En trolsk skog på Öland? Ja tack, gärna. Precis min smak. Mao står Trollskogen på norra Öland högt på min lista när vi planerar vår semester på ön.
Trollskogen ligger på nordöstra udden av Öland, halvvägs runt lagunen som finns där. Skogen i sig är över en hektar till ytan och är en gammal barrskog. Här finns gamla, långa och skeva tallar och månghundraåriga vridna ekar med enorma kronor. Lite överallt ses mossbevuxna nerfallna och ihåliga träd och murgrönan växer både på marken och upp i träden. Precis som jag gillar det och mina tanker går direkt till Frodo och hans kompisar.
Väl inne på området finns tre stigar att välja mellan. Den röda är den längsta och går runt hela udden och passerar alla sevärdheter utritade på kartan. Den gula går in mitt i skogen på udden och fortsätter till västra kusten, där den lyckas med att inte passera en enda sevärdhet på kartan. Varför? Den blåa är en liten runda till några picknickbänkar, gissar den är till för barnen.
Vi går till besökscentret och frågar vilka delar som är höjdpunkterna och hur vi kan se dessa samtidigt som vi inte har tid att gå hela röda rundan. Rekommendationen är att följa röda rundan längs östra stranden, förbi vraket Swiks till Trolleken och ta gula stigen genom skogen tillbaka. Taget.
Stranden
Helt i söder passerar vi en mur byggd av runda stenar, uppförd under 1500-talet av Johan III. Efter en kort promenad genom skogen kommer vi till östra stranden och här är det verkligen tårar-i-ögonen-vackert. Vit sand, blått hav och någon trädsort som kan vara pinjeträd eller som påminner om det. Kisar jag kan jag tro jag är i Italien eller Thailand.
Vraket Swiks
Båten Swiks grundstötte utanför Trollskogens nordostliga strand i 1926. Besättningen räddades men skeppet spolades på land. Trettio år senare bröts det i två delar efter en storm. Fören ligger kvar och akterpartiet spreds över hela stranden. Swiks gillar jag mycket, väldigt fint med det gamla virket mot sanden och den blå himmeln.
Trolleken
Vi fortsätter upp och längs östra stranden och kommer till Trolleken, nu på smala och ojämna stigar. Det gäller att se upp för trädrötterna så vi inte snubblar, det vill vi ju inte.
Här pratar vi ekarnas ek, för den er enorm. Stammen är vid marken bland det största jag har sett, i klass med baobab-trädet i Namibia med 18 meter omkrets runt stammen. Skylten framför eken säger att den är ca 900 år gammal! Det var inte i går.
Enligt instruktionen tar vi oss nu till gula stigen och börjar gå tillbaka. Men gula stigen är en bred gruslagd stig utan spöklika ekar och murgrönebevuxna träd. Detta är inte kul. Så när vi efter ganska kort tid ser en pil och en liten stig ut till västra stranden så går vi tillbaka igen mot röds stigen. Förbi både Swiks och Thailandsstranden. Är något fint så ser jag det gärna två gånger i stället för att gå längs en ny men tråkig stig.
Böda skogsjärnväg
På väg tillbaka till bilen ser vi en smalspårig järnvägsräls och en skylt som säger att här körs det tåg. När jag nu googlar ser jag att detta är resterna av Böda skogsjärnväg, som när det begav sig gick 28 km mellan Böda Kronopark och ett sågverk i Nabbelund, med otaliga stickspår. I dag går järnvägen endast mellan Trollskogen och Fagerrör, och bara tre dagar i veckan sommartid. Ser väldigt gulligt ut, hade varit kul med en runda.
Tips till Trollskogen
Trollskogen är ett naturreservat och är alltid öppet. Det är inget inträde.
I närheten ligger stränderna Homrevet och Lyckesand, vi kombinerade med förstnämnda. Fyren Långe Erik ligger också nära men det det går ingen bilväg från Trollskogen till denna; man måste köra tillbaka och upp längs den nordvästra udden.
Läs mer: Att bada med kossor på Sebybadet på Öland
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Där var vi i somras. Väldigt fint! 🙂
Magiskt och trolskt fint! 🧙
Öland, särskilt norra Öland har en speciell plats i mitt hjärta. Mormor och morfar drev ett pensionat så jag har tillbringat mycket tid på denna underbara ö. Trollskogen var ett obligatoriskt utflyktsmål varje gång jag var där.
Vilken dröm att ha morföräldrar med pensionat på norra Öland. Skulle jag vilja ha nu!
Dessvärre är det länge sedan. Mina morföräldrar lever inte längre och pensionatet är sålt. Numera är det något slags vandrarhem. Men sånt är livet. Allt förändras. Därför gäller det att leva på goda minnen och se framåt 🙂
Precis, kombon av goda minnen och blicka framåt är ett perfekt sätt att leva på.