Jag skulle tydligenbehöva åka till Kiev för att äta en av de godaste måltider jag har ätit under de senaste åren. Vem hade egentligen trott att det skulle bli så? Inte jag i alla fall.
Jag älskar asiatisk mat; thailändskt, kinesiskt, indiskt, vietnamesisk. You name it, I like it. Jag uppskattar både de fräscha råvarorna och att maten smakar mycket. Jag gillar också att det är sting i maten men det är skillnad på sting och smakrik. Men eftersom den asiatiska maten ofta är smakrik med något eller mycket sting, så har jag för länge sen hittat min bästa kompis i matvägen.
Miljön på BAO
När vi skulle hitta restauranger i Kiev så var det mina två medresenärer som dök ner i TripAdvisor. Vi letade primärt efter nyårsställe men föll alla tre för BAO. Dock är BAO en ren restaurang och för nyår var vi ut efter ett större och kombinerat ställe där vi kunde ha en helkväll. Så vi bokade BAO för vår första kväll i Kiev; dagen innan nyårsafton.
Lokalen är tudelad; en bardel med höga bord till höger och en restaurangdel med långbord samt fönsterbord rakt fram. Vi placeras vid långbordet och är mer än nöjda med läget. Precis bakom oss ser vi kockarna jobba bakom en glasvägg. Vår uppmärksamma kypare Bogdan ser till att inget fattas oss under middagen.
Den godaste maten på väldigt länge
Menyn är indelad i smårätter att dela på samt huvudrätter. Vi väljer att dela på allt och tar in två huvudrätter, tre olika smårätter och två dumplings från dim sum-sektionen. Maten kommer in i omgångar och Bogdan presenterar varje rätt. Den ena rätten överträffar den andra; våra smaklökar är i himlen.
På BAO dricker man färgglada drinkar till maten och vi börjar med signaturdrinken; en BAO Spritz med passionsfrukt och dekorerad med grapefruktssorbet i passionsfruktsskalet.
Till efterrätt beställer vi in var sin mousse och en dessertdrink. Mousserna presenteras som de mest underbara konstverk på tallriken. Lyckligast blir jag över min blåa marmorerade ”sten”, men Maries ”puck” med julgran går inte heller av för hackor.
Vår sista dag i Kiev besöker vi klostret Kyiv-Pechersk Lavra. På tunnelbanan tillbaka till stan beslutar vi oss för att åka direkt till BAO för att äta lunch som det sista vi gör under Kiev-besöket. Vi blir absolut inte besvikna denna gång heller.
Sake-samlingen i parken Meiji-jingu. Varje år doneras en ny tunna till minne om kejsare Meiji.
Tokyo är en stor stad med sina nästan 36 miljoner invånare och många säger att den känns som flera sammansatta städer. Innan jag åkte så fick jag höra att det skulle ta veckor att besöka hela staden men det är inte alla områden som är lika intressanta och som är värda att besöka.
Jag spenderade fyra dagar i Tokyo och planerade min tid väl; jag hann med all sightseeing som jag önskade göra. Häng med till min lista över vad du inte inte får missa i Tokyo, samt ett och annat råd.
1. Bästa stadsdelarna
Områden Shibuya, Harajuku och Shinjuku i västra delen av staden tycker jag utan tvekan är de mest intressanta delarna av Tokyo.
Shibuya Crossing, där flera tusen människor varje timme korsar de fem övergångsställen
2. Bästa området att bo
Bo gärna i området Shinjuku nära tunnelbanestationerna Shinjuku, Shinjuku-Sanchome etc.; här finns det många restauranger och du har gångavstånd på kvällen. Området öster om tågstationen är trevligast och roligast.
Grilla-på-bordet-restaurang i ShinjukuMina kycklingfiléer på grillenLite svår att fatta nota
3. Besök pulserande Kabukicho
Besök absolut Tokyos Red Ligh distrikt Kabukicho, som är en del av Shinjuku, också kvällstid. Det finns inget att frukta där; även om (amerikanska) guideböcker säger annorlunda.
4. Besök alla minibarar i Golden Gai
Golden Gai är ett lite område i Shinjuku med över 200 barer i ministorlek, ofta bara med åtta till tio platser vid baren. Många ligger en brant trappa upp och hos några måste man knacka på och fråga om att få komma in. Vissa är stängda för icke-japaner och hos några måste du betala inträde på upp till 1000 yen; cirka 80 kronor. Ett fåtal serverar också mat och eftersom jag älskar hål i väggen-ställen så åt jag på ett av ställen första kvällen. Vilket visade sig bli resans godaste måltid.
En av gatorna i Golden GaiDetalj från en av alla barer
5. Jaga neonskyltarna och storstadskänslan
Du vet det kanske redan, men centrala Tokyo ser ut som en vilken som amerikansk storstad med skyskrapor, neon och kostymklädda invånare. Detta är tydligast i affärs- och shoppingområdet Ginza samt huvudgatorna i Shinjuku och Shibuya. Glöm detta med med underutvecklad och smutsig asiatisk stad
GinzaGinza
6. Besök en temarestaurang
Missa absolut inte att besöka en av stadens tema-restauranger, Tokyo är känd för dessa. Du hittar allt från Alice i Underlandet via vampyrer till robotar.
Restaurangen Alice in the Labyrinth i stadsdelen GinzaDet finns tillsammans fem olika Alice i Underlandet-inspirerade restauranger i Tokyo
7. Besök en söckersöt kawaii-café
Besök också en av alla sockersöta kawaii-caféer, ofta med serietidningsfokus, där maten har glada färger och är formas som någon tecknad figur. Observera att de flesta är ofattbart populära bland japaner och med timmeslånga köer, om det ens finns möjlighet att släppa in. Satsa på väldigt tidig lunch eller sent på kvällen, det vill säga om stället har kvällsöppet.
Pompompurin är en tecknad figur som är skapad av samma företag som står bakom Hello Kitty. I Skandinavien är den gula hunden inte lika populär som Hello Kitty men i Japan är han väldigt storPompompurin Café säljer också en mängd gosedjur, nyckelknippshållare etc med Pompompurin-detaljer
8. Tajma in körsbärsblomstringen
Tajma gärna in körsbärsblomningen; den är verkligen fantastisk. Japanerna tar denna på fullaste allvar, varje år, och parkerna fylls med japaner som har hamani, det vill säga picknick under träden. Det är full blomstring du vill matcha och i Tokyo är full körsbärsblomstring ungefär åtta dagar från 5 april. Kyoto ligger fyra till fem dagar efter.
Även om jag innan fattade att det skulle vara imponerande så överträffade körsbärsblomstringen alla förväntningar.
9. Åk till Kyoto för det traditionella Japan
Skippa buddist-templen i Akakusa och Meiji-ju och satsa på det traditionella Japan med tempel och geishor i Kyoto i stället. När jag först hade varit i Kyoto så blev Akakusa är blek och turistig kopia. Fokusera på high tech och neon i det moderna Tokyo.
Framför templet Kiyomizu-dera i Kyoto
10. Geishor i Tokyo hittas i Asakusa
Om du inte vill eller hinner med Kyoto så är det i just Asakusa du hittar tjejer utklädda till geishor och klassiska buddist-tempel i Tokyo. Jag hittade flertalet geishor under körsbärsträden vid floden; mitt emot Super Dry Hall. I samma område äter många japaner hamani, det vill säga picknick under körsbärsträden. Jag blev här inbjuden till att delta i ett stort gäng pensionerade departementstjänstemäns hamani, vilket jag självklart tackade ja till.
Hamani under körsbärsträden i Akusana
11. Prova mjukglass med grönt te eller svart sesam
Testa mjukglass med de typiska japanska smakerna matcha, som är grönt te, samt svart sesam och honung. Min matcha hade mycket stärk smak av grönt te och var nästan utan sötma, så här hade jag definitivt tagit en blandning av matcha och vanilj om jag skulle beställa om. Sesam och honung hade jag beställt utan blandning med vanilj.
Svart sesam- och honungsmjukglass | Grönt te-mjukgladd
12. Äta lokal mat
Passa på att äta sushi, ramen och udon made in Japan när du först besöker landet.
Udon på en lokal sylta
13. Japaner älskar att bli fotograferade
Alla japaner jag träffade svarade ja när jag frågade om att fotografera dem, även när jag frågade föräldrar om barnen. Särskilt de som hade klädd upp sig i kimonos var extra glada över att bli tillfrågade.
14. Många japaner kan skaplig engelska
Väldigt många japaner kan någon engelska; i alla fall de som jobbar på orter och ställen där turistar färdas. Alla skyltar och information i tunnelbanan är också på engelska. Eftersom jag åkte själv så var jag lite orolig för att jag skulle ha svårt att kommunicera och hitta men det var inga problem.
Sake-samlingen i parken Meiji-jingu. Varje år doneras en ny tunna till minne om kejsare Meiji.
Varsågod, det var det hela. Vår topp att-göra-guide till Japans huvudstad Tokyo.
Aruba är en karibisk paradisö som under de senare åren har blivit en favorit hos många skandinaver. Med vita stränder, kristallklart turkost hav och runt trettio grader året om så är det lätt att förstå att det har blivit så.
Flertalet stränder ligger på öns södra sida, nära huvudstaden Oranjestad, och under mina fem dagar på Aruba så besökte vi flera av dessa. Välkommen till mina favoritstränder på Aruba.
Druif Beach
Druif Beach ligger närmast Oranjestad av de stränder vi besökte och är också där vi bodde våra två första dagar. Hotellet vi bor på heter Divi Village Golf and Beach Resort, men det finns också Divi All Inclusive och Divi Dutch Village runt hörnet. Divi Village är ett ganska stort hotell, med två poolar och golfbilar som skjutsar vid behov. Frukosten, som fick betyget väl godkänt, kan antingen intas som buffé på en av restaurangerna eller som a la carte på en annan.
Stranden är väldigt lugn, med andra ord gott om plats för solsängen, och det finns inget att utsätta på kvaliteten på varken sand eller vatten. I vattnet finns ett gäng pålar efter en gammal brygga, på vilka pelikaner sitter varje morgon. Total idyll.
Vår guide Jonathan berättade också att Druif Beach är den stranden han brukar ta familjen till och jag förstår verkligen varför.
Eagle Beach
Druif Beach övergår i mer kända Eagle Beach och det var här vi spenderade resterande del av vår tid på Aruba. Vårt hotell Manchebo ligger helt i östra delen av Eagle Beach, vid den lugnare delen. Mancebo är ett mindre hotell med endast 72 rum och tvåvåniga längor. Jag får ett rum med fantastiskt strandutsikt och har 30 sekunder att gå till stranden.
Stranden har en lagom mix av solstolar och luft mellan samt stämningsgivande palapas, det vill säga strå-parasoller. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar vit sand och turkost vatten, så när jag går ut för att bada första gång blir helt till mig av lycka och plaskar och hoppar runt som et litet barn.
Manchebo har ett mycket trevligt wellness-utbud med en vacker tillhörande SPA-anläggning, samt yoga- eller pilatespass varje morgon och tidig kväll. Sa jag att morgonklasserna genomförs i den pelartäckta paviljongen på stranden? Inte? I så fall ska jag säga att det var mycket inspirerande att göra yoga klockan åtta på morgonen!
Längre bort på Eagle Beach finns de kända lutande fofoti-träden, som finna med i flertalet broschyrer för Aruba och också pryder det lokala ölet Balashi. Vårt hotell Manchebo finns med i Vings utbud för Aruba och jag skulle definitivt återvända hit vid nästa Arubaresa.
Palm Beach
Palm Beach ligger, från Oranjestad, efter Eagle Beach och nu, mina damer och herrar, har vi kommit till amerikanarnas strand! Här ligger man som packade sillar på stranden, utbudet av vattensportar är enormt och det både vindsurfas och kitesurfas. De stora kedjehotellen ligger som pärlor på tråd, med tio våningar och uppåt. Här finns kedjor som Riu, Hyatt, Holiday Inn, Marriott, Hilton. You name it; Palm Beach got it!
Palm Beach skulle vara mitt sistaval av strand på Aruba, men vi är alla olika och smaken är delad.
Rensissance Island
Renaissance Hotel ligger mitt i Oranjestad och har ingen strand. Detta har de kompenserad genom att köpa en egen ö, till vilken de skjutsar sina gäster med en båt som kör hela vägen in i lobbyn. Flashigt! Renaissance Beach är Arubas mest kända, och fotograferade strand, med sina rosa flamingor.
Om inte hotellet är fullbokat så kan gäster vid andra hotell köpa sig in på ett dagsbesök på ön. Tyvärr visade det sig sent att hotellet är fullbokat då vi är på Aruba. Till trots för att vår guide Jonathan använder hela sitt kontaktnät så går det inte att få dem att ta emot oss… Eftersom stranden och ön är så känt så väljer jag att i alla fall ta med den i artikeln. Bilden i nedan är en pressbild från Aruba Tourism Authority.
Om du absolut vill besöka Renaissance Island så kan det vara en idé att boka en natt eller två på Renaissance Hotel, och resterande del på annat hotell. Dubbelrum från 1800 kronor per natt.
Även om stränderna på Aruba har olika utbud och karaktär så är kvaliteten på sanden och vattnet likartat. Bländande vit sand och kristallklart turkost vatten så långt ögat kan se!
Resan till Aruba genomfördes i samarbete med Aruba Tourism Authority. Text, foton (där inte annan anges) och åsikter är som vanligt mina egna.
Jag besökte Madrid under förra hösten tillsammans med två norska väninnor. Det är svårt när tre beresta personer ska hitta ett gemensamt resmål där ingen av dem har varit tidigare. Jag är kanske den av oss som har starkast önskemål om att inte åka tillbaka till något ställe jag redan har besökt.
Hur som haver så hamnade beslutet den gången på Madrid. En spansk stad som verkligen har hamnat i skuggan av Barcelona men som verkligen förtjänar att lyftas upp. Efter resan skrev jag ett reportage om tio höjdpunkter som inte får missas i staden men eftersom jag fortfarande har många fina bilder kvar så kommer här en random bildkavalkad från Madrid.
En flamencoshow rekommenderas verkligen. Även jag, som inte är särskilt förtjust i varken show eller dans, tyckte det var bra.Glashuset i Retiro-parkenFrån Mercado de San Miguel. Vill ha en likadan i mitt kök.Lyft blicken! Madrids fasader är mycket vackra.Retiro-parken. Som två gigantisk broccoli, eller vad?Stadens största torg heter givetvis Plaza Mayor. Den mest iögonfallande byggnaden är Casa de la Panaderia – Bagarnas hus – som tidigare ägdes av stadens bagarskrå.Från Retiro-parken.Saluhallen Mercado San Anton, som har en utomhus terrass längst upp.Alla gäster satt framför scenen vid små cafébord och på bordet fanns sangria som ingick i biljetten och som fylldes på hela tiden. ”Någon”, som i vanliga fall inte gillar sangria, var en aning rund under fötterna när hon lämnade lokalen.Byggnaden Casa de la Panaderias mycket intressanta detaljer.Skylt nära marknaden Rastro.Stadsdelen Malasana.Detaljer från fasader.Retiro-parkenGatudetaljer samt Madrids finaste samuhall Mercado de San MiguelTerrassen på vår AirBnB-lägenhet. I bland hittar man en lägenhet som har allt!Musiken är livlig och intensiv, med glada tillrop och mycket stepping.Visst smakar en snygg kopp kaffe mycket godare?Detaljer från Rastro-marknaden.Korvar och snacks, från Mercado San Anton.
Att Istanbul är delad i en europeisk del och en asiatisk del, med sundet Bosporen mellan de två, är något som många känner till. Men att den europeiska sidan är avdelad av två ”tungor” mot Bosporen är något som Maxime och jag inte kände till innan vi kom till Istanbul.
Den asiatiska sidan brukar omtalas som ”den tråkiga sidan”; här finns inga sevärdheter och många turister besöker aldrig denna delen av Istanbul. Det är ”tungan” som utgör Sultanahmet som omfattar de klassiska sevärdheterna som Hagia Sofia, Blå Mosken, Topkapipalatset och basaren. Den tredje ”tungan” omfattar stadsdelen Beyoglu men brukar också omtalas som Modern Istanbul.
Shoppinggatan Istrikal i Beyoglu
Resan till Istanbul är en födelsedagspresent från Maxime. Det är hon som bokar boende. Efter att ha googlat och frågat vänner så väljer hon att vi ska bo i stadsdelen Beyoglu. I stadsdelen finns den enorma shoppinggatan Istrikal, som är knökfull oavsett tid på dygnet under våra tre dagar. Gatan kantas av kända butiker som Zara, Adidas och Levi´s Store.
Mitt i gatan åker den antika spårvagnen på det enkelriktade spåret. Tur den inte går så ofta eftersom gatan som sagt alltid är knökfull. Chauffören måste ha världens tålamod där han kör i tio kilometer i timmen och tutar hela tiden. Var tionde meter på gatan står försäljare av kringlor eller kastanjer med sina små röda vagnar. Konstigt nog så verkar alla sälja slut på sina varor varje dag, även med den enorma konkurrensen från grannen.
De mysiga smågatorna
Det mest intressanta området i Beyoglu är dock alla smågatorna norr och söder om Istrikal. Vi bor på hotellet Corinne som ligger mitt i smeten. Utanför dörren finns kebabrestauranger, teställen och barer med gitarr-artister som spelar covers. På gatuhörnen står ostronförsäljare där man kan köpa ostron för en billig peng och tugga i sig på en gång. Överallt dricks det te och spelas backgammon; gärna med en vattenpipa bredvid. De roligaste och mest udda vattenpiporna är de som är gjorda på frukter som melon eller ananas.
Bakom hotellet, och längre från gatan Istikal, ligger gatorna som är täckte med antikaffärer, second hand-butiker och oberoende designers.
De fyra första bilderna i detta stycket är från hotell Corinne.
Stämningen i Beyoglus smågator känns genuin och äkta. Vi älskade området och spenderade två av tre kvällar här. Vid nästa resa till Istanbul så kommer jag definitivt att välja samma område för boende, utan tvekan.
Longyearbyen må vara en liten ort med sina 2300 invånare men den vet att maximera sin potential. Här finns bra restauranger med modern touch och interiör; till antalet många är de också. Alltså för ortens storlek.
Läget är naturskönt både vid vattnet och mellan de höga spetsiga bergen, som har gett Svalbards största ö sitt namn Spetsbergen. Alltså de spetsiga bergen.
Longyearbyen
Det är speciellt att vara på Svalbard. Jag gillar inte snö och kyla och brukar inte uppsöka miljöer som detta. Jag har inte vanan inne kring att ta på mig täckbyxor för att gå ut för middag. Men det är minus 22 grader och vi skulle inte klara oss utomhus utan våra varma kläder. Att komma till restaurangen och ta av mig byxorna i garderoben på restaurangen vände jag mig aldrig vid. På restauranger som låg i anknytning till hotell fick vi dessutom ta av oss skorna också och inta middagen i strumplästen. Som sagt; lite udda känsla.
Det är bara en gata i Longyearbyen som har ett namn och det är huvudgatan Hilmar Rekstens väg. Alla andra har nummer och heter Väg 230, Väg 505 etc. Det finns bostadsområden mitt i Longyearbyen, och det pågår också nybyggen, och många bor i radhus eller kedjehus där. Självklart har man då i tillägg en stuga ute på vischan för den mer äkta naturkänslan. Man behöver inte ta sig långt från Longyearbyen innan känslan av ödemark och vild natur dyker upp och många har sina stugor där, bara en kort skotertur hemifrån.
Och snöskotrar, ja de finns överallt. Även mitt i stan finns det skyltade skoterbanor; med andra ord triss i bilväg, gångväg och skoterbana. Första gången jag ser en snöskoter passera plockade jag snabbt fram kameran, med hundrade gången rör det sig mer om att hålla sig undan skoterspåret.
Att bo på Svalbard för 30 år sen
I minibussen på väg till hundspannsturen hamnar jag bredvid en kvinna som hade bott på Svalbard för 30 år sedan. Då fanns inga butiker eller restauranger på ögruppen och man fick beställa torkad mat som levererades en gång per månad. Planen gick två gångar per vecka och alla besökare som kom dit var tvungna att ha med mat för den perioden de skulle stanna, annars blev nobben och vändande plan hem.
Vår lägenhet i det gamla hamnområdet
Eftersom detta är en familjesemester så önskar vi att umgås mycket och vill bo tillsammans. Valet faller på en AirBnb-lägenhet i det gamla hamnområdet, sju-åtta minuters promenad från centrala Longyearbyen. Lägenheten har ett fantastiskt läge vid Adventsfjorden, bara några meter från vattnet. Stämningen i det gamla hamnområdet är också fascinerande, med lättare industri blandat med gamla lagerhus ombyggda till bostäder.
Lägenheten har stora panoramafönster ut mot vattnet och bergen och fast vi väljer lägenhet för att umgås så vänder jag fåtöljen mot fönstret och ryggen mot mitt ressällskap. Jag får helt enkelt inte nog av utsikten.
Får man kalla något kallt och snötäckt exotiskt? För det var precis känslan vi fick; detta var som då jag första gången kom till Asien eller Afrika. Och i vilken annan stad kan man se renar som letar efter mat tjugo meter från huvudgatan?
Håll för all del koll på den isbjörnsäkra sonen i Longyearbyen, dvs där man kan röra sig utan gevär. Och viktigt någon som kan hantera geväret… Ringa annars en taxi. Den säkra sonen är rosa på kartan nedan.
Den absolut mestkända vyn från Baku är den som visar de tre elegant formade skyskraporna som utgör Flame Towers. Gärna i kombination med någon medeltida byggnad eller på kvällen då de är upplysta av neon.
Som alla andra lät jag mig också fascinera av byggnaderna då vi beökte Baku. Faktiskt så mycket att jag kom hem med nästan 100 foton bara på Flame Towers. Dagtid med knallblå himmel. När solnedgången speglar sig i glaset. För inte glömma kvällstid: upplysta av blå neonljus, upplysta av färgerna i den azerbajdzjanska flaggan, samt givetvis brinnande neon-lågor.
Skyskraporna som utgör Flame Towers
Flame Towers ligger på en höjd söder om Bakus innerstad och är synlig från stora delar av den UNESCO-listade gamla stadsdelen. Och ja, jag håller med; det är både mäktigt och effektfullt med kombinationen skyskrapor uppförda i glas och medeltida torn eller moskéns minareter.
Flame Towers stod klart så sent som i 2012, precis i tid för att visas upp för världen i samband med finalen i Eurovision Song Contest. Ja, den som Loreen vann med Euphoria. Byggverket består av tre torn, med lågor som formmässig inspiration, och är 190 meter höga. Kostnad? Inte mindre än $350 miljoner.
Fire Towers ligger i nära anslutning till minnesmonumentet Shahidlar Xiyabani. För att ta sig upp så finns det en gratis bergbana, som tyvärr höll på att stängas för en timmes underhåll just när vi kom dit. Maxime och jag vill upp när vi först är där och det var bara att ta trapporna upp. Tio minuter senare går vi upp den sista ståtliga marmortrappan med balustradräcke. Utsikten över Baku som möter oss är fantastisk. Vi blir helt enkelt stående och njuta ganska länge och tidvis är vi helt ensamma på platån också.
Vi lyckas slita oss från utsikten och går mot Shahidlar Xiyabani, också kallad Martyr´s Lane eller Lane of Martyrs, och som tidigare het Kirov Park. Kärt barn, många namn och allt det där….. Shahidlar Xiyabani är dedikerad till alla azerbajdzjanier som dödades av den sovjetiska armen under det som omtalas som svarta januari. Svarta januari ägde rum 19 och 20 januari 1990 är bland de upploppen som var föregångarna till Sovjetunionens fall året efter. På samma ställe är också offer som dödades under Nagorno-Karabach-kriget, mellan Azerbajdzjan och Armenien under åren 1988 till 1994, hedrade.
Platsen där Shahidlar Xiyabani ligger har sen första världskriget använts som begravningsplats för stupade militärer. Det uppskattas att över 15 000 personer har begravts på kyrkogården.
Maxime och jag gillar när något är ännu finare och mer storslagen än vad vi hade förställt oss. Utsikten från Shahidlar Xiyabani var just detta och ska du till Baku får detta absolut inte missas.
Under en längre period så har jag önskat att besöka Malta. Det är huvudsakligen de vackra balkongerna på bostadshusen i Valletta som har lockat, men också de färgglada fiskebåtarna i Marsaxlokk och stämningen i den gamla huvudstaden Mdina.
Två gångar har jag också varit nära att boka men det blev inte så. Så när möjligheten att åka till Malta precis innan påsk dök upp så var jag inte sen om att tacka ja.
Precis som jag visste innan så är det Valletta och stadens fascinerande arkitektur och stämningsfulla miljö som blir min favorit. Jag får inte nog… När vi har några timmar över mellan sightseeing och middag och mina resekompanjoner väljer att vilja på hotellet i Sliema så tvekar jag inte en sekund kring vad jag ska göra. Det är båten över till Valletta som gäller.
Och alla balkongerna? De som egentligen är burspråk men som alla kallar balkonger. Vår guide berättar för oss att de byggdes så att kvinnorna, som inte fick vistas utomhus under 1600-talet, kunde sitta och spana in männen på gatan. Jag vet inte om det var ett skämt eller sanningen men det vore en plausibel förklaring. Och om den inte stämmer så är den i alla fall rolig.
Upper Barakka Gardens
Upper Barakka Gadens var tempelriddarnas trädgård under åren de höll till på Malta, hit hade ingen annan åtkomst. I dag består trädgården av arkader och växter, men först och främst fantastisk utsikt över stadens takåsar och The Three Cities; Vittoriosa, Cospicua och Sengala.
St John´s Co-Cathedral
St John´s är alla maltesers stolthet; detta med rätta. Den restes av tempelriddarna under 1500-talet och har en mycket dekorerad interiör. Överallt finns det guld, marmor, statyer och ornament. Är kyrkan mycket? Ja. Men också väldigt fascinerande och väldigt vackert. Passar också den som i vanliga fall inte gillar kyrkor.
Strait Street bar- och restauranggata
Gatan Strait Street är Valettas bar- och restauranggata. Från sekelskiftet till 1920 var detta området brittiska och amerikanska sjömän frekventerade tillsammans med malteser och italienare. Många barer växte fram; mer eller mindre lugubra. Under de senare åren så har barerna renoverats men många ligger kvar med samma namn och sin originella at deco-design. Bland de mest kända är Loop Bar och Tico-Tico.
Christian, från Mat- och resebloggen, och jag åker tidigare till Valletta sista kvällen och hittar gin- och tapasbaren Yard 32. Utbudet av gindrinkar är enormt och det samma är de snygga pinxos som finns till beskådning. Stort plus för trevlig personal också.
Bo i Valetta
De flesta som besöker Malta väljer att bo i områden Sliema eller St Julian och inte i Valletta. Visserligen har Valletta inga stränder men om jag åker tillbaka till Malta så är det definitivt i Valletta jag vill bo. Utan tvekan. Det finns många palats omgjorda till små boutiquehotell. Vi fick möjligheten att besöka Palazzo Prince D’Orange, som har bara fem lägenehetssviter, men oh-la-la vilka sviter. Det finns en svit över tre våningar, en med två sovrum och 60 kvadratmeter terrass men det finns också mindre med ett sovrum, vardagsrum och kök. Pris från 1300 kronor per natt och inga gäster under 16 år.
Valletta Waterfront
Valletta Waterfront uppfördes som butiker och magasin under 1800-talet, det sjönära läget gjorde det idealistiskt för affärsverksamhet då varorna inte behövde transporteras på land. Vid den tidpunkten var det många som inte kunde läsa och handlarna använde därför olika färger på sina dörrar för att kunderna lättare skulle hitta.
Är det bara jag, eller är Valletta en magiskt vacker stad? Jag har redan lagt till den på listan över ställen jag gärna återvänder till. Jag hoppas våra bästa tips över vad att se och göra i Valetta och Malta inspirerar er.
Resan till Malta genomfördes i samarbete med VisitMalta. Text, foton och synpunkter är helt och hållet mina egna.
Maldiverna är för mångadet ultimata drömresmålet. Under lång tid har ögruppen kanske varit en ouppnåelig dröm, men sen några år är det möjligt för den som vill att semestra på Maldiverna utan att det kostar skjortan. Vi besvarar här frågorna; hur genomför man en billig semester på Maldiverna? Och vad kostar semestern?
Fram till år 2009 var det endast tillåtet att semestra på Maldivernas resortöar. Resort på Maldiverna är lika med lyx-resorter, vilket igen är lika med höga kostnader. En lagändring år 2009 öppnade för att att turister kan semestra på de lokala öarna, med andra ord där lokalbefolkningen bor. För lokalbefolkningen bor givetvis inte på resortöarna.
Under hösten 2015 önskade jag att testa lokal turism på Maldiverna. Jag hade en vecka till mitt förfogande och valet föll på en kombination av de två öarna Ukulhas och Thoddoo. Att jag valde just dessa två hade flera orsaker:
Maafushi är den vanligaste lokala ön att besöka och den mest utbyggda, men stranden är inte så fin
Alla båtar går inte alla dagar från huvudstads- och flygplatsön Male och jag önskade inte spendera onödig tid där
Resvägen från Male fick inte bli för lång eller dyr, jag hade bara en vecka
Jag önskade besöka två öar och var tvungen att hitta två öar nära varandra där det gick en båt mellan så jag hann med tid på båda öarna
Utbudet av lokala öar som tar emot turister är inte så stort; det var inte så många öar att välja mellan
Flygbiljetten ingick delvis i en jobbresa till Indien, med Qatar kostar resan cirka 6000 kr
Tre hotellnätter på Ukulhas kostade $300 = 2640 kr
Tre hotellnätter på Thoddoo kostade $250 = 2200 kr
Speedbåt från Male till Ukulhas kostade $60 = 530 kr
Speedbåt från Ukulhas till Thoddoo kostade $65 = 570 kr
Speedbåt från Thoddoo till Male kostade $75 = 660 kr
Mat, vatten, frukt kostade 1200 kr
Total kostnad för en vecka på Maldiverna blev cirka 13 800 kronor. Observera att samtliga rumspriser är för dubbelrum, som jag disponerade själv. Det går också att åka den lokala båten dhoni mellan öarna, denna kostar $6. Min plan var att åka dhoni där tidtabellen passade mitt schema, men tyvärr hade den dhoni som gick mellan Ukulhas och Thoddoo motorproblem just den veckan jag var där.
Jag spenderade påsken i Buenos Aires i Argentina. Syftet med resan var att besöka min väninna Francesca, som är där ett halvår som utbytesstudent. För mig är det en självklarhet att besöka mina vänner som bor utomlands. Jag får träffa dem och möjlighet att åka på en extra resa. Två flugor i en smäll!
Francesca och jag har tidigare bott och studerat tillsammans i New York. I Buenos Aires bor hon i trevliga området Palermo Hollywood, där lägenhetskomplexet där hon bor har en pool som jag kunde ligga vid när vädret tillät det och Francesca var på föreläsningar.
Välkommen till mina färgglada bilder från Buenos Aires.
La Boca
La Boca är en gammal arbetarstadsdel nära hamnen, där de ursprungliga invånarna var italienare. La Boca är området där tangon föddes och det dansas även på gatan runt de flesta restauranger. Området i sig kryllar av turister men ett absolut måste! Vi spenderade förmiddagen där och tog sedan bussen till San Telmo för lunch.
San Telmo
Många konstnärer och andra kreativa bor i San Telmo. I dag är det här man hittar flest tangoställen. Varje söndag har de utomhusmarknad längs huvudgatan där det säljs allt du kan tänka dig av hemmagjorda prylar. Längs gatan bakom alla stånd gömmer sig stora lagerlokaler med antika möbler och mycket second hand. Området består även av mycket bra restauranger och fik.
Palermo Vieja
Palermo är ett av de trevligaste områden i Buenos Aires och Palermo Vieja betyder gamla Palermo. Färgglad spansk kolonialarkitektur är nyckelordet. Det kryllar av färgglada hus, trendiga fik, restauranger och shopping. De flesta restauranger har takterrass och härliga uteserveringar. Om du har varit i New York kommer du lätt känna vibbar från SoHo, NoLita och West Village.
Blandad kompott from Buenos Aires
Behöver jag säga att vi åt fantastisk mat och att en och annan köttbit slank ner?
Man åker till Svalbard för naturens och aktiviteternas skuld. Det går att åka året runt men många vill uppleva vinter med snöscooter och hundspann. Vilket var precis vad vi också önskade!Här är våra bästa tips för vinteraktiviteter på Svalbard.
Senast uppdaterad januari 2021
1. Åka hundspann
Det är vissa aktiviteter som är ett must när du besöker Svalbard och att åka hundspann är en av dem. Det finns olika långa turer till olika destinationer och det går att göra en kombination av hundspann till isgrottan (se nummer 4) eller att jaga norrsken (se nummer 9).
Vi valde tretimmarsturen till Boltredalen och njöt varje sekund. Varje hundspann är för bara två personer, där en kör och en sitter på, och har sex hundar. Vilken naturnära upplevelse!
Är man på Svalbard så vill man gärna passa på att äta lokal mat, i detta fall ganska exotisk arktisk mat. Vi ville i alla fall detta. Ren tillagad på olika sätt finns på varje restaurang med självaktning; vi åt renskavspizza med lingon och aioli på Svalbarsamt en renskavsgryta på Huset. På Polfarerentog vi in val-carpaccio till förrätt och på Kroavankades älgburgare med lingon på pommesen.
3. Upptäcka Longyearbyen
Orten Longyearbyen har ett fantastiskt läge längst in i Adventfjorden och med berg åt alla håll. Så mäktigt och vackert att vi nästintill tappade andan. Alla fem, varje dag. Bebyggelsen består av vackra kedjehus med spetsig gavel där varje hus har olik färg som smälter in bland höstens färger på ön, och där arkitekturen har prisats flera gångar. Eller vad sägs om en inhägnad med renar bredvid gågatan?
Kombinationen av halt underlag och att villa kolla uppåt, och gärna 360 grader runt, var verkligen en utmaning när jag gick omkring i Longyearbyen.
Ner i glaciärens inre genom en hobbit-ingång och in i smala gångar inne i glaciären där man i bland får gå i sidled för att komma fram. Hur häftigt är inte detta? Precis som med allt annat så finns det flera isgrottor att välja mellan och man kan ta sig dit med snövessla, snöskoter eller hundspann.
5. Besöka en kolgruva på Svalbard
Kolsällskapet Store Norske Spitbergen Kullkompani AS började sin verksamhet på Svalbard år 1916. De har utvunnit kol från tillsammans nio olika gruvor och är fortfarande aktiva i gruvan vid namn Gruve 7.
Gruve 3 är sen flera år öppen för besökande. Utflykten pågår i tre timmar där man både får en rejäl dos historia samt får gå ner i gruvan och får krypa på knäna genom en gruvgång. Rekommenderas verkligen.
Det går att äta riktigt god mat på Svalbard. För min egen del var det särskilt två rätter som stack ut. Den första rätten var en smakrik kyckling med polenta och svamp på Polfareren, på samma ställe var sällskapet i övrigt också var mycket nöjd med sin mat. Den andra rätten var rökt torsk med baconpotatismos på Kroa som fullkomligt exploderade smakmässigt i munnen. Dyrast på menyn men värt varje krona.
På krogen och nattklubben Huset, gruvarbetarnas gamla samlingsplats, var miljön mycket trevlig och de serverar sitt eget vin.
7. Handla tax-free på Nordpolen
Svalbard tillhör Norge, som är med i Schengen, men ögruppen ligger utanför Schengen. Detta betyder att du kan handla tullfria varor på ön. Gå till Nordpolen (som är en ordlek med ordet Vinmonopolet, som är norska motsvarigheten till Systembolaget) och köp en Svalbard XO cognac. Enligt experterna ska den vara god. Glöm inte boardingkortet från flyget!
8. Fika en isbjörn
För att vara en så liten ort som Longyearbyen är så finns det ovanligt många restauranger och caféer. Våra favoriter blev choklad i allmänhet, och i synnerhet de vita chokladisbjörnarna, och tårta på Fruenesamt gratis (??? det var självservering och de vägrade ta emot pengar) kaffe i trevliga loungen på Svalbard hotell.
9. Spana in norrskenet
Vi var på Svalbard tidigt i april och tyvärr hittade vi inget norrsken då. Bästa tiden att se norrskenet är perioden oktober till februari. Läs om norrsken på Svalbard hos Fantasiresor.
10. Åka på snöskotersafari
Precis som hundspann så är snöskotersafari ett must vid ett Svalbardbesök. Också här finns det olika längder och destinationer. Vi valde rutten till Camp Barentz, som är det kortaste alternativet, för att hinna med alla aktiviteter. Till trots för att dagen var mulen och kall så var upplevelsen verkligen något att skriva hem om.
11. Se en isbjörn
Svalbards totala yta är 60 000 kvadratkilometer och det bor cirka 700 isbjörnar på öarna. Tyvärr håller de inte till nära bebyggelsen, även om de kan ta sig dit i undantagsfall. Så ska du träffa en isbjörn så måste du vintertid bege dig långt ut i ingenmansland. Självklart på en organiserad tur med guide som har med gevär. Vi hann tyvärr inte med detta.
Sommaren 2020 hade vi dock tur och så isbjörn på utflykt till Pyramiden.
12. Spana in alla roliga skyltar
Alla amerikaner som kommer till Skandinavien tycker våra varningsskyltar för älg är fantastiska. Vadå, tycker vi, man måste ju visa den fara som finns på skyltarna. Så också på Svalbard. Där finns det varningsskyltar för snöskoter och isbjörn, skyltar utanför restaurangen om att hundarna inte kan bindas fast där och skylt på restaurangen om att vapen inte får tas med in.
Extratips: Håll koll på den isbjörnsäkra sonen
I de centrala delarna av Longyearbyen är det tillåtet att röra sig utan (guide med) gevär, men utanför denna är det både förbjudet och livsfarligt att göra så. Sommaren 2020 blev en turist attackerad och dödad på campingen vid flygplatsen. Det är avgörande att hålla koll på den isbjörnsäkra sonen, i rosa nedan.
Hoppas vår guide till Svalbard med våra topp aktiviteter för Svalbard kan hjälpa dig att välja rätt om du redan har bestämt dig för en resa. Om du inte kände till destinationen så hoppas vi att vi kan inspirera till en möjlig resa. Eller om du bara vill drömma dig bort lite; det är också tillåtet och rekommenderas!
Aktiviteterna snöskoter, hundspann och besöket i isgrottan var sponsrade av Hurtigruten Svalbard. Text, bilder och synpunkter är som alltid våra egna.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Kievs mest kända sevärdhet är Petjerskaklostret, alternativt Grottklostret eller Kyiv-Pechersk Lavra, som ligger en tunnelbanestation plus en promenad utanför centrala Kiev. Många väljer att följa med en guidad utflykt från Kiev men detta är inget för oss. Här blir det tunnelbana för tre kronor och promenaden.
Området som utgör Petjerskaklostret består av en enorm yta och delas in i övre och nedre delen. Ingången är via övre delen. Det finns en uppsjö av biljetter att köpa, vi väljer den som ger oss tillträde till området med kyrkorna samt grottorna. Det finns också en mängd olika museer att besöka men vi skippar detta. Vi köper också fototillstånd för en kamera, som kostar mer än inträdet för oss tre tillsammans, men ingen kollar detta.
Inne i Refectory Church
Uppförandet
Utan att bli långrandig kring klostrets historia så grundas det år 1015 och de första grottorna påbörjades samtidigt. I dag domineras området av vita byggnader med gröna tak och guldkupoler; många påbörjade under medelåldern men vad vi i dag kan skåda härrör huvudsakligen från 1700, 1800 och 1900-talen.
Vi går in i området genom Gate Church of the Trinity och vips så är de där; alla guldkupoler. Sakrala byggnader är blandade med tidigare ekonomibyggnader, i dags ofta innehållande museer. Som sagt satsar vi på kyrkorna; där Dormition Cathedral är vackrast utifrån. Interiört gillar vi både Dormition Catherdral och Refectory Church med den stora kupolen. I båda pågår vanlig kyrkoaktivitet; gamla gummor korsar sig och ber och i Refectory Church hålls en gudstjänst i ett hörn.
Gate Church of the Trinity
Inne i Refectory Church
Refectory Church
Inne i Dormition Cathedral
Detalj på Dormition Cathedral | Inne i Refectory Church
Inne i Refectory Church
Refectory Church
Inne i Dormition Cathedral
Inne i Refectory Church
Klocktornet! Utsikten! Missa absolut inte att kliva upp i klocktornet, inträde köps i tornet. Utsikten gör mig alldeles knäsvag!
Dormition Cathedral sett från från klockstapeln
Uppe i klockstapeln
Klockstapeln | Detalj på Dormition Cathedral
Det brukar rekommenderas en heldag i Petjerskaklostret. Detta har inte vi tid med, så nu det är dags att bege sig mot den nedre delen och grottorna.
Petjerskaklostrets nedre del
Vi har faktiskt nådd mättningspunkten gällande guldkupoler. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt men så är det. Vi skippar därför de byggnader som ligger längst ut i hörnen och fokuserar på att ta oss till Church of Exaltation of the Cross, där ingången till grottorna Near Caves ligger.
Utsikt från Refectory Church över klostrets nedre del
Klockstapeln | Portal längs gångvägen till klostrets nedre del
Vi hade innan avresa läst om grottorna på nätet. Synpunkterna verkade vara tudelade; antingen tycker man grottorna är underbara med en fantastisk stämning och berörs verkligen av gravarna, eller så tycker man det är ett turistjippo utan något djup alls där man går i kö. Oavsett; vi tänker bilda oss vår egen uppfattning.
Innan vi går ner tilldelas de av oss som har tighta jeans eller kjol kortare än till mitt på vaden något kjollikande tygstycke till anklarna. Gäller också män. Kvinnor får också täcka håret, vilket vi gjorde med huvan på jackan. De flesta köper med sig små stearinljus att ta med ner med eftersom det är kö så hoppar vi detta.
Betyget? Nja. Vi gjorde vistelsen i grottan kort. Det var som att vallas omkring där nere och det som kunde varit stämningsfullt försvann med alla andra turister. Det ska sägas att vi bara var i Near Caves; det är troligtvis inte alls lika många besökare i Far Caves.
Grav i grottan Near Caves
Grottan Near Caves
Church of Exaltation of the Cross, där ingången till grottorna Near Caves ligger
Även om jag fick ett sting av guldkupol-överdos i Petjerskaklostret så rekommenderas det verkligen att åka dit. Det är väldigt vackert och mäktigt där och extra effektfullt blir det med älven och staden i bakgrunden.
Att Seychellerna ärett äkta paradis är en sanning helt utan modifikationer. Stränderna är många, och stränderna är vackra. Men det finns faktiskt grader av paradis också; från fantastisk underbar till tvättäkta paradis.
Följ med när vi listar våra favoritstränder på öarna La Digue och Praslin, detta är våra bästa tips för att hitta den perfekta stranden på Seychellerna.
Seychellernas vackraste strand är enligt oss Anse Lazio på Praslins nordöstra spets. Vi håller med Lonely Planet och alla andra som brukar kora denna till en av världens tio vackraste stränder. Jag minns fortfarande känslan första gången vi kom dit. Vi går på en liten stig genom strandvegetationen som skiljer parkeringen från stranden och det är bland det vackraste jag har sett i hela mitt liv när vi kommer till stranden. WOW-känsla på sitt starkaste och för en sekund blir jag alldeles knäsvag. Vattnet är perfekt turkost och lite här och var ligger klippblock i vattnet.
Stort plus för god mat på strandens restaurang. Då vi var där fanns inga boenden vid Anse Lazio, så det var dagsbesök som gällde.
Sydöst på La Digue ligger de tre stränderna Grand Anse, Petit Anse och Anse Cocos som pärlor på en tråd. Vi cyklar till Grand Anse och tar oss till strandens norra ände där vi får gå på en smal stig över en fem meter hög stenhög för att ta oss vidare till Petit Anse.
Det är inte många som orkar klättra över sten- och växthögen till Petit Anse, och med fyra och en halv liter vatten var i väskan är det ganska tungt, så båda dagarna är vi nästan själv på stranden. Solen stekar och det finns ingen naturlig skugga med några har rest fyra solskydd av palmblad. Både Maxime och jag gillar sol men andra dagen blir det för varmt och vi flyttar oss in i halvskuggan.
Det finns ingen restaurang på Petit Anse men längst bak på stranden står en ensam kokosnötsförsäljare. Hade det funnits restaurang på stranden så hade det blivit svårt att avgöra vilken strand som förtjänar förstaplatsen.
De räfflade klippblocken på Anse Source d´Argent är helt magiska. Jag fotar och fotar och fotar; samma motiv upplevs helt annorlunda beroende på hur solen lyser på stenarna.
Jag älskar Anse Source d´Argent för stenarna, för att det egentligen är sex-sju mindre stränder och ganska stor och för den layd-back strandbaren som säljer fruktskålar och juice; som påminner mig om Thailand och som jag inte har sett någon annanstans på Seychellerna.
Tyvärr är vattenkvaliteten inte den bästa på Anse Source d´Argent. Det är långgrunt, vattnet är grumligt med tång och botten är täckt av småstenar som gör det svårt att bada. Restaurangen, som ligger innan cykelparkeringen och strandens första bukt, serverar den godaste maten vi äter under hela resan.
Anse Cocos är stranden som ligger efter Petit Anse, vilket betyder att vi får klättra över ännu en femmeters hög sten- och växthög. Stranden heter som den gör eftersom det här finns många kokospalmer som kastar skugga på stranden. Anse Cocos räknas ofta som den vackraste stranden på La Digue; detta beror på att inte många hittar dit och att det finns skugga, vilket inte finns på Grand Anse och Petit Anse. Dock klarar vi oss bra utan skugga och vi är bitvis ensamma också på Petit Anse och det vägde inte upp att gå längs två stränder och klättra över två stenhögar för att ta sig till Anse Cocos.
5. Grand Anse på La Digue
Grand Anser är den första, och som namnet säger den största, av stränderna på La Digues sydöstra sida. Sen eftermiddag söker seychellierna sig hit och det blir bitvis ganska livligt med fotboll på stranden. Tidigare under dagen är stranden ofta nästan helt tom. Plus för restaurang med god mat, som i och för sig bara var ett plåtskul då vi var där eftersom den ursprungliga restaurangen hade brunnit ner. Men ny restaurang var under uppförande 2015 och är säkerligen klar nu.
6. Anse St José på Praslin/Curieuse
Curieuse är sköldpaddsön som ligger bara en kort båttur från Praslin. På öns östra sida ligger sköldpaddsreservatet medan på öns västra sida ligger stranden Anse St José, som man når genom en halvtimmes promenad genom mangroveskogen. Här finns byggnader kvar från när ön användes som en koloni för spetälska. Det vanligaste är att besöka Curieuse på en organiserad utflykt där lunch ingår och vi åt denna vid stranden.
Anse Volbert är också känt under namnet Cote d´Or och är den mest utvecklade stranden på ön Praslin. Vi gillar stranden för de vackra palmerna i vattnet och att det finns några lunchrestauranger att välja mellan. Det vi dock ogillar är att redan vid 15-tiden kommer tidvattnet in och vi måste flytta upp på den uppbyggda platån bakom stranden. Eftersom det är norrläge på stranden så hamnar vi då i skuggan. Anse Volbert är väldig lång men inte alls överfylld. Här hittar vi Seychellernas enda solsängar.
Anse Marron ligger på La Digues sydspets och är endast nåbar per båt eller genom en rejäl hajk från Grand Anse. Vår sista dag hade vi avtalat med en båtförare att han skulle ta oss dit på men han dök aldrig upp. För att inte missa vår sista dag så sökte vi oss tillbaka till vår favorit-strand Petit Anse. Anse Marron ska vara en miniversion av Anse Source d´Argent, med räfflade klippblock, och jag hade gärna besökt stranden.
Som sagt i artikels inledning; alla stränder på Seychellerna är vackra. Så oavsett hur du gör kan det svårt bli fel. Men har jag först tagit mig till paradis så vill i alla fall jag ha det bästa av det bästa.
När jag spenderar en långhelg i någon storstad så försöker jag alltid få till en dagsutflykt utanför staden. Resan med min mamma till Edinburgh i juni förra året var inget undantag. Valet föll på en heldags bussresa till det skotska höglandet, där höjdpunkterna för oss är tänkta bli insjön Loch Ness och det vackra landskapet i Glen Coe.
Vi har tre hela dagar i Skottlands huvudstad och har innan vi åkte bestämt att det är mittendagen vi ska göra vår utflykt. Tidigt fredag förmiddag landar vi i ett Edinburgh med 25 grader och klarblå himmel. Efter att besökt Edinburgh Castle går vi och köper vår heldagsutflykt för dagen efter.
Regn och dimma??! Orättvist!
Ni kan gissa hur snopna vi känner oss när vi morgon efter vaknar till regn och tio grader. Tyvärr inget att göra åt; vi tar på oss alla våra varma kläder och går den korta sträckan till torget bussen går från. Vi åker iväg i en liten minibuss med tio andra och har en kombinerad chaufför och guide som lyckligtvis är mycket bra och lyckas hålla stämningen uppe.
Den lilla byn Pitlochry
Första stoppet är den lilla mysiga byn Pitlochry. Traditionell brittisk arkitektur och vi hittade ett underbart fik. Det regnar inte men molnen hänger lågt.
Vi kommer till Cairngorms National Park, som är Skottlands största nationalpark, och gör ett kort fortstopp. Vackert, men molnen har nu sjunkit så lågt ner att de utgör dimma. Vilket också är magiskt på sitt sätt men jag hade föredragit fri sikt, solsken och blå himmel.
Nästa stopp är Loch Ness, där vi äter lunch och gör en båttur på insjön. Dimman är nu så tät att vi inte ser många metrarna framför oss. Mot slutet lättar den något och när båten stannar till vid ruinen av det som en gång utgjorde Urquhart Castle så kan vi faktiskt se både ruinen och landskapet runt.
Tyvärr såg vi inte en skymt av odjuret Nessie. Det måste givetvis vara för att hon gömde sig i dimman.
Långhåriga oxar, krigsmonument och Ben Nevis
Vi stannar och hälsar på oxarna av rasen Highland Cattle, som bara finns i det skotska höglandet. Extremt söta med sin långa lugg. Jag blir stående i evigheter och växelvis mata dem med morötter som guiden hade med och försöka ta en bra bild.
Nästa stopp är ett krigsmonument, varifrån vi också kan se Ben Nevis som är Storbritanniens högsta berg. Ni ser konturen bakom dimman; gör ni inte?
Dalen Glen Coe
Sista stopp är dalen som utgör det otroligt vackra landskapet Glenn Coe. Tyvärr är dimman tillbaka och mycket tät. Vi stannar i alla fall då och då och får försöka föreställa oss hur det kan se ut.
Glen Coe skakades år 1692 av den fruktansvärda Glen Coe-massakern. Under 1300-talet började den fattigare höglandsklanen MacDonald stjäla boskap från de rikare låglandsklanerna. Givetvis uppstod rivalitet. Rövaröverfallen pågick i århundraden och Glen Coe-området fick till slut så dåligt rykte i hela landet att kungliga soldater bestämde sig för att rycka in. Den 13 februari 1692 mördades 38 medlemmar av MacDonaldklanen och ett 40-tal kvinnor och barn omkom i snömassorna efter att de flydde från sina nerbrända bostäder.
Ett vackert landskap med en makaber historia.
Ganska exakt tolv timmar efter att vi lämnade centrala Edinburgh så stiger vi av minibussen vid samma torg. En lång dag, men vi har verkligen sett och upplevd mycket. Och lite sugen är jag alltid på att göra om resan i sol, och utan dimma.
Vi var cirka 15 influencers inom området resor. Vi hann med både konferens i Clarions trevliga lokaler på översta våningen samt att testa restaurangerna och rummen.
Rummen
Mycket trevliga rum med lagom mjuk säng och många kuddar. Försök få rum på tionde våningen som mot landningsbanan, då ingår en kikare och du ser flygen landa och lyfta över terminalbyggnaden.
Restaurang Kitchen & Table by Marcus Samuelsson
Jag har flera gånger tidigare ätit på Kitchen & Table på Clarion i Östersund och jag gillar stämningen och interiören där. På Clarion Arlanda är både interiören och stämningen liknande som i Östersund. Vi serverades först en charkbricka, sen fick vi smaka fyra av de mest populära rätterna. Plus för fåtöljerna vända mot landingsbanan så man kan kolla in planen.
Frukosten
Frukosten serveras en halvtrappa ner. Mycket bra urval av allt man önskar sig, plus för goda smoothies och många sorters müsli. Som det brukar vara på Clarion…
Konferensanläggningen
Med en fräsch konferensanläggning längst upp kan det knappast bli fel. Snygg design och roliga detaljer som ballonger på borden. Fast jag måste erkänna att det i början var aningen svårt att koncentrera sig då jag hade perfekt utsikt till planen utanför som lyfte och landade.
