En dagsutflykt från Beirut – Droppstensgrottor, vingård, natur och en biblisk stad

Vårt val av dagsutflykt från Beirut faller på droppstensgrottorna i Jeita, vingården Chateau Musar, dalen med det engelska namnet Qadisha Valley och staden Byblos. Vi åkte strax efter kl 08 på morgonen, för att hänga på låset när Jeita Grotto öppnade.

Droppstensgrottorna i Jeita

Droppstensgrottorna i Jeita består av en övre och en nedre del. I den övre är det att gå på uppbyggda gångvägar som gäller, i den nedre delen är färdmedlet båt. Enligt rekommendation vi fick från biljettförsäljaren börjar vi med den övre delen och vi tar kabinbanan upp.

Det är väldigt vackert och jag svär över att det är förbjudet att fota och att vi fick låsa in både kamera och mobil innan vi släpptes in. Vi går till vägen slutar i en utsiktsplatå 78 trappsteg upp, sen vänder vi och går ut igen.

Det ingår en buss mellan övre och nedre grottorna i biljetten men när vi får veta att bussen avgår om tio minuter och det tar två minuter att gå ner så blir valet lätt.

Vi lägger vant in kamerorna och mobilerna i de låsbara skåpen men blir tillsagda att detta inte är nödvändigt. OK, vi går också sätter oss längst fram i en båt. Det är inte många här än och vi hoppas på att få åka själv men icke; vi väntar in en liten familj som sätter sig bakom oss i båten. Sen åker vi och vi verkar vara helt själva där inne. Plötsligt hör jag bekanta kameraljud bakom mig och mamman i familjen fotar taket med monsterobjektiv. Kaptenen pekar på kameran och gör OK-tecken och sen tysttecken framför munnen. Det är julaftonkänsla på självaste påskafton för mig och kameran är uppe ur väskan på en sekund.

När vi på tillbakavägen möter andra båtar på väg in så tecknar han snabbt åt oss att gömma kamerorna. Med världens största leende om läpparna sticker jag till honom motsvarande en hundralapp när jag lämnar båten. Mycket väl investerade pengar!

Vingården Chateau Musar

Dagen innan har jag postat en bild på Instagram och min väninna Hanne, som just då sitter i Oslo och dricker en flaska vitt från Chateau Musar, frågar om vi ska dit. Inte egentligen, svarar jag, men ska se vad vi kan få till.

Chateau Musar är nästan på vägen och vår chaufför lovar att stanna till. Vi ankommer mitt i en guidad runda men hinner precis vara med och smaka vinerna. Tyvärr drar det ut på tiden att kunna köpa så Viveca och jag behöver lämna utan att få med några flaskor.

Den natursköna dalen Qadisha

Vår chaufför har rekommenderat dalen Bekaa för oss, men eftersom UD avråder från icke-nödvändiga resor ditt så utgår det. Qadisha visar sig bli en mycket bra ersättning.

Vi lämnar Chateau Musar i strålande sol men när vi kommer upp i höjden så kommer också dimman i Qadisha. Vi är som max 1500 meter över havet och dimman omsluter bitvis bilen helt och hållet. Vilket tyvärr inte gör att vi får de fantastiska utsiktsfoton vi hade planerat, men det är ju inte så mycket att göra med vädret.

Det går upp och nerför bergtoppar och dalar och det hela är olidligt vackert. Det vi ser för dimman, får vi tillägga… Målet i Qadisha är Dair Mar Elisha, ett 1800-talskloster delvis insprängt i berget.  De ligger längst ner i en dal och höjdpunkten är ikonen från 700-talet som förställer just Elisha.

Läs mer: Säkerhet i Beirut och Libanon

Från Dair Mar Elisha kan man hajka två timmar till klostret Deir Qannobin, som fortfarande används, eller hyra en fyrhjuling med chaufför. Tyvärr var vi lite utanför säsong och det fanns inga fyrhjulingar på plats. Att hajka utgick beroende på tiden. När man är i området så besöker många också The Cedars, där de enorma cederträden som finns med på Libanons flagga växer. Detta utgick också för oss, beroende på dimma och igen tid.

Den bibliska staden Byblos

Vårt sista stopp för dagen är Byblos; känt från bibeln under namnet Gebal. Byn beboddes troligtvis för mer än 7000 år sen; fatta hur gammalt! Byblos har alltid varit viktig för handeln på Medelhavet, både när grekerna styrde, när romerna satt vid rodret och när staden var under islamsk makt från 600-talet till korsfararna tog över tidigt 1100-tal.

Utöver de mysiga gatorna är Byblos största behållning borgen som korsfararna reste. Vi ankom borgen cirka klockan 17 och solen gick ner cirka klockan 19. På hemsidan står det att sista inträde är en halvtimme innan solnergång, så vi trodde verkligen vi var innanför. Vilket vi inte var, killen i biljettluckan totalvägrade verkligen släppa in oss. Vi går därifrån och ser att par som släpps in av en annan kille genom en sidodörr han låser upp. Jag bönar och ber och han släpper in oss om vi lovar att stanna endast tio minuter. Självklart! Inte bara kom vi in överhuvudtaget men också gratis!

Biljettkillen ser oss och skäller ut sin kollega så det ekar över hel Byblos. Vi fattar detta kan sluta med att vi blir utslängda i alla fall, så vi skyndar oss in för att njuta av våra tio minuter.

Läs mer: Våra bästa tips för mat och dricka i stadsdelen Hamra

Efter borgen går vi en runda i de trevliga gatorna och tar ett glas rosé på en servering. Sen är det dags att gå och möte upp vår chaufför och påbörja färden tillbaka till Beirut.

Tips för rundresa i Libanon:

• Vi hittade vår chaufför Pierre via TripAdvisors forum. Han nås på pierre-farah@hotmail.com och pratar bra engelska. Vår heldag kostade $150.
• Det är inte helt lätt med lunch i Qadisha Valley, i alla fall inte då vi var där utanför säsong. Tur vi hade bunkrat med nötter och torkad frukt, för vi fick lunch först klockan 16 i Byblos. Qadisha är Beirutbornas sommartillflyktsort och mycket är stängt utanför sommarsäsongen.
• Vi vågade inte åka till Bekaadalen och Tripoli, beroende på att UD avråder från icke-nödvändiga resor dit. I backspegeln skulle vi kanske ha vågat detta, då alla andra vi pratade med hade åkt dit.