När Öland först dök upp som alternativ för sommaren 2020 så hittar jag snabbt hotellet StrandNära. Det är helt avgörande för mig att bo där, så när det redan är fullbokat blir det inget av Öland den sommaren.
Men helt dum är man ju inte, så för att vara på den säkra sidan för sommaren 2021 bokar jag tre rum redan i september året innan.
För att vi ska bli maximalt nöjda så mailar jag och frågade vilka rum de själva tycker är de finaste. Svaret blir ”dubbelrummen i trädgården, med uteplats i både öster mot naturen och väster mot innergården.” Så då blev det tre av dessa.
Hotellet StrandNära by Eco
Hotellet ligger söder om Mörbylånga och har fem rum på övervåningen i huvudhuset och tio rum i trädgårdslängor. Badhotellet daterar från 1920-talet då fröken Julia byggde Pensionat Sandbergen. StrandNära är eko-certifierad, vilket speglas i allt från lakan till maten som serveras.
Badhotellet ägs och drivs i dag av Erica och Mikael, som är sååå trevliga och servicen är på topp. När jag frågar efter lunchrestauranger och badplatser till vår rundtur på södra delen av ön får jag en fullritad karta med mig. Toppentips var det Erica gav också. Efter första dagen känner jag mig så hemma att jag slutar låsa dörren när jag lämnar rummet.
FrukostrummetMyshörnan i restaurangenMin frukostMin extremt goda GT, med äppelsmak får man förmoda
Rummen på StrandNära by Eco
Våra tre rum är verkligen superfina, som utlovad med två uteplatser och utöver sängen finns en loungedel med två korgstolar. Strandhotellkänslan är absolut närvarande på alla nivåer.
På innergården finns cafébord och några solstolar, samt en lavendelhäck som dussintals fjärilar flyger runt i. Idyllen är total.
Mitt finfina rum nr 108InnergårdenEfterrätten, mums minns jag
Vår kunniga och trevliga servitris
Lavendelhäcken på innergården
Middag
StrandNära har också en prisbelönad restaurang och givetvis har vi bokat bord här. Det serveras två eller tre rätter för 490 eller 590 kronor och det finns tre olika förrätter, varmrätter respektive efterrätter att välja mellan på menyn. På hemsidan står följande: Vi serverar enbart ekologisk mat, uteslutande från svenska producenter och så långt det går från våra lokala ekoodlare och vår egen ekoodling. Ja, tack.
Jag minns inte längre detaljerna kring vad vi åt men allt var väldigt gott. Servitriserna är alla väldigt unga men otroligt skolade för jobbet, artiga och kunniga på alla områden. Som fördrink tar vi var sin gin och tonic och de är så goda att vi nästa kväll skyndar hem efter middagen för att hinna med en till innan baren stänger. Förhandsbokning behövs.
Ostavdelningen på frukostbuffénDet finns en liten strand precis nedanför StrandNära, där det också går en fin stig längs vattnetLoungedelen i mitt rum, med utsikt mot altanen på baksidanNiklas huvudrätt
Frukosten på StrandNära
Vad kan jag säga mer om frukosten än här finns precis allt en kan önska sig? Nybakat bröd, rikligt urval av knäckebröd, stor variation på ostar och yoghurt med hemmagjord granola. Och bäst av allt; ett elegant bord med bakverk och frukt på våningsfat. Jag älskar våningsfat; inget är så förfinad som det.
Jag är först till frukosten alla tre morgnar och får välja bord, det blir två dagar på innergården och en dag på terrassen framför hotellet.
Uteplatserna på baksidanKnäckebrödavdelningen vid frukostbuffén
Frukt- och bakelsebordet till frukosten
Detalj från mitt rum
Restaurangen
Mat, dricka och strand i närheten
Några minuter från StrandNära, mot stranden, ligger restaurangen Stora Frögården. Vi åt här en kväll pga skönt att ha nära. Populärt ställe som blir fullt under sommaren, så bokning rekommenderas.
En kort promenad norr om StrandNära ligger campingen Haga Parks stora och välbesökta strand, populär både bland kitesurfare och barnfamiljer. Här finns också trevliga och avslappnade sommarserveringen Skjulet, som vi gillade mycket. Vi tog bara en macka och öl här dagtid, men såg många ljusslingor i träden och det är säkert trevligt här på kvällen.
StrandNära är det perfekta sommarhotellet, med helt rätt miljö och känsla. Frukosten är en extra dröm, som bara den gör det värt att återvända. Jag åker gärna tillbaka och stannar en hel vecka, som en klassisk semester på ett badhotell för hundra år sedan.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag kom hem från Kenya i tisdags. Min första resa till riktigt långt bort på två år. Och jag kan bara säga att det var helt fantastiskt. Värmen. Solen. Frukten. Att sola. Det turkosa vattnet. Den finkorniga vita sanden. Afrikas djur. Allt.
Jag har varit både i Afrika och Asien många gånger och vet hur det är där. Men jag hade glömt bort känslan av total lycka det ger mig att gå bland palmerna i den lummiga trädgården på väg till frukosten. Hur gott den solmogna färska frukten smakar. Och hur tjock och smarrig mangojuicen är.
Under dessa två åren har jag då och då sett foton på paradisstränder med kritvit sand och turkost vatten. Jag har då haft svårt att fatta att detta var tidigare något jag upplevde minst en gång, och ofta flera gånger, per år. Det var lite samma känsla som när man se bild från någon filmstjärnas lyxvilla och tänker at så bor hon men det gör inte jag. Wow, vilken paradisstrand; lyckost den som får uppleva den men det blir inte jag, har min hjärna sagt åt mig.
Jag var så glad hela semestern. Absolut allt jag upplevde, åt och gjorde var perfekt och det bästa jag har gjort på länge. Planeringen kändes också optimal. Jag landade en söndag vid lunch och åkte direkt till en resort en halvtimme norr om flygplatsen. Passkontroll, visa coronavaccinpass och att hämta ut bagaget gick på imponerande en halvtimme, en timme efter att flyget mötte marken höll jag på att checka in på resorten.
Nästa morgon tog jag tåget 90 minuter västerut och in i landet, nu skulle jag på safari. Jag älskade lodgens läge vid ett vattenhål dit det hela tiden kom djur för att dricka och var på game drives både morgon och kväll. Efter tre dagar tog jag tåget tillbaka till Mombasa och fortsatte direkt till paradiset Diani Beach söder om Mombasa. Där bodde jag på en resort som såg fin ut när jag bokade men jag gjorde inte jättemycket research, så då jag kom fram och fattade hur fin den var blev jag glatt överraskat.
Etter fyra dagar med inget annat är sol och bad, frukt, apor och öl i solnedgången, så påbörjade jag hemresan måndag vid lunch. Efter exakt åtta dagar på plats lämnade jag Kenya, utvilad och lycklig som Lena 2.0.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag läste nyligen en sammanfattning hos FreedomTravel om vilka ämnen som var de mest lästa hos dem för mars 2022. För egen del granskar jag den egna statistiken längt mindre än flertalet andra digitala reseskribenter jag känner, men på något sätt fick nämnda artikel mig att kika på vad som har lästs mest på Ladies Abroad under mars månad.
49 trädgårdscaféer och utomhusfik i Stockholm
Denna är ett säkert kort och har årligen varit vår mest lästa artikel sedan den skrevs. Den uppkom utifrån att jag själv under flera år hade saknat en översikt över soliga utomhusfik när våren var i antågande och allt man vill är att promenera i solen och avsluta med bulle och kaffe.
Att denna artikel hamnar högt på listan har nog tyvärr mycket att göra med läget i världen just nu. Transnistrien är en pro-rysk/sovjetisk självutropad republik i Moldavien, som gränsar mot Odessaområdet i sydvästra Ukraina. Många läser nog om om Transnistrien på nyhetssidorna, blir nyfiken och googlar.
Jag var på Maldiverna år 2015, precis efter att det hade blivit tillåtet för turister att bo på de lokala öarna under semestern. Denna artikel skrevs två år senare och har varje år sedan det lästs mycket.
Gardasjön – Våra 16 bästa tips till vad att se och göra
Jag skrev artikeln om Gardasjön i fjol sommar, när jag var som mest uttråkad av att bara läsa om vandringar och nationalparker i Sverige alla ställen. Enkel lösning på problemet, jag återblickade till de resmål jag själv drömde om att åka till och skrev om dessa. Tydligen önskade också andra att läsa om Gardasjön.
Att resa till Moldavien – visum, valuta, ”är det tryggt” och allt annat
Detta är nog också en artikel som har med dagsläget i världen att göra, det är nog många som undrar över Moldavien och googlar. Som ett generellt ganska okänt land, och Europas minst besökta semesterland, så killgissar jag att antalet artiklar online är begränsat.
Barcelona – 11 bra tips för restauranger, tapasställen och barer
Jag var i Barcelona i höstas och gjorde en grundlig undersökning för att hitta de bästa restaurangerna. Tydligen är jag inte ensam om att vilja äta gott i staden.
Igen tips för att äta god mat i en spansk stad. Roligt, för också i Malaga la jag mycket tid på att leta upp de bästa ställen att äta på. Givetvis tipsade jag vidare till er.
Gran Canaria – 15 tips för dagstur bland berg och färgglada byar
Detta är en relativt nyskriven artikel från en resa i februari i år. Jag tyckte väldigt mycket om denna utflykt själv och det är därför extra kul att den uppskattas också av andra.
Gamla kustvägen på Öland är ca 36 kilometer lång och går längs öns västra kust, mellan Äleklinta i söder och Byrum i norr. Enligt Google ska det ta 90 minuter att köra sträckan men det är det nog ingen som får till. För hela nöjet med denna vackra väg är allt som finns att se och stanna längsmed vägen.
Gamla kustvägen är, som namnet säger, den gamla vägen som går längs kusten. Och den går på riktigt längs kusten, så att vi kan se vattnet hela tiden, och det är en hög stenkust där vi kör ett tiotal meter över vattenytan. Till råga på allt är sträcken fortfarande en grusväg, så det känns som att det alltid har sett likadant ut här.
Gamla kustvägen från Äleklintan i söder till Byrum i norr
Lotta, Niklas, Viveca och jag åker gamla kustvägen både i norrgående och i södergående riktning, med tre dagars mellanrum. Vi bor vid Hornsjön, som ligger nära Byrum och ena dagen promenerar jag till Byrums raukar, där de andra plockar upp mig med bilen. Nästa dag promenerar jag fyra kilometer längs grusvägen i södergående riktning till Fornbo stenras.
Jag tycker att jag har läst hur många ställen som helst om att gamla kustvägen är så populär att den känns som E4-an, med många husbilar både på vägen och som parkerar längs denna och övernattar. Vi åker som sagt hela sträckan två gånger och jag är förvånad över det låga antalet andra bilar vi möter mitt i juli. Kanske det är jag som lägger något annat i att vägen sägs vara övertrafikerad än vad andra gör?
1. Buddesta fiskeläge
Första intressanta stopp efter Äleklintan är Buddesta fiskeläge med sina nio sjöbodar. Dessa ligger osynligt från vägen och man måste åka in på en ännu mindre grusväg, så vi missade avfarten första gången.
Väl på plats är detta ett litet gäng mycket fina sjöbodar, uppförda under 1800-talet. Bodarna tillhörde de närliggande gårdarna och användes både som förråd och till övernattning om vädret krävde så. Vissa av dem har små och gulliga spetsgardiner i fönstren och ger absolut intryck av att fortfarande användas. En liten bit bort ligger resterna efter en gammal pålpråm, använd för att fiska ål när det begav sig.
2. Stenbrott och stenrösen
Tillbaka på vägen kommer vi efter ett tag till vad jag antar är ett gammalt stenbrott där det också har byggts en drös stenrösen. Detta är kul och vi behöver givetvis stanna. Inget som jag hittar utmärkt på kartan men går inte att missa.
3. Sandvik
Lunchmagen börjar kurra och jag ser på kartan att i Sandvik ligger Sandviks fisk och hamnkök. Så vi svänger in och parkerar. Här hittar vi först en gullig hamn, som måste förevigas med kamerorna, och efter det glasstället Gelato & Biscuits, glasställen måste alltid undersökas, så det tar lite tid innan vi är framme vid fiskköket.
Sandviks fisk och hamnkök har en fiskdisk där man beställer i kassan och får en nummerlapp och hämtar i luckan. Vi är absolut inte ensamma om att vilja äta här och får köa en stund innan vi får beställa.
Men sittplatser finns och maten är supergud. Och som det brukar vara på ställen som detta; nästan gratis. Det blir ingen glass efter lunchen men på väg ner igen några dagar senare stannar vi till för glass.
4. Jordhamn skurkvarn
I skurkvarnarna slipades kalkstenarna från de närliggande brotten innan de skeppades i väg. Det fanns tidigare många skurkvarnar längs Ölands nordvästkust men den enda kvarvarande är den i Jordhamn.
5. Gillberga stenbrott
Gillberga stenbrott är fortfarande ett aktivt stenbrott. Under sommaren arrangeras det konserter i brottet och det finns en massa informationsskyltar att läsa om verksamheten. Men det jag tyckte var roligast vara alla uppradade stenskivor, värt ett kort stopp för miljöns skuld.
6. Sjöbod väster om Hagelstad
Överallt längs gamla kustvägen är det vackert och lite då och då dyker det upp sjöbodar längsmed vägen. Det går inte att stanna vid alla, man måste välja ut någon. Och just den väster om Hagelstad appellerade lite extra för att den låg ensam.
7. Fornbo strand och bergras
Fornbo är en fin strand med klappersten, väl värt ett besök för sol och bad om det är vad du söker. På stranden ligger några sjöbodar, som höjer autensiteten också.
Men det Fornbo är mest känt för är att en del av den höga klintkusten har rasat ner och delvis ut i vattnet. Raset kan antingen ses från norra delen av stranden eller längs vägen norr om Fornbo. Detta var den sträckan jag promenerade, så jag såg raset från vägen.
Raset är mitt i bilden och stranden till höger för det dettaRaset till vänster om sjöboden
8. Ålkistan och Hornsbäckens utlopp
I området runt Ålkistan och förbi Hornsbäckens utlopp är landskapet väldigt vackert, med vilda blommor och små stenbyggen. Jag fattade aldrig vad dessa stenbyggen är till för, men jag ser en familj från ett närliggande hus komma ner med en bricka med kaffemuggar och slå sig ner i en. Kan det vara så enkelt att det är vindskydd?
I horisonten; ön Blå jungfrun
Den pyttelilla bron över Hornsbäcken, en bäck från Hornsjön, är från 1950-talet, efter att den förra bron rasade.
Det var en toppenupplevelse att promenera en bit längsmed gamla kustvägen, jag rekommenderar verkligen. Även om vi körde sakta var det något helt annat att promenera. Cykla är säkert också trevligt, för den som har fallenhet för detta.
9. Byrums raukar
Sista intressanta destinationen innan gamla kustvägen slutar är Byrums raukar. Det är parkering längs vägen som gäller, sen någon liten stig mellan bostadshusen innan vi är framme vid vattnet. Raukarna är jättefina och vi stannar ganska länge här, vilket är bra för ju längre vi stannar ju färre andra turister finns kvar.
Sen slutar gamla kustvägen i Byrum och man tvingas svänga upp i byn. Men det går att svänga ner mot kusten igen efter byn och fortsätta vidare till Ölands norra udde längs vattnet. Men detta tillhör inte gamla kustvägen. Missa inte att stanna till i Byxelkrok, vi gillade denna by mycket.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Visst är det imponerande och roligt att det finns en safaripark i Sverige? Sedan jag första gången läste om Eriksberg safaripark så visste jag att jag ville hit. Det gällde bara att hitta rätt tillfälle och planera i tid.
För vi är inte de enda som vill till Eriksberg och de finaste rummen försvinner snabbt. Men i slutet av juli 2021 gav vi oss av; dvs jag, Maxime och hennes man Jonas samt min mamma Brit och min syster Christiane. I en och samma bil; tur Maxime och Jonas har en stor SUV.
Rummet Zebran i Safarivillan
Rummen
Det finns en mängd olika rumstyper på Eriksberg; allt från glampingtält och torpet utan el och med utedass till sviter i Säteriet och spektakulära Synvillan.
Glampingtält och torpet utgår för oss pga icke-komforten, Säteriet och övriga sviter väljer vi bort pga kostanden. Synvillan, nybyggd på höga ben med fantastisk utsikt och med glasgolv och utfodringsplats under huset, rymmer bara fyra personer och utgår pga detta. Tråkigt, för här hade det varit underbart att bo.
Ett jättegulligt badande vildsvinRestaurang Visentens uteservering
Kvar finns Safarivillan och Mahravillan, båda för runt 4500 kr för ett dubbelrum, eller Dammvillan och Jägarvillan, som båda är något billigare. Eftersom vi firar tre runda födelsedagar önskar vi bo fint men pga redan ganska fullbokat blir det två rum i Mahravillan och ett i Safarivillan. Alla rummen är olikt inredda men gemensamt är det rymliga och exklusiva uttrycket och den äkta safarikänslan.
Det är svårt att rekommendera den ena framför den andra av Safarivillan och Mahravillan. Safarivillan, där min mamma och syster bor, har en enorm takhöjd och uteplatser med utsikt till savannen. Vi andra har två rum i Mahravillan, som har uteplatsen på en stor terrass mot dammen och det är verkligen fint på denna. Maxime och Jonas bor i röda rummet Visenten och har finare utsikt over dammen än jag som bor i Näckrosen, ett litet tips där.
Maxime i safaribilen
Från turen i safaribilen
Safari på Eriksberg
Eriksberg safaripark omfattar 925 hektar och mer än 1500 djur. Här pratar vi nordisk safari, så det finns givetvis inga elefanter och giraffer. Djuren som finns är:
Visenter, en stor europeisk bison som kan bli nästen två meter i mankhöjd och väga 900 kilo
Kronvilt, i hjortsläktet och brukar bli 130 till 160 cm hög och kan väga upp mot 200 kilo
Davidshjort, en kinesiskättad hjort i likande storlek som kronvilt, det är lättast att se skillnad på de två på hornen
Dovvilt, dessa är lätta att känna igen pga ser ut som Bambi med vita fläckar och är vanligen ca en meter höga. Det bästa med dovvilt är att de inte är skygga och lättskrämda, dvs springer inte i väg när vi kommer körande.
Mufflonfår, som är får med jättefina horn som en vädur. Tyvärr mycket skygga och vi såg dem bara på håll.
Vildsvin, där galten kan bli upp till 180 lång och väga 250 kilo. Det roligaste är de nyfödda ungarna som är randiga de första veckorna, vilket vi såg flera gånger på nära håll längs vägen men vildsvinet är snabba att sticka om de känner sig hotade.
Havsörn, denna imponerande fågel kan ha upp till 250 meter vingbredd. Vi såg denna över vattnet vid Synvillan.
Frukosten i restaurang VisentenMaxime och Jonas framför safaribilen, viktigt med rätt klädsel när på safari
Egen bil
På Eriksberg är det flera sätt att uppleva djuren. Det enklaste och vanligaste sättet är egen bil, det ingår tillträde till safariparken för övernattande gäster om man kör själv. Parken är öppen från 12 till 20, med sista insläpp klockan 18.
Vi tog flera runder med vår egen bil, väldigt skönt att bara kunde slänga sig i bilen när vi fick feeling. Vi råkade dessutom ha en bil med taklucka som kunde öppnas helt och som vi kunde ställa oss upp genom, vilket var guld värt.
Det finns en kortare och en längre slinga, så det var lätt att anpassa efter önskemål och tycke.
Mahravillan i mitten, där jag bodde i rummet Näckrosen till vänster bakom stenen och där Maxime och Jonas bodde i rummet Visenten helt till höger. Röda huset till vänster är Jägarvillan och röda till höger är Dammvillan. Vildsvin med ungar på savannen
Eriksbergs safaribil
Eriksberg har en safaribil med chaufför/guide som kan hyras för 3500 för två timmar. Vi önskade extra safarikänsla och valde vi att göra detta, vilket var en helt annan upplevelse än att köra i egen bil. Vi rekommenderar verkligen detta.
Safarikänslan var på topp, det ger något extra med en guide som har mer skärpta ögon än vad vi har och dessutom fick vi köra på vägar som är stängda för vanliga besökare.
I safaribilenMiddagen första kvällen, glada innan vi fattade att vi skulle få sitta hungriga och vänta i evigheter
Safari till fots och cykelsafari
Avresedagen bokade jag in mig på en walking safari klockan 07 till 09 på morgonen, jag var enda deltagare denna morgon vilket passade mig perfekt. Guiden instruerade mig att gå så tyst som möjligt och vi gick in i skogen. Vi såg alla parkens djur och det var en helt magisk upplevelse att vara bara guiden och jag där. Vi kom riktigt nära djuren vid flera tillfällen, absolut bäst var det mot slutet då vi hittade halva visenthjorden om ca 25 djur samlade. Alla tre årskalvarna var med, så gulliga, och flockledaren var enorm.
Visenterna var inte alls skygga eller rädda utan vi stod i lång tid och kollade på varandra. Även guiden fotade som en galning och det är ju bästa betyget. Jag måste erkänna att jag då och då tänkte på hur många ton vilda djur det var som stod framför mig men de verkade samtidigt så lugna och fredliga, så jag hann aldrig bli rädd.
Efterrätten i restaurang Visenten
Maxime, Christiane och Jonas valde i stället cykelsafari, de orkade inte gå upp lika tidigt som jag. De cyklade på vägarna som vi tidigare hade åkt på med bil och safaribil, de kom mao inte alls lika nära djuren och var inte lika lyriska över sin upplevelse.
Uteplatserna i Safarivillan. Visst är safarikänslan närvarande?
Det är självklart bra att köra runt i den egna bilen men för att verkligen maximera upplevelsen så rekommenderar vi både safaribilen och att göra en safari till fots.
Mitt möte med visentflocken under min walking safari
Mat på Eriksberg safaripark
Eriksbeg har två olika middagsrestauranger; a la carte i Visenten, som av White Guide har utnämnts till Blekinges bästa restaurang, och gourmet avsmakningsmeny i eleganta Havsörnen. Frukost och lunch serveras i Visenten.
I båda restauranger och till alla måltider är viltkött i fokus.
Maxime vid utedasset som tillhör torparstugan man kan bo i
Kul bild på min syster Christiane och mig
Middagen
I vårt paket ingår båda kvällar trerätters middag i Visenten, serverad som en fast meny. Maten i sig är vällagad, vacker och god men maten hamnar tyvärr i skuggan av den dåliga logistiken och det vi antar är underbemanning både i kök och matsal.
Vi bokas till middag båda dagar ca klockan 19, många sällskap sitter då redan vid borden men det är också många som kommer samtidigt som oss och senare. Första dagen placeras vi vid bordet, sen tar det 20 minuter innan någon kommer till vårt bord för att ta dryckesbeställningar och presenterar menyn. Det är lång väntetid mellan rätterna och det blir tomt i glasen.
Sööööt dovvilthona som låg precis vid vägen och vilade, rörde sig inte en millimeter när vi kom körandeMaxime och Jonas rum Visenten
Andra kvällen är det hela tyvärr ännu sämre, från vi sätter oss till vi får huvudrätten tar det 90 minuter. Vid grannbordet sitter en gravid kvinna och gråter för att hon är så hungrig, det är inte bara vi som får vänta. När vi får vår efterrätt serverade är vi enda bordet kvar i hela restaurangen.
Jag frågar när jag signerar notan om servisen själv tycker att det är OK att det tar 90 minuter innan maten är på bordet. Det ena svaret leder till nästa fråga och snart vet jag att problemet var att vi valde att äta samtidigt som alla andra och att det är svårt för köket att hänga med då. Nästa svar avslöjar att det har varit samma under ”hela högsäsongen”, vilket jag antar betyder hela sommaren.
Boendet Synvillan, ser helt magiskt ut. Nästa gång…
Inte godtagbart alls, särskilt inte när jag antar att mer än halva matsalen åt från samma fasta meny. Jag hoppas Eriksberg städer upp i kapaciteten på köket och matsal inför nästa ”hela högsäsong” och att de är mer selektiva med att låta alla boka tid för middag samtidigt om de då har svårt att hänga med.
Det måste tilläggas att de bjöd på vår dricka till maten dag två som kompensation, men jag hade alla gånger heller betalat för den och sluppit vara vrålhungrig och arg som ett bi de tre timmarna middagen tog.
Visenter och vildsvin med ungar, fotat när jag stod upp genom takluckan i vår egna bilJättegod skagenröra till förrätt
Frukosten
Som vanligt är Maxime och jag först till frukost, när jag kommer klockan 08 är det hon och ett par vid ett annat bord på plats.
Utbudet av korvar, patéer och skinkor är imponerande men det finns också delikata ägghalvor, flera sorters ost, lax, sill och en mängd gurkor och såser. Utöver detta givetvis frukt och yoghurt med müsli samt bakverk och plättar.
Här borde finnas något som faller alla på läppen, frukosten får högsta betyg. Jag ser på hemsidan att denna kostar 145 kronor för icke-boende, vilket är ett kap.
Miljön i parken
Lunch
Varje dag serveras dagens viltbaserade husman med kaffe och kakbitsbuffé för ringa 145 kronor. Mycket prisvärt och gott. För den som inte önskar husman eller vilt finns en mindre meny att beställa från.
Vi hade beställt både ost och chark som väntade i ena rummet i Mahravillan då vi checkade in
Maxime och Jonas vid utsiktsplatsen det gick att promenera till från boendet, här finns också ett utsiktstorn att kliva upp i
Tips och att hitta till Eriksberg safaripark
Eriksberg safaripark ligger i Blekinge, fem mil väster om Karlskrona. Det tar sex timmar att köra från Stockholm, så för att korta ner tiden i bilen så stannade vi till en natt i Söderköping på vägen ner.
Det finns en mängd aktiviteter att göra på Eriksberg, många erbjuds av externa leverantörer. Vi rekommenderar både safaribilen och walking safari.
Vi bokade paket med middag i parken, vilket var helt rätt även om vi inte var helt nöjd med middagarna. Vi visste att när vi väl var på plats önskade vi inte att åka ut för att åka middag, och så var det.
Det kändes helt perfekt med två nätter. Visst kostar det, men det hade blivit kort och jäktigt med bara en natt.
Det finns en relaxavdelning med några solsängar och tre-fyra utomhus jacuzzis, så ta med badkläderna.
Eriksberg har också en butik som säljer klassiska jakt- och friluftskläder samt fina assessorer till hemmet. Både min mamma, min syster och jag köper med oss fina saker hem. Det finns också en byggnad med ett litet museum i.
Den fridlysta röda näckrosen finns egentligen bara i Tiveden nationalpark i hela Sverige, men för att säkra beståendet har den också planterats i Färsksjön på Eriksberg
Andorra! Ett av Europas mikroländer och mest känt för skidåkning vintertid. Säkert bra för den som gillar snö och kyla men inget för mig. Så det var under sommarhalvåret Andorra gällde för min del. Landet passar förträffligt för några dagar också denna period, bergen och naturen är magnifika och gjorde mig vid flera tillfällen alldeles mållös.
Just nu känns det som att många är sugna på att boka utomlandssemestrar under sommaren och jag rekommenderar högt några dagar i Andorra.
Snabblänkar
Huvudstaden Andorra la Vella
Pga litet land och utanför turistsäsong valde vi att bo i Andorra la Vella, som också ligger geografiskt ganska mitt i landet. Landets huvudstad är ingen rolig stad, det är full kommers med tax-freeshopping överallt som gäller.
Det finns två lite trevligare områden, det ena är ”den gamla stadsdelen”, där vi åt helt ok tapas på restaurangen Macjou. I närheten ligger också grillrestaurangen Versailles, som vi inte testade. Vi fick både rekommenderade på hotellet. Det gamla i ”den gamla stadsdelen” är förresten inte lätt att hitta, så håll förväntningarna låga. Vi hade innan läst goda ord om restaurangen Kökosnøt, men den har stängt både söndagar och måndagar. Undrar fortfarande över detta med namnet på Kökosnøt, men antar någon har varit i Sverige, tyckte kul ord och slängde dit ett norskt ø också.
Det andra området är gatan Carrer de la Vall, som jag vill jag säga var det trevligaste området i hela stan. Dock kan jag inte garantera hur det är där under (after ski) säsong. Atelier gör goda cocktails, på La Birreria serverar de självklart öl, och på La Tepata bjuds det på både tapas, vin och en meny med 20 olika gin och tonics. Barri Antic är både en rolig inredd bar och ett hostell som ser trevligt ut, med privata badrum.
Vi bodde på Hotel de I’Isard, som ligger mitt på huvudgatan och med utsikt till bergen. Alla hotell i Andorra la Vella är av typen charmlöst konferenshotell. Hotel de I’Isard hade också detarad 80-talsinteriör. Vi såg först på femstjärniga Eurostars, som ligger på andra sidan gatan, som nog är trevligare och som jag hade valt i stället.
Andorra la Vella har inte så många sevärdheter; det är kyrkan Eglésia de sant Esteva, som ligger där bargatan börjar, och statyn föreställande en klocka av Salvador Dali med bron med namnet på bakom. I stan ligger också termalbadet Caldea, en enorm anläggning i en futuristisk byggnad. Vi ville hit men hann inte då vi prioriterade natur och berg i stället.
Jag hade innan avresa läst att de är duktiga på turistinformationen i Andorra la Vella. Så vi litade på ryktet och hade inga konkreta planer på vart att åka, utan gick förbi där och frågade. Och ja, de levde upp till ryktet och kom med väldigt bra rekommendationer. Tillika på alldeles utmärkt engelska.
Så vi satte oss i bilen och följde kartan vi fick utdelad.
Utflykt i nordlig riktning
Vi tog vägen CG3 som går i nordlig riktning från Andorra la Vella, mot byn La Massana.
Ordino valde vi att inte stanna i, vilket jag ångrar lite. Till skillnad från de andra ställen längs rutten är Ordino en liten stad med en gågata och ett torg. Samt en kyrka, vad annars.
La Cortinada är ett gulligt litet samhälle med några hus längs vägen och självklart en kyrka. Bredvid kyrkan ligger en restaurang som ser fantastisk ut men där vi fick veta att det var stängt till trots för att det satt många och åt där. Vi har en känsla av att det var för att de inte ville ha gäster som inte pratade spanska. Så försöka på spanska, är mitt råd här.
Llorts valde vi att inte stanna i.
El Serrat har både en övergiven kyrka och ett vattenfall. Parkeringen till vattenfallet ligger precis i en hårnålskurva och har plats för tre bilar, tyvärr var det fullt både på väg upp och ner. Tråkigt; ett vattenfall hade ju varit trevligt.
Efter vattenfallet svänger vägen väster och den går genom ett område med serpentinvägar. Vi börjar nu närma oss höjdpunkten; den sprillans nya utkikspunkten Mirador Solar de Tristaina. Ett solur 2701 moh och bara några meter från gränsen till Frankrike. Sittliften upp tar 15 minuter och det är ytterligare 15 minuters promenad från liften till soluret. Både soluret i sig är fantastiskt och utsikten är magisk. Vilket nog alla fattar pga överdos foton i denna artikel.
Vid staden La Massana börjar vägen CG4. Här ligger orterna Erts och Pal, där det vid sistnämnda är fint att promenera till Coll de la Botella. Vi skippade denna avstickare, och åkte i stället öster om huvudstaden.
Utflykt i östlig riktning
Ett stenkast från Andorra la Vella ligger sjön Llac d´Engolasters. Vägen upp är igen serpentiner, självklart, och vi passerar kyrkan Sant Miquel d´Engolasters. Vägen dit var fin och kyrkan var fin men själva sjön var inte så mycket att hurra för.
Om vi hade fortsatt på vägen CG2 hade vi kommit till orten Meritxell, som har en rolig modern basilika. Alltså en kyrka. Vidare ligger en avstickare till utsiktspunkten Mirador Roc del Quer, som ser magisk ut på bild, och byn Canillo. Förbi Canillo finns två mindre vägar upp i dalen bland bergen att välja mellan; den till Coma de Ransol eller den i Inclesdalen till utkikspunkten Vall d’Incles.
Vi hann inte med sistnämnda slinga pga att vi tog det lugnt på morgonen och startade sent. Startar man efter frukost borde man hinna med det mesta ovan, i båda riktningar. Google Maps säger 38 minuter att köra från Andorra la Vella till parkeringen vid Mirador Solar de Tristaina och 30 minuter till Vall d’Incles.
Klicka på fyrkanten i övre högra hörnet för att förstora kartan
Tips och fakta om Andorra
Andorra ligger i bergskedjan Pyrenéerna, högsta punkten är 2946 moh.
Med sina 468 kvm är Andorra ett av världens minsta länder, vilket kanske inte säger så mycket men tänk en tredjedel av Ölands yta. Landet har ca 85 000 medborgare. Bara 30% av invånarna är andorraner, i övrigt bor det drygt 40% spanjorer i landet, i runda slängar 20% portugiser och drygt 5% fransmän.
Andorra har ingen flygplats inom egna landsgränsen. Den mest använda flygplatserna för svenskar är Barcelona pga direktflyg, men Tulouse i Frankrike ligger lite närmare.
Det är ca 20 mil från Andorra till Barcelona. Pga slingriga vägar tar det nästan tre timmar med bil. Man passerar flera vägtullar, vilket kostade oss ca €20 varje håll. Det går direktbuss både från centrala Barcelona och Barcelonas flygplats.
Andorra är inte med i Schengen, vilket i teorin betyder att pass behövs. Men landet har valt att ha öppna gränser till de två grannländerna.
Det rekommenderas stärkt att ha bil, för det är utanför huvudstaden det är vackert. Andorra la Vella i sig är inte mycket att hänga i julgranen. Jag såg i en busskur at det går buss från huvudstaden till El Serrat, med byte i Ordino, men har ingen aning om det går någon buss vidare till liften vid Mirador Solar de Tristaina. Turistinformationen kan nog svara på detta, det går säkert att skicka ett mail.
Språket i landet är katalanska, vilket gör det till det enda landet i världen där detta är det officiella språket. Spanska fungerar också. Engelska är det faktiskt så och si med, vi var på flera restauranger där menyer inte fanns på engelska och de anställda inte heller pratade engelska.
Maten som serveras i Andorra är väldigt lik den spanska, så det gick alltid bra att beställa tapas utifrån den spanska menyn. Tur svenska tapasrestauranger brukar använda spanska namn på rätterna.
Andorra ligger utanför EU så det går inte att roama gratis. Det finns ett offentligt nätverk i landet men vi upplevde att det fungerade dåligt och var svårt att ansluta.
Andorra är ett land med skattefri shopping. Spanjorerna vallfärdar i stora mängder för att shoppa billigt.
Ladet är ett parlamentariskt furstendöme, där makten är delad mellan den spanska medfusten, som är biskopen i den närmaste kommunen La Seu d’Urgell, och den franska medfursten, som är landets president.
Fast landet inte är med i EU så är euro den gällande valutan.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag har alltid tänkt att Gran Canaria inte är något för mig. Välutvecklade charterorter, många turister och tät i tät med ocharmiga hotell. Nej, tack. Sedan fattade jag att turistorterna bara utgör en liten del av ytan på denna kanarieö, och att det i resterande delar är väldigt fint, genuint och äkta.
Så när jag bokade en resa till Gran Canaria var det avgörande att se och uppleva ön utanför turiststråken. Jag använde mitt vanliga tillvägagångssätt och hittade en chaufför i en FB-grupp. Vi avtalade en femtimmars tur men jag blev så exalterad över att det var så mycket fint att se och chauffören Marjan blev så exalterad övar att jag blev så exalterad, så vi var ute på vägarna i tio timmar.
Först kort om Kanarieöarna: Alla öarna är skapade av vulkanisk aktivitet, där lavamassan har stelnat och bildad landmassa. Därför ruvar de alla högt över havet, och har bergslandskap med synliga vulkankrater. Jord skapad av lava är också väldig bördig, så Kanarieöarna ägnar sig utmärkt för odling.
Nog med inledning, nu över till min guide till det bästa att se och göra under en dagsutflykt på Gran Canaria.
1. Vulkankratern Caldera de Bandama
Dagens första stopp är en gammal vulkankrater och det är ju kul. Supervackert! Perfekt sätt att börja dagen på.
2. Byn och stranden Playa Tufia
Denna by och med sin svarta strand var något jag inte kände till innan och som chauffören och guiden Marjan tyckte jag borde se. Populär bland dykare och med hus byggda i grottor i berget.
3. Ravinen Barranco de Guayadeque med berget Montaña de las Tierras
Guayadeque-ravinen är viden känt över hela Gran Canaria. Dels är det en mycket vacker ravin med med väg och vattendrag omgivna av höga berg, dels finns det här ett gäng grottrestauranger byggda inuti i bergen.
Restaurangerna är extremt populära bland kanarierna själva men självklart också en destination för de stora turistbussarna. Mest populär är restaurangen Tagoror, där vi kikade in men som var helt tom en torsdag innan lunch.
Vi fortsatte en bit vidare och kom till några hus vid berget Montaña de las Tierras, där vi stannade vid restaurangen Grill la Era. Restaurangen i sig var stängt, så jag har lite svårt att avgöra om detta är en grottrestaurang, och när jag googlar är alla bilder från utomhusterassen och den fantastiskt hisande utsikten. Vi gick nerför den lilla gatan förbi restaurangen och här var det katter, kaktusar, röda blommor, exotiska växter och vyer som gjorde det livsfarligt att gå där.
Montaña de las Tierras var definitivt en av höjdpunkterna på utflykten.
4. Ravinen Barranco de las Vacas
Nästa stopp var också något jag inte kände till men som Marjan ville visa mig. En kort och smal ravin med höga och lodrätta väggar grävda ut av vattnet. Jättefint.
5. Vulkankratern sett från Mirador Caldera de los Marteles
Denna vulkankrater sa alla på www at kunde gå och slänga sig i väggen jämfört med Bandama, dvs första stoppet. Men jag vill säga att båda är fina men olika. Plus för att Caldera de los Marteles ligger precis vid vägen och det finns en mirador, dvs utsiktsplats, att stanna vid.
6. Utsiktspunkten Mirador Pico de las Nieves
Pico de las Nieves är Gran Canarias högsta punkt med sina 1949 moh. Då jag var där var det flera cykelklubbar i matchande förgglada t-shirts som tog en paus där uppe, gissar högsta punkten är ultimata cykelutmaningen på ön.
Väldig fin utsikt och det är möjligt att se stenen Roche Nublo därifrån, dock inte med just på min bild.
7. Mandelträden i Llanos de la Pez
Mandelträden finns lite överallt i Gran Canarias centrala bergslandskap. De rosa blommorna är väldigt fina mot den svarta lavajorden och just här fanns det ett helt mandelträdsfält.
8. Roche Nublo och Roque Bentayga
Roche Nublo och Roque Bentayga är två höga klippblock, som kallas Gran Canarias mamma respektive pappa; alltså ursprunget till allt som finns på ön. Nublo är 1813 moh och Bentayga 1414 moh. Särskilt Roche Nublo ses från stora delar av bergen med sin karakteristiska silhuett.
9. Den flätade jättekorgen i Cuevas Caídas
Enligt min chaufför Marjan är den flätade korgen med Roque Bentayga i bakgrunden Gran Canarias mest kända fotospot. Här sa han att alla influensers stannar till för en bild och sämre ville ju inte jag vara.
10. Byn Tejeda
Äntligen lunch! Vi stannade en liten bit bortanför huvudgatan och åt skinka och de kanariska potatisarna papas arrugadas med goda såserna röd och grön mojo. Detta till världens finaste utsikt över den nedre delen av byn.
Tejeda har en väldigt gullig huvudgata, där det säljs glass och traditionellt godis, som slutar i en utsiktsspot och en kyrka. Idyllen är total och jag gillade byn mycket.
11. Utsiktspunkten Mirador Cruz de Tejeda
Byn Cruz de Tejedas största behållning är hotellet Parador de Cruz de Tejada med rum och utsikt som heter duga. Hit vill jag komma tillbaka och bo. Ligga och softa vid poolen med bästa utsikten; ja tack. Precis som på Rooms Hotel i Kaukasusbergen i Georgien, som jag älskade.
För den som inte bor på hotellet finns det en fin utsiktspunkt och det går också att äta, enligt ryktet, god lunch på hotellet för icke-gäster.
12. Utsiktspunkten Mirador Degollada de las Palomas/ Mirador Pico de la Gorra
Ännu en praktisk utkikspunkt som ligger längs vägen. Här såg vi både Roche Nublo och Roque Bentayga, grönklädda bergsfåror och en å längst ner i dalen. Jag läste någonstans att detta är en vy som ofta visas upp i turistbroschyrer, med Roche Nublo till vänster i bilden och Roque Bentayga mitt i.
Denna plats verkar ha två namn, så jag skriver ut båda.
13. Staden Teror
Teror är en mindre stad med ca 13 000 invånare och en väldigt vacker gamla stadskärna. Här finns färgglada fasader med träbalkonger, klassiska kanariehus med vit puts och ilagda naturstenar och givetvis en kyrka. Ett klassiskt stopp på alla bussturer till Gran Canarias centrala delar, men det gör absolut inte staden sämre.
14. Staden Firgas
Firgas är en ännu mindre stad, eller större by om man vill, med 7000 invånare. Byns ena huvudattraktion är en fontän i flera våningar och kakelbänkar med tillhörande kommunsköld. Den andra är en gullig liten kyrka.
15. Staden Arucas
Arucas är en förortskommun till Las Palmas. Här höll aristokratin hov när det begav sig och staden var mycket förmögen, vilket speglas i de påkostade palatsen och husen. Det finns en park, anlagd för att palatsägarna på andra sidan gatan inte ville ha utsikten förstörd, med en kurvig palmväxt som bara finns på Kanarieöarna.
Mest imponerande är den enorma katedralen San Juan Bautista i vackraste gotisk stil. Väldigt udda med en enorm kyrka i en liten stad som detta, men väldigt mäktigt och imponerande.
Sen var min dag med Marjan i de kanariska bergen slut, tio timmar efter att vi hade lämnas Vegueta i Las Palmas. Kort sammanfattat som en toppendag där jag upplevde otroligt många fina platser på det jag innan trodde var en ö fylld med bara tråkiga turistorter. Men en aning matt var jag när jag kom tillbaka.
Om Gran Canaria och utflykten
För den som tror att Gran Canaria är helt förstörd av turismen vill jag säga att det inte går att ta mer fel. Och jag måste erkänna att jag var en av dessa. Nu var jag inte i några av turistorterna med det är bara att förflytta sig tio minuter utanför dessa, så är man i den riktiga kanariska vardagen.
För att göra en rundtur som den jag gjorde behövs bil. Önskar du hyra in Marjan så skicka ett Messenger-meddelande, han rekommenderas högt. Både prisvärd, trevlig och kör säkert. Men Gran Canaria har också ett väldigt imponerande bussutbud till varje liten by på ön enligt min chaufför. Bussarna går inte alltid ofta, så kolla alltid innan du beger dig någonstans.
För den som gillar att vandra finns det en uppsjö av olika vandringsleder på ön. Norska Rentate var på Gran Canaria bara dagar innan mig och gjorde en tredagars pilgrimsvandring från södra till norra kusten.
Missa inte den gamla stadsdelen Vegueta i Las Palmas, en pärla med finaste arkitekturen och ett bra utbud restauranger och tapasbarer. Jag bodde här och var maximalt nöjd med mitt val.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
En trolsk skog på Öland? Ja tack, gärna. Precis min smak. Mao står Trollskogen på norra Öland högt på min lista när vi planerar vår semester på ön.
Trollskogen ligger på nordöstra udden av Öland, halvvägs runt lagunen som finns där. Skogen i sig är över en hektar till ytan och är en gammal barrskog. Här finns gamla, långa och skeva tallar och månghundraåriga vridna ekar med enorma kronor. Lite överallt ses mossbevuxna nerfallna och ihåliga träd och murgrönan växer både på marken och upp i träden. Precis som jag gillar det och mina tanker går direkt till Frodo och hans kompisar.
Väl inne på området finns tre stigar att välja mellan. Den röda är den längsta och går runt hela udden och passerar alla sevärdheter utritade på kartan. Den gula går in mitt i skogen på udden och fortsätter till västra kusten, där den lyckas med att inte passera en enda sevärdhet på kartan. Varför? Den blåa är en liten runda till några picknickbänkar, gissar den är till för barnen.
Vi går till besökscentret och frågar vilka delar som är höjdpunkterna och hur vi kan se dessa samtidigt som vi inte har tid att gå hela röda rundan. Rekommendationen är att följa röda rundan längs östra stranden, förbi vraket Swiks till Trolleken och ta gula stigen genom skogen tillbaka. Taget.
Stranden
Helt i söder passerar vi en mur byggd av runda stenar, uppförd under 1500-talet av Johan III. Efter en kort promenad genom skogen kommer vi till östra stranden och här är det verkligen tårar-i-ögonen-vackert. Vit sand, blått hav och någon trädsort som kan vara pinjeträd eller som påminner om det. Kisar jag kan jag tro jag är i Italien eller Thailand.
Vraket Swiks
Båten Swiks grundstötte utanför Trollskogens nordostliga strand i 1926. Besättningen räddades men skeppet spolades på land. Trettio år senare bröts det i två delar efter en storm. Fören ligger kvar och akterpartiet spreds över hela stranden. Swiks gillar jag mycket, väldigt fint med det gamla virket mot sanden och den blå himmeln.
Trolleken
Vi fortsätter upp och längs östra stranden och kommer till Trolleken, nu på smala och ojämna stigar. Det gäller att se upp för trädrötterna så vi inte snubblar, det vill vi ju inte.
Här pratar vi ekarnas ek, för den er enorm. Stammen är vid marken bland det största jag har sett, i klass med baobab-trädet i Namibia med 18 meter omkrets runt stammen. Skylten framför eken säger att den är ca 900 år gammal! Det var inte i går.
Enligt instruktionen tar vi oss nu till gula stigen och börjar gå tillbaka. Men gula stigen är en bred gruslagd stig utan spöklika ekar och murgrönebevuxna träd. Detta är inte kul. Så när vi efter ganska kort tid ser en pil och en liten stig ut till västra stranden så går vi tillbaka igen mot röds stigen. Förbi både Swiks och Thailandsstranden. Är något fint så ser jag det gärna två gånger i stället för att gå längs en ny men tråkig stig.
Böda skogsjärnväg
På väg tillbaka till bilen ser vi en smalspårig järnvägsräls och en skylt som säger att här körs det tåg. När jag nu googlar ser jag att detta är resterna av Böda skogsjärnväg, som när det begav sig gick 28 km mellan Böda Kronopark och ett sågverk i Nabbelund, med otaliga stickspår. I dag går järnvägen endast mellan Trollskogen och Fagerrör, och bara tre dagar i veckan sommartid. Ser väldigt gulligt ut, hade varit kul med en runda.
Tips till Trollskogen
Trollskogen är ett naturreservat och är alltid öppet. Det är inget inträde.
I närheten ligger stränderna Homrevet och Lyckesand, vi kombinerade med förstnämnda. Fyren Långe Erik ligger också nära men det det går ingen bilväg från Trollskogen till denna; man måste köra tillbaka och upp längs den nordvästra udden.
Då jag i början av februari testade positivt för covid var min första tanke att nu kan jag resa utomlands på riktigt. Till Sydamerika, Asien och Afrika. Långt bort. Nästa tanke var att detta måste genomföras inom kort, så att mina har-haft-covid-antikroppar inte hinner försvinna.
Det är sååå många ställen jag vill åka till och som jag har kikat på som min första resa under dessa två åren; sola och bada på Zanzibar, rundresa i Burma, rundresa i Brasilien, safari i Afrika eller tigersafari i Indien.
Efter att ha känt lite på det hela landade det i Afrikasafari; jag älskar både att uppleva djuren på savannen och känslan att bo på en safarilodge. Jag fattade snabbt att inte många jag känner skulle vilja/våga hänga med och rundresor själv är både dyrt och tråkigt. Dessutom är safari den reseform där jag tycker det är minst tråkigt att vara själv, med sol och bad på andra plats.
Länderna jag hade kikat på var Kenya och Tanzania och det var viktigt att safariparken låg nära en flygplats jag kunde nå med bara en mellanlandning från Skandinavien. Ofta behöver man flyga inrikes när man först har kommit fram till bestämmelselandet eller spendera fem-sex timmar i bil till safariparken. Jag orkar inte för mycket tjafs och transport nu.
Efter att ha surfat runt på sidor som säljer färdiga safaris hittade jag den dubbla nationalparken Tsavo East och Tsavo West, som ligger bara 90 minuter från Mombasa med nybyggt höghastighetståg.
Båda Tsavoparkerna, som delades i två av järnvägsspåret vid förra sekelskiftet, är relativt okända safariparker och hamnar i skuggan av Kenyas mest kända nationalpark Masai Mara, och också Amboseli. Men jag har läst flera erfarna safariresenärer uttrycka att Tsavo är deras favoritpark i Kenya.
Bild från Salt Lick Safari Lodges hemsida
I torsdags bokade jag och jag kommer att bo tre dagar på Salt Lick Safari Lodge, som ligger i Tsavo West Nationalpark. Här ska jag bo i ett rum på pelare ovanför elefanternas vattenhål. Eller cupcakes på sugrör, som en vän uttryckte det. Jag är extremt exalterad över lodgen och hoppas den är lika fin som den ser ut på bild. Bra recensioner får den i alla fall.
… och sol och bad vid kusten
En annan grej, som var avgörande när jag valde, är att det finns stränder med vit sand och turkost vatten nära Mombasa. Igen detta med att jag inte orkar så mycket transporttid. Bara 15 minuter från flygplatsen ligger Nyali Beach, där jag först kommer bo en natt innan jag setter mig på tåget mot nationalparken.
Efter safarin har jag tre dagar där jag kommer åka tillbaka till kusten, men har inte riktigt bestämt mig vart och om det blir norr eller söder om Mombasa. Men jag tänker max en timme bort. Tipsa mig gärna, förslagsvis ett småskaligt och genuint ställe med vit sand och kristallklart turkost hav.
Äntligen! Jag har väntat så länge på detta. Även om jag de två senaste åren har gjort några resor i Europa så har jag verkligen saknat resorna längre bort till helt annorlunda miljöer, upplevelser, mat och klimat. Nu blir det återtagande av de två senaste åren.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Sista söndagen innan julafton, och innan solen vände, checkar Maxime och jag in på Sparrow hotell vid Stureplan i Stockholm. Dagarna är på sitt kortaste och nätterna på sitt längste, vi behöver något roligt i livet och vad är roligare än en staycation? Inte mycket enligt mig.
Givetvis utom en resa då men just då gick inte detta att få till. Då är en hotellnatt ett mycket bra substitut.
Jag hänger på låset och checkar in klockan 15, jag vill försöka fota rummet innan ljuset försvinner. Tyvärr hjälper det föga; det är redan nästan helt mörkt utomhus och innan Maxime dyker upp en timme senare är himlen ännu mörkare blå.
Hotellrummet på Sparrow
Vi har bokat en svit på Sparrow hotell, för det tyckte vi att vi förtjänade. Jag har kikat lite på hemsidan innan och frågar om vi kan få en med färgade väggar framför vita. Jag tycker alltid hotellrum känns pampigare med färg på väggarna. Vi får en rosa svit längst in på översta våningen, med balkong och buteljgrön sammetsgavel. Perfekt och helt i min smak!
Efter att ha packat upp och utforskat balkongen sätter jag mig i en av fåtöljerna, jobbar lite och väntar in Maxime. Jag vet att hon kommer vilja hoppa in i morgonrocken så fort hon kommer in i rummet, så det första jag gör är att skicka henne ut på balkongen så att jag kan få en bild på denna. Sen mycket riktigt från Maximes sida; på med morgonrocken, upp på sängen, luta sig tillbaka och fram med boken. Jag låter mig inspireras och gör det samma.
Vi kollar på TV, läser och babblar från sängen. Bästa hänget! Efter några timmar börjar vi bli hungriga. Sparrow hotell har också en fransk bistro. Vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle boka bord för middag här men innan vi lyckas bestämma oss ser vi att den inte har öppet söndagar. Så då får det bli en annan gång, gärna till sommaren då de har en fin bakgård.
Efter att ha funderat lite kommer jag på att Tokyo Ramen vid Hötorget är ju jättegott. Så dit går vi. Sen tillbaka till rummet för ännu mer häng, och Maxime tar ett bad, innan vi somnar.
Nästa morgon ringer klockan 07 men vi är utvilade efter en natt i den sköna sängen. Maxime har ett tidigt möte och när vi kommer till frukost strax innan 07.30 är vi dagens första gäster.
Frukostbuffén är extremt delikat, med maten upplagd i mindre skålar och på mindre fat. Här känns det inte som att något är dussinvara eller lämnas ut slumpen. Skålarna fylls på hela tiden och inget är slut. Det finns några lite mer ovanliga rätter, som t ex den bakade tomat-tarten och en form med fläskpaté. Perfekt franskt.
De bästa frukostbufféerna är de som lyckas att ha ett utbud med precis allt jag gillar och vill ha, samtidigt som det känns litet och exklusivt. Och här ger jag Sparrows frukost 5+.
Efter frukosten cyklar Maxime till jobbet och jag går tillbaka till rummet och plockar fram min dator för att jobba därifrån. Perfekt miljö att jobba i, jag skulle gärna ha det såhär varje dag.
Lite mer om hotellet
Sparrow ligger i två sekelskifteshus på Birger Jarlsgatan. Alla rum på varje våningsplan är olika utformade och jag ser på planritningen på dörren att det finns ett rum med runt badrum. Här vill jag bo! De originala detaljerna i trapphusen, inklusive fönster och hissar, finna kvar.
På våningen under oss hittar vi ett jättefint turkost bibliotek med kakelugn och gyllene fåtöljer. Jättefint och mysigt.
Om vi ska ha något att utsätta på rummet är det att badrummet kändes lite daterat. Det är stort och rymligt, med dubbla handfat och både dusch och badkar, men jag känner igen glasmosaiken från runt senaste sekelskiftet.
Jaha, då kom coviden till slut och tog mig också. Precis-precis innan jag hade givit den tillåtelse att göra så, jag hade så mycket planerat under årets första veckor att bli sjuk hade jag inte tid med.
Först ut var att några veckor med att jobba dygnet runt på plats i Stockholm, inte tid att få covid. Så kom min syster och hälsade på, inte tid att få covid. Sen skulle jag till Oslo för att vaccinera mig, inte tid att få covid. Och sist en långhelg till Gran Canaria, inte tid att få covid.
Sen var det inte så farligt om jag skulle bli sjuk.
Planen höll nästan hela vägen. Direkt efter Osloresan sa det stop, fyra dagar innan Gran Canaria. Landade med sista flyget på kvällen och vaknade halv fem på morgonen med ont i halsen och feber. Jag visste direkt.
Tog en Alvedon och en Zyx och somnade om. Vaknade och tog ett av de två snabbtest jag fick med mig hem när jag vaccinerades. Två sträck synes direkt, här var det inget att vänta 15 till 20 minuter.
Jag började räkna baklänges för att få fram när jag smittades. Beroende på inkubationstid och att jag hade varit hemma själv dagarna innan och efter resan, måste det ha varit så att jag smittades i den obligatoriska coronatestkön på Gardermoen då jag landade. Vi var flera hundra personer som ringlade oss fram i en nästan två timmar lång kö. Jag har inte varit i samma rum som så många personer på två år.
Nästa morgon klockan åtta fick jag min tredje vaccindos.
Alltså, ironin i att jag åkte till Oslo för att vaccinera mig, får mitt vaccin men smittas precis innan; dessutom i en testkö, och får covid tre dagar efter vaccinet. Är detta 2022-verionen av en norgehistoria? 🤪🇳🇴
Och Gran Canaria då?
Nope, Gran Canaria fungerade precis inte. Avresa på fredag och karantän tom fredag; går ju inte ihop. Men jag var snabb med att boka om, och åker i stället på onsdag nästa vecka.
Samma plan för samma Kanariö, bara fem dagar senare. För övrigt väldigt spännande att åka till Gran Canaria. Detta trodde jag aldrig att jag skulle göra frivilligt för några år sedan. Planen är att både bo och utforska områden utanför charterorterna men känner jag mig själv rätt blir jag nog nyfiken och måste åka in och se i alla fall.
PS: Vill ni höra en till osannolik grej? Bara timmar innan jag blev sjuk fick jag ett meddelande från Maxime om att hon och hennes man Jonas hade testat positivt. Av de ca 700 dagarna detta har pågått så blir vi sjuka samma dag, jag smittad i Oslo och de i Stockholm. Vad är oddsen?
Foton från Barcelona i höst.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Park Güell är ett av arkitekten Antoni Gaudis mästerverk i Barcelona. Läget är en bit utanför centrum; taxi eller buss behövs, men detta är en parkpärla som det är värt att ta sig till. Förhandsköpt biljett är också nödvändigt under högsäsong, parken är den näst mest besökta sevärdheten i Barcelona.
Originalplan för Park Güell
Park Güell påbörjades år 1900, på uppdrag av affärsmannen Eusebi Güell. Güells plan var en hel parkstad med exklusiva bostäder i det som då har Barcelonas utkanter. För att höja områdets status och attraktionskraft, så att de enormt dyra tomterna skulle gå att sälja, lät Güell uppföra ett ingångparti med en monumentalt trappa och två portvaktsstugor. Det restes också en saluhall bestående av pelare och mosaikmedaljonger i taket samt flera terrasser med monumental utsikt över staden. Allt detta i natursten och färgglad mosaik gjord av sönderslagna kakelplattor, skapat av Gaudi och utfört av hans stora arbetslag.
Güells projekt blev ett fiasko då ingen ville köpa tomterna. Dels var de extremt dyra, avståndet till staden var då mycket långt och dessutom medföljde det en drös klausuler till varje tomt som detaljreglerade husets utformning och vilka träd som fick fällas.
Det som uppfördes
De enda hus som byggdes var Güells eget, det stora vita som ligger uppe på höjden, samt Gaudis rosa hus med torn nära terrasserna, där han bodde fram till sin död.
Jag har lite svårt att bestämma mig om det är bra eller dåligt att parkstaden inte blev av. Området är häftigt som det är i dag, dvs en luftig park, men det hade också varit kul att se resultatet som det var tänkt. Men jag antar att om det hade bebyggts med exklusiva bostäder så hade nog inte området varit tillgängligt på det sättet det är i dag. Så det är nog ganska bra att det blev som det blev.
Jag älskar allt med Park Güell; terrassen med de färgglada mosaikerna på terrassen, de trädliknande viadukterna i natursten samt området med den dubbelledade trappan som övergår i alla kolumnerna. Lägg till alla dekorativa detaljer i organiskt utförande och allt hantverk som ligger bakom allt detta, jag är såld! Gaudi ❤💙💚💛💜
Undersidan av en viadukt
Ena portvaktsstugan
Bänkarnas ryggstödsmosaik vid stora terrassenEna viaduktenGaudis husDen monumentala trappan med pelar-saluhallen i bakgrunden
Inne i det som skulle bli saluhallen
Utsikt från terrassen, med ena postvaktsstugans torn
Den kända ödlan mitt i trappan. Förra gången jag var här var den omöjlig att fota pga alla barn som klättrade på den. Numera är det inte tillåtet att kliva upp på den och det står en vakt bredvid bara för att hindra alla från att göra så. Bra där!En skola som strängt taget ligger utanför Park Güell, men gillade tornet så mycket att bilden får vara med. Här hade det ju varit kul att gå i skolan.
Viadukt i två våningar
Familjen Güells gamla hus
Trappan igen, lite annan vinkel och denna bild förtjänade också vara med”Vägg” bakom terrassen, där denna ser ut som palmernas stam
Och vilket är den mest besökte sevärdheten i Barcelona, undrar du kanske efter att ha läst ingressen? Detta är katedralen La Sagrada Familia, också ett av Gaudis mästerverk.
Fram till att gränsen mellan norra och södra Cypern öppnades 2008 var det mycket få turister som reste till Norra Cypern. Dvs den turkisktockuperade delen av ön. Det är förresten inte jättemånga turister som åker hit nu heller, i alla fall inte jämfört med södra delen av ön. Så hur blir det när jag bestämmer mig för att åka till Cypern i november?
Givetvis är det den norra delen jag vill till.
Kyrenia eller Girne på Norra Cypern
Kyrenia brukar räknas som det vackraste staden på Norra Cypern, så jag bestämmer mig snabbt för att det är hit jag vill. Här finns en mysig liten hamn med båtar och serveringar och bredvid denna ligger Kyrenia slott. Och en kort biltur därifrån ligger makalösa ruinerna St Hilarion slott, som också var avgörande när jag valde del av ön att bo i.
Mer än hamnen finns två korsande huvudgator med fina butiker av olika slag, utan överflöd av märkeskopior, som är så vanligt i Turkiet och som finns överallt i Nicosia. Utöver detta; några smala gränder kantade av minareter, bougainvillea och gulliga små hus. Utbudet av restauranger, juiceställen och caféer är stort.
Och varför skriver jag eller Girne i rubriken? När Turkiet i 1974 ockuperade de norra delarna av Cypern gav de alla städer och byar nya namn. Kyrenia är det grekiska och engelska namnet medan Girne är det turkiska.
Boende i Kyrenia – The Colony Hotel Arkin
Det finns ingen strand i Kyrenia, dessutom är det inte riktigt strandväder i november i alla fall. Så när jag letar hotell har jag två krav; det ska ligga i centrala stan samt ha en pool.
Det är många sidor för hotellbokning som inte erbjuder Norra Cypern. Booking.com har dock ett bra utbud så jag bokar med dem. Valet faller på The Colony Hotel Arkin; ett femstjärnigt hotell med takpool. Hotellet är fint, rummet är också bra men bäst är poolen. Utsikten är fantastisk; över hamnen och vattnet åt ena hållet och bergen åt andra hållet, jag älskade att hänga här. Jag betalar 800 kronor natten, då ingår också stor och imponerande middagsbuffé. Frukosten är väldigt bra, så jag antar middagen också är detta men testar den inte utan kikar bara in.
Andra hotell jag kollade på var The Dome, som har en pool på en liten udde i havet men hotellet och rummen är riktigt daterade men inte ofräscht, jag kollade in i lobbyn. Rocks Hotel var en annan kandidat, som har en mycket fin lobby och pool vid vattnet, men som var fullbokat under mina dagar.
Casino är förresten stort i Kyrenia och alla större hotell har enorma casinon, på linje med de jag besökte i Las Vegas. På helgerna vallfärdas det till Kyrenia för att spela och hotellen blir fullbokade.
Kyrenia borg
Borgen påbörjades redan under 300-talet men fick dagens utseende, med de rundade hörntornen, under 1500-talet. Borgen är riktig stor och rymmer ett museum med något halvkänt skepp. Men jag är mest intresserad av utsikten och den generella borgstämningen, så jag börjar med att ta mig upp till utsiktsplattformen över hamnen, ovanpå runda tornet. Sen trapporna upp till ovanpå borgmuren, där utsikten är ännu finare
Ingången är från hamnens östra del och det kostar 20 lira i inträde.
Mat och dricka
Jag älskar turkisk mat, så jag äter uteslutande kebab och smårätterna meze under hela min resa. Godast kebab åt jag på Niazi´s, nära The Dome Hotel och som har en grill inomhus mitt i restaurangen, och Iki Tek Ocakbasi, som är ett enklare ställe i en bakgata nära The Colony.
I hamnen blev stamställen To Limani och Harbour Point, som båda serverade goda mezes och helt ok vin.
St Hilarion slott
Slottet St Hilarion började uppföras av bysantinerna under 1000-talet, för att övervaka vägen mellan Kyrenia och huvudstaden Nicosia och skydda sistnämnda från angrepp sjövägen. Slottet färdigställdes under 1200-talet, för att förstöras under 1400-talet under venetianarnas styre, som inte ville bekosta underhåll för den egendom som tillföll dem.
Slottet ska förresten ha varit inspiration för Disneys Törnrosaslott. Bara det är ju stort.
Slottet är i dag en ruin i tre nivåer, med ganska så många trappor mellan. Den nedersta, med en mur med tinnar där ingången också ligger, är snabbt avklarad och jag tar mig upp till den mellersta. På den mellersta våningen finns resterna av en bysantinsk kyrka, samt flera gångar, valv och trappor till det som har varit köket. Redan här är utsikten verkligen imponerande. Åt ena hållet Kyrenia och havet och åt hållet böljande berg.
På den översta våningen hade den kungliga familjen sin lägenhet, då i pompa och ståt men numera i ruiner. Det finns en och annan vägg och ett halvt tak med enorm takhöjd som står kvar och det är inte svårt att fatta att detta engång var ståtligt. Jag hittar en smal trapp upp en våning och här finns ett välbevarat gotiskt fönster. Jag älskar detta! Ruinerna och utsikten! Jag träffar några på väg ner när jag är på väg upp men där uppe är jag helt ensam.
Precis när jag börjar känna mig nöjd ser jag på klockan att det är en kvart till jag har lovat min chaufför att vara nere igen. Glad och nöjd tar jag mig ner.
Kyrenia ligger ca 45 minuter med bil norr om Nicosia.
Det finns en flygplats på Norra Cypern, men för att nå den måste man mellanlanda i Turkiet. Både SAS och Norwegian flyger direkt till Larnaca, på södra delen av ön.
Jag åkte taxi från Larnaca flygplats till Kyrenia. Taxi från Cypern kan åka in i Norra Cypern men de behöver en särskild försäkring. Bensin är också mycket dyrare på södra sidan än på norra, så det är stor skillnad på taxipriserna. Det bästa är därför att boka taxi från Norra Cypern som hämtar på Larnaca flygplats. Detta kan göras via hotellet för enkelhetens skuld, jag hittade i stället en chaufför via en Facebookgrupp och betalade €50. Det går att betala med både euro och turkiska lira i taxin.
Det finns också buss från Larnaca till Nicosia och från Nicosia till Kyrenia går det delade minibussar varje halvtimme.
Jag betalade 300 lira för taxi från centrala Kyrenia till St Hilarion, då väntade taxin på mig i 90 minuter.
Låt dig inte luras av taxichauffören till att också se det gamla klostret i Bellapais. Dels är jag för bortskämd med kloster i Armenien och blev inte alls imponerad, dels ligger det inte 15 minuter bort utan det är tillbaka till centrala Kyrenia med köer genom stan och sen en annan riktning.
För den som önskar strandhäng fick jag stränderna Alagadi öster om stan samt Mare Monte väster om stan rekommenderat i samma Facebookgrupp som jag hittade chauffören. Hade det inta varit november så hade jag åkt till Alagadi en dag, som förresten också går under namnet Turtle Beach då sköldpaddor brukar lägga sina ägg här.
Då jag var där var kursen på en turkisk lira ungefär samma som en krona.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag erkänner direkt; Drottninggatan och city är inte de områden i Stockholm där jag oftast befinner mig. Men då och då hamnar jag här och detta är inte det optimala stället att bli lunchhungrig en lördag.
Många restauranger i området är ganska så mainstram och dåliga, medan de som håller lite högre klass både är dyrare och oftast behöver en reservation långt innan. Men jag har senaste året, när jag har jobbat mycket från olika caféer i området, hittat några ställen jag gillar med bra och prisvärd lunch.
Alla fyra är enklare ställen och inga erbjuder ens bordsreservation. Men jag är inte heller ensam om att känna till dessa ställen, så var beredd på att köa; särskilt för lunch på lördagar. Eller kom lite tidigt eller lite senare, detta är mitt bästa trick.
Ai Ramen Klara på Gamla brogatan
Ai Ramen serverar, som namnet säger, den japanska nudelrätten ramen. Systerkrogen på Söder var bland de första ramenrestauranger i Stockholm och detta gör de bra. Modernt interiör, med en bar, och sittplatser både inomhus och utomhus sommartid. Öppet också för middag.
Nem Nem Quan i Hötorgshallen
Nem Nem Quan serverar vietnamesiska rätter och restaurangen ligger på gatuplan i hallen. Jag äter alltid samma kycklingrätt med jordnötter och brukar be om extra nötter. Sen häller jag på båda såserna, fast de varje gång säger att man ska ta den ena eller den andra.
Tokyo Diner i Hötorgshallen
Tokyo Diner, som också ligger på gatuplan i Hötorgshallen, serverar japansk mat som modern och snygg sushi samt några varmrätter. Jag tar alltid nudelsoppan med anka, som är den snyggast serverade nudelsoppan jag vet om.
Tokyo Ramen i Hötorgshallen/Sergelgatan
Tokyo Ramen ligger väg i vägg med Tokyo Diner, men har också ingång från Sergelgatan och därför öppet sent. Många tycker detta är Stockholm mest autentiska ramenställe och jag är beredd att hålla med. Senast jag var här var en söndagskväll och då var det nästan bara asiater i lokalen, så då kändes det extra äkta.
Menar ni att det finns ett mönster? Ja, jag gillar japanska nudlar och ramen. Och ja, Hötorgshallen är ett finfint ställe för lunch nära Drottninggatan i Stockholm city.
December månad att resa under är 👍🏻. December månad i sig är 👎🏻. Snö, mörker och kyla är inget för mig, så att detta inte är en av mina favoritmånader överraskar nog ingen. Det bästa med december kommer där mot slutet; en massa lediga dagar. Och lediga dagar spenderar jag med fördel på resande fot.
När jag utropar december till en av mina favorit resemånader så är detta mer en självklarhet än en överrakning. Och det är riktigt många bra resor jag har gjort också.
2012 – Dubai
Runt Lucia detta året åkte Maxime och jag en vecka till Dubai. Vi bodde femstjärnigt på Mövenpickhotell i den gamla arabiska stadsdelen Deira, bland kebabställen och souker, men besökte självklart också klassiker som världens högsta byggnad Burj Khalifa och drack afternoon tea på världens (då) dyraste hotell Burj al Arab.
2013 – Indien + New York/Miami
I december 2013 blev det två resor på mig. Först ut var en jobbresa till Bangalore i Indien, som jag toppade med några dagar sol och bad i Goa.
Sedan var det snabbt hem i två dagar och packa om och skaka av mig jetlagen innan jag åkte till New York och firade jul med Maxime som då bodde där. Efter en vecka i New York åkte vi till Miami Beach, där vi också stannade i en vecka.
Det gick förresten så som så att skaka av mig jetlagen från Indien innan jag åkte till USA, i tio dagar vaknade jag klockan 4 varje morgon. Blev seriöst helt galen. Eller om det var vädret som gjorde mig galen, det var mulet eller regnade varje dag. Förutom den halvdagen då jag tog bilden nedan.
2014 – Vietnam
Jul och nyår 2014 spenderades i Vietnam med min väninna Viveca. Först åkte jag själv till Phu Quoc, där jag samtidigt fick ryggskott och blev matförgiftad och var med om en av mina sämsta upplevelser på resa. Jag träffade Viveca i Saigon innan vi begav oss till badorten Mui Ne; en rysk favoritdestination. Dit önskar jag inte min värsta fiende att åka.
2015 – Filippinerna
2015 och Asien lockade igen! Det var Maxime och jag som åkte till ön Palawan på Filippinerna, som definitivt är ett av de mest natursköna ställen jag har varit. Det var solnedgångar och båtturer varje dag, kändes det som. Hit åker jag gärna igen.
Både bilden i headern på bloggen där Maxime paddlar och den i solnedgången på vår Facebooksida är förresten från denna resa.
2016 – Kiev
För nyårsfirandet detta året åkte jag till Kiev med mina väninnor Marie och Viveca. Pga få dagar där och nyårsafton/nyårsdagen lämnade vi aldrig Kiev men vad gjorde det, för här fanns så många guldkupoler att mina ögon nästan trillade ut. Och tungan förfrös pga öppen ooooh-mun hela tid kombinerad med sibirisk iskyla.
2017 – Badgastein + Cuba
I början av månaden åkte Maxime och jag till Badgastein på julbordresa, där vi bodde på anrika hotellet Salzburger Hof, åkte skidor och utforskade övergivna byggnader.
På julaftons morgon satte jag mig på flyget mot Cuba, där jag ifs missade anslutningen vidare redan i Köpenhamn och fick spendera julafton där. Jag älskade verkligen det ruffa och opolerade med Havanna, där vi stannade flera dagar och mest njöt av staden och närliggande stränder.
2018 – Oman
Detta året hade jag egentligen ingen nyårsresa inplanerad; jag hittade inget bra. Kollade tom på charter, dvs desperat. Plötsligt kom jag på vad jag vill göra, jag ska till Oman. Väldigt sent påkommet och eftersom jag var osäker på om någon ville följa med, så frågade jag både Viveca, Lotta och Niklas samt norska Hanne och Peder. Och alla fem nappade direkt! Vi var i Muskat och gjorde en utflykt upp i bergen och glampade i öknen innan vi åkte till badorten Salalah. Oman är en av mina bästa resor, och jag åker gärna tillbaka hit också.
2019 – Malaga
Föga visste jag när Mija, Viveca och jag bokade ”nyårsresa light” till Malaga, dvs inom Europa, att detta skulle bli sista decemberresan på länge och att jag de två påföljande åren skulle vara tvungen att stanna hemma. Men veckan i sig var toppen, vi hade hyrbil och gjorde fina utflykter till palatset Alhambra, Gibraltar, byarna Ronda och Setenil samt åt legendarisk paella i Nerja.
Vad annat kan jag avsluta denna artikel med än säga att för jul och nyår 2022 så hoppas jag att jag ligger på en strand, äter färgglada frukter och insuper exotisk kultur.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
