en belägen i en grotta skapad inne i berget.

Utöver de två kyrkorna finns en mängd små kapell i olika rum och på olika nivåer runt klostergården.

Utanför klostermurarna, på andra sidan från ingången, finns en utgång mot skogen med en vacker bro över en liten älv. Bredvid älven finns en offerplats, som fortfarande används, och precis när jag gick ut så höll en munk på att offra två hönor. Fascinerande och morbid på samma tid.

Läs mer: Grannlandet Azerbajdzjan

Lunch vid Geghard

Vår plan är egentligen lunch i Jerevan, men när vi precis efter Geghard passerar en restaurang med stor terrass med utsikt över dalen och klostret så slår vi till. Vi beställer in sallad, ost, bröd, någon särskild dip samt grillade fiskar. Maten fyller hela bordet. Glada och nöjda beger vi oss sen tillbaka mot Jerevan, mätta både i magen och på vackra vyer.

Geghard blir en av mina favoritkloster i Armenien; det är läget i den grönskade dalen och att klostret ligger halvvägs inne i berget som är avgörande. Jag blev också väldigt fascinerad av Garni Gorge och de märkliga formationerna naturen har skapat där.

Gatukonst i Minsk

Av

Lena Löfblad

-

2

Då jag var i Minsk i Vitryssland så passade jag på att boka en guidad tur med företaget Meet and Greet Me. Jag blev via en ny bekantskap på en middag rekommenderat företaget och deras guidade tur på temat graffiti/gatukonst i Minsk.

Jag har ju varit lite inne på temat gatukonst tidigare, och tyckte detta lät som en kul aktivitet. Jag bokar Anna, som är utbildad inom språk, har studerat i USA och pratar mycket bra engelska. Vi kommer överens om tre timmar, vilket jag bokar och betalar innan, och priset är $20 per timme.

Anna hämtar mig på mitt hotell med sin bil; bil är en nödvändighet då avstånden är ganska stora och samtliga konstverk ligger utanför stadskärningan.

A. Av Dmitry Pislyak, på Karl Marx gate 25 (улица Карла Маркса 25)

Målningen “Painting on the Wall”, av Dmitry Pislyak, är en tolkning av den kända vitryska målningen ”Portrait of the Wife with Flowers and Fruits” av Ivan Khrutsky.

B. Av Otavio och Gustavo Pandolfo, på Engels gate 34a (улица Энгельса 34a)

På den brasilianska ambassaden i Minsks ena vägg har gruppen Brazil Os Gêmeos, som består av bröderna Otavio and Gustavo Pandolfo, dekorerad den ena väggen. Bröderna är bland toppskiktet inom gatukonst i Brasil och denna målningen gjordes år 2015, som del av festivalen Vulica Brasil.

C. Fyra konstverk på Oktyabrskaya gate 16 (улица Октябрьская 16)

Guiden Anna kallar Oktyabrskaya gate för Minsks hipstergata. Här finns inte mindre än fyra olika gatukostverk på en och samma byggnad och detta blir min favorit i Minsk. Det ena är en man i rött som spelar på ett stränginstrument, inspirerad av folklore. Målningen är skapad av Evgeni Matuso (Cowek) från Vitryssland, och det var med detta gatukonsten i Minsk sköt fart. Året efter kompletterade samma konstnär resterande del av väggen, och detta utgör den andra målningen. Jag älskar detaljerna och känslan, samt att den är så stor.

Till höger om första målningen finns ” Frida Kahlo and Vincent van Gogh in the air and hugging black and white giraffes, inside of which people kiss” från 2015 av brasilianaren Rogerio Fernandez.

På grannfastighetens vägg finns porträttet av Karol Ian Czapski, som var Minsks borgarmästare under sent 1800-tal.

Som en bunus, ett fåtal meter bort, finns de två väggarna av L7M и Basinato.

D. Av Authors-Eugene Sosyura och Walter Nomura, på Fabrichnaya gata 22 (улица Фабричная 22)

Målningen är ett samarbete mellan vitryska Eugene Sosyura och brasilianska Walter Nomura (Tinho).

E. Av Guido van Helten, på Rabkorovskaya gate15 (улица Рабкоровская 15)

Verket ”A girl in embroidered clothes” skapades av engelska Guido van
Helten, känt för sina verk i Italien, Island, Danmark, Estland. Målningen har listats som ett av världens bästa gatukonstverk av StreetArtNews, och jag håller med om att den håller en imponerande kvalitet. Fantastiskt naturtrogna detaljer.

F. Av Deih, på Rabkorovskaya gate13 (улица Рабкоровская 13)

Bara precis runt hörnet visade Anna nästa färgglada konstverk. Detta skapades i 2015 av spanska Deih, som rankas bland topp 25 gatukonstnärer i världen.

G. Av Ulysses Nevmer, på Chkalova gate 6 (улица Чкалова 6)

Nästa konstverk hittade vi på ett litet gårdshus på en innergård. Vi irrar runt på gräsmattor bland torkställningar, men hittar till slut.

H. Av Francesco Camillo Giorgino (Millo), på Brilevskaya gata 24 (улица Брилевская 24)

Längs en hårt trafikerad gata hänger Francesco Camillo Giorginos verk, synligt för alla som passerar. Motivet är ett barn i surrealistiska omgivningar och motiv i samma serie finns i Vilnius, Rom, Turin, Barcelona och Casablanca.

I. Av iNO, på Voronyanskogo gata 13/1 (улица Воронянского 13/1)

“A man without a name” skapades av den mycket kände grekiska konstnären iNO. Målningen symboliserar Minsks historia, som får många av stadens invånare är otydlig. Också denna målningen har listats av StreetArtNews som en av världens bästa gatukonstverk, men många minskbor önskar den övermålad då den anses för dyster.

J. Av Alexey Kislov, på 9.Aerodromnaya gata 18 (улица Аэродромная 18)

Vårt sista stopp var den barnbokinspirerade målningen av floden Nemiga, som flyter under Minsk.

Efter exakt tre timmar släpper Anna av mig utanför mitt hotell igen; jag är riktigt glad och nöjd. Och jag vet med mig själv att jag definitivt ska boka liknade guidade turer vid fler kommande resor.

Kiyomizu-dera – Kyotos mest kända buddisttempel

Av

Lena Löfblad

-

8

Jag har tillsammans fem dagar i Japan och har planerat att spendera två av dem i Kyoto. Mitt första möte med Tokyo är oavbrutet regn från jag kliver av tunnelbanan till jag lägger mig och det regnar kallt.

Väderprognosen visar att det kommer att regna två av tre dagar i Tokyo och båda dagarna i Kyoto, medan det ska vara soligt i båda städer när jag inte är där. Dags att ändra i planerna, med andra ord.

Shinkansen till Kyoto

Redan andra dagen i landet går jag upp tidigt (ajaj, eftersom jetlagen är mot fel håll för att gå upp tidigt) och köper en 1300 kronors tågbiljett med snabbtåget shinkansen. Alltså 1300 kronor för en enkel resa. Två timmar och 17 minuter, där farten har varit cirka 350 kilometer i timmen, senare kliver jag av i Kyoto där solen skiner.

Med buss i Kyoto

Jag går direkt till busstationen och tar buss nummer 100 till första sevärdheten på min ganska långa lista; templet Kiyomizu-dera. Bussen har engelska skyltar och jag kommer av på rätt ställe, utan svårigheter. Det är tio minuter att gå från bussen till templet och jag stannar till vid ett stånd och köper tre friterade kycklingbitar, serverade i en pappmugg för några kronor. En underbar lunch för min jetlagade kropp.

Templet Kiyomizu-dera

Jag har precis kommit fram till trappan framför Kiyomizu-dera när jag ser de första tjejerna utklädda som geishor. Sååå underbart söta och jag faller i stavar. Fast de finns i hundratal vid Kiyomizu-dera så tröttnar jag inte på att kolla på dem. Eller att ta bilder på dem.

Kiyomizu-dera är ett av de mest besökta templen i Japan och jag upplevde det som väldigt trevligt. Fast besökarna var många… Tyvärr var körsbärsblomstringen senare än vanligt i år, och Kyoto ligger tidsmässigt efter Tokyo, så det blev ingen sakura på mig i Kyoto.

Läs mer: Körsbärsblomning i Tokyo och Kyoto

Jag går in genom huvudporten och går omkring i evighet och spanar in alla geishor innan jag tar mig vidare. Det finns klockor med långa rep att ringa i där japaner köar och det finns en sten att hitta och kyssa efter att gått arton meter i blindo. Missar du, så kommer du inte att hitta kärleken. Det finns en maskin som spottar ut små symboler på en träbit som du matchar med en låda med samma symbol. I lådan ligger en lapp med ditt öde skrivet. Om du inte gillar ditt öde så knyter du papperslappen på ett snöre och köper ett nytt.

Läs mer: Våra bästa tips för Tokyo och Kyoto

Koyasu Pagoda och utsikt

Jag går genom huvudtemplet och kommer ut på baksidan. Utsikten över Kyoto slår mot mig. Geishorna poserar för varandra och jag passar på att smygfota dem. Jag skippar den långa hajken upp till Chawan-saka men tar en runda och kommer fram till Koyasu Pagoda innan jag vänder.

Hur mycket jag än tyckte om Kiyomizu-dera så har jag bara precis börjat min dag i Kyoto och listan över sevärdheter är lång.

Utflykt till Ales stenar, Kåseberga, Sandhammaren och Olof Victors gårdsbutik

Av

Lena Löfblad

-

2

Listan är lång över vad vi vill se och göra under den vecka vi har hyrt stuga i Ystad. Redan dag två setter vi oss i bilen och kör österut. Vi börjar med den utflykten som har kortast sträcka att köra, vi vill ju ta det lite lugnt såhär i början.

Ales stenar

Att besöka den över 1000 år gamla kulturlämningen som utgör Ales stenar är en självklarhet för oss när vi är på Österlen. Vi parkerar gratis i Kåseberga by och går den korta sträckan upp till Ales stenar. Vi är absolut inte ensamma denna söndagsförmiddag, men det är inte heller katastrofmånga andra besökare. Stenarna är imponerande och omgivningarna är vackra.

Kåseberga by

När vi känner oss nöjda med Ales stenar är planen att gå samma väg tillbaka och utforska Kåseberga by, men när jag ser ett vackert vallmofält bredvid vägen som leder till Kåseberga rökeri så väljer vi den. Utöver rökeriet finns en butik, där jag köper mjuk tugglakrits, och ett kafé, där vi fikar kardemummabullar.

Uppe i själva byn hittar vi ett till fik, en keramikverkstad och en miljon stockrosor.

Sandhammaren fyr och strand

Vi fortsätter österut; nästa stopp är Sandhammaren fyr och den breda stranden nedanför. Himlen är mörk, det blåser och känns som det ska börja regna vilken sekund som helst. Regnet kommer aldrig, och jag skulle gärna komma tillbaka och njuta av en dag på stranden.

Olof Victors gårdsbutik

Stugan jag hyr tillsammans med två väninnor tillhör Maximes väninnas familj och Maxime och vänner har varit där veckan innan oss. Hon skickar en svit bilder från Olof Victors gårdsbutik och jag vet genast att stället är ett must för mig.

Ett must är stället också för halva Österlen och vi får köa i nästan en halvtimme innan vi kan köpa maten. Men låt dig absolut inte avskräckas av kön; det är så värt att köa för. Faktiskt så mycket att vi åker tillbaka ytterligare en gång några dagar senare.

Det finns två mindre rum och ett stort rum inomhus att sitta i, samt utomhusbord både på den stenlagda gården samt under träden i trädgården. Tyvärr kom regnet i kapp oss precis när vi skulle sätta oss och vi hamnar vid ett mysigt bord i stora rummet inomhus. Jag äter salladen med varmrökt lax båda gångarna; den är fantastiskt.

På väg ut köper jag med mig både bipollen, till ett fantastiskt pris jämfört med hemma, och en marmelad gjord på jordgubbe och lakrits samt en med citrus och kardemumma. Ni hör ju själv hur underbart gott det är.

Läs mer: Olof Victors hemsida

Vad händer med din resväska från du checkar in den till den lastas på planet?

Av

Lena Löfblad

-

6

Visste du att på Arlanda finns ett hotell för resväskor, där din väska uppbevaras efter att du har checkat in den och den väntar på att lastas ombord på planet? På terminal fem kan 3700 väskor hanteras varje timme och under en dag passerar genomsnittlig 19 000 väskor.

Dagens Nyheter publicerade den roliga filmen Vad händer med din resväska? för ett tag sen, där de har filmat resväskornas resa från incheckning, genom säkerhetsgranskningen, vidare till bagagehotellet och in på planet. Gillar du nördiga detaljer så är detta filmen för dig; jag kan säga att jag älskar den. Det bästa den är bara två och en halv minut lång, jag har som sagt lite svårt att kolla på långa filmer på datorn.

Mot slutet kommer också ett värdefullt tips kring hur du undviker att tappa bort din väska.

Hallstatt – Vykortsidyll bland berg och vatten i Österrike

Av

Lena Löfblad

-

3

Av någon konstig anledning så hade jag inte hört talas om, eller sett bilder på, Hallstatt fram till för ungefär ett år sedan. När jag först fick upp ögonen för denna pärla så var jag inte sen om att föra upp den på min bucket list.

Maxime och jag är på pressresa i Österrike, för att besöka staden Salzburg. Hallstatt ligger dock utanför stor-Salzburg, men eftersom det erbjudes halvdagsutflykter från Salzburg så meddelar vi arrangören att Hallstatt är ett must när vi ändå är så nära.

Framme i Hallstatt

Vi stiger av bussen och i samma sekund slår synen mot oss; vatten, höga berg och den spetsiga kyrkan vi har sett på så många bilder. Vi går den korta promenaden längs vattnet in till centrala Hallstatt, och slår oss ner på en brygga vid vattnet för lunch. Inte den godaste maten vi har ätit, men OK, och utsikten och miljön gör absolut sitt. Maten kommer snabbt, vilket betyder att vi kan fortsätta vår upptäckt av Hallstatt inom kort.

Vi fortsätter längs strandpromenaden, där vi har insjön Hallstätter See på ena sidan och alparkitektur längs bergets nedre sluttning på andra sidan. Efter ett tag kommer vi till det lilla torget som utgör Hallstatts centrum. Färgglada byggnader och glad stämning, så vi slår oss lika bra ner på en bänk för att njuta.

Det klassiska vykortet

Den klassiska vykortsbilden på Hallstatt visar alparkitekturen och kyrkan i förgrunden samt vatten och berg i bakgrunden. Vi har listat oss fram till att vi måste lite förbi centrum för att hitta vyn. Vi går runt en krök och mycket riktigt; där står de. De manliga japanarna med stora kamerorna samt tonårsflickorna, också japaner, och poserar framför varandras iPhones.

Kyrkogården och bland bostadshusen

På väg tillbaka går vi upp i staden och snubblar över den vackraste kyrkogården vi har sett, i bådas liv. Sirligt utformade gravmarkeringar och världens utsikt. Här vill jag begravas!

Vi stannar till för en glass på torget. Sen börjar det bli dags att ta oss tillbaka mot bussen och denna gång väljer vi att gå vägen uppe bland de vackra bostadshusen i stället för längs vattnet.

Läs mer: Vandring på bergsryggen över Salzburg

Bra att veta

Vi åkte med en bussresa kl 13 med Panorama Tours, vilket gav oss två och en halv timme på plats i Hallstatt.
Bussresan tar en och en halv timme varje håll, och utsikten från bussen är väldigt vacker. På vägen dit åkte vi förbi flera insjöar och stannade till i idylliska St Gilgen för fotostopp. På vägen hem åkte vi genom sommarstängda skidorter och höga berg.
Man kan köpa biljett på bussen för att åka upp med en linbana till en bergstopp nära Hallstatt. Säkert väldigt fint, men med transport tar det nästan hela den disponibla tiden i Hallstatt.
Hallstatt är en mycket liten by, med ungefär 1000 invånare, och två och en halv timme er precis lagom för att upptäcka byn.

Resan gjordes i samarbete med Österrikes turistbyrå och VisitSalzburg.
Ord, foton och synpunkter är som alltid våra egna.

Tre nordiska länder inom sex timmar samt tjusningen med skorranade rrrrr

Av

Lena Löfblad

-

7

I lördags vaknade jag klockan 07 i Ystad. En timme senare setter vi oss i bilen. Ytterligare en timme senare, klockan 09, kör vi in framför hyrbilsfirman vid Malmös centralstation.

Västra hamnen i Malmö.
Foto: Lotta Stople

Hej då Skåne och hej Kastrup

Lämnandet av bilen går snabbt och jag har tur med tågtiderna; strax etter 09:30 kliver jag av på Kastrup flygplats. I Skåne sken solen och himlen var blå, när jag kom ur tunneln i Danmark var det molnigt och trist.

Vivecas tåg till Stockholm går klockan 10 från Malmö. Lotta som har tåg först klockan 12, tar en promenad till Västra hamnen för att spana in Turning Torso. Vi roar oss med att skicka bilder till varandra, där vi berättar vad vi ser och jämför vädret.

Mitt effektiva flow på morgonen gör att jag får extra lång tid på Kastrup innan mitt plan går; nästan två och en halv timme. Tiden spenderar jag i SAS-loungen framför datorn och med frukost nummer två. Jag älskar att SAS ger mig och mitt silverkort guldkortsförmåner under sommarmånaderna.

Hej då Kastrup och hej Oslo

Klockan 13 landar jag i Oslo och solen skiner igen. Sex timmar efter att jag vaknade i Skåne har jag varit förbi Danmark och är nu i Norge. Jag älskar närheten mellan Malmö och Köpenhamn och pricken över i:et är att min resa slutar i ett tredje land. Världens snabbaste nordiska rundresa.

Dags att flytta igen, kanske?

Varje gå gång jag är i Köpenhamn blir jag sugen på att flytta dit. Varje gång jag hör skånska blir jag sugen på att flytta till Malmö; skånska är Sveriges absolut vackraste, finaste och sexigaste dialekt.

Jag flyttade från Oslo till Stockholm som 18-åring, tio år senare flyttade jag tillbaka till Oslo. Efter tio år i Oslo var det dags att flytta till Stockholm igen, och nästa år är det, enligt statistiken, dags för mig att flytta igen.

Är det nu det är dags för mig att göra en skånsk klassiker; jag menar att bo i Malmö och jobba i Köpenhamn? Jag skulle i så fall få uppleva både en av favoritstäderna och en av favoritdialekterna varje dag. Jag tror jag skulle älska att flänga mellan de två städerna och länderna, tänk att ha en vardag som består av att resa till ett annat land. Eftersom jag redan delar min tid mellan Stockholm och Oslo, så skulle det vid en flytt bli att dela tiden mellan de tre länderna Danmark, Norge och Sverige.

Hmmm, något att tänka på. Jag har ju ett år på mig att ta ett beslut. Enligt statistiken.

Kazbegi eller Stepantsminda – Den lilla staden i Kaukasusbergen

Av

Lena Löfblad

-

4

Fyra timmar efter att vi lämnat Tbilisi är vi framme i staden Kazbegi, som egentligen heter Stepantsminda, men som nästan alla fortfarande kallar vid det gamla ryska namnet. Vi har åkt lite ner från högsta punkten Javri-passet, på 2379 meter över havet, och är nu i en dal på 1750 meter över havet. Vår chaufför Kahka stannar till framför Rooms Hotel; vårt hem för de kommande tre dagarna.

Vädret är underbart och utsikten ännu bättre. Hanne och jag lägger alla planer åt sidan, byter om till bikini och hittar var sin solsäng på terrassen utanför SPA-anläggningen. Där blir vi liggande till solen går ner och är helt mållösa över hur vackert det är. Enda molnet på himmelen är att vi inte får beställa vin ner till SPA-anläggningens terrass.

Läs mer: Hur du planerar den perfekta rundresan i Georgien och Armenien

Kyrkan Tsminda Sameba Church på en bergstopp i Kazbegi

Dagen efter regnar det åt alla håll under frukosten. Efter frukost och medan det fortfarande droppar så tar jag en sväng ner till Kazbegi stad. Solen kommer fram och vi beslutar oss för att åka upp till kyrkan Tsminda Sameba Church, som också kallas Holy Trinity Church och ligger på ett ytterligare 450 meter över Kazbegi, på en bergstopp.

Precis när vi kommer till toppen, efter att ha kört en timme på serpentinväg där det skumpar så mycket att jag får stel nacke av att hålla huvudet på plats, så öppnar himlen sig igen. Chauffören Kahka är orolig att vi ska fasta i leran på toppen, även om han har en fyrhjulsdriven Toyota, så vi åker ner igen efter fem minuter och utan att ha lämnat bilen. En bild genom rutan får jag dock till. På väg ner kommer solen fram igen…

Den lilla byn Juta långt inne i dalen mellan berg

I stället för att åka upp igen så beslutar vi oss att åka till den lilla byn Juta. Tretton kilometer på vad som till en början är en asfalterad väg kantad av små byar, som sedan går över till att bli en grusväg nere i dalen med betande kor vid sidan av och mot slutet en smal grusväg halvvägs uppe i bergsluttningen. Utan tvivel den mest spektakulära väg jag har åkt; till vänster om oss branta gröna berg som reser sig, till höger om oss lika branta berg som stupar ner. Det hela är så vackert att vi får ont i ögonen.

Vi passerar en stenhuggare som hugger ut enorma ansikten från stora block, som han placerar mitt i naturen. Hade vi inte sett stenhuggaren hålla på så hade vi trott huvuden var rester från antika statyer och hade legat där sen tidernas begynnelse.

Efter någon timme och massor av fotostopp så kommer vi fram till Juta. Här finns inte längre några fastboende och det är bara turismen som håller byn igång sommartid. Det finns et hotell med en restaurang nere i dalen samt en camping på 2300 meters höjd. Juta är nämligen utgångspunkten för flera populära vandringsleder.

Läs mer: Georgian Minitary Highway från Tbilisi till Kazbegi

Samma dag vi ska åka så vaknar medresenären Hanne med ont i ländryggen och ena höften. Hon får en akuttid hos naprapaten och troligtvis är det en nerv som har kommit i kläm. Hon har riktigt ont men är på bara viljan med runt till alla sevärdheter vi har planerat se, men de planerade vandringarna fick vi lägga ner. Dock tar vi oss upp till campingplatsen Zeta, en kort vandring om femton minuter, men utsikten är fantastisk från toppen av berget.

Fast i leran…

Chauffören Kahka försöker köra oss upp till campingen så att Hanne inte ska behöva gå, men det hela slutar med att bilen fastnar i leran efter regnet tidigare samma dag. När vi kommer ner från bergstoppen så har han fortfarande inte kommit loss. Hanne och jag beställer kachapuri, det lokala brödet med salt ost, på byns enda restaurang men sen tröttnar vi på att vänta.

Kahka fixar oss en taxi ock en timme senare är vi tillbaka på hotellet och Hanne kan vila ryggen på terrassen. Som tur är så får Kahka hjälp av den lokala bärgningsfirman och bilen kommer loss. Jag gissar det inte är helt ovanligt att bilar måste bärgas i Juta, eftersom det faktiskt finns en bärgningsfirma i detta sommarsamhälle.

Resan sponsrades delvis av Georgian National Tourism Administration.
Text, fotografier och synpunkter är mina egna, med undantag av omslagsbilden samt bilderna 15, 17 och 21 som ägs av Hanne Cecilie Raaberg.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Scandic Haymarket – Stockholms bästa frukost?

Av

Lena Löfblad

-

4

Wow, vilken frukost! Vilken god mat, vilken fräsch buffé, vilken service, vilken snygg art decoinspirerad miljö och vilken trevlig atmosfär. Enligt Maxime och mig så har Scandic Haymarket lyckats på alla områden.

Då Scandic Haymarket öppnade i varuhuset PUB:s gamla lokaler under förra våren så var detta årets happening och snackis. Självklart fanns det med i våra planer redan då att provbo på hotellet men av olika orsaker blev det inte av förrän i maj detta året.

Rummet

Jag frågar snällt efter ett Instagramvänligt rum då jag bokar och får ett stort rum med fin utsikt mot Hötorget. Rummet är riktigt trevligt inrett med vackra detaljer. Både Maxime och jag trivs så bra där att middagen blir asiatisk hämtmat från Hötorgshallen, intagen sittande mot den vackra sänggaveln. Planerna om en drink i cocktailbaren Americain läggs åt sidan för TV-tittande på rummet.

I badrummet älskar vi båda att alla blandare och metalldetaljer är i lyxig mässing.

Frukosten

Frukosten serveras i brasserie Paul´s lokaler en trappa upp. Från den sekunden vi stiger in så infinner en lyxig och avslappnad stämning sig. Här skulle jag kunna spendera hela dagen. Stilren art decointeriör att vila ögonen på och lätt jazzig loungemusik. En sekund blir jag förvirrad och tror jag är en weekend i Paris.

Maten är inbjudande presenterat, något som inte alls är en självklarhet vid frukost buffé. Runt hörnet finns avdelningen för varmt, där vi givetvis beställer var sin omelett.

Tills slut måste vi båda slita oss från vad som enligt oss båda är Stockholms mest fantastiska frukost. Det är en vardag, och jobbmöten väntar.

Boka ditt rum: Scandic Haymarkets hemsida

Vestibulen och cocktailbaren Americain

Första gången jag gick in på Haymarket så kändes det konstigt då jag kände igen vissa rumsdetaljer från då det var PUB. Nu har detta släppt och jag tycker vestibulen är öppen och rymlig. Till höger på bottenvåningen ligger cocktailbaren Americain, som jag har besökt vid ett flertal tillfällen. Alltid lagom fullsatt, också en måndag eller tisdag, och drinkarna är goda. Behöver jag på peka att inredningen är också här är en fröjd för ögat?

Jag passar dock på att ta bilder på morgonen då Americain är stängd för att fånga detaljerna.

Läs mer om art decohotell: Hotel Astor i Miami Beach

För Maxime och mig var Scandic Haymarket den perfekta staycationen och jag kommer gärna tillbaka; både för rummen och frukosten. Det går självklart att äta frukost utan att bo på hotellet, priset är då 230 kronor. Mitt tips; välj en dag då du kan stanna länge och njuta av stämningen, för du kommer vilja göra detta.

Mittendelen av Gardasjön – Bardolinos vindistrikt, Pai och Bogliaco

Av

Lena Löfblad

-

4

Bilvägen längs Gardasjön har ett sjönära läge nästan hela varvet runt. Mycket vackert men vägen har också med vissa utmaningar trafikmässigt. När vi en dag börjar närma oss Bardolino på insjöns högra sida så är det riktigt stopp och vi beslutar att svänga av första väg åt höger och upp för att inte fastna i trafiken.

Mot området där Bardolinos vingårdar ligger. Vi har ju på schemat att vid något tillfälle besöka vingårdarna, så varför inte göra det på en gång.

Bardolino

Vi åker bland vinodlingar och flera ställen är det så vackert att vi måste stanna och njuta. Och det är faktiskt inte jag som förslår att stanna, utan Mija som jag reser med. Även om jag ivrigt fotar varje gång vi stannar till. Vi stannar vid vingården Zeni Winery, som är en av de större i området. Valet faller på denna huvudsakligen för att vi inte har hunnit göra någon research innan vi spontansvänger, och den får bra betyg när vi googlar.

Jag provar mig genom nästan hela sortimentet av vitt och rosé, medan Mija, som kör, nöjer sig med att lukta. Vi kommer ut med två flaskor var och det är dags att åka vidare. Vi ska ju bada!

Pai

Planen är att bada vid kända stranden Baia della Sirene, en bit norr om staden Garda, men när vi kommer dit så är det så många bilar parkerar att vi tappar stingen och fortsätter vidare.

Vi passerar Torri del Benaco, och nu dyker de pyttesmå stränderna längs vägen upp. De är formade som små utskjutande tungor i olika storlekar; några kanske 10 meter i diameter medan andra är mindre. Vi passerar en liten by med en trevlig restaurang med utsikt över vattnet och vi känner båda att detta är vårt ställe. Vi får den sista parkeringsplatsen längs vägen och Mija baxar in vår lilla hyrda Fiat Panda.

Rakt emot vår parkerade bil hittar vi en rostig trappa ner till en pytteliten stentunga och bredvid världens mista strand som var bara vår. Perfekt att ligga helt själva med fötterna i vattnet och njuta av utsikten mot vattnet och de dramatiska bergen på andra sidan. När vi blir lunchhungriga så går vi bara upp till mysiga restaurangen, som visar sig tillhöra hotellet i Pai, och äter underbar krämig pasta.

Bogliaco

När det några dagar senare är dags för nästa badutflykt så är vi överens om att vi önskar upprepa succén från Pai, men på sjöns västra sida. Vi sätter oss i bilen och passerar byarna Padenghe, Miniga, Salò och Gardone. Vi vill längre upp för att få mer berg att vila ögonen på under solandet.

Vi passerar vackra Gardone Riviera, där de mest underbart utsmyckade hotellen ligger vid stranden. Vi stannar till och frågar om vi kan hyra in oss på deras strand, men tyvärr inte. Vi fortsätter, och spanar efter en strandskylt innan vi når tunnlarna som vägen leds in i vid sjöns nordvästliga delar. Precis när jag är nära att panika för att tunneln kommer så ser vi en strandskylt och vi svänger av.

Vi kommer till en halvstor strand med bara tio till tolv besökare och lägger oss längst ut på piren. Bästa platserna! Från piren ser vi åt ena hållet nästa stad Gargnano och åt andra hållet har vi Bogliacos båtklubb.

När det blir dags för lunch förflyttar vi oss till båtklubbens restaurang. De har en griffeltavla med två primi och två secondi att välja mellan. Vatten och kaffe ingår. Priset? €13. Jag tar en aubergine- och tomatpasta och en grillad fisk. Vilket blir resans godaste måltid och jag drömmer fortfarande om pastan.

Det finns ett litet hotell bredvid stranden; här bor jag gärna vid nästa besök!

Läs mer: Gardasjöns södra delar – Desenzano och Sirmione
Läs mer: Gardasjöns norra delar – Riva del Garda, Limone och Monte Baldo
Läs mer: Borghetto och Castellaro Lagusello
Läs mer: Urmysiga Bergamo

Film från Georgien och Armenien

Av

Lena Löfblad

-

2

Jag fortsätter med ettsekundsfilmer, denna gången från då jag var i Georgien och Armenien i juni. Båda är underbara länder som förtjänar att utforskas mer av alla.

Här finns artikel om hur du planerar din resa till Georgien och Armenien, vilken med fördel också kan kombineras med grannlandet Azerbajdzjan.

Golden Gai – 200 små barer och en smak av det gamla Tokyo

Av

Lena Löfblad

-

4

Golden Gai betyder gyllende gatan och är ett område inom stadsdelen Shinjuku i Tokyo. Det består av sex smala gator med korsande gränder och små byggnader i en eller två våningar.

Golden Gai är ett av fåtal områden som finna kvar av det gamla Tokyo, från innan efterkrigstidens skyskrapor restes och det gamla fick ge vika.

Pyttelitet, mysigt och lite ruffigt

Inom området ryms mer än 200 barer, caféer, enklare restauranger och nöjesetablissemang. Husen är smala och barerna är små, ofta ryms bara fem-sex personer på en bar innan den är full. I många av husen finns en bar på gatuplan och en annan en våning upp, där man får ta sig uppför en brant trappa. På många barer får man knacka på den stängda dörren, och bli inte förvånad eller ledsen om du inte blir insläppt då många endast tar emot stamgäster.

Många av barerna har olika teman; det var hårdrockstema, sjukhustema, jazzinriktning och flamencoinriktning. Golden Gai kan vid första anblicken upplevas som ganska ruffigt. Fram till prostitution förbjöds i Japan 1958 var området ökänt för prostitution och sin svarta marknad. Till trots för den ruffiga utseendet och något nergångna ytan så är priserna ganska höga och många kostymklädda japaner tar sig hit för en drink efter jobbet.

Läs mer: Temarestauranger och kawaii-caféer i Tokyo

Resans godaste mat, röd sammet och kristallkronor

Jag bor i Shinjuku och besöker Golden Gai redan resans första kväll. Det regnar spik men jag är inte helt ensam i Golden Gais smala gator, även om många barer är stängda. Jag går runt lite och äter resans godaste mat på ett ställe i utkanten av området.

Några dagar senare bestämmer jag mig för att jag vill ha revansch över regnet och beger mig igen till Golden Gai. Denna gången har jag redan ätit, så jag väljer att ta en sängfösare på Albatross. Albatross är en av de mest kända, och städade, barerna inom området, i tre våningar och med röd sammet och kristallkronor. det är här du hittar flertalet turister.

Läs mer: Våra bästa tips för Tokyo

Viktigt att veta är att flertalet barer öppnar först vid 21 eller 22 på kvällen och alla har inte öppet varje dag.

När planet är försenat – Vi testar en firma som hjälper till med ersättningen

Av

Lena Löfblad

-

6

Då jag åkte till Gardasjön så valde vi att flyga Ryanair. Vi hade hört att Bergamo är en fin stad, så vi valde denna som ankomstflygplats. Planet ska gå klockan 17:50 och vi är på Skavsta redan klockan 15:30.

Vi checkar in och tar oss genom säkerhetskontrollen på noll tid; glada och nöjda och skämtar om hur mycket tid över vi har. Sen blickar vi upp på informationstavlan och både hakan och det glatta humöret ramlar ner som en sten. Vårt plan är försenat med fem timmar!

Tekniska problem och mat för $5

Planet vi ska åka med har ett tekniskt fel och vi väntar in en reservdel från Madrid. Inte vill vi åka med ett plan med tekniskt fel, så på något sätt är vi väl glada i alla fall. Efter att planet är en timme sent enligt ordinarie avgångstid så delar Ryanair ut en voucher om €5, som det är tänkt att vi ska köpa mat och dryck för. Vilket givetvis är ett skämt, då det inte finns någon mat att köpa i flygplatsens restaurang för €5. Efter att ha lagt till 100 kronor så får jag en pasta och en Ramlösa. En dålig ersättning för den pastan jag hade planerat att ta in på mysig uteservering med rutiga dukar vid torget i Bergamo.

Fyra timmar och 55 minuter senare

Vi landar i Bergamo cirka klockan 01:30 i stället för 20:30. Redan när jag slår på mobilen efter landning har jag fått ett mail från Ryanair där de säger att de beklagar och ger mig detaljerad information om förseningen ”att ange när jag ska söka ersättning hos mitt försäkringsbolag”. Inte ett ord om att ersättning ska sökas hos flygbolaget.

Läs mer hos 4000mil om deras erfarenheter: Ersättning vid försenat flyg

Vad reglerna säger

Eftersom flygningen är inom EU och på minst 1500 kilometer samt att flyget var mer än tre timmar försenat, så har jag rätt till €400 i ersättning från Ryanair. Man kan också ha rätt till ersättning från hemförsäkringen och kortföretaget, men då ska man ha blivit mer än åtta timmar sena.

För andra längdsträckor och andra tidsmässigt förseningar finns det andra ersättningssummor.

Läs mer om dina rättigheter vid försenat flyg: Konsument Europas hemsida

Jag anlitar en firma för att föra min talan mot Ryanair

Jag har en känsla av att Ryanair är svårast i klassen att själv driva frågan mot om ersättning. Jag är också nyfiken på alla firmor som under senare tid har dykt upp och som driver försenade resenärers ärende mot flygbolagen, givetvis mot en ersättning. Så jag beslutar mig för att anlita en av dessa.

Jag snabbgooglar och väljer AirHelp. För ett ärende i min storlek så tar de €100 av eventuell ersättning. För jag ingen ersättning så betalar jag inget. Andra firmor är till exempel flygforsening.se, som tar 25% + moms av ersättningen. Också här gratis om du inte här får någon ersättning.

Jag återkommer med hur det går för återbetalning av mina €400 från Ryanair!

Samtliga foton i inlägget är från Bergamo

Video från Bergamo, Venedig och Gardasjön

Av

Lena Löfblad

-

4

Här kommer en video från då jag besökte Bergamo, Venedig och Gardasjön med min väninna Mija. De tre områden var en perfekt kombination för våra tio dagar i Italien.

Videon är bara 39 sekunder och visar 39 olika situationer, så den passar bra för den, som jag, har lite för dåligt tålamod för att i vanliga fall kolla på videos.

WOW, vilken utsikt och vilka solnergångar

Garni tempel

Garni Gorge

Geghard kloster

Lunch vid Geghard

A. Av Dmitry Pislyak, på Karl Marx gate 25 (улица Карла Маркса 25)

B. Av Otavio och Gustavo Pandolfo, på Engels gate 34a (улица Энгельса 34a)

C. Fyra konstverk på Oktyabrskaya gate 16 (улица Октябрьская 16)

D. Av Authors-Eugene Sosyura och Walter Nomura, på Fabrichnaya gata 22 (улица Фабричная 22)

E. Av Guido van Helten, på Rabkorovskaya gate15 (улица Рабкоровская 15)

F. Av Deih, på Rabkorovskaya gate13 (улица Рабкоровская 13)

G. Av Ulysses Nevmer, på Chkalova gate 6 (улица Чкалова 6)

H. Av Francesco Camillo Giorgino (Millo), på Brilevskaya gata 24 (улица Брилевская 24)

I. Av iNO, på Voronyanskogo gata 13/1 (улица Воронянского 13/1)

J. Av Alexey Kislov, på 9.Aerodromnaya gata 18 (улица Аэродромная 18)

Shinkansen till Kyoto

Med buss i Kyoto

Templet Kiyomizu-dera

Koyasu Pagoda och utsikt

Ales stenar

Kåseberga by

Sandhammaren fyr och strand

Olof Victors gårdsbutik

Framme i Hallstatt

Det klassiska vykortet

Kyrkogården och bland bostadshusen

Bra att veta

Hej då Skåne och hej Kastrup

Hej då Kastrup och hej Oslo

Dags att flytta igen, kanske?

Kyrkan Tsminda Sameba Church på en bergstopp i Kazbegi

Den lilla byn Juta långt inne i dalen mellan berg

Fast i leran…

Rummet

Frukosten

Vestibulen och cocktailbaren Americain

Bardolino

Pai

Bogliaco

Pyttelitet, mysigt och lite ruffigt

Resans godaste mat, röd sammet och kristallkronor

Tekniska problem och mat för $5

Fyra timmar och 55 minuter senare

Vad reglerna säger

Jag anlitar en firma för att föra min talan mot Ryanair

FÖLJ LADIES ABROAD

SENASTE ARTIKLARNA