Det finns ett område i Boston som heter Beacon Hill. Här finner du townhouses med bay-windows, små boutiquer, caféer, restauranger, affärer, etc. Det som gör Beacon Hill mysigt är att det är så pittoreskt. Typ små kullerstensgator, gränder, alla har friska blommor utanför fönstren, hus med stuckatur och fina detaljer, skylterna till affärerna är alla handgjorda etc. Det är absolut det området jag skulle vilja bo i, men också såklart det absolut dyraste.
Frukost på Beacon Hill Bistro
Sintra – Centro historico
Lonley Planet kallar Sintra Lord of the Rings möter Sleeping Beauty och det är en mycket bra beskrivning. Citykärnan präglas av småskalig och pittoresk bebyggelse och smala gränder med kullersten. Området är ganska kurvigt och bara i det lilla området som utgör stadskärnan så är det uppförsbacke på uppförsbacke så fort man lämnar torget med Palacio Nacional de Sintra.
Tyvärr är det ganska turistifiserat och svårt att hitta de genuina restaurangerna i Centro Historico men så brukar det ju ofta vara nära kända sevärdheter. Men ganska så trevligt är det i alla fall.
Bild tagen från trappan till Palácio Nacional de Sintra. Längst upp på kullen Castelo de Mouros |
En av gatorna precis vid torget. I undervåningen ligger faktiskt en bra restaurang |
Palácio Nacional de Sintra |
Påskweekend i Boston
I onsdags bestämde jag och Julie att vi skulle spontanboka en resa till Boston i helgen. Hon pluggar ursprungligen där men har sitt internship i New York, vilket resulterar i att hennes lägenhet står tom.
Castelo dos Mouros i Sintra
Moorish Castle/Castle of the Moors, eller Castelo dos Mouros på portugisiska, uppfördes på en höjd precis utanför Sintra under 900 och 1000-talet. Detta var en period under medeltiden när Spanien och Portugal var ockuperad och under muslimskt styre, men eftersom slottet i dag endast är en ruin så är det svårt att de muslimska influenserna.
1147 blev Castelo dos Mouros taget av kristna styrkor för att under 1500-talet att överges helt och hållet och förfallet började. Under 1800-talet restaurerades det som återstod av murar och torn till en ”romantisk ruin” och det lades också till lite extra romantik.
Jag tyckte inte att ruinen i sig själv var mycket att skriva hem om, men man ser både Sintra stad med Palácio Nacional de Sintra och Quinta da Regleira därifrån. Men om man har ont om tid under Sintra-vistelsen så är Castelo dos Mouros det första jag rekommenderar att välja bort.
Moorish Castle är, som mycket annat i Sintra, listad på UNESCO:s världsarvslista.
Moorish Castle fotad från Pena Palace |
Sintras historiska centrum sett från Moorish Castle |
Sagoslottet Palácio Nacional da Pena i Sintra
Pena Palace, på portugisiska Palácio Nacional da Pena, är Portugals mest besökta sevärdhet. Palatset är beläget på en höjd utanför staden Sintra, som igen ligger 45 minuter med tåg från Lissabon.
Ett fantastiskt slott hämtad ur en saga som får alla i alla åldrar att känna sig som Törnrosa. Dessutom listad på UNESCO:s världsarvslista, och huvudorsaken till att Lissabon ett tag har stått på min bucket-list!
Läs mer: UNESCO:s världsarvslista
Följ med till våra bästa tips, samlade i en guide. Vad du absolut inte får missa när du besöker Lissabon och Sintra.
Äntligen!
Förväntningarna är skyhöga när jag dag två i Sintra sätter mig på första bussen på morgonen från centrala Sintra. Även om det bara är april så kommer besökarna att vara många. Jag kliver av bussen och visar upp min kombinationsbiljett som jag köpte dagen innan på palatset i centrala Sintra.
Läs mer: Palatcio National de Sintra – Palatset i centrala Sintra
Och ja; Pena Palace är precis så magiskt som jag hoppades! Det är tinnar som på en borg, det är spetiga torn, det är figurer föreställande olika djur och det är maskar med människoransikten. Inget torn, fasad eller utsmyckning är lik den andra. Palatset är uppdelad i olika delar där färgerna är skarp gult, ljusgult, rött och blått.
Solen skiner och himmeln är knallblå, fast klockan bara är nio på morgonen. Jag går omkring i säkert en timme och njuter av alla detaljer. Nästintill en religiös upplevelse… Än har inte bussarna med dagsresenärer kommit från Lissabon, så det är fortfarande inte så många andra besökare.
Uppförandet av Pena Palace
Palatset uppfördes under åren 1842 till 1854 av kung Ferdinand II som ett sommarresidens för den kungliga familjen. Stilen som valdes var exotisk romantik och Ferdinand hämtade in en tysk arkitekt med erfarenhet från alla slott längs älven Reine.
Man kan lätt tro att palatset, med de olika färgerna och uttrycken, har rests i olika omgångar men så är det inte. Från början planerades det som det ser ut i dag.
Läs mer: Rapunselslottet Quinta da Regaleira i Sintra
Interiören är utformad med hänsyn till att palatset skulle användas som kungafamiljens sommarresidens och är absolut mer traditionell och diskret jämfört med fasaden. Interiören är, för 1800-talet, uppförd i ganska ljusa färger med mycket stuckatur och trompe-l’œil måleri.
Pena palatspark
Det är själva palatset som är mest känt, men det ligger mitt i en sagopark som också är värt att besöka när man först har tagit sig dit. Här finns gamla tempel, utsiktsplatser, mossbeväxta ruiner, insjöar mm. Och om man inte orkar gå omkring i parken kan man för några euro köpa plats på ett minitåg som tar en till alla sevärdheterna i parken.
Dock är det ruinerna och annat precis norr och öster om palatset som är de mest intressanta. Det är inga problem att gå dit och avsluta vid utgången vid insjöarna som vänder mot Moorish Castle.
Läs mer: Moorish Castle i Sintra
Vad tycker du om Pena Palace? Fantastiskt sagoslott eller smaklöst och pinsamt?
Cascais utanför Lissabon
Då är bröllopet över! Gårdagen spenderade de flesta gästerna inne i centrala Cascais där vi åt gott och strosade omkring lite.
Jag är nu på väg till Sintra, där jag ska spendera två dagar, och taxin plockar upp mig om ca en kvart. Det kommer därför endast ett gäng bilder från Cascais nu så hörs vi igen från Sintra senare!
Jardin Majorelle II
Jag är just nu i Cascais utanfär Lissabon i min väninna Tones bröllop. Planet var försenat och jag landade sent i går och i dag har jag bara varit med och fixat och sminkat bruden. Så så mycket av Cascais har jag inte hunnit se än och om bara en timme börjar vigselceremonin. Jag sitter just nu på min balkong med fantastisk utsikt över hotellet och havet och väntar på att det hela ska starta.
Här kommer så länge fler bilder från drömträdgården Jardin Majorelle i Marrakesh.
#tbt – Kap Verde
Våra absolut mest populära inlägg här på Ladies Abroad är några stycken som handlar om den väst-afrikanska ögruppen Kap Verde.
Jag var där på charterresa 2012 och om jag inte minns fel så var detta den första/en av de första resor som gjordes efter att Maxime och jag startade bloggen. Jag åkte till staden Santa Maria på ön Sal som är den mest turistifierade orten respektive ön i landet och tur var detta för det var ganska så lugnt där. Kap Verde måste vara ett av de få charterresmålen där vi rekommenderar att välja den mest utbyggda orten!
Stränderna är långa och finkorninga och vattnet lockade turkost. Maten är god, mycket tonfisk som jag älskar, och det finns italiensk glass att köpa på varje gathörn. Dock finns det inte så mycket att se på Sal, jag gjorde en fin halvdagsutflykt med jeep, men den utflykten var den enda som kändes aktuell. Öarna som utgör landet Kap Verde är ganska olika och många av utflykterna som erbjudes är dagsutflykter med plan till grannöarna. Sal är populär ö att ta sig till för surfare och det fanns även ganska många som reste med charterplanet med sina brädor.
Charterbolagen erbjuder kombinationsresor där man kan få med sig upp till tre öar under en vecka om jag inte minns fel och det lockar absolut att åka tillbaka och få med sig någon av de andra öarna också.
Kap veridianarna själva är en vacker atletisk blandning mellan afrikaner och portugiser och bär något förvånande västerländska kläder. Så utöver de gambiska och senegalesiska inflyttarna så är Kap Verde ett föga exotiskt land. Men ack så vackert.
En skolklass utanför Santa Marias vattenpost. De flesta hus har inte indraget vatten och får hämta på torget i dunkar |
Stranden i Santa Maria. Jag bodde mitt i staden och testade inga av stränderna utanför staden |
Fish burrito på en av hotellets restauranger. Den var fantastisk, det vattnas i munnen på mig när jag ser bilden |
Ett av Sals största sevärdheter är detta blå ögat på västkusten som jag fick uppleva på örundturen |
Från hotellets andra restaurang |
En by vi besökte på örundturen |
Det sportas överallt på stranden; volleyboll, fotboll, utomhusgymmet där det jämt var kö, grupper som joggade barfota fram och tillbaka i sanden. Inte konstigt att alla var så atletiska |
Mind The Gap – en annorlunda reseguide
Under förra veckan damp boken Mind The Gap – en annorlunda reseguide ner i brevlådan hemma hos mig.
Vi skaffar en mexikansk kompis!
I början av vår semester träffade vi Greko som är tourguide på Isla Holbox. Eftersom ön är såpass liten så stötte vi på honom nästan varje kväll. Han visste så mycket om ön så ofta satt vi på hörnet och åt glass medan han berättade om Mexico.
Smoothie- och frukost-hak
Idag promenerade vi längs stranden till ett smoothieställe som vi upptäckte för några dagar sedan. Amanda tog en mango/banan med lite yoghurt och jag tog en jordgubb/ananas med lite yoghurt. Som vanligt delade vi hälften hälften. Mums mums! De hade dessutom många gröna och nyttiga juicer som vi smakat på, samt en frukostmeny som lockade.
Hippiesemester på lyxhotell, del II
Jag och Amanda har tydligen blivit kända som de ”blonda eleganta tjejerna” på ön. Vi klär oss tydligen som om vi ska på bal. Det kan jag hålla med om ifall man jämför med de andra hippiesarna som bor på hostel här. Vi erkänner att vår resväska inte var fylld med fladdriga och mönstrade batik-klänningar, vilket vi ångrar lite.
Så igår när vi åkte på cykeltur så slängde jag min Louis Vuitton på ryggen, vi knöt på oss sjalar på huvudet, satte på oss RayBans i hippiemodell och gav oss ut. Det kändes helrätt ända till någon sa att de inte kände igen oss och att jag såg ut som en kille.