McCarthy, Alaska! Visst sparar man det bästa till sist? Så är det i alla fall med mig och gamla kopparbyn långt ut i ödemarken. Här hittade vi alla fyra stället vi älskade; med lite westernstil i kallaste Alaska. En gammal nöjes- och förlustelsesby med underbar westernmiljö, tre restauranger; varav en rekommenderad i Guide Michelin, och fantastiska naturkulisser.
Äntligen; ett och ett halvt år senare kommer historien från då Jeanette, Katarina, Sofia och jag var i ett av de coolaste ställen jag varit.
Vi lämnar Fairbanks och kör och kör och kör
Vi lämnar Alaskas näst största stad Fairbanks tidigt på morgonen; vi ska spendera åtta timmar i bilen, varav två på en grusväg. Eller Warning – Unpaved Road som vår GPS blinkar på grusvägen.
Läs mer: Fairbanks – Jul hela året, guldgrävare och mikrobryggerier al mas
Efter sex timmar kommer vi fram till Copper Center. Nu ska vi lämna motorvägen och bege oss ut på grusvägen som absolut alla vi har pratat med i Alaska varnar oss för och säger tar fyra timmer att köra och är i fruktansvärt dåligt skick. Vi passar både på att tanka och fylla bilen med snacks och öl. Inte vill man få slut på bensinen in the middle of nowhere. Och om vi skulle göra så vill vi i alla fall ha snacks och öl i bilen.
Det visar sig vara en jämn och bred grusväg utan för många gropar, alla kaniner som rusar ut på vägen är ett större problem. Men landskapet vi passerar är fantastiskt. Plötsligt ser vi en älg som står i vattnet och åter någon växt. Alla fyras kameror åker fram inom loppet av en sekund.
Hotellet Ma Johnson´s / Lancaster’s Inn i McCarthy
Det går inte att köra hela vägen fram till McCarthy. Vi får parkera på andra sidan floden och dra bagaget på en rostig vagn över gångbron. Det visar sig att vi har missat sista bussen. Jag ringer hotellet som säger att vi då får gå, vilket vi inte vill så de skickar mot kostnad en bil. Och tur är det, för det är långt och vägen påminner mer om ett vattendrag än en väg.
Vi checkar vi in på hotellet Lancaster’s Inn, som är budgetvarianten och lillasystern till kända Ma Johnson´s. Jag får ett pyttelitet rum på bottenvåningen som bara rymmer sängen och en stol och de tre andra delar ett rum med våningssängar på övervåningen. Stilen är gullig bondromantik i museumskontext.
Sen beger vi oss till en av byns tre restauranger; Potato. Vi sitter utomhus och det finns nästan flera fyrhjulingar än vad det finns gäster. Överallt omges vi av olika sorters original.McCarthy är inte för de utan en historia i bagaget. Vi avslutar kvällen med en sväng till saloonen, som också är byns andra restaurang. Här pågår open mic och de lokala countrysjungande talangerna är många.
Om McCarthy
Då det år 1900 hittades en kopparåra i nationalparken och Kennicott gruvstad restes var Kennicott ett ställe arbetarna jobbade och bodde. Livet här var strikt reglerat för att hålla fokus på arbetet samt ordning och reda. Vin, kvinnor och sång var strängt förbjudet.
Men lite roligt måste en hårt jobbande gruvarbetare ha, så vad gör man då? Jo, man bygger nöjes- och förlustelsesbyn McCarty et stenkast eller sju kilometer ner i dalen. Här låg barerna och saloonerna rygg mot rygg och det som var den lokala bordellen är nu del av vårt hotell Ma Johnson´s.
Läs mer: Övergivna kopparstaden Kennicott
Mot Kennikott
Nästa morgon äter vi en god frukost. Ma Johnson´s / Lancaster Inn har inte egen frukostmatsal, så denna serveras i byns tredje restaurang McCarthy Lodge Bistro. Sen beger vi oss mot Kennicott.
Midsommar, Guide Michelinmiddag och softball
Det är midsommar och vi har bestämt oss att fira denna på McCarthy Lodge Bistro, vi vill testa hur en Michelin-rekommenderad restaurang smakar in the middle of nowhere i Alaska. Vi tar alla rödbetspasta till förrätt och denna är väldigt god. Vi är tyvärr inte jätteimponerade över de olika fiskrätterna respektive risotton vi får till huvudrätt.
Lite besvikna betalar vi och beger oss ut, vi har nämligen hört att varje torsdag är det softballmatch och detta vill vi se. Perfekt midsommaraktivitet. Vi sätter oss på ett nerfallet träd på marken och öppnar varsin öl. På plan pågår något som vi tycker verkar fullständigt planlöst och bitvis är det flera hundar än spelare som rusar efter bollen.
Vi stannar länge men när det blir för myggigt och kallt beger vi oss till saloonen. Här är andra halvan av byn invånare och efter ett kort tag ser vi att de från softbollsmatchen också dyker upp. Stämningen är hög och vi fyra skålar både en och fyra gångar för midsommar. Vi spelar dart; det måste man ju göra när man är i Amerikat, som Katarina gillar att kalla landet. Självklart förlorar jag; det gör jag alltid. Sämsta vinnarskallen i världen.
Vi ett tillfälle vänder jag mig mot baren och ser Sofia och Katarina dricka tequila. Jag fattar samtidigt att detta med att åka tidigt dagen efter utgår.
Mer McCarthy
Och ja, tidig avresa utgår på alla sätt. Efter att ha ätit frukost länge går vi en sista runda i borstadskvarteren i McCarthy. Ett unikt ställe med massor av personlighet både i byn och hos fastboende. Ingen av oss vill lämna men det är fullt på alla boenden i McCarthy samt det ena i Kennicott.
Jeanette kör, jag sitter bredvid och Katarina och Sofia sover i baksätet. Hej då McCathy. Jag kommer gärna tillbaka.
Tips till McCarthy
- Det finns endast ett fåtal boenden i McCarthy. Du måste förhandsboka innan, annars är risken extremt hög att du blir utan boende. Och det vill du inte mitt i skogen.
- Boende är ganska dyrt i McCarthy, ett dubbelrum på Ma Johnson´s kostar $250 och ett dubbelrum på Lancaster Inn kostar $150. Det finns som sagt ett eller två hotell utöver detta men för den mer äventyrliga såg vi skyltar till en campingplats i skogen. Det finns också ett hotell i Kennicott.
- Vi pratar med flera säsongarbetare från olika delar av USA på puben på kvällarna; McCarthy har en stark attraktionskraft på många. Hade jag varit någon annanstans i livet där jag tyckte det var OK att bo fyra stycken i ett rum och ha badrummet två hus bort så hade jag funderat på detta själv.
- När vi precis har lämnat McCarthy blir Sofia tipsad på Instagram om TV-serien Edge of Alaska från McCarty. Serien har fyra år på nacken men vi känner vi igen flera av figurerna från softbollmatchen.
- Se till att din hyrbilsfirma tillåter att du kör bilen på McCarthty Road. Vi hyrde från Midnight Sun, de stora bolagen som Hertz etc brukar inte tillåta detta. Vi var nöjda med vår bil med roliga registreringsskyltarna Hering.
- Efter att jag hade skrivit mitt inlägg läste jag igen mina tre parters in crimes inlägg från McCarthy. Jag blev både alldeles lyrisk och alldeles nostalgisk; vilken upplevelse vi hade och det är så magiskt fint i Alaska. Rekommenderar att läsa också dessa artiklar; Fanatsiresor, Jeanette Seflin och Äntligen vilse. Och alla tre har såååå fina bilder som verkligen fångar stämningen i byn och alla original.
- Vårt enda misstag i McCarthy var att vi inte stannade ytterligare en dag. Kanske två nätter i McCarthy och en i Kennicott vore optimalt.
- Här finns en sammanfattande artikel med resan dag för dag och vår rutt i Alaska.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Åh det där var absolut en favorit för mig också! Så himla bra resa <3 Längtar tillbaka nu.
Längtar också tillbaka. Selfluencar mig lite.