Belgrads stolthet, borgen vid namn Kalemegdan, är vackert belägen på en höjd precis där floden Sava mynnar ut i Donau. Belägen precis utanför de myllrande centrumsgatorna och med en vacker park framför den medeltida borgen och två små kyrkor bakom så blev detta min favoritplats när jag besökte Belgrad i våras.
Vad som i dag utgör borgen och parken Kalemegdan har fått sin utformning från mellan 500-talet och ca 1000 år framåt i tid. Under samma period har borgen varit styrd av turkarna, ungrarna, bulgarerna, romerna, bysantinerna, serberna, ottomanerna….. You name it!
Veliki Kalemegdanski Park
Från Balgrads stora shoppinggata Knez Mihailova så kommer man direkt in i Veliki Kalemegdanski Park med gräsmattor, statyer och geometriska promenadvägar. Mellan den yttre muren och borgens mur så finns ett militärt museum, med ett antal gamla tanks placerade utomhus. Som magneter för pojkar och män i alla åldrar!
Gornji Grad
Området innanför borgens murar har förvandlats till en stor park och det första som mötte mig när jag kom ut var vagnar och stånd som sålde mat, godis och dricka. Efter att ha köpt en dricka så och vandrat omkring och supit in atmosfären och ett bröllopspar som fotograferades så gick jag, som alla andra och satte mig på kanten ut mot floden för att njuta av utsikten. Inte alls dumt och verkligen populärt både bland Belgradbor och turister.
Inom Gornji Grad så finns också en väldigt trevlig restaurang och bar med solig uteservering. Jag stannade till för en öl och lite oliver och skönt häng i solen.
Kalmegdans mur med kyrkan Ruzicas tak
Donji Grad
Donji Grad är namnet på det sluttande området som ligger mellan borgens mur och Donau. Precis utanför muren ligger de två små ortodoxa kyrkorna Ruzica och Sveta Petka.
Ruzica betyder lilla ros kyrkan och uppfördes under 1500-talet och använder under 1700-talet som lager för krut till kanonerna och gjordes under 1800-talet om till militärkyrka. Ruzica skadades svårt under första världskriget men återuppbyggdes 1925.
Sveta Petka betyder St Petka och kyrkan uppfördes 1937 ovanpå vad som ansågs vara en källa med helande kraft.
Ruzica
Sveta Petka
Detalj från Sveta Petka med Ruzicas tak i bakgrunden
Som sagt; Kalmegdan blev min favoritplats i Belgrad. Jag blev helt enkelt tvungen att återvända också på kvällen för att spana in hur det såg ut då. Upplyst, stämningsfullt och mysigt är svaret på den frågan, sa jag till mig själv och klappade mig själv på axeln.
Denna helg är vår mamma/mormor från Oslo på Stockholmsbesök och i går tog vi med henne på klassisk afternoon tea på Svenskt Tenns Tesalong. Både Maxime och jag har länge haft på vår lista att prova ut denna varianten av afternoon tea och med utlandsbesök fick vi helt enkelt en ursäkt att göra detta.
Svenskt Tenn
Svenskt Tenn är en institution inom svensk interiör och design och öppnades 1924 av Estrid Ericsson. Från början såldes endast tenn, men redan tio år senare började Estrid samarbeta med Josef Frank och de legendariska färgglada mönstren såg dagens ljus. Och resten är svensk historia!
Afternoon tea
Tesalongens meny har ett ganska bra utbud, men vi hade redan ställt in siktet på afternoon tea och så blev det. Svenskt Tenns variant servas, som sig hör och bör, i tre-våningsfat. På nedersta våningen gravad lax och marinerad fänkålssallad på vörtbröd, i mitten två scones med fikonmarmelad och lingongrädde och längst upp tre små petit four. Samt självklart var sin kanna te.
Afternoon tea med champagne 400 kronor och utan champagne 275 kronor hos Svenskt Tenns Tesalong. Bokning är ett måste!
Mycket gott och framför allt är afternoon tea kul! Detta är långt i från första gången Maxime och jag har druckit afternoon tea. Vi har tidigare druckit lyxig afternoon tea på världens dyraste hotell Burj al Arab i Dubai och på hotell Mandarin Oriental vid Central Park i New York. I New York har vi också testat en billigare, och rolig, variant av afternoon tea på Alice`s Tea Cup. Jag har också druckit finare Alice i Underlandet-inspirerad afternoon tea på Sanderson Hotel i London med mina väninnor.
This weekend we tried afternoon tea at the Swedish design and interior shop Svensk Tenn´s tea saloon. Delicious! 275 Swedish kronor without champagne and 400 kronor with champagne. Booking required!
Under 2015 har jag besökt två av värdens mest kända paradis-destinationer; nämligen Maldiverna och Seychellerna. Vad är likheterna? Vad är skillnaderna? Och vilket paradis blev min favorit?
Senast uppdaterad januari 2020
Här är våra bästa tips för att hjälpa dig att välja mellan paradisen Seychellerna och Maldiverna.
Geografi och invånare
Båda destinationerna ligger mitt i Indiska havet; Seychellerna till hör Afrika medan Maldiverna tillhör Asien. Seychellerna ligger precis söder om ekvator och Maldiverna precis norr om ekvator och distansen mellan ögrupperna är cirka 200 mil. Seychellerna består av 115 öar där endast ett få tal är bebodda och den största ön är Mahé, där 90% av landets 90 000 invånare bor. Maldiverna består av nästan 1200 öar där 200 öar är bebodda av landets 300 000 invånare, medan 80 öar är vikta åt turism och resorter.
På Seychellerna är de vanligaste öarna att besöka Mahé, Praslin och La Digue. Alla öarna är stora; bil eller cykel är ett must för att förflytta sig till alla stränder man önskar besöka. Maldivernas öar är mindre, till exempel hade Ukulhas tre gator på längden och sju-åtta korsande gator och det gick att gå överallt. Alla gator på Ukulhas och Thoddoo var utan asfalt och det fanns inga bilar på öarna.
Maxime på stranden Petit Anse på ön La Digue på Seychellerna
Stränderna
På Seychellerna besökte Maxime och jag öarna Praslin och La Digue. På Praslin ligger Anse Lazio, som brukar listas som en av världens vackraste stränder, och Anse Source d´Argent på La Digue, som är värdens mest fotograferade strand. På Seychellerna var den ena stranden vackrare än den andra och vi upplevde äkta paradis varje dag. Det är stor skillnad på ebb och flod och några av stränderna försvinner helt eller delvis under vattnet redan vid 15-16 tiden.
På Maldiverna är öarna ofta väldigt små; Ukulhas var ungefär 200 meter gångar 600 meter. Stranden blir då inte så lång när man ligger och solar eftersom ön är rund och stranden till höger och vänster försvinner bakom en. Stränderna var inte heller så djupa på Ukulhas och Thoddoo, kanske bara tre meter från vattnet till vegetation. På Ukulhas var det väldigt bra ordnat med solsängar i grupper om tre till fyra stycket där vegetationen var borttagen, så det var absolut inga problem att hitta sin egen del av stranden.
Stor varning för myggor på stranden på Maldiverna! På både öarna jag besökte så var myggorna mycket aktiva dagtid på stranden. Det var att spreja sig med myggsprej som gällde, men tyvärr svettades den bort ganska fort. Kokosolja ska vara ett tips, men tyvärr gick inte detta att få tag på på de öar jag besökte. Maldiverna har ett generellt problem med att bli av med sina sopor och på de två stränderna jag besökte fanns det skräp på stranden som vattenflaskor och frigolit som drev i land.
Stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna. Världens mest fotograferade strand!
250 kronors buffé-lunch på stranden Grand Anse på ön La Digue på Seychellerna
Kostander
Flygkostnaderna till båda destinationerna går att köpa för ca 6500 kronor tur och retur från Stockholm. På Seychellerna kostade boendet ca 1200 kronor per natt, trestjärnigt men väldigt fint och charmigt. På Maldiverna gick hotellen på ca 800-900 kronor per dag, också trestjärnigt men helt mediokra rum.
Även om man kan hitta billigt boende på Seychellerna så är levnadskostnaderna mycket höga. På ön Praslin var det omöjligt att hitta en rätt som kostade mindre än 200 kronor, också för lunch, så vi gjorde utan svårigheter av med 500 kronor per person på mat varje dag. En timmes färjeresa mellan öarna kostade 500 kronor per person. Utan att snåla och utan att lyxa till det överdrivet så gjorde Maxime och jag av med 16 000 kronor tillsammans under tio dagar för att leva. Genomsnitt per person per dag blev 800 kronor för mat, dricka, transport och utflykter. Boende och flygresa exkluderat.
På Maldiverna kostade en lunch eller middag mellan 80 och 100 kronor. Det går att åka lokala båtar, dhoni, mellan öarna. En dhoni tar fyra timmar till huvudstaden Male och kostat $6, eller så går det delade speedbåtar som tar en timme och kostar $60 till 70. På en vecka gjorde jag av med cirka 1200 kronor på lunch och middag på restaurang, vatten, frukt etc. och åkte tre speedbåtar för tillsammans 2000 kronor. Genomsnitt per person per dag blev 460 kronor för mat, dricka och transport, inga utflykter gjordes. Boende och flygresa exkluderat.
På Seychellerna är den lokala valutan seychellisk rupie. På Maldiverna är den lokala valutan ryfiaa men det går lika bra med amerikanska dollar.
Den lilla ön St Pierre utanför ön Praslin på Seychellerna
Stranden Bikini Beach på ön Ukulhas på Maldiverna
Mat
Gemensamt för båda ögrupper är att ”allt” förutom fisk är importerat! Jag hörde på en av öarna på Maldiverna att det fanns höns och frågade om kycklingen jag precis hade beställt kom från ön. ”Nope”, svarde servitören, ”from another country”. Jag tänkte kanske svaret skulle vara grannön när han började med nope, men så var det inte.
I ärlighetens namn så var den dyra maten på Seychellerna ofta inte särskilt god. Så här i eftertid minns jag att vi fick god mat på tre restauranger, i övrigt var det ganska smaklöst och tråkigt. Självklart mycket fisk, som både Maxime och jag gillar, men tråkigt tillagat.
På Maldiverna serverades det utvalda delar av övrig asiatisk mat. Det fanns fried rice och fried noodles, några indiska rätter och, för mig viktigast, deviled chicken och deviled fish som jag bara tidigare har ätit på Sri Lanka och som jag älskade. (Jag har hört att det är en kinesiskt rätt, men jag har inte varit i Kina.) Den maldiviska maten var smakfull och lagom kryddstärk och allt jag åt var gott.
I hamnen på ön Ukulhas på Maldiverna
Stranden Petit Anse på ön La Digue på Seychellerna
Nöjesutbud
På Seychellerna fanns det på ön Praslin max tio restauranger i närheten av vårt hotell och då bodde vi på den mest turistifierade delen av ön. På ön La Digue var det också uppskattningsvis tio restauranger på hela ön. Shoppingen var begränsad till saronger, sololja, strandkläder etc., allt annat behövde man åka till huvudstaden Victoria på Mahé för att köpa.
På ön Ukulhas på Maldiverna fanns tre restauranger och inga butiker utöver minilivs på varje hörn. På Thoddoo fanns två öppna restauranger, en supermarknad samt några butiker som sålde barnkläder, smycken etc.
Det fanns inga barer eller nattklubbar på några av de öarna jag besökte på Seychellerna eller Maldiverna. Dock var det på Seychellerna möjligt att efter middagen gå till några av öns resorter och ta en efterrätt där och sitta och surfa på mobilen. Observera att de på Maldiverna är förbjudet med alkohol på alla lokala öar, det är bara på resortöarna det går att köpa alkohol. Det är också förbjudet att föra alkohol in i landet.
WIFI
På Seychellerna kostade det extra på hotellet för WIFI eller det fanns inte. Det enda sättet att koppla upp sig på Praslin och La Digue var på resorterna där vi lyckades få lösenordet, som bara var för gästerna, från någon servitör.
På Maldiverna fanns det gratis WIFI av helt ok kvalitet på både hotellen jag bodde på.
Stranden Anze Lazio på ön Praslin på Seychellerna
Den kvinnliga versionen av den dubbla kokosnöten som växer endast i nationalparken Vallée del Mai på ön Praslin på Seychellerna
Språk
På både Seychellerna och Maldiverna pratar flertalet invånare mycket bra engelska! Det är sällar problem att göra sig förstådd. Detta beror självklart på att båda har varit brittiska kolonier.
På Seychellerna är det officiella språket kreol, vilket är nära besläktad med franska. På Maldiverna är officiella språket divehi som är nära besläktad med Konkani som pratas i Goa i Indien, samt singalesiska som pratas på Sri Lanka.
Ön Thoddoo på Maldiverna
Stranden Anze Lazio på ön Praslin på Seychellerna
Religion och samhälle
På Seychellerna tillhör 86% av befolkningen trosriktningen katoliker men precis som skandinaver är de ofta inte religiösa. Klädseln är vanliga västerländska kläder.
På Maldiverna är den gällande religionen islam och alla kvinnor bär slöja. Jag upplevde ingen segregation mellan män och kvinnor på de två öar jag besökte; på kvällarna spelade män och kvinnor kort tillsammans på torget, de spelade basketboll tillsammans där kvinnorna hoppade omkring i slöja, jag såg en man lämna barnen i skolan samt flera kvinnor med slöja röka! Av alla muslimska länder jag har besökt, huvudsakligen tidigare i Mellanöstern, så är absolut Maldiverna det som verkar ha bästa och mest moderna kvinnosyn.
På de lokala öarna på Maldiverna måste turisterna på offentliga platser ha minst t-shirt/linne och shorts/kjol på sig. Bara axlar går bra. De finns särskilda allokerade delar av stranden där turisterna kan bära badkläder; stränderna heter för tydlighetens skuld alltid Bikini Beach. Namnen gå även att se på Google Maps för de öar där lokal turism finns!
Ön Ukulhas på Maldiverna
Ön Thoddoo på Maldiverna
Gästfrihet
På både Seychellerna och Maldiverna är de lokala trevliga och tillmötesgående, jag såg inte en sur min något ställe. Dock var det något helt särskilt på mina två maldiviska öar Ukulhas och Thoddoo. Var och varannan av invånarna hejade på mig på gatan och log, servitören erbjöd sig att skjutsa mig hem från restaurangen på sin moppe om det regnade (jag var där under regntiden), stod jag i en korsning och funderade om jag skulle ta höger eller vänster så var det ofta någon som stannade och undrade om de kunde skjutsa mig någonstans. Jag har självklart varit i Thailand där alla är otroligt vänliga men jag vågar att påstå att de är ännu trevligare på de lokala öarna på Maldiverna.
Turism till lokala öar på Maldiverna blev tillåtet först 2009 och den första turisten kom till ön Ukulhas år 2012, på ön Thoddoo är turismen ännu yngre. Jag var som sagt där under regntiden, och skulle gissa att vi på Ukulhas var tillsammans ca tio turister och på Thoddoo ca 25 stycken. På Ukulhas fanns det sju hotell och mitt hotell hade tre rum; med andra ord gissningsvis en maxkapacitet för 50 samtida turister. Så vänligheten är nog en kombination av att turism fortfarande är ganska nytt och att det inte kommer så många samtida turister.
På utflykt till ön Curieuse på Seychellerna
Stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna
Utflykter och upplevelser
På Praslin på Seychellerna finns en nationalpark samt den närliggande ön Curieuse med jättesköldpaddor och det går också att göra en dagsutflykt till La Digue för att besöka stranden Anse Source d´Argent. Vi var på snorkelutflykt, men snorklingen var till vår stora besvikelse riktig dålig.
På Maldiverna är det huvudsakligen snorkel- eller dykutflykter som gäller, det är också möjligt att göra en dagsutflykt till en resortö. Jag gjorde inga utflykter eftersom snorklingen var riktigt bra på de stränder där jag bodde samt att det var regntid och omöjligt att veta innan om det skulle regna dagen efter.
Baren på stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna. Maxime och jag delar på ett 200 kronors fruktfat!
Så vilket ögrupp skulle jag rekommendera att ”budget”-semestra på?
Om man kör den lite billigare semestervarianten på Seychellerna och Maldiverna så är Maldiverna billigaste landet, har godast mat och bäst snorkling- och dykmöjligheter. Vattnet är självklart turkost och fantastiskt att bada i på Maldiverna men åker jag till ett tropiskt paradis så är stränderna det viktigaste för mig. Och stränderna på Seychellerna var verkligen i världsklass. Så om jag ska rangera den ena ögruppen framför den andra så blir det Seychellerna som rekommenderas för billigare paradis-semestrar av de två.
The Seychelles and The Maldives are both tropical paradises in the Indian Ocean. On The Maldives the snorkelling is better than on The Seychelles, the food is better and “budget” tourism on the Maldives is cheaper than on The Seychelles. But for me the paradise feeling lies in the beaches, and the beached on The Seychelles’ islands of Praslin and La Digue are better than the beaches of the Maldivian islands Ukulhas and Thoddoo which I visited. So if I should recommend one group of paradise islands before the other one I would name The Seychelles my favourite.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
För ett tag sen publicerade vi ett inlägg från vår dagsutflykt från Palma till den idylliska orten Soller. I dag är det dags att förflytta sig från Soller till hamnstaden Puerto del Soller.
Efter att vi hade spanat in Soller och ätit glass så var det dags att ta oss till Puerto del Soller, med andra ord Sollers hamnstad. Från Palma till Soller åker man med ett litet trätåg och för att ta sig från Soller till Puerto del Soller så är det spårvagn som gäller. Också spårvagnen har träbeklädnad och utseendemässigt är tåget och spårvagnen till en förväxling lika.
From Soller to Puerto del Soller you travel with a beautiful old fashioned wooden tram. The ride takes about half an hour and you pass citrus plantations and Spanish country style houses.
Spårvagnsturen tar cirka en halvtimme och också nu åker vi förbi citrusodlingar och små pittoreska hus. Vid flera tillfällen skulle det kunna gå att röra hörnen på husen vi passerar om vi hade stått på utomhusplattformen. Plötsligt ändrar omgivningarna sig och vi ser havet och en lång strandpromenad på vår vänstra sida. Efter några vackra minuter längs havet så stannar spårvagnen och vi är framme i Puerto del Soller.
Puerto del Soller har en bil- och spårvagnsgata och mellan gatan och strandpromenaden ligger de många restaurangerna vägg i vägg. På andra sidan gatan finns hus med affärer och ett och annat hotell. Det börjar nu bli dags för lunch och efter att ha kollat in samtliga restauranger på strandpromenaden, inklusive maten på de tallriker vi kan se, så väljer vi ett ställe och beställer en spaghetti vongole och en frutti del mare att dela på som förrätt och som huvudrätt tar alla fyra in var sin grillad fisk. Som förväntat muy bueno!
Vi hade inte mer än svalt sista tuggan innan det var dags för två av oss att hoppa upp för att utforska den lilla hamnstaden medan de två andra valde att sita kvar i skuggan och dricka upp vinet. Puerto del Soller är ett populärt utflyktsmål för dagsutflykter men det är också många som väljer att spendera en del av Mallorca-vistelsen här. Och en mycket populär destination för den som anländer med båt. Båthamnen är ganska så stor och här finns båtar i alla storlekar och modeller.
Suddenly the plantations disappear and the ocean appears and after a few minutes the tram stops. Puerto del Soller is a small town with only one street and a boardwalk with several restaurants. As well as a quite big marina with boats of all models and sizes.
Puerto del Soller är ingen stor ort så efter att ha strosat omkring en knapp timme så hade vi sett det mesta. För min egen del kan jag sammanfatta besöket Puerto del Soller med följande:
Jag gillar verkligen den lilla orten
Jag känner mig totalt avslappnad och lugn i Puerto del Soller, vilket jag sällan gör varken hemma eller på semestern. Det är ju så mycket att se, uppleva och göra överallt; vila kan man göra senare!
Stranden, som är populär och välbesökt, duger men de jag besökte nära Palma var mycket finare
Vid nästa Palma-resa, för det blir garanterat fler, så ska jag definitivt lägga till en natt eller två i Puerto del Soller
To summarize the Puerto del Soller visit; I really liked the small town and when planning my next trip to Palma de Mallorca I will for sure include a night or two in Puerto del Soller.
I Transsylvanien ligger ett stort antal befäste kyrkor uppförda under medeltiden, varav sju stycken har passerat nålsögat och blivit del av UNESCO:s världsarvslista. Byarna i Transsylvanien, där majoriteten av invånarna var ditflyttade tyskar, plundrades ofta av ottomaner under medeltiden och det blev vanligt att befästa byns mest värdefulla byggnad kyrkan.
Viscri ligger cirka åtta mil norr om Brasov och fyra mil söder om Sighisoara. Från huvudvägen till Viscri by är det bara tre-fyra kilometer men landskapet är så vackert att vi stannar vid ett flertal tillfällen bara för att njuta och fota och plötsligt har det gått 30 minuter. Ena sekunden ser vi får som vallas med hjälp av hundar, runt nästa kurva en gigantisk äng med döda solrosor och vidare över krönet dyker berg upp så vackra att vi tappar andan. Att GPS:en ilsket blinkar och varnar för unpaved road är inget som oroar oss.
When leaving the main road between Brasov and Sighisoara heading for Viscri the scenery is so beautiful that Maxime and I have to stop several times, and the short distance takes about four times the time it should have taken driving normally.
När vi kommer fram till Viscri by så är det som att ha förflyttat oss 100 år bakåt i tiden. Hästkärrorna passerar var och varannan minut och även om vi redan kör sakta eftersom jag bokstavligen hänger ut ur fönstren med kameran men så får vi plötsligen tvärnita för ett gäng gäss är på väg att korsa gatan framför oss. Vi svänger höger och påbörjar backen upp till kyrkan men får igen stanna för att någon vill korsa gatan; denna gång några kalkon-kompisar som springer snabbt över gatan. Kanske kloka av skada efter någon tidigare incident…
When arriving in Viscri village it feels like being 100 years back in time. The horse carriages are everywhere and in the street goose and turkeys wander around.
Framme vid kyrkan så parkerar vi vid den yttre muren, härifrån är det några minuter att gå upp till kyrkan. Kyrkobyggnaden är del av den inre muren och ingången är en trappa upp mellan två torn. Mitt i trappan sitter en kvinna och stickar och när hon rusar upp och ställer sig i biljett luckan när vi börjar ta oss upp för trappan så fattar vi att hon är den som också ska släppa in oss i kyrkan. Vi betalar gladeligen fem lei per person, cirka tio svenska kronor och går in.
To reach the church we enter through an opening in the inner fortified wall and pay the old knitting woman five lei per person, a little bit more than one dollar.
Inne i det allra heligaste möter en vacker vit kyrka i gotisk stil oss. Överallt finns rosor och andra färgglada blommor, allt är mycket välhållet och det är också ett gäng men på byggställningar som jobbar. Jag gissar att det inte är kyrkans mycket modesta inträde som finansierar renoveringen…. Den inre befästa muren har ett flertal torn och bastioner och det finns också ett museum. Det mest intressante med den inre muren är dock att det i museets översta våning är möjligt att ta sig upp i ett av tornen. Åt ena hållet möts man av utsikt över Viscri by och landskapet utanför och åt andra hållet ser man kyrkan.
Inside the wall we find a beautiful Gothic church build in the 12th century. During the Middle Ages most people living in Transylvania were German craftsmen and farmers, and to protect the village´s most valuable asset from being robbed by the Ottomans the church was often fortified.
The inner wall contains two towers and two bastions and in one of the tower there is a museum with a viewing platform.
På väg ut från kyrkan känner vi båda att naturbehoven gör sig påminda och Maxime minns att hon såg en WC-skylt på väg upp backen från byn. Mycket riktigt hittar vi skylten med en pil och när vi öppnar dörren i planket fattar vi genast att vi är i någons trädgård! Dock ser vi ett litet hus med en dör med en man på och en kvinna med en kvinna. När vi kommer närmre ser vi en lapp om att det kostar en lei per person och en liten mässingskål att lägga pengarna i.
On our way down from the church we are heading for the restroom and get very surprised when we follow the sign and suddenly are in someone´s garden. But there is a small house with two doors with toilet signs and a small bowl to leave money. Now we are fit for driving to next stop Sighisoara!
Nu är vi redo att fortsätta mot Sighisoara men först köper vi ett kexpaket och en flaska vatten av kvinnan som utanför sitt hus mitt i backen som också säljer hemmatillverkade kläder och skor.
Tallinn är verkligen min absoluta favorit bland de baltiska städerna! En medeltida stadsmur med försvarstorn, ett antal vackra kyrkor tillhörande olika trosriktningar, vindlande gator och färgglada hus. Kort sagt; några dagar i Tallinn gör mig alltid glad.
Tallinn grundades under 1200-talet av köpmän från Visby som bosatta sig i Tallinn, dock hamnade staden under dansk kontroll efter att kung Valdemar II besegrade esterna år 1219. Kung Valdemar lät uppföra en borg med ringmur, och det är delar av den ringmuren som fortfarande finns kvar. Namnet Tallinn kommer från en sammanslagning orden av taani och linn, vilket betyder danske borgen.
Valdemar II förlorade ganska fort staden och efter olika härskare kom Tallinn att hamna under Tyskland åren 1346 till 1561 och stadens namn ändrades till Reval. Reval utvecklades till en viktig hanseatisk knutpunkt för handeln mellan Europa och Ryssland och staden växte sig större. Tyska köpmän och hantverkare dominerade under denna period staden och tyska var också det lokala språket. 1561 hamnade Reval under den svenska flaggan och så förblev så till 1721 då svenskarna förlorade Estland till ryssarna. 1918 blev Estland en fri republik och återtog namnet Tallinn, men ockuperades av Sovjetunionen 1940. I 1991, när Sovjetunionen föll, blev Estland igen eget land.
Tallinn grew from the castle the Danish king Valdemar II built after having defeated the Estonians 1219, and the name Tallinn comes from taani och linn, meaning Danish caste. Tallinn was an important hanseatic town under the Middle Ages, controlling the European trade with Russia. From 1346 till 1561 the city was run by the Germans and the name was changed to Reval, and from 1561 till 1721 the city was part of Sweden. During 1918 Estonia was pronounced a free republic and the name was changed back to Tallinn, but was occupied by the Soviet Union from 1940 till 1991, from when it again become a free country.
Rådhuset
Interiör på Rådhusapoteket, Reeapteek, som har legat på samma ställe sen 1422
Den rysk-ortodoxa kyrkan i Toompea
Rådhustorget
Längs en av murarna från Viru-porten sälja alla tänkbara sorters estiskt handverk
Den gamla sovjetiska blomstermarknaden precis utanför Viru-porten
Utsikt från Toompea
Långa gatan ner från Toompea till nedre delen av Tallinn
Marsipantillverkning har sen den hanseatiska tiden varit ett av de hantverk som utövades i Tallinn
Tallinn består av övre och nedre stadsdel. I den nedre delen ligger rådhuset och ett flertal kyrkor och denna del beboddes under hansatiden av köpmän och hantverkare. Den övre delen kallas Domberget, Toompea på estiska, efter domkyrkan som ligger där uppe och i denna del bodde adelsmännen. Eftersom adelsmännen var i mindretal men ändå var de som hade makten i staden så var förhållandet ganska infekterat mellan övre och nedre delen av staden. Adelsmännen byggde en port för att kvällstid hålla de supande och störande hantverkarna borta från den övre delen av staden och hantverkarna och köpmännen svarade med att låsa porten så att adelsmännen inte kom ner från den övre delen av staden.
I Toompea finns det flera utsiktspunkter över den nedre delen av staden och utsikten medeltida försvarstorn och alla kyrkor är storslagen. Till Tallinn är det bara en timme med flyg från Stockholm och det går flyg både från Arlanda och Bromma. Från Tallinns flygplats till citykärnan är det under tio minuter med taxi.
Tallinn has an upper part and a lower part of the city. The upper part has an amazing view over the city, and this was where the noble men lived during the hanseatic time. In the lower part the town hall is located on the main square, and here the merchants and craftsmen lived.
Viru-porten
Detalj från Rådhusapoteket
Den rysk-ortodoxa kyrkan by night
Utsikt från Toompea
Estiskt hantverk
Som sagt i ingressen så är Tallinn en stor favorit hos oss och detta är faktiskt mitt femte besök i staden. Tydligen tröttnar jag aldrig… Här går det att läsa mitt tidigare inlägg från staden och här går det att läsa Maximes inlägg från vår gemensamma resa.
Har du alltid drömt om att besöka Maldiverna med sina vita stränder och turkosa vatten men en resa är utanför din budget? Då är det dags att tänka om! Det är möjligt att åka dit utan att det behöver kosta en förmögenhet. År 2009 ändrade Maldiverna sina regler för landets turism och det blev tillåtet för utländska besökare att bo på de lokala öarna där invånarna lever och bor. De första hotellen började började kort efter dyka upp på några öar och i dagsläget erbjuder cirka femton av de tillsammans 1200 öarna möjlighet att turista lokalt. Ett dubbelrum med eget badrum och frukost kostar från $80 per natt. Have you always dreamt of visiting the paradise beaches of The Maldives but never could afford it? Now you can! From 2009 the country opened up for staying at some of the local inhabited islands, where a private double room with bathroom is from $80 per night.
Jag valde att besöka två öar som båda tillhör ögruppen North Alif Atoll, också kallad Alif Alif Atoll, vid namn Ukulhas och Thoddoo. Både ligger drygt en timme med speedbåt från huvudstadsön Male och det är en halvtimme med speedbåt mellan öarna. Delad schemalgd speedbåt kostar från $60 till $75 per person och dessa går tre till fyra gångar per vecka. Det går också att åka lokal båt för $6, med byte tar detta mellan fyra och sex timmar. Turtätheten är också här fyra till fem gångar per vecka. Ukulhas är en mindre ö, ca 600 meter gånger 200 meter, med två huvudgator på längden och ett torg och en moské vid hamnen. Under mina tre dagar på ön hann jag med både en promenad på stranden sunt hela ön och jag tror också jag gick alla gator som fanns. Ön har en skola, två moskéer, sju små hotell, tre restauranger och minst tio små livsmedelsaffärer. För att köpa allt annat så måste invånarna åka till Male eller någon annan ö. Det är också att äga eller jobba på hotellen, restaurang eller butik, tillsammans med fiske, som är huvudinkomstkällan på ön. Dock räcker inte detta för alla och det är vanligt att i perioder åka till Male och bo och jobba.
The Island Ukulhas is approximately one hour and $60 with speedboat from the capital island Male. The island is quite small and offers seven guesthouses, three restaurant and about ten small shops. The main income on the island comes from tourism and fishing, but going to Male to work and live for periods is common as well.
Dagarna gick åt att sola och bada samt att snorkla. Alla hotellen erbjuder att gratis låna snorkelutrustning och eftersom det utanför stranden på Ukulhas fanns ett korallrev så snorklade jag där varje dag.
Kvällstid fanns det inte mycket annat att göra än att välja vilken av de tre restaurangerna jag önskade äta på och sen promenera omkring i gatorna eller sätta mig i en av ”hängstolarna” på torget eller vid vattnet i hamnen. På torget fanns en projektor som visade någon TV-kanal där halva ön satt uppradade framför nyheterna, annars satt hela familjen och spelade kort. Men mest av allt satt alla och fipplade med sina Samsung Galaxy modell större. Alla. Hela tiden. Det var faktiskt så påtagligt att även jag reagerade. Sista kvällen satte jag mig helt ute vid vattnet i hamnen och såg flera en meter stora rockor som simmade mellan alla båtar. Attans att de inte höll till vid korallrevet där jag snorklade dagtid.
The main thing to do at Ukulhas during daytime is to go to the beach for sunbathing or snorkelling. A really nice coral reef is located just outside the beach and at all guesthouses the guests can borrow snorkel equipment for free. In the evenings there is not much to do except for having dinner and watch the locals play cards, the kids bicycling around and everyone play with their smartphones on the main square.
Turism till de lokala öarna är fortfarande inte så utbredd, och det ska läggas till att jag var på Maldiverna i slutet av regnperioden, men jag skulle uppskatta att det var cirka tio turister på Ukulhas under mina dagar där. Vilket medförde att jag inte hade några problem alls att hitta en del av stranden där jag var helt själv och som jag tyckte var positivt. Dock måste jag erkänna att det hade varit trevligt med lite fler andra turister kvälltid. Jag bodde på Ukulhas Inn, öns första hotell som öppnade 2012, som hade tre rum. Om samtliga sju hotell på ön har tre till fyra rum så är öns samlade kapacitet för att ta emot turister cirka femti personer på en och samma gång. Ingen kan kalla detta massturism!
Tourism is still not really huge on the inhabited islands and there is no problem finding a stretch of your own at the beach. With seven guesthouses on Ukulhas there is room for approximately 50 tourists at the same time. No one can call this mass tourism!
Det är något särskilt med arkitekturen i de brittiska städerna. När stenhus i andra städer lätt kan ge ett tråkigt och sterilt uttryck så känns alla brittiska städer charmiga och pampiga på en och samma gång. De sotade och väderbitna stenarna vittnar om ålder och patina. Man passerar fantastiska byggnader; pekar, posar och fotar och undrar vad detta är för vacker byggnad. Sen visar det sig att det är en helt vanlig kontorsfastighet eller en läkarmottagning. Nedan bjuder vi på ett 10-bilders potpurri av både arkitektur och annat från när Lena med mamma besökte Edinburgh i somras. Helt enkelt för att påminna alla som har varit där om hur fint det är och för att alla som inte har varit där än ska bli inspirerad. Below are 10 random photos from the beautiful city of Edinburgh. Patina stone houses, Scottish check pattern, a thriving city park; all you need for getting inspired and book a trip to the Scottish capital.
I Storbritannien är det scones som gäller till frukost
The Gardener´s Cottage i Princes Street Gardens
En av alla pubar. Edinburgh är pubtätast i hela världen sett till antalet innvånare
Baksidan av paradgatan Royal Mile mot Princes Street Gardens
I vilket annat land kan man med äran i behåll ge skyltdockorna ett rutigt huvud?
Blommor i Princes Street Gardens
Män i kilt som spelar säckpipa hittar man lite här och var längst Royal Mile.
Jag gillar när förväntningarna infrias!
En helt ”vanlig” byggnad som det i guideböckerna inte går att läsa något om
Här på Ladies Abroad har vi en särskild kärlek; nämligen kombinationen av stad och strand. Stadens puls och möjligheter möter det behagliga slappandet i solen. Tidigare har vi varit i Barcelona och Nice och med detta slår vi ett slag också för Palma de Mallorca. På Mallorca känns det som att det finns stränder över hela ön. Inför långhelgen till Palma i våras så gjorde jag lite undersökningar för att hitta bästa stranden nära staden, men överallt jag läste så var synpunkterna olika. Innan jag åkte gjorde det mig lite stressad att inte veta vilken strand vi skulle ta oss till eftersom vi trodde vi bara skulle hinna med en dag på stranden. När vi var på plats i Palma så förstod vi att favoritstrand varierar och beror på att de flesta är ganska små och den ena är lika den andra samt att det finns så många av dem. Vad som vi trodde skulle bli bara en dag på stranden blev till en heldag på Puro Beach och en heldag på Illetas Beach samt två halva dagar på stranden som kallas Palma City Beach, men som egentligen heter Can Pere Antoni.
One of our vacation favorites are destinations which combines the city and the beach. Palma, the largest city on the island Mallorca, is one of the places that gives you both! In fact you will find beaches all over Mallorca, many of them just a short ride from Palma, but within a walking distance from the city you will find what is common known as Palma City Beach.
Vi hade blivit tipsade om att gå längst bort i fall vi skulle ta oss till citystranden men det första man dyker på när man kommer från Palma är Amina Beach Club och vi fastnade där. Båda dagarna…
Amina erbjuder tio-tolv solsängar som kan hyras för den mindre summan €25 per dag. Då ingår en drink, vatten och en fruktsallad. Det finns också både en uteservering och en inomhus restaurang som prismässigt var långt trevligare än solsängarna; typ €12 för en sallad.
When you arrive at Palma City Beach the first thing you notice is Amina Beach Club, offering a restaurant and ten or twelve sunbeds. Since there were four of us and four free sunbeds, we placed ourselves there. The sea is fully swimmable; my friends tried it, but I did not since I only swim when I am about to melt and that was not the case in May. We also had a delicious lunch at the restaurant.
Det går att bada från citystanden och det var många som gjorde det när vi var där. Att jag inte badade berodde enbart på att jag inte badar om det inte är så att jag håller på att förgå av svett. Och det gjorde jag inte i maj.
Det fanns solsängar att hyra också på stranden men dessa kollade vi inte upp. Längst bort på andra sidan stranden ligger restaurangen Nassau Beach som hyr ut solsängar för €20 för två sängar.
Monterosso är Cinque Terres nordligaste stad och den som skiljer sig mest från de fyra andra. Monterosso är till skillnad från de fyra andra en helt platt stad och är uppdelad i två delar; gamla delen och i nya delen. Det är också den enda byn som har en strand i orders rätta bemärkelse. Vi klev av tåget i Monterosso i somras och tyckte att vi hade kommit till idyll-himmeln. Tågstationen ligger precis ovanför stranden och den lilla strandpromenaden och vi hade havsutsikt i samma sekund som vi steg av tåget. Framför oss i tågets färdriktning låg den nya stadsdelen och bakom oss den gamla stadsdelen. Vi hade bokat vårt boende i den gamla stadsdelen och hade fått veta att det var gångavstånd dit. Fem minuter och en tunnel senare var vi framme vid torget i den gamla stadsdelen och efter att ha frågat om vägen gick vi genom ett valv och vi var framme vid vår semesterlägenhet. In Monterosso the train platform has a wonderful view of the sea and when leaving the train we lost our breath for a second. When breathing normally again we started to walk toward our apartment which was located in the old part of Monterosso. Five minutes and one tunnel later we reached the old town square and we were there!
Restaurangen Da eraldo blev vår favorit i Monterosso. Bara fyra bord utomhus och en underbar antipastiplatta. Vi lämnade namn och telefonnummer samt när vi önskade äta så ringde de upp oss när det blev ledigt bord.
Efter att snabbt ha packat upp och fräschat upp oss så gick vi ut för lunch. Hungern var påtaglig så vi valde en pizzeria med nästan 100 sorters pizza, också i den gamla stadsdelen, som vi hade fått rekommenderat. Vi åt snabbt, för nu önskade vi utforska Monterosso.
Monterosse är Cinque Terres äldsta by från 643 och den gamla stadsdelen har anor från den tiden. Topografiskt skiljer som sagt Monterosso sig genom att vara utan höjdskilnader och där de fyra andra byarna är en huvudgata med backiga gränder så är Monterosso ett mylder av gränder och gator som korsar varandra. Monterosso är också den byn som känns störst och antalet restauranger och butiker i den gamla stadsdelen är ganska stort.
Monterosse is the oldest Cinque Terre town, dating from the year 643. As it is all flat with several streets and lanes crossing each other, it differs quite much from the other four towns which are quite hilly and with one main street only.
Varje kväll satt katten helt still i restaurangfönstret. Inte hoppade den in och inte såg vi att den fick någon belöning där den satt
Orsaken till att vi valde att bo i Monterosso var närheten till stranden. De flesta som besöker de fem byarna väljer att spenderar bara några dagar i Cinque Terre, medan Viveca och jag var där en knapp vecka för att också ha tid med att sola ock bada.
Den stora stranden är ganska lång och sträcker sig från den nya stadsdelen till tunneln mot den gamla stadsdelen. Den är också knökfull av solsängar så förvänta ingen stilla och lugn dag, men så är det nästan överallt i Italien och borde inte vara någon överrakning. Vattnet är inbjudande klart och turkost, och vi tyckte det var himmelrike att bada där. Ni vet, i bland är det helt fantastiskt att bada på vissa ställen, vattnet bara känns som det skönaste en har badat i.
Det finns också en mindre strand i den gamla stadsdelen som också var populär men som vi inte testade.
The reason why we chose to stay in Monterosse is because this is the only Cinque Terre town with a real beach. The beach is very popular and crowdied, but in which tourist place in Italy can you have the beach by yourself?
Och Monterossos nya stadsdel då? Jo tack, där var det bra att vi inte valde att valde att bo i den delen av Monterosso.. Det fanns ett fåtal restauranger precis där strandpromenaden slutade men utöver det så var nya stadsdelen endast bostäder uppförda under senare tid. Det fanns lägenheter med stora terrasser och magnifik utsikt över vattnet men inte en restaurang, inte ett café eller något annat.
In addition to the old town Monterosso also has a new town. The new town dates from the 20th century and is a strictly residential area with no restaurants etc.
Nu har det äntligen blivit dags för resan till Indien och Maldiverna! I morgon förmiddag sätter fyra kollegor och jag oss på Qatars plan till Bangalore via Doha. Vi spenderar först fem dagar i Bangalore som viks åt olika leverantörsmöten, men vi kommer också att åka en dag till staden Mysore. När vi ändå är i Mysore så passar vi på att besöka palatset där, som är en av Indiens största sevärdheter. Jag vore inte mig själv om jag inte la till semester utöver jobbresan när jag först är i Indien. Kollegorna har nu slutat fråga om jag lägger till semester, utan de frågar i stället vart jag ska den här gången. Som sagt tidigare; denna gången går resan vidare till Maldiverna. Bara två och en halv timme med flyg från Bangalore, så runt knuten. Typ i alla fall. Eftersom Maldiverna-delen är privat så betalar jag själv resan mellan Bangalore och Maldiverna. Just i samband med att jag skulle boka biljetten så fick jag möjligheten att testa travelmarket.se som har existerat i Danmark i 15 år men som nu också har etablerat sig i Sverige. Jag var ute efter ett direktflyg, alltid en favorit, och det hittade jag snabbt till ett bra pris på deras sajt. När jag är ute på resa så uppdateras Instagram flitigast. Finally it is time for my trip to India and the Maldives! The Bangalore leg is a business trip together with four colleges, but we will also have time to visit the city and palace of Mysore. The Maldives leg is a private vacation where I will try local tourism; something the country open up for only in 2009. I will stay in guesthouses on two different small islands, mainly populated by locals.
While I am away you get the best updates on Instagram.
Below are some pictures from the visit to Bangalore and Goa in 2013.
Slottet Bran Castle, där greve Dracula sägs ha bott, är utan tvivel den största turistattraktionen i Rumänien. Dracula, som i verkligheten het greve Vlad Tepes, blev känt för allmänheten under 1800-talet genom Bram Stokers bok där han torterade sina fiender genom att spetsa dem på pålar, hudflå dem, koka dem, hugga av och låta dem äta sina genitalier, öron, näsor etc.
Senast uppdaterad januari 2020
Till trots för kopplingen till Dracula så är slottet ett allt annat än mörkt och hotfullt. I stället möts besökaren av torn och spirar i vit puts och mörkbrunt trä. Inte så olikt det som hittas i dagens interiörtidningar…
Det kostar 25 lei för en vuxen att gå in, vilket motsvarar cirka 50 kronor. Eftersom slottet ligger på en höjd så finns det ingen trädgård eller park, så det är bara att gå rakt in i slottet och påbörja rundan. I Bran slott går alla turister sin egen runda, vi såg inga guidade visningar. Rundan går in och ut genom en mängd ganska små rum samt upp och nerför trappor i de olika nivåerna. Slottets finaste del är innergården med torn och tinnar, utskjutande delar och en brunn på gården.
Bran slott byggdes av saxare år 1382 för att skydda Branpasset från turkisk invasion. Från 1920 använde drottning Marie av Rumänien slottet som sin sommarresidens fram tills kungafamiljen tvingades abdikera 1947. 1957 blev slottet ett museum och öppnades för allmänheten.
Och grev Dracula då? Han har troligtvis aldrig bott på Bran slott, men kan ha sovit över där några dagar när han flydde från turkarna år 1462. I Bram Stokers bok beskrivs Draculas hem som ”att ligga på yttersta kanten av ett brant stup med ett pass under där floderna slingrar sig i djupa raviner genom skogarna” och eftersom det slottet i Transsylvanien som passar best till beskrivningen är Bran slott så kom något snille på att marknadsföra Bran som Draculas slott. Det är bara att ta av hatten och gratulera till det PR-kuppet…
Närmaste flygplats är i Rumäniens huvudstad Bukarest. Det går att flyga direkt från Arlanda med rumänska flygbolaget Tarom, eller från Skavsta med WizzAir. Båda resorna tar knappt tre timmar.
Transsylvanien är ett toppenområde och när du först är där vill du se mer än Draculas slott, klicka dig in på länkarna i texten ovan för att läsa mer. Från flygplatsen tar det 2,5 timmar med bil till Bran Castle. Dock är det väldigt lätt att resa runt i Transsylvanien med tåg, så detta är absolut en möjlighet om du inte vill köra. Vi hade hyrbil och körstilen var OK.
Om du önskar åka tåg hela vägen tar det från Stockholm till Bukarest ganska exakt två dygn. Då ingår nattåg från Köpenhamn till Hamburg samt Wien till Bukarest.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Vi har tidigare gästbloggat på Hallins reseblogg hos Resia och nu har vi igen fått äran att göra så. Denna gången tipsar vi om de mest intressanta templen att besöka i ruinstaden Angkor i Kambodja. I den forma staden Angkor finns över 70 olika tempel uppförda under Khemerriket (800 till 1400-talet) och det gäller att hitta russinen bland alla val eftersom många endast avsätter ett fåtal dagar för att besöka Angkor. Här finns länken till inlägget hos Hallins reseblogg.
Holyrood Palace är den brittiska monarkens officiella residens när hon besöker Skottland, vilket hon gör en vecka i början av varje sommar. Då spärras hela palatset av i två veckor och min mamma och jag hade turen att vara i Edinburgh bara tre dagar innan slottet stängdes i juni i år, och bra var detta eftersom Holyrood blev min favorit i den skotska huvudstaden.
Royal Mile är huvudgatan i den historiska delen av Edinburgh som kallas Old Town. Royal Mile börjar vid Edinburgh Castle och avslutas i Holyrood Palace. Palatset uppfördes huvudsakligen under 1670-talet under den barocka stilepoken men ger exteriört ett mer medeltida intryck med slät natursten och runda torn.
Palatsets huvudingång bakom den stora fontänen
Innergårdens arkitektur vittnar mer tydligt om den barocka stilepoken
Hans och Greta-hus i palatsets trädgård
Fontänen på platsen framför palatset
Holyrood är dock mest känt för att det var här Maria Stuart, som är mest känt i Storbritannien under namnet Mary, Queen of Scots, bodde med sin andra make Lord Darnley. Lorden var mycket svartsjuk och lät mörda fruns sekreterare, och favorit, Rizzo medans den gravida Maria låg fastspänd i grannrummet. En skylt i grannrummet visar var Rizzo förblödde på golvet.
Maria Stuarts sovrum
Ingångsportalen
Ruinen efter kyrkan Holyrood Abbey
På baksidan var palatset hopbyggd med en Holyrood Abbey som numera är en mycket vacker ruin. De vackra spröjsade fönstren avtecknar sig mycket effektfullt mot den blå himlen i bakgrunden.
Från kyrkan fortsätter turen ut i den idylliska trädgården. Här bjuds man på färgglada blommor, promenadstigar, statyer, ett gulligt lita hus och utsikt mor höjden Arthur´s Seat.
Scones-torn på palatsets fik
Höjden Arthur´s Seat i bakgrunden. Vad som i Edinburgh kallas en utmaning att bestiga
men som norskan i mig vill kalla en liten kulle
En dagsutflykt till Soller och Puerto del Soller på Mallorcas utflykt är obligatoriskt om du besöker Palma stad. Tågsträckan mellan Palma och Soller öppnades 1912 och vagnerna är av den ståtliga gammaldagsa sorten med teak på både utsidan och insidan samt mässing och lädersäten. Sollertåget har en egen liten station et stenkast från Palmas stora underjordiska tågstation. Efter att ha köpt en tur och returbiljett som också omfattar spårvagnen till Puerto del Soller så klev vi in i en av de mittre små teakvagnarna. Vårt sällskap om fyra kom precis i tid för att kapa de sista två dubbelsäten bakom varandra på vänstra sidan mittgången i färdriktningen. Google berättar att det är viktigt att sitta på vänstersidan för att få finaste utsikten.
På stationen i Palma
Tågresan mellan Palma och Soller tar drygt en timme. När tåget lämnar stationen så kör det bland bilarna på Palmas trafikerade gator kantad av stadsbebyggelse men det tar inte många minuterna innan vi har förflyttat ut ut på landet. Och mycket riktigt; utsikten från fönstren på tågets vänstra sida är magnifik. Grön och frodig natur med ett och annat hus. Och i bakgrunden de fantastiskt vackra bergen.
Soller från Mirador des Punjol d´En Banya
En av många citrusodlingar när vi började närma oss Soller
Efter ett tag börjar vi märka stigningen och farten minskas; vi ska ju ta oss över de fantastiska bergen och ner mot Mallorcas västra kust. Inom loppet av den 27 kilometer långa resan så passerar tåget genom inte mindre än 13 tunnlar, några bara några meter medan andra är flera kilometer långa.
Plötsligt är sevärdheterna på högra sidan i stället och sällskapet panikar lite och tar oss till utomhusplattformen längst fram i vagnen för att se ordentligt. Men efter bara någon minut stannar tåget vid utkikspunkten Mirador des Pujol d´En Banya och vi kan lämna tåget och andras ut! Från Mirador des Pujol d´En Banya har vi utsikt över den vackra dalgången där Soller by ligger. Alla turister turas om att fota varandra framför utsikten och vi hör hela tiden fraserna Oh, so beautiful, Oh, so schön, Oh, si belle samt ett och annat Åh, så vackert.
Inte länge efter att vi har lämnat Mirador des Pujol d´En Banya så blir det igen tätare mellan husen och vi stannar i Soller. Vi kliver av tåget, stannar till och super in atmosfären och går nerför stationstrappan samtidigt som vi vrider huvudet åt alla håll för att spana in byn. Plötsligt är det något som tutar högt och hetsigt inte alldeles för långt bort och mot oss kommer språvagnen som går mellan Soller by och hamnen Puerto del Soller. Efter en mycket kort rådslagning bestämmer vi oss för att ta en senare spårvagn och först njuta av Soller.
Utsikten från Soller tågstation
Spårvagnen på väg över Soller torg
Soller erbjuder ett torg omgiven av vackra fasader och en storslagen kyrka, samt en liten shoppinggata som verkade sälja mest turistgrejer. Stora delar av torget är täckt av uteserveringar och mitt igenom mängden av alla bord och besökare kör spårvagnen. Stora som små tyckte det var lika roligt varje gång den passerade och delade torget i två och glada tillrop hördes igen på alla språk.
Utsikt åt andra hållet från perrongen
Fasaderna vid torget
Efter att ha spanat runt och tagit en glassfika på torget så var det dags att gå till spårvagnshållplatsen för att förflytta oss till Puerto del Soller och havet. Det kommer upp separat inlägg därifrån senare.
Kalmegdans mur med kyrkan Ruzicas tak
