Tallinn

Av

-

Idag påbörjade vi vår tredagars kryssning i inget annat än Tallinn. Lena har varit här två gånger tidigare men för mig var det första gången. Vi vaknade upp i en solig sovhytt och duschade och klädde genast på oss för att börja dagen med en laxciabatta till frukost.

Väl ute på plan mark promenerade vi i snabb takt vi mot Tallinns ”gamla stan” där vi möttes av kullerstenar, små minigränder, urgamla små två-trevåningshus i färgglada pastellfärger och utsmyckade ingångspartier. Tallinns gamla stan kan enkelt jämföras med vårt älskade Stockholms Gamla stan, dock aningen större, mysigare och med fler öppna torg där det finns kyrkor, fik, restauranger och butiker. Det finns en hel del boutiquer, affärer och butiker, dock är dessa väldigt souvenirinriktade och säljer mest krimskrams som man inte vill hänga upp i vardagsrummet hemma. När vi köpt kaffe och bulle to-go promenerade vi runt och en kort sväng utanför Gamla stan. Där möttes vi av ett shoppingcenter med otippat bra butiker. Visserligen samma shoppingbutiker som hemma i Stockholm men hellre det än Baltikuminspirerade kläder!

Det fanns även två utsiktsplatser om man gick upp för kullerstensbackarna i gamla stan. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad av utsikten över resten av Tallinn då den för det mesta var grå, deppig och kändes nästan lite dött. Utsikten över gamla stan var däremot uuuunderbart vacker! En tonfisk wrap och en strut med jordgubbar senare tog vi oss raskt ner och tillbaka till en solig uteservering på stora torget i gamla stan. Där njöt vi av en iste och körsbärs paj i ett par timmar. Solen stekte och underhållande musikanter gjorde vår dag ännu bättre. Strax innan vi skulle ta oss tillbaka till båten satte vi oss på en trevlig restaurang som var lite fjällinspirerad med eldstad på borden och trästubbar till barstolar. Jag valde en hamburgare med cheddar och Lena en kycklingfilé fylld av brie. Mumma!

Med mätta magar tog vi oss tillbaka till färjan där vi nu sitter i champagnebaren på däck åtta med live pianomusik. Sådär härligt tillgjort och underhållande, men inte klagar man inte!

Unawatuna

Av

Lena Löfblad

-

0

När vi var på Sri Lanka januari och februari 2011 så spenderade vi vår andra av tillsammans tre veckor i Unawatuna.

Unawatuna ligger precis söder om Galle, och staden är räknat som en av världens tolv vackraste. Och detta var den bidragande orsaken till att vi valde Apollo som charterbolag, det är bara de som har charterresor till Unawatuna. Tyvärr måste vi säga att vi blev ganska besvikna, visst var stranden fin, men så fin var den inte. Stranden Merissa som låg längre syd tyckte vi faktiskt var vackrare.

Det bästa med Unawatuna var den goda maten på One Love.

Jaha…

Vi hittade detta trevliga stället, och var överens om att det var finaste kaffebaren i Unawatuna. Tyvärr var ägaren hjärnskadad och stängde av hela internet-uppkopplingen för hela stället när vi satt med var sin dator för att jag inte ville beställa något att dricka (jag dricker inte kaffe). Christiane och Maxime hade tillsammans beställt två kaffe, två tårtbitar
och en läsk, men det var tydligen inte tillräckligt för bordet som helhet.

En man som spådde i handen. Ca inget av vad han sa stämde

Christanes vy över stranden…

… och min vy över Christiane

Maxime i solnedgång

Vi hyrde en båt och gjorde en snorkelutflykt, men tyvärr var det inte så mycket fina fisker att se. Har man snorklar i Thailand och Egypten så är man ganska bortskämd.

Vi bodde på Unawatuna Beach Resort som var det enda Apollo hade att erbjuda. Och Unawatunas enda resort. Middag ingick (som på alla charterhotell på ön), och det var en helt ok buffé. Men jag är inte mest sugen på italiens buffé när jag är i Asien. Inte min grej, är jag i Asien vill jag äta asiatiskt. Dock är Maxime helt galen i buffé och flera dagar åt hon där först sen gick vi till någon lokal restaurang där Christiane o jag åt.

Rummen var fina, och vi fick ett som låg precis vid stranden och restaurangen. Det fanns också en pool, men det låg lite vid sidan om, och det var det ingen som använde den när vi passerade. De hade bra fotvård och massage på resortens spa.

Det fanns ett gäng guesthouses på stranden, och hade jag valt om så hade jag nog bott på ett av dessa i stället för på Unawatuna Beach Resort. Dock vet jag inte vad det var för standard på guesthousen, men något med ok standard måste ju gå att hitta.

Tallinn nästa

Av

Lena Löfblad

-

0

I morgon åker Maxime o jag på vår minikryssning med Princess Anastasia till Tallinn, St Petersburg och Helsingfors.

Båten går kl 19.00 från Stockholm och anlöper Tallinn kl 11.30. Jag tror det är en timmes tidsskillnad till Tallin, så det blir att sova tills man vaknar och sen gå upp och gå i land. I Tallin blir det sightseeing, kanske någon spa-behandling på ett spa jag har hittat på nätet och som ligger mitt i den gamla stadsdelen, och en sen lunch/tidig middag på vitlöksrestaurangen vid stora torget i gamla stan innan båten åker vidare kl 19.00.

Jag har varit i Tallinn två gångar tidigare, och det är väldigt fint där. Påminner om Visby.

Hoppas bara att vädret håller, enligt yr.no ska det vara 5 grader och full sol där på torsdag.

Adam´s Peak/Sri Pada

Av

Lena Löfblad

-

0

Vi sov över i Dalhousie som ligger precis nedanför Adam´s Peak, faktiskt på det vidrigaste hotellen jag har bott på i mitt liv. Tydligen är det generellt låg standard på hotellen där, så avtala gärna med guiden att ni är villiga att gå upp lite i pris för att bo ok.

Christiane och jag gick upp kl 02.00 och det enda positiva med hotellet var att det var möjligt att få frukost kl 02.00. Som tur var hade det slutat regna så att det var möjligt att ta sig upp för berget.

Vår guide Anuro hade hyrt oss en lokalguide för att ta oss upp för berget, men detta var helt onödigt och det var ingen annan som hade det. Så skippa det.

Adam´s Peak är 2224 meter högt och omfattar 5200 trappsteg, och det tar vanligtvis mellan 2,5 och 4 timmar att gå upp. Det är båda många lokala och många turister som tar sig upp för berget. De lokala går ofta upp hela familjen, också med barn ner i femårsåldern. Av någon konstig anledning startar de lokala ofta vid midnatt och kommer upp långt innan solen går upp, och vi mötte många av dem på väg ner när vi var på väg upp.

Längst ner på berget är det självklart ganska platt med mer stig än trappor, och det finns massor med buddhor och annan religiös symbolik. Man får också någon symbolistisk tråd kring armen. Med andra ord ganska trevlig del av turen upp. Efter någon timme stannade vi på ett av alla tehusen som finns längs stigen upp.

Efter den platta delen kommer en helt ok del med gjutna cement-trappsteg med behaglig höjd på trappstegen. Det är kanske 50 trappsteg i taget att ta sig uppför, sen kommer en bit platt stig att vila ut på och sen trappsteg igen.

När man börjar närma sig mitten av berget så är det de gamla trappstegen som gäller… Stegen är i sten och de är nerslita och har vissa ställen rasat ihop helt. I tillägg så är höjden på trappstegen just denna delen allt annat är behagliga, de är alldeles för höga och inte tillräckligt djupa. Som att gå i en rulltrappa men bara få plats för halva foten på varje steg. Det är också riktigt brant, och beroende på att trappan delvis har rasat får man i bland gå slalom och i bland gå utanför trappan för det finns inga steg kvar. En superjobbig del av vägen upp. Det är här också kortare delar med stig mellan trapporna.

Som tur var kom de gjutna stegen i cement tillbaka och det blev mindre brant, så när vi ca kl 04.30 kom till en skylt som sa att det var en kilometer kvar till toppen och att detta var sista tehuset så tog vi en reell paus där på ca en timme.

Av någon konstig anledning så kallas tehusen för Hotel.

Höjdskillnaden och lufttrycket gjorde att alla chipspåsar svällde upp

Efter att vi hade pausat i en timme och väl så det på sista tehuset så gick vi vidare; glada o nöjda över att det bara var en kilometer igen. Dock var det så att den sista kilometern var brantaste delen! Mot slutet fick vi nästintill dra oss upp efter ledstången. Och jag kan lova att vi inte var de enda som fick göra så.

Lysen i bakgrunden visar var vi har gått

Solen går upp mellan 06.30 och 07.00, och vi hann upp i god tid innan. Dock var det mulet, och vi kunde inte se Buddhas fotavtryck där uppe. Jag har inte riktigt fattat vad det är som ger avtrycket, men det är något som kastar skugga när solen går upp och det ska vara riktigt fascinerande att se. Vyn från berget var mycket vacker, och det var imponerande att se hur långt vi hade gått. Vi var uppe i templet samt ringde i klockan som alla ska göra första gången de är där.

Inte helt olikt de norska fjällen och fjordarna…

Det tog fyra timmar för oss att gå upp med alla tehus-pauser, jag gissar vi gick effektivt drygt 2,5 timmar. Sen var vi knappt en timme där uppe, och det tog oss ca 2,5 timmar från vi startade nerstigningen tills vi var tillbaka på hotellet. Inklusive två pauser och fotmassage mot slutet.

Precis börjar nerstigningen

De lokla brukade dra snören längs ett område i trappan för att
symbolisera något som jag tyvärr inte kommer ihåg

Självklart en religiös byggnad mitt i det hela

Fotmassagen var bäst i världen

Det var möjligt att köpa olik sorters skräp när man hade kommit ner

Längst upp har jag varit!

När vi kom till Dalhousie kvällen innan var det redan mörkt, och både Christiane och jag är överens om att vi kanske inte hade gett oss ut på detta om vi hade sett innan hur högt det var. Men det var häftigt, och jag älskar att nämna i en bistats att jag har tagit mig uppför 5200 trappsteg mitt i natten. Och även om vi båda stretchade ordentligt så kan jag lova att träningvärken i vaderna inte var att leka med. Jag tror den satt kvar i fem dagar.

Men det var häftigt, och rekommenderas.

Bentota och sköldpaddsfarmer

Av

Lena Löfblad

-

0

När vi var på Sri Lanka så hade vi bokat en treveckors charterresa; första veckan i Hikkaduwa och andra veckan i Unawatuna (där min syster Christiane också var med) och sista veckan i Bentota.

Och Bentota kan vi säga att var ett riktigt bottennapp!

Bentota är uppbyggd efter principen att man äter på hotellet, och det finns endast en handfull restauranger längs vägen. Och stranden i Bentota må vara hur fin om helst, men den är helt oexploaterad och tråkig och det är ingen som använder stranden. Inga solsängar och inga restauranger eller barer. Ingenting utöver det fåtal resorter som ligger längs stranden.

Den fina stranden som ingen solade på eller använde.
Dåligt väder var det också den dagen vi var i Bentota.

Resorten vi bodde hade Apollo gett ***, men var enligt oss värt *. Enligt Apolloguiden vi pratade med så var det olik standard på rummen och vi hade fått av de sämsta. Både smutsigt och nerslitet. Poolen var vidrig, och stranden var det ingen som använde; solandet skedde på den brunbrända gräsmattan. Alla gäster var medelålders ryssar. Eftersom middag ingick och vi redan hade testat Bentotas bästa restaurang (enligt Apollo-guiden) till lunch så gick vi dit. Maten var nästintill oätbar med europeisk inriktning. De hade en liten lankesisk hörna, men även det var faktiskt oätbart. I taket flagnade målarfärgen, och de ljusrosa gardinerna hade smutsränder….

Resortens entré från vattnet

Det lät så fint i Apollos beskrivning av resorten när det sto att den låg på en tunga vid floden och man fick åka båt dit. Och det var väl också det finaste med hela resorten. Jag har glömt vad den heter, och Apollo har inte kvar den i sitt utbud mer. Som tur är.

Vi beslutade oss redan efter lunch att åka tillbaka till Hikkaduwa, men vi insåg att det skulle bli svårt att hitta boende där så sent på dagen. Så det första vi gjorde dagen efter var att åka till Hikkaduwa, och som tur var fanns det ett rum för oss på fina guesthouset Moon Beam. Det enda positiva med Bentota var att det är där sköldpaddsfarmerna ligger, och vi passade på att att besöka två stycken när vi där. Men utöver sköldpaddsfarmerna så avråder vi på det starkaste att åka till Bentota. Orten är dötrist.

Två dagar gamla skölpaddsbebisar

En svensk kille som volonterande på farmen

Farmen betalar hittelön till lokala som tipsar om sköldpaddor som har lagt ägg i sanden på stränderna. De gräver upp
äggen och flyttar dem till äggkassan (som på minner om en gravplats). Varje skylt berättar om sort sköldpadda,
antal ägg och när de lades.

Jerusalem och Bethlehem

Av

Lena Löfblad

-

0

När Maxime, min mamma Brit och jag var i Jordanien under januari 2012 så följde vi med på Apollos tvådagarsutflykt till Jerusalem, Bethlehem och Döda havet.

Vi åkte från Aqaba till strax innan kl 07 på morgonen, och det tog ca en timme att ta sig över gränsen till Israel. Om man inte önskar israelisk stämpel i passen kan man få stämpeln på ett eget formulär som man får från den jordanska reseledaren. Tydligen brukar detta alltid fungera, men just när vi korsade så var det någon som pryoade på den israeliska sidan och vi fick stämplar ändå. Grrrrr.

Efter vi hade korsat gränsen så träffade vi Marie, den svenska reseledaren som Apollo hyr in för denna utflykten. Och det var just Marie som gjorde att utflykten blev så strålande som den blev, hon var mycket kunnig på relevanta områden, och delade gladeligen av sig sin kunskap. Ca 1,5 timmar efter att vi lämnade Eilat på den israeliska sidan så stannade vi vid Döda havet för att bada, och ca 1,5 timme igen efter det så var vi framme i Jerusalem.

Framme i Jerusalem åkte vi först upp till Oljeberget (som numera egentligen heter Olivberget) för att se Jerusalem från ovan.

Bild 1 Guiden Marie | Bild 2 Maxime framför kyrkogården

Efter lunch åkte vi till Bethlehem för att se födelsekyrkan och grottan där Jesus föddes. Vi fick då en lokal palestinsk guide och åkte i minibussar. Man kan säga att den lokala guiden var sådär, men det var kul att se platsen där Jesus föddes.

Tillbaka i Jerusalem åkte vi till Getsemane hage, där jungfru Maria är begraven och där Jesus tillbringade dagen innan korsfästelsen.

Tempelberget är en upphöjd plats i Jerusalems gamla stad och är en helig plats för judendomen, islam och kristendomen. Berget har under åren byggts till och är numera ca en kvadratkilometer platå i stället för ett berg. Runt hela Tempelberget finns en mur, och västra muren är Klagomuren. Klagomuren är en av de heligaste platserna för judarna, och de kommer dit för att be och sticka in små lappar i muren med böner i muren. Kvinnornas och männens del av muren är avskilt med ett staket.

Klippdomen på Tempelberget är den tredje heligaste platsen i världen för muslimer, och uppfördes under slutet av 600-talet. Den är öppen för bön, men eftersom det inte hålls några gudstjänster så räknas den inte som moské.

Sen gick vi Via Dolorosa, som är pilgrimsvandring som följer vägen som Jesus vandrade till Golgata där han korsfästades. Längs Via Dolorosa finns skyltar som berättar vad som hände Jesus just på den platsen.

Via Dolorosa slutar vid Uppståendelseskyrkan, som också kallas Den heliga gravens kyrka, och som ligger ovanpå Golgata. Kyrkan byggdes under 1000-talet efter att den ursprungliga kyrkan från 300-talet hade brunnit ner. Kyrkan är full av religiös symbolik, och för mig som älskar båda ikoner och annan religiös konst så var detta himlen.

De två sista bilderna förställer Jesu grav

Efter en sen lunch på en kibbutz utanför Jerusalem styrde vi kosan ner mot Eilat och gränsen mot Jordanien igen. Vyn längs Döda havet var lika vacker som dagen innan. Gränsen stänger kl 20.00, efter det finns det ingen möjlighet att ta sig över så det gäller att komma i tid. Strax innan kl 19 var vi tillbaka på hotellet.

Utflykten var långt ifrån billig, om jag inte missminner mig så kostade den kring 2500 kr per person. Men vi tyckte absolut den var värt pengarna, och rekommenderar den på det varmaste.

Örundtur

Av

Lena Löfblad

-

2

För att se lite mer än stranden i Santa Maria så beslutade jag att följa med på Fritidsresors halvdagsutflykt runt ön med jeep. De har en med minibuss och en med jeep, och se till att ta den med jeep om du inte lätt blir åksjuk.

Vi var sju jeepar med plats för åtta i varje. Vi lämnade Santa Maria och körde till Palmeira på västkusten som är Sals hamnstad. Här är det inga turister som väljer att bo, och ca 5000 personer bor här permanent. Det vi såg på var det lokala livet i en ort utan turism och där de boende är betydligt fattigare än i Santa Maria.

Palmeiras offentliga vattenpost

På väg hem från vattenposten

Ett hönshus på trottoaren

Sen åkte vi riktig off-road i öknen till Buracona som är ett naturfenomen i en grotta under vattnet, och betyder Blå ögat. Jättefint, och jag lyckades fånga det perfekt på bild.

Sen åkte vi en bit till, och stannade in the middle of nowhere i öknen. Det hela var för att det fanns en ökenhägring där. En hägring är ju något man har hört talas om sen man var liten, men jag har aldrig sett det på riktigt tidigare. Bilden är inte så bra; det var svårt att fånga på bild och det var långt borta.

Efter detta fortsatte vi till Espargos (som betyder sparris!) och är öns största ort med 6000 invånare. Utanför Espargos ligger en av öns tre kåkstäder. Vi åkte genom stan och upp till en höjd för att se den ovanfrån.

Kåkstaden bakom till höger och Sals högsta berg i bakgrunden

Vi avslutade med att åka till Pedra da Lume, en saltutvinningsplats i ett gammalt vulkankrater på östra sidan av ön. Här badade vi i vattnet som har nästan samma salthalt som Döda havet. Känslan var den samma som att bada i Döda havet, man flöt omkring på exakt samma sätt. Det var vackert i Pedra da Luma, men inte riktigt helt jämförbart med Döda havet.

Kap verdianerna

Av

Lena Löfblad

-

0

Kap Verde upptäcktes av portugiser som bosatte sig där under 1400-talet. Portugiserna tog dit arbetare från Väst-Afrika, och resultatet av detta blev de vackraste mulatter. Långa med markerade muskulösa kroppar och markerade ansikten. Verkligen en lyckad blandning!

Ca 70 % av befolkningen består av inhemska kap verdianer, medan de resterande 30 % består av européer från Portugal, Frankrike och Italien som har flyttat de under de senare åren samt väst-afrikaner från Gambia och Senegal som är där för att sälja gambiska och senegalesiska souvenirer som de lurar turisterna att tro att är kap verdianska.

Utöver gambierna och senegaleserna så finns det inga rastafaris eller traditionella färgglada afrikanska kläder på Sal. Kap verdianerna klär sig i västerländska kläder och de flesta är katoliker med några protestanter.

I den nuvarande generationen är det vanligt med två eller tre barn, men enligt vår guide så är kap verdianerna ganska promiskuösa, och det är inte ovanligt med tre barn med tre olika mammor/pappor. Alla tycker detta är ok, och det är också helt ok att skilja sig. Tydligen är det också vanligt en en pojk- eller flickvän för varje ort på ön!

Alla, både killar och tjejer, är fruktansvärt vältränade, och träna gör man på stranden. Man springer längs vattnet, sen finns det ett ”gym” på stranden där det är full aktivitet dag som kväll. Eller man spelar fotboll eller basket. Varje gång jag gick förbi, och det var minst två gångar per dag, så var det aktivitet både på ”gymmet”, fotbollsplanet samt basketplanet.

Landet Kap Verde, ön Sal och orten Santa Maria

Av

Lena Löfblad

-

0

Kap Verde ligger söder om Kanarieöarna och i höjd med Senegal och Gambia. Landet består av nio öar, varav åtta är bebodda. Sal är den ön där turismen är mest utvecklad, och från Sverige finns det charterresor till antingen Sal, Boa Vista eller Sal i kombination med en eller flera andra öar.

Santiago är största ön och på den ligger också landets huvudstad Santiago. Santiago kallas den afrikanska ön, så gissningsvis är det mer afrikansk känsla där. Sao Nicolau och Santo Antão är gröna öar lämpade för vandring och Fogo har en aktiv vulkan. Sal och Boa Vista är båda ökenöar med sand över hela ön och fantastiska stränder. Öarna är mao ganska olika, och det skulle varit rolig att besöka flera, men med bara en vecka kände jag inte att jag hade tid. Det får bli en annan ö nästa gång i stället.

De flesta hushållen har inte rinnande vatten hemma, och man får då hämta vatten vid ortens vattenpost. Det är ofta kvinnorna och de större barnen som gör detta, och de brukar släpa hem två eller tre 25-litens dunkar i skottkärror.

Den lokala valutan hetar escudos, men det går lika bra med euro. Faktiskt är det bättre att ta med euro eftersom kursen för en euro var 110 escudos när jag var där, men alla ställen förutom banken och Fritidsresor använder kursen en euro = 100 escudos. Man tjänar med andra ord 10% på att betala med euro i butiken och på restauranger. Och just nu är det också så lätt att räkna om till svenska kronor; 100 escudos = 1 euro = 10 kr. Ta med andra ord med euro hemifrån, det går inte att ta ut euro från bankomaterna på ön. Och i bankmaterna går det inte att använda MasterCard.

Om jag inte minns fel så kostar Fritidsresors transport från flygplatsen till hotellet 160 kr per person. Flyget hem går ca kl 15.00, och bussen från mitt hotell avgick kl 10:45. Mao fyra timmar innan flyget lyfter. En taxi kostar €10-12 enkel flygplatsen till Santa Maria, så skippa att köpa transport från Fritidsresor för 320 kr för två personer och satsa i stället på en taxi för 200 kr.då kan man kapa väntetiden på flygplatsen till två timmar också Jag hann med att sola till 12:30 dagen jag åkte också!

Här finns några fler inlägg om Sal; örundtur, hotellen Odjo d´Agua och Porto Antigo, stranden och om lokalbefolkningen.

Stranden Odjo d´Agua på Kap Verde

Av

Lena Löfblad

-

0

I dag valde jag att sola på Odjo d´Agua som är systerhotellet till Porto Antigo där jag bor.

Själva strandområdet, samt poolområdet precis över stranden, är hur fina som helst. Nära till restaurangen om man vill äta lunch, och den lilla strandbaren serverar drinkar och mackor om man inte orkar gå de 30 stegen till restaurangen. Det är också hur fräscht och välskött som man önskar att det ska vara, och mysigaste stranden jag har hittat på ön.

Dock är det också här stenar i vattnet, och är svårt att bada. Stranden är också ganska liten, men får inte alls samma känsla av oändlig strand som på stora stranden vid Belorizonte och Morambeza. Och sist blev jag halvförbannad när det visade sig att det kostade €2 extra att ligga på stranden, till trots för att man är gäst på hotellet. Inte bra! Att ligga vid poolen är dock gratis.

Perfekt att varva varannan dag mellan de små, mysiga och påkostade stränderna på Porto Antigo samt Odjo d´Agua och den stora magnifika vita stranden vid Belorizonte.

Stranden vid hotell Belorizonte

Av

Lena Löfblad

-

0

I dag testade jag stranden som tillhör hotellet Belorizonte, detta är den stora staranden i Santa Maria och också den finaste. Dels är stranden flera kilometer lång och helt vit, dels finns det inga stenar i vattnet och det är inte långgrunt. Vattnet är som på hela ön turkost och helt kristallklart.

Belorizontes strand är ganska full, men det beror på att det (som tur är) inte ligger tätt i tätt med stränder tillhörande olika hotell efter varandra. Det är egentligen bara Belorizonte som har ett större strandområder på stranden, lite närmare piren har hotell Morambeza en strandrestaurang med ett fåtal solstolar framför (som ingen använder eftersom man på detta hotellet ligger på stora terrassen framför poolen), och hotellen Djasdal och Crioula länger bort har endast pyttesmå strandområden. Belorizonte ordnat också aerobic, bollspel m.m. på stranden, och en av kiteområden är precis höger om Belorizonte så det finns tillräckligt att se på.

Hotellet har också en strandbar som serverar god mat, och där det finns också soffor så man kan avsluta solandet med en drink och/eller en bok.

Absoluta favoritstranden i Santa Monica. Enda minus är att ganska många av solsängerna är ganska slita/trasiga och det drar ner helhetsintrycket.

Solat på Porto Antigo

Av

Lena Löfblad

-

0

I dag har jag solat först vid en mindre strand på Porto Antigo, sen vid poolen precis ovanför stranden.

Resorten Porto Antigo ligger kring den gamla hamnen, och en av stränderna ligger innanför murarna som utgjorde själva hamnen. På ena siden muren är det byggd till en restaurang där jag åt en fantastisk fisk-burrito gjord på tonfisk, paprika och lök. Den serverades den öppen, som en platt pannkaka med fyllningen ovanpå. Den var så god att jag lätt ska äta en till innan jag åker härifrån. Världens utsikt över vattnet var det också från restaurangen.

Åter till staranden så är detta en ganska liten strand, men jag ville testa den eftersom den var så fin. Och det var helt fantastiskt att ligga där. Den enda nackdelen var att det är massa stenar i vattnet och ganska långgrunt, men så är det tyvärr på alla stränderna på Porto Antigo och Odja d´Agua. Men eftersom jag hade läst detta innan jag åkte hemifrån så tog jag med mina surfbadskor som jag köpte i Kroatien för några år sen. Mao inga problem för mig att bada; även med stenar i vattnet. Dock lyckades jag göra illa mig när jag simmade i alla fall eftersom det är så långgrunt och plötsligt kommer det en stor sten som sticker upp.

Men någon gång efter lunch tröttnade jag i alla fall på stranden, och gick trappan upp till poolen. Den fantastiska vyn hade jag ju kvar också från poolen.

Mina tossingar solar och en gubbe fiskar

När jag hade gjort illa mig på knäet när jag badade så kom det en vakt springande med
en gren från ett träd som jag inte fattade vad var. Han bröt grenen i tu och klämde ut
någon saft som han gned in såret med så det slutade blöda

Mat på Sri Lanka

Av

Lena Löfblad

-

0

Det kan vara lätt att tro att maten ska vara som i Indien, vi trodde i alla fall det. Tji fick vi där kan man säga. Den lankesiske maten är absolut god, men är ganska olik den indiska. Visserligen är nationalrätt nummer ett rice and curry, men det är inte mycket som påminner om den indiska curryn vi tidigare har ätit (dock har vi endast varit i Bombay, Goa och Kerala). När den indiska curryn ofta är tjock och gjord på grädde eller yoghurt så är den lankesiska tunn och gjord på vatten med lite kokosmjölk i. Och den innehåller alltid mycket grönsaker, och är oftast ganska till mycket stark. Finns oftast med kyckling, fisk eller dal, och serveras alltid med chutney och sambol. Jag tycker egentligen rice and curry påminner mer om thailändsk mat än den gör om indisk. Men det kanske bara jag…

I Unawatuna fanns fantastiska stället One Love. De hade många sortera rice and curry; potatis, pumpa, ananas m.m. som vi inte hittade någon annanstans. Ananasen var helt fantastisk. stället i sig själv var också ovanligt trevligt, det hade kanske sex-åtta bord och låg på pelare helt ute i vattenbrynet. Fick man en av de två ”fönsterborden” så fick man känslan av å sitta i havet. Rice and ananas-curryn var så god att syster Christiane och jag åt den tre gångar under en vecka.

Det finns också färsk fisk och skaldjur på alla restauranger; hummer, jumboräkor stora som en knytnävor, krabba, tonfisk m.m., och skaldjuren kostar en bråkdel av vad de gör hemma.

En annan favorit blev deviled chicken eller deviled fish. Jag vet inte vad de gjorde med kycklingen eller fisken, men den var i bitar och torr på ett mycket positivt sätt med sprödstekt yta, och serverades med grönsaker och mycket torkas chili. Som allt annat var den superstark, och serverades med ris. Var supergott, och jag åt det till lunch minst varannan dag.

Det sista som fanns att nämna var roti. En sorts pannkaka som fylldes med kyckling, ost, fisk, dal; själv eller i kombination med varandra. Roti finns också som efterrätt med banan, kokos, chockad m.m. Vi åt två till tre stycken var till middag, och allt som allt brukade middagen går på 50-60 kronor för tre personer. Roti köps på lokala ställen som kan karakteriseras som ett hål i väggen. På dessa ställen fanns det också rice and currys, vårrullar m.m. som också kostade 10-20 kronor per rätt. De var också supergoda, mycket av den bästa maten åt vi på hål i väggen; både där vi bodde och längs vägen när vi var på rundresa. En av våra favorit-hål-i-väggen låg i Hikkaduwa och het Roti-shop no 1, på andra sidan gatan för Citrus resort.

En annan positiv faktor med maten jämfört med Indien är att man faktisk inte blir sjuk av maten på Sri Lanka, vi åt som sagt på många ställen där man vid första anblicken kan bli orolig för hygienen eller om maten är gammal. Men så var det absolut inte, och jag har faktiskt flera bekanta med familjer som var på Sri Lanka samma vinter, och på matrisk-området tycker vi alla det samma. Så det var inte vi som hade tur. Frukten är också fantastisk. Man kan köpa frukt från de som går runt på stranden eller fruit platter från restaurangerna för ungefär samma pris.

Rice and curry med allt tillbehör

Maxime och Christiane äter roti

Fruit Platter från Drunken Monkey i Hikkaduwa

Rice and curry från et ställe längs vägen när vi var ute på vår utflykt. Oftast brukade mat för fem personer
gå loss på 25-30 kr. Observera plasten kring tallriken och tidningpapperet som ska användas som servetter!

Mango köpt i Dambulla

Den fantastiska rice and ananas-curryen i gul skål bak till vänster
på One Love restaurang i Unawatuna

Fruit Platter på stranden i Merissa

I Kandy fanns en ”KFC” med lokal vri

Sunny Beach

Av

Lena Löfblad

-

3

När vi bodde i Nessabar så åkte vid vi två tillfällen till Sunny Beach. Första gången var en kväll för att äta middag, och ska jag vara helt ärlig så åkte vi dit för att kolla in misären. Som förväntat var Sunny Beach en ort totalt utan charm; massa affärer som sålde billigt skräp, fula byggnader och hotell m.m. Men det vi egentligen letade efter var att se alla ungdomar som tackyfestade vilt och var aspackade hela tiden. Så ni kan tro vi blev förvånade när vi kom dit kring kl 18, och vi nästan bara så barnfamiljer. Jag vet inte om det bara var vi som hade missat att mer än halva stan är fylld med barnfamiljer, detta tycker jag aldrig man fokuserar på i tidningarna när man läser om festandet i Sunny Beach. Så man kan säga att vi aldrig hittade det vi letade efter där. Självklart såg vi några barcrawl-tåg, men vi trodde vi skulle se hundratal.

Vi hittade inte heller någon god mat, vi åt ganska äcklig mat på någon terrass nära huvudgatan.

Dock hittade vi en bra minigolfbana, varje bana var utformad på något roligt sätt. Och det bästa var att jag vann, jag som alltid brukar hamna på jumboplats när jag spelar minigolf med jobbet.

Andra gången åkte vi dit för att testa stranden. Den var ungefär som den i Nessebar, men längre, bredare och fullare.

Summering; det var ok att vara i Sunny Beach två halvdagar, men åk inte dit för en vecka. Och absolut inte två.

Vilken fantastisk pose på damen bakom

Vi hittade en bar där man antingen kunde sitta i en bil…

… eller på jätteskor. Sekunden efter jag tog bilden dök ett barcrawl-tåg upp och på en sekund var baren knökfull

Restauranger, barer o klubbar i LV

Av

Lena Löfblad

-

0

De flesta restaurangerna i Las Vegas ligger i anslutningen till de stora hotellen.

Golden Nugget är känd för att ha varit med i en massa filmer, t ex James Bond, Hitchcock självklar CSI mm, och ligger på Freemont Street i gamla Las Vegas. Maten är som på de flesta restauranger i Las Vegas kött i steakhouse-stil, och jag åt en grillad lax. Maten var god, men inte fantastisk, och övriga sällskapet som åt steaks tyckte det samma. Men absolut roligt att ha ätit på ett legendariskt ställe!

Japanska restaurangen Shibuya ligger i hotellet MGM. Här var vi ett stort sällskap som åt tappanyaki. Restaurangen var ganska stor, och jag tror det fanns ett eller två tappanyaki-bord utöver vårt. Vi åt mycket god sushi till förrätt, och till huvudrätt åt vi kobebiff, hummer och scampi. Detta var godaste måltiden under hela resan, svårt att beskriva men det smakade fantastiskt. Efterrätten bestod av tre olika smårätter, och också den var fantastisk. Detta ställe rekommenderas verkligen.

Nattklubben Studio 54 ligger också på MGM. Av nattklubbarna och barerna vi var på så var detta den bästa. Bra musik, god dricka och trevliga gäster. Och killarna i sällskapet uppskattade de dansande tjejerna.

Vi var också förbi alla de klassiska hotellen som Bellagio, Venetian, Mirage, Planet Hollywood, Palazzo mm för att ta en drink, man måste ju se alla de kända hotellen.