Förra söndagen gjorde jag och en väninna ett spontanbesök på relativt nyöppnade restaurang Omino. Detta är Emilio och Åsa Ingrossos senaste restaurang, belägen på Rörstrandsgatan, i populära Birkastan i Stockholm.
Omino öppnade precis innan nyår. Sedan tidigare driver paret två restauranger två restauranger på Mallorca, Omino är deras tredje ställe i Stockholm. Efter succéerna med La Perla på Söder och Scarpetta på Drottninggatan i City så har turen nu kommit till krogtäta Rörstrandsgatan i Vasastan.
På hemsidan står det Omino läsa att detta är La Perlas lillasyster och inriktningen är lite tuffare, lite coolare med lite högre tempo.
Restaurang Omino by Ingrosso
Vi kliver in i lokalen för i 16.30-tiden en söndag för en mycket tidig middag. Vid dörren finns en bardisk och ett högt bord med sex-åtta stolar. Nu är bordet tomt, men det känns som det kan bli livat här en sen kväll. Restaurangen i sig består av två avdelningar, en mot gatan och en i ett bakre rum. Vi visas till ett bord i avdelningen mot gatan och såhär tidigt är bara ett fåtal andra bord upptagna.
Interiören är elegant stilren och går från vit till svart, via gråtoner. Min väninna och jag säger nästan i kör att vi verkligen känner igen oss från La Perla. Mitt i rummet står en enorm vinkyl med glasväggar och den italienska känslan förstärks genom en antika statyer lite här och var i rummet.
Läs mer: Restaurang La Parla i Stockholm
Framför oss på bordet är det dukat med tjockt och porslin och vävda linneservetter, båda brandade med namnet Omino. Mycket snyggt och med exklusiv känsla.
Maten
Menyn är lagom omfattande, med ett bra urval antipastos, fem pastor, två vita pizzor, tre kötträtter samt en risotto och en sallad, utöver efterrätter. Det är mycket som lockar. Dock kan vi inte undvika att haka oss upp i at osso buco är stavad på tre olika sätt och att det visas till burrata från Emilios hemstad Puglia. Visserligen kommer burratan från Puglia, men detta är ett område och mig veterligen finns det ingen stad där som heter detsamma. Småslarv som drar ner helhetsintrycket och som enkelt skulle kunna slipas bort.
Läs mer: Ostuni – Staden på höjden i Puglia
Bland alla antipastos finns Åsas berömda svampsoppa med en gnutta tryffel, för 45 kronor per shot. Detta är en väldigt god soppa och given att beställa. Vi blir inte besvikna denna gång heller.
Till huvudrätt tar väninnan den vita pizzan med salsiccia, hyvlad fänkål, ricottakräm, mozzarella och soltorkade tomater. Jag tar pasta Terra e Mare med scampi och svamp i tomatsås, toppad med knaperstekt parmaskinka. Pastan kommer med rikligt med färdigskalade scampi, vilket är bekvämt då jag inte är så förtjust i att skala dessa varelser och det blir kladdigt, men en stor del av den italienska känslan förvinner också då. Pastan är pyttelitet för al dente men parmaskinkan är perfekt knaprig och tillför bra sälta.
Precis som på La Perla är maten god men sticker inte ut på något sätt. Jag känner inte att jag är i Italien. Lokalerna är mycket vackra och stilfulla, men vittnar inte mycket om att det är en italiensk restaurang som huserar här. Min pasta kostade 265 kronor, vilket jag känner att är i styvaste laget.
Mest uppskattade jag den smakfulla dukningen på Omino och Åsas svampsoppa. Sistnämnda är på riktigt helt underbar. och jag hade gärna beställt en helt portion om det hade funnits. När vi ber om notan så anländer den till bordet inuti ett svin i tenn. Både snygg och rolig detalj.
Precis som med La Perla så känner jag been there, done that och tror inte jag är den som kommer ivra för ett återbesök. Det finns väldigt många andra italienare i Stockholm som jag också är nyfiken på att prova.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
