Högt och lågt om Rom

Under barocken, dvs 1600-talet, fanns det två stora arkitekter i Rom; Bernini och Borromini. Ingen av de två arkitekterna kunde inte utstå den andre och det pågick ett öppet krig.

Bernini var klassisk monumental och rumsren och fick uppdrag som Petersplatsen och Scala Regia, som är en kardinalernas trappa mellan Petersplatsen och Vatikanen. Han har också formgivit fasaden till Palazzo Barberini som tillhörde en av de stora familjerna i Rom under perioden. På Piazza Navona har han gjort fontänen Fontana dei Quattro Fiumi (fyra älvar) där det sägs att statyn som föreställer Nilen vänder sig bort från Borrominis kyrka vid samma torg för att släppa se den.

Borromini var mer folklig, vulgär till sättet och gillade mer att experimentera med arkitektoniska former än att följa det klassiska tänket inom arkitektur. Hans mest spektakulära byggnader är den pyttelille kyrkan San Carlo alla Quattro Frontane mitt i en gatukorsning, Roms tidigare universitetskapell Sant’Ivo Sapienza samt en spiraltrappa i Palazzo Barberini. Kyrkan Sant’Agnese in Agore vid Piazza Navona är enorm och har också den kurvlinjiga fasader.

Borrominis kyrka San Carlo alla Quattro Fontane

Och spiralspiran på Borrominis kapell Sant’Ivo alla Sapienza

Berninis elefantobelisk Elefantiono nära Pantheon

Il Vittoriano är en enorm byggnad i kritvit marmor uppförd 1885 för att hedra Italiens första kung Vittorio Emanuele II. Byggnaden är djupt hatad av de flesta romare och personligen håller jag med. Den är överdimensionerad och enorm och att bygga i en antik stil med pelare är inte OK under sent 1800-tal. Precis lika tacky som de antika pelarna som fanns på en del påkostade 80-talsvillor i värsta Dallas-stil. Eller varför inte jämföra med en svulstig gräddbakelse till brudklänning med puffärmar och spets när vi först talar om 80-talet. Not nice.