Våra två dagari Denali nationalpark var, om inte höjdpunkten så i alla fall topp två under Alaskaresan. Vandringen Savage Alpine Trail som vi gjorde bjöd på den finaste utsikten över snöklädda 6000-meters fjälltoppar.
Kameran klickade sig självklart varm åt höger och vänster och jag kom hem med alldeles för många foton från dessa två dagar. Ja, jag kommer alltid hem med många foton men denna gång var det skandal.
Eftersom jag känner för att dela med er också de foton som jag var tvungen att välja bort till artikeln om Denali, så kommer här en bildbomb. Här kan du läsa den tidigare artikeln från Denali, där det finns lite mer utförlig text.
Jag gillar inte ägg som i stekt ägg, kokt ägg, äggröra, omelett etc. Pannkakor och bakverk går dock bra. Min äggfobi är ett problem då nästan alla frukostar i USA består av ”rent ägg”. I food trucken på vår lodge serverades det 18 sorters ägg samt gröt och ”cinnemon roll”. Gröt står inte heller högst på min lista så jag beställde en cinnemon roll utan att tänka efter att det är en kanelbulle. Nu var det i och för sig världens största kanelbulle, och med topping, men inte riktigt det min frukost brukar bestå av.Vi har precis börjat vandringen, jämfört med senare foton så kommer ni se att här är perspektivet är lägre.Katarina längst fram, så Jeanette. Vilket betyder att Sofia måste gå bakom mig.Katarina och hennes kamera. Detta är hennes lilla objektiv. Typ.Nu börjar vi komma lite upp i höjden.Och nu är vi vid snön, vilket kändes som högsta punkten på vandringen också. Det syns inte här men det blåser så att det är svårt att gå. Tur jag tog mig tiden att fota, fast jag hade svårt att hålla mig på benen.Växtligheter och fjäll. Blir alltid en snygg bild. Ännu snyggare om det hade varit färgglada blommor.Jag antar att Katarina äter något; skulle gissa en torkad mango med chili. Mums. | Kan det vara en alaskisk lupin?Det har börjat luta lite neråt igen.Och vi ska ta oss ner hela denna vägen.Fast först måste vi stanna till lite för att utsikten är så fin. Att det igen blåser halvstorm gör igen för vi hittar lä och har vindtäta kläder. Så vi plockar fram lite mat, lika bra det.Och när vi äter så kommer Chippy; vår söta lilla jordekorre fram. Fast man inte ska ge djuren mat så är han så gullig och posar så fint när han äter så vi kan inte låta bli. Sofia och Jeanette ger allt för konsten här. När jag tänker efter så låg alla fyra på marken. Tur ingen kom förbi just då.En till bild från lunch with a view-kulissen.Fina fjällblommor, men vad är det för blommor? Det är Sofia som uttrycker först att hon skulle vilja kunna mer om fauna och vi andra tre kan inte annat än att hålla med.Vi har kommit ner från vandringen och bilen står på andra sidan av den bron jag nu står på.Dag två och på väg till besökscentret i nationalparken. Chauffören ser några berg som bara absolut måste förevigas.En T-shirt inne på nationalsparkens kombinerade souvenirshop och Starbucks. Självklart finns det en Starbucks mitt i nationalparken. Är man i USA, så är man i USA. Och vi är ju det.Vi är på förmiddagsvandringen till järnvägsbron, alltså denna, och hängbron.Fint på väg tillbaka till fikat innan nästa vandring.Men det börjar regna precis när vi fikar och alla fyra tappar peppen. Det hjälper inte att vi har kamerorna inslagna i plastpåsar som fuktskydd. | Katarina och kameran II; inklusive 1,5 kilosobjektivet.I stället så åker vi iväg till något litet centrum, som till 99% består av outdoorbutiker och aktivitetsförsäljare. Katarina köper ett par bergsklättrarbyxor som var så sköna att hon har dem dag och natt efter detta.Sen åt vi vegetariska hamburgare till lunch. Jeanette hade sett en skylt bredvid mataffären som lovade Denalis godaste hamburgare och det visade sig stämma. Fantastiska var våra vegetariska helt enkelt, fast de hade nog egentligen fått priset för sina köttiga hamburgare..Sen var lokalen ganska rolig också. Vi blev först visad till ett bord där golvet lutade så mycket att man på ena sidan bordet inte nådde ner till golvet med fötterna och på andra sidan fick sitta och spänna emot för att inte halka ner från stolen. Kändes lite som att sitta i jägarvilan. Och så kunde vi ju inte ha det, så då blev det att byta bord till detta under skyltarna.Bilden på vårt boende, Grizzly Bear Lodge, får avsluta denna bildbomb.
Blomman ser ut som en typ av Anemone, finns ett par stycken olika, men troligtvis Anemone Canadensis 🙂 Annars så är ju många av blommorna och övriga växter i Alaska nästa samma som i Sverige!
Du ska se Glittergulch på vintern, då ser den ut som en spökstad. Bara fasaden står där, allt annat är ju givetvis stängt.
Där ser man, tack. Och namnet anemon känner jag ju igen sen tidigare. Och där kom namnet på Glittergulch också, tack så mycket. Men en tråkig spökstad. Inte som Kennicott, som jag precis har skrivit om men inte publicerat än. Älskade den byn.
Så fina bilder från Alaska! Vill också åka dit en dag.
Du skulle älska Alaska! Jag hänger på; finns så mycket mer att se.
Åh, det tror jag med att jag skulle göra. Får säga till när det blir av då 😉
Blomman ser ut som en typ av Anemone, finns ett par stycken olika, men troligtvis Anemone Canadensis 🙂 Annars så är ju många av blommorna och övriga växter i Alaska nästa samma som i Sverige!
Du ska se Glittergulch på vintern, då ser den ut som en spökstad. Bara fasaden står där, allt annat är ju givetvis stängt.
Där ser man, tack. Och namnet anemon känner jag ju igen sen tidigare. Och där kom namnet på Glittergulch också, tack så mycket. Men en tråkig spökstad. Inte som Kennicott, som jag precis har skrivit om men inte publicerat än. Älskade den byn.