När våra planerade glaciär- respektive valrossafaris med båt ställs in pga dåligt väder vår fjärde dag på Svalbard får vi tänka om. Lösningen blir att hoppas på att båtturerna blir av nästa dag, som också är vår sista dag, och tidigarelägga besöket i den gamla kolgruvan.
Kolgruvan Gruve 3
Turerna till Gruve 3 drivs av firman Store Norske, som också är de som ansvarar för att bryta Svalbards kol. De erbjuder i vanliga fall en förmiddagstur och en eftermiddagstur. Vi får lite panik då båda redan är fullbokade. Men det är inte bara vi som har efterfrågat detta, så de sätter upp en extratur klockan 17. Perfekt.
Vid mitt första besök på Svalbard 2017 tyckte vi alla att besöket i kolgruvan var en av höjdpunkterna. Så hit ville jag igen. Tyvärr har den nuvarande guiden ett lite annat upplägg än den förra. I stället för en kort introduktion innan och mycket tid i gruvan är det nu över en timmes detaljerad lektion där uppe och nästan att springa genom gruvan. Guiden blir snabbt irriterad på mig då jag vill stanna och fota i de gamla verkstäderna. När vi kommer till ett rum och han inleder med att säga framför alla att jag kan vänta med att fota till han har pratat klart håller jag på att explodera.
Läs mer: Vinterbesök 2017 i Gruve 3
Jag älskar miljön i Gruve 3 och är i alla fall glad att vi valde att ta turen hit igen. Det är också roligt att de har utvidgat området turisterna får besöka och vi får se in i flera av de riktiga gångarna de jobbade i. Och det var inte högt i tak, kan jag säga. Jag skulle gissa på ca en halvmeter, så de fick mest ligga ner och bryta kolet.
Store Norske är väl ett underligt och ofullständigt namn på ett företag, tänker du kanske. Jag håller med! Från början het firman Store Norske Spitsbergen Kulkompani (SNSK). Det dagligdagsa namnet blev redan från början Store Norske och sen länge är det också firmans officiella namn. I dagsläget är det förresten endast en aktiv kolgruva på Svalbard; Gruve 7.
Vi fick också veta att orsaken till att Gruve 3 är så intakt som den är, är att när de anställda skulle gå på kollektiv julledighet år 1996 så samlade ledningen alla för att önska god jul. Julhälsningen blev något i stil med ”God jul och gott nytt år. Ni behöver inte komma tillbaka i januari, för nu stänger vi gruvan för gott”. Varpå alla bara lämnade allt, nyckeln vreds om och det stod orörd fram till gruvan långt senare öppnades för turism.
Restaurang Funken
Som vanligt på Svalbard blir vi både upplockade och avlämnade på hotellet för alla utflykter. Vi har bokat bord på Funktionærmessen Restaurant, på hotellet Funken Lodge klockan 20. Huset, där vi åt middag vår första kväll, var när det begav sig arbetarnas hus medan Funktionärmässan var för funktionärerna, dvs tjänstemännen. Funken, som hotellet heter, är kortversionen av namnet.
Läs mer: Middag på Huset restaurang
Vi frågar om vi kan släppas av på Funken efter besöker i gruvan och det går bra. Funken är en av Svalbards fine diningrestauranger och vi har med oss klänningar respektive skjorta samt inneskor i väskorna. Efter ett snabbt ombyte är vi redo.
Funken Lodge ligger lite en bit upp och bak i byn, vilket också betyder upp i höjden. Utsikten är magnifik och den har maximerats med enorma panoramafönster åt alla håll.
Både Hanne, Peder och jag tar cappucinoskummad soppa på kungskrabba till förrätt och vi anser att soppan förtjänar en flaska champagne. Det gjorde vi helt rätt i, för soppan var fantastisk umamig och jag drömmer fortfarande om den. Jag har beställt kvällens trerätters menyn där varmrätten är fisk, medan Hanne och Peder går för entrecote respektive oxfilé. Min fisk är perfekt stekt, med knaprigt ätbart skinn som jag gillar på fisk.
I min meny ingår en fantasiefterrätt bestående av panna cotta, olika bär- och chokladsåser, frukt och kaksmulor. Peder beställer samma och vi är helt överens om att den är det perfekta avslutet på en god middag. Hanne är inte så mycket för sött och tar en ostbricka; hon menar den är det perfekta avslutet. Smaken är delad etc.
Vi har tänkt ta en drink i baren för att avsluta middagen men kommer fram till att vi inte vill inte lämna den fina utsikten vi har från bordet. Så då beställer vi in var sin drink till bordet. Om jag inte minns fel kostade min trerätters meny 600 kr, vilket jag tycker är väldigt prisvärt för vad jag fick. Och väldigt gott var det också.
Mätta och belåtna promenerar vi en kvart till Kroa, vårt stammisställe kvällstid (och det enda som har öppet efter klockan 23). Det är sommar, midnattssol och vår sista kväll på Svalbard. Självklart ska vi njuta av varje sekund på denna fantastiska arktiska ö.
Förresten; Funken Lodge är ett riktigt trevligt hotell. Jag skulle gärna bo här vid något tillfälle. Det enda negativa är att det är en kvart att gå till centrum. Ja, 15 minuter är mycket i en så liten by som Longyearbyen. Det är just närheten till allt, och granne med Kroa, som gör att jag älskade att bo på Polfareren.
Våra artiklar om Svalbard
Vinter – Våra 12 bästa tips för Svalbard
Vinter – Välkommen till Longyearbyen
Vinter – Snöskoter och rundtur i kolgruvan
Vinter – Isgrottan och hundspann
Sommar – Svalbard från luften
Sommar – Longyearbyen och gourmetmiddag på Huset
Sommar – Vi åker hundspann på jul och fyrhjuling
Sommar – Sovjetiska spökbyn Pyramiden och vi ser en isbjörn
Sommar – Kolgruvan (igen) och fine dining på Funken
Sommar – Vi åker RIB-båt och ser val och valross
Året runt – Vår guide till restauranger i Longyearbyen
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
