När min väninna Tone flyttade till Cuba på mitten av 90-talet berättade hon bland annat att toapappret kunde ta slut i affärerna. Alla säger att på Cuba är det som att tiden har stått still sedan 50-talet, så när jag åker dit är jag mer eller mindre förberett på samma situation.
Nu var det inte riktigt så illa, men jag är mycket glad för att jag inte blev av med bagaget och behövde köpa nya kläder (det var nära kan jag säga; jag missade anslutningsflyget på Kastrup och bokades om, men fattade först inte att jag behövde hämta ut mitt bagage och checka in det igen). Det fanns väldigt många barer och restauranger i Havanna, medan butikerna glimrade med sin frånvaro.
Att gå på toaletten på Cuba
En annan grej som var en utmaning var detta med toalettbesöken. Alltså toaletterna i sig fanns, men de tillhörande bekvämligheterna var det ofta lite si och så med.
Att det fanns tvål att tvätta sig med lärde vi mycket snabbt att vi inte skulle förvänta oss. Likaså toapapper var något som oftast inte fanns. Dock var detta med papper ganska enkelt att lösa genom att alltid ha med sig i väskan.
Något som saknades på ungefär hälften av toastolarna var sits. Det fungerar självklart utan men är helt klart att föredra om toasitsen finns.
Läs mer: Våra 7 bästa tips för Havanna
Vatten i kranen var inte heller en självklarhet. Inte jättefräscht. Dock råkade jag inte ut för att ha tvålat in händerna innan jag upptäckte att vatten saknades, detta för att alla ställen utan vatten också saknade tvål. Är ju ganska logiskt.
Flertalet toaletter på Cuba har en lokalvårdare, som jobbar med renhåll, ser till att kön fungerar och ibland delar ut papper (om så finns) och pumpar tvål på ens händer (om så finns). Vissa tar sitt jobb mycket seriöst, och kan bli mycket upprörda om något görs fel. Givetvis finns en skål där användarna kan lämna tips. En lokalvårdare är dock absolut inte lika med högre sannolikhet för att papper, tvål etc. finns.
Det mest toa-udda råkade jag ut för på busstationen i Havanna, när jag skulle åka till Varadero och träffa upp Viveca. Jag kommer in, det är några före mig och jag ser till min förfäran att tre av de fyra toalettbåsen saknar dörr. Jaha, så kan det också vara. Inte alls bra.
Läs mer: Tips till 7 av Havannas bästa restauranger
Jag ska åka buss i flera timmar och måste gå innan. Utifrån vad jag kan se hur långt de som utför sina ärenden har kommit (det är ju inte svårt att hålla koll på) och hur många som är före mig i kön med sitt ärende försöker jag beräkna vilket bås jag kommer få. Jag vill inte kissa för öppen ridå.
När det bara är en kvinna före mig i öppnas den dörren till det enda båset med dörr, och hon före mig i kön går in. Neeeeeej, paniken är total.
Den kvinnliga lokalvårdaren ser också paniken i mina ögon, för när nästa bås blir ledigt håller hon kvar mig och säger no-no. Först när hon gör detta inser jag på att jag kan ju bara vänta in rätt toalett, med dörr. Puh. Fast jag nu har fattar fortsätter hon för varje ledigt bås utan dörr säga no-no och hålla kvar mig. Väldigt gulligt.
När rätt bås blir ledigt ger hon mig papper och visar mig stolt in. För papper fanns det på detta dörrlösa toalett. Men ingen sits, visar det sig.
Läs mer: Kombinationen Cuba och Jamaica
Dörr? Sits? Tvål? Papper? Vatten?
Viveca och jag utvecklade snabbt en rutin för våra toabesök. Den första som använde ett nytt ställe återrapporterade alltid status; fanns dörr, fanns sits, fanns papper, fanns vatten, fanns tvål? Som jag minns det var det bara en toalett, utöver den vi hade hemma, där alla bekvämligheter fanns. Detta var också på det hotellet som hade bäst wifi-täckning, så här hängde vi ofta.
Fast det nu är fem år sedan vi spenderade nyårsafton i Havanna så brukar Viveca och jag fortfarande i bland dra skämtet när en av oss har besökt en offentlig toalett; finns tvål, papper, vatten och sits? Vad med dörr??? Och att dörr till en offentlig toa inte finns har jag till dags datum inte upplevd andra ställen.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
