Victoriafallen ligger på gränsen mellan de två afrikanska länderna Zambia och Zimbabwe. Jag bodde i Zimbabwe och skulle se fallen också från zambiska sidan. Men jag ville också se lite mer av Zambia. En noshörningssafari till fots på zambiska sidan lockade och när jag först var där ville jag se staden Livingstone också.
Noshörningssafari till fots
Det finns både black rhinos och white rhinos, dvs svarta och vita noshörningar. Namnet har dock inget med färgen att göra, förklarade min guide mig, utan den vita arten har en bredare mun än den svarta och fick på afrikaans/nederländska namnet wijd renoster. Som i bred (mun) noshörning. Wijd renoster översattes felaktigt till white rhino, sen fick den andra arten heta black rhino för att skilja dem. Haha.
I alla fall; den vita noshörningen finns bara i södra Afrika och i dagsläget finns ca 17 500 djur kvar. Av dessa håller nästan 95% till i Sydafrika och de övriga håller till i Mocambique, Botswana, Zambia och Zimbabwe. Men det är inte så många djur utanför Sydafrika som lever i det vilda; t ex i Botswana, där jag var på safari efter att har varit vid Victoria Falls, lever noshörningar bara inom avgränsade områden och inte alls i Chobe nationalpark där jag var.
Men i Zambia lever det tio vilda vita noshörningar, i nationalparken Mosi-oa-Tunya som ligger ett stenkast från Victoriafallen. Djuren ses bäst på en walking safari, dvs safari till fots, och eftersom jag aldrig har varit på safari till fots tidigare tyckte jag detta lät kul.
Jag träffar min guide och chauffören klockan 07:30 på den zambiska sidan gränsen. Vi kör först till nationalparkens registreringskontor, sen kör vi för att hämta vakten. Det är ingen andra med på safarin denna dag, vilket är helt OK för mig.
Läs mer: Victoriafallen från Zambia och Zimbabwe
Vi går rakt ut i bushen för att spåra noshörningarna och vi har tur; för bara efter fem minuter går fem av djuren framför oss. Vi går närmare och jag tycker det är oerhört roligt och spännande att vara så nära enorma vilda djur, dessutom till fots. Det er mycket vegetation mellan oss men kameran får jobba hårt och jag tar flera hundra foton inom loppet av fem minuter.
Dock släpper vi iväg de fem djuren och går vidare. Vi ser ett gäng zabror och jag känner mig glad över att se några djur alls. För det finns ingen garanti att göra så.
Efter ett tag kommer vi fram till vad som är noshörningarnas favoritplats under dagen; med skuggiga träd i den varma solen. Här ser vi först ett gäng med sex stycken och nu går vi riktigt nära. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite utsatt där jag står; jag önskar inte sluta mitt liv hängande på ett noshörningshorn i Zambia. Dock läser både vakten och guiden av noshörningarna hela tiden. Så fort någon av dem vänder sig mot oss och börjar visa minsta intresse backar vi.
Läs mer: Safari i Chobe nationalpark
Vi rör oss ytterligare en liten bit bort och där hittar vi de sista fyra djuren, inklusive Louis som är född i år. Louis diar sin mamma en stund, när han är klar lägger båda han och mannan sig ner på marken inom en sekund och ligger som döda. Jag är väldigt fascinerad av noshörningar men har också enorm respekt för dem. När jag känner mig nöjd med upplevelsen drar vi oss tillbaka och sätter oss på några stenbumlingar och guiden bjuder på kex och iskall juice.
Sen plockar chaffören upp oss igen och vi åker tillbaka till de runda husen och lämnar av vakten. Först då ställer jag frågan som jag hela tiden har undrat över; med bara tio noshörningar kvar Zambia, skulle vakten ha skjutit djuren om de blev hotfulla? Svaret jag får är att djuren anses för värdefulla för att skjutas och att vakten bara har tillstånd att skjuta upp i luften för att skrämma dem. Hoppas den taktiken hade fungerat…
Livingstone
Det tar ca en kvart att köra till Livingstone; den stora staden som ligger på den zambiska sidan av Victoriafallen. Jag passar på att byta från sneakers till flipflops, inga skor med täckt tå i Afrika om jag inte måste. Chauffören släpper av oss vid stadens museum, som är en vacker byggnad men jag nöjer mig med att se den utifrån. Generellt hoppar jag gärna inomhusmuseer.
Vi går en runda i Livingstone som tar cirka en timme och jag ser first post office, first bank, first hotell etc, samtliga uppförda av engelsmännen då de styrde landet och i olika avarter av kolonialstil. Vi strosar runt och jag tar mig själv i att tänka att Livingstone är en ganska trevlig stad. Till skillnad från i byn Victoria Falls, som jag bor i på den zimbabwiska sidan, där allt är uppbyggd för turister och ganska dyrt kostar lunchen vi äter ca 20 kronor i Livingstone. Ifs friterad kyckling och pommes frites, så ingen gourmetmåltid, men stor skillnad från maten där jag bor. Jag lyckas också köpa en pincett, vilket inte alls fanns på apoteket i Victoria Falls.
Läs mer: En namibisk by utan el
Tips och bra att veta
Jag bokade båda mina utflykter via Savannah Southern Safari. Noshörningssafarin kostar $95 för en person och $80 per person om fler personer. Livingstone stadstur kostar $70 för en person och $60 per person om fler. Jag fick ett paketpris för $155 för båda.
Safarin var väldigt bra men jag kanske var lite exalterad för att det var min första safari på nästan 20 år och min första safari till fots. Jag hade kanske inte tyckt den var lika roligt om jag först hade varit på vanlig safari i Botswana. Men missuppfatta mig inte; jag rekommenderar.
Livingstone stadsturen hade jag egentligen inte så stora förväntningar till; det var som sagt mest för att se lite mer av landet. Om du inte har samma behov av detta så är turen i sig kanske inte att rekommendera. Jag tycker också den var ganska dyr jämfört med upplevelsen.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Att gå, alltså verkligen gå, på safari för att kolla på noshörningar låter helt fantastiskt i mina öron och något jag jättegärna skulle vilja göra. Också häftigt att få se de få noshörningar som faktiskt lever där.
Walking safari var väldigt bra och absolut något jag gärna gör igen. Känslan är väldigt nära djuren, men också skrämmande. Är ju vilda djur.