I dag visade SVT Rapport ett reportage om fenomenet smygreklam i bloggar. SVT medverkade på ett event i regi av Better Bloggers och Konsumentverket innan jul och Ladies Abroad var bland de bloggarna som intervjuades.
Här hittar du reportaget på SVT Play, spola fram till 13:00 så hamnar du rätt.
Vi lämnar restaurangen där vi har ätit middag och blir stående utanför. Den massiva dörren till grannlokalen öppnas och stängs oavbrutet; gäster går in och gäster ut. Adebo står det, men vad betyder det?
Mina tre väninnor och jag blir självklart nyfikna och bestämmer oss för att också öppna dörren och kika in. Vad kan detta vara för ställe?
När vi kommer innanför dörren så slås jag omedelbart av en sakral stämning och Ann-Christin viskar ”är det en kyrka?”. Sen inser vi alla fyra samtidigt att Abaco är långt ifrån en kyrka, utan det är en cocktailbar av den maximalistiska sorten. Överallt finns statyer, fontäner, fågelburar, krukor blommor och frukt. Överallt-överallt-överallt. Rakt fram för dörren finns en maffig och bred trappa med röd matta som leder upp till övervåningen och vi börjar med att ta oss uppför den. Detta måste utforskas!
På övervåningen möts vi av dekorerade väggar och barocka guldmöbler. Vi fortsätter till nästa rum som är helrött med målade tavlor på väggarna och släktskapet med de kungliga slotten är tydlig. Sen kommer vi in i köket med sitt blåvita kakel samt blankputsade kopparkittlar som måste vara värda en halv förmögenhet. Från köket finns det också flera franska balkonger där man kan skåda ner på Bar Abacos innergård.
Vi går ner igen och efter att ha gått en sväng ut på innergården och beundrat fågelburarna så beslutar vi oss för att ta en cocktail inomhus. Vi leds till ett bord med virkad duk och stearinljus i glasflaska av en kypare i vit skjorta och guldfärgad gördel. Mitt emot oss står en kvinnostaty med böjt huvud och krukor med citroner i mängder.
Läs mer: Ytterligare artiklar om Palma och dagsutflykt till Soller
Efter ett tag kommer våra strawberry daiquiris. Är det de godaste vi har druckit? Om vi ska vara ärliga; nej. Är cocktailen överprisade? Ja. Gör miljön och atmosfären att du i alla fall borde beställa en drink? Utan tvekan!
Det första man möts av när man kommer in i lokalen är en skylt som säger att det är fotoförbud där inne. Jag hade redan smyg-fotat på övervåningen men frågade snällt vår kypare om jag fick ta en bild på honom när han kom med drinkarna. Svaret jag fick var att fotoförbudet bara gällde icke-betalande gäster, så min cocktail gav mig också möjligheten att fota det levande fruktfatet som Bar Abaco är!
Ön Palawan är mest känt för den lilla staden El Nido helt i norr. El Nido är igen mest känt för alla öar som finns i skärgården Bacuit Archipelago. Och ja, stränderna på öarna är helt fantastiska. Men det finns också många vackra stränder omkring El Nido och den kanske finaste av dessa är Nacpan Beach.
Nacpan ligger ca 45 minuter med tricycle, som är vad en tuk-tuk kallas på Filippinerna, norr om El Nido stad. Nacpan är ett av ett fåtal utflyktsmål med landbaserad transport i El Nido, de flesta andra utflykter är båtturer i Bacuit Archipelago. Alla tricycle-chaufförer vi åker med mellan hotellet och staden ställer frågan om vi nästa dag vill åka till Nacpan. Det fasta priset är 1500 pesos, och då väntar chauffören på en hela dagen. När en chaufför helt självmant erbjuder oss resan för 1000 pesos; motsvarande 180 kronor, så slår vi till för nästa dags planer för sol och bad.
Resan börjar på asfalterad väg men övergår efter cirka halva tiden till ett underlag av småstenar. Men fortfarande en bred väg där bilar kan mötas utan problem. Vi är nu mitt i det filippinska vardagslivet och längs vägen ligger bostadshus byggda av allt från trädgrenar och plåt till betong. Överallt hänger kläder på tork på staketen mot vägen, i tråden i trädgården etc. Höns och hundar springer mitt i vägen.
När vi efter ett tag svänger av grusvägen så är det en betydligt smalare sandväg som erbjuds. Eftersom en tricycle är en lätt motorcykel med ett bihang som påminner mest om en stor konservburk med säten och ett hjul så skakar det så mycket vi är helt säker på att få hjärnskakning. Den lätt röda sanden virvlas upp så det är svårt att andas. Men resan till stranden ger oss en bra inblick i det filippinska vardagslivet på landet och vi njuter i alla fall.
Väl framme på Nacpan Beach inser vi på en gång att resan var värt mödan. Vår chaufför guidar oss till de två enda solsängarna som finns på stranden, som faktiskt är lediga eftersom vi var bland de första som kom dit på morgonen. Han pekar också på restaurangen bakom solstolarna och säger Promise to eat at that reatsurant. They are my friends. Do not go to any other restaurant. Efter detta försvinner han men jag hittar honom hängande med sina vänner med en klubba i munnen när jag ett tag senare tar den obligatoriska fotorundan.
Nacpan är en väldigt fin strand men tyvärr blåser det mycket och vågorna är höga den dagen vi är där. Det är svårt att bada. Två gångar får badvaktarna rycka ut och hjälpa i land någon som inte kan ta sig in själv och de blåser oavbrutet i sina visselpipor om någon försöker ta sig för långt ut. Men eftersom det fläktar mycket så är inte behovet av att bada så stort så efter att ha avklarat det obligatoriska första badet. Så klarar vi oss utan flera bad den dagen.
När det blir dags att äta så vänder vi oss om för att gå till my friend´s restaurant. Det visar det sig att alla andra på stranden också har gjort så, detta är den deciderat mest populära restaurangen, och det är knökfullt. Vi gör en beställning på nudlar, chicken adabo och eggplant sallad och går tillbaka till våra solsängar för att vänta. Restaurangen lovar att meddela oss när ett ledigt bord finns.
Och vår chaufför hade mycket bra my friends för deras chicken adabo var den godaste vi fick under hela resan.
När vi besöker storstäder så brukar vi alltid göra en utflykt till någon grannort eller en sevärdhet utanför staden. Då jag i våras besökte Belgrad så blev det två kortare utflykter utanför stadskärnan; till den konstgjorda stranden Ada Ciganlija samt till förorten Zemun vid floden Donaus bredd.
Jag prejar en taxi på gatan i stadsdelen Savamala för att ta mig till Belgrads förort Zemun. Efter att ha åkt en kvart förbi bland annat ett klassiskt Östeuropeiskt bostadskomplex så stannade chauffören vid en smal kullerstensbacke kantad av små färgglada hus. Han pekar, gestikulerar och förklarar något för mig på serbiska. Jag förstår på gestikuleringen att tornet låg till höger om där han stannar och att jag får gå sista biten, så jag tackar och betalar motsvarande de 35 svenska kronor som resan kostade och hoppar ur taxin.
Tornet Sibinjanin Janko
Kyrkan Nikolajevska
Jag följer instruktionen; svänger höger och ser omedelbart tornet Sibinjanin Janko. Tornet uppfördes 1896 för att fira 100-årsjubileet för ungarnas styre i Zemun och för fortsatt skydd mot turkarna och byggdes ovan på ruinerna efter det som under 1400-talet var borgen Gardos. Utsikten över Zemun och floden från höjden där tornet ligger är riktigt fin och det går också att ta sig upp i tornet, vilket jag missade eftersom det öppnar först klockan 12.
Bredvid tornet ligger barockkyrkan Nikolajevska med sin ortodoxa kyrkogård. Jag älskar ortodoxa kyrkogårdar och botaniserade en bra stund med kameran innan det var dags att ta sig ner längs de smala trapporna och kullerstensgränderna genom den gamla stadsdelen.
Restaurangerna längs Donau
Utöver tornet Sibinjanin Janko så är Zemun mest känt för alla fiskrestauranger längs floden Donau men tyvärr var jag för tidigt ute för lunch och många var stängda och de som var öppna hade inga gäster. Flera av dem ska enligt TripAdvisor och FourSquare vara väldigt bra. Mellan Zemun och Belgrad finns det en livlig promenad längs floden med allt från restauranger, caféer och barer till karuseller. Det tar cirka en timme att promenera och eftersom jag önskar få med mig detta så väljer jag att gå. Jag är långt ifrån ensam om att promenerade denna måndag förmiddag men tyvärr var också här flertalet av etablissemangen stängda.
Efter ett tag tröttnar jag på att promenera, jag känner att det inte var stängda restauranger jag hade tagit mig dit för. Jag hittar en busshållplats och hoppar på en knökfull buss och bara några minuter senare kliver jag av i centrala Belgrad igen.
I vår reseguide beskrivs Sighisoara som so pretty is should be arrested, och vi kan inte annat än att hålla med. Följ med till Transsylvaniens vackraste stad, som också är känt som greve Draculas födelsestad.
Maxime och jag lämnar Brasov efter en tidig frukost för att ta oss till den lilla byn Sighisoara via den befästa kyrkan i Viscri. Vi är framme strax innan lunch efter att ha stannat till alldeles för många ställen på vägen.
I Sighisoara bor cirka 25 000 personer och det är den gamla stadsdelen vi vill åt; den som ligger på en höjd innanför den välbevarade medeltids muren med torn och bastioner. Vi parkerar bilen utanför muren och går upp för en kullerstensbacke som går genom ett av de medeltida tornen. Väl inne i det gamla citadellet möts vi av mer kullersten i kombination med låga och färgglada 1500-talshus i pepparkakshusutförande. Centrum i den gamla stadsdelen är torget med ett precis lagom antal caféer och restauranger i solen. Ni vet; inte så många att man genast får turistfällarysningar och bara vill springa därifrån men inte heller så få att det känns tråkigt och ödsligt.
Ett litet stenkast från torget ligger klockstapeln vid namn Turnul cu Ceas med påfågelinspirerade takpannor som glimrar som olja och byter färg i solen. Tornet uppfördes år 1280 och var tidigare ingången till den befästa staden. Det är 64 meter högt och har imponerande 2,5 meter tjocka väggar. Klockan är från 1648 och fungerar fortfarande, vilket vi får bevisat varje timme när vi hör den slå.
Ett lite längre stenkast åt andra hållet ligger kyrkan Biserica din Deal samt ett gammalt läroverk uppe på en 429 meter höjd. Upp till höjden leder en överbyggd 172 trappsteg lång trappa som ska ha byggds för att eleverna skulle kunna ta sig upp till skolan i fall det var oväder och trappan skulle ha snöat igen. 1600-talskyrkan är stängd och ganska ordinarie och till vår stora besvikelse så är det ingen utsiktsplattform från höjden.
Sighisoara var greve Vlad Tepes, eller greve Dracula som han är mer känt som, sin födelseort. Huset där han bodde sina första fyra år är numera en restaurang som vi valde att hoppa över. Vi fokuserar i stället all vår Dracula-energi att dagen efter besöka Draculas slott i stället.
Då är vi vid vägs ände för året 2015. Som alltid avslutar vi året med en summering av årets resor. Det är ju resorna vi lever för och ser fram emot! Så här blev utfallet:
Lena börjar 2015 med att förflytta sig från Vietnam till Siem Reap i Kambodja. I Siem Reap var det självklart alla tempel i Angkor som var huvudfokus och eftersom vi stannade fyra dagar så hann vi med att besöka de flesta kända tempel och favoriterna hann vi tom att besöka flera gångar.
Maxime och Lena besöker paradiset Seychellerna i Indiska Oceanen utanför Afrikas kust. De tio dagarna viks åt sol och bad på alla oslagbara stränder som finns på de två öarna Praslin och La Digue. Vi hinner också med en utflykt till jättesköldpaddornas ö samt till en nationalpark som är det enda stället i världen där det växer dubbla kokosnötter formade som en kvinnas rumpa.
Lena besöker London tillsammans med tre väninnor. Shopping och restauranger är huvudfokus, men tyvärr visar London sig från en riktigt dålig sida vädermässigt. Vilket betyder att en ny framtida resa måste planeras!
Resledigt! Den planerade påskresan till Transsylvanien skjuts på för att i stället renovera Maximes nyköpta lägenhet i Birkastan i Stockholm.
Efter hela april månad utan resor så får Lena panik i början av månaden, spontanbokar en resa till Belgrad och åker två dagar senare. Belgrad var en vacker överraskning och bjöd både på fina sevärdheter, trendiga stadsdelar och ett häftigt nöjesliv.
Över pingst var det dags för en sen länge planerad resa till Palma de Mallorca för Lena tillsammans med tre väninnor. I Palma badar vi, äter tapas och dricker cava på alla stadens små torg och Lena hittar en ny europeisk stad att kära ner sig i. Palma tål absolut att besökas igen!
Juni dyker upp men det gör tyvärr inte sommaren. Dock är det dags att genomföra julklappen Maxime, syster Christiane och jag gav till min mamma året innan; en långhelg i Edinburgh. Första dagen skiner solen och vi får ta av oss hälften av kläderna vi har på oss och bära omkring på dem. Andra dagen tar vi på mindre kläder men det hela slutar med att går omkring och fryser eftersom temperaturen har sjunkit med tio grader över natten. Tredje dagen har vi köpt en heldags bussresa till skotska höglandet där vi bland annat ska besöka Loch Ness och den vackra dalen Glen Coe men det hela försvinner i tjock dimma. Det lilla vi ser är väldigt vackert och frågan är om jag måste tillbaka för att uppleva det skotska höglandet på riktigt.
Sin vana trogen spenderar Lena juli månad på landstället i Norge medan Maxime har en fullspäckad resemånad. Först åker hon en helg till Visby med en väninna. Sen väntar en vecka i Lissabon, Sintra och portugisiska vingårdar med pojkvännen. Utöver sevärdheter och portvin så är det surfing som är huvudtema. Dagen efter hemkomsten från Portugal så går resan vidare till Preikestolen i Norge tillsammans med tre svenska väninnor för vandring.
Vi går över i augusti och Lena vaknar ur vara-hemma-på-sommaren-koman. Redan första dagen i månaden så sätter hon sig på planet till Florens i Italien för ännu ett lägenhetsbyte tillsammans med väninnan Viveca. I Florens viger vi tiden åt att strosa omkring, beundra kyrkan Il Duomo varje dag samt att besöka oräkneligt antal palats. De sista sex dagarna förflyttar vi oss till Cinque Terre där vi äter glass och både vandrar och åker tog mellan de fem byarna.
Åter igen Spanien på schemat. Denna gång Madrid, som var en oprövad stad för både Lena och de två norska väninnorna. Vi fokuserar igen på tapas och cava men besöker också en flamencoshow.
Lena har sin stressigaste resemånad någonsin!
Första oktober åker Maxime och Lena fem dagar på bilsemester till Transsylvanien i Rumänien för att besöka slott, befästa kyrkor och uppleva det rumänska landsbylivet. Vi hade fantastiska dagar i Transsylvanien och har redan utropat denna resa till årets bästa.
Fyra dagar efter hemkomsten från Transsylvanien var det dags att sätta sig på planet igen. Denna gång var det en veckas jobbresa till Bangalore i Indien med fyra kollegor som gällde och sin vana trogen avslutade Lena jobbresan med en vecka på Maldiverna.
Två dagar efter hemkomsten från Asien var det dags för månadens sista resa till Tallinn. Totalt antal dagar hemma under oktober månad är åtta stycken!
Lena har självpålagt reseförbud men Maxime är först en helg i Warszawa med vänner för att helgen efter åka till Rom med pojkvännen.
Maxime börjar månaden med en långhelg i London med pojkvännen i restaurangernas tecken.
Lena har fortfarande reseförbud men bara fram till juldagen då hon tillsammans med Maxime åker till Palawan på Filippinerna för sol och bad.
Vi börjar med lite statistik:
Och nyårslöftet för 2016? Tack som frågar. Nu är det dags att genomföra en av dessa fyra rundresor som jag har varit sugen på i över ett år, nämligen Sidenvägen, Kaukasien, Montenegro/Albanien och Iran. Nu är det slut på mycket snack och lite verkstad!
Maxime och jag är äntligen på väg till Filippinerna!
När vi skulle bestämma årets nyårsresa så kände jag igen att det var Asien som gällde. Då dök frågan upp; vilket land i Asien har vi inte varit i än och står längst upp på listan? Svaret dök upp lika snabbt; Bali eller Filippinerna. Eftersom det är regntid på Bali under december så försvann Bali från listan. Nästa fråga; vart på Filippinerna? Vi googlade ”finaste strand på Filippinerna” och på de flesta listor hamnade El Nido på ön Palawan på första plats. Vad gjorde vi så? Självklart bokade vi en resa till Palawan.
Vi lämnade Stockholm på juldagen cirka kl 19 och ungefär 20 timmar senare landar vi i Manilla vid midnatt. Då vankas det en natt på flygplatshotell i Manilla innan vi nästa förmiddag flyger till Palawan och landar vid lunch. Men det ska inte vara lätt att ta sig till paradis, för från flygplatsen i Palawan till El Nido är det cirka sex timmar i minivan. Vilket betyder att vi är framme vid lunch, svensk tid, i El Nido. Ungefär 40 timmar efter att vi lämnade Arlanda.
Vi stannar två veckar i El Nido och är hemma igen 10 januari. Under tiden vi är på Filippinerna så kan ni endast följa oss från Filippinerna på Instagram, se i högermarginalen. Inlägg från Filippinerna här på bloggen sparar vi till vi är hemma igen men det kommer dyka upp lite annat gott och blandat.
Med oss till Filippinerna har vi min nya undervattenskamera som jag fick i julklapp! Jag har tidigare haft ett vattentät fodral för min iPhone men det har varit svårt att använda eftersom jag hela tiden kom åt andra funktioner, menyer etc under vatten. Den citrongula kameran, som också finns i himmelsblå och ceriserosa, kommer att bli Maximes och min leksak under semestern. Nu ska det fotas färgglada fiskar, korallrev, tår i sand och dotter under vatten med håret åt alla håll. Jaaaaa, vad roligt vi ska ha!
Vi passar på att önska god jul med bilder från vårt julfirande i New York för två år sedan då vi besökte både Rolf´s Germain Restaurant på Manhattan och Dyker Heights i Brooklyn. Detta är vad man kallar att all-in julpynta!
Amerikanarna kan detta med julpynt, cheesecake och kalkon!
Palazzo Vecchio uppfördes mellan 1300-talet och 1500-talet som Florens rådhus och det ursprungliga namnet var Palazzo della Signoria efter Florens styrande organ Signoria. Till utseende fick byggnaden ett borgliknande uttryck i huggna stenblock med ett 94 meter högt torn.
På bottenvåningen, tillgängligt för alla, finns två överbyggda gårdsplan, varav den första utsmyckades av Michelangelo under andra halvan av 1400-talet. Utanför ingången står en av världens mest berömda statyer: David gjort av Michelangelo, mer än fem meter hög. Dock är den befintliga statyn en kopia; originalet flyttades redan 1873 till museet Galleria dell´Accademia för att skydda den från slitage orsakad av väder och vind.
Palazzo Vecchio är numera ett konstmuseum med mycket vacker interiör. Men det var tornet och utsikten som Viveca och jag var där för! Vi önskade perfekt utsikt till Il Doumo och hade innan besöket spanat oss fram till att om vi gick till Palazzo Vecchio innan klockan 10 på morgonen så var det ingen kö för att köpa biljetter, samt att vi skulle ha solen i ryggen om vi var vända mot katedralen. Motsol är inte vad man önskar när man är vid medelhavet under sommaren. Som sagt så gjort; strax innan klockan 10 så hade vi köpt den biljetten som endast gällde för tornet och började på trappstegen som skulle ta oss upp.
Väl uppe så var utsikten ännu finare än vad vi hade förställt oss! Solen sken perfekt på Il Duomo och i fjärran såg vi Florens bebyggelse sluta och grönareal ta över. Det var också väldigt effektfullt att skåda katedralen mellan tinnarna i kreneleringen på tornets fasad och att genom ut genom alla hål i muren som ursprungligen var gjorda för att skjuta fienden genom.
Framför Palazzo Vecchio ligger torget Piazza della Signoria. På torget finns en Neptun-fontän som är ganska effektfullt upplyst kvällstid samt centralt på torget en staty av Cosimo I de´Medici på häst i full uniform.
Museet Uffizi ligger vägg i vägg med Palazzo Vecchio och under Uffizis utomhusterrass finns den öppna loggian Loggia dei Lanzi, byggd under 1300-talet, som fungerar som ett utomhus skulpturgalleri. Här står kända antika skulpturer som de två Medici-lejonen, som finns i bronskopior både på Konstakademin och på Konsthögskolan i Stockholm.
Palazzo Vecchio in Florence was raised during the 14th to 16 centuries as the city´s town hall. Today the building houses a museum, but we went there mainly to climb the 311 feet high tower to enjoy the view over the city.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag är född och uppvuxen i Oslo och flyttade till Stockholm för att jobba när jag var 18 år. Och nej; det var ingen kille med i bilden. Utan arbetsledighet var orsaken, men faktiskt inte min egen arbetsledighet utan andras!
När jag var 18 år så gick jag i gymnasiet i Oslo och jobbade extra på Big Burger, som var en utbrytare från Burger King som hade restauranger i Stockholm och Oslo. 1989 köpte Burger King tillbaka Big Burger, men eftersom Burger King redan hade etablerat sig i Oslo så lades min arbetsplats ned.
Detta var 1989 och arbetslösheten var då mycket hög i Norge och lägre i Sverige. Många av mina kollegor var ett år äldre och deras plan om att jobba heltid på Big Burger efter gymnasiet gick då i knas. Allt management inom Big Burger Norge var från Sverige och flyttade tillbaka till Stockholm för att jobba för Burger King Sverige. De erbjöd mina kommande arbetslösa kollegor att flytta till Sverige och jobba på Burger King. Jag tyckte det lät så roligt att bo i Stockholm så jag beslutade att ta ett sabbatsår innan sista året i gymnasiet och följa med och jobba i Stockholm.
Vi var åtta personer som flyttade till Stockholm sommaren 1989. Den första personen flyttade tillbaka till Oslo efter någon vecka och när det hade gått ett år så var vi bar tre stycken kvar, och i mitt huvud fanns inga planer om att återvända till Oslo. (Till historien hör att jag efter endast tre veckor hamnade i en dispyt med en av cheferna på Burger King och fick sluta och hitta annat jobb, så det var inte hamburgarna som höll mig kvar…) Eftersom studieplanerna var olika i Oslo och Stockholm så hittade jag ingen gymnasieskola som passade mina behov och jag fick läsa in resterande kurser på Komvux som 19-åring för att få högskolebehörighet.
Efter Komvux var det konstvetenskap på Stockholms universitet om gällde och efter att ha fått Maxime och flera år senare avslutat en master och jobbat några år, så kom jag på att det vore roligt att testa att bo i Oslo. Maxime började i högstadiet där, men vi saknade båda Stockholm och Sverige så mycket att Maxime flyttade tillbaka som 16-åring och jag beslutade att dela min tid mellan Oslo och Stockholm. Det underlättar att jag jobbar för ett svenskt försäkringsbolag som också har ett kontor i Oslo så jag kan låna skrivbord där.
Vad jag gillar med Norge är först och främst forsar, glaciärer, fjäll och fjordar som man hittar här och var. Naturen i Norge är helt i världsklass och jag märker när jag är utomlands är jag är svårimponerad jämfört med många andra turister.
Sen bodde Maxime igen ett år i Oslo från hon var 20 för att jobba och spara ihop pengar till att bo och studera i New York. Plötsligt var det ombytta roller i förhållande till arbetslöshet jämfört med då jag var 18 år.
Och var vill jag med allt snack om Oslo, flytt till och från Stockholm och våra liv? Jo, vi har ingått ett samarbete med BI Norges Handelhögskola i Oslo om att publicera en video därifrån för att marknadsföra BI som utbytesland. Under kampanjen kommer en utvald student att få sitt namn presenterad över affischtavlor, posters samt både TV- och tidskriftsannonser. Men roligast; läskautomaterna på BI vill ha burkar med den utvalda studentens namn på och övriga studenter vill få pris för att uttala namnet korrekt. Påhittigt! Allt detta går att se och höra i videon i slutet av inlägget men det jag tycker inte får någon fokus i videon är all natur och kultur som Norge har att bjuda på utanför Oslo, så detta kompenserar vi med våra egna foton.
Vad som från början var tänkt som ett inlägg om Oslo och Norge som trevlig stad respektive land med en kort inledning om mig samt många foton blev till att berätta vår livshistoria. Typ. Även om texten inte blev som planerat så har vi lagt vid några bilder från olika delar av Norge som vi hoppas kan inspirera!
Templet Banteay Srei utanför Angkor i Kambodja är också känt under de båda namnen Det rosa templet och Kvinnotemplet. Namnet Det rosa templet har det fått för att det är gjort i rosa sandsten och när solen lyser på templet så syns tydligt den vackra färgen.
Det ursprungliga namnet var Tribhuvanamaheśvara, som betyder Store herre av den trefaldiga världen, men namnet ändrades till Banteay Srei som betyder Kvinnotemplet eller Skönhetens tempel. Och varför fick templet detta namn? Jo, templets ristningar är så vackra och djupt skurna att de ger intryck av att vara tredimensionella. Sägnen säger att ristningarna är gjorda av kvinnor eftersom man trodde män inte kunde åstadkomma något så vackert och kvinnofingrar behövdes för att komma åt.
Banteay Srei byggdes år 967 av prästen Yajnavaraha och restes till den hinduistiska guden Shivas ära och är det enda templet i området som inte är rest av kungligheter. Tempelområdet är ganska litet och fyrkantigt med två ingångar, varan huvudgånger är från öst. Templet omfattar tre torn i klassisk spetsig Angkor-stil och byggnaderna har rikt utsmyckade dörröverstycken och släta väggar. Innanför den innersta inhägnaden, av tillsammans tre, så ligger Banteay Sreis kärna; två bibliotek samt i mitten själva tempelbyggnaden. Dess tre byggnader är de som fick flest utsmyckningar när de byggdes och är också den delen som där den mest påkostade restaureringen har genomförts. Templet har sex (!) ingångar och varje ingång vaktas av en knästående människostaty med djurhuvud.
Ut genom den västra ingången så kommer man till en promenadstig runt vad som kallas en insjö men som jag skulle kalla ett träsk. Det är möjligt att hyra en båt och ro på insjön men jag fattar verkligen inte hur det skulle gå att genomföra. Dock var det väldigt fint där och Viveca och jag gick en runda.
Banteay Srei ligger cirka 25 kilometer utanför Angkor och med tuk-tuk tar det cirka 45 minuter att åka. På vägen fick vi en bra inblick i vardagslivet i Kambodja då vi åkte genom ett flertal byar och marknadsplatser. Överallt cyklade och gick barn i alla åldrar iförd skoluniform längs vägen och vi måste ha passerat fem-sex skolar under vår resa.
Vi lämnade Siem Reap klockan 08:30 och var framme cirka en timme senare (fotostopp inkluderat). Det var inte alla många andra turister där vid samtidigt som oss men vi var självklart inte själv.
Tillsammans med Ta Prohm så blev Banteay Srei mina favorittempel i Angkor och rekommenderas att besöka. Jag har också skrivit ett inlägg om vilka tempel jag tyckte best om i Angkor och vilka som utan att gå miste om något kan väljas bort.
Banteay Srei is part of the Angkor temple complex in Cambodia. The temple is located 45 minutes with tuk-tuk outside Siem Reap and is made of red sandstone, which is way it is also known as The Pink Temple. Because of the delicate carvings on the temple it is believed to have been built by women, which is way the complex also has another nickname; The Women’s Temple.
Katedralen Lea Seu är Palmas största landmärke och med alla spiror och torn synlig från stora delar av staden. Men det är inte bara själva katedralen som är intressant och fascinerande utan parken som omger Le Seu är också mycket vacker och en fröjd att vistas i.
Le Seu ligger på det som under tre sekel var platsen där moskén i Medina Mayurka, det muslimska Palma de Mallorca, låg. Den nuvarande katedralen uppfördes under 1200-talet i gotisk stil, med undantag för huvudfasaden som är uppförd i den stilen som kallas stileklekticism eller stilförvirring. Med andra ord en gatukorsning om man ska jämföra med hundraser. Sen kan jag tillägga att stileklekticismen inte alls är så illa som det låter och är en av mina favoritstilar. I Stockholm inträffade den under 1890-talet och de maffigaste byggnaderna på Strandvägen är byggda just i denna stilen. Nog om Stockholm…
Kyrkan interiör är skapad av Anton Gaudi, en gammal favorit från Barcelona, och Miquel Barceló. Det mest intressante interiört är absolut Capella del Santíssim i Sant Pere till höger om altaret är inspirerad av miraklet där Jesus mättade en folksamling på sju bröd och fisk. Till höger i det lilla kapellet kommer fisk och skaldjur ut av väggen medan den högra delen är inspirerad av djungel som representerar frukt och bröd. Och mitt i hänger en figur som ska representera Jesus men är utformad som en kort och trubbig variant av konstnären.
I parken som omger katedralen finns vackra alléer, dammar, valv och statyer. Precis i min smak! Le Sau är en fröjd att vila ögat på både nära och på håll och alla vinklar, från olika torg, från strandpromenaden, ån parken. Överallt där du rör dig i Palma är det lätt att se katedralen från olika avstånd och vinklar.
Capella del Santíssim i Sant Pere
Denna helgen gästbloggar vi hos Destinavo. Vi berättar om turism på de två lokala öarna Ukulhas och Thoddoo på Maldiverna och tipsar om hur man tar sig till öarna från flygplatsen, kostnader, boende samt vad man bör tänka på när man väljer att turista på de bebodda maldiviska öarna.
Maldiverna är inte längre endast för par på smekmånad eller de med välfyllda plånböcker!
Här finns länk till inlägget hos Destinavo.
Har du tänkt dig att fira nyår utomlands i år? Då finns det flera städer att välja mellan, allt beroende på vad du är ute efter. Festande i Edinburgh eller klassisk musik i Wien? Fyrverkerier i London eller mer stillsam värdighet och romantik i Paris? Här tipsar vi om de sex hetaste nyårsstäderna 2015, fem stycken europeiska och en amerikansk som alla har det gemensamt att de vet hur man firar in det nya året.
Ett bra sätt att hitta en billig resa med nya priser varje dag är att besöka webbsidan flygresor.se.
En resa till Edinburgh under nyårsfirandet är något man absolut bör uppleva minst en gång i livet. Dock finns det en viktig regel för dig som firar nyår i Edinburgh: du är i Skottland, inte England. En och annan skotte tar illa upp om du säger att det är trevligt i ”England” eller att ”engelsmännen” är trevliga. Kommer du bara ihåg det så upptäcker du snabbt att Edinburgh är en mycket trevlig stad, liksom de skottar som bor där. Edinburgh kanske inte har samma glans vad gäller nyårsfirande som London, men är minst lika roligt. Fackeltåg, fyrverkerier och festande tillsammans med hundratusentals glada skottar är en riktig upplevelse! För att då inte tala om när hela staden (känns det som) tillsammans sjunger ”Auld Lang Syne”.
London
Men även söder om gränsen vet man hur man firar nyår. När Big Ben räknar ner det gamla året så är stämningen magisk! Fyrverkeriet som följer är alltid magnifikt och verkar bara bli bättre för varje år som går. Feststämningen är på topp och liksom i Edinburgh följs tolvslaget av allsång med ”Auld Lang Syne”. Det enorma antalet människor som samlas för att fira nyårsafton har dock blivit lite av ett problem, och för de allra bästa platserna måste man numera köpa en biljett för £10. Men för er som vill festa, ha kul och fira in det nya året krävs dock inga biljetter och Londonborna vet verkligen hur man festar, därför är en resa till London vara en otrolig upplevelse för de unga vuxna.
London må ha Big Ben och Themsen, men Berlin går inte av för hackor heller. Faktum är att sedan murens fall har Berlin gått om London och Paris som nyårsstaden nummer ett i Europa och antalet firande på Brandenburger Tor uppgår till et antal miljoner – mer än i Paris och London tillsammans! Musik, festande, spektakulära shower och så givetvis ett överdådigt fyrverkeri. Allt detta med nyårsfirande från hela världen med ett festande som pågår ända till morgonkvisten. Murens fall signalerade det definitiva slutet för öststatskommunismen och början på en ny era för Berlin, så det är definitivt rätt stad att hälsa framtiden och det nya året välkommen i.
Frankrike är världens populäraste turistland och det med god marginal. Paris är en underbar stad att besöka året runt och nyår är inget undantag. Men till skillnad från London och Berlin så är det långt mindre extremt, utan officiellt fyrverkeri. Den som vill festa och fira tillsammans med tusentals andra gör det på Champs-Élysées. Paris styrka vad gäller nyårsfirande är dock att det är lite lugnare och passar så perfekt för den som vill fira in det nya året på ett lite mer ”värdigt” sätt, även om den som vill kan festa av hjärtats lust.
Wien är en stad med klass och det gäller inte minst nyårsfirandet. Vi är också många som tillbringat nyårsdagen i Wien utan att besöka staden, tack vare den klassiska Nyårskonserten på TV. Wienklassicism är ett begrepp inom musikvärlden och syftar på namn som Mozart, Haydn och Beethoven och det är också i mångt och mycket musiken som är står i centrum för nyårsfirandet i staden. Givetvis anordnas också ett stort fyrverkeri, och givetvis finns det mycket annat att göra också – festa och prova mat i de olika matstånd som står uppställda runt staden till exempel. Höjdpunkten kommer dock dagen efter, på nyårsdagen, då man får möjlighet att uppleva Nyårskonserten på plats.
Då har turen kommit till den sista av Cinque Terres städer. Och vet ni vad? Jag har sparat den finaste staden till sist! Spana in bilderna, njut och boka nästa års sommarresa.
Vernazza är närmaste grannstad till Monterosso, som var den staden där Viveca och jag bodde under Cinque Terre-vistelsen, och den första vi åkte på utflykt till samt den vi besökte flest gånger. Som flertalet av de andra städerna så har också Vernazza en huvudgata, Via Roma, och gränder som går ut från denna. Via Roma går mellan tågstationen och hamnen, och vid hamnen ligger idylliska Piazza Marconi, kantad av restauranger med färgglada parasoll. Nedanför piazzan ligger en liten sandstrand och utanför sandstranden sticker piren ut. Dagtid används piren att sola och kvällstid är piren perfekt för att avnjuta en glass eller en pizza på.
Till höger om piren ligger en brant klippa med en borganläggning. I de nedre delarna av borgen ligger den mysiga restaurangen Belforte med oslagbart läge och fantastisk utsikt. Bokning är ett måste.
Längst upp på klippan ligger borgens utsiktstorn Castello Doria från cirka år 1000. Absolut värt att klättra upp och betala de €2 det kostar att gå in. Utsikten både över havet, hamnen och Piazza Marconi är oslagbar.
Läs mer om de övriga byarna Manorola och Riamaggiore, Corniglia samt Monterosso.
The town of Vernazza was our absolut favourite Cinque Terre village. Narrow streets and lanes with colourful houses, and a small beach and a pier from where you can sunbathe and swim. Vernazza also have an old fortress on a cliff housing a lovely restaurant in the lower part of the fortress and a tower with magnificent view on top of the cliff.
