Då vi var i Buenos Aires ville vi sola och bada, utöver att se staden Buenos Aires. Även om vi gillade Buenos Aires så behövde vi lite strandhäng också, det var faktiskt februari med kallt och ruggigt hemma.
Vi planerade först att lägga stranddelen av semestern till Uruguay. Sen fick vi veta att floden Rio de Plata, som rinner ut mellan Argentina och Uruguay, gör vattnet grumligt och brunt. Nej tack. Uruguays fina stränder ligger nära Brasilien, vilket blev alldeles för långt bort.
Förstaklassens buss
Vi fick tänka om och valet föll på det som brukar omtalas som Atlanterhavskusten och den lilla orten Carilo. Visserligen nästan fem timmar med buss söder om Buenos Aires men bussarna går ofta och är bekväma. Faktiskt går säten att fälla ner helt lodrätt som en säng, eller som i business class på planet. Jag la ner min säng och däckade direkt, fast det var förmiddag och jag egentligen var utvilad. När vi närmade oss Pinamar och min syster Christiane väckte mig försiktigt så svarade jag Redan? med förvåning i rösten. Blicken Christiane skickade mig tyder på att hon inte hade sovit lika väl och att tiden inte hade gått lika snabbt för henne.
Läs mer: Colona i Uruguay
Stranden i Carilo
Efter 15 minuters taxiresa från Pinamar är vi framme i Carilo. Vi checkar in på vårt hotell, som ligger på stranden, och hyr direkt solsängar från hotellet. Eftersom klockan bara är 15 så hinner vi med några timmar sol.
Stranden är både lång och bred och påminner lite om stränderna runt Östersjön, med finkornig sand och stråväxter i sanden. Det är mest andra argentinare på stranden och inte så många andra turister. Argentinarna verkar inte vilja ligga nära vattnet, för alla våra tre dagar fanns det plats på första parkett solsängar och var upptaget längre bak. Konstigt, jag fattade aldrig logiken här.
Det fläktade ganska mycket på stranden, vilket var bra för då behövde jag inte bada. Jag ogillar nämligen att bli blöt… Vinden gjorde också att det var ganska stora vågor, så då jag sista dagen fick för mig att jag skulle bada i alla fall slutade det med att jag togs av en våg och sköljdes upp på land och trosan hade åkt ner. Som en barrumpad säl på land. Inte roligt alls.
Men som ni ser var stranden vacker och vi gillade den lokala känslan jättemycket.
Läs mer: Evitas grav på Recoleta kyrkogård
Carilio by
Byn Carilo var verkligen konstig. Färgglada minislott i olika färger med gågator mellan. Både Christiane och jag tyckte det påminde mest om att vara på Gröna lund. Vi åt god mat här alla tre kvällar, men inte alls lika gott som i Buenos Aires. Jag försökte fota miljön i byn men lyckades tyvärr inte, så ni får föreställa er denna.
När vi åkte hem igen, efter tre nätter, så hade vi finaste solnedgången från bussfönstret. Här gällde det att fota snabbt, sen däckade jag igen. Väldigt bra bussar i Argentina men de avgår lite när de själv önskar, fast tidtabell finns. Efter Carilo hade vi ytterligare två dagar i Buenos Aires, nu ska vi bo i stadsdelen San Telmo.
