Jag kom hem från Kenya i tisdags. Min första resa till riktigt långt bort på två år. Och jag kan bara säga att det var helt fantastiskt. Värmen. Solen. Frukten. Att sola. Det turkosa vattnet. Den finkorniga vita sanden. Afrikas djur. Allt.
Jag har varit både i Afrika och Asien många gånger och vet hur det är där. Men jag hade glömt bort känslan av total lycka det ger mig att gå bland palmerna i den lummiga trädgården på väg till frukosten. Hur gott den solmogna färska frukten smakar. Och hur tjock och smarrig mangojuicen är.
Under dessa två åren har jag då och då sett foton på paradisstränder med kritvit sand och turkost vatten. Jag har då haft svårt att fatta att detta var tidigare något jag upplevde minst en gång, och ofta flera gånger, per år. Det var lite samma känsla som när man se bild från någon filmstjärnas lyxvilla och tänker at så bor hon men det gör inte jag. Wow, vilken paradisstrand; lyckost den som får uppleva den men det blir inte jag, har min hjärna sagt åt mig.
Jag var så glad hela semestern. Absolut allt jag upplevde, åt och gjorde var perfekt och det bästa jag har gjort på länge. Planeringen kändes också optimal. Jag landade en söndag vid lunch och åkte direkt till en resort en halvtimme norr om flygplatsen. Passkontroll, visa coronavaccinpass och att hämta ut bagaget gick på imponerande en halvtimme, en timme efter att flyget mötte marken höll jag på att checka in på resorten.
Nästa morgon tog jag tåget 90 minuter västerut och in i landet, nu skulle jag på safari. Jag älskade lodgens läge vid ett vattenhål dit det hela tiden kom djur för att dricka och var på game drives både morgon och kväll. Efter tre dagar tog jag tåget tillbaka till Mombasa och fortsatte direkt till paradiset Diani Beach söder om Mombasa. Där bodde jag på en resort som såg fin ut när jag bokade men jag gjorde inte jättemycket research, så då jag kom fram och fattade hur fin den var blev jag glatt överraskat.
Läs mer: Safari i Chobe nationalpark i Botswana
Etter fyra dagar med inget annat är sol och bad, frukt, apor och öl i solnedgången, så påbörjade jag hemresan måndag vid lunch. Efter exakt åtta dagar på plats lämnade jag Kenya, utvilad och lycklig som Lena 2.0.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Jag bara suckar och suktas av platserna du varit på. Visst kan man känna en sådan lycka att man blir som tårögd när man kommer till en sådan plats. Alltså djuren och sedan havet, det är verkligen lycka.
Jag blir alltid lycklig av att resa, men detta var verkligen något extra. Troligen för att det var så länge sedan senast, men det viktigaste är inte varför, utan hur glad jag blev.
Underbart att läsa Lena. Kram!
Tack och kram tillbaka!
Oi – så flott du har hatt det! Vel unt!!!
Takk så utrolig mye! 😍
Alltså, jag blir lycklig bara av att läsa om din resa! Man har ju nästan glömt bort att de där turkosa stränderna faktiskt finns! Och lejon på fotoavstånd – underbart!
🤩 Ja, turkost vatten finns på riktigt. Drömmer fortfarande om det, varje dag.