Praktiska tips inför din semester till Havanna och Cuba

Det finns många myter om Cuba. Landet är både annorlunda och fortfarande lite hemligt och mystiskt. Utifrån frågorna jag har fått så har jag förstått att många tror att Cuba är ett svårt land att besöka.

Så är det absolut inte och för att underlätta så har vi samlat våra bästa praktiska tips om Havanna och Cuba.

Visum

Skandinaviska medborgare behöver visum till Cuba. Detta ansöker du om på den cubanska ambassaden och kostar 200 kronor. Viveca och jag tog gulliga Roslagsbanan till Stocksund en morgon och var på plats då de öppnade. En halvtimme senare lämnade vi ambassaden.

Vi lärde sen att hos Air Canada ingår visumet i biljettkostnaden och delas ut på planet. Jag missade mitt anslutningsflyg till Toronto och vidare till Cuba redan i Köpenhamn och fick i stället flyga KLM, där visumet inte ingår. Hade jag inte införskaffat eget visum så hade jag fått vänta in plats på nästa lediga Air Canadaplan tre dagar senare i stället för att bokas om till annat flygbolag.

Att flyga från USA till Cuba

Det är en myt att det inte går att flyga från USA till Cuba. Jag gjorde precis en sökning och det går flera plan dagligen från Miami till Havanna för cirka 1500 kronor tur och retur.

Dock har Trump infört en ny regel som säger att där resenären mellanlandar i USA så måste det ansökas om visum på en cubansk ambassad USA; det kan inte göras på den cubanska ambassaden i hemlandet. Detta gäller alla nationaliteter. Så bara en mellanlandning utan att lämna flygplatsen kommer inte att fungera eftersom det givetvis inte finns någon cubansk ambassad på flygplatsen. Jag fick också visa upp mitt visum redan så jag checkade in på Arlanda, så att ha en genomgående biljett till Cuba utan visum skulle inte fungera.

Läs mer: Sju av Cubas bästa restauranger

Amerikanska flygbolag accepterar inte heller en bokning där utresan går Sverige -> USA -> Mexiko och hemresan Cuba -> icke-USA -> Sverige. Med andra ord får kombinationen mellanlandning i USA och Cuba inte förkomma alls i samma bokning, även om det ena är utresan och det andra hemresan. Vi bokade först en biljett av denna sorten men fick den automatiskt avbokat av resebyrån.

Vaccin

Kombinationsvaccinen polio, difteri och stelkramp samt hepatit A och B rekommenderas för semestern på Cuba. Är du en van resenär så är chansen hög att du redan har detta skyddet. Vaccinationsmottagningen kommer kanske att försöka lura på dig drickvaccin mot kolera men jag tar aldrig detta om det inte är absolut rekommenderat.

Kommer du med ett flyg från ett land med gula febernrisk så måste du enligt uppgifter ha vaccin mot detta. På väg från Cuba till Jamaica fick vi mellanlanda i Panama, som är ett land med gula febernrisk. Alla som inte kunde visa upp vaccinationsintyg fick då genomföra ett samtal med sjuksköterska innan de släpptes in i Jamaica. Jag hade inte med mitt vaccinationsintyg och det tog en evighet i kön till sjuksköterskan. Jag har ingen aning om hur det samma handhavs på Cuba. Men jag har läst läxan och har tagit en mobilbild på mitt gula febernintyg nu.

Valuta, pengar och att få tag på pengarna

På Cuba finns två valutor; CUC (cubansk konvertibel peso) för turisterna och CUP (cubansk peso) för cubanerna. Låter detta svårt? Absolut inte; för som turist är det oftast CUC du kommer att använda. Jag hade inga CUP alls under min vecka på Cuba.

Kursen för CUC följer kursen för amerikanska dollarn och det går 25 CUP på en CUC. På ett fåtal restauranger angavs priserna i både CUC och CUP och rätterna kostade motsvarande samma värde i båda valutor. När cubanerna pratar om dollar så menar de CUC, till exempel om du vill fota en cigarrdam och hon ber om en dollar för besväret. Ge henne då en CUC.

Vi lästa flera ställen innan att det knappast finns bankomater på Cuba och om de finns så är de trasiga eller tomma. Detta är inte sant; vi hittade många bankomater både i Havanna och i Varadreo och alla fungerade. Dock vet vi inte hur det är andra ställen på Cuba. Om du tar med kontanter; ta för guds skuld inte med amerikanska dollar då det är straffkostnad för att växla dessa. Euro är den rekommenderade valutan att ta med om du önskar växla. Jag hade med €500 dit och kom också hem med €500.

Cuba är ett kontanternas land; vad jag minns så accepterades inte kreditkort på någon restaurang i Havanna. I Varadero tror jag vi åt middag på en restaurang som tog Visa.

Boende – Hotell vs casa particular

Det finns massor av hotell i Havanna; gemensamt för flertalet är att de är dyra och dåliga. Att betala från 2000 och uppåt kronor natten för dålig standard är inte kul.

Läs mer: Havannas tre stadsdelar

Casa particular är privatboende som turister kan hyra. Det kan vara en egen lägenhet eller rum i någons lägenhet. Det finns en uppsjö av casa particulares och skyltar över hela Havanna. Det går att boka i förväg via särskilda casa particularesförmedlingar men vi var lata och bokade via AirBnB. Vi betalade 500 kronor per natt för en lägenhet med två sovrum. Vår värd Norberto var ofattbart hjälpsam, vilket är något flertalet casa particularvärdar verkar vara. Han kom hem till oss och tillagade en enorm frukost om vi ville, för fem CUC per person, vilket också de flesta casa particular erbjuder.

Språk – Att inte prata spanska

Jag blev positivt överraskad över hur många som pratade engelska i Havanna. Jag hade ärligt talat trott att det skulle bli ett problem att jag inte pratar ett ord spanska. Vi hade inga problem alls att göra oss förstådda på engelska. På den ena restaurangen där de bara hade meny på spanska så fick vi hjälp från servitören.

Ett snacksaligt och hjälpsamt folkslag

Cubaner är både vänliga och tycker om att prata. Med alla och var som helst. Det är inte ovanligt att främmande personer tilltalar en på gatan, ofta oskyldigt för bara att prata men det finns nog ofta en liten baktanke om att lära känna utländska kvinnor. Det var ofta Do you dance salsa, där de fortsatte med att rekommendera ett ställe och hoppades att träffas där. Men det kunde också lika gärna vara frågor som Do you like Cuba?, Is it your first time on Cuba? eller Have you been to other places on Cuba?

Jag har ett icke existerande lokalsinne, vilket blev extra svårt de två första dagarna när jag dessutom var själv. Varje gång jag vid en korsning såg alldeles bortkommen ut så var alltid det någon som kom fram till mig och frågade hjälpsamt åt vilket håll jag var på väg. Sen pekade de snällt ut riktningen för mig. Kort sagt ett väldigt vänligt och snacksaligt folkslag, jag har egentligen bara upplevd liknade i Iran.

Läs mer: Ladies Abroads Iran-arkiv

Transport och bussar

Cuba har ett bra utbyggd bussnät med Viazulbussarna. De går mellan de vanligaste turistdestinationerna, är bekväma och går flera gångar per dag. För den tre timmar långa färden mellan Havanna och Varadero betalade vi tio CUC per person. Viazulbusstationen ligger tyvärr 30 minuters taxiresa utanför centrala Havanna.

Vi tog taxi till och från flygplatsen och detta var ganska dyrt, 30 CUC för en 30 minuter lång resa. Det finns också delad taxi men vi testade aldrig dessa. Kostnaden ska vara ungefär samma som för bussen.

Att tipsa på restauranger och till toakvinnorna

Ja, du ska tipsa på restaurangerna på Cuba. Någon stans mellan fem och tio procent anses normalt, enligt de uppgifter vi hittade. Vi gav oftast närmre tio, vi rundade av till en jämn summa, och servitören verkade nöjd.

Kvinnorna som jobbar på toaletterna ska ha minst tio cent för per besök, oavsett om de ger dig papper eller inte i handen och oavsett standarden på toaletten. Gäller också om du äter på restaurangen som toaletten är del av.

Läs mer: Cuba och Jamaica – En perfekt kombination

Internet

Internet är ett sorgligt kapitel på Cuba. Beroende på den amerikanska blockaden så har Cuba svårt att koppla sig till närliggande höghastigehetskablar. Mobil datatrafik finns inte i landet och det är inte tillåtet att ha internetuppkoppling hemma. Dock har utvecklingen gått åt rätt håll de senaste åren och det finns numera offentliga wifi-spots i många parker och andra offentliga platser.

Läs mer: Havannas anrika hotell – Perfekta för mobilsurfning

Dock kostar det pengar att surfa. Man köper ett skrapkort som fungerar en timme. Detta går att använda vid flera tillfällen, du kopplar bara ner dig när du är nöjd och spar minuterna som är kvar. Man kan köpa skrapkortet i särskilda affärer, där man tydligen måste registrera sig med namn, eller på hotellen. Att köpa skrapkortet på hotellen kostar en CUC om man bor där; för icke-boende är det dyrare. I affärerna ska det enligt vad jag blev förklarat också kosta en CUC. Samma kort användas över hela Cuba. Hastigheten och kvaliteten är ofta urusel; om internet fungerar alls.

Vi köpte på oss ett gäng skrapkor för en CUC per styck då vi bodde på hotell i Varadero. I övrigt gick de att köpa på bland annat Hotel Sevilla i Havanna Centro för två CUC. Är du tillräckligt fräck så gör du som de två tyskarna vi pratade med; när de blev tillfrågade om de bodde på hotellet så svarade de ja och uppgav rum nummer 65. De fick då köpa kortet för en CUC.

Vi brukade alltid surfa på Hotel Ambos Mundos i mitt i Havanna Vieja; här fungerade alltid internet och det gick snabbt. Vi fick dock alltid köpa en cola för två CUC, eller en mojito, för att sitta där men det tyckte vi det var värt. Och fylla på med vätska behövde vi i alla fall. Men köp din surfpott annanstans; här kostade den tre och en halv CUC.

Shopping och butiker

Konst och souvenirer säljs överallt på Cuba, men mataffärer såg vi egentligen inte alls. Vi hittade en liten minilivs i Havanna Vieja, där de mest hade sprit och olika sorters kex. Många hyllor var ganska tomma, kan man säga. Vi såg vad som såg ut som en tvålbutik (skylten sa jabon) med hylla efter hylla med schampoflaskor som hade kö på gatan för att släppas in. I stadsdelen Havanna Centro hittade såg vi en shoppinggata med klädaffärer som Adidas och Puma. Kö på gatan här också.

Sugen på en choklad eller lite chips? Glöm det. Vi såg i alla fall inget som ens påminde om en kiosk under vår vecka. Bra för vikten, dock.

Läs mer: Våra bästa tips för Havanna

Att bli av med resväskan på Cuba måste vara en mardröm, jag har ingen aning om hur man skulle få tag på de hygienartiklar eller kläder man behöver. Om man inte vill investera i dyrt importerade Adidas- eller Pumakläder då.

Toaletter

Att gå på toaletten på Cuba är alltid en upplevelse. Även på de finare hotellen och även om det finns en toakvinna. Efterhand så utvecklade Viveca och jag en lista över faciliteternas tillstånd som första person som testade först fick rapportera om fanns eller inte till den andra.

1. Papper
2. Tvål
3. Går att spola
4. Vatten i kranen
5. Toasits
6. Dörr…

Nummer 1, 2 och 5 är det ungefär 50% risk att inte finns. Nummer 3 och 4 hände också ofta. Att det saknades dörr till båsen upplevde jag bara en gång och det var på busstationen i Havanna, där tre av fyra bås var utan dörr. Som tur var, för mig i alla fall, så stoppade toakvinnan den cubanska kvinnan före mig i kön så att jag kunde få båset med dörr. Det såg precis ut som det gör på fängelsetoaletterna på film. Hade det inte varit för att kvinnorna halvstod (givetvis fanns varken toasits, papper eller tvål) med byxorna nerdragna så hade jag fotat där inne.

Jag hade alltid ett paket näsdukar i väskan och fick snylta på Vivecas handsprit om tvål eller vatten inte fanns. Och tipsa alltid på toaletten; se stycket Att tipsa toakvinnorna ovan.

En liten instickare om bilar på Cuba

De amerikanska veteranbilarna är givetvis de mest kända bilarna på Cuba. Och de är många och överallt och används också som privatbilar; de är inte bara för turisterna att cruisa omkring i. Men den vanligaste bilen på Cuba är faktiskt en Lada, som importerades al masse under den Sovjetvänliga perioden. Dock finns det också många nyare europeiska bilar på Cubas vägar, så bilarnas utseende, ålder och skick är verkligen ett potpurri.

OK då, det låter ovan som att mycket är svårt på Cuba. Lite svårare än hemma är det, men Havanna är en fantastisk stad som jag tyckte mycket om. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att återvända; något jag sällan gör till ett ställe jag redan har besökt.

Läs mer: Ställen jag gärna skulle återvända till

”Cuba med C? Vet du inte att det på svenska stavas med K?”
Nu är det så att det gör ont i hela min kropp att skriva Cuba med K.
Min blogg och mitt sätt att stava. Jag skyller också på att Cuba skrivs med C på norska.