Basar, moské och ottomanska kvarter

Maxime och jag börjar dag nummer två i Istanbul med att ta spårvagnen från stadsdelen Beyoglu, där vi bor, till stadsdelen Sultanahmet med Hagia Sofia och Blå moskén, Topakipalatset etc. Eftersom vi redan har besökt alla sevärdheter runt Sultanahmet så kliver vi av spårvagnens första hållplats efter bron på Sultanahmet-sidan och beger oss mot det som omtalas som basar-området.

De ottomanska kvarteren på Ayranci Sokak

Numera finns det inte många områden i Istanbul kvar med klassiska ottomanska timmerhus. En av de få kvarvarande gator med en autentisk miljö är den lilla gatan Ayranci Sokak, strax sydväst om Süleymaniyemoskén.

Vi går runt hörnet, kommer in på gatan, och det är som tiden har stått still. Träfasader och höns som går omkring på kullerstensgatan möter oss. Både Maxime och jag älskar stämningen och stannar en bra stund längre än vad 50 meter vinklad gata borde tillsäga.

Den vackra Süleymaniyemoskén

Vi lyckas slita oss från de ottomanska kvarteren och går den korta promenaden till Süleymaniyemoskén. Vi kommer fram några minuter innan klockan 12:00 och blir halvt panikslagna när det visar sig att moskén stänger för bön mellan klockan 12:00 och 13:30. Som tur är så släpps vi in i alla fall och får stanna men när vi går ser vi att turister nekas tillträde till moskén.

Innan vi släppa in i moskén får vi tilldelat ett heltäckande chadorlikande plagg. Det är inte alls många besökande i kyrkan, varken turister eller de som ber, och vi får gott om tid till att njuta den vackra arkitekturen.

Ute igen från moskén ser vi en ansamling människor i ett hörn på platsen utanför. Nyfikna som vi är så beger vi oss dit. Vi möts av en underbar utsikt över Istanbuls asiatiska sida samt ”vår” stadsdel Beyoglu, båda separerade från stadsdelen där vi befinner oss av vatten. Vi blir stående en stund och njuta av utsikten men vi ser också flera takrestauranger i närheten. Magen ropar redan på mat. Vi lämnar moskén och pejlar in oss på den restaurangen som ser ut att ha trevligaste takserveringen.

Süleymaniymosken är sen 1985 del av UNESCO:s världsarvslista.

Takrestaurangen Sefa-i Hürrem

Vi hittar utan svårigheter restaurangen Sefa-i Hürrem på gatan Siyavus Pasa Sk. Uppe på taket ser vi att hälften av alla fastigheter i området har en restaurang på taket. Vi får sista bordet med utsikt och får beställa från frukostmenyn eftersom klockan bara är 13:00. Lunchmenyn börjar gälla först från klockan 14:00. Vi har redan spanat in alla små skålar som serveras på grannbordet och är sugna på det samma. Då detta visar sig vara frukosten så känns allt rätt.

Och så basaren då

Efter att ha fyllt på med mat och energi så är vi redo för nya äventyr. Vi går nerför den ballong- och paraplydekorerade gränden utanför hotellet och åtta minuter senare passerar vi en metalldetektor och beväpnade vakt och för att komma in i basaren.

Vi går omkring och kollar och fotograferar en stund men köper inget. Vi njuter av stämningen och kommersen och är glada för att alla säljare är ganska avslappnade och inte så påträngande.

Efter basaren fortsätter vi till fots mot stadsdelen Sultanahmet. Vi ska nu besöka ett turkiskt bad och bli skrubbade; detta kommer att omtalas i eget reportage.

Läs mer om sevärdheterna i Sultanahmet:

• Topp sevärdheter i Sultanahmet
• Hagia Sofia och Basilika cisternen
• Topkapi-palatset
• Blå moskén och hamam-skrubbning

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.