Och hur gick det för detta med bara en resa per månad?

Jag tycker det är viktigt att följa upp sina mål och planer, och göra utvärderingar både på kort och lång sikt. Jag brukar applicera detta både på mitt jobb, på mitt privatliv och på det som är blogg- och reserelaterat.

I maj i år publicerade jag en artikel om att jag ut året 2018 (och framgent för den sakens skuld) skulle begränsa mitt resande till en gång per månad.

Läs mer: Jag downsizar till bara en resa per månad

Hur gick det då?

Jag är generellt inte rädd för att erkänna när jag misslyckas. Och bra är det; för jag kardinalmisslyckades med att begränsa mina resor under hösten 2018. Det kunde nästan inte gått sämre.

Då jag kastade ut mina storslagna planer hade jag Alaska inplanerad i juni, Montpellier i juli och Santorini i augusti. Sen inget mer bokat, men jag visste att jag skulle till Hong Kong under hösten och troligtvis på en jul- och/eller nyårsresa.

Bath i England

Redan i slutet av juni gick det illa, då jag precis hade kommit hem från Alaska. Visst blir man som mest sugen på att boka ny resa precis när man har kommit hem? Jag bokade i alla fall en långhelg i Bath i England i mitten av augusti. Fast jag redan hade Santorini inplanerad i början av samma månad. Men som den reseknarkaren jag är så intalar jag mig att Bath är september månads resa i förskott.

Italienska ön Capri

Maxime och Jonas var en vecka på Amalfikusten och Capri i juli. Maxime skickade den ena bilden finare än den andra och jag var båda ställen 2013, så jag vet ju hur magiaskt det är där. Mitt i den stekvarma sommaren ligger jag i min hängmatta och surfar. När det visar sig att Ryanair har billigt direktflyg till Neapel (gick inte direkt senast jag var där) och det bara är en timme med båt från Neapel till Capri känns det som att en högre makt vill att jag ska dit. Innan jag själv fattar vad jag gör så har jag bokat en långhelg i mitten av september. Detta går åt fel håll.

Vilnius i Litauen

Jag har i låååång tid varit i dialog med en PR-byrå om resa till Vilnius. De har kommit med datumförslag, jag har kontrat med andra datum. Allt har tagit en evighet och när de återkommer så kan inte jag längre datumet jag föreslog. När PR-byrån kommer med ett slutgiltigt datum helgen efter Capri så är jag på väg att tacka nej utan att ens läsa programmet.

När jag ser att det ingår ballongflygning över Vilnius tar det lömska delen av min hjärna över, som jag inte kan kontrollera. Vill-flyga-luftballong-vill-flyga-luftballong-vill-flyga-luftballong, säger den. Som en drogpåverkad ringer jag Maxime och sen tackar vi ja. Så här hade jag en medberoende, om det ens är en ursäkt. Och jag gissar jag förtjänade att ballongflygningen ställdes in när vi var på plats i Vilnius.

Och som grädde på moset kom Thailand

Jag är nu uppe i två resor både i augusti och i september och det är illa. Jag har skaffat klicka-på-boka-lås på både datorn och mobilen och har spärrat kreditkortet for köp över 1000 kr. Men mailen fortsätter trilla in och en dag läser jag en inbjudan från Tourism Thailand till en resa till Bangkok, där jag inte har varit än, och till den relativt okända pärlan Khanom, där jag var för tio år sen och som jag älskade.

Det finns inte på kartan att göra annat än att städa i kalendern på jobbet och tacka ja. Denna gång har faktiskt inte ebslutet något med dålig impulskontroll att göra, för jag vet att jag måste tacka ja till möjligheten att komma tillbaka till Khanom. Nu är det mer ödet och ment to be som är orsaken till att det går som det går. Ett lugnt och medvetet beslut och dessutom hade jag redan förlorat downsizandet.

Summan av kardemumman blev fem resor i augusti och september

Inte bra alls, långt ifrån bra, i förhållande till vad jag hade planerat. Men om vi går tillbaka till orsaken till varför jag önskade dra ner till en resa per månad så var det för att jag kände mig stressad på det personliga planet över allt mitt flängande.

Det braiga i det hela var att jag kände ingen stress alls över att genomföra fem resor under två månader, till trots för att det var långt från vad jag hade planerat. Och för mig är min stressnivå det viktigaste. Mitt i det hela var jag lite uppgiven över mig själv och att det blev så många resor trots att jag hade planerat annorlunda, men som sagt ingen känsla av stress eller ens misslyckande.

Men lite efter med inläggen från resorna ligger jag allt. Pressresorna och Santorini har jag fått ut. Foton från Bath kollade jag på för första gången tidigare denna vecka, alltså nästan tre månader efter resan, och de från Capri har jag fortfarande bara fört över till datorn utan att öppna. Och inte ett ord är skrivet från någon av de två resorna. Men det stressar mig inte det minsta.

Och ja, Maxime och jag var i Hong Kong i oktober, och nyårsresan går till Oman. November är fortfarande orörd men det kom ett mail om en väldigt frestande pressresa förra dagen. Får se hur det blir….