Burano är bland de yttre öar som ingår i staden Venedig. Vad som gör ön speciell är de färgglada fasaderna. Färgerna är både många och de är inte precis diskreta. En kort båtresa från Venedig och en helt annorlunda ö. Den perfekt dagsutflykten.
Jag såg en bild på Burano precis innan jag skulle till Venedig år 2017. Då hade min väninna Mija och jag redan köpt tågbiljetter från Gardasjön till Venedig för en dagsutflykt. Hur mycket jag än ville till Burano insåg jag på en gång att vi inte skulle hinna. Så när tillfället gavs för ett återseende med Venedig hösten 2020 passade jag på att planera in en halvdagsutflykt till Burano.
Läs mer: Återseende med Venedig
Färgerna och husen
Hur blev det som det blev med färgerna? Vakande alla buranobor upp en morgon och tyckte ju mer färg, ju bättre? Detta är självklart en fråga jag undrar över. För visst har jag varit i färgglada städer och områden tidigare. Men inga där fasaderna är mer eller mindre neonfärgade. Jag frågade Google.
Orsaken ska vara en filminspelning under 1950-talet där byggnaderna och gondolerna målades i diverse glada färger. De boende gillade det nya utseendet och valde att behålla färgerna efter att filminspelningen var över. Efterhand började turisterna att strömma till Burano och de boende blev mer och mer ivriga med att hitta färger som stod ut jämfört grannhusens. Numer måste de ansöka om tillstånd att byta färg på sina hus. Undrar om de får en stjärna i marginalen om nya färgen är neonrosa eller limegrönt? Jag vågar också gissa att vitt, beige och grått är förbjudet.
Bland gränder och lutande klocktorn på Burano
De färgglada husen täcker precis hela den lilla ön. Du kan inte gå fel. Dessutom är du ju i Venedig kommun så några kanaler finns givetvis också. Lite beroende på hur man räknar kommer man fram till två eller tre. Jag skulle vilja säga tre. Från färjan leds jag fram mot en kanal, som jag följer fram till jag kommer till bron Tre Ponti. Här har jag toppenutsikt över kanalen och alla husen och jag tackar mig själv för att jag tog den tidigare båten för vi är inte alls många turister här än.
Jag går runt och runt, vilse i gränderna bland färgerna. I evigheter. När jag kommer till torget, som egentligen är en långsmal tarm, framstår två saker väldigt tydligt. Detta är turistområdet nummer ett och nu är det väldigt många fler turister här. Jag är törstig, så jag slår mig ner i solen på en kaffebar och beställer en apelsinjuice. Torget är kantat växelvis med turistrestauranger och souvenirbutiker och jag vet direkt att här ska jag inte äta. Fast restaurangerna ska ha att de har väldigt soliga uteserveringar, i en annars smalgrändig och därför sollös stad.
Mat och dricka på Burano
Burano är känd för att ha flera bra restauranger. En och annan Michelinstjärna ska det också finnas, om jag inte tar fel. Dock har jag inte reserverat innan så det är kört på dessa ställen. Jag fortsätter längs torget och passerar öns kyrka med den sneda klockstapeln. Om du tror att Pisa är ensam i Italien om att ha ett lutande klocktorn kan jag berätta att de är ganska många till antalet.
Läs mer: Pisa – Inte så rolig utöver det lutande tornet
Restaurangen jag har i kikaren, vid kyrkan, ser inte så lockande ut i verkligenheten som den gjorde på bild. Så jag fortsätter förbi. Jag kommer då till den tredje och östra kanalen och jämfört med turistiga torget är det som att komma till en annan värld. Här är stilla och lugnt och vi är inte alls många som har hittat hit. Lite dovare färger är det också på husen. Detta gillar jag!
Jag går längs kanalen och super in atmosfären. Fokus är tydligen på annat, för jag är på väg att passera några bord på trottoaren när jag får Lady och Lufsen-vibbar. Alltså på riktigt. Självklart ska jag äta här. Och som på beställning står det bordet jag anser som restaurangens bästa ledigt.
Menyn är inte enorm, här satsas det på ett fåtal rätter. Jag tar in en pasta med tomat och basilika och den är perfekt i sin enkelhet. Väldigt trevligt ställe, som heter Ristorante da Forner.
Efter lunchen fortsätter jag njuta av den lilla och lugna kanalen. Efter det går jag runt bland husen någon ytterligare timme innan jag beger mig tillbaka till Venedig. Mycket nöjd med min utflykt.
Att resa till och från Burano
Färja 12 går från Fondamente Nove hållplats A till Burano. F. Nove ligger på Venedigs nordöstra del och resan tar 40 minuter. Köp biljett innan i centrala stan, då jag åkte på morgonen gick det inte att köpa biljett vid färjan. Jag kunde gå på utan biljett men det var 40 minuter ombord med att oroa mig för att jag skulle åka fast i kontroll när jag skulle gå av. Färjan går varje halvtimme, men var beredd på att inte komma med första färja då köerna är långa. Jag åkte med färjan som går klockan 9, redan då lämnades några kvar på bryggan. Linje 12 stannar också på Murano, som är glasblåsarnas ö, och många stannar till här på tillbakavägen.
Linje 14 går från San Zaccaria, som är i närheten av Markusplatsen, till Burano. Färjan tar 65 minuter och går en gång i timmen. Den stannar också på ön Lido. Min plan var att åka denna båt tillbaka och kliva av på Lido men jag hade tyvärr läst tidtabellen fel och missade den precis. Jag orkade inte vänta nästan en timme. Så Lido får bli nästa gång i Venedig.
Läs mer om Italien
Våra 11 bästa tips till Capri
Våra 14 bästa tips till Florens
Alla artiklar om Rom
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
