Whittier – Byn där alla bor i samma höghus och som man når via en schemalagd tunnel – Dag 4 av #4WomenInAlaska roadtrip

Whittier ligger där halvön Kenai slutar och där vi precis har spenderat två dagar. Två blöta och regnfyllda dagar. Dag fyra ska vi ta oss från Kenai stad till nationalparken Denali. Vi har många stopp att göra på vägen, så vi ger oss av tidigt, och dagens första stopp är Whittier.

Jag har länge kollat på en kryssning till Alaska och då är Whittier ofta kryssningarnas slutdestination. Du finns med andra ord ofta kryssningsskepp i Whittier, så också när vi var där. Sjövägen är ena sättet att ta sig till Whittier. Det andra är absolut mer spännande och det är det vi väljer.

Genom en schemalagd enfilig tunnel, som också delas med tåget

Det finns nämligen en enfilig tunnel till Whittier, där bilarna delar plats med det kända tåget Alaska Railway som går från Seward, strax söder om Whittier, till Fairbanks. Whittier är an avstickare som förbinder tåget, via båtfärja, med Seattle och de övriga delstater som vi ska få lära oss att kallas Lower 48.

Enfilig betyder givetvis att passagen genom tunneln är schemalagd, annars blir det stockning och krock. Man kör till Whittier varje halva timme och från Whittier varje hela timme. När tåget kör vet jag inte då det tyvärr inte åkte då vi var där, men det gällde att hålla bilen utanför tågrälsen när vi körde annars blev det bumpigt, halt och konstigt i bilen.

Vi har fått tipset innan vi åkte Tanka alltid när du ser en mack om mätaren börjar krypa neråt mot halva. Det kan vara lååångt mellan bensinmackarna. På väg till Whittier ser vi inte en enda mack och mätaren går både förbi halva och sen kvarta tanken. Vi har inget annat val än att fortsätta på den ödsliga skogsvägen vi kör på och hoppas det ska finnas en mack i Whittier. Annars får vi vända och hitta en mack längre fram på motorvägen, men vi kommer också att få vänta en timme på nästa gång tunneln öppnar för trafik åt vårt håll. När vi kommer fram till besökscentret där man kör in i tunneln håller de precis på att öppna för dagen och flaggorna är på väg uppför flaggstängerna.

Till vår lättad ska det finnas en mack i Whittier, men bensinen ska vara svindyr. Vi får tipset att fylla bara så mycket vi behöver. Vi går sen tillbaka till bilen och kör in i kön som väntar på att tunneln ska öppna. Fast klockan bara är 10 så är det fyra timmar sen frukost och när vi kommer på att vi tog med resterna från gårdagens pizza så är lyckan total i vår bil vid namn Hering.

Framme i Whittier

Orsaken till att vi har Whittier med på vår lista över ställen att besöka är att det finns ett övergivet spökhus som alla byns invånare tidigare bodde i, samt ett modernt höghus där alla nuvarande invånare nu bor. Snacka om att ha tagit detta med gemenskap till sin maxgräns. Detta måste givetvis utforskas.

Vi kommer ur tunneln och det regnar; precis som det har gjort hela morgonen och dagen innan. Det regnar mycket och dimman ligger lågt. Perfekt miljö för ett övergivet spökhus men regn betyder också att både jag och kameran måste kläs i regnkläder. Vilket inte är så kul.

Spökhuset The Buckner Building

Efter att ha tankat, där Katarina blev så ivrig att tanken blev full i alla fall, så beger vi oss till spökhuset The Buckner Building. Under kalla kriget uppstod ett behovet att stärka Alaskas försvar och Whittier utpekades som en sårbar hamn. Det planerades en massiv byggnad som skulle husera 1000 soldater under samma tak och som fick namnet efter generalen som ledde trupperna i Alaska under andra världskriget. Byggnaden, som påbörjades 1949 och var klar 1954, omfattade förutom bostäder, ett fängelse, ett sjukhus, en teatersal för 350 personer, en bowlinghall, bageri, TV- och radiostation, kyrka, frisör etc. Det skulle inte vara nödvändigt att lämna Buckner Building. Bygganden övergavs redan efter 12 år, när Whittier hamn övertogs av USA:s centrala hamnadministration.

Alltså, vilken byggnad. Fast det regnar åt alla håll så går vi fascinerade omkring med våra kameror inslagna i plastpåsar och med hårsnoddar för att hålla påsarna på plats. En i gult, en i rött, en i ljusrosa regnjacka och jag i ceriserosa. Det fotas och fotas och vi vill egentligen ta oss in i byggnaden men tänker det är lika bra att låta bli. Uncle Sam och sånt där.

Dagens bostadshus och kaffe

Vi har en tid att passa för att ta oss ut tunneln, så vi förflyttar oss till det moderna bostadshuset i pastellfärger. Eftersom Sofia har regnjacka som matchar så får hon agera allas modell.

Läs mer: Jag i Alaska; genom Äntligen vilses kameralins

Sen tar vi en snabb kaffe framför bensinmacken innan det är dags att köa för att få lämna den ovanliga lilla byn. Vi har både många stopp och många kilometer framför oss denna dag, där målet är Denali nationalpark.

Läs mer: Denali nationalpark och vadningar så ögonen blir stora och våta