Sri Lanka

Innan vi åkte så hörde vi att Sri Lanka har allt det bästa från Indien, men att det jobbiga med Indien är borta. Och visst stämmer det till dels. Lankesarna är inte lika pågående och jobbiga som indier, jag gissar det beror på att de inte är lika färjade av turismen än. De är bra på engelska, är intresserade att prata med turister; även säljare när de har fattat att man inte kommer att köpa något. Trafiken är inte heller lika sinnessjuk som den är i Indien. Längs hela kusten från till Colombo till Galle går Galle Road, och detta är Sri Lankas största och mest trafikerade väg. Tråkigt då att det bara är en körbana i vardera riktning, och att det mestadels är en sepentinväg. Om jag inte minns fel så tog det ca sex timmar från planet landade tills vi var på hotellet, och det rör sig om en sträcka på 6-7 mil! Galla Road går för det mesta endast en liten bit från havet, många av orterna har endast bebyggelse mellan havet och galle Road medan andra delas av vägen.

Tsunamin drabbade området mellan Colombo och Galle på olika sätt. Hikkaduwa drabbades andast av en liten våg som inte föstörde några byggnader. På hotellet Moon Beam var det endast trädgården som föstördes och hotellet kunde öppna igen dagen efter. Ägaren och några gäster stod inne i huvudbyggnadens övervåning och såg på att vågen slog in över orten. De lokala menar att det var korallrevet utanför Hikkaduwa som bromsade vågen. Dock togs ett helt tåg precis norr om Hikkaduwa av vågen, och många Hikkaduwabor som flydde orten dog på tåget. I Unawatuna föstordes alla byggnader längs hela stranden av tsunamin och många dog.

Om man ska förflytta sig runt åker man tuk-tuk. Det kostar 100 rupier inom centrala Hikkaduwa och 200 om man åker till norra eller södra delen. Precis som i andra asiatiska länder finns de på varje gatuhörn.