Vår tredje dag på Svalbard har vi bokat en heldags båttur till den övergivna sovjetiska gruvstaden Pyramiden och Nordenskiöldbreen, dvs en glaciär. En maxad dag som också ska bjuda på en bonus vi inte vågade hoppas på.
Vi hämtas klockan 8.30 vid vårt hotell och klockan 9 avgår vår båt Polargirl. Ombord finns guiden Vide, en göteborgare som har gjort svalbardare av sig för många år sen, samt en kock och en skeppare som senare ska styra oss galet nära vad vi alla vill se. Utanför fönstren ligger dimman tät och vi ser absolut inget annat än vitt genom fönstren.
Pyramiden ligger drygt fem mil från Longyearbyen, på vintern är färdmedlet snöskoter och på sommaren båt. Båtfärden dit tar tre timmar. Hanne, Peder och jag fördriver tiden med att bekanta oss med båten, läsa och äta våfflor.
Svalbarstraktaten och bosättningar på Svalbard
Fram till år 1920 var Svalbard ingenmansland, där verksamhet kring val, säl, isbjörn och valross samt koldrift bedrevs lite hur som och av vem som. År 1920 skrev ett 40-tal nationer under Svalbardtraktaten, som ger Norge äganderätt till ögruppen medan övriga nationer som är del av traktaten får bedriva näringsverksamhet där så länge de förhåller sig till reglerna i denna.
Pyramiden gruvby grundades av Sverige år 1910 men såldes till Sovjetunionen år 1927. Byn har fått sitt namn efter det pyramidformade berget bakom byn, som till skillnad från flertalet andra berg på ön som har en platå på toppen.
Som mest bodde det drygt 1000 ryssar i byn, i ett eget minisamhälle. Här fanns skola och dagis, bensinmack, växthus, ladugård, hotell, restaurang, simhall och kulturhus, allt uppbyggd i ståtligaste USSR-stil. Under 90-talet blev det svårare att utvinna kolet från berget samtidigt som kolpriserna sjönk. Men spiken i kistan blev flygkraschen in i Operaberget år 1996, där 130 invånare dog; dvs runt en tredjedel av alla dåvarande boende i Pyramiden. Jag minns fortfarande detta och hur upprörda Ryssland var på Norge, jag minns inte varför nu men antar planet och/eller piloten var norsk. Men alla norrmän var i alla fall mycket rädda för vad Ryssland skulle kunna hitta på. Ungefär som nu…
I 1998 lades gruvan ner, efter 53 år, och de boende evakuerades från Svalbard till Ryssland. Resultatet av den snabba evakueringen är att mycket lämnades kvar i husen; kaffekoppar på bordet, vodkaflaskan i restaurangen och i många hus står skidorna kvar i hallen. Pyramiden stod övergiven under många år och turligt nog har permafrosten bidragit till att husen har klarat sig bra.
Pyramiden gruvby
I land möter vi vår ryska guide, som ska visa oss runt. Det är bara ryska guider som får visa runt här, och jag gissar vad vi turister betalar för att komma till Pyramiden numera är byns enda inkomst. Jag läser på nätet att det bor åtta personer permanent i Pyramiden, som bland annat jobbar med turism. Vår guide har, som alla andra på Svalbard, ett gevär hängande över axeln. Redo att skydda oss mot isbjörn; Pyramiden tillhör inte de isbjörnsäkra zonerna på Svalbard och det är inte tillåtet att förflytta sig utan att någon med gevär är med.
Dimman ligger fortfarande tät. Vi går mellan de olika husen och guiden pekar och berättar. Som vanligt hamnar jag omedelbart längst bak; jag gillar mer att se och uppleva miljöerna än att höra en massa historia. Men vi visas huset där singel-kvinnorna bodde, huset där singel-männen bodde och huset där familjerna bodde. Och till vänster skolan. Om jag inte minns fel så var det i bruna huset med träbeklädnad som männen bodde, i alla fall är det numera ett hotell för de som vill sova över. Vår guide berättar att också hon och hennes kollegor bor i hotellbyggnaden. Miljön är verkligen speciell här och jag älskar detta!
Matsalen, simhallen och kulturhuset
Sen är det dags för att gå in i husen! Först går vi in i kantinen, dvs personalmatsalen för gruvarbetarna. Här finns en monumental trappa, pelare med isbjörnar och en enorm mosaik med isbjörn och islandskap. Samt ett storkök med maskinerna kvar och givetvis en övergiven vodkaflaska på ett av borden.
Vi går upp huvudgatan och inom loppet av några minuter spricker hela molntäcket upp. Framför oss kommer det pyramidformade berget fram och det samma gör solen och den klarblå himlen. Dunjackan och den vindtäta regnbyxan åker av på direkten och solglasögonen åker på. Visst har jag sett ombytligt väder tidigare men aldrig från hundra meter sikt till klarblå himmel på några minuter.
Nästa stopp är simhallen och vi möts av ännu en fantastisk trappa, denna gång i furu med färgade plattor. Och en simhall i bästa konkurrensstil. Jag känner att pyramidborna tog sin simning på fullaste allvar.
Vi går de fåtalet metrarna mellan simhallen och kulturhuset. Här inne finns någon bana för bollspel, bio, teater och bibliotek. Samt en underbar foajé. Här inne slutar vår guidade tur och tanken är att vi ska lägga igen lite pengar till samhället genom att fika och köpa souvenirer i caféet i det gamla biblioteket. Tyvärr inte vad jag tänker göra; så fort jag känner jag har sett allt i kulturhuset springer jag ut igen för att njuta av natur och kultur. Fika kan jag göra hemma. Fast Hanne köper med en kaffe med roligaste locket jag har sett i hela mitt liv.
Jag har nämligen sett genom de stora fönstren i kulturhuset att vår guide Vide sitter utanför. Framför kulturhuset står en byst av Lenin; inte ofta man ser honom numera. Oavsett var jag placerar blicken är det något spektakulärt; Leninbysten, det pyramidformade berget med gruvbyggnaderna, de idylliska röda stuglikande byggnaderna, den blå himlen och en bit bort glaciären Nordenskiöldbreen. Magnifikt och jag vill inte åka därifrån. Men det måste vi och bra var det, för flera fantastiska upplevelser väntade.
Vi åker buss tillbaka till hamnen och går ombord på båten igen. Hej då Pyramiden!
Nordenskiöldbreen och isbjörn
På båten serveras lunch i form av valgryta (och omelett till de som har beställt vegetariskt), samtidigt som vi rör oss mot glaciären Nordenskiöldbreen. Glaciären är enorm, vitare än de jag har sett tidigare och med tydliga blåa delar. Jag är nästintill hypnotiserad och tror inte upplevelsen kan bli bättre.
Men det kan den, för på båtens framdäck en våning under oss ser jag Vide börjar peka och alla där nere vänder på sig och följer där han pekar. Är det isbjörn? säger jag upphetsad till pappan och sonen bredvid mig och de bekräftar. Sen följer några intensiva sekunder när både Hanne, Peder och jag desperat försöker se den. Men plötsligt ser jag den genom min kamera och strax efter hittar både Hanne och Peder i sina kikare.
Söta isbjörnen ligger och halvsover och öppnar då och då ena ögat. Jag kan verkligen inte tro att jag ser en isbjörn på riktigt. Det alla kommer till Svalbard för att uppleva och som bara 2,2% av alla besökare upplever. Både Hanne, Peder och jag är helt euforiska och stirrar och stirrar. Plötsligt reser hon på sig och går en bit; Vide berättar att det bara är honorna som märks med halsband. Vid något tillfälle stirrar hon rakt in i kameran. Wow, vilken upplevelse!
Men till slut måste vi bege oss tillbaka, vägen hem är också tre timmar och vi är redan en halvtimme sena. Vem bryr sig om att komma hem sent när vi får se isbjörn? Halva resan tillbaka har vi sol och jag lyssnar till vad Vide berättar på framdäck. Sen kommer dimman och med noll sikt och det blir kallt. In igen.
Strax innan halv åtta lägger båten till kaj igen i Longyearbyen. Vi skjutsas tillbaka till hotellet, där vi bara snabbt byter kläder. Sen beger vi oss till baren Svalbar, där vi alla tre äter hamburgare. Kvällen spenderar vi, som alla andra, på Kroas uteservering i midnattssol. När de stänger klockan 02 skiner solen fortfarande med full styrka och att somna är en utmaning.
Bästa tips
- Vi bokade vår båttur med Polarcharter, som vi valde för att de hade turer måndagar. Dock rekommenderar vi dem jättemycket. En vuxenbiljett kostar 1800 kr. Värt varje krona och alla utflykter och aktiviteter på Svalbard kostar ca det samma.
- En annan rysk gruvby på Svalbard är Barentsburg. Til skillnad från Pyramiden är detta en aktiv gruva med boende i byn. Jag försökte undersöka vilken av de två turerna som var det bästa, men det enda svaret jag fick från alla var att båda var bra men olika. Så till slut valde vi Pyramiden pga spökby. Men skulle gärna vilja åka till Barentsburg också.
- Jag har läst att recensioner på nätet som säger att man får väldig kort tid i varje byggnad och får halvspringa runt. Jag upplevde absolut inte att detta stämde, jag kände mig inte stressad någonstans. Självklart hade jag stannat lite längre i varje byggnad, men så tycker jag alltid när jag inte styr tempot själv. Väldigt nöjd med mitt beslut om att skippa fikat i kulturhuset och i stället gå ut igen. Det var inte heller något problem att hänga lite efter övriga gruppen, bara jag inte hamnade för långt bakom. Och jag vill inte bli isbjörnmat, så jag såg till att inte göra så.
Våra artiklar om vinter på Svalbard
Våra 12 bästa tips för Svalbard
Välkommen till Longyearbyen
Snöskoter och rundtur i kolgruvan
Isgrottan och hundspann
Flertalet foton i artikeln är tagna av mig men en och annan bild är det mitt resesällskap Hanne eller Peder som står för.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
