Varje gång jag berättade för någon att Hanne och jag skulle besöka staden Shiraz i Iran så var det ofta någon som ställde motfrågan som vindruvan? Ja, namnen är samma men vindruvan shiraz kommer från Frankrike. Fram till den iranska revolutionen år 1979, där shahen störtades och ayatolla Khomeini kom till makten, så framställdes det stora mängder stora mängder vin i staden Shiraz. Men alltså inte på shiraz-druvan. Så svaret på frågan blir nej.
Även om det inte längre är möjligt att få tag på lokalt vin i Shiraz så har staden i övrigt mycket att bjuda på.
Moskén Masjed-e Nasir-al-Molk
Moskén Nasir-al-Molk är en av de mest fotograferade moskéerna i södra Iran. Varför? Svaret är de vackra färgade glasfönstren som på morgonen kaskar ett drömskt mönster in i bönerummet.
Nasir-al-Molk uppfördes under 1800-talets senare del och mosaiken som pryder portalen och minareterna är av en särskilt mörkblå färg som finns endast här. Dock är det mest imponerade utan tvivel glasfönstren och de vackra proportionerna samt den underbara mosaiken i bönerummet.
Trädgården Bagh-e Eram i Shiraz
Bagh-e Eram betyder paradisets trädgård och är en av nio kvarstående persika trädgårdar som har uppnått status på UNESCO:s världsarvslista.
Precis som Hafez och Sa’dis gravmonument så ligger Bagh-e Eram en taxiresa norr om staden. Parkens huvudattraktion är palatset Kakh-e Eram med tillhörande fontän framför men den är också känd för sina ovanligt höga cypresser. I otaliga rabatter på terrasser i olika nivåer så frodas färgglada blommor. Parken lades ut under Qajar-dynastin under 1800-talet, men befintliga delar från 1200-talet anlagda under Seljuk-dynastin inkorporerades också.
Basaren Bazar-e Vakil och torget Shohada
Shiraz har ett flertal basarer men den äldsta och vackraste är Bazar-e Vakil, uppförd under Karim Khan under sent 1700-tal, som en del av hans plan om att göra Shriaz till en betydande handelsstad. Basaren har vida övertäckta valv, vilket gör den sval under sommaren och varm under vintern.
I Bazar-e Vakils västa utkant ligger moskén Masjed-e Vakil som var stängd under vårt besök. Bredvid ingången hängde en skylt som på engelska berättade att moskén var stängd för turister i tre dagar, beroende på en religiös ritual där man isolerade sig från familj och vänner i tre dagar och bad oavbrutet. Kändes inte som att detta var något vi önskade ifrågasätta för att ta oss in…
Där basaren slutar i väst så ligger borgen Arg-e Karim Khan. Mellan borgen och basaren ligger torget Shohada som är där de shirazarna samlas i kvällen. De sitter och har picknick i gräset, spelar boll och sitter på de låga ruinerna från tidigare byggnader. Socialiserar, helt enkelt, och Hanne och jag gör det samma. Alla hälsar på oavbrutet på alla och sista kvällen är det så många som önskar fotograferas med oss att vi blev tvungna att gå iväg för att köpa en granatäpplejuice och komma undan.
Under hela veckan har jag säkert ställt upp på att fotograferas med 60-70 olika iranska konstellationer. Och är troligtvis publicerad lika många gångar på Facebook och Instagram som min europeiska vän. Eftersom alla är så vänliga så gör vi det båda med glädje. Men hinner samtidigt tänka att jag är glad jag inte är kändis på riktigt.
