Vår första dag på Svalbard blev inte alls som vi hade tänkt. Vårt plan kunde inte landa dagen innan, beroende på låg dimma över ön, och vi kommer fram ett dygn senare än vi skulle. Den planerade glaciärsafari från RIB-båt, som skulle avgå klockan nio på morgonen, fick vi skjuta på.

Eftersom vi inte visste om vi heller skulle kunna landa dagen efter, så vågade vi inte att boka in någon ny aktivitet. I stället beslutade Hanne, Peder och jag oss för att upptäcka Svalbards huvudstad Longyearbyen, samt ladda inför kvällen med avsmakningsmenyn på restaurang Huset.

Läs mer: Dag 0 – Svalbard från luften när vi inte kunde landa

Longyearbyen

Vi checkar in på vårt hotell Polfareren; beläget mitt i Longyearby-smeten. Det kan invändas att i en liten by som detta är det inga avstånd; vilket stämmer, men det är gull värt att bo så centralt som vi gjorde. 20 meter att gå hem från Kroa, som var enda kvällsöppna baren, och ett stenkast till affären och flertalet restauranger. Samt att jag tycker Polfareren har en extra trevlig lounge, perfekt att sitta uppkrupen i sofforna och läsa vid brasan.

Vi börjar med lunch på Kroa, sen går Hanne och Peder åt ett håll för att upptäcka Longyearbyen och jag åt ett annat. Jag går först till de prisbelönade radhusen i olika färger; målade i färger inspirerade av Svalbards natur. Väldigt fina.

Sen går jag till Svalbardbutiken, som påminner om Walmart och Kmart i USA, dvs en större supermarknad som säljer allt från kläder till verktyg och mat. Jag går in på Nordpolet, där namnet är en ordvits på Vinmonopolet, och där det säljs taxfree-alkohol till turisterna. Kom ihåg boardingkort för att handla.

Läs mer: Dag 3 – Båt till ryska bosättningen Pyramiden, en glaciär och vi ser isbjörn

Finast är de färgglada burkarna med öl från Svalbard bryggeri och jag blir igen sur över att vi inte kommer att kunna besöka bryggeriet, de bara har guidade turer två kvällar i veckan och inga av dem passar oss. En rolig tvätta händerna-affisch a la coronaviruset med isbjörnvinkling hittar jag också.  

Sen beger jag mig mot hamnen; ett roligt område som jag tror många missar. Men här bodde jag förra gången jag var på Svalbard, så jag hittar. På väg dit träffar jag Hanne och Peder, ja Longyearbyen är en liten by, och släpar med mig dem vidare.

Sen skiljs vi åt igen och jag går till hotellet Mary-Ann`s polarrigg. Min plan är att se deras restaurang Vinterhagen, men den öppnar först för middag så då blev det att njuta av den roliga miljön utomhus. Jag skulle kunna tänka mig att bo här också vid något tillfälle.

Jag tar bakvägen ut från Mary-Ann´s, jag vill ta mig upp till kyrkan som ligger på en höjd bakom. Börjar gå uppför en grusbacke som inte alls ser brant ut, men får stanna efter tre-fyra steg då jag känner att jag börjar rullhalka baklänges ner igen. Försiktigt vänder jag mig om och går ner och tar omvägen längs vägen.

Läs mer: Vinter i Longyearbyen

Uppe på höjden hittar jag ruinerna efter slutstationen för linbanan som fraktade kol från gruvorna. Framför ruinerna betar en ren som jag tar alldeles för många foton på. En sväng upp förbi kyrkan tar jag givetvis också, det var ju detta jag kom för. Dimman är på väg in och det börjar bli dags för att piffa inför middagen. Jag avslutar där jag började dagen; vid färgglada radhusen.

Restaurang Huset

Huset var i forna dagar gruvarbetarnas hus. Det stod klart i 1951 och här fanns matsal, skola på andra våningen, gympasal, butik för jakt- och fiskeutstyr och postkontor. En period fanns flygterminalen på Huset, där resenärerna blev bussade till flygplatsen, efter en brand flyttade kyrkan in och efter ett jordskred flyttade sjukhuset in. Mångsidig byggnad med en brokig historia!

I dag finns två restauranger här, med samma ägare. Den större bistron serverar á la carte och den mindre restaurangen serverar fem- eller sjurätters avsmakningsmenyer. Huset har också Skandinaviens största vinkällare med över 15 000 flaskor. Fredag- och lördagskvällar förvandlas Bistron till Svalbards enda nattklubb.

Denna coronasommar har bistron stängt. I restaurangen serveras antingen femrätters avsmakningsmeny eller det går att beställa á la carte. Hanne, Peder och jag har förhandsbokat femrätters och går in för en helkväll. Huset ligger en halvtimmes promenad från vårt hotell, precis i utkanten av den isbjörnsäkra zonen i Longyearbyen, och vi promenerar dit.

På menyn står bland annat kungskrabba, säl, ripa och ren. Maten är genomgående god och håller hög klass men är inte direkt djärv och nyskapande. Jag byter ut både sälen och renen mot icke-köttiga alternativ, så smakar inte sälen men både Hanne och Peder tycker den är mindre god.

Dagen efter pratar vi med två norska tjejer som visade sig vara på Huset samma kväll som vi. När vi kommer in på maten säger Hanne lite försiktigt att sälen kanske inte var så god. De två andra skrattar till och säger att säl smakar skosula och ingen gillar säl. Dagen efter det igen pratar vi med två andra som också säger att de inte tyckte om sälen och nu är det vi som kan säga att säl är det ingen som gillar. Så även om sälen inte var så god var den bra att använda som samtalsämne med andra.

När vi har ätit klart frågar vi snällt om att få se vinkällaren och det får vi. Imponerande och nästa gång på Svalbard vill jag beställa vinprovning här, tyvärr var också den inställd detta speciella år.

Vi tar en taxi tillbaka och glider in på ett bord på Kroas uteservering. Klockan är nästan midnatt och solen skiner som mitt på dagen. Över oss hovrar en helikopter eftersom det har upptäckts en isbjörn på andra sidan av Adventsfjorden. När Kroa stänger klockan 02 lyser solen rakt in i mitt hotellrum och att somna är inte det lättaste.

Våra artiklar om vinter på Svalbard

Våra 12 bästa tips för Svalbard
Snöskoter och rundtur i kolgruvan
Isgrottan och hundspann

---

Flertalet foton i artikeln är tagna av mig men en och annan bild är det mitt resesällskap Hanne eller Peder som står för.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.