Förra veckan var jag och en väninna i Taormina på Sicilien, där vi passade på ett dricka en och annan spritz. Aperol Spritz är ju en klassiker, som jag absolut gillar, men det finna ju ganska många andra att testa också.
Efter några soliga dagar hemmavid i Stockholm, vad passar bättre än en italiensk spritz-kavalkad? Nej, tänkte det. Så nu kör vi!
Dag 1 kl 16.54: Limoncello Spritz på Bam Bar. Bam Bar kom att bli något av ett stamställe under våra fem dagar, men det visste vi inte då.Dag 1 kl 19.20: Aperol Spritz på Osteria del Rita, där vi också åt middag.Dag 2 kl 19.14: Etna Spritz på Bam Bar. Otydligt innehåll i denna, vi frågade men fattade inte svaret. Ingen av oss tyckte den var fantastisk, så det blev med den ena.Dag 3 kl 16.11: Sunset Spritz på terassen på femstjärninga Grand Hotel Timeo, bestående av ”Aperol infused with passion fruit and strawberries, maracuja cordial, Sicilian rosé sparkling wine and ginger beer”. Priset per spritz var €26, men var himmelsk god i sig, och kombinerat med utsikten, servicen och snacksen var detta absolut värt investeringen.Dag 3 kl 18:18: Ramazotti Spritz på Caffe Wunderbar, innehållande Amoro Ramazotti, limoncello, granita di limone och prosecco. Vi ger oss inte med dyra drinkar denna dag, utan går direkt från Timeos terrass till terrassen på torget IV april och dricker resans näst dyraste spritz. Dag 4 kl 19.12: Raspberry Spritz och Aperol Spritz på Arkè. Mycket trevlig trappa i sitta i och väldigt fina cocktails.Dag 4 kl 16.19 på Bam Bar: En tidig Aperol Spritz efterföljd av tidig middag innan avfärd mot flygplatsen. Hej då Taormina.
Hotellet Marina Tower ägs av Elite-guppen och ligger på Kvarnholmen i Nacka, en båttur från centrala Stockholm och mittemot Djurgården och Gröna lund. Det fyrstjärniga hotellet är inhyst i en gammal och ombyggd kvarnbyggnad och har ett SPA i regi av kända Sturebadet.
Jag har sett byggnaden på håll otaliga gånger, både från promenader på Djurgården och när jag har åkt förbi med SL-båten.
På black friday-rean bestämmer min väninna och jag att nu är det dags att testa Marina Tower. Vi köper var sitt paket med övernattning, tillträde till SPA och trerätters middag och checkar in mellan jul och nyår.
Rummen på Marina Tower
Vi har valt var sitt de luxe-rum med sjöutsikt, båda känner att utsikten är viktig på detta hotell. Utöver dubbelsängen innehåller respektive rum också en sittgrupp.
Flertalet rum är olika på Marina Tower, bland annat beroende på att tidigare takhöjd i kvarnen har anpassats till dagens krav på takhöjd. Vilket resulterar i att fönstren kan vara lite udda placerade. I mitt rum har jag stora fönster, som dock sitter i golvhöjd. Står jag upp framför fönstren så får jag böja mig för att se ut.
Viveca får först ett rum där fönstren är så små och sitter så högt att det inte går att se ut utan att stå på en stol. När hon ber om att få byta rum får hon ett rum där hon nätt och jämt kan se ut när hon står upprest.
Enligt hemsidan är rummen nyrenoverande, men de är ärligt talat inte tilltalande. Hur tänkte de med sänggavlarna? Det känns som ett försök till modern inredning, som ifs kan vara ett kul komplement till den gamla kvarnbyggnaden, men framstår mest plastigt och billigt.
Viveca har soffa och fåtölj i sitt rum, men beroende på att vi inte ser ut från sittande position, så tar vi med oss vår flaska bubbel till mitt rum och vänder fåtöljerna så att vi ser utöver Gröna Lund.
Lobbyn
Marina Tower har tyvärr inte mjuka soffor och stora fåtöljer som inbjuder till häng i de gemensamma ytorna, något jag annars uppskattar på hotell. Det finns några bänkar och bord av picknickmodell och utan dynor eller stoppning, i övrigt består lobbyn mest av tavlor och ifs en fint renoverat gammal bil.
Lobbyn är mest ett ställe för incheckning, där man kan sitta på en hård bänk och vänta på att en person checkar in sällskapet.
Middag på Marina Towers restaurang
Det ingår trerätters middag i vårt paket. Restaurangen ligger på bottenvåningen, och är vackert inredd med vita blanka snickerier mot det gamla teglet. På marmorborden ligger linneservetter, glasen är stora och tunna och porslinet är Ostindia från Rörstrand.
Vi kan välja mellan tre förrätter och tre huvudrätter. Till förrätt tar vi båda jordärtskockssoppa, som servitören häller upp på tallriken vid bordet; ett roligt sätt att servera soppa på och som höjer festlighetsfaktorn.
Som varmrätt väljer Viveca pasta med tryffel och jag fisk med fänkål och sparris. Till detta delar vi på en flaska chardonnay. Desserten består av hallonsorbet på chokladmousse med blåbär och krispigs kaksmulor. Maten är både snyggt presenterat och välsmakande.
Kvällspromenad
Innan det är dags för att bege oss till SPA-et så tar vi en kort kvällspromenad, så maten kan sjunka ner lite innan vi ska bada. Ni vet den gamla skrönan om att inte bada första timman efter att man hade ätit. I alla fall är hotellet vackert upplyst på kvällen och man ser tydligt hur pampig fasaden är.
Sturebadet SPA Marina Tower
Sturebadet avdelning Marina Tower består av en större pool, med några sängar runt och en jacuzzi vid ena änden, och en bastu. Utöver detta finns en turkisk hamam, där det går att köpa till ett hamamkit för att själv utföra ritualen.
Hamamet
Vi tycker båda att SPA-et är en massiv besvikelse. Dels är det ganska litet och utbudet är begränsat, dels har det inte den lyxiga och avkopplande SPA-känslan vi uppskattar. Jag har varit på Sturebadets huvudanläggning vid Stureplan, som inte heller är jättestort men där känslan är en helt annan, och hade trott att upplevelserna skulle vara likande.
Vi kommer ned till frukosten ganska sent, så värta rusningen har gett sig. Buffen är fräsch och snyggt upplagt, men saknar definitivt det lilla extra. Helt OK; varken mer eller mindre. Eftersom jag kvällen innan tyckte middagen var god så hade jag kanske lite höga förväntningar.
Sammantaget om Marina Tower by Elite
Summan av kardemumman är att Marina Tower levde inte helt upp till våra förväntningar, och jag kan inte riktigt rekommendera hotellet för en staycation i Stockholm. Jag vet inte heller om jag skulle rekommendera det för turister; båtturen in till Nybrokajen är visserligen inte mer än 20 minuter och båt är ett trevligt framkomstmedel, men det finns verkligen inget annat i området runt hotellet. Jag hörde en turist fråga i receptionen vid incheckning efter en bankomat, där han blev hänvisad till att ta båten tillbaka till stan. Turisten blev givetvis ganska matt.
Jag förstår att rummen som heter med sjöutsikt ligger mot vattnet och de som inte heter så vetter mot baksidan. Dock blir det lite magstarkt för mig när fönstren är placerade så att det inte går att se sjöutsikten genom fönstren för en vuxen person som står upp.
När det gäller Sturebadet så rekommenderar jag alla gånger deras originalställe på Stureplan framför SPA-et på hotellet. Det bästa på Marina Tower var definitivt middagen, som var god men inte så att jag kommer åka tillbaka enkom för denna. För det är utbudet bland Stockholm krogar för stort.
Jag var verkligen osäker på om detta hotellbesök ens förtjänade bli en artikel. Jag tycker absolut att det är roligare att skriva om ställen jag gillar och där jag kan visa upp fina bilder, men eftersom vi här på Ladies Abroad ofta skriver om hotellupplevelser i Stockholm så är det ju naturligt att ta med de vi inte gillade också.
Inte bara de fina och lyxiga ställen, men också de som inte levde upp till förväntningarna.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
På restaurang Lejontornet i Gamla stan äter jag den mest smakrika och umamiga maten jag har ätit på länge. Jag är fortfarande smått besatt av de smaker jag upplevde och tänker på detta flera gånger per vecka.
I vanliga fall brukar mer etnisk mat vara min melodi; jag gillar att maten smakar mycket. Thailändskt, asian fusion, mexikanskt och libanesiskt; ja tack. Fram till jag åt på Lejontornet så trodde jag att mer traditionell svensk och europeisk mat inte passade mina smaklökar. Detta är nu omvärderat!
Det är min väninna och tidigare kollega Nina som är och hälsar på från Oslo. Ninas covidsyssla var att fördjupa sig i vinets värld, med detta kom också ett större intresse för fine dining. Det är hon som har bokat Lejontornet; efter att jag bokade Noema för middag dagen innan. Nina har sett en 600-kronors förrätt med havskräfta och två sorters kaviar på Instagram, och har i månader planerat att denna ska inmundigas nästa gång hon ska till Stockholm.
Lejontornet ingår ett helhetskoncept tillsammans med hotellet Victory, baren Tweed, vinkällaren och takterrassen Vingården samt japanskinspirerade hedonism-restaurangen Flickan x La Ragazza, alla lokaliserat i samma byggnad. Jag har vid flera gånger tagit en drink på Tweed, så jag känner till konceptet; vilket är en kombination av extra allt, Kapten Kroks sjörövarskepp och utsökt elegans.
Baren Tweed
Restaurangen ligger över två våningar. Vi placeras en trappa upp, där glasskåp fyllda med flaskor skiljer restaurangen från baren och med dekormålat tåg och tyg uppspänt på väggarna. Det finns också ett podium med en bänk för vinsmakning, där olika sällskap kommer och går under vår sittningstid. På bottenvåningen är det tegelväggar och välvda tak; man är ju i Gamla stan. Gemensamt för både delarna är ett stort antal skulpturer, tavlor och krimskrams.
Vad vi äter och dricker på Lejontornet
Till fördrink blir det en flaska crémant från Loiredalen (425 kr). Flera av oss behöll denna också för förrätten, och jag gjorde detta även för huvudrätten. Om sanningen ska fram så var jag lite trött efter kvällen innan…
Våra val av förrätter på Lejontornet
Vita sparrisar inkokta ”Aigre Doux” i champagne-vinäger. Serveras med rostade, piemontesiska hasselnötter, Gruyére och gräddig Sandefjord-sås med Kalix-löjrom (250 kr), med crémanten.
Brioche ”Leijonbryggan Royal” med råstekta havskräftor. Serveras med Kalix-löjrom, Baerii-störkaviar, karamelliserad grädde och syltad schalottenlök (595 kr), med ett glas champagne Arlaux Spéciale Réserve (275 kr).
Hummerravioli med vinkokt hummer och krämig Mascarpone. Serveras i hummerbuljong ”Bouillabaisse” med tomat, fänkål, Pastis och saffran (255 kr), med crémanten.
Sugnaturrätten Leijonbryggan RoyalVita sparrisar i champagne-vinägerHummerravioli
Våra val av huvudrätter på Lejontornet
Bakad skrei-torsk med grön och vit sparris, krispiga Marcona-mandlar och sparris-beurre blanc med ramslök och rökt Pimentón de la Vera. Serveras med Amandinepotatis-puré med örter och confiterad vitlök (295 kr), med ett glas vitt (265 kr).
Krispigt stekt, kryddglaserat ankbröst med halstrad, sauternes-marinerad anklever och anksky ”Sept Épices” med pinot noir och blodapelsin. Serveras med bräserad spetskål och kroketter med ank-confit och Parmigiano-Reggiano (375 kr), med ett glas rött Savugny-les-Beaune (380 kr); serverad i karaff.
Gräddstekt piggvar på ben och tryfferad havskräftsky med grillad kyckling-jus med pinot noir. Serveras med krämig tryffel och jordärtskocksgratäng med karamelliserad Roscofflök och vällagrad Comté (445 kr), med crémanten.
Krispigt stekt och kryddglaserat ankbröst…… med tillhörande vin serverad i karaffSkrei med grön och vit sparrisGräddstekt piggvar på ben…… med krämig tryffel och jordärtskocksgratäng. I bakgrunden kroketter med ank-confit till ankan
Hummerraviolin till förrätt är ett givet val för mig. Som huvudrätt är jag är lite osäker på om jag ska välja skreien eller piggvaren, men valet faller till slut på piggvaren. Marie går för skreien och när hon får in denna smakar hon genast på såsen och utbyter spontant att den är helt fantastisk, och erbjuder oss andra att smaka. Vilket jag gör; den är heeelt underbar och jag ångrar genast att jag inte tog skreien.
Så smakar jag på min egen sås till piggvaren, som är precis lika god, fast inte samma. Jag blir lugn igen. Så kommer tillbehöret in, jag får en liten gjutjärnskastrull med den mest fantastiska jordärtskocksgratäng, med tydlig smak av både tryffel och den runda smaken av Comté.
Hummerraviolin är också supergod, buljongen är fantastisk och jag suger upp de sista dropparna med brödet. Alla de tre andra är också alldeles lyriska över båda rätterna de äter, Nina utbryter växelvis mmmmm och herregud, vad gott vid varje tugga av lejonbryggan, och tycker definitivt att den är värt sitt pris.
På Lejontornet sparas det inte på varken smöret eller grädden, dessa smaker uppnås inte utan rikligt av båda. Portionerna är rikliga, även utan förrätter skulle vi ha blivit riktigt mätta. Vi får alla fyra lämna delar av tillbehöret och efterrätt är tyvärr inte att tänka på.
Delen av restaurangen på bottenvåningen
Lejontornet har definitivt seglat upp som en ny favoritkrog i Stockholm, och jag har redan försökt boka bord igen. Tyvärr var det fullbokat vid just det tillfället, men jag vet att jag kommer att återkomma. Inom kort.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Sedan Sommerro hotell i Oslo öppnade hästen 2022 är det helt enkelt Oslos mesta hotell. Utöver de eleganta hotellrummen finns här fem restauranger, två barer och en anrik SPA-avdelning i art deco-stil.
Om Sommerro hotell
Sommerro hotell har 231 rum och sviter, inhyst i vad som från början var Oslo Lysverkers huvudkontor, dvs stadens elektricitetsverk. Byggnaden ritades 1917 i art deco-stil och i källaren byggdes den kommunala simhallen Vestkantbadet. 1931 invigdes byggnaden, till den då svindlande summan 6,8 mkr.
När Oslo Lysverker flyttade ut 2018 såldes hela byggnaden till Petter Stordalens Strawberry Group, varpå både hotell och simhall renoverades under fyra år.
Sommerros läge är nära Solli plass i Oslos upscale stadsdel Frogner. Vestkantbadet är en institution i Oslo, som orsakade klagostorm när simhallen stängde för renovering, och där vi simmade som barn.
Foajé och lounge
Hela byggnaden är varsamt renoverad, där så många originaldetaljer som möjligt har bevarats. Första gången jag går in genom Sommerros dörr tvärnitar jag och blir stående med öppen mun och gapa övar att allt är så fint.
Detta hände på riktigt, och jag var dessutom själv. Jag måste ha sett ut som ett fån.
Rakt fram finns en fantastisk svängd dubbeltrappa, så enkel i sitt utförande men ändå den mest perfekta trappan jag har sett. I mitten ett ljusschakt med en långsmal lampa i opalglas. Mönstrat stengolv och i taket dåtidens ljusarmatur i glas och mässing, som slutar i en klocka. Går det att bli kär i ett rum? I så fall var det precis vad som hände.
Efter ett tag lyckas jag röra på mig och går under neonskylten som säger resepsjon, och jag får lite dåndimpen igen. Jag älskar neonskyltar! Eftersom det är en liten kö till incheckningen så bestämmer jag mig helt enkelt för att ta det lugnt och njuta av den fina gula och blåa inredningen.
Jag checkas in och går mot vårt rum, med den fina runda träbrickan som utgör rumsnyckeln i handen. Genom öppningen och neonskylten som säger heis, och jag åker upp. Med hissen, alltså.
Rummet på Sommerro
När jag ska boka så står det mellan de två kategorierna standardrum och superiorrum. Standardrummen har grönmålade väggar och säng i polerad björk medan superriorrummen har väggpaneler i träsorten asp och säng i björk och läder.
Superriorrummet med träpanelen ser väldigt elegant ut, men efter att ha tänkt efter länge och väl så blir det i stället standardrummet med mer färg.
Här är allt genomtänkt och återskapat i äkta art deco-anda; från den perfekta dova gröna färgen på väggarna till marmorskivan på byrån, badrumsdörrarna med grafiskt mönster och trähandtag, till golvmattan och draperierna.
Jag älskar precis allt vid rummet. Efter någon timme dyker min syster Christiane upp, hon bor i Oslo och tar hotellnatten som en staycation. Hon är också helt lyrisk över trappan och interiören!
Restaurang Ekspedisjonshallen
Sommerros största restaurang är Ekspedisjonshallen, som är belägen på bottenvåningen i det som var Oslo Lysverkers expeditionshall, och där kunderna togs emot. Fondväggen täcks av en enorm freskmålning utförd av Per Krogh, som visar elektricitetens utveckling.
Ekspedisjonshallen har öppet från frukost till runt midnatt och det är här Sommerros frukost serveras. I övrigt serveras lunch, brunch och middag i bistrostil, och då och då är det jazz- eller operakvällar.
Restaurang Ahaan
Det är dock i asiatiska Ahaan som Christiane och jag har bokat bord. Ahaan delar lokaler och kök med systerrestaurangen Plah, där Plah serverar en asiatisk fine dining avsmakningsmeny och Ahaan erbjuder thailändsk street food i mellanrättsstorlekar.
Vi beställer en chicken satay, en grillad piggvar med nudlar och spicy sås, som äts i endivieblad (tänk tacoshell) och en grön curry med kyckling samt en papayasallad. Allt är supergott och vi är så nöjda. Till detta an kryddig drink med anis och apelsin; asiatisk mat kombinerad med drink är en höjdare enligt mig.
Så god mat!
Bar och terrass Izakaya
Efter middagen vill vi spana in baren, så vi tar hissen längst upp i byggnaden där restaurangen TAK Oslo ligger. TAK serverar japansk-nordisk mat, under uppsyn av kända kocken Frida Ronge, och är en systerrestaurang till TAK Stockholm. Vi kikar lite runt, innan vi går mot den fina trappan för att ta oss en våning ned till baren Izakaya.
Det är ganska fullt i baren, men vi visas mycket snabbt till ett bra bord för två. Servicen är ypperlig och när vi är osäkra på vad vi önskar dricka så får rekommendationer för två drinkar. Drinkarna är förstklassiga, Izakaya är snyggt inrett, stämningen är trevlig och vi stortrivs.
Izakaya har en stor utomhus terrass, som det var fel årstid för oss att besöka, och de serveras också japansk/nordiska smårätter i streetfood-tappning.
Fast vi har supertrevligt så vill vi tillbaka till vårt fina rum, så vi tackar för oss efter en drink och fortsätter nedför trappen.
Frukost på Sommerro
Frukosten serveras som sagt i restaurang Ekspedisjonshallen. Min vana trogen vaknar jag tidigt och som alltid är jag utsvulten när jag vaknar, så jag går ned utan att väcka Christiane. Jag har inga problem med att äta frukost i timmar, så detta är en bra lösning.
Eftersom jag är tidig så lyckas jag knipa ett av de halvrunda borden med soffor precis under den stora freskmålningen, vilket jag är mycket nöjd med.
Frukosten serveras både som buffé och à la carte. Jag hämtar allt jag vill ha, och lite till, från buffén och beställer en smashad avokado på surdegsbröd från à la cartemenyn.
Dukningen är lyxig, med vit linneduk, tunga bestick och kaffe serverat vid bordet i skinande blank kanna. Både avokadotoasten och allt jag har plockat från buffén är så gott, så gott. Stort plus för det stora och fräscha utbudet av bakverk och sötsaker. Mums.
Precis lagom till att jag ska hugga in på de avslutande sötsakerna så kommer Christiane ned också. Hon beställer den belgiska våfflan med vaniljvisp och bär från à la cartemenyn, som hon snällt delar med mig, och som utgör det perfekta avslutet på en underbar frukost.
Som alltid önskar vi att maximera tiden, så vi går tillbaka till rummet och hänger där fram till på slaget när vi måste checka ut.
Jag älskar verkligen Sommerro hotell, och bara att bo och äta där gör det värt att åka till Oslo. Det jag inte hann med vid besöket var afternoon tea på restaurangen To Søstre samt SPA-avdelningen Vestkantbadet. Jag kommer garanterat att komma tillbaka för detta.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Noema skriver på sin hemsida Noema betyder ”meningen” och det är här du hittar den. Meningen med livet – att äta gott, dricka gott och njuta livet med gamla och nyfunna vänner.
Detta bådar gott, så självklart bokar jag ett bord på Noema.
MatsalenMaten på bordetKammusslan
Vi är fem väninnor och vi har bord en fredag klockan 20.30. Stämningen är hög när vi ankommer. Noema ligger i bottenvåningen på Wallenstamhuset på Birger Jarlsgatan, där den konkava fasaden är känt för många från TV-serien Varuhuset.
I den stora matsalen mot gatan är inredningen stilren med enorma cirkelformade ljuskronor i taket och vinröda paneler och speglar på väggarna. Borden är runda och täckta av linnedukar. Mitt i lokalen är det en enorm lucka där maten serveras och det är möjligt att se kockerna tillaga maten.
BroccolinHavsaborren
Vi visas dock genom baren, som är knökfull denna fredagskväll, till barens bakficka där vi ska äta. Menyn är densamma som i matsalen, men lokalen är betydligt mindre. Också här är borden runda och med linnedukar, ljuskronorna har samma enorma dimensioner men har en orange nyans, och det är gamla fotografier i udda ramar i stället för spegelväggar.
Vi placeras i en soffa mot ena väggen och det roliga kan börja.
Bakfickan
Maten på Noema
Vi börjar med varsin cocktail medan vi kikar på menyn. För mig blir det en Flamingo, bestående av gin, Aperol, Campari, citron och pink grapefruit soda.
Menyn på Noema består av snacks, mellanrätter och huvudrätter. Bland huvudrätterna, som delas upp i Grill, Biff, Entrecote och På ben, dominerar köttet. Det finns en hamburgare för 180 kr, men också en Wagyu på ben för 2200 kronor och en clubsteak från svensk mjölkko för 875 kronor. För köttet anges det för varje rätt både ras och var djuret har uppfötts, samt vilket foder det har ätit.
RisottonRåbiffen / Kycklingvingarna
Det bästa med att vara många är att det blir flera rätter att smaka på. Vi går för flera mellanrätter och delar på en havsaborre från grillsektionen; den enda huvudrätten som inte är kött.
KroketternaKammusslan
Detta beställer vi:
Råbiff – Tartar på mjölkko, efterglöd, ovmärgsskum, shalottenlök, kryddkasse (165)
Till detta beställer vi ett vitt vin och ett rött vin, där vi kör med dubbla glas under hela middagen. För det röda faller valet på en fransos på druvan Gamay från Bourgogne och den vita blir en spansk Albariño från Rías Baixas
Godast är kroketterna, hummusen, risotton och havsaborren. Råbiffen smakar jag inte på men alla tycker det blir för mycket med täcket ovanpå. Typiskt nog beställer vi två av denna…
Gårdsgrisen
Nu äter inte jag rött kött, så de andra huvudrätterna lockar inte, men för köttätaren är Noema himlen. Jag gillar helheten på Noema; god mat, bra service, fina men kanske lite sparsmakade lokaler, men först och främst stämningen. Allt är korrekt och snyggt men aldrig tråkigt och stelt. Stämningen är hög vid många av borden och åldersmässigt är det blandat i både matsal och bar.
På Grönland bor vi största delen av vår tid i staden Ilulissat. Valet faller på denna för att i närliggande Disco Bay finns flest isberg på hela Grönland, men vi gillar Ilulissat i sig skarpt också.
Det är endast två flygbolag som trafikerar Grönland; Air Greenland, som utgår från Köpenhamn, och Icland Air, som flyger från Island. Oavsett flygbolag så är det en dyr affär att flyga till Grönland. Vi bokar tidigt och lägger vanterna på billigaste kategorin på två sträckor, ändå betalar vi över tio tusen kronor för tur och retur Köpenhamn till Grönland och två korta inrikesflygningar. Som tur var hade vi inte riktigt koll på kursen på danska kronor vid bokningstillfället, chocken blev desto större när vi kollade kontot.
Utsikt från vår balkong på hotellet Hvide Falk
Jag träffar upp Hanne och Peder på Kastrup på morgonen. Jag har åkt tåg från Stockholm dagen innan och sovit över i Malmö, de andra kommer från Oslo och har börjat med två dagar i Köpenhamn.
Nuuk är huvudstaden på Grönland, men Kangerlussuaq flygplats är navet och dit flygen från Danmark går. Flygen går fyra-fem gånger per dag och är av modellen större med 2+4+2 säten på varje rad. Vårt flyg är fullbokat åt båda hållen, så det är onekligen många som åker till och från ön.
Lunch på Brasserie Icecap
Vi checkar in på vårt hotell vid lunch, och eftersom vi är hungriga går vi direkt ut för att åta lunch. Precis runt hörnet för hotellet hittar vi en solig uteservering, här vill vi äta. Brasserie Icecap serverar bland annat en tallrik med lokala delikatesser; ren, myskoxe, kungskrabba, hälleflundra och en rejäl klick rom.
En runda i byn I
Efter lunch blir det dags för en runda i byn, där vi först passerar den bruna träkyrkan som jag har sett så många foton på innan. Framför den ligger något som jag i vanliga fall skulle beskriva som en strand, men detta är Grönland och här går inte att bada för den som inte är isbadare.
I alla fall finns några bänkar samt picknickbord, och många går i med sina kanoter här. Väldigt trevligt område, där jag vid flera tillfällen setter mig ned och kikade hänförd på isbergen.
Ilulissat är tredje största staden på Grönland, med ca 5000 invånare. Läget är imponerande 350 km norr om Polarcirekeln. Staden i sig grundades år 1741, men i Sermermiut en liten promenad utanför finns 4000 år gamla fornlämningar.
Ilulissat var länge känt för att det fanns lika många hundar som invånare i staden. Numera är det inte så, men det uppskattas att det fortfarande finns ca 2000 hundar som bor där.
Middag på hotell Hvide Falk
Vårt hotell heter Hvide Falk, alltså Vita falk, och enligt omdömen vi läser så serverar hotellrestaurangen bra middag. Vi väljer därför att äta där första kvällen. Vi tilldelas ett försterbord, och äter middag samtidigt som vi ser valar leka i vattnet utanför. Välkommen till Grönland! Efter middag ger vi oss ut på midnattsbåttur.
Vi är fem nätter i Ilulissat och går ganska många vändor runt i den inte så stora staden. Förbi kyrkan och stranden, som jag har nämnt tidigare, och vidare uppför den branta trappan bland bostadshusen. Det är superkul att se hur man bor på Grönland; många av husen står delvis på pelare pga ojämna tomter och att ha en båt stående i trädgården hör till vanligheterna. På samma sätt som att på Svalbard har flertalet en snöskoter stående i trädgården.
Det stora röda huset mitt i bilden är stadens sjukhus. Utsikten från sjuksängen går det inte att klaga på i alla fall.Färgglada hus, grått berg och blått hav kryddat med isberg som ser ut som maränger
Hotell Hvide Falk
Vårt hotell är som sagt Hvide Falk och hotellets behållning är först och främst att det ligger mitt i Ilulissat, vilket vi gillar mycket. Plus för en brygga precis nedanför, där flera av de båtutflykter vi gör utgår från. Rummen i sig är helt OK, men inte så mycket mer, men de på översta våningen har balkong. Tyvärr var vi för sent ute för att boka balkongrummen med havsutsikt, så då får det bli stadsutsikt.
Turligen nog har hotellet också en stor terrass med finfin havsutsikt; för den som inte lyckades kapa rum med egen balkong. Här spenderar jag också ganska mycket tid, bara sittande och kika ut.
De privata balkongerna med havsutsikt / Hvide Falks loungeEn gång i veckan serverar hotellets restaurang buffé med alla lokala delikatesser som är att uppdrivaDen gemensamma terrassen
En runda i Ilulissat III
Vi är iväg på någon utflykt eller aktivitet varje dag, men ofta är detta bara halvdag, så det blir att gå en runda i byn varje dag. Det finns inte så många vägar att välja mellan, så ofta går vi samma runda. Vilket inte gjör något alls, eftersom prick allt i hela stan är ögongodis.
Hamnen, där också några av båtutflykterna vi gör, utgår från
Lunch på Cafénnguaq
Det är inte heller jättemånga matställen i Ilulissat och under fem dagar hinner vi med nästan alla. Cafénnguaq har vi passerat flera gånger med bilskjuts på väg till hamnen och båtutflukt, och vår näst sista dag känner vi att det år dags att prova stället.
Detta är ett lunchställe med mackor och enklare rätter, jag går för en kycklingmacka. Trevlig lokal, men lite anonym macka.
En runda i Ilulissat IV
Jag kommer hem med ett tjugotal bilder på kyrkan, den är väldigt fotogenisk där den ligger. En annan grej jag aldrig heller tröttnar på är isbergen, jag kan sitta still och stirra på dem i timmar. Vilket jag är glad över att jag gjorde, så behöver jag inte känna såhär i efterkant att jag inte uppskattade dem tillräckligt.
Dessutom var isbergen mycket av orsaken till att vi först började prata om Grönland och att valet föll på just Ilulissat.
Middag på Hotel Icefjord
Hotel Icefjord är ett trevligt hotell, som var en seriös kandidat när vi skulle boka. Huvudorsaken till att vi väljer bort detta är att ett dubbelrum skulle kosta runt 5000 kr per natt, och med fem nätter skulle det bli ganska dyrt. En annan orsak är att det låg en liten promenad utanför centrum. Vi gillar att bo centralt.
Hotel Icefjord är också känd för sin restaurang, så när vi inte ska bo här så bokar vi i stället middag. Lokalen är stilren elegant, med ett enormt fönster. Längsmed fönstret finns små tvåmannsbord som jag gärna hade suttit vid, men eftersom vi har tre så fick det bli bord längre in. Dock också med fantastisk utsikt.
Jag låter bilderna tala för sig, vi äter supergod trerätters. Eftersom jag äter fisk till varmrätt så blir det champagne genomgående för mig, medan de andra tar in fylligt rött vin till köttet. Väldigt god mat och en upplevelse som rekommenderas.
En runda i Ilulissat V
Den höga pipan mitt i bilden nedan är Ilulissats elkraftverk. Det är ovanför detta som de tre vandringslederna Röd, Blå och Gul börjar, och vi går vägen till elkraftverket ett flertal gånger. Stort plus för den fina vägen dit; genom bostadsområden och längsmed havet och isbergen.
En pappa som lär sin typ fyraåriga son att paddla kajak. Pappan paddlar baklänges, sonen har ”stödhjul” på kajaken och på land står farbröderna och hejar
Lunch, lunch och middag på Café Iluliaq
Café Iluliaq är Brasserie Icefjords enklare och billigare lillasyster, de två delar också uteservering. Vi äter lunch här vid två tillfällen och middag en gång. Menyn är bred; med både räkmackor, pizza, asiatiska rätter och hamburgare med pommes. Maten är kanske inte den godaste, men närheten till hotellet och den soliga uteserveringen väger upp för detta.
En runda i Ilulissat VI
Mitt i staden ligger en enorm länga med hyreshus. Ilulissats svar på Sveriges miljonprogram, tänker jag genast. Centralt läge och fantastisk utsikt har lägenheterna i alla fall.
Hotell Arctic
En stor nackdel med inrikesflygen på Grönland är att pålitligheten är mycket låg. Det är mer regel än undantag att flyget ställs in eller är försenat. Vår plan är fyra nätter i Ilulissat och två i Kangerlussuaq. Morgonen för avfärd till Kangerlussuaq får vi alla tre SMS om att flyget är inställt och vi är ombokade till ett flyg dagen efter.
Inte mycket att göra åt, och vi är inte så värst deppiga heller. Orsaken till att vi vill till Kangerlussuaq är att detta är enda stället i världen där man kan komma upp och gå på inlandsisen. I utfluykten ingår ispiggar att fästa på skorna men det är ett krav med egna vandringskängor som vi har missat, och detta har inte Hanne och jag. Vi får inte vara med på utflykten.
Dessutom gillar vi Ilulissat. Air Greenland äger också Hotel Arctic och inhyser oss där för natten. Ett absolut finare hotell än det vi har bott på, men också betydligt mer avlägset.
Flygbolaget bjuder på matkuponger både för lunch och middag och till lunch blir det smörrebröd
En runda i Ilulissat VII
Den extra dagen i Ilulissat spenderar vi på att gå delar av den blåa rundan kombinerad med den röda. Allt är precis lika fint som det har varit tidigare, och den extra dagen känns som en stor bonus.
Middag på Hotel Arctic
Vi utnyttjar våra matkuponger och äter också middag på Hotel Arctic. Till förrätt blir det en väl tilltagen portion kungskrabba att dela på. I vanlig ordning tar jag fisk till varmrätt och Hanne och Peder tar varsin köttbit. Maten är väldigt god och stämningen trevlig; det är värt att besöka Hotel Arctic bara för restaurangens skuld.
Att våra tillmätta matkuponger bara täcker dricksen väljer vi helt att se bort från.
En runda i Ilulissat VIII
Vi avslutar Ilulissatbilderna med den vyn där jag spenderade mest tid i byn. Nedanför kyrkan och där alla gick i med och steg iland från sina kajaker. Landskap så vackert att det gör ont i ögonen kombinderat mycket liv och rörelse, för att vara ett mindre ställe. Mina bästa grejer.
Frukost på Hotel Arctic
Frukosten på Hotel Arctic var vår sista upplevelse i Ilulissat och får också avsluta denna artikel. Som allt annat på hotellet var den också riktigt god.
För någon månadsedan hade jag inte hört talas om vietnamesiska restaurangen Cong i Gamla stan. Men inom loppet av två dagar både läste jag om stället, samt att två väninnor nämnde det. Alla tre hade endast positivt att säga om Cong, och jag älskar vietnamesisk mat, så restaurangen tog sig direkt upp på min lista över restauranger att besöka omedelbums.
Det går inte att boka bord på Cong, så det gäller att vara där i tid. De öppnar klockan 16 och utifrån vad jag hade läst och hört så borde man inte vara där så mycket senare om man inte vill köa. Vi är tre väninnor som kommer dit 17.30 en fredagskväll, vilket kunde ha varit en risksport, men vi kniper det näst sista bordet. Huh!
Congs meny ryms på en sida; här finns tio mellanrätter och två stora rätter att välja mellan. Mellanrätter är alla tres melodi och när det rekommenderas två per person så får vi smaka mycket av det som finns på menyn. Vi beställer:
Mangosallad med fisksås, chili och jordnötter
Grillade kycklingvingar marinerade i fisksås
Crispy duck med pannkakor, gurka, vårlök och hoisinsås
Grillat fläskkött med sallad, picklade rädisor och fisksås
Friterade vårrullar fyllda med kyckling, räkor och fisksås
Knaperstekt spicy tofuspett med vitlök och chili
Till detta dricker vi alla tre först drinken yellow sour lychee med passionsfrukt och sen varsitt glas vin.
Mangosallad med fisksås, chili och jordnötter / Bakom bardiskenGatuskylten / Grillade kycklingvingar marinerade i fisksåsDrinken yellow sour lychee med passionsfrukt / Crispy duck med pannkakor, gurka, vårlök och hoisinsåsKnaperstekt spicy tofuspett med vitlök och chili / Grillat fläskkött med sallad, picklade rädisor och fisksåsMed lokaler i Gamla stan så finns det självklart valv / Finaste små tallrikarna med fiskarMaten på bordet / Friterade vårrullar fyllda med kyckling, räkor och fisksås
Allt vi åt på Cong var så gott, slurp. Alla tre hade tofuspetten på sin topplista, de var helt otroliga. Om jag måste peka ut en annan favorit var det kycklingvingarna för min del, men som nummer två hade vi alla olika. Smaken är i klass med betydligt dyrare restauranger men inredningen, miljö och service vitnar om ett enklare ställe.
Varje mellanrätt ligger på mellan 128 och 198 kronor, och det rekommenderas två per person. Vi tog därför inn sex rätter, men flera av dem var ganska stora och vi hade klarat oss på bara fem.
Ostuni är en av dessa vita städer på en höjd i södra Italien. Smala gränder i spiralform upp mot höjden, branta trappor mellan gränderna, kullersten, sneda och lutande hus samt en garanti om att gå vilse i härligheten.
Låter ovan lockande? För mig var Ostuni givet när jag började söka efter vad att se ock göra inför resan till Italiens klack; området Apulien. Vi hade en kväll och en hel dag i staden, innan vi begav oss vidare på vår rundresa. Precis lagom för att hinna upptäcka vad Ostuni har att bjuda på.
Som rubriken säger så är detta en bildbomb, vilket betyder att jag redan har skrivit en artikel om Ostuni men fick så många fina foton över att de fick en egen artikel. Följ länken nedan för att läsa mer om staden samt att se ännu fler bilder.
Det är min syster Christianes förslag, och hon som bjuder, att vi ska bo en natt på Oslos mesta lyxhotell The Thief. Jag har gjort henne en tjänst och nu vill hon säga tack. Och jag; jag säger ja tack till förlaget.
Då är det bara att checka in för mig.
The Thief på Tjuvholmen
Hotellet The Thief tillhör Strawberry group, som ägs av Petter Stordalen, och ligger på Tjuvholmen. Fram till 2005 var området en udde tillhörande hamnen i Oslo, som användes som kontor, lager och containerterminal. Jag minns under hela min uppväxt hur Tjuvholmen var ett ointressant icke-område i stan, nära fina Aker brygge som byggdes ut på 1980-talet.
Dagens Tjuvholmen är delvis byggd ovanpå den gamla udden på land och delvis på utfyllnadsmassor i vattnet. Här ligger några av Oslos mest kostbara lägenheter, men också restauranger, butiker, stora museet Astrup Fearnley och det finns också en strand och badbryggor. 2014 stod de sista byggnaderna klara och arkitekturen är genomgående modern och välplanerad. Ett praktexempel på modern arkitektur.
Mitt i detta ligger The Thief, vid kanalen som går mellan de två delarna Udden och Holmen.
Lunch på Thief Restaurant
Christiane har köpt ett paket som också innehåller lunch och SPA. Lunchen är klockan 13 och serveras i restaurangen högst upp i byggnaden. Utsikten är fantastisk och vi tilldelas ett bord vid de stora fönstren.
Vår meny är trerätters, där vi kan välja mellan två soppor till förrätt, två olika sallader där vi också får välja mellan tre sorters protein, samt två efterrätter. Vi är ju systrar, så vi väljer precis samma; tomatsoppa som förrätt, sallad med varmrökt lax som huvudrätt och en hallon- och jordgubbsbakelse med fransk maräng som efterrätt. Sistnämnda är så fin att jag nästan inte vill äta den.
Tomatsoppas serveras med parmesan och inlagd gurka, salladen är gjord på raddachio, dampade grönsaker och lax, samt med senapsdressing. Både är goda men inget som jag minns såhär i efterhand.
Efterrätten har mandelbotten, och rosa mousse under de glirrande marängtopparna, och vilar på en bädd av färska jordgubbar. Denna är definitivt både snyggast och godast under lunchen.
Jag ser att à la carte kostar soppan 225 kr och salladen 325 kr, vilket är dyrt även för att vara Norge. Jag tycker inte att maten i sig är värt pengarna, men helhetsupplevelsen med interiören, servicen och utsikten gör det till en mycket trevlig upplevelse.
Rummet
Vi har bokat ett de luxerum. Rummet är rymligt på 30 kvm, men huvudorsaken till att vi valde denna rumskategori är att samtliga rum ligger ut mot kanalen. Alla The Thiefs rum har en liten balkong, som precis rymmer oss båda samtidigt. Nedanför oss ligger kanalen, med lyxiga yachter och en och annan kanot som glider förbi, åt höger ser vi över båthamnen vid Aker Brygge och mot Ekebergrestaurangen, mot vänster ser vi Holmenkollbacken långt bort. Utsikten går det inte att klaga på, den är formidabel.
Det finns också standardrum och superiorrum att boka, men båda dessa ligger mot baksidan eller innergården, och där är utsikten så gott som obefintlig. Det är absolut värt att lägga till extra för att få ett rum med utsikt.
Högt uppe och långt bak; en prick som är Holmenkollbacken.
Inredningen är modern och stilren, med mörka och gyllene inslag. Rummet ger ett något stramt intryck, som bryts snyggt av med den lurviga och ljusa mattan. Christiane öppnar en av lådorna vid skrivbordet och där finns den mest avancerade ”minibaren” vi båda har sett. Utöver choklad och chips finns vanligare grejer som skoputsningskit, tandborste och hårborste, men det finns också en bok, keps, penna, T-shirt eller underkläder för både honom och henne att köpa. Vi letar lite och hittar prislistan för allt; öl, keps och hårborste huller om buller med chips och rött vin.
Thief SPA
I vårt paket ingår 90 minuter i hotellets SPA-anläggning. SPA-ets största behållning är definitivt poolen med svarta väggar och låga fönster i poolhöjd, som ger en illusion av infinitypool. Här har jag gått förbi många gånger på utsidan och kikat längtande in. Det finns också två bastur; en sauna och en ångbastu.
Oslofjorden och Tjuvholmens badbryggor ligger bara ett stenkast från Thief SPA och ibland brukar jag se gäster i morgonrockar gå ut direkt från SPA-et och ned till vattnet för att bada. Sommar som vinter; fjorden fryser inte så långt in.
Thief SPA är ingen stor anläggning, men ger en lugn och avslappnad känsla, där 90 minuter absolut är tillräckligt.
Besök och solnedgång
Efter våra tillmätta 90 minuter i SPA-et börjar det närma sig middagstid. Vi har kommit fram till att vi vill maximera tiden vi har på The Thief, så jag går till en av restaurangerna runt hörnet och hämtar mat till rummet.
När jag kommer in med maten så har Maxime, hennes man Jonas och baby Ludde kommit för att hälsa på; de är också i Oslo för helgen. Någon timme senare är det solnedgång och alla går bananas med selfies och poserande.
Frukost på The Thief
Dagen efter vaknar jag tidigt, smyger in i morgonrocken och går ut på balkongen för att njuta av stillheten i vad som annars är ett väldigt livligt område. Strax efter 9 åker vi upp till frukosten, som serveras i samma restaurang som där vi åt lunch.
Om jag inte blev väldigt imponerad över lunchen dagen innan, så väger The Thiefs frukost upp för detta. Den serveras som buffé, men känslan är fräsch, lyxig och påkostad. Brödet är nybakad, utbudet av ägg är stort och baconet krispigt.
Röror, chiapudding, yoghurt och fruktsallad serveras i små burkar i tjockt glas. Detta är både snyggt, ger frukosten en exklusiv prägel och känns fräscht. Från att inte ha gillat alls så har jag senare åren börjat uppskatta bakverken vid hotellfrukosten. Uppskuren frukt har jag alltid gillat, men den söta avslutningen brukade jag skippa helt. Nu är jag i stället väldigt intresserad av detta och pain au chocolat känns som en nödvändighet för att göra min hotellfrulle till en fullvärdig en.
Efter avslutat frukost går vi upp till rummet igen, där vi tar med var sin fåtölj ut på balkongen och njuter av utsikten till det är dags för utcheckning. Vi är båda mycket nöjda med The Thief.
Det är förresten The Thiefs rooftop bar som är stamstället till männen i TV-serien Exit, vi ser dem i otaliga scener sitta där och dricka.
Dumplings. Pekinganka. Sötsur sås. Hotpot. Gongbaokyckling. Wontonsoppa. Mmmmmm till allt. Jag gillar verkligen kinesisk mat, här finns umamiga smaker, en viss hetta och fräschhet med mycket grönsaker. Numera finns det ett stor utbud av kinesiska restauranger i Stockholm, vilket jag uppskattar mycket.
Nedan är vad jag tycker är de sex bästa kinesiska restaurangerna i Stockholm. Fyra små rätter finns garanterat inte på menyerna!
1. Xiang Yue på Sturegatan – Östermalm
På första plats kommer Xiang Yue, som ligger längst upp på Sturegatan på Östermalm, och ett halvlångt stenkast från där jag bor. Det finns knappt tio bord här och vid middagstid är restaurangen alltid knökfull. Kom tidigt eller boka bord. Lokalen är inte mycket av skryta av, med foton på maten hängande på fönstret mot gatan och ganska så enkel inredning.
Maten är fantastisk. Det är normalstorlek på rätterna men jag vill alltid smaka allt och vi beställer alltid så mycket att servitören tror vi är gala. Hälften brukar få följa med hem i låda, jag älskar rester till lunch.
Mina två favoriter i det kinesiska köket är friterade aubergine i söthet sås och torrfriterad och krispig kyckling med chili, som hos Xiang Yue för följe av sichuanpeppar, jag beställer alltid båda dessa. Ovan har vi också beställt risnudlar med heta räkor och ett krispigt täcke samt friterad kyckling i citronsås. För två personer…
Maten på Xiang Yue är känt för att vara autentisk och vid varje besök är större delen av gästerna kineser. På menyn finns också rätter som torra och feta tarmar och exploderar njure, vilket jag vågar gissa att det inte är jättemånga av de icke-kinesiska gästerna som beställer. Menyn i sig bjuder också på flera skratt, de svenska översättningarna är inte alltid helt lyckade.
2. Ho´s i Hornstull – Söder
Ho´s öppnade redan 1988 och är den första kinesiska restaurangen jag testade i Stockholm. Efter det har det blivit många besök.
Senast delade vi på friterade räkwontons till förrätt, där fyllningen var god men jag föredrar nog ångade wontons, kom jag fram till. Till huvudrätt delade vi på Mammas kyckling med krispig torrfriterade kycklingbitar med sötsyrlig pekingsås och Chilipeppar krispigt fläsk med krispig torrfriterade fläskbitar wokad med ”five-spice” kryddblandning.
Yes, jag är en sucker för torrfiterat när jag äter kinesiskt och blev lite besviken över att kycklingen hade landat i en sås efter friteringen, så att krispigheten försvann. Dock var det inget att säga på smaken, båda rätterna var supergoda. Plus för uteservering på sommaren.
3. China på Ringvägen – Söder
Restaurang China, nära Skanstull på söder är en klassiker som har funnits där så länge jag kan minnas. Här är lokalerna lite mer ombonade än de två ovan.
Vårt val av mat föll på ett knaperstekt ankbröst från specialmenyn med en ljuvlig sås med perfekt hetta. Vi beställde också Tre färgers kyckling som är wokad ungkyckling med färsk chili röd, grön och gul. I ärlighetens namn var denna rätt lite mesig och tråkig i smaken och lite av en besvikelse.
Nästa gång ska jag återgå till Chili kyckling, också här serverad med chili och sichuanpeppar, som jag har ätit flera gånger tidigare och gillar skarpt. Ändra aldrig ett vinnande koncept; sluta testa andra rätter än favoriten.
China har under de senaste åren expanderat och finns numera också på Kungsholmen och i Uppsala.
4. Asahi på Sveavägen – Norrmalm
På Asahi på Sveavägen tillagar man själv maten vid bordet. Det erbjuds både hotpot, dvs att man kokar maten i buljong, och barbecue, dvs att maten grillas på bordet. Man väljer om man vil äta hotpot eller grilla, eller båda, innan man sätter sig, då borden är utrustad med olika kok-/grilplattor och pannor. Det är också två olika bufféer att hämta mat från för de två alternativen.
Vi valde hotpot, eller fondue som det står på hemsidan, och placerades vid lämpligt bord. Därefter hämtade vi kött, kyckling, fisk eller skaldjur och grönsaker och la ner i grytan. Det finns också en enorm buffé för att blanda sin sås, eftersom jag ville få den så god som möjligt så frågade jag en av servitörerna om hjälp och hon gick i gång och blandade typ tio ingredienser. Blev supergott!
Vi hörde innan att söndagar ska vara roligast, vi bokade bord klockan 17 och mycket snart var alla bord upptagna. Stor andel kinesiska gäster. Hotpotbuffé kostar 299 kr, barbequebuffé 339 kr och båda 389 kr. Gott och kul med hotpot.
5. Chong Qing i Liljeholmen – Söder om Söder
Chong Qing ligger nära Liljeholmen. Här är också söndagarna roligast, har vi hört, och jag har ätit söndagslunch här två gånger. Mycket intressant lokal, bland annat finns en uppstoppad noshörning på ena väggen. Det är kanske bara jag, men detta känns inte som ett typiskt kinesiskt djur.
Min vana trogen, och ifs mina vänners också, så beställer vi två rätter och delar på. En La Zi Ji, som är krispig, friterad kyckling med mycket vitlök och torkad chili (surprise att jag beställer denna rätt…) och en till klassiker; friterade räkor med sötsursås.
Räkorna serveras omgående och är kokheta och mycket krispiga, men fasta och fina räkor inuti, men lite tråkiga i alla fall. Kycklingen har också fin frityryta och fräscha grönsaker. Chilin och sechuanpeppern ger fin hetta, men kycklingbitarna i sig är lite tråkiga i smaken.
Det är perfekt att avsluta en söndagspromenad med sen lunch på Chong Qing. När jag googlar så ser jag väldigt många bilder på hotpot, jag antar detta är en av signaturrätterna så denna är kanske värt att testa här.
6. Formosa i Gamla stan
Formosa öppnade redan 1968 och är med detta Stockholms äldsta kinesiska restaurang. En klassiker. Menyn är omfattande och det serveras både mindre rätter att dela på, vanlig a la carte och givetvis hotpot.
Vi var två personer och åt från a la cartemenyn, där vi delade på en fågelrätt och en scampirätt. Väldigt gott men båda var en aning milda i smaken. Nästa gång får det bli hotpot, eftersom det är en specialitet också här.
Precis som hos China så är det mer välpolerade lokaler hos Formosa, jämfört med flera av de andra restaurangerna på listan. Lokalen är också ganska stor, så chansen för att lyckas med dropin är större.
Amman i Jordanien är kontrasternas stad, som så många andra städer i Mellanöstern. Jag är mycket svag för dessa städer och det är just kontrasterna som tilltalar mig. Att äta en kebab för en tia från ett gatustånd och sedan dricka en drink som kostar mer än tio gånger så mycket på en takbar.
Jag älskar marknaderna, med krimskrams, mattor och nötter. Att gå vilse, den stärka doften av kryddor och inte minst att fotografera det hela. Äta små bitar sötsliskig baklava och smaka på den solmogna frukten som erbjuds. Sedan finns det självklart också delar jag inte uppskattar lika mycket, som avgaserna, påstridiga försäljare och den intensiva hettan som kan uppstå i städer.
Fairmont hotel
Vi landar i Amman sen kväll, och ska spendera två nätter och en dag i staden inför vår rundresa i Jordanien. Fairmont ligger i ett område med flera andra lyxhotell, från panoramafönstret i mitt rum ser jag rakt mot både Four Seasons och Ritz-Carlton.
Fairmont infriar på alla sätt; ett stort och elegant klassiskt hotell med stora rum med dito sängar. Frukosten är också mycket god med ett stort utbud, en kombination av buffé och rätter att beställa direkt från köket.
Den vita staden och den enorma flaggan
Amman brukar omtalas om den vita staden med de sju kullarna. Här bor knappt två miljoner människor, och hela Jordanien har ca elva miljoner invånare. Vi skjutas runt i staden i minibuss av vår guide Ra’ed, och när vi är upp på kullarna ser vi tydligt både hur Amman breder ut sig och alla vita husen.
Över det hela vajer landets enorma flagg, som bara firas ned om kungen dör.
Guiden Ra’ed
Citadellet på kullen Jebel Al Qala’a
Nästa stopp är Ammans största turistattraktion citadellet, som daterar från bronsåldern. Här finns bland annat enorma stenpelare efter romartidens tempel och det vackra Umayyad-templet med den blåa kupolen.
Utsikten från Jebel Al Qala’a är imponerande. Rakt nedanför oss ser vi den romerska teatern och lite här och var husgavlar prydda med gatukonst.
Kung Abdullah I:s moské
Vi stannar till vid Kung Abdullah I:s moské, en modern variant med en blå kupol. Kvinnorna i sällskapet utstyrs med abaya och huvuddukar innan vi får gå in. Jag har besökt många moskéer tidigare och jämfört med t ex Grand Mosque i Muskat i Oman så blir denna lite blek.
Downtown Amman
Vi fortsätter till Downtown Amman; där vi hittar det äkta jordanska gatulivet. Vi går runt bland butikerna längsmed gatorna, in på bakgatorna och vidare till marknaderna, dricker granatäpplejouce som pressas på beställning och äter baklava på gatan.
Vi passar också på att besöka Duke´s Diwan, som är Ammans äldsta hus.
Duke´s DiwanEnligt vår guide gör Hashem stans bästa falafel, självklart fick vi smaka och mycket god var den visst
Stadsdelen Jabal Al Lweibdeh
I stadsdelen Jabal Al Lweibdeh ligger hippa konstgallerier, exklusiva butiker med internationella märken, caféer och restauranger sida vid sida. Mest känt är Paris Square och gatorna som väster om denna.
Rainbow Street
På Rainbow Street hänger färgglada lyktor i alla färgar mellan husen. I husen ligger barer och caféer och var och vartannat ställe har en gammal bil gjort om till en food truck, målat i lika glada färger.
Middag på Fairmont
Middagen väljer vi att äta på hotellet. Vi tar först ett glas vin på eleganta baren Crystal Lounge, innan vi äter väldigt gott på deras restaurang Nur Lebanese Dining. Även om du inte bor på Fairmont är det värt att komma hit för middagen på Nur.
Jag vill ta en AW en fredag i januari. Lotta och Niklas har vit månad och det är de som föreslår Lucy´s Flower Shop; eftersom de ska vara bra på alkoholfria cocktails. OK, tycker jag, och bokar bord utan att tänka mer över det hela.
Samma dag som vi ska dit får jag ett SMS med en portkod och en beskrivning som säger den icke-skyltade dörren bredvid Coquel Social. Jag fattar direkt att vi ska på en hemlig speak easy-bar och gör ett litet glädjeskutt där jag sitter bakom datorn och jobbar. Detta blir kul!
Vad är en speak easy-bar?
Speak easy-barerna uppstod i USA under förbudstiden, dvs 1920-talet, när det rådde ett generellt förbud mot alla rusdrycker. Trots förbudet festade man i alla fall på hemliga barer, som det talades tyst om, och som därför fick namnet speak easy. Ett svenskt namn på det hela är en lönnkrog.
Alkoholen serverades ofta i tekoppar, för att dölja vad som försiggick, och många ställen serverar än i dag sina drycker i dessa.
Lucy´s Flower Shop
Lotta, Niklas och jag träffas utanför vid utsatt tid. Det finns absolut inget som vittnar om att det ligger en bar innanför den anonyma dörren. Jag knäpper in koden och vi öppnar dörren. Vi kommer omedelbart till en trappa ned till källaren, där hela ena väggen består av snittblommor i vaser. Vi går nedför trappan och kommer direkt till hovmästaren och bakom honom ett mindre rum.
Det första rummet går i röda väggar med gröna och blåa accessoarer, och är lite lugnare. Till min glädje visas vi in till det större rummet där baren är. Det är fullt vid alla bord, och längsmed baren sitter det gäster på alla stolar.
Vi börjar med tre drinkar; en alkoholfri birch & rapspberry och dito cardamom & saffron samt en vanlig sea bucktorn & wornwood till mig. Alla är riktigt goda; detta är ett ställe som kan sina drinkar. Drinklistan för alkoholfria drinkar är samma som med, det är bara att de serveras utan alkohol.
Niklas och Lotta är också hungriga; som tur är har Lucy´s Flower Shop en liten meny med barrätter också. De beställer en portion nudlar, en kikärtsröra samt popcorn med miso. Jag smakar inte på maten, men vi tycker alla tre att misopopopcornen är riktigt smarriga, och beställer en till portion.
Sittningstiden är två timmar och vi hinner med ytterligare varsin drink. Nu tar jag en cardamom & saffron, och denna kan jag definitivt rekommendera. Lucy´s Flower Shop är i grunden en bar och det är drinkar man bokar bord för, vilket är vad de flesta också gör.
Min julklapp till Maxime är att sova över en natt på hotellet Villa Dagmar i Stockholm. Den perfekta julklappen, tycker jag, eftersom den också inkluderar mig själv! Vi får hänga tillsammans i ett helt dygn, i fina omgivningar och med hotellfrukost. Bättre kan det inte bli.
Vi har både annat i kalendern, samtidigt som vi inte vill vänta för länge, så vi enas om en söndag till måndag i mitten av januari.
Jag bokar ett superiorrum och lägger till i bokningen om att vi önskar mönstrad tapet. På Instagram ser jag att många av rummen är vita, vilket är elegant men också lite tråkigt.
Villa Dagmar
Jag är lite tidigt till incheckningen. Jag har tänkt att ta en runda på Östermalms saluhall; som för övrigt har en passage direkt till hotellet, men har glömt att de har söndagsstängt. Jag får därför sitta ned och vänta i Villa Dagmars lounge bredvid receptionen.
Precis bakom mig och ute i atriet ligger baren, som går under namnet Trädgården, men eftersom jag har varit där otaliga gånger tidigare och vi också ska dit senare på kvällen, så väljer jag loungen. Inredningen är klassisk, med moderna inslag, och på väggarna hänger konst med prislapp, mao som är till salu.
Rummet på Villa Dagmar
Vårt superiorrum ligger på andra våningen, med stort fönster in mot atriet. Som utlovat är väggarna klädda med en mönstrad tapet i diskreta pastellfärger. Den svarta sängen har både en huvudgavel och fyra vertikala stolpar i hörnen. Framför sängen är två små fåtöljer i sammet placerade och längs ena väggen står det obligatoriska skrivbordet.
Det är sällan jag talar om hallen när jag recenserar ett hotellrum, men Villa Dagmars hall förtjänar ett omnämnande. Utmed ena väggen står två platsbyggda garderober i färgen greige med profilerade dörrar, och mellan dessa en spegel och två lampetter. Längsmed andra väggen ligger ingången till badrummet, med dubbeldörrar och med likande inbyggda känsla som garderoberna. Väldigt snyggt och med en riktigt exklusiv känsla.
Och badrummet! Vi pratar marmor, vi pratar rymligt och vi pratar både dusch och badkar. Dusch och toa göms bakom varsin frostade glasdörr, med Villa Dagmars logga på. Badkaret är av den stilrena raka modellen som står direkt på golvet, och bredvid hänger två morgonrockar.
Jag hinner precis att ta alla bilder på rummet samt att svida om till morgonrock innan Maxime knackar på dörren. Efter att ha synat rummet är Maxime om möjligt ännu nöjdare än vad jag är och vi är överens om att vi verkligen gillar Villa Dagmar.
Maxime hoppar in i den andra morgonrocken. Jag dukar upp med kanelbullesemlan som Maxime har med från Ritorno, som vi delar på, tillsammans med Ramlösas nya smak av hallon och rabarber. Efter detta förflyttar vi oss till sängen där vi kikar på TV, surfar och läser bok.
By the way så kan denna semla rekommenderas, jag är inte mycket för varken semlor eller kanelbullar, men denna är mumsigt.
Middag i baren Trädgården
Strax innan 19 börjar vi bli hungriga och går ned till atriet, i baren Trädgården för att äta. Såhär en söndag kväll är bara ett par andra bord upptagna, vilket är ungefär som vi förväntade oss.
Vi har båda besökt Trädgården flertal gånger tidigare och vi enas snabbt om att dela på bådas två favoriter; en pizza Margherita och en club sandwich. Särskild club sandwichen är helt fantastisk; två stora pitalikande bröd fylld med massor av, avokado, tomat, aioli, bacon, gröna blad, serverad med krispig pommes med godaste kryddblandningen. Om man inte är väldigt hungrig så går den perfekt att dela för två personer.
Vi observerar att de har bytt ut några soffor mot riktiga bord och det är också nytt att man numera kan boka bord i Trädgården, tidigare var det bara drop-in. Jag gillar att gå hit lördagseftermiddagar men det har alltid tidigare varit en risk att inte få bord.
Tillbaka på rummet är det direkt in i morgonrocken och upp i sängen igen för min del, Maxime tappar upp ett bad och glider ned i badkaret.
Frukost på Villa Dagmar
Efter en god natts sömn i den underbara sängen går vi ned till frukost strax innan klockan nio. Vi visas till ett perfekt bord med stoppade fåtöljer, i samma rum som buffén.
Hos Villa Dagmar serveras den kalla maten som buffé medan den varma maten beställs från à la cartemenyn vid bordet. Vi börjar med buffén, som innehåller flera sorters varmt bröd, portionsförpackat franskt smör, små glasburkar med marmelad och chokladpålägg, olika skinkor, ett varierat utbud ostar, uppskuren frukt samt yoghurt med bär och en himmelsk granola. Allt snyggt uppdukat och känslan är fräsch, lyxig och ombonad.
Jag väljer en surdegsfralla, som jag toppar med rökt kalkon, brie och fikonmarmelad. Brödet är så fluffigt, välsmakande och gott att jag äter båda halvorna och avslutar frukosten med att ta ännu en halva, fast jag redan är mätt.
Jag tar också en skål yoghurt, som jag toppar med hallon, blåbär, honung och granola; bara för att det ser så gott ut, och jag brukar vanligen prioritera bort yoghurt vid hotellfrukostar.
À la cartemenyn innehåller sju-åtta rätter, plus extra ingredienser, och det är fritt fram att beställa så många man önskar. Detta uppskattas; jag tycker alltid att det är lite snålt när man bara får beställa en rätt, känns lite som ett nedköp från att prova så många olika jag önskar vid buffén.
Maxime väljer äggröra och jag en avokadotoast, båda beställer också extra bacon. Ägget och baconet serveras i små kopparpannor; mycket snyggt.
Efter frukosten drar vi oss tillbaka till rummet, på Villa Dagmar är tiden för utcheckning klockan 12 och vi vill maxa tiden i det fina rummet.
Sammanfattningsvis om Villa Dagmar
Sammantaget så var både Maxime och jag väldigt nöjda med vår staycation på Villa Dagmar. Rummet var stilrent och elegant, sängen god och frukosten välsmakande och lyxig. Jag rekommenderar verkligen hotellet och skulle gärna bo här igen.
Ett standard dubbelrum kostar från 2300 kr, ett superior dubbelrum från 2500 kr och dito med balkong från 3500 kr, ett de luxe dubbelrum från 4000 kr och en svit från 6000 kr. Frukost kommer alltid i tillägg, även när man bokar på hotellets hemsida, och kostar ca 225 kr per person. Detta är inget man är van vid i Stockholm, och känns lite udda. Dock är frukosten fantastisk, så den vill du absolut lägga till.
Villa Dagmars adress är Nybrogatan 25-27, vid Östermalmstorg.
Onsdagar är det ostrononsdag på restaurang Riche i Stockholm, där ostronen säljs till det facila priset av tio kronor per styck. Detta är givetvis populärt, så bord måste bokas i tid.
Det är Helene som har bokat för evigheter och sedan och glömt bort, fram till hon fick påminnelsen till mobilen dagen innan. Tisdag kväll dimper frågan ner till mig om jag vill hänga på, det vill jag självklart. Jag har ätit på Riche flera gånger tidigare, men det är ett tag sedan senast.
Restaurang Riche
Restaurang Riche är en klassiker i Stockholm, belägen på Birger Jarlsgatan med stora fönster ut mot gatan. Här serveras klassisk husman sida vid sida med skaldjur och säsongsbetonade rätter. Dörrarna öppnades första gången år 1893, men storhetstiden kom först efter andra världskriget, när de kända familjerna Wallenberg, Bonnier och Sachs gick in tillsammans med kocken Tore Wretman. Toast Skagen uppfanns på Riche, Tore Wretman uppfann också såsen Rhode Island och gav baguetten det ”svenska” namnen pain riche.
Helene, Mija och jag tar en blandat kompott fördrinkar; en öl, ett glas cava och en aperol spritz till mig. Nu tänker du kanske aperol spritz mitt i vintern? Japp, detta är en perfekt året-runtdrink.
Ostron och förrätt
Onsdagsostronen för tio kronor styck är av storlek fem, så Helene och Mija tar in tio stycken var. Ostronen serveras på klassiskt sätt på isbädd med citron och vinäger och de ger båda tummen upp för smaken.
Som jämförelse kan nämnas att vanliga ostron på Riche är av storlek tre och kostar 34 kronor per styck, så fast de är mindre är det billigt.
Ostron är inget för mig, så till förrätt blir det jordärtskockssoppa med calvados-karamelliserat päron, hasselnötter och brynt smör (180 kr). Soppan i sig är gräddig och smakrik, bitarna med söta päron bryter av det feta perfekt. Mycket god rätt, denna kunde gärna varit huvudrättsstorlek!
Huvudrätter på Riche
Till huvudrätt tar jag smörstekt torsk med blomkålspuré, brynt smör, kapris, pepparrot och dill (365 kr). Fisken är perfekt tillagad och serveras på en säng av blomlålspuré, och massa kapris gömda under fisken. Mmmm, jag älskar kapris och ju mer, ju bättre. Pepparrot är inte riktigt min grej och jag tycker smaken blir för dominant och tar över rätten för mycket. Fisken, purén, kaprisen och det brynta smöret är så gott i sig, pepparroten blir överflödig enligt mitt tycke.
Mina vana trogen tar jag ett glas cava (135 kr) till fisken, jag mår som bäst med bubblor i glaset.
Helene och Mija tar varsin fish and chips med tartarsås (265 kr). Gott säger båda, men fisken kunde varit lite krispigare. Till detta enas de om en flaska pinot noir från Bread & Butter (680 kr).
Dessert finns det inte riktigt plats för, men vi blir sittande kvar en stund och dricka upp, prata och njuta miljön och stämningen. Det är något särskilt med tidlösa ställen som Riche, som har funnits i stan i evigheter.
När notan kommer in så är den så snyggt förpackad att det är en njutning att betala. Väldigt roligt, och vi beger oss ut i den mörka Stockholmskvällen med ett nöjd leende på läpparna.
Varberg stadshotell är en anrik instution, uppförd 1902 och upptar hela ena sidan vid stadens stora torg. Under de senaste åren har rummen renoverats, det har öppnats ett stort och imponerande SPA och det har satsats på restaurangen.
Sommarklassikern Varberg, med sina långa och fina stränder! Hit vill självklart min väninna Viveca och jag åka.
Rummet på Varberg stadshotell
Varberg stadshotell har tre olika rumstyper. Classic-rum i modern traditionell eller asiatisk stil, boutique-rum i modern stil där alla rum är olika och de luxe-rum återskapat från byggnadsåret 1902 och kombinerad med klassisk lyx.
Viveca och jag går för var sitt de luxe-rum; medaljongtapet, guld, fransar och tofsar i cerise, lila och grönt är precis min kopp te.
I rummet finns en stor säng med TV på stativ vid fotänden, två fåtöljer och ett skrivbord. Rummet är precis lika fint som på bilden jag såg när jag bokade, här trivs jag på en gång.
De luxe-rummen ligger i hotellets ursprungliga byggnad och jag har fått ett på översta våningen med paradutsikt över Varberg torg. Mycket nöjd. Vi har bokat tre nätter och jag får gott om tid att njuta av både det fina rummet, loungen och Varberg i sig.
Middag
Varberg stadshotells restaurang ligger ut mot Varberg torg, i en tillbyggnad med stors och luftiga fönster. Vi hade läst mycket gott om restaurangen innan, och så vi bokar ett paket där trerätters middag ingår ena kvällen.
På hotellets hemsida går att läsa detta om restaurangen Inspirationen till vår meny hämtas från de fyra årstiderna. Vår ambition är att våra rätter i möjligaste mån ska vara tillagade av de närproducerade råvaror som finns att tillgå för säsongen.
Såhär i eftertid kommer jag inte längre ihåg exakt vad vi åt, men jag minns att förrätten var väldigt fräsch; jag tror den bland annat innehöll tärnad äpple. Till huvudrätt tog jag fisk, som var god och välsmakande men lite tråkig, medan Viveca var supernöjd med sitt kött.
Efterrätten, som för min del bestod av chokladmousse, yoghurtglass, hallon och chokladsmulor var så god att jag fortfarande kommer ihåg detaljerna!
Lobby och lounge
Utöver de fina rummen så har Varberg stadshotell också en väldigt vacker lobby och dito lounge, med kristallkronor, guld och mättade färger. Jag älskar att hänga i hotellounger och satt vid flera tillfällen i olika soffor och fåtöljer och surfade och läste.
Värt att nämna är också det anrika trapphuset med röd matta i trappan, mörkt snidat trä och blyinfattade glaspartier; märkta med byggnadsåret 1902. Så otroligt magnifikt och pampigt.
Frukost på Varberg stadshotell
Jag blev generellt väldigt imponerad över Varberg stadshotell, fina rum, snygg lounge, god middag, stort och fint SPA; vi hade tre finfina dagar här.
Hotellets svagare länk skulle jag påstå är frukosten. När allt annat var väldigt snyggt och väldigt gott, så var frukosten mer genomsnittlig. Den stack inte ut varken positivt eller negativt, den var bara vanlig. Jag uppskattar frukostar som bjuder på den extra lyxiga och exklusiva känslan, det kände jag inte här.
Inte så att jag förväntar mig bubbel till frukosten, de gånger jag har bott ställen där detta finns så dricker jag ändå inte detta, men jag uppskattar ett större utbud av ostar än hushållsost och västerbotten, samt lite goda skinkor och varmrökt lax.
Asia SPA
När Viveca och jag valde att checka in på Varberg stadshotell så var det lika delar maximalistiskt hotellrum och deras Asia SPA som lockade. Vi hade både hört talas väl om SPA-et och jag hade tidigare varit på Arken SPA i Göteborg, som har samma ägare, och som jag gillade.
Jag känner absolut igen mig från Arken med vita terapirummet vid namnet Summer, mörka rummet vid namn Winter, kopparbadkaren med varma stenar och upplägget i sig. Både ställen har också fina infinitypoolar med utsikt; på Arken över trädgården och havet medan här på Asia SPA över Varbergs hustak. Ja tack till båda.
Överallt finns detaljer som ger den rätta asiatiska känslan, som buddhor, solfjädrar och orientaliska lyktor.
Asia SPA på Varberg stadshotell är ett stort SPA över två våningar, med flera stora pooler, vilo- och terapirum samt olika bastuar. På övervåningen ligger orangeriet med högt i tak, stora fönster, mycket dagsljus och en terrass med med underbar utsikt. Jag läser nu på hemsidan att det har tillkommit en terrass på taket med utomhuspool och bastu, vilket låter klart lockande.
I vårt paket på Varberg stadshotell har vi fri åtkomst till Asia SPA under hela vår vistelse, och vi är där alla tre dagar. Värt att märka sig är att vissa dagar och tidpunkt är det barntillåtet, då var det inte lika lugnt och skönt där, så värt att kolla upp och planera efter.
