Det hände igen! Jag skrev klar artiklarna om bästa tipsen till Cyperns huvudstad Nicosia samt semesterorten Kyrenia och hade lika många foton kvar i datorn som de som fick plats. Så kan man ju inte ha det; att låta foton gå till spillo på det sättet.
Så här kommer kommer vår klassiska lösning när så händer; nämligen en bildbomb. Nästan alla foton från Nicosia är från norra sidan, dvs den turkiska som tillhör Norra Cypern. Detta är helt enkelt för att här finns det mest charm och genuin känsla samt att det inte alls har renoverats lika hårt som på södra cypriotiska sidan.
Nicosia
Det är en himla massa utskrivna namn utan förklaring i texten nedan. Detta är inte för att vara svår eller för att verka världsvan, utan alla namn och ställen finns omtalade i vår matiga artikel med 18 tips till norra och södra Nicosia.
Bakgården på mitt hotell Palm Garden Guest House
En fin blå port
Igen bakgården på hotellet Palm Garden Guest House; tyckte så mycket om detta ställe
Kulturcentret Büyük Han by night
Torget vid trevliga passagen Stoa Papadopoulou
Moské på norra sidan av staden, på väg till mitt hotell
Min grekiska lunch på Piatsa Gourounaki
Mysig gata i stadsdelen Arabahmet
En fin grön port på norra sidan, med soffan en cm innanför dörren
Varor på stora shoppinggatan på norra sidan, den som leder till gränspasseringen
Ägarinnan till restaurangen Iskemleci har en farbror som i grannlokalen tillverkar möbler. Han älskar prinsessan Diana och när jag kom med min kamera ställde han sig bredvid porträttet och poserade med största seriositet
Ingången till basren i norra Nicosia, tyvärr höll den på att stänga då jag hade vägarna förbi
Trevlig gata nära stora moskén Selimiye Camii och muséet Bedesten
Caféet som numera ligger i Kumarcılar Han
Också från stora shoppinggatan i norra Nicosia
Gubbar och gummor som språkar inne i Büyük Han, ett verkligen trevligt ställe
Byggnad i stadsdelen Arabahmet
Och en bil av, för mig, okänt utseende och märke i samma kvarter
Byggnader på söndra sidan av staden som påminde mig om svavelbaden i Tbilisi i Georgien.
Utsikt från den kungliga lägenheten i slottsruinen St Hilarion utanför KyreniaKyrenias hamnKyrenia borg, som ligger mitt i stadenFrukostbuffén på mitt hotell The Colony innehöll till hälften ost, mumsPiren i KyreniaMagisk utsikt från slottet St HilarionUtsikt från takpoolen på hotellet The Colony
Detalj från Kyrenia borg
Färgglad restaurang eller hotell, antar jag. Stängt i november och lite halvvissnad bougainvillea.
Ingången till slottet St Hilarion
Det var det hela! Cypern är förresten en destination som det fungerar utmärkt att åka till också under vintern; jag var där i november. Så skynda boka, en liten avkopplande semester innan jul låter perfekt i mina öron.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Sommaren 2022 öppnade Trattoria Basta i Stockholm. I översta etagen på varuhuset Åhléns City, mitt i centrum vid Drottninggatan, och i samma lokaler där det också tidigare låg en italienare vid namn Pane Fresco.
Jag hade sett foton på hängande citroner tidigare, så när min väninna föreslår ett spontanbesök när vi var i området och blev hungriga, så tycker jag genast att detta är en bra ide.
För att vara säkra på att få bord gör vi en onlinebokninig till en halvtimme senare. Lokalen är ganska stor och jag skulle tro det fungerar också för drop-in, men vi är hungriga och vill inte chansa på att behöva vänta.
Lokalen
Lokalen är verkligen både fräsch, rolig och fin. Den italienska känslan är tydlig; här finns vitlök, chili, salami, blommor och citroner hängande överallt. Hela ingångspartiet är en enda stor hylla fylld med färgglada flaskor; ett tema som upprepas både ovanför hela den långa baren och i hörnet längst in i lokalen.
Detta är helt enkelt ett ställe man blir glad av att vara på. Detaljerna är också genomtänkta och på bordet finns vattenkanna i keramik med blommor, citroner tryckta på menyn och på servetterna. På väggarna hänger keramikfat med citroner och vi hör kökspersonalen prata italienska med varandra.
Vi beställer in varsin pasta; jag tar en linguni med tomatsås spetsad med citron och den spicy bredbara korven nduja samt burrata. Min väninna tar en pasta med tryffel och macadamiamandlar. Jag varnas om att det är ganska mycket sting i min pasta, vilket var just det jag var ute efter. Båda pastarätterna är goda och kostar runt 200 kronor.
Jag blir så riven med av stämningen och att det är så trevligt på Trattoria Basta att jag bestämmer mig för att jag vill ha dessert också. Valet faller på en tiramisu, min väninna känner att hon inte kan vara sämre och tar en pavlova.
Min tiramisu är enorm storleksmässig men lite blek i smaken. Pavlovans innanmäte och vaniljkräm är enligt min väninna god, men marängen är sådär.
Servicen
Min väninna tål inte ost och frågar efter en tartofuoasta utan detta. På bordet kommer en carbonara… Det tar lite tid att göra om maten och jag är halvvägs inne i min pasta när väninnans serveras. Det är tråkigt att äta själv, och i situationer som detta föredrar jag faktiskt att de tar ut min mat också och serverar oss båda när bådas mat är klar.
När notan kommer in så ser servitrisen att hon också har slagit in carbonaran i stället för tartufon, vilket betyder ett pris på ca 50 kronor mindre. Hon är snabb att ta ut notan och korrigera detta, vilket hon då gärna hade kunnat bjuda på när min väninna fick vänta på maten.
I övrigt var servicen helt OK, varen mer eller mindre. Det gick snabbt att beställa och maten kom in utan att behöva vänta för länge.
Om Trattoria Basta
Trattoria Basta ligger som sagt inne i ett varuhus. Den dagen vi var där stängde Åhléns klockan 20. Ca en halvtimme innan stängningsdags i varuhuset informerar servitrisen om att fram till detta kan vi gå ut den vanliga vägen. Om vi önskar sitta kvar så kan vi eskorteras ut genom en sidoingång, men detta görs först efter klockan 20.30.
Restaurangen har öppet till 22.45, så det är fullt mjöligt att avsluta shoppingen med att en pasta eller pizza, eller varför inte en av de färgglada drinkarna. Från 20.30 är ingången via Mäster Samuelsgatan 54.
Det finns en stor utomhus terrass, som jag antar används sommartid.
Den samlade notan gick på ca 850 kronor, då ingick också två glas prosecco.
Trattoria Basta är en kedja, som förutom i Stockholm också i skrivande stund finns i Borlänge, Falun, Gävle, Sundsvall och Österund.
Niagarafallen ligger på gränsen mellan Kanada och USA, likt flera andra av världens stora vattenfall som också utgör landgränser. Victoriafallen är delad mellan Zambia och Zimbabwe och Iguazufallen ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina.
Jag besökte Niagara Falls på en dagsutflykt från Toronto i Kanada. Det går att köpa hela utflykten som en organiserad tur, där man också gör några andra stopp, men jag ville vara mer fri och styra min egen tid. Dessutom ville jag inte göra andra stopp för att se något jag inte var intresserad av, så jag köpte bussbiljetter och reste på egen hand.
Niagarafallen består av två större fall, samt några mindre. Det största är Hästskofallen, eller Horseshoe Falls, som ligger mitt i vattendraget mellan de två länderna. Det mindre är American Falls, som ligger på amerikanska sidan och där själva fallet ligger längs Niagaraflodens brädd.
Rainbow Bridge och American Falls
Kanadensiska sidan av Niagarafallen
Bussen släpper av mig precis intill Hästskofallen, där också besökscentret Table Rock Visitor Centre ligger.
Horseshoe Falls och American Falls
Mitt första möte med Niagarafallen blir att stå ett fåtal metar från vattenmassorna som rinner över kanten och ner i den nedre delen av floden. Synen och känslan är häftig och magnifik, jag blir som förtrollad stående lång tid och njuta av naturkrafterna.
På sommaren, när vattenstånden är som högst, flödar det mer än 2,5 miljoner liter vatten per sekund. That´s a lot! Om vi ska fortsätta med siffror så är Hästskofallet 51 meter högt och 762 meter längsmed den svängda kanten.
Skylon Tower
Jag fortsätter längs promenaden och ser Hästskofallen mer och mer på avstånd. Jag stannar var och varannan meter och växelvis njuter av utsikten, fotar och filmar. Efter 90 minuter har jag bara rört mig de hundra metrarna fram till AmericanFalls!
American Falls sett från kanadensiska sidan är fint, men absolut inte lika breathtaking som Hästskofallen.
Hästskofallen och båten Hornblower
Aktiviteter att göra på kanadensiska sidan av Niagarafallen
Här råder det full kommers; hotellen och casinon trängs med varandra så nära fallen som möjligt. Allt är praktiskt och tillrättalagt för ett stort antal besökande. Aktiviteterna är många och när jag i en Facebookgrupp för Niagarafallen ställer en fråga så inser jag att många åker dit lika mycket för att göra en massa aktiviteter som för att uppleva fallen i sig.
Mest känt är båtturen Hornblower, och utsiktsplattformen Journey Behind the Falls vid den nedre delen av floden. Men det finns också Power Station, det tidigare kraftverket som också har en utsiktsplattform, och möjlighet att se fallen ovanifrån från Skylon Tower eller pariserhjulet Niagara SkyWheel.
En bit norr om bron ligger White Water Walk, där man går på byggda trägångar längsmed floden. Ytterligare en bit norr ligger Whirlpool Aero Car, som är som en öppen linbana över floden, och actionbåtturen Whirlpool Jet Boat, samt givetvis en zipline.
Hornblower båttur
Jag väljer bort det mesta av denna enorma mängd aktiviteter, men hade innan bestämt mig för båtturen Hornblower och eventuellt åka upp i SkylonTower. Jag hinner bara med Hornblower, som jag tyckte mycket om och som hade en lagom längd.
Jag betalar mina 35 kanadensiska dollar och ställer mig i kön för att åka hissen ner till båten. Väl nere får jag utdelad min ceriserosa plastponcho och vi går ombord på den öppna båten. Båten kör först mot American Falls, genast börjar vinden ta tag i ponchon. Jag knyter snöret tightare runt ansiktet och ser att något har knutit ihop ponchon så den sitter åt under rumpan, så jag gör det samma.
Vi förflyttar oss så mot Hästskofallen. Små vattendroppar stänker och flyger överallt och åt alla håll. Vattnet låter öronbedövande och här nere är naturkrafterna än mer imponerande än när jag såg vattenmassorna rinna över kanten. Precis när det börjar bli jobbigt med allt vatten och vind så vänder vi och beger oss tillbaka. Efter en vända mot Rainbow Bridge, där vi vinkar till de som är på den amerikanska båtturen och har blåa ponchos, är det roliga slut och vi går iland igen.
American FallsHorseshoe Falls från HornblowerOmbord på båten och med American Falls i bakgrunden
Passera gränsen mellan Kanada och USA
Gränsen mellan Kanada och USA går mitt på bron Rainbow Bridge, och för passera behövs ett giltigt pass. Skandinaver behöver inte ESTA till USA för att korsa gränsen från Kanada. Dock behövds det en dollar i kontakter, antingen kanadensisk eller amerikansk, som man stoppar in i en passeringskarusell när man lämnar Kanada. När jag har gått över bron och ska in i USA betalar jag också några dollar samtidigt som passet kontrolleras, vilket gick att göra med kort.
Halv stång för drottning Elizabeth
Utsikt från bron, American Falls till vänster och Horseshoe Falls rakt fram
Tillbaka från USA till Kanada är det gratis att passera. Passet kontrolleras på båda sidor åt båda hållen. Det var ingen eller minimal kö för passkontroll när jag gick över. Den som kommer från USA och vill över till kanadensiska sidan behöver ett ETA, som är deras version av ESTA, och som kostar ca en femtilapp.
Amerikanska sidan av Niagarafallen
Överallt jag läste innan resan stod det att allt som var värt att se finns på den kanadensiska sidan, det är inte ens är värt att ta sig över gränsen. Jag vägrade lyssna till detta råd, och det gjorde jag helt rätt i, för jag tycker de två sidorna av Niagarafallen är ganska olika och fina på var sitt sätt.
Men; för att börja med orsaken till att så många säger att den amerikanska sidan inte är värt att besöka, så är detta att man varken ser Horseshoe Falls eller AmericanFalls härifrån. Eller så här; fallen som helhet ser man inte. men man ser den övre delen av floden med brädden där vattnet forsar ut och blir till fall.
Men låt oss ta det från början.
Prospect Point och American Falls
När jag har kommit över på den amerikanska sidan så följer jag floden några minuter innan jag kommer till Prospect Point, som är American Falls norra sida. Känslan här är att man kommer ännu närmare det forsande vattnet än på den kanadensiska sidan, vilket kanske också kommer av att antalet andra besökare runt mig är betydligt lägre. Det är mer natur och jag; inte natur och jag plus två hundra andra.
Mitt i Niagarafloden ligger ön Goat Island, som är den som skiljer Hästskofallen och American Falls åt. Jag korsar floden på gångbron för att komma över till ön. Där känslan på kanadensiska sidan är modern med själlösa byggnader innehållande casinon och hotell samt asfalt och bilar, så är känslan på den amerikanska sidan grönt, frodigt och mer eller mindre bilfritt. Självklart inte utan souvenirshops och annat men betydligt mer modest.
Luna Island
Jag går längs vattnet på Goat Island fram till American Falls södra sida, mitt emot där jag tidigare stod. Här ligger den lilla ön Luna Island mitt i floden och helt ute på stupet vid fallet. På var sin sida av den minimala ön ligger större American Falls och pyttelilla Bridal Veil Falls. Jättefint. Luna Island blir min absoluta favoritplats på amerikanska sidan och jag stannar länge både på vägen dit och tillbaka.
American Falls och Luna Island från Goat Island
Luna Island och kanten där Bridal Veil Falls blir ett vattenfall, även om det är lite svårt att se att det är 50 meters höjdskillnad mitt i vattnet på bilden.
Goat Island med Terrapin Point
Jag fortsätter till Goat Island och passerar Top of the Falls, där det finns restaurang, souvenirshop, parkering etc. Här köper en glass med dubbel choklad och får den största en-skopasglass jag har ätit i mitt liv. Enorm. Tydligt att nu är jag i USA.
Efter ytterligare några minuter är jag framme vid Terrapin Point, som är där Horeshoe Falls börjar. Som alla säger så ser man inte fallet i sig här, utan bara övre delen av floden och kanten där vattnet rinner över. Det är inte alls många andra här och en bit upp längs älven ligger några äldre byggnader längs floden. Ett gammalt kraftverk kanske? Det är väldigt fint här och jag stannar ett tag innan jag går precis samma väg tillbaka.
Hästskofallen från Terrapin Point
Det börjar närma sig tidpunkten för att min buss tillbaka till Toronto ska avgå och jag har en landgräns att korsa. Best att bege sig tillbaka.
Aktiviteter att göra på den amerikanska sidan
På den amerikanska sidan heter båtturen på den nedre delen av floden Maid of the Mist, upplägget för de båda är det samma. Intill ligger Observation Tower, båda i närheten av Prospect Point.
På Goat Island finns Cave of the Winds, som är en plattform vid vattenkanten man tar sig ner till längs en mängd trappor. Det finns också ett litet turisttåg som går från Aquarium of Nigeria via Rainbow Bridge och ut till Goat Island.
Observation Tower och kanadensiska sidan i bakgrunden
Praktiskt om Niagarafallen
Det går både buss och tåg mellan Toronto och Niagra Falls, men utanför sommarsäsongen går tåget bara halvvägs och man får byta till buss. Jag valde därför buss från bolaget Megabus, vad jag kunde hitta så är detta det enda bolaget som kör hela vägen fram till fallen och inte stannar på busstationen en halvtimmes promenad bort. Bussresan tar drygt två timmar. Jag åkte med en buss så jag var framme ca 10.30 och hem igen 18.30.
I Toronto går bussen från Union Station, som är både en tågstation, tunnelbanestation och en bussterminal. Det varnas på nätet om att det är svårt att hitta till busstationen. Det är lite komplicerat; skyltar finns, men det är enormt stort och inte skyltat till busstationen från alla ingångar. Eftersom jag hade en ganska tidig buss, och inte ville vara på plats en timme innan på morgonen, så åkte jag dit dagen innan för att hitta.
Från New York är det nästan sju timmar att köra till Niagarafallen, så en övernattning är nog att rekommendera. Det går också att flyga till Buffalo flygplats, som ligger 40 minuter bort med bil.
Det finns massor av hotell att äta lunch på vid Niagarafallen, och många väljer också att äta på restaurangen på besökscentret Table Rock. Jag skippade båda och åt på Burger King i casinot Fallsviews food court. Jag hade också Taco´n´Tequila i kikaren, men det ligger lite längre bort och jag orkade inte gå så långt.
Jag var faktiskt nära att droppa också båtturen Hornblower för att jag läste alla ställen att man blev genomblöt av denna. Detta varierar säkert lite med årstiden och hur mycket vatten det är, men jag knöt snöret tight runt ansiktet och hade på huvan hela tiden blev inte alls blöt innanför ponchon. Dock såg jag många som inte hade knutit den ordentligt som var blöta på hela framsidan av tröjan när vi gick av. Jag hade shorts och flipflops, för att fötterna skulle tåla vatten.
Jag var vid Niagarafallen i mitten av september, då var det behagliga 22-23 grader där.
Av en tillfällighet såg jag något en vän hade kommenterat på Facebook. En lång lista med sevärdheter världen över och ett påstående som gör att man räknar efter hur många av dem man själv har besökt. Självklart ett uträknat stunt från förtaget för att få många att kommentera; det fattar man ju.
Som alla andra var jag också tvungen att räkna efter. Men varför göra som de önskar och kommentera på Facebook, när jag i stället kan göra detta till en hel artikel och dela här i stället? Just det.
Här kommer listan, med alla 36 sevärdheter och mina ja eller nej.
🛑 Taj Mahal
Nope. Man kan lett tro detta ska gå dåligt då det är nej på första. Jag har varit i Indien ett flertal gånger men inte sett Taj Mahal.
✅ La Sagrada Familia
Jag har sett Gaudis mästerverk La Sagrada Familia i Barcelona flera gånger, första gången sent 1980-tal, nästa gång i 2004 med Maxime, därefter 2014 och 2021.
✅ The Shard
Jag har ätit smarrig asiatisk mat på restaurangen Hutong i The Shard, som är Londons högsta byggnad.
The Shard
✅ Pyramids of Giza
Maxime och jag var i Egypten år 2003, då passade vi självklart på att göra en utflykt till Giza för att se pyramiderna.
✅ Tokyo Tower
Jag var i Tokyo under körsbärsblomningen år 2017. Tokyo Tower, som ser ut som en korsning mellan Eiffeltornet och en röd-vit trafikkon, är en mycket intressant byggnad.
✅ Sistine Chapel
Jag är i Sixtinska kapellet varje gång jag är i Rom, jag älskar Michelangelos målningar här. Precis innan stängningsdags är mitt bästa tips, och gå direkt till rummet med de stora muralmålningarna.
✅ Statue of Liberty
Maxime bodde i New York City i två år, under tiden passade jag på att besöka henne fem gånger, och vid ett tillfälle var vi inne i Frihetsgudinnan.
✅ Tower of Pisa
Oh yes. Jag var uppe i det lutande tornet i Pisa år 2015. Staden i sig var en besvikelse men att se tornet, som verkligen lutar, var kul.
Det lutande tornet i Pisa
✅ Bran Castle
Maxime och jag gjorde en helt fantastisk roadtrip i Transsylvanien år 2015, att besöka Draculaslottet Bran Castle fanns självklart med på listan. Men detta var långt ifrån det häftigaste slottet i området.
✅ Chichen Itza
När jag 2019 åkte på charterresa till Mexiko så var det givet med en dagsutflykt till världsarvet Chichen Itza. Som utbildat konstvetare med fördjupning inom kulturmiljövård kan jag mina UNESCO-sights.
Chichen Itza i Mexiko
✅ CN Tower
Tack som frågar, jag var alldeles nyligen i Toronto! Ett besök i CN Tower ingick; att se en stad ovanifrån är ju något särskilt. Tyvärr finns ingen artikel från besöket än.
✅ Versailles
En riktig favorit i Paris. Maxime och jag var i Versailles år 2012, jag älskade absolut allt där. Jag hade en resa bokad dit igen under 2020 men den gick självklart om intet. Men snart är det Versaillesrevansch för mig.
✅ Burj Khalifa
Dubai var också en resa med Maxime, vi var där precis innan jul år 2012. Burj Khalifa var då världens högsta byggnad, och är tydligen fortfarande så, och upp dit ville vi.
Utsikt från Burj Khalifa
🛑 Lotus Temple
Nope. Tvärt emot vad man kan tro från namnet är detta en modern byggnad från 1986, givetvis formad som en lotusblomma. Templet ligger i Dehli i Indien och i den staden har jag inte varit.
✅ Flatiron Building
Oh yes. Maxime bodde som sagt två år på Manhattan och hon jobbade då extra på ett kontor som höll till just i Flatiron Building. Denna kända trekantiga byggnad skvisad in mellan Broadway och Fifth Avenue. Baren på taket heter 230 Fifth och där var vi en och annan gång efter hennes jobb.
✅ Eiffel Tower
Detta landmärke i Paris. Turistig och ful tycker många om Eiffeltornet men jag älskar konstruktionen och är har varit uppe i tornet flera gånger, senast med Maxime i 2014.
🛑 Wat Arun
Nope. Jag har varit många gånger i Thailand men bara en gång i Bangkok, den ena gången ingick inte templet Wat Arun.
✅ Parthenon
Det största och viktigaste templet i Akropolis. Här har jag givetvis varit varje gång jag har varit i Aten, dvs tillsammans tre gånger. Senast med Maxime år 2007.
Parthenon-templet i Akropolis
🛑 Neuschwanstein
Nope. Tyvärr. Detta sagoslott i Tyskland har länge stått på min lista, men det ligger en aning ensamt och otillgängligt med flyg så det har inte blivit av än.
🛑 Maracana Stadium
Nope. Jag hade inte hört talas om detta ställe innan, så fick googla. Dock är jag ingen sportsentusiast, så inte konstigt alls. Ligger tydligen i Rio i Brasilien, som jag precis höll på att boka en resa till när corona slog till, men jag tror knappast att jag hade åkt till något stadium i alla fall.
✅ Dancing House
Si. Detta mycket märkliga hus i Prag passade Maxime och jag på att se då vi var där år 2012.
🛑 Las Lajas Sanctuary
Nope. Också är fick jag googla; men WOW vilken praktbyggnad. Madre Mia. Hit vill jag. Denna underverk av en kombinerad kyrka och bro ligger i södra Colombia.
🛑 Silver Pagoda
Nope igen. Detta tempel ligger i Phnom Penh i Kambodja. Jag har visserligen varit i landet men bara i Siem Reap för att se Angkor Wat.
✅ Edinburgh Castle
Yes, sir. Jag har varit i Edinburgh två gånger och båda gångerna var jag inne i detta finfina slott.
Edinburgh Caste med utsikt
✅ Petronas Towers
I början av 2013 var jag i Malaysia och Thailand med min syster Christiane. Det var en sol- och strandsemester men jag insisterade på några dagar i Kuala Lumpur och så blev det. Vi gjorde ett besök i Petronas Towers men jag vill säga att tornen är roligare från backen än att vara där uppe.
🛑 Guinness Storehouse
Nope. Utifrån namnet så tänkte jag direkt Irland och det visade sig stämma med Dublin när jag googlade. Jag hade en resa bokad till Dublin i augusti i år, som jag ställde in, men tror nog inte att jag hade gått till Guinness storehouse i alla fall.
✅ The Colosseum
En klassiker i Roma och på Colosseum har jag också varit ett flertal gånger, faktiskt varje gång i Rom. Mycket imponerande.
✅ Hagia Sophia
En pärla i Istanbul! Maxime och jag var här år 2017 och inne i Hagia Sofia blev vi båda helt blown away. Vilken arkitektur och vilken historia.
Hagia Sofia i Istanbul
🛑 Sydney Opera House
Nope. Inte alls varit i Australien och det står inte högt på min lista heller. Har jag sagt att jag har orm, spindel- och kräldjursskräck? Det blir inte bättre när hälften av dem innehåller dödlig gift heller. Nej tack.
✅ Brandenburg Gate
Min syster Christiane bodde flera år i Berlin och självklart hälsade jag på henne. Brandenburger Tor passade vi på att spana in.
Brandenburger Tor i Berlin
🛑 Osaka Castle
Nope. Som namnet säger ett slott i Osaka i Japan, jag har inte varit i Osaka.
🛑 Cali Tower
Nope. Nu fick jag googla igen, fast jag borde fattat att det är staden Cali i Colombia det rör sig om. Jag har inte varit här heller.
🛑 The White House
Nope. Nu går det riktigt dåligt för denna lista. Jag har inte varit i Washington DC men om jag hade varit där så hade jag nog bara gått förbi utanför. Jag vet inte ens om det går att komma in som besökare, men jag är inte så intresserad att jag hade gjort detta.
✅ Belem Tower
Yes! Äntligen ett ja igen, och dessutom sista på listan. Belem är en stadsdel i Lissabon och här ligger Belem Tower. Här var jag i 2015 och åt dessutom bakverket pastel de nata, som uppfanns här.
Kontentan? Jag skulle vilja säga att jag är en fullblodsresenär! 24 av 36 är inte dåligt, precis 2/3, och långt över Skyscannars påstående om pinsamma sju.
Av de 12 jag fortfarande inte har upplevd så är det bara tre som jag känner att gör mitt liv icke-komplett; Taj Mahal, Neuschwanstein och nyupptäckta Las Lajas Sanctuary. Jag får väl ge Skyscanner äran för upptäckten av sistnämnda också; tack så mycket.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Från första sekund jag såg bilder från hotell Bikini på Mallorca visste jag att hit ville jag. Lyxigt, genomtänkte, färgglatt och med vikt på detaljerna. Precis ett hotell i min stil.
Att det finns en stor pool är inte heller en nackdel, om jag får säga så.
Bikini Island & Mountain Hotel ligger i fina bukten Port de Soller, där jag var förra gången jag var på Mallorca. Port de Soller är vanligast att besöka som en dagsutflykt från Palma, där man tar sig dit med det lilla tåget i trä över bergen, med svindlande utsikt och bland citrusträd på de lägre områden.
Men nu är det fokus på hotell! Vi checkar in för två nätter och fokus är häng, mat, sol och bad på hotellet, men självklart ska vi också spana in den lilla hamnstaden.
Rummen på hotell Bikini
Vi bokar bayside plus-rum för att få havsutsikt, detta är värt varje krona. Utsikten är stunning och på min balkong finns förutom ett bord och en stol också en solsäng under en makramélampa. Vartannat rum har säng eller hängmatta, jag kunde aldrig bestämma mig för om jag heller hade velat ha hängmattan i stället för solsängen. Oavsett; jag ligger på balkongen och läser innan piffet båda dagarna och det är skönt.
Den genomgående stilen på hotellet är exklusiv hippiekänsla, detta avspeglas också i rummen. Mest påtagligt är den kända fredssymbolen, målet i cerise på det turkosa taket. Roligt är också det lika cerisea skrivbordet inne i garderoben; en lösning jag ska fundera på att själv skapa hemma.
Badrummet är lugnare i ljus turkost och bambu; väldigt snyggt med speglarna och lampan. I rummet finns också som en strandväska att ta med till poolen eller stranden, en färgglad strandhandduk och en stråhatt. Små detaljer som gör helheten fantastisk.
Poolområdet
Hotell Bikini har en väl tilltagen pool och många solsängar i olika utformningar och nivåer. Först andra dagen observerar jag att blommorna i poolens botten också är formade till en fredssymbol. Det finns solsängar på första parkett med utsikt över bukten och hamnen, andra solsängar på en hylla ovanför poolen, några har extra tjocka lyxiga madrasser, och några står i solen och andra i skuggan. Här hittar alla sin favorit. Stort plus för vattenstationen, som också finns vid receptionen, där gästerna kan gå och hämta eget vatten.
Vid poolen ligger baren Pikkini. Vi åt lunch här båda dagar, väldigt goda och fräscha rätter. Vi kärade ner oss totalt i lemonaden och testade också en smarrig kanna rosé-sangria med jordgubbar.
Restaurang Neni
Hotell Bikinis restaurang heter Neni; här serveras mellanrätter med inspiration från Tel Aviv. Vi tar in flera skålar röror samt lammracks och kycklingkebab från grillen, maten är ljuvlig. Mustig, umamigt och lagom kryddstarkt, med det möraste köttet.
Neni ligger på hotellets översta våning, i en ombonad utomhusmiljö med hundratals blomkrukor hängande i makraméamplar.
I anslutning till Neni ligger baren Donkey, där vi startar kvällen med varsin drink. Verkligen helt magiskt goda drinkar och att jag lyckas haffa sista bordet med utsikt är ett plus.
Frukosten på hotell Bikini
Nu pratar vi den godaste hotellfrukost jag har ätit på vad jag kan minnas! Nybakat bröd, flera sorters ägg i buffén samt a la carte-rätter att beställa, röror som hummus, guacamole och labneh, crepes med alla tillbehör man kan önska och flera sorters nypressad juice.
Frukosten serveras i Nenis lokaler och miljön är lika perfekt på morgonen som under kvällen. Vi sitter länge och njuter båda dagarna, innan vi går ner till poolen. Frukosten är outstanding; jag har helt enkelt inte varit så till mig över en hotellfrukost sedan jag var på Rooms Hotel i Georgien.
Det mest kända, och vackraste sättet, att åka från Palma till Port de Soller är med det lilla appelsintåget. Dock är det både det dyraste och det som tar längst tid också… Vi åkte tåget och spårvagnen till Port de Soller men tillbaka till Palma tog vi bussen som går varje halvtimme. Bussen åker nästan dubbelt så snabbt, kostar en tredjedel av vad tåget gör och utsikten är bitvis den samma.
Det finns flera olika rumstyper att välja mellan på Bikini Island & Mountain Hotel. Bor man på bottenvåningen så är det ingen utsikt över vattnet och det vill man ju ha. Investera i ett rum med utsikt och be om att få ett på översta våningen.
Andra kvällen åt vi middag i hamnen, vi åt också lunch där ankomstdagen. Let´s Go Explore har en utmärkt översikt över restauranger i Port de Soller; lunchen åt vi på El Passeig. För middagen spontantrillade vi in på Villa Luisa. Vi åt mycket bra tapas med en modern tvist på båda ställen.
Jag älskar hotell Bikini på Mallorca! Det perfekta stället för en vuxensemester; med en nice vibe, lyxig känsla och en skön pool. Vi stannade två nätter och maxade sista dagen genom att stanna hela dagen vid poolen. Två eller tre dagar är vad jag rekommenderar.
Avslutningsvis några foton från Port de Soller och tåget dit
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Carl Milles hem ligger på Lidingö i Stockholm. Jag har varit på Millesgården många gånger under mitt liv men det var ett tag sedan senast. Så när Maxime föreslog ett besök dit under den helg min mamma hälsade på från Oslo så tyckte jag detta var en utmärkt idé.
Statyn Dansöserna, på övre terrassen
Den monumentals Himmelstrappan upp från nedersta terassen, med statyn Solsångaren i fonden
Om Millesgården
Carl Milles levde från 1875 till 1955 och var skulptör. Bland hans främsta verk i Sverige är Orfeusgruppen utanför konserthuset i Stockholm och Poseidon på Götaplatsen i Göteborg. Carl Milles var gift med österrikiska Olga, som var verksam inom måleri och teckning.
Detalj från mellersta terrassenAganippefontänen utan vatten men med tre muser Antika statyer i antikgalleriet
Millesgården var Carl och Olgas hem i Sverige och första delen stod klart i 1908 och omfattade parets bostad med trädgård och var sin konstateljé. Under åren som gick byggdes Millesgården ut, med inspiration från Italien villor, piazzor och trädgårdar, och i synnehet Axel Munthes Villa San Michele på Capri.
Statyn Solsångaren på mellersta terrassen, en kopia av den staty Milles gjorde för ett uppdrag från svenska akademin, men här utan huvud och armar
Carl Milles ateljé i konstnärshemmet
Angränsande tomter köptes in och Millesgården växte till en anläggning som huserade både kultur- och naturupplevelser. Tomten anlades i olika terrasser men befintliga träd och vegetation behölls i stor grad.
Susannadammen på översta terrassen, med längan för antiksamlingen i bakgrunden
Efterhand blev Carl Milles mer och mer verksam i USA och han och Olga flyttade dit. 1936 skänkte paret Millesgården till svenska folket som en stiftelse men de fortsatte bo där när de under somrarna besökte Sverige. Carl Milles dog på Millesgården 1955.
Statyerna Guds hand och Musicerande änglar på pelare, på nedre terassenSkogskapellet där Carl och Olga Milles ligger begravdaStatyn Lilla Tritonen, där en triton är den manliga motsvarigheten till en sjöjungfru
Terrasserna och skulpturparken
Skulpturparken brukas delas in i tre områden, som är lite olika sinsemellan. Översta terrassen, vid huset, är den äldsta delen. Här finns statyer och fontäner strösslade lite överallt framför huset. Vid huslängan som innehåller antiksamlingen ligger Susannadammen, med fontänenen Susanna mitt i, omgiven av en mur med nischer för statyer.
Röda rummet i konstnärshemmetMålning av Olga MillesSkulptur på nedre terrassen
På mellersta terrassen återfinns en mycket fin fontän med tre muser som springer på vattnet. Här finns också restaurangen Lanthandeln en halvtrappa upp, samt området som kallas Lilla Österrike eller Olgas Terrass, en gåva från Carl till Olga som var född i Österrike. I Lilla Österrike ligger också Skogskapellet där både Carl och Olga Milles ligger begravda, byggd med inspiration från vägkapellen som är vanliga i Österrike.
Pelarloggia på övre terrassen, mycket italiensk känsla
Aganippefontänen på mellersta terrassen, som föreställer tre muser i människoform som springer på vattnet, dock fontän utan vatten nu på hösten
Nedersta terrassen är den största, med en magnifik utsikt över Hjorthagen och Gärdet. Både kortsidorna ramas in av antika pelare och här finns de musicerande änglarna och Guds hand, dvs bronsstatyer på höga pelare. Det finns också två större fontäner, samt den monumentala Himmelstrappan som leder upp till övriga terrasser och konstnärshemmet.
De antika pelarna på nedre terrassen, med utsikt mot Hjorthagen
Staty utanför konstnärshemmet på översta terrassen, magnifik kombination mellan metall och träd
Köket i konstnärshemmet, med luckorna målade för att matcha kaklet
Skulpturparken på Millesgården är en av mina absolut finaste platser i Stockholm. Det är så fint med alla statyer och skulpturer mellan träden och växterna. Så osvenskt och som en oas bara en bit utanför staden. Jag skulle lika gärna kunna vara i Italien på riktigt, de har verkligen lyckats fånga den rätta känslan.
Hallen i konstnärshemmet, men det fina mosaikgolvet
Statyn Frans av Assisi, gjort av en av Carl Milles elever
Konstnärshemmet
Även om jag tycker att trädgården och skulpturparken är höjdpunkterna på Millesgården, så är också konstnärshemmet väl värt ett besök. Finast tycker jag att hallen är, med den svartvita mosaiken som Carl och Olga själv la och som är så vackert när solen faller på. Jag är också mycket fascinerad av köket, där Olga målade luckorna för att matcha kaklet. Så fint.
Fontänen Poseidon på nedre terrassen, en kopia av den som står på Götaplatsen i Göteborg
I röda rummet framhävs de gröna ärrade bronsstatyerna mycket bra; perfekta kontrastfärger. Det finns också en gallerilänga fylld med antika statyer, som var något Carl Milles samlade på.
Tomatsoppan med mozzarella på caféet Lanthandeln, mycket god
Konsthallen
Konsthallen stod klar först 1999 och här finns olika ambulerande utställningar. Jag har tidigare sett en utställning med Chanel-kläder här och när vi var här nyligen fanns en mycket finns fin utställning med venetiansk glaskonst.
Pelergång på mellersta terrassen, här syns inspirationen från Villa San Michelle på Capri väldigt tydligt
Hitta till Millesgården och praktiska tips
Millesgården ligger på Lidingö. Det tar ca tio minuter med bil fån stan. För den som reser kollektivt är det tunnelbana till Ropsten och buss en hållplats över Lidingöbron, därefter tio minuters promenad.
Inträdet är i skrivande stund 170 kr för vuxna och gratis upp till 18 år.
Millesgården har stängt måndagar, öppningstiderna är 11 till 17.
Det finns inga hissar eller ramper upp från nedersta terrassen, dock har caféet Lanthandeln ingång också från gatan.
Skogskapellet, där Carl och Olga Milles ligger begravda, och växterna som utgör Lilla Österrike
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Något av det första jag hörde från andra när jag sa att jag hade bokat en resa till Kenya är att det är förbjudet med plastpåsar i landet. Vaddå förbjudet, undrade jag genast. Får man böta för att bära en plastkasse på gatan? Fängelse? Gäller det stora påsar? Små påsar? Enliterspåsar med flytande från flygresan?
Frågorna var fler än svaren.
Min goda vän Google gav mig inte heller de bra svaren jag hoppades på. När jag googlade är det förbjudet med plastpåsar i Kenya så var första träffen Världens tuffaste lag mot plastpåsar sedan 2017. Böter på 38 000 dollar eller upp mot fyra år i fängelse för de som bryter mot lagen. Det gäller tillverkning, försäljning eller användning av plastpåsar.
Hårda bud. Och inte hela sanningen.
Så nu ska jag reda ut hur det fungerar i praktiken.
Hur är det egentligen med förbudet mot plastpåsar?
Det stämmer att Kenya i 2017 kom med en ny och mycket hård lag för användning av plastpåsar, som i en bärkasse. Som är applicerbar om man köper något i en affär. Detta gäller alla sorters affärer; lilla hyddan på stranden eller i stora shoppingmallen i stan.
Oavsett var man är i landet och hur stor affären är så är det strängt förbjudet att ge ut varorna kunden har köpt i en plastpåse. Som Google säger Böter på 38 000 dollar eller upp mot fyra år i fängelse för de som bryter mot lagen och ger/säljer sin kund en plastpåse att bära hem varan i.
Kan jag som turist ta med plastpåsar in i Kenya?
Jag hade flera zip-plastpåsar och en och annan vanlig bärkasse i min resväska. På flygplatsen i Mombasa röntgade de först alla resväskor på vägen ut, sedan fick alla öppna väskorna framför en anställd.
Eftersom det på inget sätt gick att dölja mina plastpåsar när jag öppnade resväskan tänkte jag att det var lika bra att erkänna innan kontrollanten sa något. Ja sa något i stil med att jag hade många plastpåsar med mig, men att jag lovade ta med dem tillbaka till Sverige (vilket var sant) och hon viftade bort det och svarade något i stil med Oh, that´s no problem.
På safarilodgen jag bodde på lärde jag känna Hayden, en kvinna från Seattle som driver ett barnhem i Nairobi. Hon är i Kenya fyra månader per år, så jag ställde samma fråga till henne när vi låg vid poolen. Hon bekräftade det jag hade hört, men som är svårt att hitta när man googlar; att det är affärerna som inte får ge ut bärkassar. Hon har också med delar av sitt bagage i små plastpåsar i resväskan varje gång hon reser till Kenya.
En second opinion är bra, men varför inte lika bra få en third också. Lodgen jag bodde på hade en paviljong nersänk i jorden precis vid djurens vattenhål, som du kan läsa mer om i länken under, och i den träffade jag varje kväll den kenyanska morfaren som var på safari med tre döttrar med män och en skock barnbarn. Morfaren och jag pratade långt och länge om dagens safariupplevelser, varje kväll innan middag. Ena kvällen hade han och ena barnbarnet köpt souvenirer på stranden och de hade fem-sex små kassar gjorda av något grönt naturvänligt material.
Vi kom då in på ämnet plastpåsar, som han tyckte var en styggelse, och bekräftade också att det numera inte går att få en plastpåse när man köper något eller på annat sätt köpa plastpåsar i affären, som en rulle soppåsar etc. Han sa också att det inte är förbjudet att ta in plastpåsar i landet, i alla fall inte för turister. Han var dock lite osäker på hur det är för kenyaner att ta in plastpåsar när de har varit utomlands, men jag antar att de inte läser en svensk blogg för att få svaret och lämnar den frågan obesvarat.
Så kontentan är; du kan ta med dig ditt bagage i små plastpåsar i resväskan om du är en sådan. Utan att riskera 400 000 kr i bot eller fyra år i fängelse. Men det minsta du kan göra är ju att ta med dig plastpåsarna hem igen; lite hyfs och respekt får man ju visa.
Andra länder då?
När jag var på Aruba år 2017 fick jag lära mig att också där är plastpåsar avskaffade i affärerna. Har du inte med egen tygpåse eller annat så får du gå till affärens lager och fråga efter en kartong som tvättmedlet eller bananerna ankom butiken i.
Jag har också plockat upp att det om Tanzania också säga att plastpåsar är förbjudna. Om det är samma regelverk som i Kenya eller inte kan jag dock tyvärr inte svara på, jag har tyvärr inte varit i Tanzania. Än.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag har länge haft ett önskemål om att besöka alla världens länder. Men om jag ska vara helt ärlig har det inte känts helt realistiskt. Dels för att jag inte är en heltidsresenär; dvs att jag inte skulle hinna på min fritid och med de semesterdagar jag har, dels för att min riskapetit är inte så hög att jag skulle resa till länder som är farliga att vistas i.
Utöver detta finns också den delen att jag inte är 22 och gillar en viss standard på mina resor. Det blir mao ganska dyrt med allt resande och jag vill ju leva ett drägligt liv hemma också.
Men 100 länder då…
Japp, nu börjar vi närma oss ett relevant mål. Jag känner några personer (inte många) som har varit i mer än 100 länder. Detta känns som något som jag också skulle kunna uppnå.
Tänkte jag fram till mars 2020.
Niagarafallen från kanadensiska sidan
Om jag skulle hålla samma tempo som jag hade gjort åren innan 2020 så var det inte långt kvar till 100 länder. Fram till världen stängdes ner i mars 2020 hade jag besökt 82 länder, varav Singapore och Indonesien i februari.
Under 2019 besökte jag fem nya länder, under 2018 blev det också fem och 2017 hela åtta stycken. Hade jag kunnat fortsätta resa på samma sätt under de senaste två-tre åren som jag tidigare gjorde så borde jag statiskt ha passerat 100-sträcket nu.
Så blev det ju inte, det vet vi ju alla.
Men hur många länder har det blivit då?
Jo tack som frågar. Förra veckan kom jag hem från Kanada, som blev mitt 85 land! Men det är viktigt att fokusera på det positiva. Jag var på Grönland i somras, och båda Grönland och Kanada visas som jätteländer på en platt karta. Så om vi räknar färjad yta på kartan nedan så har den ökat med i runda slängar 70% under 2022.
Alltid något!
Nu blir kanske någon nyfiken på vilka nya länder jag har lyckats resa till under pandemin och jag kan ju inte lämna någon i ovisshet. Hösten 2021 prickade jag in Andorra, i år har jag prickat in Kenya i mars och Kanada i september.
När får vi fira 100-sträcket här då?
Jag vet faktiskt inte. Vet inte när jag tror det skulle hända. Och jag är långt ifrån lika säker på om det kommer hända som jag var i februari 2020.
Nu ser jag det mer som en bonus om det händer och är på riktigt glad över alla färjade ytor på min världskarta. Så glad att jag blev tvungen att dela min glädje här precis efter att ha fyllt i Kanada.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Under drygt 400 år, från tidigt 1200-tal till mitten av 1600-talet, så tillhörde ön Kreta till republiken Venedig. Detta är något som fortfarande i högsta grad sätter sin prägel på flera av de finaste städerna och områdena på ön; inklusive Chania.
Chania är i dag Kretas näst största stad, efter Heraklion, och det bor drygt 50 000 personer här. Maxime och jag var på en dagstur till Chania i maj 2022, men vi var också i staden en vecka för ca 15 år sedan.
Det är helt klart den gamla venetianska stadsdelen som är Chanias behållning. Vår upplevelse är att denna något förenklat går att dela in i tre delar, som ärligt talat inte är så olika sinsemellan, och texten nedan kommer följa den uppdelningen medan bilderna inte följer någon gruppering.
Den gamla venetianska hamnen
I hjärtat av den gamla stadsdelen ligger hamnen med sina bakgator. Föga förvånade är själva hamnen kantad med restauranger och serveringar, både större och mindre och med eller utan grekiska blå stolar. I maj var antalet turister inte överdrivet högt och det var mycket trevligt här. Vi valde att äta i hamnen med bästa utsikten pga mysighetsfaktorn och läget i solen (obs i maj och vi var soltörstiga), men det finns säkert godare mat på andra ställen.
Precis utanför hamnen ligger en fyr på en udde; idyllen är komplett. Innan venetianerna kom till Kreta så var ön under arabiskt styre och mitt i hamnen ligger moskén Kücük Hasan
De smala gränderna och trapporna
Väster om hamnen ligger det som av många anses som Chanias mysigaste område, vi kan inte annat än att hålla med. Det är inte många gator här, men de som finns är smala, kullestenbelagda och kantade av pastellfärgade hus med blomprydda smidesjärnsbalkonger. Lite här och var finns det trappor och höjdskillnader. Antalet restauranger och butiker är stort men det kändes inte odrägligt i maj.
Området är som sagt inte stort och plötsligt var vi ute av de mysiga gränderna. Då fick vi bara gå en till vända i hamnen och in igen.
Kajen Akti Tompazi
Till höger om hamnen ligger kajen Akti Tompazi. Detta är en sträcka längsmed vattnet med en båthamn; nedanför höjden Kastelli.
Många av byggnaderna längs Akti Tompazi är gamla fabriksbyggnader. Här ligger finare och moderna barer och restauranger. Miljön känns påkostad och trendig, maten på borden är minimalistisk snygg och det är cocktails och olika spritz i glasen.
Känslan är medveten men samtidig trevlig, våra spontana tankar då vi gick här var att till Chania stad skulle både Maxime och jag kunna åka för en weekend med våra väninnor. Givetvis på ett hotell mitt i smeten med en pool.
Kreta har två internationella flygplatser; en vid Chania och en vid Heraklion på mitten av ön. Norwegian flyger direkt från Stockholm till Chania från maj till oktober.
Det går regelbundet bussar på öns norra kust, från Chania via Rethymnon till Heraklion. Dessa är moderna och bekväma.
Vi tycker som sagt att Chania stad skulle vara en perfekt destination för en helgresa med vännerna. Jag hade velat bo i den gamla stadsdelen, och för mig är pool en nödvändighet på när jag är vid Medelhavet.
Stranden Nea Chora ligger 20 minuters promenad väster om den gamla stadsdelen. Maxime och jag använde denna strand då vi var i Chania för 15 år sedan. Den var då ingen toppenstrand, dvs inte klart och turkost vatten, men fungerar bra för att sola och bada.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Har du inte hört talas om Tsavo nationalpark? Det hade inte heller jag innan jag började leta efter safaripark i Kenya. Parken är inte bland de mest kända i östra Afrika, men Tsavo och Salt Lick Safari Lodge har många höjdpunkter att bjuda på.
Häng med till våra bästa tips för en billig och bra safari som det är lätt att nå med tåg.
När jag letade safari i östra Afrika var det viktigt för mig att safariparken låg nära en internationell flygplats. Jag önskade nå den utan att behöva göra en flygning med lodgens privata flygplan, eller för den sakens skuld spendera sex till åtta timmar i dito bil. Både lösningar är mycket kostsamma, ja marktransport i Afrika är generellt dyrt för turister, och jag ville inte heller lägga så mycket tid på transport.
En tredje, men lika viktig förutsättning, var att det också var nära till havet. Att inkludera några dagar till sol och bad var avgörande. Kort sagt; jag ville ha en enkel och avslappande semester och jag hade bara tio dagar inklusive resdagar samt både safari och solsemester.
Att hitta och välja Tsavo nationaklpark
Jag visste att alla de största nationalparkerna i Afrika, som Krüger, Masai Mara och Serengeti, ligger långt från närmaste internationella flygplats, så dessa var bara att glömma. Jag behövde hitta mindre, och mer okända, safariparker som var mer lättillgängliga.
Jag började helt enkelt läsa på safariarrangörernas hemsidor för att hämta inspiration. En kombination som uppfyllde alla mina krav var Chobe nationalpark i Botswana, men där hade jag redan varit. Jag gillar ju att besöka nya länder, så Botswana utgick.
Ganska snabbt hittade jag Tsavo nationalpark i Kenya, nära Mombasas flygplats, samt Arusha nationalpark i Tanzania, nära Kilimanjaro flygplats. Jag hittade en lodge i Tsavo som jag tyckte verkade bra, men klickade mig också runt på grannlodgerna i området.
När jag av en händelse såg de små husen på pelare, som cupcakes mitt bland elefanterna, hos Salt Lick Safari Lodge så visste jag att det var dit jag skulle!
Salt Lick Safari Lodge
Efter att jag hade letat mig in på lodgens hemsida så hittade jag att de sålde ett paket med två nätter, helpension, två safaris, tåg från Mombasa till Voi och transport vidare därifrån. Allt detta för 3200 kr för ett enkelrum och 2500 kr per person i dubbelrum. Som hittat!
Salt Lick Safari Lodge uppfördes faktiskt redan under 1970-talet men har underhållits väl. Lodgens största behållning är definitivt det vattenhål som restaurang och rum är oppförda runt. Hit kommer de vilda djuren för att dricka, oftast runt soluppgång och solnedgång. Bara några meter från receptionens öppna ytor trängs djuren, dagligen kommer både elefanter och buffaloer till rännan precis utanför räcket. Zebrorna håller sig bakom i dammen och då och då badar en buffalo där. På övervåningen ligger baren, som har en stor terrass för ett ovanifrånperspektiv och mer utsikt över landskapet. Från mitt rum har jag ungefär samma utsikt som från altanen.
Precis vid vattenhålet ligger en paviljong nersänkt i marken, som går att nå genom en trappa och tunnel från receptionen. Här kommer vi riktigt nära de små djuren som föredrar vattenhålet, på nära håll studerar jag aporna, marabou-storkarna och zebrorna.
Elefanterna som dricker vatten några meter från mig är det gulligaste och mest fascinerande jag har upplevd. Jag älskar elefanter. Då och då kommer en flock med ungar eller en mamma och pappa med sin elefantbaby. Ena kvällen tränger en vuxen elefant sig så babyn kommer i kläm mellan denna och mamman, babyn ramlar ner i vattenrännan de dricker från. Mamman lyfter snabbt upp igen den med snabeln, sen ger hon sig på den andra elefanten. Slagsmålet är ett faktum och hela flocken vänder sig från den stackarn som pressade babyn ner i rännan.
Nästa dag berättar jag det hela för min chaufför, han säger detta händer hela tiden och senast förra veckan kom inte elefantungen upp igen och fick hissas upp av veterinären.
Djuren och safariturerna
Salt Lick Lodge erbjuder, som så många andra safarilodger, två safaris varje dag på drygt två timmar. Den första börjar klockan 06.30 på morgonen och den andra klockan 16.30. Det ingår två safariturer i paket jag har köpt, men när jag först är på safari så vill jag ut och se djuren så jag köper till ytterligare tre.
Många som bor på Salt Lick Lodge är där med egna safariarrangörer, som de också åker ut på safariturena med. Det är mao inte många som själv bokar direkt från lodgen och är med på deras safariturer. Detta resulterar i att mina tre första turer är jag själv i bilen, vilket är skönt för jag får bestämma allt men också lite tråkigt då jag reser själv och gärna hade umgåtts lite med någon. Fjärde turen är det både en amerikansk kvinna med samt tre britter och den sista är också den mycket trevliga amerikanska kvinnan med på. Ja tack för sällskap.
Jag har samma chaufför alla fem turer, vilket jag tycker är lite tråkigt då olika chaufförer ofta har andra favoritväger att åka och olika trix för att hitta djuren. Jag tyckte också att chauffören verkade lite trött och oengagerad, men han hittade djuren. På de fem safariturerna såg jag lejon sex gånger, så jag ska absolut inte klaga.
Övriga djur var givetvis en hög olika hjortdjur, mycket zebror, massor av buffalos, ett gäng elefanter och massa fåglar i alla storlekar. Vi såg en giraff, vilket jag borde vara nöjd med då det bara finns två eller tre i reservatet. Det finns inga flodhästar och inga noshörningar, vilket inte gör mig det minsta då inga av dem är mina favoriter. Vad som finns är två eller tre leoparder, vilka jag tyvärr inte såg och som är tråkigt eftersom detta är enda big five-djuret jag inte har sett. Än.
Det ska också läggas till att landskapet i Tsavo nationalpark är fantastiskt. I bakgrunden tornar bergen upp och en riktig klar dag kan man se Kilmanjaro. Marken är röd och parken är känt för de röda elefanterna; de färjas av dammet och jorden under regnperioden. Jag var där i mars, när växtligheten är som frodigast; kombinationen av de blå bergen, de gröna växterna och den röda jorden var magisk.
Nu bokade jag ganska snabbt extra safaris, så jag hade två per dag, men egentligen hade inte detta varit helt nödvändigt. Det är så många djur att se vid lodgen och vattenhålet att det hade fungerat med bara morgonsafari några dagar.
Rummen och maten på Salt Lick Safari Lodge
Salt Lick är en mycket billig safarilodge jämfört med många andra. Vattenhålet och närheten till djuren där är oslagbar, samt att det är väldigt roligt att bo i runda hus på pelare och med hängbroar mellan. Dock är detta ingen lyxresort, rummen är fina men de har inte det lilla extra och de saknar balkong. En nackdel med att ha vilda djur strykande omkring lodgen är att det inte är tillåtet att gå utomhus, vi får endast röra oss mellan huvuådhuset och rummen.
Det serveras frukost och middag på Salt Lick, både i bufféform. Maten är OK, varken dålig eller bra, men det serveras ungefär det samma varje dag och efter tre dagar är jag riktigt trött på allt.
Lunchen serveras på grann- och systerlodgen Taita Hills Safari Resort. Här är det låga byggnader med balkonger och lummig trädgård som gäller, det är också här poolen ligger för oss som bor på Salt Lick Lodge. Maten är generellt mer vällagad på Tahita Hills och utbudet mer varierande.
Det tar ca tio minuter att köra mellan de två lodgera och personalen kör en när man önskar. För den som önskar är det också möjligt att skjutsas till Taita Hills både för frukost och middag men jag gjorde aldrig detta. I stället åkte jag dit varje dag efter frukost och läste, solade och badade tills det var dags för att åka tillbaka för att hinna med eftermiddagssafarin.
Allt i allt så uppskattade jag Salt Lick Safari Lodge mycket, mest för närheten till djuren när de kom för att dricka vatten. Jag trodde heller aldrig att jag skulle tröttna på att se lejon, men när vi under sista safarin såg lejon för andra gången så var det OK att inte stanna bilen där i evigheter.
För en enkel, billig och lättillgänglig safariupplevelse så rekommenderar jag Salt Lick mycket. Men förvänta dig inte samma lyx eller lika bra chaufförer som om du skulle bo på en lodge som kostar tio gånger så mycket.
Tips och att hitta till Tsavo nationalpark och Salt Lick Safari Lodge
Tåglinen Madaraka Express SGR går mellan Mombasa och Nairobi och öppnade år 2017. Voi är närmaste station till Tsavo nationalpark och resan dit tar två timmar från Mombasa. Tåget mellan de två stationerna avgår en gång per dag, kl 8 från Mombasa mot Voi och klockan 12 från Voi till Mombasa. Mellan Nairobi och Voi tar resan tre timmar. Min tågbiljett var i första klass, vilket jag skulle säga motsvarade en SJ andra klass, och den kostar ca 200 kr att boka själv.
Jag köpte ett tvådagarspaket hos Salt Lick Safari Lodge, men valde att lägga till en tredje natt. Generellt gillar jag att ha gott om tid på varje lodge, så jag också kan ta det lugnt och inte bara slänga vidare till nästa park. I paketet ingår transport från Voi station till lodgen, vilket tar en timme. Den som väljer bort första klass på tåget och rum med utsikt mot vattenhålet kan också spara en hundralapp eller två, men vattenhålsutsikt rekommenderas mycket.
Varje extra safaritur kostar $25.
Den närliggande och enkla starandsemestern då? Den hittade jag i Diani Beach, som jag återkommer till.
Eftersom tåget går klockan 8 på morgonen måste man sova första natten i Mombasa. Jag valde bort Mombasa stad för Bahari Beach Hotel vid stranden Nyali och bara en halvtimmes taxiresa från flygplatsen. Väldigt charmigt hotell, dock lite slitet.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Ostuni är en av italienska Apuliens medeltida vita städer på en höjd. Innan jag bokade en flygbiljett till Brindisi på den italienska klacken, och i en Facebookgrupp frågade efter tips i området, så hade jag varken hört talas om Ostuni i synnerhet eller städerna på kullarna i allmänhet.
Men redan efter en mycket kort blick på härligheten visste jag att hit skulle vi.
Ostunis historia
Nuvarande Ostuni påbörjades ca år 1000, med en kyrka, som tyvärr inte finns kvar, på kullens topp. Som så många andra medeltida städer så säkrades denna med en ringmur, där lyckligtvis stora delar fortfarande finns kvar. Men det var först under den italienska renässansen, dvs 1500-talet, som staden växte. Hertiginnan Isabella av Bari, som ärvde staden 1507, var en beskyddare av konst och litteratur och många humanister flyttade till Ostuni. Det var också under denna perioden som kostymen blev för trång och Ostuni expanderade utanför muren och kullen.
Medeltida Ostuni på höjden
Längst upp på kullen ligger La Cattedrale och den välvda passagen Arco Scopa. Sistnämnda njuter du bäst av genom att köpa en gelato på stället som ligger nästan under valvet, som sedan intas vid ett av de tillhörande borden. Jag såg också många åta frukost på samma ställe, så om frukost inte skulle ingå i boendet så är nog detta ett bra ställe att inta denna på.
Som sig hör och bör i en italiensk medeltida stad så är de smala gatorna äkta labyrinter. Eftersom vi pratar om bebyggelse på en höjd är givetvis muren runt cirkelformad och gatorna följer samma formation, med tvärgående trappor mellan.
Det är en fröjd att bara gå omkring i gränderna bland de små vita husen. Bitvis transformeras gränden till ett smalt fem meter högt valv genom ett hus, där bara en person i taget kan gå i brädden, för så att öppna sig mot et torg där vi möts av en vägg av rosa bougainvillea. De tvärgående trapporna är på sina ställen så branta att de går i hårnålsformationer, alltid med en bänk att kunna vila sig på, och ofta med en kattfamilj med de gulligaste kattungar boende mitt i trappan.
Lite här och var ligger småkyrkor insprängda bland bostadshusen; ved första anblick ser dessa ut som bostadshus, sedan ser vi att de har ett kors och en klockstapel som sticker upp.
Renässansstaden
Den södra delen av den medeltida bebyggelsen på kullen går direkt över i 1500-talsdelen av staden. Här ligger stora torget Piazza Liberta, vars ena sida upptas av den enorma byggnaden Palazzo di Citta. Vid torgets avslut står finfina Colonna di Sant´Orenzo och utgör en liten rondell.
Mitt emot kolumnen går en monumental trappa ner ytterligare ett torg, namnet verkar vara Via Vito Tamborrino. Vid trappans början ligger Bar Casbah som blev en favorit både för kaffe och drink pga bra läge och svängande jazzmusik. Nere på torget ligger Cremeria alla Scala, som säljer glass, och där kön kvällstid kan vara riktigt lång. Väl värt att köa. Mitt emot befinner sig Etré Food and Beverage, som har en väldigt trevlig servering. Vi åt inte här men det som kyparen serverade runt oss såg gott ut.
Vi går också en sväng utanför staden för att få den riktiga intrycket av att Ostuni ligger på en höjd. Vi siktar på kyrkan Chiesa del Carmine och fortsätter förbi denna, mellan murar och över vallmoåkrar. På vårt äventyr passar vi också ett område med en konstinstallation som ser ut som höbalar med virkade nät runt. Mycket intressant och roligt.
Hotel La Terra
För mig är det alltid viktigt att bo mitt i smeten, så att bo mitt i den medeltida kärnan var givet. Bokningssajterna har inte så många hotell i detta område, vårt val föll på Hotel La Terra och det visade sig vara ett utmärkt val.
Hotellet ligger i en fyravåningsbyggnad och inget rum är det andra likt. Vita väggar och mörka trädetaljer. Fönstret i mitt rum är inte stort men det ligger mot den ena terrassen och utsikten är hänförande. För La Terra har hela tre terrasser, varav den ena tillhör restaurangen och på den som befinner sig under mitt rum står tre solsängar!
Vi älskade La Terra och rekommenderar det mycket, men i backspegeln hade det fungerat också att bo i renässansdelen av staden, runt Piazza Liberta.
Restaurang Il Posto Affianco
Det är mycket bra service i receptionen på Hotel La Terra; när vi första kvällen checkar in i 20-tiden på kvällen så frågar vi efter middagsrestaurang för kvällen. Tipset vi får är Il Posto Affianco, som ska vara stadens bästa restaurang, och ligger längs en av de långsgående gränderna nära kullens topp. Vi missar precis sista lediga bordet utomhus och får vänta ett tag, vilket vi passar på att göra med var sin enorma kupa fylld med aperol spritz.
Valet är svårt mellan pasta och pizza; denna första kväll vill vi äta något klassiskt italienskt. Till slut faller valet på pizza för oss båda och det är absolut inget fel på detta val.
Efter middag behöver vi utforska mer av gränderna och vi är i säng en bra bit efter midnatt. En drink i enorma utomhusbaren Riccardo loungesolar blir det också, som för övrigt sträcker sig minst hundra meter genom gränder och smala trappor. Världens längst utomhusbar?
Borgo Antico Bistrot
De första bilderna som brukar dyka upp när man googlar Ostuni är Borgo Antico Bistrot. En utomhusservering i en hårnålsbacke, med fantastisk utsikt och riktig trevlig stämning. Specialiteten är olika chark- och ostbrickor och det finns en uppsjö att välja mellan, men det finns också några pastarätter samt andra smårätter. Drinklistan är också bra, med fokus på aperitivos. Plankan vi väljer är en fröjd för både gommen, ögat och kameran.
Det går inte att boka bord, så kom i tid för att få ett bord. Vi är på plats klockan halv sju och kan då välja och vraka men när vi går ca klockan 23 är kön lång.
Tips och att hitta till Ostuni
Ostuni ligger 35 minuter med bil från Brindisi, i nordvästlig riktning. Från Bari är det ca en timme att köra.
Det går att åka buss från Brindisi stad men eftersom vi landade sent så valde vi att ta en taxi. Tyvärr är det ganska dyrt med taxi, vi var fyra som delade och betalade €80.
I skrivande stund, 2022, flyger RyanAir direkt från Arlanda till Brindisi; detta var orsaken till att Apulien ens kom upp på tapeten som ett resmål. Vi bokade tidigt och betalade ca 1000 kr för resan, med bagage.
Andra vita städer på kullat är bland annat Locorotondo och Cisternino, som vi bara såg på avstånd.
Apulien, eller Puglia på italienska, är en ganska okänt och mindre utforskad del av Italien. Andra ställen vi besökte under vår vecka var Martina Franca, Alberobello och Polignano a Mare.
Jag märkte det först då jag var på safari i Botswana hösten 2019. Först fotade jag artigt fåglar när guiden pekade, jag ville ju inte framstå ohyfsad. Sedan började jag bli lite engagerad och fotade dem på eget initiativ.
När jag i våras kom till Kenya tog jag mig själv i att vara den som i safaribilen ropade ut Stanna, jag ser en fågel! Utan att skämmas, till råga på allt. När jag kom hem och gick genom bilderna så fanns det tom ganska många foton på bevingade varelser. 63 för att var specifik.
Jag har helt enkelt blivit en sån. En fågelintresserad person. Fast de måste vara färgglada och helst med lite storlek. Huruvida den är sällsynt eller inte är inte viktigt.
För mig är det endast utseendet som räknas.
Ett strutspar, killen är den fina till vänster
En maraboustork
Namnlös rolig hjärtformad fågel med rött ansikte och stor näbb
Hmmm, en fågel med stor och färgglad näbb
En gam, det kan tom jag se alldeles själv
Fin blåbröstad fågel, som nästan ser ut som doppad i olja
En poserande maraboustorks akterända
En jätterolig fågel som jag vill se mer av
Jag måste erkänna att et var först då jag kom hem och såg bilderna som jag fattade att det fanns två olika små blå fåglar
En till kill-kalkonDenna ser ut som en lokal höna, men nu killgissar jag jättemycket
Att jag gillar hotell med dramatisk och maximalistisk inredning borde inte komma som någon överrakning. Mönstrad tapet, sammet, guld, mustig lila eller grönt och bordellrött. Blommor och överdådighet. Ja tack, nu pratar vi.
Min väninna Viveca och jag har pratat om Görvälns slott några gånger, det som har stoppat oss är att man behöver bil för att ta sig dit. När Viveca i under förra veckan hörde av sig och sa att det under sommaren går buss, och att hon hade hottat ett prisvärt erbjudande, så var det bestämt. Två dagar senare checkade vi in.
Görvälns slott
Slottet består av en huvudbyggnad med två flyglar, vilka uppfördes under 1600-talet för Erik Oxenstiernas änka. Görvälns slott ritades av Jean de la Vallé, mest känt för Riddarhuset och Karlbergs slott i Stockholm. Ut från slottet anlades två alléer av lindar, en mot viken och en bakom slottet.
I dag har hotellet rum i de båda flyglarna, men också i de närliggande byggnaderna Solbacka krog och Villa Solbacken väster om badviken samt Trädgårdsmästervillan och Villa Bleckhornet öster om huvudbyggnaden. I huvudbyggnaden ligger receptionen och restaurangen Galleriet, där frukosten serveras. På övervåningen ligger de fina salongerna, som tyvärr var uthyrd för fotografering då vi var där.
Rummen på Görvälns slott
Rumstyperna på Görvälns slott är:
Enkelrum
Dubbelrum small
Dubbelrum standard
Dubbelrum superior
Deluxerum
Gran deluxe
Viveca och jag bor i var sitt dubbelrum small i Solbacka krog. Jag på första våningen med två fönster och utsikt mot viken och Viveca en trappa upp med blommig tapet och plats för en liten sittgrupp.
Sängarna är sköna och från Milli Notti, kuddarna fluffiga och lakanen krispiga. Jag sover som en prinsessa.
Omgivningarna vid slottet
Vi vill maxa vår slottsupplevelse och tar en buss så att vi är framme strax efter kl 13. Vi har tur, våra rum är klara och vi kan checka in. Efter mycket oooohhhhh och åååhhhh över rummet, samt en och annan bild tagen, beger vi oss ner till viken och den lilla stranden. Vädret är mycket tilltalande och vi ligger kvar några timmar.
När vi känner oss redo för nya upplevelser bestämmer vi oss för att utforska slottsomgivningarna. Längs med stigarna finns modern konst i form av ett mosaiköga i berget, ett betongklot på gräsmattan och en tegelstensobelisk ovanpå berget.
Bakom slottet och norr om allén ligger den röda ladan och här finns också en gammal stallbyggnad samt flera vagnsbyggnader. Söder om allén ligger Görvälns kolonilotter.
En halvtimmes promenad bort ligger Görvälnsbadet, som från vad vi kunde se från bussen såg det ut som ett väl upparbetat och större badplats. Det finns också fler promenadslingor i området, där det går att få en karta i receptionen.
Det är inte svårt att hitta något att spendera tiden på, om jag får säga så.
Görväln slotts cavakulle
Vår korta promenad slutar i en fin guldfiskdamm nära huvudbyggnaden, bara ytterligare några steg så är vi framme vid alla solstolar som utgör baren Cavakullen. Mycket intressant. Görvelns slott har egengjord limoncello och gör bland annat en sprits på denna. Tyvärr är limoncellon slut, så det blir igen en fläder spritz. En drink jag inte dricker ofta, men som jag bara dagar innan drack med Maxime i Båstad.
Efter att ha suttit i solen och njutit av drinken går vi båda tillbaka till rummet för lite häng där och piffande inför middagen.
Middag på Poppy´s
Görvälns slott har sommartid utomhusrestaurangen Poppy´s och här ska vi äta vår middag. Vi kan välja mellan att sitta under öppen himmel bland färgglada parasoller eller inne i tältet. Vi väljer sistnämnda då det var mest ombonat och mysigt.
Till förrätt delar vi på en charkbricka, på väldigt goda spanska charkuterier och en ost. Till huvudrätt delar vi igen, denna gång från grillmenyn, det blir fisken dorade mallorquin och gambas al aljo. Båda serveras med grillade grönsaker, grillad citron och grönt smör.
Maten är verkligen supergod och vi blir precis lagom mätta. Fast det låter gott med efterrätt så skippar vi detta. Miljön på Poppy´s är perfekt och servicen är också bra.
När vi lämnar Poppy´s strax efter halv tio möts vi av världens solnedgång över Mälaren. Magiskt vackert.
Morgonpromenad runt udden
Jag är som vanligt tidigt uppe och Viveca gillar att sova lite längre. Jag går därför en promenad innan frukost. Vid badviken öppnar jag porten in till hagen, med en skylt som säger Välkommen. Jag går längsmed vattnet, den redan varma morgonsolen kommer ned mellan de öga träden. Här och var finns offentliga grillplatser, där kommunen värkar lägga ut ved! Vid en av dessa har jag perfekt utsikt till höghusen i Kungsängen; verkligen två olika miljöer.
Där udden slutar ligger det lilla Bruketbadet, och ett stenkast bort ligger både Café Bruket och en skidbacke. Den blåa promenadslingan fortsätter nu egentligen in i skogen och tillbaka till slottet, men jag vill gå längs vattnet och vänder och går samma väg tillbaka.
Frukost i Galleriet
Strax efter nio kliver jag in i Galleriet för att inta frukost. Det är inte alls många andra gäster där och jag väljer det perfekta bordet.
Jag plockar på mig hela frukosten på en gång, jag gillar att kunna äta utan att resa på mig flera gånger. Nybakat bröd, skivad kalkon, färskost, bacon och champinjoner från det varma, en god lagrad ost och en bit brie. Croissant och färsk frukt på en andra tallrik och nygräddade plättar i en skål.
Utbudet av juicer är imponerande, jag väljer klassikern apelsin och en god grön variant samt tar med en hemgjord smoothie i minikanna.
Mycket fräsch och välsmakande frukost, Viveca och jag är de sista gästerna som lämnar frukosten när de håller på att duka av över en timme senare. Jag älskar hotellfrukostar.
Vi vill maxa vår tid också utcheckningsdagen. Viveca går samma runda som jag gjorde innan frukost, själv hänger jag på rummet en sista tid. Vi träffas igen och går till de blommande kolonilotterna, innan vi går tillbaka till stranden för sol och bad.
Strax efter klockan 15 sätter vi oss på bussen hem igen. Det är förresten ganska absurd hur den stora SL-bussen kör omkring på den smala grusvägen mellan ladan och stallet.
Tips och att hitta till Görvälns slott
Görvälns slott ligger i Järfälla kommun. Det tar 30 minuter med bil från centrala Stockholm.
Åker du kommunalt så är det pendeltåg till Jakobsbergs station och buss som gäller. Sommartid går buss 564Y fram till slottet, men den går bara några gånger per dygn så kolla tiderna noggrant. Övrig del av året går buss 564V, med 25 minuters promenad sista sträckan. Men jag ser också att en Uber från Jakobsberg till Görvelns slott kostar ca 125 kronor, det är ju klart lockande.
Ett dubbelrum small, som vi båda bodde i, kostar från 2300 kr på hotellets egen hemsida. Rummet är absolut tillräckligt rymligt för två personer. Då och då har de erbjudanden, håll utkik på hemsidan efter dessa eller skriv upp dig för nyhetsbrev.
Det säljs paket med middag, vi betalade dock middagen vid sidan om. Maten var väldigt god och när du ändå är på slottet vill du inte åka någonstans för middag. Jag såg inte ens en pizzeria i närheten.
Slottsomgivningarna är välbesökta, båda av de som motionärer, promenerande och det är också besökare utanför hotellet som kommer till stranden.
Och sist; vad är så en görvel? Det är inte er sak, utan namnen på fjärden som slottet ligger vid. Alltså en del av Mälaren.
Andra svenska överdådiga och maximalistiska hotell som jag har bott på:
Förra helgen var Maxime och hennes sambo Jonas bjudna på bröllop i Båstad. Eftersom de numera har en jättesöt bebis, så frågade de om jag ville vara med som barnvakt. Det ville jag självklart; semester tackar jag alltid ja till. Varken Maxime eller jag har varit i Båstad tidigare och nya ställen är alltid kul.
Häng med på vår helg i Båstad genom 33 bilder.
Jonas hade bokat en jättefin lägenhet till oss på kända hotellet Skansen. Ja tack, mycket bra val.Som sig hör och bör på ett badhotell fanns morgonrock och tofflor. Mycket stylish och matchade sladdarna på rummen.Utsikten från vår balkong. Vår lägenhet låg i huset närmast vattnet och hade således havsutsikt. Det är två lägenheter i varje hus och vi fick senare veta att brudparet hade bokat lägenheten ovanför vår för bröllopsnatten.Maximes och Jonas sovrum. Jag hade ett i likande stil, fast ett enkelrum.Matbordet och vardagsrummet igen. En mycket fin lägenhet som vi alla tre tyckte skulle vara en perfekt 3:a att bo i.Så var det dags att bege sig mot stranden, på väg dit passerade vi flera mycket trevliga etablissemang.Äntligen på stranden, här kallbadhuset.Denna bild tog jag för att skicka till min norska väninna Siri för att berätta att vi var på plats, av en händelse skulle hon samma helg åka förbi Torekov för att säga hej till en norsk granne som har sommarhus där. Planen var att hon skulle stanna till i Båstad och också säga hej till oss, men pga trafikolycka blev de mycket sena och hann inte detta.Kallbadhuset igen, några timmar senare och färre badgäster.Vi ville äta middag på Boathouse, det ville också många andra så vi fick ta en drink först och vänta på ledigt bord.Både Maxime och jag tog en Hugo Spritz, alltså med fläderlikör.Det var en kokhet kväll, så baby Ludde hade uppknäppt skjorta och blöt filt på huvudet.Mmmmmm, spritz och båtar.Jonas musslor.Maximes pizza. Det var mycket värt att vänta på att få ett bord.
Dock öppnade himlen sig mitt under maten och alla på uteserveringen fick ta sina tallrikar och springa in och åta maten typ stående. Vi fick plats vid bordet i affärsdelen där de i vanliga fall ställer ut tvål och doftljus. Sen köpte vi tre paraplyer med Boathouse på och gick hem. Jag fotade tyvärr inget under regnet, det var dumt för det blåste och regnade extremt mycket.Ny dag och frukost. Fast vi bodde i lägenhet hade vi frukost på hotellet och det uppskattade vi mycket. Sedan var det dags för Maxime och Jonas att vila, raka sig och måla naglarna inför bröllopet, Ludde och jag gick ut. Först till hamnen där de erbjuder thaimassage. Var mycket sugen men Ludde var vaken. Så då gick vi en sväng i stället. Jag hade inte alls kollat upp vad att se och göra i Båstad innan, minns inte senast jag åkte någonstans utan att ha gjort grundlig research.Av en tillfällighet hittade vi nästan direkt Båstads gulligaste gata Agardhsgatan. Så idyllisk att kameran gick varm och jag gick gatan både fram och tillbaka.Älskar skepp i gamla fönster.Vi gick också en sväng upp till huvudgatan, där det också var fint. Tyckte dock det mest var butiker och inte så många fik här. Jag behövde ge Ludde mat så vi gick tillbaka till hamnen. Där finns det måååånga restauranger att väja mellan. Vi slog oss ner på Fiskekajen och drack en Ramlösa respektive åt en portion gröt, och kollade på livet och folket.Så hörde de andra av sig och jag sa ”Kom! Ludde och jag hänger i hamnen”.Det gjorde de, och vi bestämde oss för att det var lunchdags för de vuxna också. Rekommenderar mycket Fiskekajen för lunch eller enklare middag.Så gick vi en runda igen, och Maxime och Jonas ville också se Agardhsgatan. Mycket imponerande helrosa hus.Maxime och snygg lila blomma. Tror dock inte att det är lavendel. Salvia, kanske? På väg tillbaka till hotellet tog jag en bild av kyrkan, där de skulle infinna sig klockan 16 för vigseln.Så var det drink på hotell Skansens tak innan bröllopsmiddagen, jag fick denna bild skickad.Min date och jag gick ut för att äta middag och precis när vi hade satt oss på ett tacoställe utan tak började det regna igen. Det var bara att söka sig till ett nytt ställe där tak fanns. Vilket blev Solsidan, fast här fanns ingen sol. Jag tog en pizza med chevré, päron, honung och rucola som var smarrig. Mitt perfekta barnbarn beträdde sig exemplarisk på restaurangen. Good boy.En promenad i solnedgången i hamnen.Innan vi gick hem och sög lite på egna tårna, tyvärr fattade han genast intresse för sig själv på skärmen varje gång jag försökte fånga honom med tån i munnen. Ludde somnade kl 22 och jag gick och la mig prick midnatt. 05.45 vaknade Ludsen i min säng och det var sova hela-nattenrekord i hans korta liv.Another mycket god frukost. Sedan var det dags att checka ut och bege oss mot Stockholm.
Hej då Båstad, du förtjänar absolut ett återbesök så att jag kan göra mer vuxengrejer där. T ex att hänga på hotell Skansens SPA och rooftop och åka till Torekov och annat fint i området.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
