Ladies Abroad har utsetts till veckans blogg på reseguiden.se. Varje vecka presenterar de en blogg med resetillknytning och denna vecka är det Maxime och jag!!!
Mycket bra initiativ och vi har hittat flera nya bloggar att följa genom denna bloggserie.
Vi tackar och önskar samtidigt alla trevlig helg.
De flesta tunnelbanastationer på Manhattan är verkligen något utöver det vanliga. Gamla och slitna, ja, men utformade med kärlek och skicklighet på ett sätt man inte gör i dag.
 |
| På perrongen fanns både herrarnas och damernas |
 |
| Den gamla biljettkiosken |
Andra dagen på vår Bahamas-kryssning i början av året så la fartyget till i Nassau. Vi hade då bokat en utflykt till Blue Lagoon på en av småöarna en halvtimmes båtfärd från Nassau, och ön heter Salt Cay. Många åker till Blue Lagoon för att simma med delfiner men vi skippade den biten och ägnade oss helt och hållet till solandet. Och ätandet.
 |
| Bild på tom restaurang lånad från Jazz Rooms hemsida |
 |
| Våra efterrätter och bandet. Mitt choklad-torn till höger |
Som sagt tidigare så var Neapel en mycket trevligare stad än vad vi hade trott. Antalet kort därifrån är ett säkert bevis på detta!
 |
| Vi beställde iskaffe och fick glasskaffe med 99% milshake och en slant kaffe. Detta gick hem även hos mig som inte är någon kaffedrickare |
 |
| Fågel på staty slutar aldrig facinera |
Art deco var en stilspok populär under 1920 och 1930-talet, där formgivningen gick mot det mer dekorativa och exklusiva. På South Beach i Miami finns flera vackra exempel på art deco-stilen; huvudsakligen längs gatorna Ocean Drive och Washington Avenue. Det finns ett Art Deco Welcome Center att besöka på Ocean Drive och man också gå en guidad tur om man vill.
Hotellet The Carlyle öppnade i 1939. Det ligger på gatan Ocean Drive, med South Beach på andra sidan gatan.
Några hus bort från The Carlyle ligger Winter Haven Hotel. Detta öppnades också i 1939 och designades av Albert Anis
Detta hotellet, som faktiskt heter The Hotel of South Beach, är verkligen ett av de finaste jag har sett! Jag gillar ju självklart också stora lyxiga resorter på stranden men det är nästan alltid de mindre och mer centralt belägna hotellen jag bokar. De som är gjorda med lite mer stilkänsla och inte för att passa alla. Interiören på The Hotel är helt underbar och precis i min stil. Jag älskar art deco och tycker enkelheten är bland det finaste som finns.
The Hotel uppfördes som Tiffany och stod klart 1939 (surprise). Arkitekt var L. Murray Dixon.
11th Streets Diners historia hämtad från menyn:
The 11th Street Diner is an original Art Deco Diner from Wilkes Barre, Pennsylvania. It was built in 1948 by the paramount dining car company of Haledon, New Jersey and transported to Wilkes-Barre where it opened that year. 44 years later, in 1990, it was dismantled and transported to the historic Art Deco district of Miami Beach. After many months of restoration work and with the help of the people, and the City of Miami Beach, the diner was restored to its original Deco form and opened on September 11, 1992.
Först hade Maxime och jag tänkt att äta lunch någon annan stans den dagen men när vi kom in på dinern på vår art deco-runda ändrade vi oss snabbt. Snacka om genuint 50-talsställe. Vi blev så inspirerade att vi körde hela racet med hamburgare, Oreo milkshake och sweet potaoe fries. Yummie!
Astor Hotel ligger i korsningen 10th St och Washington Avenue. Hotellet stod färdigt 1936 och ritades av arkitekten T Hunter Hendersson.
Foajén, baren och utomhusterrassen är alla så snygga att man nästan blir tårögd, och på webbsidan så ser man att rummen är fräscha och läckra. Men vi blir inte lika häpna över bilderna på rummen som över vad vi själv såg på bottenplanet.
Vid mitt nästa besök i Miami bor jag gärna på Astor Hotel eller The Hotel. Winter Haven skulle också absolut duga.
US Post Office har exteriört en mer stram art deco-stil än den man ser andra ställen på Miami Beach. Interiört har byggnaden ett makalöst runt tak och de finaste postfacken.
Cardozo Hotel har en vacker fasad men är tyvärr helt sönderrenoverat på insidan.
Leslie Hotel var tyvärr stängt och under renovering när vi var i Miami, så en bild på fasaden får duga. Läget är bredvid The Carlyle och Winter Haven på Ocean Drive.
Visst är Art Deco en underbar stil? Både enkel och elegant. Rundan vi gick är hämtad från Lonely Planets Miami-utgåva.
För några dagar sen visades bilder på Calangute-stranden dagtid. Här kommer bilder på samma områden kvällstid. Eftersom det finns så många strandrestauranger så var det faktiskt inga som blev riktigt fullsatta. De flesta hade bara gäster vid två-tre bord. Jag valde självklart alltid en restaurang som redan hade gäster men givetvis efter att ha kollat om de hade ett fungerande WIFI först.
Här är förresten Ocean Drive i Miami by night. Det var bara någon dryg vecka mellan mina besök på dissa två ställen, men ganska olika ställen kan man säga. Men färgade ljus och lampor låter jag mig alltid fascinera av.
En av de restauranger som Maxime hade bokat i NYC som var något utöver det vanliga var TAO Downtown. Restaurangen ligger i Meatpacking District, i korsningen 16th St och 9th Avenue.
Maten är modern asiatisk och den är fantastisk! Bordreservation behövs, och boka tidigt. Även om borden är många så är det svårt att få bord. I tillägg till restaurangdelen finns också en bar som vi bara snabbt kollade in i.
Hög kändisfaktor brukar det vara också, men vi spottade inga kändisar när vi var där. Troligtvis för att jag är halvblind och Maxime satt med utsikt mot väggen. Och mig då.
När jag innan jul var på business-resa till Bangalore så fortsatte jag ju några dagar till Goa för att sola och bada. Eftersom jag reste själv, inga av mina kollegor ville följa med, så valde jag Calangute-stranden. Valet föll på denna stranden för att den ligger ganska när flygplatsen, jag ville inte resa så långt för bara tre dagar, och för att det är en ganska livlig strand. Det är lite tråkigt att vara på en ödslig, men fin, strand när man är själv.
Men väljer man en mer befolkad strand så blir den också ganska turistig och ofta mindre fin. Även om jag valde södra Calangute, som är mindre befolkad, så låg strandbarerna tätt i tätt på hela stranden. Och solsängarna var också ganska många; lite för många för min smak. Calangute var helt rätt val för kvällen men dagtid fann jag det bäst att åka till den lugnare Sinqeurim-stranden.
 |
| Mitt hotell Seagull |
 |
| Som sagt tidigare; kossor på stranden är ingen ovanlighet i Indien |
Fartyget som Maxime och jag åkte med på vår Bahamaskryssning var Majesty of the Seas som ägs av Royal Carribean. Vårt fartyg var det minsta i Royal Carribeans flotta men det var ganska fint i alla fall. Vi köpte en tredagars-kryssning med all inklusive och betalade ca 5000 kr för båda. Då ingick också driks, ofta kommer det i tillägg med 12-15 dollar per person och dag. Det ingick måltidsdryck eller vatten, alkohol och läsk fick man betala extra för. Drinkar och läsk var dock ganska billigt, typ 6-7 dollar för ett glas vin.
Det fanns två á la carte-restauranger, där maten var riktigt god, en buffé-restaurang där man åt frukost och lunch men som också var öppen för middag samt ett ställe som serverade pizza och diner-favoriten Johnny Rockets fanns också. Vi åt middag varje dag i á la carte-restaurangen.
Väl i land kan man välja mellan säkert 10-15 utflykter per stopp och dag. Den ena dagen följde vi med en organiserad utflykt, de andra dagarna tog vi oss bara till närmaste strand eller ort. Utflykterna är ganska dyra och det går nog att hitta exakt samma utflykt mycket billigare i land.
Vi gillade både skarpt detta med Karibien-kryssning och det blir troligtvis inte länge till nästa.
 |
| Á la carte-restaurangen |
 |
| Maxime med Nassau i bakgrunden |
 |
| Kaptenens tal var en populär tillställning Maxime i Crown Bar på 14 våningen som utifrån såg ut som ett ufo på en pinne |
 |
| Pool-party andra kvällen |
 |
| Husbandet ”Calypso” |
 |
| Det fanns basket boll-bana, klättervägg och löpbana för den som ville motionera bort all mat |
 |
| Downtown Miami från båten |
Överallt på South Beach i Miami finns badvaktstornen där badvakterna sitter och övervakar stranden i från. Inget torn är det andra likt och de är ganska fantasifullt utformade och färgsatta.
Alla badvakterna är stora, snygga och vältränade, vi såg en tjej och resten killar. Det är nog bara på tv-serien Baywatch det finns så många tjejer som är badvakter.
Även fast det är riktigt kallt utomhus (Maxime har en app som säger båda temperaturen och hur temperaturen känns i förhållande till vind och luftfuktighet mm. I dag sa att den i dag var -4 grader; men känns som -12 grader) så är det så fint ute att vi gick en sväng på High Line i alla fall. Vi började längst upp på 30 St, men när vi kom till Chelsea Market på 15 St så gav vi upp och gick dit för lunch.
I morgon vid middag åker jag hem! Med minst 32 kilo bagage. Jag hade 31 kilo när jag flög från Miami till New York för några dagar sen och 15 kilo när jag lämnade Stockholm för tre veckor sen! Och det har shoppats lite extra nu när jag har varit i New York igen, så jag är minst uppe i 32 kilo nu. 17 kilo shopping är inte illa pinkat om jag får säga själv.
