Havanna är en vacker stad med tonvis av personlighet. Till trots för sina slitna fasader och omoderna skick. Vad som saknas i form av renoveringar tar staden tuseb gånger igen i form av charm.
Centrala Havanna brukar delas in i tre olika stadsdelar; Havanna Vieja, det vill säga gamla Havanna, Havanna Centro samt Vedado. Havanna historiska stadskärna är upptagen på UNESCO:s världsarvslista, beroende på den unika arkitekturen och stadsmiljön.
Havanna Vieja
Det är i Havanna Vieja de flesta sevärdheterna och restaurangerna finns. Det är också här flertalet turister väljer att bo, jag inkluderat. Här ligger torgen Plaza de la Cathedral, Plaza Vieja och Plaza de San Francisco samt huvudgatan Obispo och den smala gatan Calle Mercedes, där jag aldrig fattade vad som var så speciellt med sistnämnda. Havanna Vieja är absolut ingen stor stadsdel; den är cirka 500 meter bred och en kilometer lång och omges av vatten kring hela östra halvan. Flertalet torg och etablissemang ligger samlade i den nordöstra delen av Havanna Vieja.
Gatorna är smala och bilarna har svårt att komma fram här, men de finns absolut. Vad som finns i ännu större grad i cykeltaxi. Var och varannan meter blir vi tillfrågade om vi behöver en taxi. Vi tackar hela tiden nej beroende på att avstånden vi rör oss på inte är så stora. Först när jag nu skriver detta inser jag att vi borde ha testat en bara för att ha gjort det.
Byggnaderna är färgglada med balustrader och gjutjärnsdetaljer och vittnar tydligt om de spanska influenserna. Dörrarna in till lägenheterna är vidöppna och det samma är fönstren. Här är det inte att skyla sig från de förbi passerande som gäller utan att spana ut och följa med på vad som händer. Fast de flesta lever sina liv ute på gatan i stället för inomhus i alla fall. Överallt sitter cubaner på trapporna, på affärernas fönsternischer, de flyttar ut bordet och spelar spel och de hänger på hörnet.
Havanna Centro
Det sägs att Havanna Centro är cubanarnas egen stadsdel och visst är stämningen lite ruffigare och mindre polerad än i Havanna Vieja. Där Havana Vieja har torgen och de vackra gatorna så är Havanna Centro mest ett rutnät av bostadsgator med vattnet i norr, dock med några undantag.
Längs vattnet, på andra sidan den sexfilig motorvägen Malecon, ligger den omtalade promenaden med samma namn. Det finns inga övergångsställen eller gångbroar och vi korsar gatan med livet som insats. Första gången hänger vi på en cubansk familj som ler förstående när vi tydligt går och ställer oss bredvid dem där de väntar på att korsa, sen börjar vi springa över själv. Malecon är cruisingområde nummer ett för de färgglada bilarna från 1950-talet. Enligt information online och i guideböckerna ska Malecon vara livligaste området i stan; här ska fiskarna stå sida vid sida med de som dansar salsa och musiker. Vi går Malecon både dagtid och kvällstid. Fiskarna finns på plats men en folkfest av salsadansande par finns inte.
Läs mer: Kombinationssemester på Cuba och Jamaica – Dag för dag
Tillbaka hemma pratar jag med min väninna Tone, som bodde på Cuba för 20 år sen, och något måste ha hänt med Malecon, som inte guideböckerna har fått med sig. Då hon bodde där så var Malecon roligaste området i stan.
Havanna Centro ligger väster om Havanna Vieja och mellan de båda går esplanaden Paseo de Mart, mer känt som Prado. Här säljs det konst från små stånd och mycket är fint och välgjort. Jag funderar på en tavla med den är alldeles för färgglad för min lägenhet. Där esplanaden slutar ligger Parque Central, som är mer som ett torg än en park. Det är här flertalet amerikanska bilar från 1950-talet väntar för att ragga kunder. Hela området är en mecka av färgglada gamla bilar. Jag äskar alla bilarna och tre av fyra dagar i Havanna går vi förbi här. Det är också härifrån bussen till närmaste strand går.
Läs mer: Havannas sju godaste restauranger – Enligt oss
På väg mot restaurangen La Guarida så går vi Havanna Centros livliga huvudgata San Rafael. Området är trevligt och känns genuint men vi är överens om att vi kanske inte hade gått här sent på kvällen. Från La Guarida mot strandpromenaden Malecon så stoppas vi på gatan av Angel, som gärna vill visa oss huset där han bor och sin lägenhet, vilket vi givetvis tackar ja till. Mer om detta i egen artikel.
Vedado
Stadsdelen Vedado ligger igen väster om Havanna Centro. Enligt guideboken är detta det finare villaområdet i centrala Havanna och vi kör genom detta när vi är på tur i vår rosa amerikanska bil. Här ligger Plaza de la Revolution, vars mest intressanta drag är de enorma porträtten av revolutionärerna Che Gervara och Camilo Cienfuegos (ofta feltagen för Fidel Castro) på de trista och gråa kommunistbyggnaderna. På vår vrålåktur passerar vi den överdådigt utsmyckade kyrkogården Necropolis Cristobal Colon men till min besvikelse så vägrar vår chaufför att stanna där.
Alldeles öst i Vedado, ungefär där Malecon slutar ligger anrika Hotel National. Vi besöker hotellet den dagen vi går Malecon och tar en drink i solnergången, bland påfåglarna.
Gatumiljön i Havanna är levande och färgglad och upplevs bäst till fots. Vi gick och gick och gick under våra dagar i staden. När vi blev varma eller törstiga så var det bara att slika in på närmaste bar och ta en mojito. Fast ibland varvade vi med en pina colada; gjord på äkta kokosmjölk.
”Cuba med C? Vet du inte att det på svenska stavas med K?”
Nu är det så att det gör ont i hela min kropp att skriva Cuba med K.
Min blogg och mitt sätt att stava. Jag skyller också på att Cuba skrivs med C på norska.
