Isfahan i Iran – Moskén Masjed-e Hakim, bron Pol-e Khaju och tehuset Azadegan

Min väninna Hanne och jag gjorde ganska mycket research innan vår resa till Iran. När vi i guideböcker, reseforum och i nätsök rekommenderades att stanna två dagar i Isfahan så kändes det för kort, vi valde att lägga till en extra dag och vi ångrade inte en sekund. Tre dagar var helt perfekt för oss i denna vackra stad.

Moskén Masjed-e Hakim

Hakim moskén är Isfahans äldsta moské, påbörjad kring år 1000. Hanne och jag kom dit precis när man höll på att dra, kånka och rulla ut alla mattor för fredagens bön. Vi var helt ensamma i moskén och först gick vi lite försiktigt runt och kollade och tog bilder. Plötsligt ser vi att en av de tre männen som rullar ut mattorna med teckenspråk signalerar att vi kan beträda mattorna om vi tar av oss på fötterna. På två röda är vi båda ur våra skor och går omkring. Både stämningen och ljuset är helt magiskt och vi tassar omkring tysta som möss.

Bron Pol-e Khaju

Isfahan har ett flertal gamla broar som går över floden Zayandeh men Pol-e Khaju är utan tvekan den vackraste. Pol-e Khaju ligger 15 till 20 minuters promenad från de mer centrala delarna och rekommenderas absolut att ta sig till.  Även om man först kan tycka att det räcker att se bron Pol-e Si-o-Seh, som också är vacker, och som ligger mer centralt och är den man naturligt passerar.

Vi besökte de båda broarna vid solnedgång och största skillnaden mellan de två är hur isfahanarna njuter sitt kvällsliv under Khaju-bron. Mellan brofästen, på brofästen och framför brofästen.  Här tar de med te och familjen har picknick och vi blir också bjuden på en kopp te och lite frukt när vi fotar dem. Mellan två brofästen står en stor grupp människor och vi hör musik och vi går närmare. Det visar sig vara traditionella iranska sånger som sjungs och stämningen är hög. Männen turas om att sjunga och den som avslutar pekar ut nästa person som ska fortsätta.

Överallt på brofästen posas och fotas det ut mot vattnet med den djupblå himmeln i bakgrunden. Vi pratar med två tjejer i tjugoårsåldern som berättar att de går från stadens första till sista bro, något de ofta gör, och jag kan inte låta bli att jämföra med att jag i Stockholm brukar promenera Kungsholmen eller Söder runt.

Vid sidan om Imam torget så blir Khaju-bron vår favorit i Isfahan.

Azadegan tehus

I basarens utkant, nära Imam-torgets nordöstra hörn så ligger tehuset Azadegan. Stället består av två avlånga rum och över allt hänger eller står det grejer. I taket och på oräkneligt antal hyllor på väggarna. Vid borden dricker både män och kvinnor te och vid så gott som samtliga bord röks det också vattenpipa. Azadegan tehus är en institution som måste besökas när man är i Isfahan.

Detta inlägg är nummer två om vackra byggnader och platser utanför torget Naqsh-e Jehan, också kallat Imam torget, i Isfahan. Här hittar du del ett.

De andra bilden från tehuset Azadegan är fotograferad av Hanne Cecilie Raaberg.