Bouquerian i Barcelona

-

Min första riktiga semester gick till Geilo på det norska högfjället. Året var 1972, det var sommar och jag var nästan ett och ett halvt år, då jag är född på internationella kvinnodagen den 8 mars.

Sällskapet var min mamma och pappa samt min farmor och farfar. Färdmedlet från Oslo var en Ford och boendet var en klassisk röd stuga med vita knutar. Vädret ser ut att ha varit varierande (som vanligt under sommaren, med andra ord) eftersom jag på ena bilden badar och på nästa har mössan på. Och närkontakt med djuren saknades absolut inte!

Min mamma var, och är, en habil sömmerska och hade sytt alla kläder som både hon och jag har på oss nedan. Och det är som min snälla pappa som fotade då det begav sig och nu har skannat bilderna åt mig.

Jag i 70-talsbruna rutor

Min farfar, min farmor, jag och min mamma

Bara sekunden efter att denna bilden togs så ramlade jag
och slog av halva ena framtanden. Min mamma blev så ledsen
över detta att hon pratade om det till jag tappade mjölktänderna

Kossan, min mamma och jag

Min mamma med utsvängda byxor och jag i bikini

Ointresserat får och kontaktsökande barn

Renen, jag och min pappa

Forden samt jag och min mamma som posar för någon annan fotograf, gissningvis min farfar

Casa Batlló 2014

Av

-

3

Casa Batlló kallas i bland av Barcelona-borna själva för Casa dels ossos, vilket betyder huset av ben, beroende på det skelettlikande uttrycket de två nedersta våningarna ger. Fastigenhet var et ombyggnadsarbete av en befintlig fastighet som utfördes av Gaudi mellan åren 1904 och 1906, för familjen med samma namn som huset.

Familjen Batlló disponerade fastighetens bottenvåningen och första våningen och sen fanns ytterligare fyra våningar med två lägenheter per våning för uthyrning. Det fanns en gemensam takterrass för alla boende men familjen Batlló hade också sin privata terrass på marknivå. Familjens egna lägenhet var självklart mest påkostad och detta syns tydligt på fasaden genom de stora fönstren och den höga takhöjden. Som de flesta andra av de Gaudi-skapade fastigheterna så är takterrassen et konstverk i sig själv med pipor och mosaik, och i detta tillfället så finns det också en imponerande flera meter hög gal helt gjort i mosaik. Gaudi förstorade det existerade trapphuset rejält ogjorde det till en ljusschakt för samtliga lägenheter. Längst ner är kaklet i trapphuset klarblått, för att bli en nyans ljusare blått per våning och avsluts i ljuse blått innan man går takterrassen.

Här finns länk till inlägg från vårt förra besök för tio år sen. Likheterna är att jag fotar samma motiv och att Maxime går omkring med audioguiden klistrad till örat hela tiden. Olikheten är att Casa Batlló har blivit betydligt mer populär under de senaste tio åren och det är många fler besökande.

Köp biljetter online för att undvika kö och satsa gärna på kl 09 eller efter kl 16 för att undvika värsta korvstoppningen av andra besökare.

La Barceloneta

Av

-

La Barceloneta är namnet både på en stadsdel vid hamnen i Barcelona och på stranden som ligger i stadsdelen. Stranden är indelad i fem-sex stränder avgränsade av ett flertal pirar och vi läste att stränderna närmast stan är de mest besökta och om man vill ha det lugnare så tar man sig ner till den längst söder.

Vi valde att lägga oss ungefär på mittenstranden eftersom det, vad vi kunde se, inte fanns lika många restauranger etc. som tillhörde stränderna länger ner. Men många personer är det verkligen på Barceloneta, så det är ingen lugn paradisstrand. Men direkt lugnt och gott om plats är det inte heller på charterstränderna på Kanariholmen, så jag fattar inte helt vad de som klagar på Barceloneta jämför med. För en orörd paradisstrand i Indonesien borde det knappast vara….

Innan vi reste så var det många som varnade oss mot Barceloneta, både vänner/bekanta/kollegor och på nätet. Vi fick också intryck av att både stränderna och vattnet var skräpiga, men detta stämde inte alls. Varken vattnet eller sanden fanns det något att utsätta på. Det fanns en ganska livlig strandpromenad med palmer och restauranger och i bakgrunden några högre byggnader och hotell. Inte alls olikt Miami Beach, faktiskt.

Det enda negativa vi har att säga om Barceloneta är att det är fruktansvärt mycket kriminalitet på stranden, så att bada tillsammans eller inte ligga och ha stankoll på väskan hela tiden är inget man gör. Det finns skyltar som säger ungefär Regardless how sleepy you are, do NOT fall asleep on this beach på stranden och vi hörde flera gångar någon som skrek My bag has been stolen och flög upp och rusade omkring. Ett trick är att använda väskan som kudde och ligga på den hela tiden.

Vi testade också en dag i Sitges; Maxime hade hört att det skulle vara riktig paradisstrand där, men stranden var inte alls olik Barceloneta så det blev med den ena resan.

Kombinationen av storstad och strand var helt perfekt både för mig själv och resefölje I Viveca och resefölje II Maxime.

På bilderna ser det ut att man måste ligga på sanden, men det fanns solsängar att hyra för €6 per dag

Park Güell 2014

Av

-

De två sista dagarna i Barcelona försvann solen. Inte bra alls eftersom planen med att vara i Barcelona hela tio dagar var att också ha tid med att sola och bada. De flesta dagar gick vi upp tidigt på morgonen (på plats när de öppnade kl 09!) och såg någon sevärdhet för att sen ta oss till stranden.

Näst sista dagen hade vi planerat Park Güell på morgonen. Inte nog med att det var molnig och bilderna blev tråkigare, men sen senast vi var i Barcelona (och sen vår guidebok trycktes) så har de mest intressante delarna av parken spärrats av och man behöver biljett för att ta sig in! Attans! Hade det bara varit kostnaden för att köpa biljett så hade det varit enkelt, men när vi kom till parken så var första biljett vi kunde köpa till fyra timmar senare. Irriterande nog har vi varit så noggranna med att förhandsköpa biljetter online till alla andra attraktioner för att undvika just långa biljettköer och att få biljetter till långt senare på dagen än när man köper dem.

Eftersom vi tidigare hade varit inne så valde bort att vänta fyra timmar och höll oss utanför avspärrningarna. Men i inlägget från vårt förra besök kan ni båda läsa historien om parken och bland annat se bilder på den kända mosaik-ödlan.

Tyvärr är ödlan så låg att man inte ser den på håll, men det sitter en liten kille på den till vänster för cirkeln

Näröyfjorden – En tvättäkta norsk fjord

Av

-

3

Efter att mamma/mormor Brit, syster/moster Christiane, Maxime och jag klev av Flåmsbanan på vår privata Norge i ett nötskal-tur så var det direkt ombord på fartyget som skulle ta oss ut på Näröyfjorden som gällde. Båtresan görs med bolaget Fjord1 och tar ganska exakt två timmar.

Näröyfjorden är listad på UNESCO:s världsarvslista och det är så vackert där att det inte går att beskriva med ord. Tur det finns bilder! Vattnet är klarblått och bergen, som på ställen skjuter rakt upp från vattnet, är på det högsta 1800 meter och de kommer med och utan vattenfall. Intrycket är dramatiskt och spektakulärt. Utöver den storslagna naturen så kan man addera pittoreska små samhällen och fiskebyar med kyrkor, timrade hus och rödmålade stugor.

Näröyfjorden var hödpunkten på en resa som också i övrigt visar upp något av det bästa Norge har att erbjuda.

Resan genomfördes i samarbete med Visit Norway och Fjord1

Flåmsbanan – Tåget ner mot norska fjorden

Av

-

0

Flåmsbanan går från stationen Myrdal på Bergensbanan till Flåm vid Aulandsfjorden. Den är ca två mil lång, tar ca en timme att åka och har en fallhöjd på 864 meter, vilket gör den till en av järnvägarna i världen med störst fallhöjd.

Det är inte möjligt att boka platsbiljett på Flåmsbanan, så när Bergensbanan kommer in till Flåm gäller det att vara snabbt över på nästa tåg och kapa bra sittplatser. Det ges guidad information över högtalarläggningen på tre språk, och finns också TV-skärmar för att följa med vart man är.

Läs mer: Otroligt vackra Bergensbanan i Norge

I vår vagn hörde vi ingen annan som pratade norska! Dock så vi ett par med en svensk flagga, i övrigt var det en mix av asiater, fransmän, italienare, engelsmän etc.

Christiane med näsan mot rutan

Fallhöjden gör att banan går i zig-zag och ca en fjärdedel går i tunnlar i berget. Det är elva stationer, med Myrdal och Flåm, och inte mindre än 20 tunnlar och en bro. Konstigt nog får man ingen känsla av att åka neröver eller zig-zag på väg ner, det kändes som att åka rakt fram hela tiden. Eller så var jag så upptagen av utsikten att vi inte märkte svängar och lutningar. Kan vara så.

Första stationen Vatnahalsen

Bild tagen nere från Flåmsdalen. Man ser två ”våningar” med räls; en tydlig längre och en kortare mitt mellan den längre och toppen, lite till väster i bilden. Plus den man kör på; lika med tre våningar räls.

Kjosfossen station – Vattenfall och dansande troll

Tredje stationen är Kjosfossen. Här får man kliva av tåget några minuter för att skåda vattenfallet. Precis när man har tröttnat på att skåda och fota den (för det är egentligen inget särskilt imponerande vattenfall) så hör man musik och Huldra börjar dansa. Maxime fick senare veta att det är en gammal väninna från hennes låg- och mellanstadieskola som dansar Huldra.

Kjosfossen var ganska blöt och jag fick en del vatten på kameralinsen när jag filmade. Men det går att se ganska bra.

Mamma/mormor Brit, Maxime och syster/moster Christiane

Utsikten över Flåmsdalen från tåget var helt fantastisk och vi satt alla fyra med näsan mot rutan hela tiden. Tåget kör ganska sakta så det finns gott om tid för att fota.

Nere i Flåm, vid järnvägsstationen och hamnen, var det dock inget märkvärdigt att se. 50- och 60-talsvillor i närheten och sen lite turist-kommers precis i hamnen. Men det var mycket folk där och vi hann inte med att kolla så mycket för nu var det att springa över till båten som skulle ta oss ut på Näröyfjorden som gällde. Och om Flåmsbanan var vacker så var båtturen resans absoluta höjdpunkt!

Läs mer: Båttur på Näröyfjorden

Hemma från Barcelona och ny resa bokad!

Av

-

I går lämnade både Maxime och jag ett Barcelona där det regnade superspik. När Viveca och jag kom till Barcelona för tio dagar sen så var det verkligen varmt, efter att ha sightseeingat dagtid så fick vi åka hem för att duscha och byta om och vi fick sova med fläkten på under natten. När Viveca åkte hem och Maxime kom till Barcelona fredag för en vecka sen så var det fortfarande varmt dagtid och vi var på stranden varje dag med vi behövde inte längre fläkten på natten. Ena natten fick vi tom lägga en filt ovanpå påslakanet. Onsdag och torsdag blev den mulet och i går regnade det alltså. Mycket! Man kan ju undra hur det slutar; kommer snön nästa vecka? För under de tio dagarna jag var i Barcelona så kändes det verkligen som att det gick från supervarm högsommar till riktig höst.

Nästan helt sen jag kom hem från förra årets jul- och nyårssemster till New York, Miami och Bahamas så har jag tänkt på att årets jul- och nyårshelg ligger ännu bättre till än förra årets för att vara borta ett tag och bara ta ut ett fåtal dagar semester. Min väninna Viveca och jag har sen månader tillbaka pratat om att åka någonstans över nyår, men hon är lite mer avvaktande än jag. Efter att ha googlat lite efter flygbiljetter till ett vettigt pris och så kom vi överens om att det blir Vietnam och Kambodja och kvällen innan vi åkte till Barcelona så bokade jag biljetter!

Syster Christianes foto från Angkor Wat

Jag har under flera år varit sugen på Angkor Wat och när min lillasyster var där förra året så vill jag inte vara sämre än hon. Jag följer också den norska bloggen Marias reiseblogg och hon har precis varit i Vietnam och jag blev så inspirerad att detta var ett av länderna jag letade biljetter till.

Jag åker helgen innan jul och flyger till Saigon. Därifrån tar jag mig till någon strand där jag stannar en knapp vecka innan jag åker tillbaka till Saigon för att möte upp Viveca som önskar fira julafton i Stockholm. Vi gör Saigon under några dagar och åker till en ny strand utanför stan. Sen sätter vi oss på planet till Siem Reap för att besöka Angkor Wat och är hemma igen strax efter trettondedagen.

Syster Christianes foto från Angkor Wat

Eftersom det nu blir Asien i december/januari och sen Seychellerna i februari så är det totalförbjudet för mig att åka någonstans innan jul. Inte ens tänka tanken på att åka någonstans får förekomma och ännu mindre ”bara-googla-lite-efter-vilka-flygbiljetter-som finns-jag behöver-ju-inte-boka” för det är en stor lögn. Hittar jag något bra så kan jag inte låta bli att boka.

Sitges

Av

-

Sitges ligger 32 kilometer/37 minuter med tåg utanför Barcelona och är en typisk semesterort. Det finns en gammal stadsdel med kyrka, gränder och några torg samt inte mindre än tolv stränder! Dock är alla tolv stränderna egentligen en och samma långa strand som är uppdelad i mindre delar.

Sitges erbjuder riktig semesterkänsla med strandpromenad, palmer, några gågator med trevlig och exklusiv shopping, restauranger, fik och glasstång. Orten är populär och det är ganska mycket folk både på stranden och på gatorna. Sitges är också känt som en bögvänlig semsterort och det finns egna gay hotels, gay beaches etc. Dock är klientelet väldigt blandat och det finns minst lika många par och barnfamiljer.

Fika på ett av ortens torg

Vår strand och gamla stan i bakgrunden

Strandpromenaden

Kyrkan

Min fantastiska choklad- och violglass. Drömmer fortfarande om den!

La Pedrera / Casa Mila 2014

Av

-

Kärt barn har många namn och ett av den Barcelonabaserade arkitekten Gaudis mest kända verk är inget undantag. Casa Mila är byggnadens officiella namn men det är mer känt under namnet La Pedrera, som betyder stenbrottet, på grund av den vågformade fasaden.

Casa Mila byggdes mellan 1906 och 1812 som bostadshus och i inlägget från vårt förra besök år 2004 går det att läsa mer om byggnaden. Här kan man också se bilder på fasaden, nu är den under renovering och är helt inslagen i plast.

I inträdet ingår innergården, taket samt en våning längst upp i huset. Våningen var under renovering senast vi var där, så denna var ny för oss. Ja tack, här skulle vi båda lätt kunna bo.

Innergården

Huvudingången från innergården

Taket

Hallen i våningen

Köket

Ett av två badrum. Byggda för drygt 100 år sen men med modern comfort

Två franska tjejer som helt tiden gick bredvid oss. MYCKET intresserade av audioguiderna

Pinxos!

Av

-

0

Då har Maxime anlänt till Barcelona och Viveca har åkt hem. Med Maxime så kom också hennes Mac, jag hade med min jobbdator (aldrig helt ledig från jobbet eftersom jag ofta åker bort när andra jobbar…) tillsammans med laddaren som jag använder varje dag hemma. På något konstigt sätt så har laddaren gått sönder under resan och vägrar ladda datorn, detta till trotts för att den fungerade hemma samma dag som jag åkte. Men nu har jag en dator igen och kan tanka över bilderna från kameran. Som tur var så hann jag få upp ett inlägg tidigare innan batteriet tog slut. Och hur går det för jobbandet utan dator? Jag får använda telefonen för mail och resterande får vänta.

Tapas är en del av den spanska matkulturen som de allra flesta känner till och har testat, det som är lite mer okänt i Sverige är pinxos. Pinvos är en oftast en röra, paté, fisk eller kött på en brödbit, oftast baguette, men det finns också varma croisetter eller andra brödsorter. Pinxos brukar serveras i barer och det är självservering från bufféer. Varje pinxos har en tandpetare i sig och när man ska betala så räknas tandpetarna. Vi brukar behöva fem-sex stycken för att bli mätta och de brukar kosta €2 per styck.

Pinxos finns på många ställen i Barcelona. Viveca, Maxime och jag har testat några stycken och vi är alla tre överens om att Euskal Etxea i Born är favoriten.

Vivecas tallrik

Tonfiskröra i minicroissant

Paté med marmelad

Vegetarisk i mazarinskal

Korv

Marmelad och färskost

Omelette

Ett annan pinxosställe som jag inte kommer ihåg vad heter.
Längst upp pytte små stekta egg, gulan var ca två cm och hela ägget fyra cm

La Sagrada Familia 2014

Av

-

Viveca och jag landade i Barcelona sent i tisdags och det första vi gjorde i går var att ta oss till La Sagrada Familia. Vi hade förhandköpt biljetter till när kyrkan öppnade kl 9 på morgonen och tur var det för när vi kom dit strax innan kl 9 så var kön för att köpa biljetter redan flera hundra meter lång. Vi gick bara till andra sidan kyrkan, där ingången är, och gled rakt in utan kö. Jag gissar att om man har otur så får man köa både föra att köpa biljett och sen för att ta sig in.

Vi hade också köpt biljetter till tornet på Passion-fasaden eftersom det är det högsta tornet och det med mest kö enligt Google (= mest populära, tänkte vi), men vi såg från marken sen att om man väljer Nativity-fasadens torn i stället så för man gå på en bro mellan två torn och kommer mycket närmare alla spiror. Attans, det får bli den fasaden nästa gång.

Kyrkan påbörjades 1882 och planeras färdig 2016-28, och är arkitekten Gaudis mest kända verk. Sen Maxime och jag var där för tio år sen så har interiören färdigställts.

En av spirorna från längst upp i Passion-tornet

Taket inne i kyrkan

Utsikt från en av gluggarna i spiraltrappan på väg ner från tornet

Sista bit av spiraltrappan ner från tormet

Detalj på en av portarna in i kyrkan

Från en annan glugg i spiraltrappan på väg ner

Nordnes trähusbebyggelse i Bergen

Av

-

Pittoreska Nordnes ligger bara fem till tio minuters promenad från fiskmarknaden och Bryggen i centrala Bergen och ett besök rekommenderas verkligen om man är i staden. Jag låter bilderna tala för sig själv.

Nu ska jag alldeles strax packa ihop det sista och bege mig till Arlanda. Denna gången är det Barcelona som väntar! Jag åker ner med min väninna Viveca som stannar till fredag; på fredag kommer Maxime ner och tar över och vi stannar till fredag nästa vecka.

Det är igen lägenhetsbyte som gäller och eftersom vi landar vid 19 så blir det direkt ut och äta middag. Vi har fått flera tapasrestauranger i vår stadsdel rekommenderade av de vi byter lägenhet med. Mums, jag blir hungrig bara jag tänker på tapas, detta till trots för att jag precis har satt i mig lunch.

Stadsdelen Alfama i Lissabon

Av

-

Alfama är Lisabons äldsta stadsdel och ligger mellan São Jorge-borgen och älven Tejo. Stadsdelen kännetecknas av smala och krokiga gator och gränder. Här ligger också ett flertal kyrkor och från São Jorge-borgen och Mairadouro de Santa Luzia får man fin utsikt över båda bostadshusen och kyrkorna.

När vi var där så var det inte alls många turister inne i gränderna. Om man bara vill strosa omkring utan att äta eller fika så är det hela undanstökat på 45 minuter till en timme.

Det hänger kläder på tork utanför nästan varenda fönster i Alfama

Alfama (och kryssningsfartyg) från Mairadouro de Santa Luzia

Tisselday i Atlasbergen

Av